Prop. 1991/92:88

om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige

Regeringens proposition 1 99 1/ 92: 8 8

om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige

&

tällä? %

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 februari 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per l-if'm'ferberg

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande. och statsråden B. Wester- berg. Friggebo. Johansson Laurén. Hörnlund Olsson. Svensson. af Ugg- las. Dinkelspiel. Thurdin Hellsvik. Wibble. Björck Davidson. Könberg, Odell. Unckel P. Westerberg. Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige

De nuvarande reglerna om näringstillstånd tillkom 1968 i samband med att förordningen (1864z41) angående utvidgad näringsfrihet och lagen (1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring häri riket (filiallagen) upphävdes.

Lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket uppställer olika krav för tillstand beroende på om det är fråga om en utländsk medborgare eller ett utländskt företag.

2.1. Utlännings rätt att idka näring i Sverige

En utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehålls- tillstånd eller är medborgare i Danmark. Finland. Island eller Norge är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring (3 ä). Nägot tillstånd fordras därför inte. Även annan här bosatt utlänning är likställd med svensk medborgare betri-"iffandc vissa näringar nämligenjord- bruk. skogsbruk. fiske. viss rederirörelse. undervisningsverksamhet och verksamhet som läkare. tandläkare och veterinär (4 ;"). Kravet pä närings- tillstand har därför kommit att avse

a. utlänningar som är bosatta utanför Sverige b. i Sverige bosatta utomnordiska utlänningar som saknar permanent uppehällstillstånd (5 :$).

Näringstillständ får ej beviljas utlänning som är underarig eller som har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 & föräldrabalken eller som i eller utotn riket är försatt i konkurs (7 ä').

I annat fall än som nu nämnts äger en utlänning som är bosatt häri riket erhålla näringstillständ om ej hinder möter pä grund av hänsyn till allmänt intresse eller utlänningens personliga förhållanden. Annan utlänning fär beviljas näringstillständ. om det föranleds av överenskommelse med främ- mande stat eller andra särskilda skäl förcligger (8 å).

Om näringstillstand beviljas utlänning sotn ej är bosatt här i riket. skall det finnas en förestänt'lare för näringsverksamheten. Föreståndaren utses av näringsidkaren och skall vara bosatt här i riket och får inte vara underårig eller lta förvaltare enligt 1 1 kap. 7 ;" föräldiabalken. l-örestz'inda- ren är ansvarig för näringsverksamheten och näringsidkaren skall utfärda fullmakt för föreståndaren att i alla frågor som rör verksamheten häri riket handla på näringsidkarens vägnar samt mottaga stämning för näringsidka- ren och själv eller genom annan tala och svara för denne (9 ;;").

Näringstillständct skall avse verksamhet av visst slag och gäller viss tid eller tills vidare. Det katt lörbindas med särskilda villkor och föreskrifter (10 å)-

Näringstillständ kan återkallas när särskilda skäl föreligger(11 ä). 14

• Sida 15
•  Original

Avlider utlänning som idkar näring med stöd av 1968 års lag får närings- vcrksamheten fortsättas av dödsboet under högst ett år (12 å).

Enligt 29 & anses sotn näringsidkande även deltagande som bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag. Detta innebär att det krävs tillstånd för utlänning för att ingå i sådant bolag.

Prövningskriteriet

[ prop. l968:98 s. 115 f angavs att titan vid tillståndsprövningen borde beakta: ]. samhälIsekonomiska synpunkter 2. näringspolitiska synpunkter 3. utlänningens personliga förhållanden

Vid en avvägning mellan dessa intressen uttalade dcpartetnentschefen att de samhällsekonomiska och näringspolitiska synpunkterna skulle till- mätas underordnad betydelse och att praxis i tillståndsärenden borde vara liberal. Prövningen av utlänningens pesonliga förhållanden borde gå ut på att få fastslaget. om allvarligare anmärkningar var att rikta mot sökandens person och skötsamhet. Vidare uttalades att det borde beaktas httr länge utlänningcn varit bosatt i Sverige och att prövningen skulle vara summa- risk och inte omfatta någon ingående granskning av sökandens alla person- liga omständigheter. Tillstånd skttlle endast i undantagsfall behöva vägras utlänning som är bosatt i landet.

l'rövningsförfarandet

Frågor om näringstillstånd för utlänningar prövas av länsstyrelsen i det lätt där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas. Om en utlänning söker tillstånd till verksatnhet som far utövas endast efter medgivande från regeringen skall regeringen även pröva frågan om näringstillständ. Det- samma gäller om en utlänning söker näringstillstånd i samband med en ansökan om tillstånd att ingå i handelsbolag som prövas av regeringen (l 5 förordningen (1968: 556) om näringstillstånd m.m.). Länsstyrelsens beslut får överklagas till kornmerskolleginm.

llandläggningsrutiner

Av den tidigare nämnda förordningen framgår att länsstyrelsen från polis— myndigheten eller andra lokala myndigheter skall inhätnta yttrande om sökandens personliga förhållanden. Polismyndigheten undersöker om ut- länningen i fråga begått några brott i Sverige eller om han är restlörd för någon skttld hos kronofogdemyndigheten. Det föreskrivs vidare att läns- styrelsen oeksä skall satnråda med statens im-andrarverk. Förordningen upptar också bestämmelser om vilka uppgifter en ansökan om näringstill- stånd skall innehålla.

Av en studie från riksrevisionsverket (RRV). "Satnordnat myndighets- agerande" Dnr 1986: 100. framgår att ansökan om näringstillstånd avsla—

• Sida 16
•  Original

gits ett fåtal gånger. Skälet till avslagen hari flertalet fall varit utlänningens personliga förhållanden dvs. kriminalitet eller stora restförda skulder.

Hänvisningar till S2-1

• Prop. 1991/92:88: Avsnitt Näringsdepartementet

2.2. Utländska företags rätt att idka näring i Sverige

Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd. Tillstånd får beviljas företag. vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. An- nat företag kan erhålla tillstånd om särskilda skäl föreligger (13 :$).

Verksamheten skall drivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. sotn är ansvarig för filialens vcrksatnhet och som handlar på näringsidkarens vägnar i alla frågor som rör den svenska verksamheten. Den verkställande direktören skall vara bosatt här i riket och får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken (16— 17 55). Filialen skall ha egen bokföring, som är helt skild från det utländska företagets bokföring i övrigt (23 å). Regeringen får i vissa fall medge undantag från bestämmelse i 1968 års lag (31 å). Detta innebär att dispens från filialkravct också kan medges. Övriga bestämmelser om filial reglerar firtna och registreringsfrågor (20—22 555 och 24—28 åå).

Såsom tillståndspliktigt näringsidkattde avses även ett utländskt företags deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag (2.9 5).

Prövningskriteriet

Bestämmelserna om filial i 1968 ars lag bygger på lagen (1955z383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Genom 1955 års lag blev det möjligt för utländska företag att driva verksamhet i Sverige på annat sätt än genom svensk juridisk person. 1 1968 års lagstiftnings- ärende (prop. l968:98. 3 LU63. rskr. 333) hänvisas till de mt'nivuttalan- den som gjordes 1955 (prop. 1955:87. 2 LU29. rskr. 337). Det framhölls (prop. 1955:87 s. 50 f) att filialformen borde finnas av det skälet att Sverige inte borde inta någon särställning i förhållande till andra länder och att det låg i linje med de allmänna strävandena för ett friare internatio- nellt ekonomiskt utbyte.

Av lagens förarbeten (prop. 19:5187 s. 52. 2 LU 29 s. 46) framgår att prövningen inte bara skall vara formellt inriktad utan också avse vissa inhemska näringspolitiska intressen och omfatta både ekonotniska och sociala faktorer såsom svenska arbetstagares möjligheter till sysselsättning och trygghet i anställningen. Den grundläggande prövningen sotn för när- varande görs i ett filialärcnde gäller om företaget är seriöst och får en tillräcklig anknytning till Sverige. Enligt förarbetena är dotterbolagsfor- men att föredra från svensk synpunkt.

Det kan nämnas att skillnader finns i skattereglerna för filialer respekti- ve dotterbolag. Skillanderna är dock inte så stora.

För utländska banker gäller särskilda regler. Enligt 1 kap. 4 & bankrörel- selagen (l987:617) har utländska banker rätt att öppna filial i Sverige om

• Sida 17
•  Original

den planerade rörelsen kan antas komtna att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. 1 övrigt tillämpas bestämmelserna om filial i 1968 års lag (prop. 1989/9():116).

När det gäller utländska värdepappersföretag finns också särskilda reg- ler. Enligt 2 kap. 7,5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse får ett utländskt företag efter tillstånd av finansinspektionen driva värdepappers- rörelse från filial i Sverige. Tillstånd till filialetablering skall lämnas om företaget står under tillsyn av tnyndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och den planerade verksamheten häri landet kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. Om inte annat följer av lagen om värdepappersrörelse gäller bestämmelserna i 1968 ars lag för verksamheten i filialen (prop. 1990/91: 142).

Enligt lagen (1988:606) om finansbolag krävs tillstånd för ett utländskt företag som driver finansieringsverksamhet under vissa i lagen angivna förtttsättningar. Tillstånd får tneddelas ett utländskt företag endast om verksamheten drivs från filial. företaget i sitt hemland driver finansie- ringsverksamhet och där står under tillsyn av myndighet eller annat behö- rigt organ. företaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksatnhet här i landet och verksamheten inte kan antas bli till skada för det allmän- na. För utländska företag gäller lagen om finansbolag i tillämpliga delar. 1 övrigt gäller bestämmelsernai 1968 års lag (prop. 1990/91: 154).

Ett utländskt försäkringsföretag får. under förutsättning att företaget erhållit tillstånd (koncession). i Sverige driva försäkringsrörclse genom generalagent som syssloman och i övrigt under de villkor som följer av lagen (19501272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk- ringsrörclse i Sverige.

Prövningsförfarandet

Frågor om tillstånd för utländska företag att idka näring i Sverige prövas av kommerskollegium. Om ett ärende är av större vikt från allmän syn- punkt skall dock kommerskollegium med eget yttrande hänskjuta ärendet till regeringen (8 ä förordningen).

Kommerskollegiums beslut får överklagas till regeringen.

Handläggningsrutiner

Ansökan om tillstånd görs skriftligen hos länsstyrelsen i det län där verk- samheten huvudsakligen skall bcdrivas. Förordningen upptar också be- stämmelser otn vilka uppgifter en ansökan om tillstånd skall innehålla och att länsstyrelsen med eget yttrande skall insända handlingarna till kom- merskollegium.

2.3. Vissa särskilda bestämmelser

Enligt 30 & gäller bestämmelserna i 1968 års lag inte utländsk försäkrings- anstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige eller utländskt bankföre- tags rätt att här driva vcrksatnhet från representationskontor.

• Sida 18
•  Original

31 & föreskriver att regeringen får medge undantag från lagens bestäm- tnelser. om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främ- mande stat eller till det nordiska ekonomiska samarbetet. Regeringen får vidare i visst fall medge sådant undantag från bestämmelse i lagen. som föranleds av särskilda omständigheter. Detta innebär som tidigare nämnts att dispens kan ges från ftlialkravet.

1 32 & anges vissa beslut som får överklagas till kammarrätten. I 34— 36 åå stadgas straff för den som bryter mot vissa av lagens bestäm- melser.

Vad gäller reglernas praktiska tillämpning och gränsdragningen gent— emot utlänningslagen hänvisas till den redogörelse som lämnas i prome- ntorian Ds 1991:36.

2.4. Etableringsfrihet inom EG:s regelsystem

Ett av EG:s huvudmål är att upprätta en gemensam marknad (artikel 2 i Romfördraget. RomF). Medlet för att uppnå detta mål är de fyra friheter- na. dvs. aft inom Gemenskapen skapa fri rörlighet för varor. personer. tjänster och kapital (artikel 3 RomF). Dessa friheter uppnås främst genom att all diskriminering på grund av nationalitet förbjuds (artikel 7 RomF).

En av de fyra friheterna är alltså fri rörlighet för personer. Den friheten inbegriper "right to establishment". etableringsrätt (artiklarna 52—58 RomF).

