Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda två olika handlingsvägar när det gäller pälsdjursnäringen i Sverige. Utredaren skall dels redogöra för konsekvenserna av att, med utgångspunkt i Statens jordbruksverks rapport, förändra pälsdjurshållningen så att djurskyddslagen tillfullo är uppfylld, dels belysa konsekvenserna av en avveckling av andra än rent djurskyddsmässiga skäl. I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga omfattningen och lokaliseringen av uppfödning av djur för produktion av päls och analysera hur en avveckling av hållande av djur för produktion av päls skulle kunna genomföras.

Bakgrund

Bestämmelser om hållande av djur för produktion av päls

Enligt djurskyddslagen (1988:534) skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vidare skall enligt 4 § djurskyddslagen bl.a. djur som föds upp för produktion av päls hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Hållande av djur för produktion av päls är reglerat även i djurskyddsförordningen (1988:539) och i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom lantbruket m.m.

Sedan den 1 januari 1996 finns bl.a. krav på att rävars behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning skall tillgodoses. Detta är exempel på funktionskrav, dvs. grundläggande krav som måste vara uppfyllda för att djurhållningen skall vara tillåten. Kraven har lett till att farmning av rävar i praktiken har upphört eftersom tekniska lösningar inte har utformats i enlighet med kraven.

Jordbruksverkets rapport om minkhållning

I december 1999 gav regeringen Jordbruksverket ett uppdrag om hållande av mink för pälsproduktion. Enligt beslutet skulle verket utvärdera tillgängliga resultat av forskning om minkar, se över befintligt regelverk och om möjligt föreslå förbättringar i minkhållningen. I rapporten, som lämnades till regeringen den 9 april 2002, konstaterar Jordbruksverket att det finns betydande djurskyddsproblem inom minkhållningen och att 4 § djurskyddslagen inte kan anses vara uppfylld fullt ut.

Verket anser därför att traditionella bursystem bör avvecklas. I syfte att förbättra minkarnas situation föreslår verket en rad åtgärder. Bland annat föreslås att minkfodret skall ha grövre struktur och ges i fri tillgång året om, att valpkullarna inte bör delas före 8 veckors ålder och att minken skall ges möjlighet till vistelse med artfränder i större miljöberikade utrymmen. Verket påpekar dock att det med nuvarande kunskap inte är möjligt att bedöma om dessa åtgärder leder till tillräckliga förbättringar i djurhållningen så att kraven i 4 § djurskyddslagen uppfylls. För nya system, med stora tekniska förändringar, gäller att dessa måste provas som s.k. ny teknik och godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vidare bedömer verket, med hänsyn till den kunskap som finns i dag, att system som tillgodoser minkars behov av bad- och simvatten bör utvecklas. Verket konstaterar också att mer forskning krävs om minkens grundläggande behov.

Europeiska kommissionens vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd lämnade i december 2001 en rapport om pälsdjur. Med rapporten som underlag har kommissionen nu möjlighet att utarbeta förslag till gemensamma bestämmelser om hållande av pälsdjur. Rapporten har även utgjort ett viktigt underlag för Jordbruksverkets rapport.

Aktuell debatt om pälsdjur

Hållande av djur för produktion av päls är en näring som under senare tid allt mer ifrågasatts. Kritiken har delvis varit inriktad på djurskyddsmässiga aspekter av uppfödningen. Bland annat har burarnas beskaffenhet och storlek kritiserats, men diskussionen har även i hög grad rört det berättigade i att föda upp djur enbart i syfte att tillvarata deras päls.

Även i andra länder har motsvarande diskussioner förts och detta har lett till att det i Storbritannien och Nederländerna har beslutats eller föreslagits förbud mot hållande av djur för produktion av päls. Enligt regeringens mening är det viktigt att ta till vara erfarenheterna från dessa länder.

Denna etiska diskussion har i Sverige resulterat i att den socialdemokratiska partikongressen i november 2001 ställde sig bakom en motion om att pälsdjursuppfödningen successivt skall avvecklas.

Motståndet mot pälsdjursnäringen har således sin grund dels i värnandet om djuren, dels i synsättet att det av olika skäl inte är acceptabelt att använda djur för att enbart ta till vara deras päls. I den allmänna debatten framförs dock ofta argument som blandar båda dessa synsätt.

