AD 1993 nr 109

Lärarnas Riksförbund

mot

Alingsås kommun.

Tvisten i målet rör tolkningen av BOK nr 423 och det är detta avtals bestämmelser om undervisningstid som är av intresse. Den omtvistade bestämmelsen är införd i punkt 4.1 i BOK nr 423 och har följande lydelse.

I grundskolan och särskolan har undervisningstiden veckan som begränsningsperiod och fastställs av arbetsgivaren för varje arbetstagare. Som underlag skall därvid gälla ett genomsnittligt veckotimtal för heltidsanställd lärarpersonal om

a) 26 veckotimmar för undervisning vid grundskolans låg- och mellanstadium resp särskolan samt

b) 24 veckotimmar för undervisning vid grundskolans högstadium.

Arbetsgivaren kan besluta att minska den för arbetstagaren enligt ovan fastställda undervisningstiden

Restid utöver en timme per vecka tillgodoräknas i den arbetsplatsförlagda tiden. Den kan också tillgodoräknas undervisningstiden som då minskas med 1140 för restimme överstigande en timme per vecka. Resa vid arbetsdagens början och slut räknas inte.

BOK nr 423 är ett kollektivavtal på den kommunala sektorn som träffades inför den s.k. kommunaliseringen. Den angivna bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1991. Före detta datum hade det statliga skolavtalet gällt för lärarna.

I en av parterna gemensamt utarbetad kommentar anges att vid fastställandet av undervisningstiden beaktas vad som gällde för en lärare före den 1 juli 1991 så att den enskilde läraren inte drabbas av "nämnvärda försämringar".

Mellan parterna föreligger tvist om huruvida LR:s medlemmar I.E., A.-C.K.H., A.J. och A.T. under läsåret 1991/92 erhållit en sådan nämnvärd försämring av sin undervisningsskyldighet i förhållande till vad som gällde före den 1 juli 1991 att kommunen härigenom brutit mot den angivna bestämmelsen i kollektivavtalet. Tvisten har inte kunnat lösas vid tvisteförhandlingar.

LR har därför väckt talan i arbetsdomstolen och yrkat att arbetsdomstolen skall

l. förklara att avtalsbestämmelsen i BOK nr 423 punkt 4.1 har den innebörden att de berörda arbetstagarna I.E., A.-C.K.H., A.J. och A.T. under läsåret 1991/92 erhållit en sådan nämnvärd försämring av sin undervisningsskyldighet i förhållande till vad som gällde före den 1 juli 1991 att kommunen härigenom brutit mot avtalet,

2. förplikta kommunen att till envar av de berörda arbetstagarna I.E., A.-C.K.H., A.J. och A.T. utge allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet med 5 000 kr samt

3. förplikta kommunen att till förbundet utge skadestånd för brott mot kollektivavtalet med 30 000 kr.

LR har vidare yrkat ränta på ovan angivna belopp enligt 6 § räntelagen fr.o.m. dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker. Kommunen har bestritt bifall till käromålet men vitsordat yrkad ränta som i och för sig skälig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Lärarnas Riksförbund

Inför läsåret 1991/92 fördes lokala MBL förhandlingar vid grundskolan Nolhagaskolan i Alingsås angående principer för beräkning av undervisningsskyldighet för lärarna. Förhandlingen slutade i oenighet.

De i målet aktuella lärarna är högstadielärare vid Nolhagaskolan i Alingsås och berördes av de angivna förhandlingarna. Kommunen bestämde efter förhandlingarna att dessa lärares undervisningsskyldighet för läsåret 1991/92 skulle vara 25,6 timmar per vecka. Detta innebar en ökning med 1,6 timme per vecka i förhållande till vad som gällt föregående läsår. Läsåret 1990/91 hade dessa lärare nämligen haft en undervisningsskyldighet som enligt det statliga skolavtalet omfattat 24 timmar per vecka. Varje undervisningstimme omfattar 40 minuter.

Tvisten rör frågan huruvida de berörda lärarna erhållit en undervisningsskyldighet för läsåret 1991/92 som står i strid med kollektivavtalet BOK nr 423 punkt 4.1.

Till bestämmelserna om lärares arbetstider i BOK nr 423 hör en kommentar som har utarbetats av parterna gemensamt. I kommentarmaterialet anges bl.a. följande.

MINSKAD UNDERVISNINGSTID INOM GRUNDSKOLA/SÄRSKOLA

Arbetsgivaren kan besluta att minska en lärares undervisningstid --- Vidare beaktas vad som gällde för en lärare före 1991-07-01 i fråga om undervisningstiden så att den enskilde läraren inte drabbas av nämnvärda försämringar.

Den angivna kommentaren är en övergångsbestämmelse som alltså inte skall tillämpas på dem som nyanställts efter den 1 juli 1991.

Det partsgemensamma kommentarmaterialet ger uttryck för parternas uppfattning om hur avtalet BOK nr 42.3 skall tolkas och tillämpas. Kommentaren har inte status av kollektivavtal men den är ett uttryck för den gemensamma partsavsikten vid ingåendet av avtalet BOK nr 423.

De i målet aktuella lärarna har enligt LR:s uppfattning drabbats av nämnvärda försämringar läsåret 1991/92 i jämförelse med 1990/91 vad avser undervisningsskyldigheten. Eftersom den gemensamma partsavsikten vid ingåendet av avtalet BOK nr 423 varit att ingen lärare skulle drabbas av nämnvärda försämringar av sin undervisningsskyldighet har kommunen brutit mot avtalet.

