Dir. 2018:69

Tilläggsdirektiv till Utredningen Framtidens

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Utredningen Framtidens

socialtjänst (S 2017:03)

Beslut vid regeringssammanträde den 19 juli 2018

Ursprungligt uppdrag

Regeringen beslutade den 6 april 2017 kommittédirektiv om

översyn av socialtjänstlagen (dir. 2017:39). Utredningen har

antagit namnet Framtidens socialtjänst. Enligt direktiven ska en

särskild utredare göra en översyn av socialtjänstlagen (2001:453)

och vissa av socialtjänstens uppgifter. Syftet med uppdraget är

att utforma en socialtjänst som bidrar till social hållbarhet med

individen i fokus och som med ett förebyggande perspektiv ger

människor lika möjligheter och rättigheter. Vidare ska social-

tjänsten erbjuda behovsanpassade insatser med ett förebyggande

och evidensbaserat perspektiv.

Utredaren ska bl.a. se över och lämna förslag beträffande

socialtjänstlagens struktur och konstruktion, tillgången till en

jämlik, jämställd och likvärdig socialtjänst, en hållbar social-

tjänst som främjar långsiktigt strukturellt förebyggande arbete

och minskar behovet av individuella insatser samt socialtjänstens

uppdrag.

Inom ramen för uppdraget hanterar utredningen bl.a. frågor

som rör skälig levnadsnivå, individuell behovsprövning samt till-

gängliggörandet av insatser för äldre.

Utredningen överlämnade den 24 april 2018, på eget initiativ,

delbetänkandet Ju förr desto bättre – vägar till en förebyggande

socialtjänst (SOU 2018:32).

Uppdraget ska enligt de ursprungliga direktiven redovisas

senast den 1 december 2018.

Dir.

2018:69

2

Utvidgat uppdrag och förlängd tid för uppdraget

Förlängd tid för uppdraget

Det är över 25 år sedan socialtjänstlagen senast var föremål för

en översyn och 36 år sedan den trädde i kraft. Förväntningarna är

höga på den översyn av socialtjänstlagen som nu pågår, över-

synen förväntas lösa många av de problem socialtjänsten möter.

Utredningens ambition är att översynen ska ge underlag till en

långsiktig och hållbar förändring. Direktiven (dir. 2017:39) är

omfattande. Samtliga delar hänger ihop och går in i varandra. Det

gör det svårt att se över en del utan att också se över de övriga.

Varje område är omfattande och innefattar flera komplexa frågor

och ställningstaganden.

Mot bakgrund av detta förlängs utredningstiden. Uppdraget

ska slutredovisas i sin helhet senast den 1 juni 2020.

Förtydligat barnrättsperspektiv

Det ingår i socialtjänstutredningens ursprungliga uppdrag att

beakta förslag från den tidigare Barnrättighetsutredningen

(SOU 2016:19). Den 13 juni 2018 beslutade riksdagen om att

anta regeringens förslag att göra barnkonventionen till lag.

En vägledning som kan utgöra stöd vid tolkningen av

barnkonventionen kommer att tas fram och en kartläggning om

hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med

barnkonventionen kommer att göras. För att barnkonventionen

ska få genomslag krävs vid sidan av inkorporering en fortsatt

transformering av barnkonventionens bestämmelser i nationell

rätt. I det fortsatta transformeringsarbetet bör särskilt fokus ligga

på principen om barnets bästa som ett tillvägagångssätt i

beslutsprocesser samt barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få

dem beaktade (prop. 2017/18:186 s. 92 f.).

Barnrättsperspektivet kan mot denna bakgrund behöva för-

tydligas i socialtjänstlagen. Det handlar om att göra social-

tjänstens insatser tillgängliga och anpassade för barn utifrån

deras behov. Utredningen bör även inhämta kunskap från övriga

nordiska länder om hur de hanterat förhållandet mellan barnets

3

rättigheter och vårdnadshavarnas bestämmanderätt i sin lagstift-

ning.

Förtydligat uppdrag avseende äldreomsorgen och övriga

insatser inom socialtjänsten som är riktade till äldre

Utredaren får nu ett förtydligat uppdrag att analysera och beakta

vilken funktion en särreglering för äldre skulle ha. Utredaren ska

se över och analysera hur en reglering av äldreomsorgen och

övriga insatser inom socialtjänsten som är riktade till äldre enligt

en särlagstiftning respektive inom ramen för socialtjänstlagen

påverkar förutsättningar för socialnämnden att verka för

– att äldre får möjlighet att leva och bo självständigt under

trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro

i gemenskap med andra,

– en sammanhållen och effektiv vård och omsorg för äldre

samt

– att äldres behov av förebyggande och trygghetsskapande

insatser tillgodoses.

Utredaren ska se över och analysera för- och nackdelar med att

tillhandahålla insatser inom äldreomsorgen och övriga insatser

riktade till äldre enligt en särlagstiftning istället för enligt

socialtjänstlagen. Utifrån denna analys ska utredaren ta ställning

till huruvida en sådan särlagstiftning är motiverad.

Utredaren ska även se över och analysera om det för stöd-,

vård- och behandlingsinsatser för äldre finns behov av ett mer

ändamålsenligt och vägledande begrepp än skälig levnadsnivå

som tillmötesgår och förtydligar lagens intentioner.

