Beslut vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av Sametingets organisation, sametingslagen (1992:1433) och förordningen (1993:327) med instruktion för Sametinget.

Utredaren skall

• om behov föreligger lämna förslag till ett tydliggörande av Sametingets organisation,
• utvärdera behovet av en tydligare reglering av tingets arbetsformer och om detbehövs lämna förslag till en sådan reglering,
• om behov föreligger lämna förslag till hur Sametingets medverkan i samhällsplaneringen ytterligare kan förstärkas,
• lämna förslag till ett förenklat röstningsförfarande i sametingsvalen och se över tidpunkten för val,
• om behov föreligger lämna förslag till indelning i valdistrikt, en procentspärr och en ökning av antalet personer som krävs för att registrera ett parti samt möjlighet till extra val, och
• om behov föreligger lämna förslag till ändrade former för partistöd.

Samerättsutredningen

Samerättsutredningen lämnade i juni 1989 sitt huvudbetänkande Samerätt och sameting (SOU 1989:41). I betänkandet behandlades bl.a. frågan om inrättandet av ett sameting. Utredningen fann att samerna behövde ett gemensamt organ för att kunna samordna olika yttringar av samiskt kultur- och samhällsliv. Man ansåg vidare att det fanns starka skäl för att låta ett för de svenska samerna gemensamt forum göra de övergripande bedömningarna av folkgruppens särskilda behov. Ett gemensamt samiskt organ som tog upp och behandlade olika frågor skulle därför, enligt utredningen, kunna bidra till en mer enhetlig samepolitik från samhällets sida.

Utredningen diskuterade Sametingets rättsliga status och föreslog att det skulle vara både en statlig myndighet och ett folkvalt organ representativt för hela den samiska befolkningen i Sverige. Utredningen ansåg att Sametinget borde betraktas som en myndighet i regeringsformens bemärkelse. Detta mot bakgrund av olika kriterier för myndighetsbegreppet, bl.a. att organet skall bildas med stöd av lag, dess organisation och arbetsformer i väsentliga delar skall regleras i lag och förordning och att verksamheten skall bekostas av allmänna medel.

Några remissinstanser avstyrkte eller var tveksamma till att Sametinget borde betraktas som en myndighet. Bl.a. såg inte Justitiekanslern några hinder mot att likställa Sametinget med en beslutande kommunal församling. Justitieombudsmannen ville att frågan skulle utredas ytterligare.

Regeringen tog ställning till Samerättsutredningens betänkande i propositionen 1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m. Där anförs bl.a. att samerna behöver ett instrument för att främja den samiska kulturens utveckling genom en särskild statlig myndighet med överblick över de samiska frågorna. Regeringen ansåg vidare att detta kunde bidra till att bättre hantera motsättningarna mellan olika samiska grupperingar. Man stannade sålunda för att Sametinget skulle få offentligrättslig ställning som en statlig myndighet under regeringen, men ansåg dock att denna myndighet borde göras annorlunda än ett traditionellt statligt verk för att få ett verkligt engagemang från den samiska befolkningen. Sametinget skulle organiseras som en vald ledamotsförsamling om 31 ledamöter som till sitt förfogande för den löpande verksamheten har en styrelse som tinget utser. Regeringen skulle förordna ordförande för tinget efter förslag från Sametinget. Sametinget skulle också utse en valnämnd och i övrigt besluta om de nämnder som behövs för beredning, förvaltning och verkställighet.

Riksdagen godkände med vissa smärre avvikelser förslagen i propositionen (bet. 1992/93:KU17, rskr. 1992/93:114).

Nuvarande problem

Sametinget inrättades år 1993. Dess uppgifter framgår av 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433). De består i att besluta om fördelning av statens bidrag till samisk kultur och samiska organisationer samt andra medel som ställs till samernas förfogande, att leda det samiska språkarbetet, att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten, att informera om samiska förhållanden, att utse sameskolstyrelsen samt enligt 2 kap. 13 § sameskolförordningen (1995:205), efter förslag från sameskolstyrelsen, besluta om och anställa sameskolchefen.

Det är Sametinget som folkvalt organ som skall driva den samepolitik som kommit till uttryck genom de allmänna val som föreskrivs i sametingslagen. Problem kan uppkomma i och med att Sametinget samtidigt är en statlig myndighet som skall verkställa den politik och de beslut som fattats av riksdag och regering. Sametingets samepolitiska mål kan strida mot riksdagens eller regeringens mål i olika avseenden. Sametinget har ofta pekat på dessa dubbla roller och hävdat att de är svåra att förena.

Även om Sametinget skall ses som en statlig myndighet går det inte att bortse från att Sametingets utformning är okonventionell och saknar egentlig motsvarighet i Sverige.

Ett särskilt problem vid jämförelse med andra statliga förvaltningsmyndigheter är att beslutsnivåerna inte överensstämmer med andra myndigheters. Det är Sametinget i sig som är myndigheten samtidigt som tinget också är myndighetens högsta beslutande organ, dvs. motsvarar styrelsen i andra myndigheter. Styrelsen för Sametinget skall huvudsakligen bereda och yttra sig i ärenden som skall handläggas av Sametinget, handha den ekonomiska förvaltningen och verkställa Sametingets beslut. Dess uppgifter framgår dels av sametingslagen, dels av förordningen (1993:327) med instruktion för Sametinget. De är närmast att jämföra med vad en myndighetschef gör i andra myndigheter. Något som komplicerar saken ytterligare är att styrelsen samtidigt är ett beredningsorgan till den folkvalda delen.