Före huvudmannaskapsförändringen gällde, som angetts ovan, regler i skolavtalet angående arbetstid för lärare. Arbetstiden uttrycktes då som undervisningstid eller tjänstgöringstid. För de i målet aktuella lärarna gällde enligt 3 kap. skolavtalet en undervisnings- eller tjänstgöringstid om 24 veckotimmar.

Undervisningstiden enligt skolavtalet var fix och avhängig av tre faktorer, nämligen utbildningsanstalten, tjänsten och undervisningsämnena. Viss nedsättning i undervisningstiden kunde den lärare få som utförde vissa andra arbetsuppgifter. Det nuvarande systemet med genomsnittlig undervisningstid fanns alltså inte på skolavtalets tid.

Enligt de kommunala reglerna fastställs i stället undervisningstiden individuellt för varje lärare. Hänsyn skall därvid tas till en rad faktorer som anges i det partsgemensamma kommentarmaterialet. Utgångspunkten är alltså inte längre tjänst och ämnen. Systemet med den genomsnittliga undervisningstiden innebär att undervisningstiden kan variera mellan olika lärare. Undervisningstiden kan teoretiskt vara hur lång eller kort som helst. Naturligtvis måste det dock finnas sakliga skäl vid fastställandet av undervisningstiden. I praktiken är därför variationerna ganska små.

Efter kommunaliseringen gäller AB 89 även för lärare. I AB 89 § 8 finns bestämmelser om arbetstid. Dessa bestämmelser ersätts dock vad gäller lärare av punkterna 3-9 i BOK nr 423. Punkt 3 har följande lydelse.

Sammantaget har heltidsarbetande lärare samma årsarbetstid som andra heltidsarbetande. Den ordinarie arbetstiden består av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid).

Anmärkning: --

Undervisningstiden och den arbetsplatsförlagda tiden är reglerade i avtalet medan förtroendetiden är sådan tid som läraren disponerar över själv. Av punkt 4.1 i BOK nr 423 framgår att man i grundskolan har veckan som begränsningsperiod, vilket innebär att undervisningstiden är densamma varje vecka även om förläggningen av den kan variera. Ibland bortfaller dock undervisningen helt som vid studie- och friluftsdagar.

Fastställandet av undervisningsskyldigheten enligt BOK nr 423 punkt 4.1 sker i två steg. Det första steget är att arbetsgivaren fastställer undervisningstiden för varje arbetstagare utifrån ett genomsnittligt veckotimtal för heltidsanställd lärare om 26 timmar vid låg- och mellanstadiet och 24 timmar vid högstadiet. Undervisningstiden fastställs lokalt för varje enskild lärare utifrån en bedömning av den tidsmässiga omfattningen av varje lärares arbete. I kommentarmaterialet finns exempel på bedömningsgrunder, t.ex. antal elever, antal årskurser, klassföreståndarskap och omfattningen av för- och efterarbete.

Det andra steget är att arbetsgivaren kan besluta att minska den enligt steg ett fastställda undervisningstiden. Sådan minskning kan enligt kommentarmaterialet ske om läraren fullgör arbetsuppgifter som till sin karaktär inte ryms inom det vanliga lärararbetet, t.ex. gemensamt lärararbete samt sam. ordnings- och planeringsarbete. En annan nedsättningsgrund är om en lärare i steg ett erhållit en undervisningstid som för denne innebär en nämnvärd försämring i förhållande till vad som gällt för denne före den 1 juli 1991.

LR menar att det framgår av det anförda att kommentarmaterialet hela tiden kompletterar avtalet och att det helt enkelt inte är möjligt att tillämpa avtalet om man inte samtidigt använder sig av kommentarmaterialet.

I december 1989 fattade riksdagen beslut om ett kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare och syofunktionärer. De angivna personalgrupperna hade vid denna tid statligt reglerade anställningar. Deras löne- och anställningsvillkor var reglerade i kollektivavtal som slöts med staten genom SAV. Kommunerna har emellertid alltid varit de angivna gruppernas arbetsgivare. Riksdagens beslut innebar att löne- och anställningsvillkoren för lärare m.fl. skulle föras över från det statliga till det kommunalt reglerade avtalsområdet. Huvudmannaskapsförändringen trädde i kraft den 1 januari 1991. Förändringen skedde alltså mitt i ett verksamhetsår för lärare. Reglerna om arbetstid för lärare trädde dock i kraft först den 1 juli 1991.

Den 14 december 1989 träffades ett kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor för bland andra lärare. Detta avtal som var ett ramavtal löpte från 1989 till och med 1991 och således över huvudmannaskapsförändringen. Fram till den 1 januari 1991 gällde det statliga skolavtalet och därefter skulle samtliga kommunala avtal gälla för berörda grupper.

Under 1990 skulle de "nya" avtalsparterna, dvs., på arbetsgivarsidan Svenska Kommunförbundet (Kommunförbundet) och Landstingsförbundet och på arbetstagarsidan Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Sveriges Civilingenjörsförbund fortsätta att förhandla rörande dels nya specialbestämmelser för lärare, dels vissa nödvändiga övergångsbestämmelser och anpassningar till de kommunala avtalen.

Ett avtal träffades på skolområdet den 18 december 1990, nämligen Överenskommelse om löne- och anställningsvillkor för lärare, skolledare och syofunktionärer (Skolförhandlingar 1990). I denna överenskommelse ingick de nya specialbestämmelserna för lärare, BOK nr 423. Parter i detta avtal var på arbetstagarsidan LR, Lärarförbundet och Sveriges Civilingenjörsförbund.