Medlemsstaterna skall avskaffa alla diskriminerande bestämmelser vad gälller etableringsrätten (artikel 52 RomF) och får inte heller införa diskri- minerande bestämmelser utan stöd i Roszs bestämmelser (artikel 53 RomF). Bestämmelserna om etableringsrätt gäller för såväl fysiska som juridiska personer (artikel 58 RomF). Detta innebär att också juridiska personer omfattas av kravet på att inte diskrimineras på grund av nationa- litet.

l artiklarna 55—56 RomF anges vissa undantag från bestämmelserna om etableringsrätt. Enligt artikel 55 gäller inte bestämmelserna om etable- ringsrätt sådan verksamhet som är förenad med tnyndighetsutövning. Enligt artikel 56 utgör inte bestämmelserna om etableringsrätt hinder mot nationella bestämmelser som är föranledda av "public policy. public secu- rity or public health". allmän ordning. säkerhet eller hälsa.

När det gäller etablering gör man skillnad på primär etablering som innebär att verksamheten förläggs till landet i fråga och sekundär etable- ring som innebär att verksamheten bedrivs genom agenturer. filialer eller dotterbolag.

Vad gäller etableringsrätt för självständiga näringsidkare behandlar ett antal direktiv näringsidkares rätt att etablera sig och driva verksamhet i ett annat EG-land. Direktiven avser undanröjande av restriktioner gällande etablering och tillhandahållande av tjänster inom ett antal olika branscher/ yrkesområden. Enligt dessa direktiv skall diskriminerande regler för andra än landets egna medborgare. vad gäller rätten att etablera sig och driva verksamhet i ett land. avskaffas. Härutöver anges i direktiven ett antal bestämmelser som skall iakttas. Om t.ex. en stat kräver viss kunskap för

• Sida 19
•  Original

rätt att etablera sig skall staten som bevis om sådan kunskap acceptera viss tids verksamhet i en annan stat. Vidare skall utlänning garanteras samma rätt att ansluta sig till branschorganisation och uppnå befattningar i orga- nisationen som landets egna invånare. Det sägs också att om en stat för rätt att etablera sig kräver bevis om god vandel och bevis om att man inte har varit försatt i konkurs skall den staten som bevis för detta acceptera intyg från vederbörande myndighet i utlänningens hemland. Krävs det intyg om vederbörandens finansiella ställning för rätt att etablera sig skall den staten acceptera intyg som utfärdats av banker i utlänningens hemland. Slutligen nämns för det fall att det för rätt att etablera sig krävs att man avlägger en cd så skall eden vara utformad på sådant sätt att den kan avläggas också av utlänningar.

EG:s elfte bolagsdirektiv (89/666/EEG) upptar regler som innebär att medlemsländerna är skyldiga att ställa krav på viss offentlighet beträffande verksamheten vid filialer. Enligt detta direktiv skall handlingar och upp- gifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag som lyder under lagstiftningen i en annan medlemsstat och som omfattas av det första bolagsdirektivet (68/151/EEG). offentliggöras enligt lagstift— ningen iden medlemsstat där filialen är belägen. Om de bestämmelser om offentlighet som gäller för filialen avviker från dem som gäller för bolaget. skall bestämmelserna för filialen tillämpas när det är fråga om förfaranden som berör denna. Artikel 2 i elfte direktivet preciserar informationskravet på filialen. Skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar begränsas enligt artikel 3 i elfte direktivet till de bolagets räkenskapshandlingar som upprättats. reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den med- lemsstat som bolaget lyder ttnder.

Mitt förslag: Kravet på näringstillstånd avskaffas och ersätts med ett registreringsförfarande. Alla utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare som lämnar begärda uppgifter får driva näring i Sverige. Utländska företag får således fri möjlighet att välja etablering genom svenskt dotterföretag eller ge- nom filial.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Några har haft synpunkter på vissa frågor till vilka jag återkommer.

Skälen för mitt förslag: Allmänna näringspolitiska skäl talar för att avskaffa etableringshinder sotn kan ha negativa effekter från konkurrens- synpunkt. Av den tidigare redovisningen framgår att det inför ett utvidgat västettropeiskt samarbete är nödvändigt att åtminstone för EES-medbor- gare avskaffa bestämmelserna i 1968 års lag om näringstillstånd för utlän- ningar och utländska företag.

• Sida 20
•  Original

I likhet med vad som föreslås i promemorian bör kravet på näringstill- stånd upphävas generellt. Av den tidigare nämnda studien från riksrevi- sionsverket (avsnitt 2.1 samt Ds 1991236) framgår att den nuvarande prövningen inte är särskilt ändamålsenlig. Den medför ibland praktiska svårigheter och kan upplevas som meningslös. Avslag meddelas ytterst sällan. Från näringspolitisk utgångspunkt saknas därför grund för att be- hålla prövningen ens i någon form. Förslaget att generellt avskaffa kravet på näringstillstånd har godtagits av remissinstanserna och uttryckligen stötts av länsstyrelsernas organisationsnänmd och ttäringsf'rihetsombuds- mannen. En remissinstans, hovrätten för Västra Sverige, har dock ifråga- satt om näringsfrihet skall medges för samtliga länder i världen och om detta kan anses förenligt med de fördrag som ingåtts eller kan komma att ingås med EG- och EES-länderna. Något hinder enligt EG-rätten eller den rättsordning som följer av ett EES-avtal att i princip låta utländska företag och utländska medborgare bedriva näring finns inte.

Den speciella prövningen av utländska medborgare och utländska före— tag enligt 1968 års lag bör alltså upphöra. f_agen innehåller emellertid. enligt vad som tidigare anförts. också vissa bestämmelser om formerna för näringsverksamhct sotn bedrivs i Sverige av utländska företag och utom- lands bosatta utländska medborgare. Här kan särskilt nämnas reglerna om filial och att dessa skall registreras hos patent- och registreringsverket (PRV) samt att det skall finnas en föreståndare om en utomlands bosatt utlänning bedriver näringsverksatnhet i Sverige. Dessa bestämmelser syftar till att ge här-bedriven verksamhet en viss garanterad anknytning till Sverige och göra det möjligt för domstolar och myndigheter att vid behöv kunna nå företaget eller utöva viss kontroll. Sådana regler är inte diskrimi- nerande och väl förenliga med det elfte bolagsdirektivet (89/666/EEG). De krav i vissa detaljhänseenden som direktivet uppställer kan meddelas i förordning. Genom lagen och kmnpletterande föreskrifter uppfylls i stort sett de krav som direktivet ställer för svensk del. 1 ett par avseenden kan dock kompletteringar behöva göras senare i samband med ställningstagan- det till motsvarande frågor i aktiebolagslagen.

Direktivets krav på uppgift om filialregistcr och registreringsnummer på brev och orderblanketter som en filial använder har nära samband med motsvarande krav för bolag enligt det första bolagsdirektivet (68/151/ EEG). Frågan om hur detta krav skall regleras i aktiebolagslagen och vilka sanktioner som kan bli nödvändiga i detta sammanhang utreds för närva- rande av akticholagskommittén (Ju l990:08). l avvaktan på kommitténs ställningstagande i fråga om aktiebolagslagen regleras det nu nämnda kravet inte i den föreslagna lagen om utländska filialer m.m. Jag återkom- mer till frågan om lagetts bestämmelser om kungörande av vissa ttppgifter i filialregistrct överensstämmer med det första bolagsdirektivet.

Nuvarande regler om filialer bör således behållas utan större förändring- ar. En strävan bör vara att i jämförbara avseenden ha samma regler för verksamhet i filialform som för verksamhet i aktiebolagsform. Även svens- ka medborgare bosatta utomlands som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige bör vara skyldiga att utse en föreståndare. Jag återkommer till detta i det följande.

• Sida 21
•  Original

Eftersom den näringspolitiska prövningen upphör. får utländska företag i fortsättningen full valfrihet mellan att bedriva verksamhet i lilialform eller genom ett svenskt dotterföretag. Om filialformen väljs. är det tillräck- ligt att göra en anmälan med erforderliga uppgifter till PRV.. Det finns knappast någon anledning att anta att filialformen skulle komma att väljas i nämnvärt ökad omfattning. Dotterbolagslormen blir säkerligen även i fortsättningen den normala.

] det följande behandlarjag vissa frågor av central betydelse.

Begreppet näringsverksamhet

Enligt promemorian skall begreppet näringsverksamhet ha samma inne- börd som i annan civilrättslig lagstiftning. Som näringsidkare räknas varje fysisk ellerjuridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Kommerskolle- gium har efterlyst ett klargörande av begreppet näringsverksamhet och hänvisat till motiven till 1968 års lag där viss näringsverksamhet inte omfattas av kravet på tillstånd.

Begreppet näringsverksamhet finns även i 1968 års lag. Enligt förarbete- na (prop. 1968198) skulle byggentrcprenad som drivs under kortare tid och transportföretags försäljning av egna transporter till eller från Sverige falla utanför tillämpningsområdet och alltså inte kräva tillstånd. Klart är att det i berörda exempel är fråga om näringsverksamhet i vanlig mening. Någon anledning att kräva iakttagande av den nya lagens formlöreskriftcr i vidare omfattning än tidigare finns dock inte. Det är därför nödvändigt att införa en bestämmelse som bemyndigar regeringen att för viss typ av verksamhet meddela löt—skrifter om undantag från kravet på filial eller föreståndare där detta inte bedöms nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag. Dessutom bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna medge undantag från kravet på filial eller föreståndare. om det linns särskilda skäl. Härigenom får registreringsmyndigheten möjlighet att från fall till fall avgöra om verksamheten mäste bedrivas genom filial eller föreståndare.

1 1968 års lag anges särskilt att som näringsidkande även anses deltagan- de såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbo- lag. I detta fall krävs således näringstillstånd. Dispensregeln i 1968 års lag har ofta kommit till användning i dessa fall och dispens från lilialkravet har regelmässigt beviljats. Det saknas anledning att kräva registrering av sådan verksamhet och någon motsvarande bestämmelse bör inte linnas i den nya lagen.

Rättssubjekt som omfattas av lagen

Utlandssvenskar dvs. svenska medborgare bosatta utomlands är enligt gällande rätt inte underkastade reglerna om näringstillstånd. l promemo- rian uttalas att man inte velat låta dessa omfattas av lagen eftersom detta skulle bli en utvidgning i förhallande till gällande rätt. Kommerskollegium

• Sida 22
•  Original

har förordat att även dessa bör vara skyldiga att utse föreståndare. I likhet med kommerskollegium finner jag det inte motiverat att undanta denna kategori. Det finns ingen anledning att ställa lägre krav på svenska med- borgare bosatta utomlands och ordningsskäl talar således för att även Utlandssvenskar bör omfattas av lagen. I praktiken torde detta få mycket liten betydelse.

Verkställande direktör

Beträffande den som skall utses till verkställande direktör uppställs vissa krav. l aktiebolagslagen (1975: 1385) fanns tidigare ett krav på att stiftare, styrelseledamöter och verkställande direktör skulle vara svenska medbor- gare och bosatta i Sverige. Kravet på svenskt tnedborgarskap har upphört att gälla den 1 januari 1991 (prop. 1989/90: 160). Numera finns enligt 8 kap. 4 & aktiebolagslagen endast ett krav på bosättning i Sverige för halva antalet styrelseledamöter och verkställande direktören med dispensmöjlig- heter för särskilda fall.

Efter mönster från aktiebolagslagen bör motsvarande regel finnas för verkställande direktör i filial dvs. verkställande direktören skall vara bo- satt i Sverige om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. För aktiebolag prövas dessa frågor av kommerskollegium. Jag anser det lämpligt att kommerskolle- gium också prövar frågor om dispens när det gäller bosättningskravet för verkställande direktör i filial och jag kommer därför föreslå regeringen att det i förordning intas bestämmelser härom. De uttalanden som gjorts i prop. 1989/90: 160 torde kunna vara till vägledning när det gäller frågan om dispens skall beviljas.

