AD 1993 nr 173

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

Byggförbundet och Skanska Entreprenad Aktiebolag i Danderyd.

Byggnadsavtalets allmänna bestämmelser innehåller bl.a. följande.

§3 LÖNEBESTÄMMELSER

a ALLMÄNNA REGLER

a I Löneform

Arbetet utföres antingen på tid eller ackord. Den löneform, som för varje särskilt arbete blivit fastställd, skall ovillkorligen fasthållas.

c ACKORD Se även Bilaga Bygg I

c 1 Ackordsformer

Vid tillämpning av ackord skall för varje ackordsarbetare all tid på arbetsplatsen föras som ackordstid med undantag för tid enligt § 7 c 7 samt tid på arbetsplatsen för vilken ersättning utgått till skyddsombud och till facklig förtroendeman enligt särskilda överenskommelser mellan huvudorganisationerna.

c 2 Överenskommelse om ackord och ej tidsatt arbete

.1. Överenskommelse om ackord enligt c 1 träffas mellan arbetsgivaren eller dennes ombud samt arbetarnas lokala organisation.

Protokollsanteckning till c 2.1.

I samband med införandet av kollektivavtalsenlig rätt för arbetsgivare att träffa ackordsöverenskommelse med arbetarnas lokala organisation har Byggförbundet förklarat, att sådan rätt kan tillkomma medlem i detta förbund endast efter medgivande från förbundets styrelse i varje enskilt fall.

c 3 Ackords omfattning

.l. Därest arbetsgivare och arbetslag ej träffat annan överenskommelse, utgör allt till yrket hörande arbete, som ej undantagits enligt § I b, ett ackord.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - -

c 4 Betalningsregler vid ackord

1. Fördelning av ackordspremie

Fördelning av ackordspremie sker efter det antal timmar, som erhålles genom multiplikation av arbetslags ackordstimmar med följande fördelningstal:

Kategori Fördelningstal

------------------------------------------------

1. yrkesarbetare a 7.1 1,00

2. arbetare enligt a 7.2 a 0,85

3. ” a 7.2 b) 0,65

4. ” a 7.3 a 0,35

5. ” a 7.3 b 0

------------------------------------------------

Till byggnadsavtalet hör ett antal bilagor, bland dem bilagan Bygg 1 Ackord i annan form. Denna bilaga innehåller bl.a. följande.

Ändringar och tillägg till § 3

VAL AV ACKORDSFORM

Vid ackordsarbete tillämpas efter överenskommelse antingen Tidlista Bygg eller ackord i annan form. Ernås ej enighet om vilken ackordsform som skall gälla, tillämpas ackord i annan form.

ACKORD I ANNAN FORM

1. När ackord i annan form tillämpas som blandackord träffas överenskommelse om den fasta delen. Nås härvid ej överenskommelse utgör den fasta delen 50 % av den lokala genomsnittsförtjänsten beräknad enligt anmärkning nedan med tillägg av 1989 respektive 1990 års avtalshöjningar av nivå 2. Summan av detta avrundas till närmast hela krontal.

2. Överenskommelse om ackordspris för arbetet träffas vid lokal förhandling mellan arbetsgivaren eller dennes ombud samt arbetarens lokala organisation. Kan enighet ej uppnås vid lokal förhandling, upptas på endera partens begäran central förhandling. Kan enighet härvid ej uppnås utges ersättning med 85 % av den lokala genomsnittsförtjänsten beräknad enligt anmärkning nedan avrundat till närmast hela krontal.

Skanska Entreprenad AB - nedan betecknat Skanska - är medlem i Byggförbundet och härigenom bundet av byggnadsavtalet i förhållande till Byggnadsarbetareförbundet.

