Sammanfattning av uppdraget

Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. Lagen innebar stora förändringar av det konkurrensrättsliga regelsystemet, framför allt genom att uttryckliga förbud mot konkurrensbegränsande förfaranden och kraftiga sanktioner infördes med EG:s konkurrensregler som förebild.

Det finns nu ett behov av att närmare granska lagens utformning och tillämpning mot bakgrund av erfarenheterna under inledningsskedet. En särskild utredare skall därför tillkallas för att kartlägga och sammanställa erfarenheterna av lagen. Utredaren skall vid behov lämna förslag till förändringar av regelsystemet.

Utgångspunkter för uppdraget

En effektiv konkurrens och väl fungerande marknader är en förutsättning för att samhällets resurser skall utnyttjas på bästa sätt. Konkurrensen pressar kostnader och priser i produktion, distribution och handel och detta är ytterst till nytta för konsumenterna. Frihandel och sunda konkurrensförhållanden är grundläggande för en effektiv internationell konkurrens. En hård konkurrens på hemmamarknaden är avgörande för att lokala marknader skall fungera väl och för att internationellt konkurrenskraftiga företag skall kunna växa fram. Den svenska hemmamarknaden karaktäriseras av att flera branscher domineras av ett fåtal företag. Det gäller inte minst på livsmedelsområdet där en svag konkurrens och svårigheter för nya företag att etablera sig kan leda till högre kostnader som vältras över på konsumenterna i form av högre priser för maten. På den svenska marknaden behövs därför åtgärder för ökad konkurrens som tillsammans med en kraftfull konkurrenslagstiftning och en effektiv tillämpning av konkurrensreglerna främjar väl fungerande marknader och nytta för konsumenterna.

Regeringen har beslutat tillsätta två utredningar för att granska konkurrensförutsättningarna på livsmedelsområdet dels i livsmedelsindustrin, dels i detaljhandeln. Vidare utreds de samarbetsformer som förekommer inom kedjeföretagen i detaljhandeln inom Näringsdepartementet. En utvärdering i fråga om undantag för sådana grupper av avtal som avses i 17 § konkurrenslagen pågår för närvarande inom Näringsdepartementet. Inom den bostadspolitiska kommittén (dir. 1995:20) berörs konkurrensförhållandena inom boende- och byggområdet genom studier av byggkostnadsutvecklingen.

Den nya svenska konkurrenslagen med uttryckliga förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av en dominerande ställning till vilka kopplats kraftiga sanktioner innebar en väsentlig skärpning av svensk konkurrensrätt och en kraftfull lagstiftning sett i ett internationellt perspektiv. Den gjorde det omedelbart nödvändigt för berörda företag att gå igenom avtal och rensa ut förfaranden som kunde komma i konflikt med de nya förbuden.

För att ge företagen tid för förändringar gällde under det första halvåret efter konkurrenslagens ikraftträdande övergångsregler för löpande avtal och för förfaranden som inletts redan före lagens ikraftträdande. För sådana avtal och förfaranden har dessutom gällt en särskild övergångsperiod på sex månader räknat från det beslut fattats hos Konkurrensverket.

Strax före övergångstidens slut, vid utgången av år 1993, inkom närmare 900 ärenden till Konkurrensverket med begäran om förklaring att visst avtal eller förfarande inte omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, s.k. icke-ingripandebesked, och/eller med begäran om undantag från förbudet.

Flertalet av dessa ärenden är nu avgjorda och utgör en erfarenhetsbas i fråga om lagens tillämpning hos Konkurrensverket. Endast ett fåtal överklagaden har avgjorts av högre instans. Detta innebär att svensk domstolspraxis ännu är begränsad. Det stora antalet ansökningar som kommit in till Konkurrensverket har vidare medfört att utrymmet för egna initiativ från verkets sida hittills varit begränsat.

Den grundläggande förändring som nu har genomförts samt det nya regelverkets konstruktion gör att det krävs en stabilitet i regelverket över viss tid och utrymme för utveckling av praxis i enskilda frågor. Ändringar i företagens agerande påverkar dessutom konkurrensförhållandena på marknaden först på sikt. Det är därför för tidigt att göra en fullständig utvärdering av lagen och dess effekter på marknaden. I uppdraget ingår därför inte att pröva lagens grundläggande konstruktion eller dess långsiktiga effekter på marknaden.

En särskild utredare kommer inom kort att i ett betänkande presentera en kartläggning av konkurrensreglernas tillämpning på jordbruksområdet i ett EU-perspektiv (dir. 1994:59 och tilläggsdir. 1994:142). Vidare har en särskild utredare i uppdrag att överväga frågor om den kooperativa företagsformens ställning i förhållande till andra företagsformer (dir. 1994:149). Uppdraget omfattar även förhållandet till konkurrensrätten. Dessa frågor bereds i särskild ordning och skall inte behandlas av den särskilde utredaren för uppföljning av konkurrenslagen.