I lagen har det inte närmare reglerats hur styrelsen skall utses. Detta, liksom hur styrelsens ordförande skall utses, har lämnats till tinget att besluta. I lagen står det endast att Sametinget bland tingets ledamöter skall utse en styrelse som skall bestå av sju ledamöter och lika många ersättare som skall sköta den löpande verksamheten. Under Sametingets första mandatperiod var styrelsen proportionell medan plenum vid det konstituerande mötet år 1997 beslutade att tinget skulle ha en majoritetsstyrelse. Frågan om hur val av styrelse skall gå till har emellertid utretts under en längre tid inom Sametinget.

Under innevarande mandatperiod har det förekommit kritik från såväl sametingspolitiker som allmänheten mot styrelse, ordförande och sametingets presidium. Kritiken beror bl.a. på det parlamentariska läget, som förändrats under mandatperioden. Kritik har riktats mot styrelsens och plenums arbetsformer. Krav på såväl avgång som misstroendeförklaring och extra val har framställts. Varken sametingslagen eller instruktionen ger några entydiga svar på hur sådana frågor skall hanteras.

I sametingslagen finns närmare reglerat hur val till Sametinget skall ske. Det finns inga spärrar mot småpartier och det krävs endast tre personer för att registrera ett parti. Detta har bidragit till att Sametingets 31 ledamöter representerar tio partier. De tre minsta partierna har endast ett mandat vardera.

Vid det senaste valet till Sametinget deltog endast ca 3 700 personer av ca 5 900 som tagits upp i röstlängden. Någon analys av det låga valdeltagandet har ännu inte gjorts men Sametingets valnämnd anser att bl.a. det brevröstningsförfarande som föreskrivs i sametingslagen är en bidragande orsak. En annan orsak kan vara tidpunkten för valet.

Av inte minst hanteringsmässiga och ekonomiska skäl utgör hela landet en valkrets vid val till Sametinget. Det kan emellertid finnas skäl att utvärdera behovet av ändring också här.

Sametingets ledamöter har vid upprepade tillfällen påtalat bristen på ekonomiskam resurser för att bedriva partipolitisk verksamhet mellan valen och för att möjliggöra en kontinuerlig kontakt med väljarna.

Uppdraget

Mot bakgrund av de senaste årens utveckling i Sametinget och de här beskrivna förhållandena, finns det ett behov av att tillkalla en utredare med uppgift att göra en översyn av Sametingets organisation och de dubbla rollerna som folkvalt organ och myndighet.

De huvudsakliga utgångspunkterna för utredarens arbete skall vara att samerna skall ha ett representativt folkvalt organ och att samerna har folkrättsligt stöd för att själva få bestämma över sin kulturella utveckling. Detta förutsätter en viss grad av självstyre och ett organ där denna rätt kan utövas.

En annan utgångspunkt är att det i kontakten med myndigheter och politiska organ främjar demokratin om samerna företräds av ett direktvalt organ. Myndigheter och politiska organ kan därigenom utgå från att de besked de får från Sametinget är representativa.

Med dessa utgångspunkter skall utredaren analysera Sametingets nuvarande organisation. Utredaren skall överväga och lämna förslag till erforderliga förändringar i såväl sametingslagen som förordningen med instruktion för Sametinget.

Utredaren skall vidare undersöka om det krävs en tydligare skillnad än i dag mellan Sametingets olika roller som folkvalt organ och statlig myndighet. Om så är fallet skall utredaren komma med förslag till hur en förändrad organisation kan se ut och vilka uppgifter som skall utföras av myndigheten respektive det folkvalda organet. Rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) har bl.a. i uppdrag att utreda vilka uppgifter som i fortsättningen skall vara myndighetsuppgifter avseende rennäringen samt överväga vilka av dessa som kan tas över av Sametinget. Utredaren skall i denna del samråda med Rennäringspolitiska kommittén. Om utredaren skulle uppmärksamma att även andra myndighetsuppgifter bör flyttas över till Sametinget eller att tingets nuvarande uppgifter behöver förtydligas eller förändras får förslag lämnas även i dessa avseenden.

Sametinget skall enligt sametingslagen medverka i samhällsplaneringen. Sametinget anser att man i flera fall inte beretts tillfälle att yttra sig i ärenden som rör samerna och som handläggs av andra myndigheter. Utredaren skall utreda och vid behov lämna förslag till hur Sametingets medverkan i samhällsplanering ytterligare kan förstärkas.

Utredaren skall även utvärdera behovet av att författningsreglera tingets arbetsformer, t.ex. ordförandens roll i plenum, misstroendeförklaring och behandlingen av motioner. Finner utredaren att det finns behov av författningsreglering skall sådana förslag lämnas.

Utredaren skall också göra en översyn av valbestämmelserna i sametingslagen i syfte att förenkla röstningsförfarandet och därmed öka valdeltagandet i kommande sametingsval. Utredaren skall också överväga och om det behövs lämna förslag till en indelning i flera valdistrikt, en annan tidpunkt för valet till Sametinget, procentspärr och en ökning av det antal personer som krävs för att registrera ett parti, möjlighet till extra val samt ändrade former för partistöd.

Utredaren skall beakta förhållandena i Finland och Norge bl.a. dessa båda länders sameting och deras förhållande till andra myndigheter.

Utredaren skall vidare inhämta synpunkter från företrädare för berörda myndigheter, framförallt Sametinget och dess valnämnd.

Utredaren skall också beakta att genusperspektivet genomsyrar Sametingets hela verksamhet.

Utredaren får vidare föreslå lösningar på problem utanför det egentliga uppdraget, om sådana uppmärksammas under arbetets gång.

Redovisning av uppdraget

De ekonomiska konsekvenserna av åtgärder och förslag skall redovisas. Förslag till finansiering skall vid behov lämnas.

Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2001.

(Jordbruksdepartementet)