Skanskas byggnadsavdelning Bygg Bohuslän hade under hösten 1989 uppmärksammat att frånvaron på vissa arbetsplatser var hög. Olika åtgärder i syfte att minska frånvaron diskuterades inom Skanska. Ett förslag till en ordning med närvaropremier utarbetades. Förslaget presenterades av Skanska den 9 januari 1991 för den s.k. MB-gruppen. En MB-grupp utses av vederbörande lokalavdelning inom Byggnadsarbetareförbundet - i detta fall avdelning nr 6 - och utgör part på arbetstagarsidan då byggarbetsgivare fullgör sin informations- och förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen. MB-gruppen accepterade inte förslaget till närvaropremier. Skanska förklarade då att man inte längre var intresserat av att genomföra förslaget.

Frågan om närvaropremier aktualiserades emellertid på nytt vid en lagbasträff inom Skanska den 17 maj 1991. Härefter kom en ordning med närvaropremier att tillämpas på Skanskas arbetsplatser Lilla Foss, Skalbergen och Torsgatan. Systemet finns beskrivet i en av Skanska den 18 januari 1990 upprättad handling. Ett utdrag ur handlingen fogas till domen som en bilaga. Tvist har uppstått mellan parterna huruvida den ifrågavarande tillämpningen av närvaropremier är förenlig med byggnadsavtalet.

Byggnadsarbetareförbundet har yrkat att Skanska skall förpliktas att till Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Byggnadsarbetareförbundet

Det av Skanska under hösten 1989 utarbetade förslaget till en ordning med närvaropremier innebär att den som inte varit frånvarande från arbetet under en fjortondagarsperiod får sin lön höjd med tre kronor i timmen under samma period. Som arbetad tid räknas vissa privilegierade frånvaroanledningar.

Förslaget presenterades av Skanska för MB-gruppen inom regionen. Det skall framhållas att MB-gruppen inte i något avseende företräder arbetstagarsidan i lönesammanhang. MB-gruppen förkastade förslaget. Skanska lämnade med anledning därav beskedet att förslaget inte längre var aktuellt.

MB-gruppen var i och för sig starkt intresserad av att motverka omotiverad korttidsfrånvaro men ville verka för att andra vägar skulle väljas. På förslag av MB-gruppen tillsattes en gemensam utvecklingsgrupp. Gruppen redovisade vissa förslag redan vid en regional lagbasträff inom Skanska den 17 maj 1990.

Under lagbasträffen återkom Skanska till förslaget med närvaropremier. Arbetstagarrepresentanterna var även vid detta tillfälle negativa till förslaget. Skanskas inställning var emellertid nu att förslaget skulle genomföras oberoende av arbetstagarsidans inställning. Någon form av omröstningsförfarande skulle dock tillämpas ute på de enskilda arbetsplatserna.

Systemet med närvaropremier infördes i början av juni 1990 på arbetsplatserna Lilla Foss, Skalbergen och Torsgatan. Det skall anmärkas att på arbetsplatsen Torsgatan skedde ingen omröstning eller någon annan form av samråd. På samtliga de tre arbetsplatserna förekom nybyggnadsarbete för vilket avlöningsformen ackord avtalsenligt skulle tillämpas. På två av arbetsplatserna fanns ackordsöverenskommelser träffade med Byggnadsarbetareförbundets avdelning nr 6. På den tredje arbetsplatsen, Lilla Foss, slöts ackordsöverenskommelse den 19 juni 1990 med avdelningen utan att ordningen med närvaropremier beaktades. Ordningen med närvaropremier infördes utan avdelningens godkännande eller hörande.

Kort tid efter det att systemet med närvaropremier hade införts påkallade avdelning nr 6 tvisteförhandling. Avdelningen gjorde gällande att införandet av närvaropremier stred mot kollektivavtalet. Lokala tvisteförhandlingar förekom i början av augusti 1990. Tvisten kunde dock inte biläggas. Centrala tvisteförhandlingar hölls i december 1990. Skanska hade då redan upphört med att tillämpa systemet. Även de centrala förhandlingarna blev resultatlösa.

