Dir. 2017:126

Samordning för ökat och hållbart

Kommittédirektiv

Samordning för ökat och hållbart

bostadsbyggande

Beslut vid regeringssammanträde den 13 december 2017

Sammanfattning

En särskild utredare ska underlätta samordningen mellan berörda

parter i samhällsbyggnadsprocessen i kommuner med särskilt

komplexa planeringsförutsättningar.

Syftet med uppdraget är att underlätta planeringsprocesser för

att få till stånd ett ökat och hållbart bostadsbyggande.

Utredaren ska bl.a.

• erbjuda en arena för dialog mellan berörda parter,

• stödja kommuner i planeringen av bostadsexploateringar

där förutsättningarna är särskilt komplexa,

• underlätta för kommuner i arbetet med innovationer för

hållbar stadsutveckling,

• verka för metodutveckling för särskilt komplexa

planeringsförutsättningar,

• bilda och driva ett nätverk för kommuner som bygger nya

stadsdelar och städer,

• fortsätta arbetet med uppdraget att samordna större samlade

exploateringar med hållbart byggande,

• fortsätta arbetet med uppdraget om bostadsbyggande på

statens fastigheter,

• analysera för- och nackdelar med att införa möjlighet till

krav på transportplaner i detaljplanering för nyetablering av

bostäder.

Dir.

2017:126

2

Uppdraget ska delredovisas senast den 15 december 2018 och

den 15 december 2019. Frågan om krav på transportplaner ska

redovisas i den delredovisning som lämnas senast den

15 december 2018.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2020.

Bakgrund

Bostadsbrist

Det råder stor bostadsbrist i Sverige i dag och bostadsbyggandet

har

under

många

år

varit

lågt

i

förhållande

till

befolkningstillväxten. Drygt 80 procent av Sveriges befolkning

bor i kommuner som bedömer att de har ett underskott på

bostäder. Trots att byggtakten ökat avsevärt de senaste åren

saknas ca 600 000 bostäder fram till 2025 enligt Boverkets

prognos från juli 2017. Byggtakten behöver mot denna bakgrund

fortsätta hållas hög samtidigt som det finns ett allt mer uppenbart

behov av att hitta sätt att bygga bostäder som befolkningsgrupper

med lägre inkomst har råd med för att få balans på

bostadsmarknaden.

Det är av stor vikt att de bostäder som i dag byggs i snabb

takt, och städerna som dessa byggs i, gestaltas med hög

arkitektonisk kvalitet, att de bostäder och miljöer som utformas

är långsiktigt hållbara, inte minst ur ett jämställdhets- och

barnperspektiv, och att hänsyn tas till befintliga värden som

främjar goda livsmiljöer.

Samordning av större samlade exploateringar med hållbart

byggande

För att möta den allvarliga bostadsbristen lanserade

bostadsministern och finansministern i juni 2016 en s.k. 22-

punktslista med åtgärder för att öka bostadsbyggandet och för att

utnyttja det befintliga beståndet bättre.

En av åtgärderna i 22-punktslistan handlar om att få till stånd

större samlade exploateringar som samtidigt bidrar till en

3

långsiktigt hållbar stadsutveckling. Regeringen uppdrog därför

den

17 november

2016

åt

en

samordnare

(dnr

N2016/07177/PBB) att identifiera en eller flera kommuner där

det finns framtagna planer på samlade exploateringar för en

större mängd bostäder men där planerna av något skäl inte kan

genomföras, t.ex. på grund av att det saknas relevant statlig

infrastruktur eller lämplig kompetens. Samordnaren ska också

identifiera områden som inte finns med i befintliga planer, men

där det på längre sikt finns möjlighet till helt nya större

bostadsexploateringar. I uppdraget ingår också bl.a. att

identifiera och beskriva varför ett genomförande av planen inte

har skett och att bedöma om det är relevant för staten att vara

behjälplig för att planen ska kunna genomföras, och i så fall

föreslå på vilket sätt.

Samordnaren fick i juni 2017 ett förlängt och ändrat uppdrag

(dnr

N2017/04380/PBB)

att,

förutom

att

fortsätta

grunduppdraget, ingå överenskommelser med kommuner där

exploatering föreslås. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31

december 2017.

