Dir. 2009:120

Översyn av lagstiftningen om utländska

Kommittédirektiv

Översyn av lagstiftningen om utländska

filialer m.m.

Dir.

2009:120

Beslut vid regeringssammanträde den 21 december 2009

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ges i uppdrag att se över och i

förekommande fall lämna förslag till sådana ändringar i lagen

(1992:160) om utländska filialer m.m. och förordningen

(1992:308) om utländska filialer m.m. som kan behövas vidtas

till följd av Europeiska kommissionens formella underrättelse

av den 29 oktober 2009¹. Utredaren ska i sitt förslag ta ställning

till behovet av ändringar i annan lagstiftning föranledda av

eventuella förslag till ändringar i filiallagstiftningen. Vidare ska

utredaren överväga om det är i överensstämmelse med EU-

rätten att i filiallagstiftningen införa en bestämmelse med

innebörden att det till en registreringsmyndighet ska anmälas en

representant med adress i Sverige som har behörighet att

företräda företaget eller näringsidkaren och att företa de

rättshandlingar som verksamheten i Sverige kräver. Detta under

förutsättning att företrädare för företaget är bosatta utomlands.

Utredaren ska även göra en översyn av filiallagstiftningen

utifrån ett regelförenklings- och moderniseringsperspektiv.

Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2010.

Bakgrund

¹ KOM:s ref. SG-Greffe (2009)D/8277, ärendenummer 2007/4800.

2

I lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. (lagen) regleras

formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av

utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska

medborgare. Lagen, med tillhörande förordning (1992:308) om

utländska filialer m.m. (förordningen), innehåller regler om

bl.a. registrering och innebär att alla utländska företag och

utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare som

lämnar begärda uppgifter blir registrerade och får bedriva

näring i Sverige. Lagstiftningen grundas på de EU-rättsliga

principerna om icke-diskriminering och etableringsfrihet och

har bedömts förenliga med Rådets elfte direktiv (89/666/EEG)

av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som

öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder

under lagstiftningen i en annan stat² (se prop. 1991/92:88 s. 20).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den

12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden³

(tjänstedirektivet) ska genomföras i svensk rätt.

Tjänstedirektivet innehåller bestämmelser om administrativ

förenkling, etableringsfrihet och fri rörlighet för

tjänsteleverantörer, tjänstemottagarnas rättigheter och

tjänsternas kvalitet samt bestämmelser om administrativt

samarbete mellan medlemsstaterna. Syftet med direktivet är att

stimulera tjänstesektorn genom att förenkla etablering och fri

rörlighet inom EES samt stärka tjänstemottagarnas intressen.

För att genomföra direktivet föreslås en ny horisontell lag

om tjänster på den inre marknaden som tar upp bestämmelser

om gemensamma kontaktpunkter, förfarandet vid

tillståndsprövning, samarbete mellan myndigheter, information

från tjänsteleverantörer, klagomålshantering samt

diskriminerande villkor. Därutöver föreslås lagändringar eller

nya bestämmelser inom de tjänsteområden som berörs av

direktivets tillämpningsområde. Bland annat föreslås en ändring

i 2 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. som innebär

att kravet på att det ska finnas en i Sverige bosatt föreståndare

för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet i Sverige

² EGT L 395, 30.12.1989, s. 36, Celex 31989L0666.

³ EUT L 376, 27.12.2006, s. 36, Celex 32006L0123.

3

men som inte är bosatta här ändras. Bestämmelsen formuleras i

stället så att för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av

svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför det

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska det finnas en i

Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna

verksamheten. En proposition Genomförandet av

tjänstedirektivet har beslutats av riksdagen (prop. 2008/09:187,

bet. 2009/10:NU6, rskr. 2009/10:18). Lagändringarna i

anledning av detta träder i kraft den 27 december 2009.

Den svenska filiallagstiftningens överensstämmelse med EU-

rätten

I en informell skrivelse från Europeiska kommissionen den 28

november 2008⁴ har kommissionen uppmärksammat att vissa

av bestämmelserna i lagen och förordningen förefaller strida

mot de grundläggande rättigheter som är inskrivna i artiklarna

43 och 49 i fördraget (numera artiklarna 49 och 56 i EU-

fördraget). Skrivelsen tar främst sikte på 2, 5 och 10 §§ lagen

och har i allt väsentligt samma innehåll som den formella

underrättelsen. Regeringen har med anledning av

kommissionens informella skrivelse beslutat om en ändring i

förordningen för att den svenska lagstiftningen ska stå i

överensstämmelse med tjänstedirektivet. Ändringen innebär att

ett utländskt företag som är etablerat i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är

tjänsteleverantör i den mening som avses i tjänstedirektivet inte

ska omfattas av kravet på filial om företaget endast tillfälligt

bedriver näringsverksamhet i Sverige. Förslaget har

remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns

tillgänglig i Näringsdepartementet⁵. Landsorganisationen,

Sveriges Akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens

⁴ KOM:s ref Markt/E1/CH/dl D(2008)59124 ärendenummer

2008/10568.

⁵ N2009/5828/MK.

4

Centralorganisation har i ett gemensamt remissyttrande över

promemorian föreslagit en bestämmelse av följande lydelse:⁶

” Företag etablerat i utlandet eller näringsidkare bosatt

utomlands ska under den tid som företaget eller

näringsidkaren bedriver näringsverksamhet i Sverige till

registreringsmyndigheten anmäla representant med adress i

Sverige som har behörighet att företräda företaget eller

näringsidkaren och att företa de rättshandlingar som

verksamheten i Sverige kräver. Detsamma gäller företag

etablerat i Sverige vars företrädare är bosatta utomlands”.