Till grund för det aktuella arbetstidsavtalet, BOK nr 423, och kommentarerna som hör till detta ligger det ramavtal som träffades den 14 december 1989. Under 1989 hade parallellt försiggått dels avtalsförhandlingar, dels en riksdagsbehandling om kommunalt huvudmannaskap för lärare. Frågorna i dessa båda skeenden kom att nära beröra varandra.

Skolavtalet, som var tecknat av Statens arbetsgivarverk (SAV), SACO-S, TCO-S och Statsanställdas förbund, hade den 30 september 1988 sagts upp av SACO-S. Avtalet förlängdes dock att gälla med en veckas uppsägningstid. Det sista skolavtalet för lärare gällde mellan den 1 juli 1989 och den 31 december 1990. Avtalet tillämpades på rektorer, studierektorer, lärare och studiefunktionärer med statligt reglerade tjänster i grundskolan.

SACO-S hade under våren 1989 lagt fram ett yrkande om en generell arbetstidsförkortning i form av sänkt undervisningsskyldighet. Avtalsförhandlingarna påbörjades under våren och i maj 1989 avlämnade SAV ett förslag vari berördes lönefrågan samt förändrad arbetstidsreglering och förändrat huvudmannaskap för lärare. Alla dessa frågor skulle ingå i 1989 års avtalsrörelse. SACO-S och därmed LR tog avstånd från SAV:s förslag vad avsåg bl.a. arbetstidsfrågan.

Den 23 september 1989 överlämnade SAV ett bud som innebar kommunalisering, två veckors feriearbetstid och 36 timmars arbetsplatsförlagd tid. Lärarna hade enligt skolavtalet inte haft någon feriearbetstid och de hade haft skyldighet att fullgöra fyra timmars kollektivt lärararbete på arbetsplatsen, att jämföra med nu föreslagna 36 timmar. SAV:s förslag var därför ett "chockbud" och SACO-S och LR sade nej till det. Kommunaliseringsfrågan togs sedan bort från avtalsrörelsen och blev en riksdagsfråga.

Den 25 oktober 1989 lade SAV fram ytterligare ett bud rörande löner och arbetstider. Ifråga om arbetstider hade förslaget samma innehåll som budet från den 23 september. LR sade nej även till detta bud. Mellan den 26 och 29 oktober 1989 pågick sedan oavbrutna förhandlingar och den 30 oktober överlämnade SAV sitt slutbud. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet hade vid det här laget trätt in i förhandlingarna på arbetsgivarsidan.

I SAV:s slutbud av den 30 oktober 1989 föreslogs tio dagars feriearbetstid. Vidare föreslogs sänkt undervisningsskyldighet för vissa grupper och ett nytt system med genomsnittsreglering av undervisningstiden vid grundskolan. Budet innehöll även ett förslag om 34 timmars arbetsplatsförlagd tid vid grundskolan. LR avvisade också detta bud.

SAV:s slutbud var formulerat med en avtalstext och med kommentarer angivna vid varje bestämmelse. Avtalet innehöll bl.a. en underbilaga S 2 som reglerade lärarnas arbetstid. I punkten 6 i underbilaga S 2 anges således följande.

Undervisningstiden i grundskolan, särskolan, sameskolan och specialskolan regleras per vecka. Nivån för varje lärare fastställs lokalt utifrån ett genomsnittligt veckotimtal om 26 vtr på grundskolans låg- och mellanstadium och 24 vtr på grundskolans högstadium.

Vidare anges i punkten 7 i samma underbilaga följande.

Sedan nivån för varje lärare fastställts enligt 6 kan undervisningstiden sättas ned genom lokala beslut.

Till båda punkterna hörde ett antal kommentarer. Här fanns dock ingen skrivning som angav att lärarna inte skulle behöva drabbas av nämnvärda försämringar.

Den 1 november 1989 strandades förhandlingarna och LR varslade om strejk och nyanställningsblockad. 10000 lärare berördes av strejkvarslet. Strejken utlystes till den 8 november men sköts sedan upp till den 13 november på begäran av statens förlikningsmannaexpedition i avsikt att få till stånd en medling. Medlingsförsök gjordes också men misslyckades. Den 10 november beslutade LR om utvidgad konflikt från den 20 november. Varslet berörde ytterligare 8 000 av LR:s medlemmar. Den 13 november gick cirka 10500 lärare ut i strejk och den 20 november ytterligare 7 500. Den 1 december undertecknade TCO-S och SAV ett avtal för hela det statliga området. Det avtalet undertecknades emellertid aldrig av SACO-S och LR. Den 3 december beslutade LR och SACO-S om ytterligare utvidgning av strejken från och med den 11 december. Strejken skulle då omfatta samtliga medlemmar i förbund anslutna till SACO och som var anställda i landsting, kommuner och vårdskolor. Detta innebar att 40000 lärare skulle strejka och att 750 000 elever skulle beröras. Den 4 december tillsattes två särskilda förlikningsmän, I.M. och I.S., som inledde sitt arbete samma dag. Ett intensivt medlingsarbete påbörjades då. Den 10 december lade medlarna fram ett förslag. I arbetstidsfrågan innebar medlarnas förslag klarlägganden på ett par väsentliga punkter som berörde lärarnas uppgifter och feriearbetstid.

Medlarnas förslag av den 10 december innehöll bl.a. följande.

II Beträffande lärares arbetstid m.m.

NÅGRA YTTERLIGARE UTGÅNGSPUNKTER FÖR ETT PARTSGEMENSAMT ARBETE MED KOMMENTARER TILL DET NYA AVTALET

Arbetsgivarna vill inför det fortsatta gemensamma arbetet med samtliga berörda parter om kommentarer till det nya avtalet klargöra sin inställning enligt följande:

3 När undervisningstiden fastställs för den enskilde läraren beaktas vad som gällt tidigare så att inte den enskilde läraren drabbas av nämnvärda försämringar.