I arbetet med uppdraget har samordnaren funnit att nya

stadsdelar allt oftare byggs i det som tidigare varit industri- eller

hamnområden där förorenad mark och andra förhållanden

försvårar exploateringen. Valet av sådan mark beror på att

exploatering på högklassig jordbruksmark bör undvikas och för

att bostäder i centrala lägen nära kollektivtrafik och service ska

möjliggöras. De svåra markförhållandena gör att många

planeringsprocesser blir komplexa.

I delrapporterna som samordnaren lämnat beskrivs behovet av

en neutral arena för dialog om sådana särskilt komplexa

planeringssituationer. Vidare föreslås att staten upprättar en

funktion för samordning som stöd till företrädesvis kommuner

(dnr N2017/02085/PBB och N2017/04516/PBB).

Kommuners och länsstyrelsers roll i planeringssystemet

Det är enligt plan- och bygglagen (2010:900) en kommunal

angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

Detta ansvar omfattar befogenheter att bestämma om

4

planläggning ska komma till stånd eller inte, anta planer och i

övrigt bedöma markens lämplighet för byggande.

Länsstyrelsens roll är bl.a. att ta tillvara och samordna statens

intressen och ge råd om tillämpningen av 2 kap. plan- och

bygglagen.

Länsstyrelsens roll under planprocessen är att bidra med råd,

synpunkter och tillhandahålla underlag som ger kommunen

möjlighet att utforma planförslaget för att bl.a. undvika ett statligt

ingripande.

Under granskningstiden ska länsstyrelsen yttra sig över ett

förslag till detaljplan, t.ex. om förslaget innebär att ett

riksintresse enligt 3 eller 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses, eller

om regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och

vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats

på ett lämpligt sätt.

Om en kommun inte rättar sig efter länsstyrelsens synpunkter,

kan länsstyrelsen fatta beslut om att överpröva kommunens

beslut att anta en detaljplan. Länsstyrelsen ska upphäva

kommunens beslut att anta en detaljplan om den inte tillgodoser

statliga intressen. Länsstyrelsens beslut att upphäva kommunens

antagande av detaljplan får överklagas. Om ett ärende som

överklagats i allmän förvaltningsdomstol rör en fråga som har

särskild betydelse för Försvarsmakten, Försvarets materielverk,

Försvarets radioanstalt eller Fortifikationsverket, ska domstolen

överlämna ärendet till regeringen för slutligt avgörande.

Innovation för ökad hållbarhet

Innovation handlar om nya eller bättre lösningar som bidrar till

tillväxt och sysselsättning samt skapar värde för miljö, klimat,

samhälle, företag och individer. Regeringen arbetar aktivt med

att stärka innovations- och förnyelsekraften hos svenska företag

inom många samhällsområden.

En ökad innovationskraft är även viktig inom andra sektorer.

Regeringens forskningspolitiska mål är att Sverige ska vara ett

av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en

ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre

utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och

5

välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar mot de

samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt

(prop. 2016/17:50, Kunskap i samverkan – för samhällets

utmaningar och stärkt konkurrenskraft).

Genom att satsa på innovationsarbete läggs grunden för ny,

långsiktig och fördjupad gränsöverskridande samverkan och

stärkt innovationsförmåga. Regeringens satsning på de

strategiska samverkansprogrammen är ett exempel på detta.

Genom dem pekas fem svenska styrkeområden ut där det finns

möjlighet att kraftsamla för att möta stora samhällsutmaningar.

Genom samverkan mellan offentliga aktörer, näringsliv och

akademi identifieras innovativa lösningar som stärker

konkurrenskraften, bidrar till en hållbar utveckling och skapar

fler jobb.

Inom ramen för hållbar stadsutveckling finns stor potential att

arbeta med innovationer, vilket är en central utgångspunkt för

samverkansprogrammet Smarta städer. Kommunernas kunskap

om, inställning till samt vilja och möjlighet att arbeta med

innovativa lösningar för att skapa hållbara gestaltade livsmiljöer

är avgörande i det sammanhanget. Innovationer som bidrar till en

ökad folkhälsa genom t.ex. minskad segregation och tillgång till

natur och grönska är viktigt för den hållbara och smarta staden.