Den juridiska grunden för Byggnadsarbetareförbundets talan är följande. Allt arbete på de tre arbetsplatserna Lilla Foss, Skalbergen och Torsgatan utgjorde ackordsarbete enligt § 3 c 1 i byggnadsavtalet och omfattades av ackordsöverenskommelser som träffats med avdelning nr 6. Ordningen med närvaropremier ingick inte i dessa överenskommelser. En tillämpning av ordningen med närvaropremier vid sidan av ackordsöverenskommelserna krävde godkännande av avdelning nr 6. Genom att utan godkännande av avdelningen tillämpa ordningen med närvaropremier har Skanska brutit mot kollektivavtalet och ådragit sig skyldighet att utge skadestånd. Vid bestämmande av skadeståndets storlek skall beaktas att närvaropremier är främmande för byggnadsavtalet.

Byggnadsarbetareförbundet vill avslutningsvis framhålla att förbundet är ense med motsidan ont att korttidsfrånvaron bör minskas. Det är ont metoden att nå detta gemensamma mål som det råder skilda meningar mellan parterna. Förbundet anser att den av Skanska tillämpade ordningen med närvaropremier är orättvis därför att den drabbar exempelvis småbarnsföräldrar eller människor med allergiåkommor.

Byggförbundet och Skanska

Skanska Entreprenad AB hade vid denna tid ungefär 20 000 anställda och cirka 2 500 arbetsplatser. Bolaget var uppdelat på sex divisioner i Sverige, varav en division var division Väst med cirka 3 000 anställda. Inom varje division finns ett antal produktionsavdelningar. Detta mål gäller produktionsavdelningen Bygg Bohuslän. Avdelningen hade vid den aktuella tidpunkten knappt 200 byggnadsarbetare anställda på cirka 30 arbetsplatser. Numera har en bolagisering skett och den ifrågavarande divisionens verksamhet bedrivs sedan ett par år inom bolaget Skanska Väst AB.

Inom Bygg Bohuslän hade uppmärksammats att frånvaron ute på arbetsplatserna var alltför hög. Olika undersökningar genomfördes och det visade sig att frånvaron var i det närmaste 24 procent under skilda perioder. Man var tvungen från företagets sida att vidta vissa åtgärder, eftersom kostnaderna på grund av frånvaron är omvittnat utomordentligt höga. Företaget ville finna en väg att uppmärksamma de anställda på de höga kostnaderna för att skapa ett ökat engagemang ute på arbetsplatserna. Förslag väcktes om att införa någon typ av premiering vid närvaro under hela tiden på arbetsplatsen.

Ett utkast till en ordning med närvaropremier utarbetades och presenterades vid MB-gruppens möte den 9 januari 1990. Det skall framhållas att det är MB-gruppen som är byggarbetsgivarens motpart enligt utvecklingsavtalet och inte Byggnadsarbetareförbundets lokalavdelning. Diskussionen den 9 januari 1990 skall ses mot bakgrund av de syften som skall främjas genom verksamheten inom ramen för utvecklingsavtalet, nämligen att förbättra arbetsorganisationen, främja effektiviteten i arbetet och stärka tryggheten i anställningen för arbetstagarna. MB-gruppen förklarade att man inte kunde ta ställning till frågan om närvaropremier utan ville diskutera saken med avdelning nr 6. Företagets inställning var att man inte ville tvinga på arbetstagarna detta system. I slutet av februari 1990 återkom ordföranden i MB-gruppen och meddelade att gruppen och avdelningen inte kunde ställa sig bakom förslaget. Man ville i stället söka komma fram till andra lämpliga åtgärder för att komma till rätta med den alltför höga frånvaron. I det läget förklarade företaget att man inte längre hade något intresse av att driva förslaget om närvaropremier.

Under de närmaste månaderna därefter förekom diskussioner mellan produktionscheferna och även bland de anställda om hur man skulle kunna komma ifrån den alltför höga frånvaron.