Anledningen till denna formulering var helt enkelt att arbetsgivarna ville undvika att den nya regleringen skulle innebära nämnvärda försämringar för någon lärare.

Det var vid denna tidpunkt inga diskussioner om den rättsliga innebörden av begreppet kommentarer. Man ville från parternas synpunkter utveckla arbetstidsfrågan och man ville ha ett dokument som angav hur arbetstidsfrågan skulle lösas. Kommentarerna hade därför inte någon formell innebörd i detta skede.

LR:s kongress som sammankallades den 13 december 1989 sade emellertid nej till medlarnas bud, framför allt för att förslaget om 34 timmars arbetsplatsförlagd tid kvarstod. Under natten till den 14 december följde intensiva förhandlingar mellan LR och arbetsgivarna genom medlarna. Förhandlingarna resulterade i att medlarna den 14 december 1989 lade fram ett slutbud som accepterades av samtliga parter på lärarområdet. Pågående och varslade stridsåtgärder upphävdes därmed.

Ramavtalet av den 14 december 1989 innebar en seger för LR så till vida att den arbetsplatsförlagda tiden bestämdes till fem timmar och att feriearbetstiden skars ner kraftigt i förhållande till vad arbetsgivarna föreslagit i sina första avtalsbud.

Avtalet är konstruerat som en ändring av avtalet den 1 december 1989 om löner m.m. för lärare, skolledare och syofunktionärer och anger att vid de fortsatta förhandlingarna om arbetstidsregleringen skall gälla vad som sägs i avtalets bilaga 2. I bilaga 2 finns regler om lärares arbetstid i nio punkter. Kommentarer till punkterna finns angivna under respektive punkt. I punkt 7 anges följande.

Sedan nivån för varje lärare fastställts enligt 6 kan undervisningstiden sättas ned genom lokala beslut. Detta gäller även den arbetsplatsförlagda tiden.

Kommentar:

När det beslutas om att sätta ned undervisningstiden beaktas vad som gällt tidigare i fråga om undervisningstiden så att den enskilde läraren inte drabbas av nämnvärda försämringar.

En absolut förutsättning för att LR och SACO-S skulle anta avtalsförslaget var att kommentarerna skulle få samma status som avtalstexten. Avtalet är sålunda ett kollektivavtal i dess helhet.

Det angivna avtalet var ett ramavtal och slöts för åren 1989-1990 mellan SAV och SACO-S samt för 1991 mellan å ena sidan Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet och å andra sidan bl.a. LR.

Under 1990 skulle parterna på den kommunala sidan tillsammans konstruera nya specialbestämmelser för lärare. LR:s utgångspunkt inför de fortsatta förhandlingarna och under dessa var hela tiden att ramavtalet från den 14 december 1989 skulle gälla i sin helhet och därför flyta in i specialbestämmelserna. Skälet till att LR i slutskedet avstod från kravet på kollektivavtalsreglering av kommentarmaterialet beträffande BOK nr 423 var att man såg kommentarmaterialet som ett uttryck för partsavsikten och ansåg materialet bindande i den meningen att det skulle ligga till grund för tolkningen och tillämpningen av avtalet. LR var inte berett att skriva under avtalet om inte kommentarerna skulle finnas med som ett uttryck för den gemensamma partsavsikten. Kommentarerna är daterade samma dag som avtalet och kommentarerna var med som ett av dokumenten när avtalet undertecknades. Parterna hade lagt ner ett oerhört stort arbete på kommentarerna och detta arbete hade kommit att likna regelrätta förhandlingar.

Kommunen har gjort gällande att avsikten med kommentarmaterialet och dess status har klargjorts vid flera tillfällen från arbetsgivarhåll. Som stöd för detta har åberopats ett förhandlingsprotokoll från den 9 augusti 1990 upprättat vid en förhandling mellan SAV, SACO-S och TCO-S. Förhandlingen avsåg emellertid en helt annan fråga än den som är uppe till prövning i detta mål, nämligen frågan om lärares arbetsskyldighet under ferietid. Vid förhandlingen framhöll SAV att kommentarerna till avtalet den 14 december 1989 inte skulle vara styrande. Detta tillbakavisades vid förhandlingen av SACO-S. Det bör härvid anmärkas att vid tidpunkten för förhandlingen fanns inte specialbestämmelserna.

I kommentarmaterialet anges följande.

För att underlätta övergången till det nya arbetstidssystemet har parterna gemensamt utarbetat detta kommentarmaterial till avtalet. Syftet är dels att klargöra parternas syn på avtalets innebörd och dels att bidra till konstruktiva diskussioner om avtalets tillämpning i kommuner och på skolor mellan arbetsgivare och arbetstagare. Kommentarerna har ej kollektivavtals ställning.

De kommentarer som finns med i avtalet av den 14 december 1989 finns alla med i kommentarmaterialet till BOK nr 423 men har utvecklats en del. Beträffande den del som tvisten rör, lärares undervisningstid, finns ordagrant samma lydelse med i kommentarmaterialet till BOK nr 423 som fanns med i avtalet från december 1989.

Sammanfattningsvis är det således förbundets uppfattning att kommentarerna till BOK nr 423 har varit en med avtalet integrerad del under förhandlingarna 1989 och 1990 samt att kommentarerna ger uttryck för den gemensamma partsavsikten. Den gemensamma partsavsikten är att arbetsgivaren är skyldig att vid fastställande av den slutliga undervisningsskyldigheten beakta vad som gällde före den 1 juli 1991 i fråga om undervisningstiden så att den enskilde läraren inte drabbas av nämnvärda försämringar.

