Dir. 2006:83

Beslutanderätten vid gemensam vårdnad

Kommittédirektiv

Beslutanderätten vid gemensam vårdnad

Dir.

2006:83

Beslut vid regeringssammanträde den 6 juli 2006

Sammanfattning av uppdraget

Utredaren skall analysera vilka nackdelar som kan uppkomma

för ett barn vid gemensam vårdnad när vårdnadshavarna inte

kan enas i frågor som rör barnet. Utredaren skall särskilt

uppmärksamma barns möjlighet att få hälso- och sjukvård och

insatser inom socialtjänstens område. Även andra frågor som

rör vårdnaden skall belysas, t.ex. när det gäller barnets förskole-

verksamhet, skola och boende. Med utgångspunkt i analysen

skall utredaren lämna förslag som syftar till att bättre tillgodose

barnets intressen och underlätta ett gemensamt vårdnadsansvar.

Utredaren skall vidare överväga om en förälder som inte är

vårdnadshavare i större utsträckning än i dag bör ges möjlighet

att få information om barnet direkt från berörda myndigheter

och enskilda organ, t.ex. skola, hälso- och sjukvård samt social-

tjänst.

En annan uppgift för utredaren är att ta ställning till om det

behövs en uttrycklig lagreglering om medverkan av en s.k.

kontaktperson vid umgänge mellan ett barn och en förälder, i

syfte att säkerställa att barnet får det stöd han eller hon kan

behöva vid umgänget.

Bakgrund

Den som har vårdnaden om ett barn ansvarar för barnets person

och har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör

barnets personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnads-

2

havare, skall dessa utöva sina rättigheter och skyldigheter mot

barnet tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Det krävs alltså

normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden.

Undantag gäller om en av vårdnadshavarna till följd av från-

varo, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana

beslut om vårdnaden som inte utan olägenhet kan skjutas upp.

Båda vårdnadshavarna kan inte heller förutsättas delta i alla de

vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller om-

sorgen om barnet, t.ex. om mat, kläder och sovtider. År 1998

infördes också en möjlighet för domstol att vid gemensam vård-

nad besluta om barnets boende, om umgänge med den förälder

som barnet inte bor tillsammans med och om resekostnader vid

umgänge (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). Domstolen kan

dessutom besluta om underhållsbidrag till barnet. Men i övrigt

krävs alltså att vårdnadshavarna kan enas i frågor som rör

barnet.

Kravet på enighet mellan vårdnadshavarna har tidigare varit

föremål för överväganden. Inför de lagändringar som gjordes år

1998 föreslog Vårdnadstvistutredningen att det skulle införas en

uttrycklig bestämmelse om att den vårdnadshavare som barnet

bor tillsammans med ensam får besluta i frågor om den dagliga

omsorgen (SOU 1995:79 s. 102). Regeringen lade dock inte

fram något förslag om detta, bl.a. med hänvisning till att be-

hovet av en reglering inte ansågs vara tillräckligt stort. Lag-

utskottet delade regeringens uppfattning men förutsatte att rege-

ringen följde frågan och, om det fanns anledning, återkom till

riksdagen med förslag på området (angiven prop. s. 54 f. och

bet. s. 37).

Under senare år har det i olika sammanhang gjorts gällande

att kravet på samstämmighet vid gemensam vårdnad ibland kan

leda till problem, inte minst mot bakgrund av att en domstol

numera kan döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja.

Bland annat har man uppmärksammat frågor som rör barnets

förskoleverksamhet och skola samt barnets möjlighet att få till-

gång till hälso- och sjukvård och insatser från socialtjänsten.

Barns rätt till psykiatrisk vård behandlades av Kommittén

mot barnmisshandel i betänkandet Barnmisshandel – Att före-

bygga och åtgärda (SOU 2001:72). Kommittén framhöll att

3

kravet på enighet mellan vårdnadshavarna får negativa konse-

kvenser när det gäller ett barns möjlighet att få psykiatrisk

behandling efter att ha blivit utsatt för övergrepp i hemmet

(s. 269).

Frågor som rör kravet på samstämmighet vid gemensam

vårdnad togs också upp av 2002 års vårdnadskommitté (SOU

2005:43 s. 125 f.). Kommittén uppmärksammade särskilt situa-

tioner där barn har behov av psykiatrisk vård eller behandling

efter att ha utsatts för övergrepp eller sett någon annan i

familjen utsättas för övergrepp. Kommittén pekade bl.a. på ett

fall som har prövats av Riksdagens ombudsmän (JO) där det

fanns misstanke om kvinnomisshandel, barnmisshandel och

sexuella övergrepp. Det konstaterades att det i en sådan situa-

tion krävdes att båda föräldrarna godkände insatser från hälso-

och sjukvården, trots att det var barnets far som misstänktes för

övergreppen (se JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 314). Kom-

mittén gjorde bedömningen att ett barn måste kunna få tillgång

till hälso- och sjukvård och andra stödinsatser även om en vård-

nadshavare motsätter sig detta. Kommitténs slutsats var dock att

frågan krävde en djupare analys än vad den hade möjlighet att

göra inom ramen för sitt uppdrag.

Som regeringen uttalade i samband med behandlingen av

vårdnadskommitténs betänkande bör frågan om kravet på

enighet vid gemensam vårdnad nu analyseras vidare (prop.

2005/06:99 s. 52). Behovet av sådana överväganden har också

påtalats av riksdagen (bet. 2005/06:LU27 s. 22).

En närliggande fråga som uppmärksammades under bered-

ningen av kommitténs betänkande och som bör övervägas i

sammanhanget är möjligheterna för en förälder som inte är

vårdnadshavare att få upplysningar om barnet. En annan fråga

som bör tas upp är medverkan av en s.k. kontaktperson vid

umgänge mellan ett barn och en förälder. I dag finns det vissa

oklarheter när det gäller förutsättningarna för beslut om

kontaktperson (angiven prop. s. 58).