Vissa registreringsfrågor

Reglerna om filial grundar sig på nuvarande bestämmelser och endast vissa ändringar har företagits. Det är lämpligt att bestämmelserna om filial är kopplade till ett anmälningsförfarande. Med hänsyn till att det endast är fråga om en kontroll av att vissa formföreskrifter är uppfyllda. är det lämpligt att patent- och registreringsverket (PRV). som ju redan är regist- reringsmyndighet. tar emot anmälningar om filial och ansvarar för den närmare utformningen av de rutiner som kan bli erforderliga i detta sammanhang. Det är lämpligt att i förordning ta in bestämmelser om vad anmälan skall innehålla och vilka handlingar som skall inges i samband härmed. Som exempel kan nämnas att PRV bör infordra uppgift om att företaget är registrerat och bedriver näringsverksamhet i sitt hemland. Enligt promemorians förslag skall registreringsmyndigheten i Post- och lnrikes Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. Det som förts in i filialregistret och kungjorts skall anses ha kommit till tredje mans känne- dom om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller bort känna till det som kungjorts. Denna bestämmelse överensstäm- mer med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen. Det kan ifrågasät- tas om denna bestämmelse är förenlig med EG:s första bolagsdirektiv (68/

• Sida 23
•  Original

lSl/EEG) artikel 3 punkten 6. För det fall att registerinnehåll och kungö- Prop. 1991/92: 88 relse inte stämmer överens får bolaget enligt vad som där sägs inte åberopa innehållet i kungörelsen men detta kan alltid åberopas av tredje man om inte bolaget visar att han kände till den i registret intagna texten. Kravet på tredje mans kännedom om registerinnehållet synes vara ett krav på vet- skap. Det är därför tveksamt om bestämmelsens ordalydelse är tillräcklig för att uppfylla EG-direktivet. Motsvarande frågeställning finns beträffan- de aktiebolagslagen. vars förenlighet med EG:s regler för närvarande ut- reds av aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). 1 avvaktan på ställningstagan- det i fråga om aktiebolagslagen bör bestämmelsen utformas på det sätt som skett i gällande aktiebolagslag.

Verksamhet genom föreståndare

Enligt vad som tidigare anförts prövar länsstyrelserna frågan om närings- tillstånd för fysiska personer. Prövningen görs av länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas. Länsstyrelsernas organisa- tionsnämnd har ifrågasatt om inte kravet på föreståndare bör utgå och om det är lämpligt att ha olika registreringsmyndigheter för filialer och före- ståndare.

Kravet på föreståndare bör enligt min mening finnas kvar även i fort- sättningen av de skäl som berörts inledningsvis. Jag finner det lämpligt att tills vidare låta länsstyrelserna ha hand om dessa frågor eftersom de har ett nära samband med handelsregistret vilket förs hos länsstyrelsen i varje län. 1 prop. 1991/92: 51 om en ny småföretagspolitik har regeringen anmält att handelsregistren avses bli överförda till patent- och registreringsverket (PRV) den 1 januari 1993. Detta förutsätter ändringar i handelsregister- lagen (1974:157) vilka ännu inte genomförts. 1 avvaktan på att dessa ändringar görs bör skriftlig anmälan om vem som är föreståndare och fullmakt för denne inges till länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas. När handelsregistren överförs till PRV bör även dessa frågor handhas av PRV.

Strait och vite

1 promemorian har föreslagits att böter kan ådömas dels den som driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att iaktta vad som gäller om föreståndare dels verkställande direktör som inte fullgör i lagen föreskri- ven anmälningsskyldighet. Patent- och registreringsverket (PRV) har ifrå- gasatt det lämpliga i att ha kvar bötesinstitutet för försummade anmäl- ningar otn filial och föreslår att vite i stället används i dessa fall i likhet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen. Jag delar denna uppfattning och föreslår därför att vite får föreläggas även i det fall att anmälningsskyl- digheten inte iakttas. . . ' Några remissinstanser har ifrågasatt öm det inte bör finnasstraffbestäm- melser även för-vissa andra fall t.ex. när näringsverksamheten påbörjas innan filialen registrerats. När det gäller filialer torde marknaden själv reglera dessa situationer genom att det ter sig svårt att underlåta registre-

PJ U.)

• Sida 24
•  Original

ring eftersom detta ofta kontrolleras av banker och leverantörer m.fl. Stratlbestämmelser har således begränsat värde och mindre praktisk bety- delse i dessa sammanhang.

I.agrridel har framhållit att ett utländskt företag utan sanktioner kan driva näringsverksamhet i Sverige trots att lagens bestämmelser om regist- rering och verkställande direktör m.m. inte har iakttagits och att denna avsaknad av straffbestäm melser kan tänkas bli utnyttjad av mindre seriösa företag. Enligt lagrådets mening kan det t. ex. inte uteslutas att en i Sverige bosatt fysisk person i syfte att undandra sig olika skyldigheter väljer att förvärva ett företag med säte i utlandet och bedriva sin verksamhet här genom detta utländska töretag.

Med hänsyn till lagrådets påpekande linnerjag det motiverat att införa en straffbestämmelse. Denna straffbestämmelse bör dock ha den innebör- den att den kan dömas till böter som för ett utländskt företags räkning driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att verkställande direktör utsetts. Underlåtenhet att utse vice verkställande direktör skall givetvis inte föranleda straff. Enligt vad som tidigare anförts är det den verkställande direktören som skall göra anmälan om registrering av filia- len och som kan föreläggas vite av registreringsmyndigheten om han underlåter detta.

Vite får enligt promemorians förslag användas när vissa handlingar inte insänts till registreringsmyndigheten. Genom en ändring i aktiebolagsla— gen (prop. 1990/91: 198) har det inlörts skärpta regler beträffande underlå- tenhet att till PRV inge årsredovisning och revisionsberättelse. Om verk- ställande direktören och styrelseledamöterna underlåter att inom femton månader från räkenskapsårets utgång inge dessa handlingar kan de drab- bas av personligt betalningsansvar för bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Lagändringen har trätt i kraft den 1 januari 1992. Kommers- kollegium har föreslagit att motsvarande regel bör finnas även för verkstäl- lande direktör i lilial. Med hänsyn till filialformens speciella karaktär finnerjag det inte nödvändigt att införa en regel av nu nämnt slag utan vitessanktionen får anses vara tillräcklig i detta fall.

Vad gäller utdömandet av vite har det i promemorian föreslagits att förelagt vite får utdömas av registreringsmyndigheten. Hövrättcn lör Väst- ra Sverige och kammarrätten i Stockholm har båda invänt att detta inte överensstämmer med vad som uttalades i förarbetena till lagen ( 19851206) om viten och att legalitetssynpunktcr talar för att den myndighet som förelagt vitet inte bör ges befogenhet att också döma ut vitet. l förarbetena till lagen om viten (prop. 1984/85: 96 s. 38) uttalades bl. a. att ett utdöman- de av vite måste föregås av en noggrann prövning med hänsyn till att s.k. materiella viten kan avse betydande belopp. Vidare uttalades att princi- piella skäl talar mot en ordning enligt vilken denna prövning mera gene- rellt görs av den myndighet sotn förelagt vitet och att denna myndighet måste anses inta en motpartsställning gentemot den mot vilken föreläggan- det riktas. Enligt min mening bör dock registreringsmyndigheten utdöma vitet i de fall det här blir fråga om. Av aktiebolagslagen framgår att vite i liknande fall utdöms av registreringsmyndigheten och det kan knappast komma i fråga att ha en annan reglering när det gäller filialer. Någon

• Sida 25
•  Original

ändring av aktiebolagslagen i detta avseende förbereds för närvarande inte.

Ikraftträdande m.m.

Några remissinstanser bl.a. kammarrätten i Stockholm har föreslagit att lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer med hänsyn till ovissheten när EES-avtalet undertecknas. Frågan om när EES-avtalet un- dertecknas är emellertid inte avgörande eftersom även andra skäl talar för att införa en ny lag. Jag föreslår därför att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1992. Vissa övergångsbestämmelser är nödvändiga. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen (avsnitt 6).

Kostnadskonsekvenser

Administrativt innebär den avskaffade tillstandsprövningen besparingar. Kommerskollegiums uppgifter enligt 1968 års lag (näringstillstånd för utländska företag och överklagade näringstillstånd för utlänningar) upp- ' hör. Även länsstyrelsernas uppgifter vad gäller näringstillstånd för utlän- ningar upphör. Endast den mycket begränsade uppgiften att administrera anmälan om föreståndare. och förvara fullmakt för denne kommer att återstå för länsstyrelsernas del. För regeringens del bortfaller överklagan- den av kommerskollegiums beslut. Dessa har emellertid endast uppgått till ett eller två fall om året. Patent- och registreringsverkets uppgifter blir i stort sett oförändrade. Möjligen kan de komma att öka något genom att verket får den första kontakten med utländska företag i filialärcnden.

1 enlighet med vad jag nu har anfört har det inom näringsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om utländska filialer m.m..

2. lag om ändring i bankrörelselagen (19871617).

3. lagom ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

4. lag om ändringi lagen (1988:606) om finansbolag. 5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings- företag att driva försäkringsrörclse i Sverige.

• Sida 26
•  Original

6. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud. Jag har beträffande förslagen 2 — 5 samrått med statsrådet Lundgren.

Lag om utländska filialer m.m.

Med hänsyn till remissinstansernas påpekanden har lagens namn änd- rats på så sätt att det tydligare framgår att det är utländska filialer som avses.

1 &

Ijö'rsla stycket anges lagens tillämpningsområde. Vad som avses med näringsverksamhet och vilka rättssubjekt som omfattas av lagen har ut- vecklats i den allmänna motiveringen och jag hänvisar därför till denna.

[ andra stycket erinras om att även andra föreskrifter om näringsverk- samhet i Sverige kan gälla för den verksamhet som omfattas av lagen. Med detta avses bl.a. Sådana bestämmelser om tillstånd som kan gälla för viss typ av verksamhet. Som exempel på verksamheter som kräver olika typer av tillstånd kan nämnas hotell- och restaurangnäringen. Vidare kan näm- nas att de rättssubjekt som omfattas av lagen givetvis är underkastade reglerna om bokföringi boktöringslagen (1976: 125). När det gäller bokfö- ringslagens tillämpning på verksamhet som bedrivs genom föreståndare återkommerjag till denna fråga i specialmotiveringen till 24—26 åå.

1 det till lagrådet remitterade förslaget fanns en definition på vad som skulle avses med utländskt företag. Enligt denna definition skulle härmed avses en juridisk person som är bildad enligt lagen i en främmande stat. Under lagen skulle således falla alla utländska sammanslutningar och inrättningar. som enligt den svenska rättsordningen kan förvärva rättighe- ter och ikläda sig skyldigheter.

Några remissinstanser har invänt att begreppet juridisk person inte är entydigt och att det i vissa länders lagstiftning finns associationsformer som inte betraktas som juridiska personer samt att alla utländska rättsord- ningar inte använder begreppet.

[Lagrådet har anfört att definitionen är olämplig och att det inte kan utläsas att bedömningen skall ske på grundval av den svenska rättsord- ningen. Även lagrådet har framhållit: att det finns utländska företagsformer som enligt svensk rätt skulle betraktas somjuridiska personer men som inte tillerkänns sådan ställning enligt den främmande statens rättsordning och att även det omvända fallet kan förekomma. Enligt lagrådets mening är det därför inte helt lätt att med ..utgångspunkt i begreppet juridisk person definiera vilka utländska företag som skall omfattas av den nya lagen. Lagrådet ifrågasätter också om ett i så många hänseenden svårbemästrat begrepp som juridisk person är ägnat att ligga till grund för bestämning av

• Sida 27
•  Original

tillämpningsområdet för en internationellt inriktad lagstiftning. Enligt lagrådets mening kan problemet lösas genom att man avstår från en uttrycklig definition på utländskt företag. Av ] 5 första stycket får anses följa att ett utländskt företag är någon som — utan att vara fysisk person eller svenskt företag — bedriver näringsverksamhet i Sverige. Med hänsyn till lagens utformning i övrigt synes denna negativa bestämning av ut- ländskt företag vara tillfyllest och lagrådet har erinrat om de möjligheter som enligt 2 & tredje och fjärde stycket föreligger för regeringen att undan- ta vissa utländska företag från kravet på filial.

Jag anslttter mig till lagrådets uppfattning och definitionen har därför fått utgå ur lagtexten.

2 5

Enligt denna bestämmelse skall ett utländskt företag bedriva sin närings- verksamhet genom filial. För utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige skall det finnas en i Sverige bosatt i föreståndare.

Paragrafens tredje stycke ger regeringen möjlighet att för viss typ av verksamhet meddela föreskrifter om undantag från kravet på filial eller föreståndare om iakttagande av detta krav inte bedöms nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag. Sådan verksamhet som enligt 1968 års lag inte kräver tillstånd torde härigenom kunna undantas. Genom denna möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om undantag kan bestäm- melserna också på ett smidigt sätt anpassas till ändrade förhållanden.

Enligt paragrafens fjärde stycke får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från kravet på filial eller förestån- dare. om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen är dock avsedd att tillämpas restriktivt och i kravet på särskilda skäl ligger att behovet av den särskilda anknytningen till Sverige ter sig överflödigt i det aktuella fallet. I enlighet med lagrådets förslag har den i lagtexten tidigare inskjutna be- gränsningen "för särskilt fall” fått utgå eftersom det ändå framgår att tillämpning av denna bestämmelse kan komma i fråga endast i enskilt fall.

