Dir. 2006:4
Dir.
Kommittédirektiv
Dir.
2006:4
Särskilt förfarande för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i
forskningssyfte
Beslut vid regeringssammanträde den 19 januari 2006
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall föreslå hur rådets direktiv
T
2005/71/EG
T
av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande
för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte
skall genomföras i Sverige.
Uppdraget innefattar att se över hur ett system med
forskningshuvudmän och mottagningsavtal skall utformas i
nationell rätt samt föreslå vilken eller vilka myndigheter som är
lämpliga att godkänna forskningshuvudmän.
Utredaren skall även utreda behovet av författningsändringar
eller andra åtgärder samt lägga fram förslag på de
författningsändringar som bedöms nödvändiga. Slutligen skall
utredaren presentera en analys av de konsekvenser som
föreslagna författningsändringar och andra åtgärder kan
innebära.
2
Bakgrund
Europeiska rådet har som mål att den europeiska gemenskapen
skall bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska
kunskapsbaserade ekonomi senast år 2010. För att uppnå detta
beräknas unionen behöva ytterligare 700 000 forskare.
Införandet av rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober
2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares
inresa och vistelse i forskningssyfte är ett led i denna
målsättning genom att tredjelandsmedborgares inresa, vistelse
och rörlighet i forskningssyfte underlättas. På detta sätt
beräknas den europeiska gemenskapen attrahera fler forskare
från hela världen.
Direktivets innehåll
Allmänt
I direktivet anges villkoren för inresa och vistelse i
medlemsstaterna för forskare från tredjeland som avser att
under minst tre månader genomföra ett forskningsprojekt inom
ramen för ett mottagningsavtal med en forskningshuvudman.
Direktivet omfattar även bestämmelser om förfarandet för
godkännande av forskningshuvudmän samt bestämmelser om
det mottagningsavtal som skall ingås mellan en
forskningshuvudman och forskaren. Vidare innehåller direktivet
bestämmelser gällande inresa, uppehållstillstånd samt regler
beträffande forskares rättigheter i den medlemsstat han eller hon
reser till. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i
lagar och förordningar som är nödvändiga för att följa direktivet
senast den 12 oktober 2007.
Forskare och forskningshuvudman (artikel 2)
I artikel 2 definieras bl.a. vad som avses med forskare och
forskningshuvudman. Med forskare menas tredjelands-
medborgare som har en akademisk examen som kvalificerar till
forskarutbildning och som väljs ut av en forskningshuvudman
för att genomföra ett forskningsprojekt där ovannämnda
examen normalt krävs. Med forskningshuvudman menas varje
3
form av offentlig eller privat inrättning eller företag som
bedriver forskning och som för ändamålen med direktivet har
godkänts av en medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens
bestämmelser eller administrativa praxis.
Tillämpningsområde (artikel 3)
Direktivet är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som ansöker
om att få resa in i en medlemsstat i forskningssyfte. Direktivet
är inte tillämpligt på asylsökande eller personer som söker
subsidiärt skydd, tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt
att vistas i en medlemsstat i egenskap av studerande,
tredjelandsmedborgare mot vilka ett utvisningsförfarande har
inletts eller forskare som lånats ut till en annan
forskningshuvudman i en annan medlemsstat.
Minimiregler (artikel 4)
Direktivet innehåller minimiregler, vilket gör det möjligt för
medlemsstaterna att införa eller behålla nationella bestämmelser
som är mer förmånliga för de personer som direktivet skall
tillämpas på.
Godkännande av forskningshuvudman (artikel 5)
I artikeln anges att varje forskningshuvudman som vill ta emot
en forskare inom ramen för direktivet skall ha godkänts i
förhand för detta ändamål. Förfarandet för detta beskrivs.
Medlemsstaterna själva får besluta vilken eller vilka
myndigheter som skall vara behöriga att godkänna
forskningshuvudmän. Dessa kan enligt artikel 2 vara
offentligrättsliga eller privaträttsliga med forskning som
huvudsakligt ändamål eller som komplement. Medlemsstaten
får föreskriva att forskningshuvudmannen skall åta sig att stå
för de kostnader för uppehälle, sjukvård och återresa som kan
bli följden av forskarens närvaro på medlemsstatens territorium.