Kommissionen har i den formella underrättelsen anfört att vissa

av bestämmelserna i den svenska filiallagstiftningen förefaller

strida mot de grundläggande rättigheterna i artiklarna 43 och 49

i fördraget (numera artiklarna 49 och 56 i EU-fördraget). Det

framgår sammanfattningsvis av kommissionens analys att

följande anses strida mot EU-rätten:

1. Krav på varje tjänsteleverantör som önskar utöva verksamhet

i Sverige, oavsett om det ska ske som tillfälligt

tillhandahållande av tjänster eller genom etablering, att etablera

sig genom filial (2 § lagen).

2. Skyldighet för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater

som vill öppna en filial att uteslutande bedriva verksamhet

under en firma som innehåller det företagets namn som används

i etableringsmedlemsstaten, vilket, om det utländska företagets

firma kan förväxlas med en bestående firma eller ett bestående

näringskännetecken i Sverige, kan göra det omöjligt för

företaget att registrera sig och därigenom kunna utöva någon

verksamhet i Sverige (5 § första stycket lagen).

3. Kravet på att tjänsteleverantörer ska göra en anmälan till

registreringsmyndigheten och få filialen registrerad innan de

⁶ Yttrande över promemorian (Ds 2008:75) ”Genomförandet av

tjänstedirektivet”.

5

kan inleda sin verksamhet på svenskt territorium (4 och 5 §§

förordningen).

4. Kravet på såväl svenska medborgare som medborgare i andra

medlemsstater som är bosatta i en annan medlemsstat och som

önskar tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige att utse en

föreståndare som är bosatt i Sverige och anmäla denne till

registreringsmyndigheten (2 § andra stycket).

5. Skyldigheten för en tjänsteleverantör som är etablerad i en

annan medlemsstat och som önskar tillhandahålla tjänster i

Sverige att utse och till registreringsmyndigheten anmäla en

särskild delgivningsmottagare som är bosatt i Sverige och som

ska ta emot eventuella delgivningar av handlingar då

verkställande direktören är bosatt i en annan medlemsstat (10 §

andra stycket lagen).

Med anledning av den formella underrättelsen ser regeringen

ett behov av en översyn av den svenska filiallagstiftningen mot

bakgrund av bestämmelserna i EU-fördraget.

Uppdraget

Den särskilda utredaren ges i uppdrag att se över lagen

(1992:160) om utländska filialer m.m. och förordningen

(1993:308) om utländska filialer m.m. och om det behövs lämna

förslag till förändringar som behöver vidtas för att

bestämmelserna ska stå i överensstämmelse med EU-rätten.

Utredaren ska beakta innehållet i kommissionens informella

brev av den 28 november 2008 och regeringens svarsskrivelse

av den 17 februari 2009⁷ samt kommissionens formella

underrättelse av den 29 oktober 2009. Utredaren ska väga in de

ställningstaganden som gjorts i propositionen om det svenska

genomförandet av tjänstedirektivet (prop. 2008/09:187).

Utredaren ska ta ställning till om det är i överensstämmelse

med EU-rätten att i den svenska filiallagstiftningen införa ett

⁷ N2008/8442/MK.

6

krav på representant liknande det förslag som framförts av de

fackliga organisationerna. Om utredaren bedömer att det inte är

lämpligt att tillhandahålla en lösning inom filiallagstiftningen,

ska utredaren avstå från att lämna förslag i denna del och även

redovisa de överväganden som lett fram till bedömningen.

Därutöver ska utredaren göra en översyn av lagstiftningen

utifrån ett regelförenklings- och moderniseringsperspektiv.

Utredaren ska särskilt lägga vikt vid regelförenkling, t. ex.

åtgärder som minskar företagens administrativa kostnader eller

som ger en märkbar förändring i företagens vardag.

Utredaren ska göra en konsekvensutredning av eventuella

föreslagna ändringar i filiallagstiftningen och belysa effekterna

av dessa. Därvid ska 14, 15 och 15 a §§ i kommittéförordningen

(1998:1474) tillämpas för att ange kostnadsberäkningar och

andra konsekvensbeskrivningar. Det kan exempelvis röra sig

om effekter som gäller möjligheten att bekämpa ekonomisk

brottslighet, frågor om bokföring och revision,

Arbetsmiljöverkets möjligheter att utöva tillsyn samt

arbetstagarorganisationernas möjlighet att etablera kontakt med

utländska arbetsgivare. Utredaren ska även föreslå de

följdändringar i annan lagstiftning som utredaren anser

nödvändiga att göra i detta sammanhang. Om de föreslagna

åtgärderna innebär kostnader för företag ska samråd ske med

Näringslivets regelnämnd. Utredaren bör studera de lösningar

som valts i de övriga nordiska ländernas associationsrättsliga

lagstiftning. Om utredarens förslag medför ökade kostnader för

det allmänna ska förslag till finansiering inom berörda

utgiftsområden lämnas.

Utredaren ska även samråda med berörda myndigheter och

organisationer som t.ex. arbetsmarknadens parter och hålla sig

informerad om kommissionens inställning till den svenska

filiallagstiftningen.

Utredaren ska följa det pågående arbetet inom

Regeringskansliet när det gäller inskränkning i revisionsplikten

och enklare redovisningsregler.

Redovisning av uppdraget

7

Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2010.

(Näringsdepartementet)