3 5 I denna paragraf erinras om att särskilda bestämmelser gäller för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige. 1 lagarna som upptas under punkterna 1—3 hänvisas till bestämmelserna om filial i denna lag.

45

Denna bestämmelse överensstämmer med vad som sägs i 1968 års lag.

5—7 åå

Bestämmelserna upptar regler om firma och har med vissa redaktionella ändringar förts över från 1968 års lag.

• Sida 28
•  Original

8—1055

Paragraferna upptar regler om verkställande direktör och vilka krav som ställs på denne. Angående frågan om dispens från bosättningskravet hänvi- sas till vad som sagts i den allmänna motiveringen.

Enligt 95 får verkställande direktören inte vara underkastad näringsför- bud. Kommerskollegium har föreslagit att denna fråga regleras i lagen (1986:436) om näringsförbud i likhet med vad som bl. a. gäller för styrelse- ledamot och verkställande direktör i aktiebolag. Med hänsyn till denna lags speciella karaktär är det av värde att direkt kunna utläsa vilka krav som uppställs.

Lagrådet har framhållit att intresset av att upprätthålla en konsekvent systematik i lagstiftningen starkt talar för att frågan om näringsförbud tas tipp i näringsförbudslagen. Lagrådet har emellertid godtagit att regleringen om näringsförbud får sin plats i 9å men för tydlighetens skull föreslagit att det i näringsförbudslagen tas in en erinran om regleringen i filiallagcn. I enlighet med lagrådets förslag har det i näringsförbudslagen intagits en hänvisning med denna innebörd.

Om det finns särskilda skäl får enligt 10.611!!er stycket regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag i fråga om fullmaktens innehåll för filial till utländskt bankföretag. Det bör således tillkomma finansinspektionen att medge sådant undantag. Bestämmelsen har förts över från 1968 års lag. I likhet med vad som uttalades i prop. 1989/90:116 kan det inte uteslutas att utländsk lagstiftning i vissa fall hindrar en bank att utfärda en så omfattande fullmakt som krävs enligt bestämmelsens första stycke. Undantag bör dock inte ges med mindre in- spektionen fått garantier för att verkställande direktören eller någon annan här i landet bosatt person har behörighet att ta emot stämning och föra bankens talan inför domstol. Av samma skäl som redovisats beträffande 25 fjärde stycket hari enlighet med lagrådets förslag begränsningen "för särskilt fall" fått utgå ur lagtexten.

11—1455

Paragraferna innehåller regler om bokföring och revision och på förslag av lagrådet har rubriken till paragraferna ändrats.

Beträffande revisor har företaget enligt [259 möjlighet att välja mellan auktoriserad eller godkänd revisor. Med hänsyn till filialfortnens speciella karaktär saknas anledning att införa motsvarande bestämmelser som finns för aktiebolag med krav på auktoriserad revisor i vissa fall.

1 14.6 uttalas att för filialens bokföring och revision gäller. utöver vad som föreskrivits i 11—1355. i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag. Bokföringsnämnden och Industriför- bttndet har båda påpekat att tillämpningsproblem kan uppstå genom hän- visningen till svenskt företag av motsvarande slag. Industriförbundet har hänvisat till att det för svenska aktiebolag gäller olika stränga krav beroen- de på bolagets storlek.

Flera bestämmelser i aktiebolagslagen angående redovisning hänvisar

• Sida 29
•  Original

till 10 kap. 3 g” aktiebolagslagen där det närmare anges vilka bolag som är skyldiga att ha en auktoriserad revisor. Här nämns att en av bolagsstäm— man utsedd revisor skall vara auktoriserad bl. a. om tillgångarnas nettovär— de enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbclopp som motsvarar 1000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår.

Hänvisningen till företag av motsvarande slag finns i 1968 års lag och har såvitt känt inte föranlett några praktiska problem. Enligt min mening är det naturligt att vidjämlörelscn låta filialens storlck vara avgörande och beträffande kravet på redovisning ta ledning av bestämmelsen i aktiebo— lagslagen.

Lagrådet har påpekat att det av lagtexten klarare bör framgå om de för ett svenskt företag gällande bestämmelsena skall tillämpas inte bara i fråga om filialens bokföring utan också beträffande filialens revision. Avsikten är att det svenska regelsystemet skall vara vägledande även på revisions— områdct och i enlighet med lagrådets förslag har därför det tidigare i lagtexten använda ordet redovisning bytts ut mot revision. Efter förslag av lagrådet har vidare hänvisningen till de för svenska företag gällande regler- na flyttats från 11 ätill en ny 14 gå så att den allmänna hänvisningen till de regler som gäller för svenska företag blir sekundäri förhållande till bestäm- melserna i 12 och 13 åå.

15—17åå

Paragraferna upptar vissa regler om vad som skall iakttas vid registrering.

18—21 55

Paragraferna behandlar frågor om avregistrering. Här anges i vilka situa- tioner en filial skall avregistreras. Vidare föreskrivs i vilka fall anmälan om sådan avregistrering skall göras av verkställande direktören och när anmä— lan kan göras av annan.

Enligt 309" kan filialen avregistreras även utan anmälan. bl.a. om det klarläggs att företaget eller filialen upphört med sin verksamhet eller att filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist inte avhjälps utan dröjsmål. Det lörtttsätts att registreringstnyndighctcn innan avregist- rering sker tar kontakt med det utländska företagets ägare. Avregistrering kan också ske för det fall att handlingar enligt 13å inte sänts in till registreringsmyndighetcn för något av de två senaste räkenskapsåren. Denna grund för avregistrering motsvarar en av likvidationsgrunderna i aktiebolagslagen.

22 — 23 Gå

Paragraferna upptar vissa regler..om kungörandc av uppgifter i filialregist- ret. Angående frågan om dessa reglcrs överensstämmelse med EG:s direk- tiv hänvisarjag till vad som sagts i den allmänna motiveringen.

• Sida 30
•  Original

24—26 55

Paragraferna reglerar vad som gäller för verksamhet genom föreståndare.

När det gäller kravet i 24 31" på att föreståndaren inte får vara underkastad näringsförbud och av vilken lag detta skall framgå hänvisas till vad som sagts i specialmotiveringen till 9 &. Lagrådet har framhållit att hänvisning- en i näringsförbudslagen även bör avse föreståndare och förslaget till ändring i näringsförbudslagen upptar också denna kategori.

Beträffande skälen till varför länsstyrelserna tills vidare bör ha hand om anmälningarna och fullmakterna för föreståndare vill jag hänvisa till vad som sagts i den allmänna motiveringen.

Lagrådet har anfört att det i det remitterade lagförslaget finns komplett- erande regler om bokföring för företag som bedriver verksamhet genom filial. men att några sådana bestämmelser inte finns för näringsverksamhet som bedrivs av en i utlandet bosatt fysisk person. Av 1 & andra stycket framgår att för verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra före- skrifter om näringsverksamhet i Sverige. Enligt lagrådet kan det diskuteras om denna allmänna hänvisning i 1 5 andra stycket ger fysiska personer tillräcklig vägledning om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras. Be- drivs verksamheten enbart i Sverige gäller bokföringslagen fullt ut men tvekan kan uppstå om en näringsidkare. som bedriver verksamhet såväl inom som utanför Sverige. skall låta all verksamhet omfattas av bokföring- slagens regler eller om bokföringslagen bara skall gälla den svenska delen av verksamheten. För att undanröja osäkerheten om hur en fysisk person skall fullgöra sin bokföringsskyldighct har lagrådet föreslagit att lagtexten kom- pletteras med en uttrycklig föreskrift om att näringsverksamhcten i Sverige skall ha en egen bokföring som ärskild från verksamheten i utlandet. Av den allmänna bestämmelsen i 1 9” andra stycket följer då att bokföringslagen blir tillämplig på den svenska delen av verksamheten.

Jag delar lagrådets uppfattning och i lagen har därför införts en ny paragraf med det angivna innehållet.

275

1 Ifö/'sta stycket anges vilka beslut som får överklagas till kammarrätten. Enligt promemorians förslag skulle beslut som här avses kunna överklagas inom två månader från beslutets dag. Kammarrätten i Stockholm har föreslagit att bestämmelserna i 7 & förvaltningsprocesslagen (1971:291) om tre veckors besvärstid bör gälla och att överklagandetiden räknas från den dag klaganden fick del av beslutet. Eftersom denna besvärstid gäller för flertalet målgrupper sotn handläggs vid kammarrätt finner jag det lämpligt att ha samma besvärstid för beslut av nu nämnt slag. Lagtexten har därför utformats i enlighet härmed.

• Sida 31
•  Original

285

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden. Eftersom det här är frågan om mer än verkställig- hetsföreskrifter är ett särskilt bemyndigande nödvändigt.

29—30 55

Paragraferna innehåller bestämmelser om i vilka situationer böter och vite kan komma i fråga. Detta har ingående berörts i den allmänna motivering- en och jag hänvisar därför till denna.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992 och härigenom upphävs lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en bestäm- melse i 1968 års lag som ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen, skall den nya bestämmelsen tillämpas. Den nya lagen tillämpas även när filialen har registrerats enligt äldre bestämmelser. Sådan äldre registrering anses som registrering enligt den nya lagen. Näringstillstånd för utomlands bosatt utländsk medborgare som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla som anmälan enligt den nya lagen. Utomlands bosatt svensk medbor- gare som i Sverige bedriver näringsverksamhet vid den nya lagens ikraft- trädande är inte skyldig att göra anmälan och inge fullmakt enligt 25 g” före den 1 oktober 1992.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat förslaget utan erinran.

Kommerskollegium delar de överväganden som görs i promemorian beträffande behovet av att slopa kravet på tillstånd för utlänningar och utländska företag som skall driva näring i Sverige. När det gäller den närmare utformningen av förslaget lämnar kollegiet bl.a. följande syn- punkter.

Begreppet näringsverksamhet och frågan under vilka förutsättningar man skall anse att näringsverksamheten drivs i Sverige behandlas ytterst kortfattat i promemorian. Där anges endast att någon ändring i förhållan- de till vad som tidigare gällt inte är avsedd och att begreppet därför har samma innebörd som i annan civilrättslig lagstiftning. l motiven till den nu gällande lagen (prop. 1968298) ges en del exempel pa dels vad som avses med näringsverksamhet. dels näringsverksamhet för vilken tillstånd inte krävs. Som exempel pti näringsverksamhet som inte kräver tillstånd kan nämnas byggentreprenad som drivs under kortare tid och transportfö- retags försäljning av egna transporter till och från Sverige. Av förslaget framgår inte om sådan näringsverksamhet som för närvarande kan drivas utan tillstånd och därmed utan registrering i framtiden skall registreras. För tillämpningen av den nu föreslagna lagen är det väsentligt att det står klart vad som i detta sammanhang menas med att driva näring i Sverige. Kollegiet efterlyser därför ett klargörande.

l promemorian föreslås (3 ;) att ansökningar om undantag från lagens bestämmelser skall prövas av regeringen. De frågor som främst torde bli 3 l-J

• Sida 33
•  Original

aktuella är undantag från kravet att för en filial eller en utomlands bosatt Prop. 1991/92: 88 utländsk medborgare utse en i Sverige bosatt verkställande direkör respek- Bilaga ] tive föreståndare. Även kravet på att över huvud taget registrera en filial liksom andra frågor kan bli aktuella. Förvaltningsärenden bör i möjligaste mån delegeras till myndigheter. Kollegiet prövar för närvarande dels frå- gor om tillstånd för utländska företag att idka näring i Sverige. dels överklaganden av länsstyrelsens beslut i fråga om näringstillstånd för utländsk medborgare. Kollegiet prövar vidare frågor om undantag från aktiebolagslagens krav på bl. a. bosättning i Sverige för styrelseledamot och verkställande direktör. Även undantag från krav som uppställs i det nu aktuella lagförslaget kan därför lämpligen prövas av kollegiet.

Enligt 2 g” i förslaget skall det finnas en i Sverige bosatt föreståndare för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatt utländsk medborgare. l promemorian hänvisas till att Romfördraget inte hindrar utlänningskontroll som motiveras av allmän ordning. säkerhet och hälsa. Kollegiet kan emellertid inte finna det motiverat att i detta hänseende ställa lägre krav på svenska än på tttländska medborgare. Här kan en jämförelse göras med de bestämmelser som gäller enligt aktiebolagslagen för sty-'relseledt-tmot. verkställande direktör. m.fl. 1 aktiebolagslagen ställs vissa krav vad gäller bosättning i Sverige medan samtliga krav som rör medborgarskap har slopats. Kollegiet. som har förståelse för att man inte vill införa nya restriktioner genom att kräva att även svenska medborgare bosatta utomlands skall tttse föreståndare för näringsverksamhet i Sverige. vill ändå förorda en sådan ordning.