Något konkret mått på vad parterna avsett med uttrycket "nämnvärda försämringar" finns inte. Det var inte möjligt att ange ett sådant mått eftersom man genomförde ett helt nytt systern i fråga om undervisningstiden. Av Kommunförbundets cirkulär 1991:03 framgår emellertid att en begränsad ökning av undervisningstiden kan komma ifråga.

Undervisning är en huvuduppgift för lärare. Till undervisning hör för- och efterarbete, planering av lektioner, iordningställande av material, egna studier och påläsning samt rättning av skrivningar och prov. Varje undervisningstimme omfattar 40 minuter, vilket är reglerat i avtalet. Till varje lektion hör ett ganska omfattande för- och efterarbete. Lärarnas undervisningsskyldighet jämte den arbetsplatsförlagda tiden, som är högst fem timmar i veckan, utgör det mått på arbetstiden som motsvarar lärarens tjänstgöring. Har man alltså full undervisningstid har man också en heltidstjänstgöring: Lärarna har ingen totalreglerad arbetstid i den meningen att de skall fullgöra en 40-timmarsvecka. Den tid som ligger utanför undervisning och arbetsplatsförlagd tid, förtroendetiden, är oreglerad. Man kan därför inte "översätta" lärarnas arbetstid med en reglerad sådan enligt ett 40-timmars veckomått. Det är bara undervisningstiden man skall ta hänsyn till vid bedömningen av innebörden i begreppet "nämnvärda försämringar".

Om undervisningstiden ökar med 1,6 lektion i veckan från 24 timmar till 25,6 innebär det en 6,67-procentig ökning av undervisningstiden (1.6 dividerat med 24 multiplicerat med 100). Därtill kommer motsvarande ökning av för- och efterarbete. För samma lön får de berörda lärarna alltså utföra 6,67 procent mer arbete, vilket innebär en motsvarande löneminskning. Skulle man "översätta" förhållandena till en 40-timmarsvecka skulle det innebära 2,5 timmar mer arbete per vecka. De i målet aktuella lärarna har haft en månadslön på mellan 16 400 och 17 500 kr. Löneminskningen skulle för dem innebära mellan 1000 och 1100 kr i månaden. Det är alltså tvivelsutan så att de aktuella arbetstagarna drabbats av nämnvärda försämringar.

LR gör sammanfattningsvis gällande följande.

Kommentarerna till BOK nr 423 uttrycker den gemensamma partsavsikten och skall vara utgångspunkt vid tolkningen av avtalet. Kommentarerna innebär, i den del de berörs i målet, att kommunerna vid fastställande av undervisningsskyldigheten är skyldiga att beakta att den enskilde läraren inte drabbas av någon nämnvärd försämring i förhållande till vad som gällde för samme lärare före 1 juli 1991. De i målet berörda lärarna har erhållit en sådan försämring av sin undervisningsskyldighet att kommunen brutit mot BOK nr 423.

Kommunen

I BOK nr 423 punkt 3 anges, som LR redogjort för, att heltidsarbetande lärare sammantaget har samma årsarbetstid som andra heltidsarbetande och att den ordinarie arbetstiden består av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Vidare finns i punkt 4.1 regler för fastställande av undervisningstid för varje enskild lärare. Där anges att det vid grundskolans högstadium gäller ett genomsnittligt veckotimtal om 24 timmar för heltidsanställd lärarpersonal. Varje timme betyder i detta sammanhang 40 minuter, varför den genomsnittliga undervisningstiden blir 16 klocktimmar per vecka för den angivna lärarkategorin. Den arbetsplatsförlagda tiden är i avtalet maximerad till 5 klocktimmar per vecka. Den tid som återstår är förtroendetid och disponeras av den enskilde läraren.

Bestämmelsen i BOK nr 423 p 4.1 innebär att man på varje skola för sig skall bestämma undervisningstiden. Man utgår därvid ifrån att varje lärare på grundskolans högstadium har i genomsnitt 24 veckotimmars undervisningstid. Om det finns tio heltidsanställda högstadielärare på skolan skall alltså 240.veckotimmar fördelas på dessa. Beroende på olika faktorer kan då vissa lärare få mindre och andra lärare få mer än 24 timmars undervisningstid per vecka. Hur stor avvikelse från 24 timmar som kan förekomma står inte angivet i avtalet.

Av kommentarmaterialet framgår några bedömningsgrunder som kommunerna kan använda vid fastställandet av den enskilde lärarens undervisningstid. Vissa faktorer kan utgöra grund för en högre undervisningsskyldighet än 24 timmar och andra för en lägre sådan. Som exempel anges således i kommentarmaterialet bl.a. antalet parallellklasser eller årskurser, klassernas sammansättning, klassföreståndarskap samt för- och efterarbete.

Vid Nolhagaskolan i Alingsås använde kommunen bara faktorn klassföreståndarskap som bedömningsgrund vid fastställandet av undervisningstiden. Man utgick således från att alla heltidsanställda lärare skulle ha 24 timmars undervisningstid. De som skulle vara klassföreståndare skulle få avdrag med två timmar per vecka medan de som skulle ha delat klassföreståndarskap skulle få avdrag med en timme per vecka. För att man skulle nå upp till genomsnittet fick därför de nu aktuella lärarna, som inte skulle ha något klassföreståndarskap, en ökning med 1,6 undervisningstimme per vecka.