Detta utgjorde bakgrunden till vad som utspelades vid lagbasträffen den 17 maj 1990. Lagbasträffar förekommer ett par gånger om året. Vid träffen den 17 maj 1990 deltog elva lagbasar och inte mindre än tio personer från företaget, bland dem chefen för produktionsavdelningen Bygg Bohuslän B.P. Vidare var MB-gruppens ledamöter närvarande. I slutskedet av mötet föreslog B.P. att man skulle inleda en provverksamhet med såväl vissa under mötet diskuterade förslag från MB- gruppen som med närvaropremier. Därvid var det en uttalad förutsättning att det skulle föreligga en majoritet bland de anställda på den enskilda arbetsplatsen för att ordningen med närvaropremier skulle införas. Det framfördes inte någon invändning från lagbasarna eller MB-gruppen mot B.P:s förslag.

Efter lagbasträffen förekom en intensiv diskussion ute på företagets cirka 30 arbetsplatser om ordningen med närvaropremier. Ett omröstningsförfarande genomfördes på samtliga arbetsplatser. Det hela utmynnade i att ordningen med närvaropremier infördes på fyra arbetsplatser där en majoritet hade röstat för närvaropremier. På de tre arbetsplatser som målet gäller, Lilla Foss, Skalbergen och Torsgatan, förekom nybyggnadsarbete med tillämpning av ackord. Beträffande Lilla Foss gäller emellertid att ackordsöverenskommelsen träffades först den 19 juni 1990, vilket var efter det att arbetstagarna på den arbetsplatsen hade röstat för att införa närvaropremier.

Ett förhållande som enligt arbetsgivarparternas mening bör framhävas är att försöksverksamheten var tänkt att kunna avse även arbetsplatser för vilka anläggningsavtalet är tillämpligt. En av de fyra arbetsplatser där ordningen med närvaropremier prövades var just en sådan arbetsplats. Av någon anledning har Byggnadsarbetareförbundet emellertid valt att inte väcka talan avseende denna arbetsplats. Försöksverksamheten skulle också kunna avse arbetsplatser vid vilka tidlön tillämpades.

När det blev känt för Byggnadsarbetareförbundets avdelning nr 6 att ordningen med närvaropremier hade införts uppsökte företrädare för avdelningen de fyra arbetsplatserna och framhöll för arbetstagarna att en ordning med närvaropremier enligt avdelningens mening var avtalsstridig och inte fick förekomma. Detta ledde till att provverksamheten avbröts vid Lilla Foss under augusti 1990 och vid Skalbergen och Torsgatan under september samma år. Det skall dessutom beaktas att byggsemestern inträffade under mellantiden. Försöksperioden blev alltså mycket kortvarig.

Försöksverksamheten blev dock inte resultatlös. Den diskussion som förekom bland de anställda medförde att problemet med de stora kostnader som är förenade med frånvaron uppmärksammades. Stickprovsundersökningar visade att frånvaron minskade markant.

I rättsligt hänseende vill arbetsgivarparterna framhålla följande.

Enligt byggnadsavtalet är ackord den förhärskande löneformen vid nybyggnadsarbete. Ackordsuppgörelsen träffas på grundval av ett produktionstekniskt underlag. Det förutsättes att parterna, d.v.s. byggmästareföreningen eller byggföretag med förhandlingsdispens på ena sidan och Byggnadsarbetareförbundets lokalavdelning på andra sidan, skall kunna på förhand uppskatta tidsåtgången. Vidare förutsättes att den faktiska tidsåtgången skall kunna mätas. Kvantiteten av utfört arbete och arbetets kvalitet skall också kunna mätas.

Ackordet är som framgår av det anförda en ersättning för en arbetsprestation. Det är arbetsinsatsen som regleras genom ackordsöverenskommelsen och inte att arbetstagaren skall vara närvarande på arbetsplatsen. Detta framgår tydligt i en rad olika bestämmelser i § 3 i byggnadsavtalet. Däremot finns inga bestämmelser i avtalet om arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen.

Den av företaget tillämpade ordningen med närvaropremier utgör en form av belöning. Företeelsen är oreglerad i byggnadsavtalet. Skanska har därför haft rätt att införa närvaropremier med eller utan de anställdas samtycke.