För utländska företag som vill driva näring i Sverige är filialformen ett alternativ till aktiebolagsformen. Enligt kollegiets uppfattning är det där- för lämpligt att i möjligaste mån anpassa de krav som ställs på filialer till vad som gäller enligt aktiebolagslagen.

Enligt förslagets 1755 skall verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper granskas av en auktoriserad revisor. llär anser kolle- giet att aktiebolagslagens bestämmelser bör tjäna som förebild och att även en godkänd revisor bör kttnna utses som revisor i vissa filialer.

När det gäller verkställande direktörens åligganden i fråga om att ge in årsredovisning och rex-'isionsbcrättelse till registreringsmyndigheten (18 å) vill kollegiet erinra om förslaget i regeringens proposition 199019]: 198 om vissa ändringar i aktiebolagslagen. Där föreslås att underlåtenhet att ge in ifrågavarande handlingar i vissa kvalificerade fall skall medföra att styrel- seledatnöter och verkställande direktörer blir personligt ansvariga för bo— lagets förpliktelser. Skäl att i detta hänseende göra skillnad mellan verk- ställande direktör för filial till utländska företag respektive för svenskt aktiebolag torde inte föreligga.

[ lagförslagets 12 och 27 &; har skrivits in att en verkställande direktör respektive en föreståndare inte får ha näringsförbud. ] likhet med vad som gäller för exempelvis styrelseledamot och verkställande direktör i aktiebo- lag bör denna fraga regleras i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Finansinspektionen har från sitta utgångspunkter ingen annan erinran mot promemorieförslaget än att det bör noteras. vilket inte direkt sker i promemorian. att särskilda bestämmelser om rätt för utländska företag att 33

• Sida 34
•  Original

driva verksamhet gäller även för värdepappersföretag enligt 2 kap. 75 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och för finansbolag enligt 5 å & lagen (1988:6()6) om finansbolag. Även om dessa bestämmelser ocksa fortsättningsvis komtner att gälla med den uppläggning lagförslaget har vore det att föredra om detta direkt framgår av den föreslagna lagen på sätt som sker i den lag om ändring(1991: 1022) i 1968 års lag som trädde i kraft den 1 augusti iår.

Riksskatteverket (RSV) tillstyrker förslaget men vill samtidigt göra föl— jande påpekanden.

Det framhålls i specialmotiveringen (s. 35) att begreppet "näringsverk- samhet" har samma innebörd som i annan civilrättslig lagstiftning. Det kan tilläggas att uttrycket numera även används inom skattelagstiftningen.

Lagen är tillämplig på näringsverksamhet "som bedrivs i Sverige...". Detta uttryckssätt är enligt RSV:s mening alltför vagt och bör utvecklas ytterligare. Uttrycket ger inte besked huruvida ett utländskt företag bedri- ver näringsverksamhet här i riket enbart genom att från utlandet admini- strera och tillhandahålla svensk eller utländsk arbetskraft vid en entrepre- nad i Sverige. 1 skattclagstif'tningen har detta klarlagts genom att till definitionen av fast driftställe lagts "plats för byggnads-. anläggnings- eller installationsverksamhct" (p. 3 av anvisningarna till 53 _a” kommunalskatte- lagen). Trots detta upplever skatteförvaltningen att betydande kontrollsvå- righeter föreligger att kartlägga sådan typ av verksamhet här i landet. Som en följd av den eftersatta kontrollen erlägger många företag inga eller för låga arbetsgivaravgifter och en stor andel av arbetstagarna betalar ingen eller för låg skatt på sina inkomster.

Lagförslaget gäller utländska företag och utomlands bosatta utländska medborgare. Med utländskt företag förstås en juridisk person som är bildad enligt lagen i en främmande stat. Om begreppet juridisk person skall bedömas enligt ltemlandets lagstiftning kommer. vissa associationer som inte betraktas som juridiska personer i hemlandet att kunna bedriva näring i Sverige tttan registreringsskyldighet. 1 Sverige betraktas t. ex. handels- och kommanditbolag som juridiska personer tnedan motsvaran- de bolagstyper i Tyskland. offcne llandelsgcsellscltaf't och Kommanditge- sellschal't. inte behandlas som juridiska personer.

RSV påpekar att ansvarsbestätnmelser saknas när det gäller utländska företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige innan registrering har skett och utan att utse verkställande direktör.

RSV efterlyser vidare ttttalanden om hur tillsynen komtner att ske över att lagen efterlevs. Det vore olyckligt om lagen kommer att uppfattas som verkningslös beträffande sådana företag och företagare. vilka det är sär- skilt angeläget att tidigt få kännedom om.

Patent— och registreringsverket (PRV) tillstyrker promemorians huvud- förslag att kravet på näringstillstånd avskaffas. PRV är också positivt till den förenkling i regelsystemet som ligger i att ett företag som vill starta en filial i Sverige i fortsättningen normalt bara skall behöva vända sig till en svensk myndighet (PRV) föratt få den nödvändiga registreringen.

PRV uppfattar förslaget så att frågan huruvida en juridisk person skall anses föreligga eller ej primärt skall bedömas efter lagen i det land där det

utländska företaget är registrerat. Härvid kan i vissa fall tveksamheter Prop. 1991/92:88 uppstå eftersom alla utländska rättsordningar inte använder begreppet Bilaga 1 juridisk person. Vidare kan enligt utländsk lag andraföretagsformcr om- fattas av begreppet juridisk person. än vad som är fallet i Sverige. Det kan därför finnas behov av att utreda detta närmare vid registreringstilllället. PRV föreslår därför att registreringsmyndigheten skall ges rätt att. i före- kommande fall. av sökanden kräva in bevis om att registrering skett i hemlandet och att företaget ärjuridisk person.

PRV anser att förslaget ej tillräckligt klart anger den nya lagens sakliga tillämpningsområde. Exempelvis saknas egentlig belysning i motiven av hur de historiska undantagen på kravet på näringstillstånd och därmed registrering i fortsättningen skall uppfattas. Vidare föreligger oklarhet beträffande institutet filial för deltagande i svenskt handelsbolag och om registrering fortfarande skall krävas i sådana fall (jfr 29å i nuvarande filiallagen). PRV föreslår därför att ett klarläggande i detta avseende sker i lagförslaget.

Beträffande bestämmelsen rörande filialens revisorer vill PRV föreslå att det även skall ges möjlighet att utse en revisorssupplcant. För att fa överensstämmelse med aktiebolagslagens bestämmelser bör det även före- skrivas att huvudansvarig för revisionen skall anmälas och registreras om revisionsbolag utSes till revisor.

PRV föreslår att det i lagen tas in en bestämmelse som ålägger filialens verkställande direktör att anmäla för registrering det utländska företagets (och därmed filialens) räkenskapsår. Motivet för detta förslag är att det bör råda likhet mellan filialer och aktiebolag när det gäller PRV:s möjligheter till bevakning av att årsredovisning m. m. sänds in till registreringsmyndig- heten i rätt tid och omfattande rätt räkenskapsperiod.

För att få överensstämmelse med aktiebolagslagen föreslår PRV även att ordet "redovisningshandlingar" byts ut mot ordet "årsredovisning". En- ligt 11 kap. 1 éaktiebolagslagen definieras årsredovisning såsom omfattan- de resultaträkning. balansräkning och förvaltningsberättclse.

PRV ifrågasätter det lämpliga i att ha kvar bötesinstitutet för försumma- de ansökningar om filial. PRV föreslår i stället att man. i likhet med vad som gäller i aktiebolagslagen. använder vite i dessa fall. De situationer. där enligt aktiebolagslagen böter förekommer. har ingen tillämplighet i försla- get till ny filiallag.

Angående tidpunkten för lagens ikraftträdande framhåller PRV det angelägna i att en ny filialförordning kan föreligga fastställd till sitt inne- håll åtminstone två månader före den tänkta tidpunkten för lagens och förordningens ikraftträdande. PRV bedömer att två månader är den tid som behövs för att ta fram nytt informationsmaterial och för att utbilda personalen i de nya rutiner sotn behöver införas bl.a. på grund av att PRV övertar granskning som förut gjorts på kommerskollegium.

PRV föreslår vidare att det i övergångsbestämmelserna stadgas en skyl- dighet för verkställande direktör i redan belintliga filialer att antnäla för registrering de förhållanden som skall registreras enligt den nya lagen. Härvid bör lagens bestämmelser om föreläggande och vite vid försummad . . anmälan äga motsvarande tillämpning. 3 'Jl

• Sida 36
•  Original

Bilaga 1

länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har. i enlighet med remiss- listan. skickat promemorian på underremiss till satntliga länsstyrelser. 23 länsstyrelser har svarat på remissen. Samtliga tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget att slopa tillståndsplikten. Några länsstyrelser ifråga- sätter dock om kravet på näringstillstånd skall slopas även för medborgare från länder utanför EG.

LON tillstyrker att kravet på näringstillstånd slopas enligt förslaget i promemorian. Om institutet näringstillstånd skall utmönstras ur lagstift- ningen bör detta ske generellt. Institutet har. vilket också framhålls av en del länsstyrelser. spelat ut sin roll. Antalet ärenden är få och det är i ett ytterst ringa antal fall som tillstånd vägras. 1 och för sig kan man väl tänka sig att redan kravet på tillstånd är avhållande såtillvida att de mest belasta- de pofcntiella sökandena avstår från att över huvud taget söka. Några belägg för att det föhåller sig på det viset finns emellertid inte. LON katt dock tänka sig att gå längre och ifrågasätter om inte även kravet på föreståndare bör utgå ur förslaget till ny lag. Detta ltar föreslagits av ett par länsstyrelser. bl.a. länsstyrelsen i Stockholms län.

Hovrätten för Västra Sverige har inga invändningar mot en reglering av det huvudsakliga innehåll som skisseras i promemorian men anser att vissa av de frågor som behandlas i denna bör övervägas ytterligare.

Lagförslaget innebär en näringsfrihct i Sverige inte bara för rättssubjekt inom EG och EES utan också för sådana i samtliga länder i världen. Detta väcker frågan dels vilka konsekvenser en sådan generell öppning kan tänkas få. dels om en sådan näringsfrihet är förenlig med de fördrag som ingåtts eller övervägs med EG- och EES-länderna eller mellan dessa lätt- der.

Näringsverksamhet kan i andra länder bedrivas under ett stort antal former bl. a. genom olika typer avjuridiska personer. Det finns anledning att anta. att dessa inte alla gånger ärjämförbara med juridiska personer i Sverige. Detta kan förutsättas ge upphov till svårigheter för registrerings- myndigheten. När det gäller EFTA- och EG-länderna är problemet kanske överblickbart. men det är knappast fallet i fråga om hela världen.

En strallbcstämmclse bör övervägas även för det fall att någon driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige innan registrering av eller anmä- lan om verksamheten har skett.

Det föreslagna bemyndigandet för registreringsmyndigheten att få döma ut ett förelagt vite stämmer inte överens med de allmänna intentioner som kommit till uttryck i lagen (19851206) om viten (jmfr prop. 1984/85:96 särskilt s. 38). Man bör undvika att ge den tnyndighet som förelagt ett vite befogenhet att också döma ut detta.

Kammarrätten i Stockholm anslttter sig till förslaget att upphäva kravet på näringstillstånd för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket.

Domstolen har inte några erinringar mot att vissa beslut i registrerings- frågor skall få överklagas hos kammarrätt. l promemorian föreslås emeller- tid att överklagandetiden skall vara två månader från beslutets dag. Kam- marrätten förordar —- särskilt med hänsyn till att registrering enligt försla-

• Sida 37
•  Original

get kommer att ske efter endast ett anmälningsförfarande — att i stället. i Prop. 1991/92: 88 enlighet med vad som gäller för flertalet målgrupper som handläggs vid Bilaga 1 kammarrätt. bestämmelserna i 7 & förvaltningsprocesslagen (l97lz29l) om tre veckors besvärstid får gälla. [ överensstämmelse med vad som gäller enligt nämnda lagrum bör vidare överklagandetiden räknas inte från beslutets dag utan från den dag då klaganden fick del av beslutet. Möjligen kan vad som föreslagits i promemorian i denna del förklaras av att delgiv- ningi vissa fall kan behöva ske med företag i utlandet vilka kan ha upphört med sin verksamhet. Det kan här påpekas att tiden för överklagande av kammarrättsavgöranden i dessa mål. liksom hittills. kommer att vara tre veckor från delgivningen.