Relaterat till samverkansprogrammet Smarta städer har en

nationell export- och investeringsplattform lanserats, Smart City

Sweden. Med utgångpunkt i Agenda 2030-målen demonstreras

där ett antal värdekedjor där svenska företag kan leverera

lösningar. I linje med Sveriges exportstrategi är Smart City

Sweden viktig för att sprida svenska innovativa idéer, lösningar

och testbäddar som har med stadsutveckling att göra till

omvärlden och därmed möjliggöra ökad svensk export på

området.

Utredningen om bostadsbyggande på statens fastigheter

I

januari

2017

tillsatte

regeringen

Utredningen

om

bostadsbyggande på statens fastigheter (dir. 2017:7). Utredaren,

som ska fungera som en förhandlingsperson, har i uppdrag att

verka för att få till stånd bostadsbyggande på statens fastigheter.

6

I enlighet med direktiven har utredningen huvudsakligen utgått

från de statliga fastigheter som Planprocessutredningen i sitt

betänkande Bättre arbete mellan stat och kommun (SOU

2015:109) identifierat som möjliga för bostadsbyggande.

Utredningen har för varje statligt ägd fastighet bedömt om det

finns ett långsiktigt intresse för staten av att behålla hela eller

delar av fastigheten för dess nuvarande användning samt bedömt

om fastigheten kan ge ett väsentligt bostadstillskott. I

delbetänkandet Bostäder på statens mark – en möjlighet? (SOU

2017:71) har utredningen bedömt att totalt 65 fastigheter har

förutsättningar för bostadsbyggande. I fråga om fastigheter där

utredningen bedömt att bostadsbyggande kan vara aktuellt ska

utredaren enligt direktiven sammanföra relevanta aktörer i syfte

att realisera bostadsbyggande. Utredningen arbetar nu vidare

med de 65 fastigheterna och verkar för överlåtelser av dessa.

Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 15 februari

2018.

Krav på transportplaner i samband med detaljplanering för

nyetablering av bostäder

Av

budgetpropositionen

för

2017

(prop.

2017/18:1,

utgiftsområde 22), framgår att regeringen har för avsikt att se

över frågan om en lagstadgad rätt för kommuner att införa krav

på

transportplaner

vid

nyetableringar.

Skrivningen

i

budgetpropositionen för 2017 härstammar från förslag i

slutbetänkandet Bilen, biffen, bostaden (SOU 2005:51) från

Utredningen En handlingsplan för hållbar konsumtion – för

hushållen. Där redovisas att varken miljöbalken eller plan- och

bygglagen ger kommunerna tillräckligt goda möjligheter att

ställa de krav som behövs för att nå ett mer transporteffektivt

samhälle.

Betänkandets förslag om att införa möjlighet till krav på

transportplaner i detaljplan handlar om att genomföra ändringar

i plan- och bygglagen som skulle möjliggöra för kommunerna att

kunna ålägga verksamhetsutövare att upprätta sådana planer i

samband med detaljplanering för nyetablering av bostäder, för

7

minskat

transportbehov,

effektivare

transporter

samt

miljövänligare resor och transporter.

Uppdraget

Erbjuda en arena för dialog

I takt med att fler markområden som har särskilt komplexa

planeringsförutsättningar kan komma att behöva tas i bruk för

bostadsbyggande ökar behovet av dialog mellan olika berörda

parter. Utredaren ska därför erbjuda en arena för dialog mellan

de parter på nationell, regional och lokal nivå som är berörda av

sådana särskilt komplexa planeringsförutsättningar. Arenan ska

peka på behovet av ökat bostadsbyggande, men samtidigt verka

för dialog och konstruktiva lösningar när olika intressen står mot

varandra. I dialogprocesserna kan även effekterna på den

omgivande

miljön

och

långsiktiga

effekter

av

ökat

bostadsbyggande ingå.

På flera av de statliga aktörernas fastigheter bedrivs

verksamhet som klassas som riksintressen enligt miljöbalken,

vilket ska beaktas i den fortsatta dialogen. Områden som är av

riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets

anläggningar ska ges företräde.

Stödja kommuner i planeringen

Mindre kommuner med små resurser för planeringsarbete kan ha

svårt att driva planeringsprocesser och få till stånd de utredningar

som krävs för att komma vidare i de särskilt komplexa

processerna. Det kan också handla om att det saknas möjligheter

att utveckla visioner för det område som ska exploateras.