Arbetsgivarparterna vill även peka på att det inom byggnadsindustrin tillämpas en ordning med lagbasersättningar. Denna ersättning utges till arbetstagaren för det ansvar och merarbete som följer med hans uppdrag som lagbas. Avtalsparterna torde vara överens om att utgivandet av lagbasersättningen inte står i strid med byggnadsavtalets lönebestämmelser. Enligt arbetsgivarsidans mening föreligger inte någon principiell skillnad från avtalssynpunkt mellan lagbasersättningen och de av Skanska tillämpade närvaropremierna. Eftersom den förra ersättningen är förenlig med byggnadsavtalet, bör ordningen med närvaropremier bedömas på samma sätt.

Byggnadsarbetareförbundet

Från Byggnadsarbetareförbundets sida har visserligen inte riktats någon invändning mot att byggföretag utger viss ersättning till lagbasar. Detta innebär dock inte att fältet skulle vara fritt för arbetsgivarna att utge lönetillägg vid sidan av ackordsersättningen. Enligt Byggnadsarbetareförbundets mening saknar ordningen med lagbasersättningar varje betydelse vid prövningen av om närvaropremier är förenlig med byggnadsavtalet.

Domskäl

Skanska tillämpade försöksvis från början av juni 1990 en ordning med närvaropremier på de tre arbetsplatserna Lilla Foss, Skalbergen och Torsgatan inom företagets produktionsavdelning Bygg Bohuslän. På arbetsplatserna utfördes nybyggnadsarbete på ackords Ackordsöverenskommelse med Byggnadsarbetareförbundets lokalavdelning nr 6 hade träffats för Skalbergen den 15 januari 1990 och för Torsgatan den 22 mars samma år. För Lilla Foss träffades ackordsöverenskommelse med avdelningen den 19 juni 1990. Frågan om närvaropremier behandlades inte i någon av överenskommelserna. Avdelningen hade inte samtyckt till att närvaropremier infördes.

Tvisten gäller huruvida Skanska genom tillämpningen av närvaropremier åsidosatte byggnadsavtalets bestämmelser om ackord.

Den av Skanska tillämpade ordningen med närvaropremier finns beskriven av företaget i en handling som i utdrag har fogats till domen som en bilaga. Kännetecknande för systemet är följande. Närvaropremien utgörs av ett tillägg till den enskilda arbetstagarens timförtjänst och utgår med tre kronor i timmen. Premien betalas ut för varje fjortondagarsperiod under vilken arbetstagaren har varit hundraprocentigt närvarande. Viss privilegierad frånvaro inräknas dock i närvarotiden. Om annan frånvaro förekommer under fjortondagarsperioden, erhåller arbetstagaren ingen premie för den perioden.

En första fråga som inställer sig är om det är befogat att såsom arbetsgivarparterna har gjort gällande i målet betrakta närvaropremien som en gratifikation. Parterna är ense om att sedvanliga belöningar med begränsat värde, såsom julgåvor eller resor till idrottsevenemang eller liknande, kan bekostas av arbetsgivaren utan att denne kommer i konflikt med byggnadsavtalets löneregler. Sådana belöningar utgör enligt parternas samstämmiga uppfattning en i byggnadsavtalet oreglerad fråga. Av detta följer att, om närvaropremien skulle vara att betrakta som en med en sedvanlig belöning jämställd gratifikation, Skanska inte har brutit mot byggnadsavtalets ackordsbestämmelser genom försöksverksamheten.