Det ankommer enligt förslaget på registreringsmyndigheten att utdöma viten. Enligt 6 & lagen (l985z206) om viten (viteslagcn) prövas frågor om utdömande av viten av länsrätt. i allmänhet på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Inför valet av prövningsinstans disku- terades i förarbetena olika lösningar. Föredragande departementsehcfen anförde (prop. 1984/85296 s. 36 fl”) bl.a. att med hänsyn till att s.k. materiella viten (jfr prop. s. 18) ibland kan avse betydande belopp det är uppenbart att ett utdömande av vite måste föregås av en noggrann pröv- ning. bl. a. från legalitetssynpunkter. Prineipiella skäl talade enligt depar- tementschefen mot en ordning enligt vilken denna prövning mera generellt skulle göras av den myndighet som har förelagt vitet. Denna måste nämli- gen anses inta en motpartsställning gentemot den mot vilken föreläggandet- har riktats. På sålunda anförda skäl finner kammarrätten att även på här förevarande område den gängse ordningen bör gälla och föreslår därför att frågor om utdömande av viten prövas i den ordning som föreskrivs i viteslagen.

Enligt promemorian skall den föreslagna lagstiftningen träda i kraft den 1 juli 1992. Med hänsyn till ovissheten om när EFTA-staterna kan komma att underteckna ett avtal om Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde (EES) förordar kammarrätten att riksdagen överlåter åt regeringen att besluta om dagen för ikraftträdande.

Bokföringsnämnden (BFN) anser att lagförslaget i huvudsak väl reglerar bokföringen hos utländska företags filialer i Sverige. Det kan dock eventu— ellt uppkomma svårigheter att definiera vad som avses med svenskt före- tag av motsvarande slag. då utländska företagsformer inte självklart kan jämföras med svenska.

När det gäller utomlands bosatt utländsk medborgare som bedriver näringsverksamhet i Sverige anser BFN att det i lagen bör anges att för dennes bokföring och redovisning gäller samma regler som för i Sverige bosatt näringsidkare. Genom ett sådant tillägg blir reglerna för näringsid- kare tydligare och likformiga med reglerna för utländska filialer.

Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anför bl.a. att för utländska bankers möjlighet att bedriva verksamhet genom filial gäller särskilda regler. Enligt 1 kap. 45 bankrörelselagen (198716l 7) har utländska banker rätt att öppna filial i Sverige om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksam- het. En hänvisning till nämnda lagrum finns också i den nuvarande lagen 37

• Sida 38
•  Original

Bilaga 1

om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. ] lagförslaget saknas emellertid en motsvarande hänvisning. Den nya lagen bör till undvikande av missförstånd kompletteras med en hänvisning till 1 kap. 4 & bankrörelselagen såvitt avser bankförctag.

Industriförbundet anför bl.a. att bestämmelsen om filialens bokföring och redovisning. som hänvisar till vad som gäller för ett svenskt bolag "av motsvarande slag". är oklar. För svenska aktiebolag gäller på flera punkter olika stränga krav beroende på bolagets storlek (se t.ex. ABL ll:5, 1119 och ll:12 jämförda med ABL 10:3). Det vore därför önskvärt att det i bestämmelsen om filialers redovisning klart framgick hur denna gräns- dragning skall göras beträffande filialer.

• Sida 39
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag 15109- 17991/93388 . 1 aga _ ] Förslagtlll

Lag om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser l 5 Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sve- rige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare.

Med ett utländskt företag avses i denna lag en juridisk person. som är bildad enligt lagen i en främmande stat.

För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om näringsverksamhet i Sverige.

25 Utländska företag skall bedriva sin näringsverksamhet i Sverige ge- nom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). För näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare skall det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten. Regeringen får för viss typ av verksamhet meddela föreskrifter om undantag från kravet på filial eller föreståndare där detta inte bedöms nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag. Om det finns särskilda skäl. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. för särskilt fall. medge undantag från kravet på filial eller föreståndare.

35 Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser. nämligen 1. för bankföretag 1 kap 4 & bankrörelselagen (1987: 61 7). 2. för värdcpappersföretagZ kap. 7 ålagen (199 l : 98 l ) om värdepappers- rörelse. för finansbolag 5 a & lagen (19881606) om finansbolag. 4. för utländska försäkringsföretag l ä lagen (19501272) om rätt för ut- ländska försäkringslöretag att driva försäkringsrörclse i Sverige. '.,J

45 Utländska företag och utomlands bosatta utländska medborgare skall anses som svenska rättssubjekt vid bedömning. om de i ett rättsförhållan- de som gäller av dem i Sverige bedriven näringsverksamhet lyder under svensk lag och om de i ett sadant rättsförhållande är skyldiga att svara inför svensk domstol eller underkasta sig svensk myndighets avgörande. Vid tillämpning av växellagen (1932: 130) och checklagen (1932:131) anses dock utländska företag och utländska medborgare som anges i första stycket som utländska rättssubjekt.

Verksamhet genom filial

Firma

55 Det utländska företagets verksamhet genom filial i Sverige skall drivas under firma. som innehåller företagets nanm med tillägg av ordet filial och som tydligt anger företagets nationalitet. 39

• Sida 40
•  Original

Firman skall tydligt skilja sig från andra bestående firmor som förut Prop. 1991/92:88 införts i aktiebolagsregistret eller filialregistret. Firman för ett utländskt Bilaga 2 bankföretags filial skall dessutom innehålla ordet bank. För registrering av filials firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974: 156).

65 Firman tecknas av verkställande direktören. För ett utländskt bank- företags filial skall firman i stället tecknas av två eller flera personer i förening.

75 Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregist- rering finns bestämmelser i firmalagen (1974: 156). Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han lider skada av registrering som gjorts i filialregistret. får han hos domstol föra talan om registreringens hävande och om skadestånd.

Verkställande di rektör 85 Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Dessut- om kan en vice verkställande direktör utses.

Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör gäller också vice verkställande direktör.

95 Verkställande direktören skall vara bosatt i Sverige. om inte regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är underårig. i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör.

105 Verkställande direktören är ansvarig för filialens verksamhet. Det utländska företaget skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor. som rör verksamheten i Sverige. handla på det utländska företagets vägnar samt mottaga stämning för det utländska företaget och själv eller genom annan tala och svara för detta. Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. för särskilt fall. medge undantag i fråga om full- maktens innehåll för filial till utländskt bankförctag.

Bok/öring och redovisning 115 Filialen skall ha egen bokföring. som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt.

För filialens bokföring och redovisning gäller i tillämpliga delar detsam- ma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.

12 5 Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Dessutom kan en revisors- suppleant utses. Verkställande direktören skall se till att en revisor utses och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.

135 Verkställande direktören skall varje år till registreringsmyndigheten ge in en bestyrkt kopia av 1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det senaste räkenskapsåret. 40

• Sida 41
•  Original

2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet. om de gjorts offent-

liga i företagets hemland. Handlingarna skall ges in inom tre månader efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse har lagts fram för företagets delägare. dock senast sju månader från det att filialens räkenskapsår har utgått.

Registrering avji/ia/

145 Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8 5 skall göra anmälan om filialen till patent- och registreringsverket (registreringsmyn— digheten) som för ett filialregister för registreringar enligt denna lag. Verkställande direktören skall också till registreringsmyndigheten sna- rast anmäla ändringar i de uppgifter som anmälts för registrering. Näringsverksamheten får påbörjas när anmälan enligt första stycket har skett.

155 Om den som gjort anmälan för registrering inte har följt vad som föreskrivits om anmälan eller om det finns något annat hinder mot regist- rering på grund av denna lag eller någon annan författning. skall den som gjort anmälan föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Följs inte föreläggandet. skall anmälan avskrivas. Underrättelse om att detta kan ske skall tas in i föreläggandet. Föreligger även efter det att yttrande har avgetts hinder mot registrering och har den som gjort anmälan haft tillfälle att yttra sig över hindret. skall registrering vägras. om det inte finns anledning att utfärda ett nytt föreläg- gande.

165 Om anmälingsskyldigheten fullgjorts och något hinder inte finns på grund av denna lag eller någon annan författning. skall den anmälda filialen registreras i filialregistret.

.-f vregistrering 175 Filialen skall på anmälan avföras ur registret (avregistreras). om 1 . det utländska företaget träderi likvidation eller försätts i konkurs eller om av annat skäl företagets eller filialens verksamhet skall upphöra enligt lagen i företagets hemland. av annat skäl det utländska företagets eller filialens verksamhet skall upphöra enligt beslut av företaget. . filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist inte av- hjälps utan dröjsmål. eller 4. vid försök till utmätning av företagets tillgångar i Sverige för fordran. som grundar sig på filialens verksamhet. borgenären inte fått full betal- ning och ford ringen inte heller därefter har betalats. !» '.)J

185 Om sådant förhållande som avses i 175 1 eller 2 inträder. skall verkställande direktören snarast anmäla detta till registreringsmyndighe- ten. Anmälan kan också göras av annan behörig ställföreträdare för det utländska företaget. 1 fall som avses i 17 5 3 kan anmälan göras av den vars rätt är beroende av att det finns någon med behörighet att företräda filialen och i fall som avses i 17 5 4 av borgenären.

195 chistreringsmyndigheten kan även utan anmälan avregistrera fili-

alen. om det klarläggs att företaget eller filialen har upphört med sin Prop. 1991/92:88 verksamhet eller att sådant fall som avses i 175 3 föreligger, eller om Bilaga 2 handlingar enligt 13 5 inte sänts in till registreringsmyndigheten för något av de två senaste räkenskapsåren.

205 Sker avregistrering. får det utländska företaget inte driva verksamhet iSverige genom filialen. För avveckling av filialens verksamhet får anstånd medges med avregist- reringen. Under avvecklingstiden skall firman tecknas med tillägg av or- den "under avveckling”.

Kungt'irande av uppgifter i registret 215 Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och lnrikes Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall endast ange ändringens art.

225 Det som enligt denna lag har förts in i filialregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. skall anses ha kommit till tredje mans känne- dom. om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller hade bort känna till det som kungjorts.

Verksamhet genom föreståndare 235 Föreståndare enligt 25 andra stycket får inte vara underårig. i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken.

Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för föreståndaren att i alla frågor. som rör verksamheten i Sverige. handla på näringsidkarens vägnar samt mottaga stämning för näringsidkaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

245 Skriftlig anmälan om vem som är föreståndare och fullmakt för denne skall inges till länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Överklagande 255 Beslut som avses i 15 5 andra eller tredje stycket. 17 eller 19 5, 205 andra stycket eller 28 5 får överklagas hos kammarrätten.

Beslut enligt denna lag i andra fall får överklagas på det sätt och i den ordning som regeringen bestämmer.

Bemyndigande .

265 Föreskrifter om avgifter i registreringsärcnden enligt denna lag med- delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Straff och vite

275 Till böter döms den som, när föreståndare krävs enligt 25 andra stycket. driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan har skett eller fullmakt ingetts enligt 24 5. - 42

• Sida 43
•  Original

285 Registreringsmyndigheten får vid vite förelägga verkställande direk- Prop. 1991/92: 88 tör för filial att fullgöra skyldighet att Bilaga 2

1. göra anmälan enligt 14 5 eller 18 5 första stycket.

2. sända in handlingar enligt 13 5 inom där föreskriven tid. Frågor om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.

1. Denna lag trädcri kraft den 1 juli 1992. då lagen (19682555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till sådan be- stämmelse i lagen (19681555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen. skall (len nya bestämmelsen tillämpas.

3. Den nya lagen tillämpas ävan när filialen har registrerats enligt äldre bestämmelser. Sådan äldre registrering skall anses som registrering enligt den nya lagen.

4. Näringstillstånd för utomlands bosatt utländsk medborgare som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla som anmälan enligt 24 5.

5. Utomlands bosatt svensk medborgare som i Sverige bedriver närings- verksamhet vid den nya lagens ikraftträdande skall senast den 1 oktober 1992 göra anmälan och inge fullmakt enligt 24 5.

• Sida 44
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 61 7)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 5 bankrörelselagen (1987: 61 7) skall ha följande lydelse.