Pälsdjursnäringen

Hållandet av djur för produktion av päls är en näringsverksamhet bland andra inom lantbruket. En påtvingad avveckling av denna djurhållning skulle därför i praktiken innebära ett näringsförbud. Begränsningar i rätten att bedriva näring eller utöva yrke får enligt 2 kap. 20 § regeringsformen införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att gynna vissa personer eller företag.

Det finns för närvarade omkring 170 minkfarmar och 17 chinchillafarmar i landet. Enligt uppgift hålls även kanin och iller för produktion av päls. Förutom farmarna finns en omfattande verksamhet för tillverkning av pälsdjursfoder. Pälsdjursnäringen är lokaliserad till vissa delar av landet varför konsekvenserna av en avveckling skulle bli särskilt kännbara där. Vidare är pälsdjursfarmar ofta familjeföretag där flera generationer är sysselsatta. Detta medför att vissa familjer skulle drabbas särskilt hårt av en avveckling.

Företrädare för pälsdjursnäringen i Sverige har i samband med uppvaktning av jordbruksministern i april 2002 framfört att en avveckling av pälsdjursnäringen i Sverige bl.a. kan få till följd att pälsdjur kommer att födas upp i andra länder med sämre kontroll och utan den djuromsorg som finns i Sverige. Näringen föreslog i stället att Sverige skall avvakta kommande gemensamma bestämmelser inom EU, att ett vetenskapligt råd tillsätts och att ett samrådsorgan bestående av tillsynsmyndigheter och näringens företrädare bildas. Näringen framförde även att det finns behov av ytterligare forskning inom området och att den, genom en särskild forskningsstiftelse, är beredd att bidra med ytterligare medel för detta ändamål. Vid uppvaktningen överlämnades även material om svensk och europeisk pälsdjursnäring och en bedömning av konsekvenserna av ett förbud mot svensk pälsdjursnäring.

Utredningsuppdraget

Regeringen anser mot denna bakgrund att det är angeläget att pälsdjursnäringen och tillhörande verksamheter kartläggs noggrant. I kartläggningen skall samtliga djurslag som hålls för produktion av päls ingå. Det är viktigt att utreda vilka ekonomiska konsekvenser en avveckling skulle få. Det är även viktigt att en bedömning görs av vilka åtgärder som, med dagens kunskap, krävs för att pälsdjurshållningen skall anses uppfylla djurskyddslagens krav. De sysselsattas arbetssituation som den ser ut i dag och hur den skulle påverkas av en avveckling bör även belysas. Utredningen skall inbegripa de regionala och samhällsekonomiska konsekvenser som skulle komma att uppstå vid en avveckling. Utredningen skall innefatta en analys grundad på förordning (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor. Dessutom bör såväl positiva som negativa miljöeffekter av hållande av djur för produktion av päls beaktas.

Utredaren skall utreda två olika handlingsvägar. Han eller hon skall dels redogöra för konsekvenserna av att, med utgångspunkt i Jordbruksverkets rapport, förändra pälsdjurshållningen så att djurskyddslagen tillfullo är uppfylld, dels belysa konsekvenserna av en avveckling av andra än rent djurskyddsmässiga skäl.

Utredaren skall

• kartlägga omfattning och lokalisering för varje djurslag av uppfödning för produktion av päls,
• utreda vilka ekonomiska och andra konsekvenser Jordbruksverkets förslag om förbättringsåtgärder skulle få för näringen,
• analysera om en påtvingad avveckling av pälsdjursproduktionen är förenlig med 2 kap. 20 § regeringsformen,
• utreda de ekonomiska konsekvenser en avveckling av pälsdjursproduktionen skulle få, på regional nivå såväl som samhällsekonomiskt,
• analysera de sysselsattas nuvarande arbetssituation såväl som konsekvenserna för dem av en avveckling,
• göra en analys grundad på förordning (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor,
• analysera hur djurhållning för produktion av päls skulle kunna avvecklas samt utreda eventuell kompensation för näringen såsom övergångstider, ekonomisk kompensation etc.,
• beakta såväl positiva som negativa miljöeffekter av djurhållning för pälsproduktion och
• lämna förslag till de åtgärder, i förekommande fall med förslag till författningsändringar, som kan föranledas av utredarens överväganden.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer samt inhämta erfarenheter från andra länder, särskilt Storbritannien och Nederländerna. Samtliga förslag skall kostnadsberäknas och förslag till finansiering skall redovisas. Utredaren skall, när det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning. I den mån förslag om ekonomisk kompensation lämnas skall EG:s regler om statliga stöd beaktas.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2003.

(Jordbruksdepartementet)