En gratifikation eller annan belöning som utges av arbetsgivaren till en anställd karaktäriseras enligt arbetsdomstolens mening främst av att arbetsgivaren inte är avtalsenligt skyldig att utge förmånen och att arbetstagaren i konsekvens härmed inte kan utkräva förmånen i rättslig väg. Det förhållandet att det föreligger ett samband mellan det utförda arbetet och den utgivna förmånen hindrar inte att förmånen betraktas som en belöning. Tvärtom är vanligt att förmånen utgör en -erkänsla för en väl utförd arbetsprestation. Om arbetsgivaren däremot som en förutsättning för att förmånen skall utges kräver en motprestation, är förmånen inte längre av gåvokaraktär och man har därmed normalt lämnat området för vad som kan betraktas som belöning. Har motprestationen samband med arbetet, är det i en sådan situation i allmänhet i stället fråga om en ersättning - i pengar eller in natura - för utfört arbete, d.v.s. lön.

Parterna är inte ense om hur man skall betrakta de av Skanska utgivna närvaropremierna i det nu aktuella hänseendet. Byggnadsarbetareförbundet uppfattar närvaropremien som ett lönetillägg och anser att rätten till detta kommit att flyta in i vederbörande arbetstagares enskilda anställningsavtal som en löneförmån. Arbetsgivarparternas inställning är, som nämnts, att närvaropremien utgör en gratifikation och den sidan synes mena att arbetstagaren inte med fog kan rikta ett rättsligt anspråk mot Skanska på att utfå förmånen.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Skanskas beskrivning av ordningen med närvaropremier innehåller en förklaring att tillägget om tre kronor i timmen utges, om närvarokravet uppfyllts. Efter ordalagen innefattar denna formulering otvivelaktigt en utfästelse om att betala tillägget, om det uppställda villkoret iakttagits. Såvitt framkommit i målet har inte förekommit något i samband med införandet av ordningen med närvaropremier som motsäger att det verkligen är fråga om en utfästelse, d.v.s. ett för företaget rättsligt bindande åtagande att utge tillägget, om närvarokravet uppfyllts. Vid en bedömning med beaktande av det nu anförda finner arbetsdomstolen att det saknas varje grund för att betrakta närvaropremien som en gratifikation. Ordningen med närvaropremier kan enligt arbetsdomstolens mening inte jämställas med utgivandet av sedvanliga belöningar och utgör inte på den grunden en i byggnadsavtalet oreglerad fråga.

Därmed är emellertid inte avgjort att Skanskas tillämpning av ordningen med närvaropremier står i strid med byggnadsavtalets ackordsbestämmelser. Arbetsgivarparterna har den uppfattningen att närvaropremien skall betraktas inte som en betalning för ackordsarbetet utan som en utanför ackordsersättningen liggande ersättning för närvaro på arbetsplatsen. Betalningen för ackordsarbetet, ackordspriset, innefattar enligt arbetsgivarsidans mening i princip endast ersättning för en arbetsprestation och inte för arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen. I det senare hänseendet finns - har arbetsgivarsidan framhållit - inga bestämmelser i byggnadsavtalet och därmed skulle något hinder på avtalsgrund inte möta för en arbetsgivare mot att till den enskilda arbetstagaren betala en närvaropremie vid sidan ackordsuppgörelsen.

Byggnadsarbetareförbundet däremot uppfattar närvaropremien som en del av ersättningen för ackordsarbetet. Det finns, har arbetstagarsidan tillagt, ingen principiell skillnad mellan ett lönetillägg som premierar hög närvaro och en lön som bestäms under beaktande av faktorer som exempelvis utbildning, yrkeserfarenhet, anställningstid eller liknande. I båda fallen är det, menar arbetstagarsidan, en ersättning för utfört arbete.