Forskningshuvudmännen skall till den behöriga myndigheten
redovisa att de för mottagningsavtalet aktuella
forskningsarbetena verkligen har ägt rum.
Den behöriga myndigheten skall upprätta en förteckning
över de godkända forskningshuvudmän, vilken skall uppdateras
4
och offentliggöras varje år. Medlemsstaten får återkalla eller
vägra att förlänga ett godkännande av en forskningshuvudman.
Medlemsstaten kan i så fall föreskriva att
forskningshuvudmannen inte får ansöka om ett nytt
godkännande förrän fem år förflutit sedan beslutet om att
återkalla eller inte förlänga godkännandet offentliggjordes.
Mottagningsavtal (artikel 6)
En forskningshuvudman som vill ta emot en forskare skall ingå
ett mottagningsavtal med forskaren. Avtalet reglerar dels
forskarens åtagande att genomföra det aktuella
forskningsprojektet, dels huvudmannens åtagande att ta emot
forskaren för detta ändamål. Vidare anges vissa villkor för att
huvudmannen skall få underteckna avtalet, t.ex. krav på
sjukförsäkring och medel för uppehälle.
Villkor för inresa och vistelse (artikel 7)
Medlemsstaten skall bevilja en forskare uppehållstillstånd för
inresa och vistelse under förutsättning att forskaren har en giltig
resehandling i enlighet med nationell lagstiftning, kan uppvisa
ett undertecknat mottagningsavtal, kan uppvisa ett
kostnadsåtagande som utfärdats av forskningshuvudmannen
samt inte bedöms som ett hot mot den allmänna ordningen och
säkerheten eller folkhälsan.
Uppehållstillstånd (artikel 8 och 10)
Giltighetstiden för uppehållstillståndet skall motsvara
forskningsprojektets längd, om forskningsarbetets längd
understiger ett år. I andra fall skall tillståndet gälla minst ett år
med möjlighet till förlängning. Uppehållstillståndet får dras in
om förutsättningarna för utfärdandet har ändrats.
Medlemsstaten får också dra in eller vägra att förlänga ett
uppehållstillstånd av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
eller folkhälsa. Vidare får medlemsstaten dra in alla
uppehållstillstånd som har utfärdats med stöd av direktivet om
de har erhållits på falska grunder.
5
Familjemedlemmar (artikel 9)
När en medlemsstat utfärdar ett uppehållstillstånd till en
forskares familjemedlemmar skall giltighetstiderna vara lika.
Undervisning (artikel 11)
En forskare som har beviljats inresa och vistelse enligt vad som
följer av direktivet får undervisa inom högre utbildning i
enlighet med medlemsstatens bestämmelser och administrativa
praxis.
Likabehandling (artikel 12
)
Innehavaren av ett uppehållstillstånd skall åtnjuta samma
behandling som medborgare i det land där han eller hon utför
sitt forskaruppdrag i fråga om vissa rättigheter, såsom
erkännande av examensbevis, arbetsvillkor, social trygghet,
skatteförmåner och tillgång till varor och tjänster.
Rörlighet (artikel 13)
En forskare skall kunna forska på en annan medlemsstats
territorium.
Ansökan om uppehållstillstånd (artikel 14)
Medlemsstaterna beslutar huruvida ansökningar om
uppehållstillstånd skall lämnas in av forskaren eller av den
berörda forskningshuvudmannen. Ansökningarna skall lämnas
in antingen i det land där forskaren är bosatt eller direkt på den
europeiska gemenskapens territorium om forskaren redan
befinner sig där lagligt.
Rättssäkerhetsgarantier (artikel 15)
Behörig myndighet skall utfärda uppehållstillstånd för forskaren
så snart som möjligt. Den berörda parten skall ha rätt att begära
rättslig prövning i den berörda medlemsstaten.
Nuvarande regelverk
De huvudsakliga skillnaderna i direktivet jämfört med
nuvarande svenska regler ur utlänningsrättsligt perspektiv finns
6
i artiklarna 6, 7, 8, 10, 13 och 14. De svenska regler som berörs
finns främst i utlänningslagen (1989:529) och
Enligt artikel 8 får en forskare beviljas uppehållstillstånd om
villkoren i artikel 6 och 7 är uppfyllda, dvs. bl.a. om forskaren
har ingått ett mottagningsavtal med en forskningshuvudman.