LR anser att avsikten med kommentarerna till BOK nr 423 var att dessa skulle väga lika tungt som avtalstexten vid avtalstillämpningen och att den i målet aktuella kommentartexten skall uppfattas som en garanti för att de som var anställda före den 1 juli 1991 inte skulle få förändrade villkor. Kommunen hävdar däremot att det i kollektivavtalet inte finns någon bestämmelse som det går att tvista om. Det som anges i kollektivavtalet är att arbetsgivaren kan besluta att sätta ner undervisningstiden. Några nedsättningsgrunder finns emellertid inte angivna i avtalet. Kommentaren har varit avsedd endast som ett vägledande servicematerial för kommunerna för att underlätta övergången till det nya arbetstidssystemet. Inte minst på det psykologiska planet har det varit nödvändigt med kommentarerna eftersom dessa skulle utgöra ett stöd i de nya och ovana diskussionerna som skulle uppkomma mellan parterna på varje skola. Kommunens uppfattning är också att kommentarmaterialet inte kan bli föremål för rättstvist eftersom materialet inte har status av kollektivavtal.

Hösten 1989 förhandlade arbetsgivarna mest med lärarförbunden på TCO-S- sidan. LR drog sig nämligen ur i ett tidigt skede och varslade om och vidtog stridsåtgärder.

Den 31 oktober 1989 lade arbetsgivarna fram ett avtalsförslag som accepterades av TCO-S och som undertecknades den 1 december 1989. Avtalet innehöll en bilaga S 2 som behandlar lärares arbetstider och som består av nio punkter med kollektivavtalstext. Under vissa av punkterna finns kommentarer. Det avtal som senare kom att undertecknas av alla parter den 14 december 1989 är uppbyggt på precis samma sätt.

SACO-S förkastade avtalsförslaget av den 31 oktober 1989 och gick ut i strejk. Medlare tillsattes då för att lösa tvisten. Den 10 december lade medlarna fram ett förslag till avtal som i stort överensstämde med arbetsgivarförslaget från den 31 oktober 1989 men som hade ändrats i vissa delar. LR har ovan redogjort för vad förslaget bl.a., innehöll under rubriken "II Beträffande lärares arbetstid m.m.". Där anges att det är fråga om utgångspunkter just för ett partsgemensamt arbete med kommentarer till det nya avtalet.

Medlarförslaget godtogs inte av parterna och det följde kontakter mellan parterna och medlarna men även mellan parterna direkt. Den 14 december kom det andra medlarförslaget som godtogs av parterna. Av bilaga 2 i avtalet framgår att avtalet är uppbyggt på samma sätt som det avtal sons undertecknades av TCO-S den 1 december 1989, d.v.s. med ert kollektivavtalstext i nio punkter med kommentarer fogade direkt till respektive punkt. Här kan anmärkas att i kommentaren till punkt 7 finns angivet bl.a. följande.

Restid utöver en timme per vecka tillgodoräknas i den arbetsplatsförlagda tiden, Den kan också tillgodoräknas i undervisningstiden som i så fall minskas med 1/40 per restimme. Resa vid arbetsdagens början och slut räknas inte.

Den angivna regeln var alltså intagen i en kommentar till ramavtalet. Den kom sedan att inflyta som avtalstext i BOK nr 423 punkt 4.1 stycke 3. Anledningen till det var att regeln till sin konstruktion är en typisk avtalsregel. Övriga regler i kommentarerna är emellertid inte sådana att de passar i en avtalstext.

Under förhandlingarna 1989 gjorde arbetsgivarna vid flera tillfällen klart för både SACO-S och LR att kommentarerna hade en annan status än kollektivavtalstexten. Detta framgår bl.a. av ett förhandlingsprotokoll av den 9 augusti 1990. Förhandlingen fördes mellan å ena sidan SAV och å andra sidan SACO-S och TCO-S. Även Kommunförbundet var representerat vid förhandlingen. Som LR påpekat rörde förhandlingen inte just tvistefrågan i målet men den rörde en annan av arbetstidsfrågorna för lärare, nämligen deras arbetsskyldighet under ferietid. Enligt protokollet anförde SAV bl.a.

dels att de kommentarer som är intagna i nämnda bilaga inte avsågs att utgöra underlag för kollektivavtal, utan var ett underlag för ett fortsatt arbete med ett partsgemensamt vägledande men inte styrande material om hur verksamheten skulle kunna bedrivas,

dels att avsikten med kommentarmaterialet redovisats för SACO-S såväl i samband med att det först presenterades i form av bud som i samband med att avtalet slöts den 14 december 1989, utan att organisationen hade några invändningar.

Förhandlingen den 9 augusti 1990 följdes av en stämningsansökan från LR vari LR väckte talan vid arbetsdomstolen mot Norrköpings kommun. En fråga i det målet var om man kunde tvista om huruvida en utbildning var kvalificerad och meningsfull på det sätt som anges i kommentarmaterialet till BOK nr 423. LR hade lagt tolkningsföreträde på arbetsskyldigheten i ett fall där man ansåg att utbildningen inte var kvalificerad och meningsfull. Målet fördes aldrig till huvudförhandling.

Ett ytterligare bevis för att det vid flera tillfällen från arbetsgivarhåll påpekats vilken status kommentarmaterialet skulle ha är ett s.k. IL-bud från SAV daterat den 12 mars 1990. I detta anges bl.a. följande

Kommentarmaterialet

Det kan behöva påpekas att det som tagits in i bilaga 2 som kommentarer inte är avsett att omvandlas till kollektivavtal. Meningen är i stället att kommentarerna skall utgöra underlag till ett partsgemensamt material om hur verksamheten kan bedrivas, hur avtalet skulle kunna användas och vad som är avsikten med den nya regleringen. Detta avses vara vägledande, men inte styrande.