Arbetsdomstolen gör följande bedömande. I det föregående har domstolen kommit fram till att ordningen med närvaropremier innefattar ett rättsligt bindande åtagande från Skanskas sida att utge tillägget, om närvarokravet har uppfyllts. Utredningen visar att ordningen med närvaropremier har införts av Skanska som ett led i strävandena att öka effektiviteten i byggnadsverksamheten och minska företagets kostnader. Arbetstagarens motprestation för att erhålla närvaropremien - att inte vara frånvarande från arbetet - har ett nära samband med dennes åtagande i anställningsavtalet att utföra arbete för arbetsgivarens räkning. Med hänsyn till det anförda råder det inget tvivel om att närvaropremien är att betrakta som en ersättning för utfört arbete. Eftersom de berörda arbetstagarna har utfört ackordsarbete, blir vid tillämpning av byggnadsavtalets lönebestämmelser närvaropremien att betrakta som en del av ersättningen för ackordsarbetet. Vid denna bedömning skall inte tillmätas någon betydelse att närvaropremien utges till den enskilda arbetstagaren. Såvitt arbetsdomstolen kan se finns ingen grund för att med utgångspunkt från byggnadsavtalets lönesystem göra någon principiell åtskillnad mellan närvaropremien och blandackordets fasta del.

Ytterligare skall emellertid beaktas vad som har anförts från arbetsgivarsidan rörande den inom byggnadsindustrin tillämpade ordningen med lagbasersättningar. Eftersom lagbasersättningar av avtalsparterna anses förenliga med byggnadsavtalet, bör enligt arbetsgivarsidans mening närvaropremien bedömas på samma sätt och alltså inte anses stridande mot avtalet. Byggnadsarbetareförbundet har gjort gällande att förbundet visserligen inte har riktat någon invändning mot att byggföretag utger viss ersättning till lagbasar men att detta förhållande saknar betydelse vid prövningen av om ordningen med närvaropremier är förenlig med byggnadsavtalet.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Ordningen med lagbasersättningar finns inte avtalsreglerad mellan byggnadsavtalets parter och vilar inte heller såvitt framkommit på förhandlingsuppgörelser mellan parterna eller liknande. Lagbasersättningarna har växt fram hos byggföretagen helt vid sidan av byggnadsavtalet utan några särskilda åtgöranden från avtalsparternas sida. Det finns ingen utredning i målet som ger stöd för att ordningen med lagbasersättningar skall betraktas som ett uttryck för hur avtalsparterna uppfattar byggnadsavtalets lönebestämmelser. Under dessa förhållanden är det enligt arbetsdomstolens mening uteslutet att från ordningen med lagbasersättningar dra några slutsatser om hur byggnadsavtalets avlöningsbestämmelser skall tillämpas ifråga om närvaropremier. Vad som har anförts från arbetsgivarparternas sida i målet rörande lagbasersättningar skall därför inte tillmätas någon särskild betydelse.

Det nu anförda leder till följande slutsatser. Med utgångspunkt från att vid ackordsarbete närvaropremien utgör en del av ackordsersättningen handlade Skanska i strid med § 3 c 2.1. byggnadsavtalet genom att på arbetsplatserna Skalbergen och Torsgatan utan stöd i någon överenskommelse med Byggnadsarbetareförbundets lokalavdelning införa ordningen med närvaropremier vid sidan av den redan träffade ackordsuppgörelsen. Såvitt gäller arbetsplatsen Lilla Foss åsidosatte Skanska samma avtalsbestämmelse genom att fortsätta tillämpningen av ordningen med närvaropremier sedan ackordsuppgörelse träffats.

Skanska har alltså gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott. I frågan om skyldigheten att utge allmänt skadestånd härför skall enligt arbetsdomstolens mening följande omständigheter beaktas. Byggnadsavtalets regler om att ackordsöverenskommelser träffas under medverkan av Byggnadsarbetareförbundets lokala organisationer är av grundläggande betydelse i avtalets lönesystem. Ett åsidosättande av dessa regler är mot bakgrund därav principiellt sett att betrakta som ett allvarligt avtalsbrott. I detta fall skall emellertid hänsyn även tas till att företaget förberedde försöksverksamheten under avsevärd öppenhet mot arbetstagarsidan, att tillämpningen av närvaropremierna fick en mycket begränsad omfattning samt att försöksverksamheten avbröts efter mycket kort tid. Arbetsdomstolen finner att allmänt skadestånd skall utges med 25 000 kr.

Vid denna utgång skall arbetsgivarparterna med hälften var ersätta Byggnadsarbetareförbundets rättegångskostnader.