Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda hur domännamn bör behandlas inom den svenska delen av Internet. Utredaren skall

• kartlägga och utvärdera den nu befintliga organisationen av tilldelning och registrering av domännamn med avseende på funktion, tillgänglighet och prissättning, insyn och ansvarsfrågor,
• analysera behovet av och undersöka möjligheterna till lösning av tvister om tilldelat domännamn,
• utreda statens ansvar med tonvikt på om staten skall utöva tillsyn över hanteringen av domännamn och i så fall hur den skall vara utformad,
• lämna de författningsförslag som utredningen ger upphov till samt
• utreda behovet av funktioner för att säkerställa informationskvaliteten i domännamnsdatabasen. Uppdraget skall redovisas senast den 15 juli 1999.

Bakgrund

Användningen av Internet ökar mycket snabbt i Sverige liksom i övriga världen. Det finns i dag en stor tillväxtpotential för samhället som helhet genom nya möjligheter till bl.a. handel över nätet. I takt med ökad användning blir företag, myndigheter och enskilda mer och mer beroende av Internet. Domännamnet är ett företags, en privatpersons eller en organisations namn på Internet. Domännamnet är viktigt för att söka information på Internet och dess betydelse för t.ex. affärsverksamhet har uppmärksammats allt mer.

Det finns flera typer av adresser på Internet. I dessa direktiv behandlas IP-adresser och domännamn. En IP-adress är varje datorterminals unika nätadress. Detta till skillnad från domännamnsadressen som flera terminaler kan vara knutna till.

Förutom nationella toppdomäner (t.ex. .se, .uk, .dk) finns även så kallade generiska toppdomäner: .com, .org, .net. Dessa adresser är till skillnad från de nationella inte geografiskt bundna.

Internet har sitt ursprung i USA. Det övergripande ansvaret för IP-adresser och domännamn på Internet har av Internet Society (ISOC) delegerats till Internet Assigned Numbers Authority (IANA). IANA fördelar IP-adresser (i block) och toppdomänerna till olika organisationer världen över (se skiss s.3).

IANA finansieras fram till den 30 september 1998 med medel från amerikanska regeringen. Diskussioner pågår om hur tilldelning av domännamnen bör hanteras i framtiden. IANA har också ett avtal med det privata företaget Network Solutions Inc. (NSI) som innebär att NSI har ensamrätt på tilldelningen av generiska toppdomäner. Detta avtal löper också ut den 30 september 1998. Avtalet har på senare tid kritiserats av bl.a. Internet Council of Registrars (CORE) som är en global branschsammanslutning. Det har framförts förslag från skilda håll att IANA ger rätten till utgivningen av generiska toppdomäner till CORE. Sverige deltar i de internationella diskussionerna genom samarbetet i Europeiska unionen.

IANA gav år 1986 uppdraget att sköta hanteringen av domänen .se till en privatperson. Antalet registreringar av domännamn har ökat från något tusental per år till drygt 20 000 per år. Uppdraget har sedermera överförts till en stiftelse grundad av den svenska avdelningen av Internet Society (ISOC-SE). ISOC-SE är en ideell förening som vill organisera både företag och enskilda medlemmar för att arbeta med internetfrågor i Sverige. ISOC-SE har bildat en stiftelse, Stiftelsen för Internetinfrastruktur (II-stiftelsen). II-stiftelsen har i sin tur bildat ett aktiebolag Network Information Center Sweden Aktiebolag (NIC-SE) för att praktiskt hantera tilldelningen av domännamn under domänen .se, se skiss nedan.

Internet Society ISOC

Internet Assigned Numbers Authority (IANA)

I

IP-adresser nationella generiska toppdomäner toppdomäner

I I I

Réseaux Internet Network Netwo Protocol Européen Information Center Inc. Network Sweden Aktiebolag (NSI) Coordination (NIC-SE) .com, .org, .net Center (RIPE NCC) .s .

I I /

Internetleverantör omb ombud

\

Internetanvändare/ kund

IP-adresser

Varje dator på Internet måste ha en unik adress - datorns telefonnummer om man så vill. Adresserna består av 32 bitar (ettor eller nollor). Liksom telefonnummer delas de in i ett prefix (motsvarar riktnummer) och en lokaldel (motsvarar abonnentnummer). På Internet är indelningen inte geografisk utan topologisk. IP-adressernas 32 bitar brukar skrivas ut som decimala tal grupperade i fyra grupper. Siffergrupperna avdelas med punkt. En IP-adress kan alltså vara 192.168.120.1.

Internetadresser betraktas som tillfälliga, och är inget som man bör referera till i kommunikation mellan dator och användare. För att hitta en viss dator eller en viss tjänst skall man i stället använda domännamn i deras olika former. DNS-katalogen (se nedan) anvisar på vilken IP-adress den datorn eller tjänsten befinner sig. Domännamn betraktas således som mer permanenta. Skillnaden mellan IP-adresser och domännamnsadresser är alltså bl.a. att IP-adressen är knuten till en viss operatör men inte till ett visst geografiskt område som de flesta domännamnsadresser, t.ex. .se är. Rätten att fördela IP-adresser finns i dag för Europas del i Amsterdam hos organisationen RIPE NCC.