Samma sak framgår också av inledningen till kommentarmaterialet angående lärares arbetstid i enlighet med vad L,R redogjort för ovan.

Skälet till att Kommunförbundet ansåg att kommentarerna inte skulle ingå i avtalstexten var att kollektivavtalen normalt inte innehåller så mycket detaljer som fanns i kommentarmaterialet och, framför allt, att man inte ville att kommentarmaterialet skulle styra kommunernas verksamhet utan enbart vara vägledande. Kommunförbundet ville inte i kollektivavtalet ha regler om t.ex. exakt vilka lärare som skulle få minskning av sin undervisningsskyldighet och med hur många timmar. Detta ville man i stället att kommunerna själva skulle få avgöra. Detta är en skillnad mot vad som gällde på det statliga skolavtalets tid då mycket var detaljreglerat. Att man i kommentarmaterialet angav att den enskilde läraren inte skulle drabbas av nämnvärda försämringar berodde på att man inte ville att lärarna skulle råka ut för direkta övergrepp i fråga om undervisningsskyldigheten.

Kommentarerna är i många stycken vagt skrivna. Detta framgår av uttryck som "bör" och "kan" som förekommer i stor omfattning i kommentarmaterialet. På ett ställe anges att "om det är praktiskt genomförbart bör lärarna ges möjlighet att själva komma överens om hur undervisningstiden skall fördelas". Om LR skulle få framgång i detta mål skulle de också kunna tvista t.ex. om huruvida det är praktiskt genomförbart att lärarna själva kommer överens om undervisningstiden. Det har inte varit avsikten med kommentarmaterialet att sådana tvister skall kunna föras i domstol. Det finns ett otal exempel på andra tvister som skulle kunna uppstå vid tillämpningen av kommentarmaterialet om den mening är riktig som LR förfäktar i målet.

Om parterna hade velat garantera att de enskilda lärarna inte skulle drabbas av nämnvärda försämringar i fråga om undervisningstiden hade parterna givetvis angett ett mått på vad som avsågs med nämnvärda försämringar och skrivit in det i kollektivavtalet som en övergångsbestämmelse.

LR visade att man förstått Kommunförbundets syfte att inte låta kommentarmaterialet bli kollektivavtal. En av de sista förhandlingsfrågorna som kvarstod när alla andra frågor var lösta inför avtalsslutet var frågan om kommentarmaterialet skulle få kollektivavtals status. I den frågan sade Kommunförbundet nej och kommentarerna inflöt därför inte i avtalet.

I en motion till Lärarförbundets kongress från Eda lokalavdelning föreslås att kongressen beslutar att alla "kan" angående arbetsplatsförlagd tid i kommentarmaterialet utbyts mot "skall". Av detta kan utläsas att man velat göra kollektivavtal av kommentarerna.

I andra hand hävdar kommunen att den förändring som de i målet aktuella arbetstagarna fått i sin undervisningstid inte kan betraktas som nämnvärda försämringar. Lärare arbetar cirka 37-38 veckor om året. De bör då arbeta mer än 40 timmar per vecka eftersom det står i avtalet att de har samma årsarbetstid som andra heltidsarbetande. Deras arbetstid kan alltså ligga på cirka 44 timmar per vecka. En höjning av undervisningstiden med 64 minuter per arbetsvecka kan då inte anses som en nämnvärd försämring eller utgöra något övergrepp.

Om arbetsdomstolen skulle komma fram till att kommunen är skadeståndsskyldig yrkas att skadeståndet skall bortfalla helt. Till stöd för detta yrkande åberopas att det i kollektivavtalet inte finns angivet att det inte skulle vara tillåtet att lägga ut den undervisningstid som skett för de aktuella lärarna samt att kommentarerna inte har kollektivavtals status. Sammanfattningsvis gör kommunen gällande följande.

BOK nr 423 innehåller inga regler om att kommunen i ett fall som det förevarande skulle vara tvungen att sätta ned undervisningstiden. Kommunen har därför inte brutit mot avtalet. Kommentarmaterialet har inte kollektivavtals status utan är att se som en vägledning för de lokala parterna. Rättstvister om dess innehåll kan därför inte föras. I andra hand hävdar kommunen att de aktuella lärarna inte drabbats av någon nämnvärd försämring av sin undervisningsskyldighet, varför kommunen inte heller på den grunden gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott.

Domskäl

På det kommunala avtalsområdet, och alltså även för kommunalt anställda lärare, gäller AB 89. Som komplement finns på lärarområdet specialbestämmelser för lärare som är intagna i BOK nr 423. I BOK nr 423 finns regler om lärares arbetstid som gäller i stället för de allmänna bestämmelserna om arbetstid i AB 89.

Enligt BOK nr 423 punkt 3 består den ordinarie arbetstiden för lärare av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Undervisningstiden och den arbetsplatsförlagda tiden bestäms av arbetsgivaren medan läraren själv disponerar över förtroendetiden.

Tvisten i målet rör tolkningen av punkt 4.1 i BOK nr 423, vari anges hur undervisningstiden skall fastställas. Enligt dessa bestämmelser gäller att undervisningstiden har veckan som begränsningsperiod och fastställs av arbetsgivaren för varje arbetstagare. Som underlag skall därvid gälla ett genomsnittligt veckotimtal för heltidsanställd lärarpersonal om 24 veckotimmar för undervisning vid grundskolans högstadium. Den för arbetstagaren fastställda undervisningstiden kan minskas av arbetsgivaren.

Till BOK nr 423 finns ett kommentarmaterial som är utarbetat och utformat av parterna gemensamt, I inledningen finns bl.a. följande angivet.