Det finns inte något krav på arbetstillstånd. Enligt de svenska
reglerna gäller ett undantag från arbetstillstånd för forskare
endast om vistelsen understiger tre månader under en
tolvmånadersperiod (1 kap. 5 § utlänningslagen och 4 kap. 2 § 3
utlänningsförordningen). Direktivet innebär således ett mer
långtgående undantag från kravet på arbetstillstånd än vad de
svenska bestämmelserna medger.
Artikel 10 handlar om beslut om att återkalla eller inte
förlänga uppehållstillstånd och kan föranleda ändringar i
utlänningslagstiftningens regler om återkallelse av
uppehållstillstånd i 2 kap.9 och 11 §§utlänningslagen. Enligt
artikel 13 får forskaren under vissa omständigheter rätt att röra
sig mellan medlemsstaterna, vilket kan föranleda ändringar i
Några svenska regler om forskningshuvudmän och
mottagningsavtal samt om godkännande av forskare finns inte
för närvarande.
De sociala trygghetsfrågorna i direktivet kan vidare
föranleda ändringar i t.ex. socialförsäkringslagen (1999:799).
De ganska omfattande förändringar på utlänningsrättens
område som kommer att göras under våren 2006 måste också
beaktas. En ny utlänningslag (2005:716) som ersätter den
nuvarande utlänningslagen antogs av riksdagen den 14
september 2005 och träder i kraft den 31 mars 2006. Ytterligare
förändringar i den nya utlänningslagen kommer att göras bl.a.
till följd av direktivet 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt
röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier,
direktivet 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till
familjeåterförening, direktivet 2003/109/EG av den 25
november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares
ställning och direktivet 2004/114/EG av den 13 december 2004
7
om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för
studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller
volontärarbete.
Uppdraget
En särskild utredare skall föreslå hur rådets direktiv
T
2005/71/EG
T
av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande
för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte
skall genomföras i Sverige.
Utredaren skall ge förslag på vilken eller vilka myndigheter
som skall ansvara för och samordna godkännandet av
forskningshuvudmän samt återrapporteringen till Europeiska
kommissionen.
Utredaren skall vidare överväga hur direktivets
bestämmelser om förfarandet för godkännande av
forskningshuvudmän skall genomföras. Utredaren skall särskilt
överväga i vilken utsträckning bestämmelserna om
forskningshuvudmän i direktivet bör regleras i en särskild
författning eller om bestämmelserna kan infogas i befintliga
författningar.
Utredaren skall ge förslag på utformningen av det
mottagningsavtal som skall ingås mellan en
forskningshuvudman och forskaren. Utredaren skall i detta
sammanhang redovisa och jämföra med de lösningar som några
andra medlemsländer väljer, t.ex. Storbritannien,
Nederländerna, Danmark, Irland och Frankrike. Utredaren skall
också ge förslag på hur forskningshuvudmannen skall agera om
forskaren bryter mot kontraktet.
Utredaren skall inhämta synpunkter från berörda
myndigheter och organisationer samt från näringslivets
organisationer och företag med omfattande forskning.
Utredaren skall analysera direktivets konsekvenser och
behovet av ändringar i social- och utlänningslagstiftningen samt
andra berörda författningar.
Utredaren skall, utöver vad som ovan beskrivits, ta ställning
till om det fordras några ytterligare åtgärder för direktivets
genomförande i Sverige. Utredaren skall utarbeta de
8
författningsförslag som bedöms nödvändiga och andra åtgärder
som direktivet ger anledning till.
De förslag som framläggs skall ha som utgångspunkt att vara
enkla att tillämpa och medföra minsta möjliga extra
administrativa börda.
Utredaren skall presentera en analys av de konsekvenser
som föreslagna författningsändringar och andra åtgärder kan
innebära i enlighet med vad som anges i 14 – 16 §§
kommittéförordningen (1998:1474). Utredaren skall redovisa
sitt uppdrag senast den 31 oktober 2006.
(Utbildnings- och kulturdepartementet)