Nu varande ivrig/st" F öres/agan [_l-'delse

1 kap. 4 52

Ett utländskt bankföretag får

1. efter tillstånd av regeringen driva bankrörelse från avdelningskontor med självständig förvaltning (filial) eller

2. efter anmälan till finansinspektionen driva verksamhet. som huvud- sakligen avser representation och förmedling av banktjänster. från kontor eller annat fast driftställe (representationskontor).

En bank får efter tillstånd av regeringen eller. efter regeringens bemyndi- gande. finansinspektionen inrätta filial i utlandet.

Tillstånd till filialetablcring enligt första stycket 1 och andra stycket skall lämnas om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Bestämmelser om en banks förvärv av aktier eller andelar i utländska bankföretag finns i 2 kap. 6 5 första stycket.

För utländska bankers verksam- För utländska bankers verksam- het genom filial i Sverige gäller be- het genom filial i Sverige gäller be- stämmelserna i denna lag i tillämp- stämmelserna i denna lag i tillämp- liga dclar. 1 övrigt gäller för sådana liga delar. 1 övrigt gäller för sådana företag lagen (1968.'555) om rätt/ör företag lagen (1992:000) om ilt- utlänningr och utländsk! företag att ländska/ilialer m. m. idka näring här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

[Enligt prop. 1991/92:37. "' Senaste lydelse 19901821.

• Sida 45
•  Original

3 Förslagtill Prop. 1991/92:88

.. . . _ .. .. Bilaga 2 Lag om andringi lagen (1991 . 981 ) om vardepappersrorelse

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 5 lagen (1991:981) om värdepappers— rörelse skall ha följande lydelse.

i'v'uvarande [vale/.se föreslagen lydelse

2 kap. 7 5

Ett utländskt företag får efter tillstånd av finansinspektionen driva vär- depappersrörelse från avdelningskontor med självständig förvaltning (fili- al).

Tillstånd till filialetablcring skall lämnas om företaget står under tillsyn av myndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och den plane- rade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse.

För verksamheten i filialen gäller För verksamheten i filialen gäller bestämmelserna i lagen (1968-555 ' bestämmelserna i lagen ( I 992—000) om rättjiiir utlänning ovh llt/findskt om utländskafilialerm. m.. om inte företag att idka näring här i riket. annat följer av denna lag. om inte annat följer av denna lag.

Denna lag träder i kraft den'l juli 1992.

• Sida 46
•  Original

Bilaga 2

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988: 606) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 2 a och 5 a 55 lagen (1988: 606) om finansbolag skall ha följande lydelse.

Nuvt'u'andt' lydelse I—"Z'ircslang l_l-'tl€l.t'€

2a5l

Tillstånd krävs för ett utländskt företag som driver finansierings- verksamhet under de förutsättning- ar som anges i 2 5 första och andra styckena. Vad som sägs i 25 första stycket 3 och 4 skall gälla värdet av de tillgångar som omfattas av den bokföring som avses i 23 5" lagen ll%ö':555) om rätt för utlänning och utlänskt jöretag att idka näring häri rikt-'t.

Tillstånd krävs för ett utländskt företag som driver finansierings- verksamhct under de förutsättning- ar som anges i 2 5 första och andra styckena. Vad sotn sägs i 2 5 första stycket 3 och 4 skall gälla värdet av de tillgångar som omfattas av den bokföring som avses i 11,5 lagen (I 993: ()()0) om utländska filialer ni./n.

51152

"Tillstånd för ett utländskt företag får meddelas endast om 1. verksamheten drivs från avdelningskontor med självständig förvalt-

ning (filial).

2. företaget i sitt hemland driver tinansieringsverksamhet och där står under tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ. 3. företaget inte är olämpligt att driva finansicringsverksamhet här i landet. och

4. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna.

För utländska företag gäller be- stämmelserna i denna lag i tillämp- liga delar. Ett föreläggande enligt denna lag får riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för företa- gets räkning. 1 övrigt gäller lagen (1908:555) om rätt jär utlänning och ut/ändvkt jiiiretag att idka nii- ring här i riket.

För utländska företag gäller be- stämmelserna i denna lag i tillämp- liga delar. Ett föreläggande enligt denna lag får riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för företa- gets räkning. 1 övrigt gäller lagen (1992'000) om utländska _lilialer

HI. ITI.

Denna lagträder i kraft den ljuli 1992.

' Senaste lydelse 1991:1024. 3" Senaste lydelse 199121024.

• Sida 47
•  Original

5 Förslagtill Prop. 1991/92:88

.. . . .. . .. Bilaga 2 Lag om ändring 1 lagen (1950: 272) om ratt for utlandska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörclse i Sverige

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva törsäkringsrörelsc i Sverige' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 5

Generalagenten skall vara bosatt Generalagenten skall vara bosatt här i riket. Han får inte vara under— här i landet. Han får inte vara un- årig eller i konkurs eller ha förvalta- derårig eller i konkurs eller ha för- re enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken. valtare enligt 11 kap. 75 föräldra- Om han är utländsk medborgare balken. gäller bestämmelserna i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländsk/ företag att idka nä- ring här i riket.

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesi- digt försäkringsbolag eller ock av Svenskt handelsbolag. vars samtliga bolagsmän äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de skyldigheter. som åligga generalagent. svare i förra fallet envar styrelseledamot och i det senare envar bolagsman. som ej är enbart kom- manditdelägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

' Lagen omtryckt 1989:1082. 47

• Sida 48
•  Original

Lagrådet Prop. 1991/92:88

(Jr-få

Närvarande: justitierådet Bengt Rydin. regeringsrådet Stig von Bahr.justi- tierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om utländska filialer m. m.. . lag om ändring i bankrörelselagen (1987161 7). lag om ändringi lagen (l99l:981)om värdepappersrörelse. lag om ändring i lagen (1988: 606) om finansbolag. lag om ändring i lagen (19501272) om rätt för utländska försäkringsfö- retag att driva försäkringsrörclse i Sverige. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Margareta Gårdtnark. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: '.,J lx) "—

Förslaget till lag om utländska filialer m.m.

I den föreslagna lagen finns regler om formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och av fysiska personer som är bosatta i utlandet. Den viktigaste förändringen i förhållande till vad som f.n. gäller enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket (i det följande kallad 1968 års lag) är att kravet på näringstillstånd avskaffas och ersätts med ett registreringsförfa- rande. För utländska företag synes dock registreringsförfarandet vara fri- villigt i den meningen att någon sanktion inte kan riktas mot ett företag som avstår från att anmäla till registreringsmyndigheten att det bedriver näringsverksamhet här. Även i övrigt synes de föreslagna reglerna ge föga underlag för ingripande mot ett här verksamt utländskt företag som under- låter att registrera sig.

Bedrivs näringsverksamhet i Sverige av en i utlandet bosatt fysisk per- son. skall det enligt förslaget finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten. Skriftlig anmälan om vem som är föreståndare skall inges till länsstyrelsen. Den som. när föreståndare krävs. driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan har skett döms enligt förslaget till böter.

Lagrådet har inget att erinra mot att det nuvarande kravet på närings- tillstånd upphävs. En övergång från ett tillståndssystem — förenat med sanktioner om tillstånd inte har meddelats eller om villkor som kopplats till tillståndet överskrids — till enbart ett registreringsförfarande kräver emellertid ingående överväganden. En grundläggande uppgift är att klar- lägga vilka syften registreringen skall tillgodose och hur dessa syften skall uppnås. I sistnämnda hänseende måste ställning tas till behovet av sank- tioner. om registreringsskyldigheten inte fullgörs på föreskrivet sätt. 48

• Sida 49
•  Original

En annan principfråga är i vad mån en utländsk näringsidkares rättsliga Prop. 1991/92: 88 status bör påverka registreringssystemets utformning. Frågan gäller när- Bilaga 3 mare bestämt om det är motiverat att ha ett system för näringsverksamhet som bedrivs av en i utlandet bosatt fysisk person och ett helt annat för verksamhet som bedrivs av ett utländskt aktiebolag. handelsbolag eller liknande rättssubjekt. Det ligger i sakens natur att en för olika företagsfor- mer gemensam reglering är lättare att tillämpa och svårare att utnyttja illojalt än om två olika system väljs. Att skilda rättssubjekt i princip behandlas enhetligt hindrar inte att särregler vid behov införs på enstaka punkter. '

De nu nämnda frågorna är inte tillräckligt analyserade i remissprotokol- let. Valda lösningar beträffande t. ex. registrering. redovsining och sanktio- ner ger delvis intryck av att ha flyttats över från 1968 års lag utan mer ingående överväganden. Liknande kritik kan riktas mot att uppdelningen i 1968 års lag mellan å ena sidan företag och å andra sidan fysiska personer har behållits.

Det anförda ger vid handen att det remitterade förslaget inte är fritt från invändningar. Lagrådet vill emellertid inte gå så långt som att föreslå en genomgripande omarbetning av lagförslaget. Detta får därför godtas i sina huvuddrag och kan — med beaktande av lagrådets i det följande lämnade synpunkter — läggas till grund för lagstiftning.

15

Enligt första stycket gäller lagen formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare. I andra stycket definieras begreppet utländskt före- tag. Enligt denna definition — som i sak överensstämmer med vad som gäller enligt l & tredje stycket i 1968 års lag — avses med utländskt företag en juridisk person som är bildad enligt lagen i en främmande stat.

l specialmotiveringen anges att begreppctjuridisk person skall bedömas enligt svensk rättsordning. Under den nya lagens tillämpning faller således — sägs det vidare —— alla utländska sammanslutningar och inrättningar som enligt den svenska rättsordningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

Att bedömningen. huruvida ett utländskt företag utgör en juridisk per- son eller inte. skall ske på grundval av den svenska rättsordningen kan enligt lagrådets mening inte utläsas av lagtexten. Denna ger närmast vid handen att frågan. om det utländska företaget är en juridisk person. skall lösas enligt den rättsordning som gäller i den främmande staten. Av förarbetena till motsvarande bestämmelse i 1968 års lag synes också fram- gå att den utländska rättsordningen avsetts vara avgörande vid bedöm- ningen av om ett utländskt företag skall anses som en juridisk person (se prop. 1968z98 s. 128 och 148 f).

Det anförda leder lagrådet till slutsatsen att den i det remitterade försla- get valda definitionen på utländskt företag är olämplig. om svensk rätts- ordning avses vara avgörande för frågan om en juridisk person bildats. 49

• Sida 50
•  Original

Bilaga 3

Åsyftas den i specialmotiveringen angivna ordningen bör lagtexten formu- leras om.

Som framgår av det remitterade förslaget finns det utländska företags- former som enligt svensk rätt skulle betraktas som juridiska personer men som inte tillerkänns sådan ställning enligt den främmande statens rättsord- ning. Även det omvända fallet kan förekomma. .Det är därför inte helt lätt att med utgångspunkt i begreppet juridisk person definiera vilka utländska företag som skall omfattas av den nya lagen. Rent allmänt synes det också kunna sättas i fråga om ett i så många hänseenden svårbemästrat begrepp som juridisk person är ägnat att ligga till grund för bestämning av tillämp- ningsområdet för en internationellt inriktad lagstiftning.

Ett sätt att lösa det föreliggande problemet kan enligt lagrådets mening vara att avstå från en uttrycklig definition på utländskt företag. Av 1 & första stycket i lagförslaget får nämligen anses följa att ett utländskt företag är någon som — utan att vara fysisk person eller svenskt företag — bedriver näringsverksamhet i Sverige. Med hänsyn till lagens utformning i övrigt synes denna negativa bestämning av utländskt företag vara tillfyl- lest. Därvid är att beakta bl.a. de möjligheter som enligt 25 tredje och fjärde styckena föreligger för regeringen att undanta vissa utländska före- tag från kravet på filial.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att 1 å andra stycket slopas.

1 det remitterade förslagets tredje stycke finns en allmän bestämmelse om att föreskrifter om näringsverksamhet i Sverige också skall gälla för verksamhet som omfattas av den nya lagen. Enligt specialmotiveringen innebär denna bestämmelse bl. a. att de rättssubjekt som omfattas av den föreslagna lagen är underkastade reglerna om bokföring i bokföringslagen (1976: 125. BFL).

För utländska företag. dvs. företag som bedriver verksamhet genom filial. finns kompletterande regler om bokföring-i l l —13åå. Några sådana bestämmelser finns däremot inte för näringsverksamhet som bedrivs av en i utlandet bosatt fysisk person. Det kan diskuteras om den allmänna hänvisningen i l åtredje stycket ger fysiska personer tillräcklig vägledning om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras.