Utredaren ska därför ha som uppgift att stödja kommunerna i

det arbetet genom att erbjuda kompetens. Samordnaren ska med

stöd av sitt kansli erbjuda konkret hjälp i en särskilt komplex

planeringsprocess. Det kan handla om t.ex. process- eller

utredningsstöd. Om kompetens saknas inom kansliet, kan

utredaren upphandla relevant kompetens till kommunen. Sådant

8

stöd ska endast vara möjligt om kommunen inte har möjlighet att

lösa problemet på annat sätt.

Underlätta för kommuner i arbetet med innovationer

Långsiktigt hållbar stadsutveckling och stadsbyggande är viktiga

områden för innovation och kunskapsutveckling. Innovationer

(tekniska och sociala) i nya stadsdelar och tätorter kan bidra till

att stärka Sveriges roll som föregångare inom hållbar

stadsutveckling. En hållbar stad är bl.a. inkluderande, jämlik och

jämställd. En hållbar stad behöver också kopplas till sitt

sammanhang, till kringliggande regioner och landsbygder.

När nya områden byggs på obruten mark möjliggörs tester av

helt nya lösningar, eftersom man inte är bunden av befintliga

strukturer. Innovativa lösningar behöver prövas och helst i

samverkan med andra sektorer. Kommuner ser i dag ett ökat

behov av att arbeta innovativt med både planering och byggande.

Utredaren ska särskilt lyfta fram dessa frågor och möjligheterna

för ökad samverkan mellan kommuner och näringsliv. Export-

och investeringsplattformen Smart City Sweden är en viktig

samverkanspart i detta arbete.

Vidare kan områdena som byggs bli modellområden med

innovativa lösningar som kan utgöra basen i en serie bomässor

och därigenom stärka möjligheten att utveckla hållbara

gestaltade livsmiljöer.

Verka för metodutveckling

Att tidiga dialoger bidrar till en mer hållbar samhällsplanering

och effektivare bostadsbyggande är fastlagt. Erfarenheter och

metoder från utredarens arbete med särskilt komplexa

planeringsförutsättningar kan bidra till att de berörda aktörerna

undviker att hamna i låsta lägen framöver. De arbetssätt som

utredaren utvecklar för att samordna särskilt komplexa

planeringsförutsättningar

och

därigenom

lösa

svåra

intressemotsättningar som hindrar bostadsbyggande ska därför

dokumenteras så att de kan användas i ordinarie verksamhet.

9

Arbetet ska grundas på dialog kring behov och inriktning och

komplettera länsstyrelsens befintliga arbete.

Bilda och driva ett nätverk för kommuner

De kommuner som bygger nya stadsdelar och städer har ett

behov av att dela erfarenheter och hjälpa och stärka varandra i

processerna. Ett nätverk ska därför bildas för kommuner som

förbereder eller genomför större samlade exploateringar. Även

regionalt utvecklingsansvarig aktör i aktuella län ska bjudas in

att delta i nätverket. Deltagandet i nätverket är frivilligt.

Utredaren ska bilda nätverket och arrangera regelbundna

möten där kommunerna får redovisa exempelvis utkast till

planer, program, upphandlingar eller andra steg i processen där

erfarenhetsutbyte är relevant.

Det är viktigt att koordinera detta nätverk med befintliga

kommunala och regionala nätverk.

Det finns goda erfarenheter från liknande nätverk, t.ex. de

kommuner som fick stöd från delegationen för hållbara städer

(dir. 2011:29).

Fortsätta arbetet med uppdraget att samordna större samlade

exploateringar med hållbart byggande

I samordnarens delredovisning daterad den 31 augusti 2017 har

nio namngivna områden för större samlade exploateringar

identifierats (dnr N2017/04516/PBB). För vissa av dessa

områden har överenskommelser som avses i samordnarens

uppdrag inte träffats. Utredaren ska, om så bedöms lämpligt

utifrån de berörda parternas förutsättningar, arbeta vidare med

dessa

områden

enligt

vad

som

framgår

av

den

uppdragsbeskrivning som beslutats för samordnaren (dnr

N2017/04380/PBB) fram till 15 mars 2018 samt informera

Regeringskansliet och redovisa vilka åtgärder som är nödvändiga

att vidta för att överenskommelserna ska komma till stånd.