För att underlätta övergången till det nya arbetstidssystemet har parterna gemensamt utarbetat detta kommentarmaterial till avtalet. Syftet är dels att klargöra parternas syn på avtalets innebörd och dels att bidra till konstruktiva diskussioner om avtalets tillämpning i kommuner och på skolor mellan arbetsgivare och arbetstagare. Kommentarerna har ej kollektivavtals ställning.

I samma kommentarmaterial under rubriken "Minskad undervisningstid inom grundskola/särskola" anges vidare bl.a. följande.

Arbetsgivaren kan besluta att minska en lärares undervisningstid. Det är utifrån den för en lärare fastställda och således inte utifrån den genomsnittliga undervisningstiden som minskningen sker. Skälet för en sådan minskning kan vara särskilda arbetsuppgifter eller andra särskilda förhållanden. Minskningen förutsätts stå i relation till den tid uppgiften eller förhållandet kan bedömas ta. Vidare beaktas vad som gällde för en lärare före 1991-07-01 i fråga om undervisningstiden så att den enskilde läraren inte drabbas av nämnvärda försämringar.

Den nämnda bestämmelsen i BOK nr 423 trädde i kraft den 1 juli 1991 och skulle alltså tillämpas från och med läsåret 1991/92. För läsåret 1990/91 hade för lärare fortfarande gällt statliga avtalsbestämmelser i skolavtalet.

Under läsåret 1990/91 hade de i detta mål berörda lärarna enligt skolavtalet en undervisningsskyldighet om 24 timmar per vecka. Inför läsåret 1991/92 bestämde kommunen att deras undervisningsskyldighet skulle ökas till 25,6 timmar. Den enda grunden för nedsättning av undervisningsskyldigheten skulle enligt kommunen vara klassföreståndarskap. Ingen av de berörda lärarna skulle läsåret 1991/92 vara klassföreståndare. De fick därför ingen nedsättning.

LR gör i målet gällande att kommunen har brutit mot BOK nr 423 punkt 4.1 genom att ge de aktuella lärarna en ökning av sin undervisningsskyldighet med 1,6 veckotimmar då denna ökning för lärarna innebär en nämnvärd försämring. Grunden för LR:s ståndpunkt är att kommentarerna uttrycker den gemensamma partsavsikt som fanns vid ingåendet av avtalet och att kommentarerna skall vara utgångspunkt vid tolkningen av avtalet.

Kommunen däremot menar att det alls inte följer av avtalet någon skyldighet för kommunen att sätta ned undervisningstiden i detta fall utan att det enda som anges i avtalet är att arbetsgivaren kars sätta ned undervisningstiden. Kommunen anser att det vid avtalsslutet stått klart mellan parterna att kommentarerna inte skulle få kollektivavtals status och att kommentarerna endast var tänkta som ett hjälpmedel för de lokala parterna vid förhandlingar.

Parter i det avtal vari den omtvistade bestämmelsen finns är, förutom Kommunförbundet och LR, även Landstingsförbundet, Lärarförbundet och Sveriges Civilingenjörsförbund. De tre sistnämnda förbunden har beretts tillfälle att yttra sig i tvisten. Landstingsförbundet har därvid intagit samma ståndpunkt som Kommunförbundet medan Lärarförbundet stött LR:s tolkning i tvisten. Sveriges Civilingenjörsförbund har inte yttrat sig i målet.

LR har som muntlig bevisning åberopat förhör upplysningsvis med K.E., S.L och T.H. Därutöver har viss skriftlig bevisning åberopats.

Kommunen har som muntlig bevisning åberopat förhör upplysningsvis med L.A., M.P., C.S. och B.P.L. Vidare har viss skriftlig bevisning åberopats.

Det kan först konstateras att parterna i och för sig är överens om att BOK nr 423 utgör ett kollektivavtal medan kommentarmaterialet som hör till det. samma inte har status av kollektivavtal.

Det kan därefter konstateras att LR inte har något som helst stöd i avtalets ordalydelse för sin tolkning av avtalet. Att något sådant stöd skulle finnas har LR i och för sig inte heller påstått. LR har i stället gjort gällande att parternas avsikt vid ingåendet av avtalet var att ingen lärare skulle behöva vidkännas nämnvärda försämringar i sin undervisningsskyldighet.

Kommunen har bestritt att det skulle förelegat någon gemensam partsavsikt som innebar att avtalet skulle ha den innebörders att ingen lärare skulle behöva vidkännas nämnvärda försämringar i sin undervisningsskyldighet efter den 1 juli 1991 i förhållande till vad som gällt för samma lärare före det angivna datumet. Som stöd för detta har närmast åberopats de ostridiga fakta att Kommunförbundet dels inte accepterade att kommentarmaterialet fick kollektivavtals status och dels gjorde klart för LR att materialet enbart skulle vara vägledande för de lokala parterna.

Det bar framgått i målet att LR under förhandlingarna ville att kommentartexten skulle införas som en del i avtalet. Arbetsgivarsidan satte sig hela tiden emot detta och klargjorde för LR att kommentarmaterialet endast skulle vara en vägledning för de lokala parterna. LR accepterade att kommentarmaterialet inte fick kollektivavtals status.

Det måste på grund av vad som förekommit i avtalsförhandlingarna ha stått klart för arbetstagarsidan att arbetsgivarsidan inte ville åtaga sig någon kollektivavtalsenlig och därmed skadeståndssanktionerad skyldighet att följa sådant som endast uttalas i kommentartexten och som helt saknar motsvarighet i kollektivavtalstexten. LR:s talan skall därför avslås.

Vid denna utgång skall LR svara för kommunens rättegångskostnader. Om beloppets storlek råder inte tvist.