Beslut vid regeringssammanträde den 14 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av reklambeskattningen.

Gällande regler, m.m.

Skatt på annonser infördes den 1 juli 1971 genom förordningen (1971:170) om annonsskatt. Annonsskatten infördes som ett provisorium i avvaktan på att den dåvarande reklamutredningen (K 1967:43) skulle föreslå en allmän reklamskatt. Ett förslag om en sådan reklamskatt lades fram av utredningen i januari 1972 (SOU:1972:6 och 7). Förslaget ledde till lagstiftning samma år genom förordningen (1972:266), sedermera lagen, om skatt på annonser och reklam (prop. 1972:58).

Reklamskatt skall enligt gällande regler betalas för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Skatteplikt föreligger, med vissa undantag, för annons som avser reklam och för annons för vilken vederlag tas ut. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer reklamtrycksak. Den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats till tullmyndighet vid införseln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är likaså skattskyldig. Om det till Sverige från länder utanför EU införs skattepliktiga reklamtrycksaker eller annonsblad som har utgivits i sådant land, skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten.

Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning fyra procent av beskattningsvärdet och i övriga fall elva procent av beskattningsvärdet.

En bärande tanke bakom reklambeskattningen har varit att den, så långt det är möjligt och lämpligt, är generell för all reklam och konkurrens- neutral mellan olika reklammedier. Den tekniska utvecklingen och utvecklingen inom massmedieområdet har dock medfört att detta, med gällande skatteregler, inte längre kan uppnås. Detta gäller särskilt reklamen i radio- och TV-sändningar, vilken inte är skattepliktig enligt gällande reklamskatteregler. Sådan reklam har således kommit att få en konkurrensfördel gentemot annan beskattad reklam, vilket strider mot lagens intentioner om att reklambeskattningen bör vara generell och konkurrensneutral.

Reklamskatteutredningen föreslog i sitt betänkande Reklamskatt (SOU 1988:17) bl.a. att reklambeskattning i princip skulle ske även av nya och förändrade media som inte omfattas av nuvarande regler i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, t.ex. reklam i radio och TV samt databasreklam. Utredningens förslag beträffande reklam i TV innebar att sådan reklam skulle beskattas om utrymme upplåtits för reklam mot vederlag. Utländska TV-sändningar med reklam riktad mot Sverige föreslogs i huvudsak bli beskattade till den del vederlaget svarade mot den svenska publikandelen. Skatteplikt skulle dock inte föreligga om den reklamsändande kanalen huvudsakligen var avsedd att tas emot i andra länder än Sverige. Av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget om beskattning av TV-reklam var flertalet kritiska till förslaget och ifrågasatte starkt möjligheten att i praktiken kunna genomföra en sådan beskattning när det gäller utländska TV-sändningar.

Vid beskattning av reklamtrycksaker uppkommer inte sällan frågor huruvida en viss produkt är att hänföra till trycksak och om den har framställts huvudsakligen för att offentliggöra reklam och således utgör reklamtrycksak. Detta medför tillämpningssvårigheter för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten. Skattskyldig är i dessa fall den som framställer en skattepliktig reklamtrycksak. Reklamskatteutred- ningen föreslog att dessa inte längre skulle vara skattskyldiga vid framställandet av reklamtrycksakerna. I stället föreslogs att distributörerna skulle redovisa reklamskatten. Remissinstanserna uttalade dock farhågor för att sådana regler skulle leda till nya tillämpningsproblem.

Från flera håll har det under senare tid framförts kritik mot reglerna om beskattning av reklamtrycksaker. Företrädare för grafisk industri, såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan, befarar att de förändringar som EU-medlemskapet medfört, dvs. att reklamskatt inte längre kan tas ut vid införsel av reklamtrycksaker utan att skatt skall betalas inom landet, helt snedvrider konkurrenssituationen mellan svenska och utländska företag. Andra konkurrentländer har inte någon skatt på reklamtrycksaker. Detta medför att det blir billigare att köpa produkterna från ett annat EU-land under förutsättning att man inte följer svensk lag. Detta förfarande har underlättats av att någon gränskontroll inte längre förekommer.

Kritik har också kommit från skatteadministrationen. Riksskatteverket (RSV) har i en skrivelse till Finansdepartementet i maj 1995 hemställt att skatten på reklamtrycksaker slopas eftersom den har så stora brister. RSV kan inte se några möjligheter att genom författningsändringar åstadkomma en fungerande ordning. RSV har särskilt påtalat de stora kontrollproblem som föreligger beträffande reklamtrycksaker som framställts i ett annat EU-land. Medlemskapet i EU innebär att reklamtrycksaker fritt kan föras över gränserna mellan medlemsländerna och att den tidigare tullkontrollen inte längre finns. RSV menar att detta innebär ett utomordentligt stort kontrollproblem från svensk synpunkt, inte minst med hänsyn till de personella resurser som en kontroll inne i landet skulle kräva för att få en acceptabel nivå.

En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av reklambeskatt- ningen. Utgångspunkten för utredarens förslag skall vara att reklamskatten så långt som möjligt skall vara generell för all reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier.

Utredaren skall undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden, särskilt reklam i radio och TV. Viktigt är därvid att skatten är enkel att tillämpa, att de administrativa kostnaderna hålls nere och att skatten är generell för sådan reklam. En särskild fråga i detta sammanhang är hur beskattning av reklam som sänds över Sverige från utlandsbaserade stationer skall utformas. Det ingår i utredarens uppdrag att överväga och föreslå en lösning av denna fråga.

Utredaren skall vidare undersöka möjligheterna att förenkla nuvarande reklamskatteregler i syfte att underlätta tillämpningen och administra- tionen av skatten. Detta gäller särskilt beskattningen av reklamtrycksaker med hänsyn till bl.a. svårigheten att utöva beskattningskontroll när det gäller trycksaker som införs från annat EU-land. Vidare bör en generell reklamskatts förenlighet med gemenskapsrätten analyseras.

Om utredaren finner att målet om en konkurrensneutral reklamskatt inte kan uppnås, bör utredaren analysera om reklamskatten med hänsyn till sitt syfte ändå bör finnas kvar samt lämna förslag till tekniska lösningar som bedöms nödvändiga. Skulle utredaren föreslå åtgärder som leder till minskade intäkter för staten skall förslag lämnas om hur dessa skall finansieras.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) samt om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23).

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 december 1996.