Utredaren ska också svara för en uppföljning av efterlevnaden

av överenskommelser genom en partssammansatt grupp

bestående av representanter för staten, respektive kommun och

10

berörd region. Staten är sammankallande och representeras av

utredaren.

Om utredaren i sitt arbete kommer i kontakt med fler

kommuner än de som identifierats där det finns framtagna planer

på samlade exploateringar för en större mängd bostäder men där

planerna av något skäl inte kan genomföras, ska utredaren

informera Regeringskansliet (Näringsdepartementet) om dessa

och redovisa vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta för att

exploateringen ska komma till stånd. Samma sak gäller för

eventuella områden som inte finns med i befintliga planer, men

där det på längre sikt finns möjlighet till helt nya större

bostadsexploateringar. Detta ska ske i enlighet med uppdraget

om samordning av större samlade exploateringar med hållbart

byggande (dnr N2016/07177/PBB).

Fortsätta arbetet med utredning om bostadsbyggande på statens

fastigheter

Utredaren ska, från och med den 16 februari 2018, ta över de

förhandlingar om överlåtelser av fastigheter som utredningen för

bostadsbyggande på statens fastigheter påbörjat men inte

avslutat. Uppdraget (dir. 2017:7) handlar om att verka för att få

till stånd bostadsbyggande på statens fastigheter. I uppdraget

ingår att sammanföra relevanta aktörer i syfte att realisera

bostadsbyggande.

I betänkandet Bostäder på statens mark – en möjlighet (SOU

2017:71) har utredningen bedömt att det finns 65 fastigheter som

har förutsättningar för bostadsbyggande och där det är relevant

att verka för överlåtelser.

Flera av de statliga aktörer som äger fastigheter har

verksamheter som kan klassas som riksintressen, vilket ska

beaktas i det fortsatta arbetet. Områden som är av riksintresse på

grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar ska ges

företräde.

11

Analysera för- och nackdelar med krav på transportplaner i

detaljplanering för nyetablering av bostäder

Slutligen ska utredaren analysera för- och nackdelar med en

lagstadgad rätt för kommuner att införa krav på transportplaner i

detaljplanering för nyetablering av bostäder enligt plan- och

bygglagen. Transportplaner i samband med detaljplanering för

nyetablering av bostäder kan bidra till att skapa förutsättningar

för ett transporteffektivt samhälle där människor reser

miljövänligt och där godstransporter samordnas.

Samråd och redovisning av uppdraget

I utredarens uppdrag ingår att nära samarbeta med berörda

kommuner och länsstyrelser. Utredaren ska även samråda med

regionala utvecklingsaktörer och andra berörda myndigheter och

organisationer, inklusive de statliga fastighetsförvaltarna som

t.ex.

Statens

fastighetsverk,

Fortifikationsverket

och

Försvarsmakten.

Utredaren ska i sitt arbete ta hänsyn till andra pågående

processer

som

har

relevans

för

uppdraget,

t.ex.

Översiktsplaneutredningen (dir. 2017:6), Utredningen om

kommunal planering för bostäder (dir. 2017:85), och satsningen

på Smart City Sweden (prop. 2017/18:1, utgiftsområde 18). Flera

av samverkansprogrammen, inte minst Smarta städer och Nästa

generations resor och transporter, är också relevanta i

sammanhanget. Länsstyrelsernas framtagande av planer för grön

infrastruktur och behovet av ökat skydd för dricksvatten är också

viktigt i sammanhanget liksom arbetet i den kommande

myndigheten Delegation mot segregation. Arbete med

arkitektur, form och design är i sin kärna problemlösande

processer som hanterar intressekonflikter och som ger

förutsättningar för en långsiktigt hållbar och välfungerande

utveckling för kommunen och dess invånare och kan utgöra ett

stöd i planeringsprocessen.

Utredaren ska senast den 15 mars 2018 redovisa eventuella

överenskommelser om större samlade exploateringar. Senast den

15 december 2018 och den 15 december 2019 ska utredaren

12

redovisa den verksamhet som bedrivits och planerna för det

fortsatta arbetet. Senast den 15 december 2018 ska frågan om

krav på transportplaner i samband med detaljplanering för

nyetablering av bostäder redovisas. Uppdraget ska slutredovisas

senast den 31 december 2020.

(Näringsdepartementet)