Som anförs i specialmotiveringen synes det i och för sig klart att BFL:s regler skall tillämpas på verksamhet som bedrivs här av en i utlandet bosatt fysisk person. Bedrivs verksamheten enbart i Svergie gäller BFL rimligen fullt ut. Tvekan kan emellertid uppstå om en näringsidkare. som bedriver verksamhet såväl inom som utanför Sverige, skall låta all verk- samhet omfattas av BFL:s regler eller om BFL bara skall gälla den svenska delen av verksamheten.

Såvitt lagrådet förstår är det inte möjligt att kräva att BFL:s regler om löpande bokföring och arkivering skall tillämpas .på verksamhet som en i utlandet bosatt person bedriver i utlandet. Denna del av BFL:s regelsystem tar bara sikte på verksamheten i Sverige. Bestämmelserna i BFL om årsbokslut är dock av något annorlunda karaktär. Det skulle därför kunna hävdas att den föreslagna regeln i l & tredje stycket medför en skyldighet för näringsidkaren att upprätta årsbokslut enligt BFL för hela verksamhe—

• Sida 51
•  Original

ten. Huruvida lagtexten ger utrymme för en så långtgående redovisnings- Prop. 1991/92: 88 skyldighet för en enskild näringsidkare måste dock betecknas som högst Bilaga 3 ovisst. Något motsvarande krav uppställs inte för utländska företag (jfr 13.8; första stycket). Trots att lagförslaget vad gäller fysiska personer inte innehåller några bestämmelser om filialredovisning. talar därför åtskilligt föratt sådana näringsidkares skyldighet att tillämpa BFL även såvitt avser årsbokslut endast omfattar den svenska verksamheten.

Den berörda osäkerheten om hur en fysisk person skall fullgöra sin bokföringsskyldighet bör undanröjas. En möjlighet som kan komma i fråga är att komplettera lagtexten med en uttrycklig föreskrift om att närings— verksamheten i Sverige skall ha en egen bokföring som är skild från verksamheten i utlandet. Av den allmänna bestämmelsen i få tredje stycket följer då att BFL blir tillämplig på den svenska delen av verksam— heten. Ett praktiskt argument för en sådan lösning är att en i utlandet bosatt fysisk person under alla förhållanden torde vara skyldig att i sin svenska självdeklaration avseende inkomstskatt lämna en på BFL baserad redovisning för den svenska verksamheten. Ändringen medför dessutom den fördelen att samma redovisningsprinciper kommer att gälla för ut- ländska fysiska personer som för utländska företag. En komplettering av den föreslagna lagen med denna inriktning synes böra övervägas.

Anmärkas kan slutligen att om -— som lagrådet förordat — l å andra stycket slopas blir paragrafens tredje stycke enligt det remitterade förslaget i stället andra stycket.

2 5

I denna paragraf anges i vilka två olika former den aktuella näringsverk- samheten skall bedrivas. nämligen genom en filial till det utländska företa- get (första stycket) eller. vid näringsverksamhet bedriven här av utom- lands bosatt fysisk person. under ledning av en i Sverige bosatt förestånda- re (andra stycket).

Genom tredjc stycket ges regeringen rätt att för viss typ av verksamhet och på visst villkor meddela föreskrifter om undantag från de krav som har uppställts i de två första styckena. Fråga är här om generella. normgivande föreskrifter.

Fjärde stycket är däremot en dispensbestämtnclsc. Den ger en möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att om det finns särskilda skäl medge undantag från samma krav. Tillämpning av denna bestämmelse kan komma i fråga endast i enskilt fall. Den i lagtexten inskjutna begränsningen. "för särskilt fall". framstår med hänsyn härtill som en dubbelreglcring. Lagrådet föreslår därför att det citerade får utgå ur lagtexten.

9 5

I denna paragraf uppställs vissa krav beträffande verkställande direktören för filialen. Han skall bl.a. vara bosatt i Sverige. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer "för särskilt fall" tillåter annat. 31

• Sida 52
•  Original

Bestämmelsen finns i gällande 1968 års lag och överensstämmer med Prop. 1991/92:88 reglerna i 8 kap. 45 aktiebolagslagen (1975: 1385). Samma innehåll åter- Bilaga 3 finns i 79 g i 1944 års aktiebolagslag och, beträffande styrelseledamot eller av styrelsen bemyndigad bolagsföreträdare. redan i 1910 års aktiebolags- lag.

I lagtexten anges inte någon grund eller restriktion, t. ex. krav på att det skall finnas särskilda skäl. som ledning för tillämpningen av den berörda dispensregeln. Denna obegränsade dispensmöjlighet innebär att en av riksdagen beslutad bestämmelse om verkställande direktörens bosättning i Sverige delvis kan komma att sättas ur spel. En sådan lagstiftningsteknik är enligt lagrådets mening ej invändningsfri. Det får emellertid förutsättas att regeringen eller vederbörande myndighet är restriktiv med att tillåta en avvikelse från huvudbestämmelsen. Med hänsyn härtill och framför allt till att motsvarande dispensregcl sedan länge finns i aktiebolagslagstifning- en vill lagrådet inte i detta sammanhang motsätta sig den föreslagna regleringen.

Enligt förevarande paragrafkan vidare den som är underkastad närings- förbud inte vara verkställande direktör för en utländsk filial. Av 8 5 andra stycket följer att detta också gäller beträffande vice verkställande direktör. Som framgår av remissprotokollet har övervägts om inte den nu angivna regleringen i stället borde tas in i lagen (l986:436) om näringsförbud. Den valda placeringen har emellertid motiverats av att det med hänsyn till filiallagens speciella karaktär är av värde att där kunna direkt utläsa vilka krav som uppställs på en verkställande direktör och vice verkställande direktör.

Lagen om näringsförbud innehållcri 6 och 7 äg" detaljerade och till synes uttömmande regler om vad den som är underkastad näringsförbud inte får göra. I 6 5 första stycket 5 föreskrivs bl.a. att den som har näringsförbud inte får vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag. Intresset av att upprätthålla en konsekvent systematik i lag- stiftningen talar starkt för att motsvarande reglering beträffande verkstäl- lande direktör och vice verkställandc direktör för en utländsk filial också tas tipp i näringsförbudslagen. Lagrådet har dock förståelse för det i remissen anförda motivet för att låta regleringen få sin plats i filiallagen och anser förslaget i detta hänseende godtagbart. Som lagrådet strax åter- kommer till finns redan exempel på liknande specialreglering. Särskilt med tanke på den nära släktskapen mellan den berörda föreskriften i 99' i lagförslaget och bestämmelsen i (åå första stycket 5 näringsförbudslagen bör emellertid i den sistnämnda lagen för tydlighets skull tas in en erinran om regleringen i filiallagen.

Det sagda gäller också i fråga om motsvarande regel i 23 5 första stycket i lagförslaget avseende föreståndare.

I enlighet med det anförda får lagrådet föreslå att som ett andra stycke i 6 & lagen om näringsförbud införs en bestämmelse av följande lydelse:

"Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en filial enligt lagen ( ) om utländska filialer m.m. och föreståndare för en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.” 52

• Sida 53
•  Original

Om detta förslag följs blir andra stycket i 6 & i-dess nuvarande lydelse i Prop. 1991/92: 88 stället tredje stycket. Bilaga 3 Som nyss har antytts finns det även på andra håll i lagstiftningen särskilda bestämmelser om verkan av näringsförbud. Lagrådet vill här peka på vad som föreskrivs beträffande revisorer i 10 kap. 226 första stycket aktiebolagslagen, 4 kap. 25 första stycket lagen (1980: 1 103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. 3 kap. 3 & första stycket bankrörelse- lagen (l987:617) och 8 kap. 3 5 första stycket lagen (1987:667) om ekono- miska föreningar. Ur förarbetena till denna lagstiftning kan hänvisas bl. a. till prop. 1986/87: 12 s. 259 och 1989/90: 160 s. 37 fsamt LU l986/87:20 s. 1 1 f. Det kan ifrågasättas om inte existensen av nu angivna — och eventuellt annan förekommande — specialreglering angående verkan av näringsför- bud också borde på ett eller annat sätt komma till uttryck i lagen om näringsförbud. Lagrådet saknar emellertid anledning att i detta lagstift- ningsärende gå närmare in på denna fråga.

105

Av samma skäl som anförts vid 2.8 föreslår lagrådet att uttrycket. "för särskilt fall", i andra stycket utgår.

114355

Enligt 11 å andra stycket skall för en filials bokföring och redovisning i tillämpliga delar gälla detsamma som för ett svenskt företag av motsvaran- de slag.

Den omständigheten att såväl bokföring som redovisning nämns kan — trots att termerna ofta används i samma betydelse — ge intryck av att termen redovisning avsetts ha en vidare innebörd än normalt. Detta intryck förstärks av att rubriken till 1 1— 13 55 fått lydelsen "Bokföring och redovisning". Eftersom dessa paragrafer innehåller bestämmelser om både bokföring och revision kan onekligen termen redovisning i rubriken och 1 1 45 andra stycket uppfattas som innefattande även begreppet revision.

Utformningen av 11—1355 bör enligt lagrådets mening förtydligas i angivna hänseenden. Rubriken till paragraferna bör för det första ändras. förslagsvis till "Bokföring och revision". Vad sedan gäller llå andra stycket bör klarare framgå om de för ett svenskt företag gällande bestäm- melserna skall tillämpas inte bara i fråga om filialens bokföring utan också beträffande filialens revision. Skall jämförelsen med den svenska företags- formen ta sikte endast på bokföringen bör orden "och redovisning" slopas. Är avsikten å andra sidan att det svenska regelsystemet skall vara vägle- dande även på revisionsontrådet. bör ordet "redovisning” bytas ut mot "revision". Fran saklig synpunkt synes närmast den sistnämnda lösningen vara att föredra.

Oavsett räckvidden av hänvisningen i 11 å andra stycket till vad som gäller för ett svenskt företag av motsvarande slag bör enligt lagrådets uppfattning övervägas om inte bestämmelsen kan flyttas från 11 g? till en

U| b.)

• Sida 54
•  Original

Bilaga 3

ny 14 &. Det synes nämligen logiskt att den allmänna hänvisningen till de regler som gäller för svenska företag blir sekundär i förhållande till bestäm- melserna i 12 och 13 äg". Med den i remissen föreslagna placeringen synes viss motsättning föreligga mellan bestämmelsen i 11 å andra stycket å den ena och bestämmelserna i 12 och 13 äg å den andra sidan.

Om hänvisningen till de för svenska företag gällande reglerna skall avse både bokföring och revision kan den nya 145 få föreslagsvis följande lydelse:

"För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits i 11—13 åå. i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag."

Detta förslag föranleder en omnumrering av 14—28 55 i det remitterade förslaget.

27 och 28 åå

Enligt 27 & i den föreslagna lagen döms den till böter som, när föreståndare krävs, driver eller förestår näringsverksamhet här utan att anmälan har skett eller fullmakt ingetts.

När det gäller utländska företag innehåller förslaget inte någon strallbe- stämmelse utan endast en föreskrift i 28 5 om att verkställande direktören kan föreläggas vite för att fullgöra vissa skyldigheter av ordningskaraktär.

Av det sagda följer att ett utländskt företag kan utan sanktioner driva näringsverksamhet i Sverige trots att lagens bestämmelser om registrering och verkställande direktör m.m. inte har iakttagits. Denna avsaknad av straffbestämmelser kan tänkas bli utnyttjad av mindre seriösa företag. Det kan t.ex. inte uteslutas att en i Sverige bosatt fysisk person i syfte att undandra sig olika skyldigheter väljer att förvärva ett företag med säte i utlandet och bedriva sin verksamhet här genom detta utländska företag.

Skillnaden i ansvarsbestämmelscrna vad gäller näringsverksamhet be- driven av fysisk person och av utländskt företag har inte närmare motive- rats. Frågan synes böra övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsar- betet.

Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Lagrådet vill endast erinra om att den senaste lydelsen av 1 kap. 49' numera finns i SFS 1991: 1768.

• Sida 55
•  Original

Bilaga 3

Förslaget till lag om ändring i lagen (19501272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Under föredragningen har upplysts att det för närvarande pågår en över- syn av denna lag inom finansdepartementet. [ samband därmed torde frågan om näringsförbud som hinder för att vara generalagent enligt lagen komma att övervägas. Med hänsyn härtill synes något vidare uttalande från lagrådets sida i den frågan nu inte vara påkallat.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Norstedts Tryckeri AB. Stockholm 1992

• Sida 56
•  Original