4

Uppdraget

En särskild utredare skall utses och ges följande uppdrag.

Kravet på enighet mellan vårdnadshavarna

Utredaren skall analysera vilka nackdelar som i praktiken kan

uppkomma för ett barn vid gemensam vårdnad när vårdnads-

havarna inte kan enas i frågor som rör barnet. Utredaren skall

särskilt uppmärksamma barns möjlighet att få tillgång till hälso-

och sjukvård och insatser inom socialtjänstens område. Även

andra frågor som rör vårdnaden skall belysas, t.ex. när det gäller

barnets förskoleverksamhet, skola och boende.

Utredaren skall med utgångspunkt i analysen lämna förslag

som syftar till att bättre tillgodose barnets intressen och under-

lätta ett gemensamt vårdnadsansvar. En ordning som skall över-

vägas är att ge domstol möjlighet att ge en av vårdnadshavarna

rätt att besluta ensam i en viss fråga eller att dela upp vårdnads-

havarnas uppgifter. Alternativt skulle någon annan myndighet,

t.ex. socialnämnden, kunna utses att avgöra en viss fråga när

vårdnadshavarna inte kan enas. Ett annat sätt kan vara att direkt

i lag ge en av vårdnadshavarna rätt att besluta ensam i större ut-

sträckning än i dag. Utredaren skall överväga dessa och andra

möjligheter.

Utredaren skall eftersträva att regelsystemet blir så utformat

att gemensam vårdnad fungerar i det dagliga livet utan att alltför

stora avsteg görs från principen att föräldrar med gemensam

vårdnad skall kunna enas om det som rör barnet. Ett gemensamt

rättsligt ansvar mellan vårdnadshavarna kan ofta leda till ett

större engagemang och därmed i vid bemärkelse öka barnets

möjligheter att få tillgång till båda sina föräldrar. Samtidigt

måste det eftersträvas att kravet på samstämmighet mellan vård-

nadshavarna inte bidrar till ökade konflikter som riskerar att

påverka barnets livssituation negativt. Utredaren skall utgå ifrån

att regleringen vid gemensam vårdnad så långt det är möjligt

och lämpligt bör vara densamma för föräldrar som bor till-

sammans som för särlevande föräldrar.

Utredaren skall även överväga behovet av en reglering när

det gäller förutsättningarna för socialtjänsten att tala med ett

5

barn utan vårdnadshavarens samtycke (jfr JO:s beslut den 10

oktober 2005, dnr 1059–2003 och 4857–2003).

Upplysningar om barnet

Om en förälder ensam har vårdnaden om barnet, kan det ur

barnets synvinkel vara viktigt att den andra föräldern ändå finns

med i barnets vardag på ett naturligt sätt. Detta underlättas om

föräldern kan ta del i barnets liv. I strävandena att främja en

sådan kontakt infördes år 1991 en skyldighet för den förälder

som är vårdnadshavare att till den andra föräldern lämna sådana

upplysningar om barnet som kan främja umgänget med den

föräldern, om inte särskilda skäl talar mot det (6 kap. 15 §

fjärde stycket föräldrabalken). Det kan gälla upplysningar om

barnets skolgång, hälso- och sjukdomstillstånd, fritidsintressen

och kamratrelationer. En förälder som inte är vårdnadshavare

saknar däremot i allmänhet möjlighet att få information om

barnet direkt från t.ex. förskoleverksamhet, skola, hälso- och

sjukvård samt socialtjänst.

Utredaren skall överväga om en förälder som inte är vård-

nadshavare i större utsträckning än i dag bör ges möjlighet att få

information om barnet direkt från berörda myndigheter och

enskilda organ. En sådan ordning finns i andra nordiska länder.

Behovet av regler för att undvika missbruk av upplysningar

skall särskilt uppmärksammas i sammanhanget. Det gäller bl.a.

i situationer där en av vårdnadshavarna eller barnet utsätts för

hot eller förföljelse.

Kontaktperson vid umgänge

Utredaren skall ta ställning till om det behövs en uttrycklig lag-

reglering om medverkan av en s.k. kontaktperson vid umgänge

mellan ett barn och en förälder, i syfte att säkerställa att barnet

får det stöd han eller hon kan behöva vid umgänget. Utredaren

skall överväga om socialnämnden – till skillnad från i dag – bör

vara skyldig att utse en kontaktperson när domstolen har

beslutat om detta. Vidare skall det utredas vilken kontakt som

bör förekomma mellan domstolen och socialnämnden före

domstolens beslut, liksom andra frågor om socialnämndens

6

hantering. Utredaren skall uppmärksamma de oklarheter som

Riksdagens ombudsmän (JO) har pekat på när det gäller med-

verkan av kontaktperson (se JO:s ämbetsberättelse 2002/03

s. 252 f.). Andra frågor som skall tas upp är kontaktpersonens

uppgifter, utformningen av uppdraget och uppdragets avslutan-

de.

Övrigt

Utredaren skall redovisa gällande rätt och eventuellt pågående

lagstiftningsarbete i länder som utredaren bedömer vara av

intresse i sammanhanget. Regleringen i andra nordiska länder

bör ges en särskild belysning och beaktas i arbetet.

Utredaren skall inhämta synpunkter från berörda myndig-

heter och organisationer.

Utredaren skall föreslå de författningsändringar som bedöms

vara behövliga.

Utredaren skall redovisa vilka budgetära konsekvenser för-

slagen kan komma att medföra och lämna förslag på hur dessa

kostnader kan finansieras.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2007.

(Justitiedepartementet)