Uppdraget

Uppdraget skall inriktas på att kartlägga och sammanställa de allmänna erfarenheterna av lagen och det administrativa förfarandet. Om utredaren med anledning av denna granskning finner att det finns behov av regeländringar skall förslag till sådana ändringar lämnas. Utredaren skall i sin allmänna kartläggning och överväganden om konkurrenslagstiftningen beakta det utredningsarbete inom olika områden som beskrivits ovan. Utredaren skall vidare inhämta länsstyrelsernas erfarenheter av konkurrenslagen.

I samband med lagstiftningsarbetet ifrågasattes om det var effektivt och lämpligt att överföra EG:s konkurrensregler till en nationell marknad och tillämpa dessa på svenska förhållanden. Vidare ifrågasattes om en lagkonstruktion med heltäckande förbud med möjligheter till undantag i enskilda fall gav tillräcklig förutsägbarhet för marknadens aktörer. Det framfördes vidare farhågor för att rättsutvecklingen genom undantagsprövningen i alltför stor utsträckning i praktiken skulle komma att styras av Konkurrensverket. Utredaren skall lämna en redovisning av de synpunkter och erfarenheter som nu finns i dessa frågor.

Utredaren skall kartlägga vilka olika typer av avtal och förfaranden som har prövats av Konkurrensverket i fråga om de grundläggande förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av en dominerande ställning samt vilka branscher och företagstyper dessa ärenden gällt. Utifrån denna kartläggning skall det belysas i vilken utsträckning lagen och tillämpningen av den har lett till väsentliga förändringar för företag och konsumenter.

Utredaren skall kartlägga hur reglerna om prövning av företagsförvärv har fungerat. Enligt konkurrenslagen skall förvärv anmälas till Konkurrensverket om de berörda företagens sammanlagda omsättning överstiger fyra miljarder kronor. Utredaren skall särskilt överväga om denna gräns för anmälan är väl avvägd och lämpligt utformad. Utredaren skall också överväga förvärvsreglernas tillämpning på den typ av samriskföretag som brukar benämnas kooperativa och koncentrativa joint- ventures. Med utgångspunkt från erfarenheterna av förvärvsreglerna skall utredaren vidare bedöma om det kan vara motiverat att ha en särskild bestämmelse i konkurrenslagen som ger möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer när detta framstår som den enda framkomliga vägen för att få en effektiv konkurrens.

En viktig fråga är vilket genomslag lagen och tillämpningen av den har fått. Utredaren skall redovisa intressenternas kunskap om och inställning till lagen och till Konkurrensverkets och domstolarnas tillämpning av den.

I utredningen skall särskilt uppmärksammas hur den s.k. bagatellregeln avseende förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 6 § konkurrenslagen hittills har tillämpats. Det gäller särskilt möjligheten att etablera nya företag och möjligheten för små och medelstora företag att växa genom samverkan. I denna granskning skall ingå en kartläggning av hur stor betydelse kvantitativa kriterier haft i prövningen.

I förarbetena till konkurrenslagen förutsågs att lagen i vissa fall skulle få ge vika för annan lagstiftning som medför konkurrenshämmande verkningar. En genomgång skall göras av i vilken utsträckning lagen kolliderar med andra lagar och regler och om detta lett till särskilda problem från konkurrenssynpunkt. Lagkollisioner kan förekomma t.ex. vad gäller arbets-, hyres-, konkurs- och föreningsrätt, regleringar på miljö- och försäkringsområdet samt i frågor om statsstöd och upphandling.

Utredaren skall vidare belysa i vilken utsträckning konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför konkurrenslagen och om detta har medfört särskilda problem.

Utredaren skall också redovisa hur lagen fungerat administrativt. Så skall det t.ex. undersökas

• i vilken utsträckning förhandlingslösningar använts,
• för- och nackdelar med denna typ av underhandslösningar,
• hur långa handläggningstiderna blivit,
• hur man hanterat regeln att undantag skall anses beviljat om Konkurrensverket inte gjort invändning inom tre månader samt
• hur sanktioner och tvångsmedel tillämpats.

Företagens bevis- och uppgiftslämnarbörda skall belysas.

Utredaren skall redovisa de hittillsvarande erfarenheterna från tillämpningen av lagen i domstol. Hit hör t.ex. frågor om handläggningstider, förhållanden som kan påverka parts benägenhet att överklaga Konkurrensverkets beslut och i vilken utsträckning ogiltighet och skadestånd har hävdats i civilmål.

Utredaren skall slutligen överväga hur process- och instansordningen enligt konkurrenslagen har fungerat och om erfarenheterna ger anledning att överväga några ändringar i lagen i denna del. En sådan fråga är att det finns en skillnad mellan instansordningarna i skadeståndsmål enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen (jfr 1994/95:LU16 s. 32).

För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) samt att redovisa jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994:124).

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 1996. Uppdraget får redovisas i etapper.