Utredaren ska samråda med andra pågående utredningar som

är relevanta, bl.a. Samordnad utveckling för god och nära vård

(S 2017:01) och Reglering av yrket undersköterska (S 2017:07).

Utredaren ska i sin analys beakta det som framkommer i

betänkandet Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik

(SOU 2017:60).

4

Utvidgat uppdrag avseende socialnämndens möjligheter att

delegera beslutanderätt

Utredaren får i uppdrag att analysera och se över socialnämndens

möjlighet att delegera beslutanderätt i ärenden som rör lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

i enlighet med 10 kap. 4 § socialtjänstlagen, men även social-

nämndens delegationsmöjlighet i andra avseenden. Utredningen

ska föreslå de författningsändringar som är nödvändiga.

Bakgrund

Bakgrund i fråga om förtydligat barnrättsperspektiv

Den 13 juni 2018 beslutade riksdagen om att anta regeringens

förslag att göra bankonventionen till lag. Genom inkorporering

ges barnkonventionen ställning som svensk lag vilket innebär ett

förtydligande av att rättstillämparna i mål och ärenden ska tolka

svenska bestämmelser i förhållande till barnkonventionen. Med

inkorporeringen vill regeringen tydliggöra att Sveriges konven-

tionsåtaganden enligt barnkonventionen ska säkerställas på alla

nivåer inom offentlig verksamhet och att ett barnrättsbaserat

synsätt ska genomsyra all verksamhet som berör barn och unga.

Lagen träder i kraft den 1 januari 2020.

Bakgrund i fråga om äldreomsorg och övriga insatser inom

socialtjänsten som är riktade till äldre

Vård och omsorg av äldre påverkar alla – den äldre personen

själv, dennes anhöriga, personalen och oss alla, för att vi ska

kunna se fram emot vår ålderdom med trygghet. Äldreomsorgens

utformning är också en fråga om kvinnors villkor. Merparten av

dem som arbetar inom äldreomsorgen är kvinnor och de flesta av

brukarna av äldreomsorg är också kvinnor.

I fokus för äldreomsorgens framtida utmaningar ligger fram-

för allt personer i de allra äldsta åldersgrupperna. Det är personer

som är 80 år och äldre som är de stora vård- och

omsorgskonsumenterna. Antalet kvinnor och män som är 80 år

5

och äldre beräknas öka med 255 000 under den närmaste

tioårsperioden, fram till 2028, vilket är en ökning med 50 procent

(källa: SCB, 2018-04-26). Det innebär att behovet av hälso- och

sjukvård och omsorg kommer att öka. Det krävs att både hälso-

och sjukvården och omsorgen kan anpassa sig till att möta

behoven hos denna växande befolkningsgrupp. Det är också

angeläget att på nationell nivå verka för likvärdighet över landet.

Mot bakgrund av att äldre är en stor och växande del av

befolkningen, med betydande variationer i behov av stöd, ser-

vice, vård och omsorg, finns skäl att se över och analysera vilka

för- och nackdelar som finns med att samla bestämmelser om

äldreomsorg i en särskild lag.

Bakgrund i fråga om socialnämndens möjligheter att delegera

beslutanderätt

Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om delegation. Bland

annat anges i 10 kap. 4 § socialtjänstlagen att socialnämnden får

delegera beslutanderätten i vissa ärenden enligt socialtjänstlagen,

LVU och LVM till utskott.

Även kommunallagen (2017:725), förkortad KL, innehåller

bestämmelser om delegation. I KL finns även bestämmelser som

begränsar möjligheten att delegera beslut. En sådan begränsning

är att beslutanderätten inte får delegeras när det gäller ärenden

som rör myndighetsutövning mot enskilda om ärendet är av

principiell beskaffenhet eller annars av större vikt (6 kap. 38 §

KL).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett ärende (HFD 2016

ref. 74) slagit fast att ett beslut om att inte röja den unges vistelse-

ort enligt 14 § LVU är ett beslut som avser myndighetsutövning

och är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt och

således omfattas av delegationsförbudet i KL.

Före avgörandet i HFD har uppfattningen varit att det inte

funnits någon begränsning av möjligheten att delegera beslut om

att inte röja den unges vistelseort. Socialstyrelsens allmänna råd

om tillämpningen av LVU (SOSFS 1997:15) innehåller inte

heller några sådana begränsningar.

6

Efter avgörandet från HFD råder osäkerhet om förhållandet

mellan socialtjänstlagens och KL:s bestämmelser om delegation.

Både Sveriges Kommuner och Landsting och Riksdagens

ombudsmän (JO) har påpekat att det finns behov av att se över

socialnämndens delegationsmöjligheter.

När det gäller beslut enligt LVU ska en socialnämnd ta

ställning till en mängd olika frågor av skiftande karaktär och det

är vanligt att beslutanderätten delegeras till utskott. Utifrån den

enskildes perspektiv finns det behov av att vissa beslut, även om

de innebär myndighetsutövning och är av principiell beskaffen-

het eller annars av större vikt, kan delegeras till utskott för att

kunna hållas inom en trängre krets. Sådana behov kan även göra

sig gällande i andra typer av beslutsfattande.

Mot denna bakgrund finns det anledning att se över social-

nämndens delegationsmöjligheter och föreslå de ändringar som

utredaren anser nödvändiga. Att kunna delegera beslutsfattandet

ligger även i linje med den förenkling av socialnämndens hand-

läggning som utredningen i övrigt avser att se över.

(Socialdepartementet)