Sammanfattning av uppdraget

En utredare skall se över frågan om hur ett ökat behov av kvalificerade kontakttolkar inom bl.a. rättsväsendet kan tillgodoses framför allt i ljuset av en förestående ny instans- och processordning för utlänningsärenden. Utredaren skall pröva i vilken utsträckning behoven kan mötas genom dels fortbildning och auktorisation av befintliga tolkar, dels nyrekrytering och utbildning av nya tolkar. Utredaren skall belysa hur ett ökat antal tolkar skall kunna utbildas, hur utbildningen kan förändras för att säkerställa högt ställda kvalitetskrav och om nya former för utbildningen kan behöva utvecklas. Möjligheten att införa någon form av förkunskapskrav och dokumentation av deltagarnas kunskaper skall prövas. Utredaren skall vidare överväga hur en utbildning i små tolkspråk skall kunna bedrivas mot bakgrund av nuvarande svårigheter att få tillräckligt kvalificerade lärare för utbildningen och kvalificerade examinatorer för en auktorisering. Utredaren skall lämna förslag till författningsändringar som utredningen kan ge anledning till.

Bakgrund

Kontakttolkutbildning

Kontakttolkutbildning har bedrivits på folkhögskola sedan 1968. Budgetåret 1974/75 fick Skolöverstyrelsen ansvaret för ett särskilt anslag för bidrag till kontakttolkutbildning avsett att täcka folkhögskolornas merkostnader samt deltagarnas kostnader för resor, inackordering och inkomstbortfall.

I samband med att Skolöverstyrelsen skulle läggas ner tog regeringen upp frågan om kontakttolkutbildningen i propositionen om folkbildningen (prop. 1990/91:82, s. 34). Föredragande statsrådet ansåg att Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet, TÖI, som redan ansvarade för tolkutbildningen på högskolenivå och dessutom hade vissa uppgifter i fråga om utbildning av kontakttolkar, borde få ett övergripande ansvar också för kontakttolkutbildningen. Detta reglerades senare i förordningen (1991:976) om statsbidrag till kontakttolkutbildningen.

Statskontoret lämnade i sin rapport Ny organisation för tolk- och översättarutbildning (2002:11) förslag till former för det statliga ansvaret för tolk- och översättarutbildningen i Sverige och redovisade alternativa organisatoriska lösningar för Tolk- och översättarinstitutets ansvarsområden.

Utbildningen av kontakttolkar sker vid folkhögskolor och studieförbund och omfattar bl.a. social- och försäkringstolkning, sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, juridikens grunder för tolkning samt rättstolkning. TÖI fördelar statsbidrag till utbildningarna. För budgetåret 2004 har 12,5 miljoner kronor anvisats för ändamålet. Under 2003 anordnades tolkutbildning av elva folkhögskolor och elva studieförbundsavdelningar och omfattade över 80 olika språk.

Auktorisation av tolkar

Frågor om auktorisation av tolkar prövas av Kammarkollegiet enligt förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. Auktorisation sker oftast inte i samband med utbildningen. Den kan ske efter några års erfarenhet av att arbeta som tolk. I dag förekommer auktorisation i 34 språk. Det fanns 2003 cirka 5000 aktiva tolkar i Sverige, varav 825 var auktoriserade. 172 av dessa 825 var auktoriserade rättstolkar. Enligt uppgift från Kammarkollegiet är det mycket svårt att finna kvalificerade examinatorer i små tolkspråk.

Utgångspunkter och utredningsbehov

Det råder i dag brist på tolkar med tillfredsställande kompetens, speciellt i små tolkspråk. Det är också mycket svårt att få kompetenta lärare för tolkutbildning i sådana språk. I Tolkförmedlingsutredningens betänkande Tolkförmedling (SOU 2004:15) konstateras att det kan bero på bl.a. att möjligheterna att försörja sig som tolk är dåliga, att tolkyrket kan betraktas som ett genomgångsyrke och att det är en hög avgång av yrkesverksamma tolkar. Incitamenten att genomgå auktorisation är i dag svaga på grund av dålig efterfrågan på auktoriserade tolkar; de är dyrare att anlita än icke auktoriserade. Utredningen rekommenderade att regeringen låter utreda möjligheten att införa någon form av förkunskapskrav, aktiv studievägledning och examination i kontakttolkutbildningen. I samband med en sådan utredning borde, enligt utredaren, dimensioneringen, innehållet och studietidens längd ses över.

Avsaknaden av inträdeskrav och examination eller betyg över genomgången utbildning medför dels en osäkerhet i kvalitetssäkringen av utbildningen, dels att tolkarnas kunskaper inte dokumenteras på ett tillfredsställande sätt. Avsaknaden av krav på formella förkunskaper kan också leda till att en del deltagare efter genomgången kurs ännu inte är beredda att arbeta som tolkar.

En parlamentarisk kommitté, Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU, lade i februari 1999 fram ett betänkande med förslag till en ny instans- och processordning i utlänningsärenden (SOU 1999:16). Regeringen beslutade, med utgångspunkt i NIPU:s betänkande, den 6 juni 2002 om lagrådsremiss i vilken föreslogs att överprövningen av utlänningsärenden skulle föras över från Utlänningsnämnden till allmänna förvaltningsdomstolar, att tvåpartsprocess skulle införas samt att möjlighet till muntlig förhandling i enlighet med förvaltningsprocesslagens bestämmelser skulle införas. Lagrådet avstyrkte regeringens förslag hösten 2002.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 2005 med ett nytt förslag till hur Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas till domstol.

Enbart denna reform kan medföra ett ökat behov av kvalificerade tolkar i över 100 språk varav många är små. Invandringen till Sverige samt den stora inströmningen av asylsökande till Sverige ställer i sig krav på kvalificerad tolkning, bl.a. i rättsväsendet i övrigt samt inom sjukvården.

Uppdraget

En utredare skall se över frågan om hur ett ökat behov av kvalificerade kontakttolkar inom bl.a. rättsväsendet kan tillgodoses, framför allt i ljuset av en förestående ny instans- och processordning för utlänningsärenden. Utredaren skall pröva i vilken utsträckning behoven kan mötas genom dels fortbildning och auktorisation av befintliga tolkar, dels nyrekrytering och utbildning av nya tolkar. Utredaren skall belysa hur ett ökat antal tolkar skall kunna utbildas, hur utbildningen kan förändras för att säkerställa högt ställda kvalitetskrav och om nya former för utbildningen kan behöva utvecklas. Möjligheten att införa någon form av förkunskapskrav och dokumentation av deltagarnas kunskaper skall prövas. Utredaren skall vidare överväga hur en utbildning i små tolkspråk skall kunna bedrivas mot bakgrund av nuvarande svårigheter att få tillräckligt kvalificerade lärare för utbildningen och kvalificerade examinatorer för en auktorisering. Utredaren skall lämna förslag till författningsändringar som utredningen kan ge anledning till.

Kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar skall göras enligt bestämmelserna i kommittéförordningen (1998:1474).

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall i sitt arbete samråda med Integrationsverket, Domstolsverket, Migrationsverket, Kammarkollegiet, Stockholms universitet, Tolk- och översättarinstitutet och Folkbildningsrådet.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 3 januari 2005.

(Utbildningsdepartementet)