Domännamn

Bruket av domännamn har sitt ursprung i en önskan att göra adresseringen på Internet enklare. I praktiken är domännamnet ett namn på en eller flera IP-adresser. Domännamn är enklare att komma ihåg än IP-adressens siffror. Ett domännamn består alltid av grupper av bokstäver eller siffror avdelade med tecknet punkt. Domännamnet är hierarkiskt uppbyggt med högsta nivån kallad toppdomän längst till höger. Namnet direkt före toppdomänen kallas huvuddomän och sedan kan en eller flera subdomäner finnas. Exempel:

regeringen.se huvuddomän .toppdomän

kommunikationsdepartementet.regeringen.se subdomän .huvuddomän .toppdomän

Endast vissa tecken är tillåtna i ett domännamn enligt internationell praxis. Dessa är bokstäverna a-z, siffrorna 0-9 och tecknet bindestreck. Tillgången på olika typer av domännamn är därmed begränsad. Toppdomänen .se är den nationella adressen som i dag administreras av NIC-SE.

De generiska toppdomänsnamn som i dag finns tillgängliga är överbelastade och förslag finns att skapa ytterligare generiska toppdomänsnamn, t.ex. .info, .firm.

Möjligheterna att registrera domännamn är begränsade. Företag som vill registrera ett namn som återspeglar företagets namn eller varumärke kan hamna i tvister med andra företag som anser sig ha bättre rätt till ett visst domännamn. Det har också förekommit att en privatperson registrerat ett känt företagsnamn som domännamn och sedan försökt sälja detta till högstbjudande. Detta är dock inte möjligt enligt de regler som för närvarande tillämpas för .se-domänen.

Domännamnssystemet (DNS) är en av de mest grundläggande tjänsterna på vilket många applikationer och andra tjänster bygger. Det består av en distribuerad databas som finns lagrad i ett stort antal servrar på Internet. DNS som det tillämpas på Internet i dag är inte något säkert system. Det går inte att med säkerhet veta om informationen som hämtas från databasen är tillförlitlig eller inte. En angripare kan medvetet manipulera den databas där domännamnsposterna ligger lagrade, vilket skulle kunna ge denne åtkomst till många system på Internet. Det beror på att äkthetsprövning ofta baseras på DNS-namnet. Internet engineering task force (IETF) har därför utvecklat en ny version av DNS - Secure DNS - som omfattar digitala signaturer för att säkerställa att innehållet i databasen är korrekt och oförvanskat. Provverksamhet med Secure DNS pågår.

Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett frågan om ansvar för namn- och adressplanen för den svenska delen av Internet. Uppdraget redovisades i oktober 1997 i rapporten Svenska delen av Internet, Struktur, säkerhet och regler (1997:18). Enligt Statskontoret har den organisation och den ordning för administrationen av domännamn för toppdomänen .se som skapats av II-stiftelsen förutsättningar att fungera bra.

Regeringen har erfarit att telelagens (1993:597) tillämpning på Internet är föremål för utredning inom Post- och telestyrelsen. Enligt Post- och telestyrelsens bedömning kan hanteringen av domännamn inte anses utgöra televerksamhet enligt telelagen. Det är därför tveksamt om det finns någon tillsynsfunktion eller någon reglerad möjlighet att lösa tvister om tilldelningen av domännamn. Det finns dock i dag en möjlighet att hos NIC-SE begära omprövning av namntilldelningen. Beslut i ett omprövningsärende kan också överklagas hos en av II-stiftelsen tillsatt nämnd - Nämnden för överklagande av Domännamn (NÖD). Vad gäller s.k. generiska domännamn finns i Sverige ingen reglering.

I bl.a. varumärkeslagen (1960:644), firmalagen (1974:156) och namnlagen (1982:670) finns bestämmelser om att anta och registrera namn och kännetecken samt skydd för dessa. För tilldelningen av domännamn under domänen .se i Sverige finns för närvarande enbart II-stiftelsens regler.

Uppdraget

Det är ett samhällsintresse att den svenska delen av Internet fungerar väl. Det är därför viktigt att domännamn i Sverige handhas på ett sätt som garanterar god tillgänglighet hos Internetsystemet. Utgångspunkten skall vara att granska och utvärdera hur domännamn under huvuddomänen .se behandlas idag. Vid granskningen skall utredaren undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet tillgodoses. Den enskilde användarens behov skall särskilt beaktas. Även behovet av skydd för vissa personnamn, firmanamn, varumärken eller andra immateriella rättigheter vid tilldelningen av domännamn skall beaktas. Därvid ingår dock inte att överväga materiella ändringar i gällande bestämmelser. Om analysen ger anledning till det, skall utredaren lämna de författningsförslag som behövs.

I sitt arbete skall utredaren studera den internationella utvecklingen på området. Det gäller såväl utvecklingen inom Internet Society (ISOC), Internet Assigned Numbers Authority (IANA), Internet Engineering Task Force (IETF), Internationella teleunionen (ITU), Internet Council of Registrars (CORE) m.fl. Utredaren skall vidare studera utvecklingen på detta område inom internationella organ för immaterialrätt, t.ex. World Intellectual Property Organization (WIPO). Utvecklingen i andra länder skall också studeras.

Utredaren skall beakta utvecklingen av funktioner för att säkerställa informationskvaliteten i DNS samt föreslå åtgärder för att påskynda införandet av Secure DNS för toppdomänen .se. Utredaren skall samråda med utredningen (Ju 1997:11) om översyn av den varumärkesrättsliga lagstiftningen (dir 1997:118) och löpande inhämta synpunkter från berörda parter, t.ex. Post- och telestyrelsen, Statskontoret, Patent- och registreringsverket, ISOC-SE, II-stiftelsen.

För arbetet gäller även regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 15 juli 1999.