AD 1993 nr 47

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund

mot

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet.

Lagen (1991:1047) om sjuklön, sjuklönelagen, innehåller i 6 § första stycket följande bestämmelse.

Sjuklönen utgör följande andel av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden--

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mellan Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund och Svenska Livsmedelsarbetareförbundet gäller kollektivavtal.

Merit Konfektyr AB i Varberg, som är medlem i Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund, beordrade den 12 februari 1992 på grund av tillfälligt ökad orderingång ett antal arbetstagare, bland dem medlemmen i Svenska Livsmedelsarbetareförbundet M.P., att utföra övertidsarbete lördagen den 15 februari 1992. M.P. skadade sig emellertid i handen under sin fritid på torsdagskvällen. Han sjukanmälde sig till bolaget på fredagsmorgonen. Annan arbetstagare beordrades att i M.P.s ställe utföra övertidsarbetet.

Tvist har uppstått mellan parterna huruvida den övertidsersättning som M.P. haft rätt till om han inte blivit sjuk skall inräknas i underlaget vid beräknande av M.P:s sjuklön.

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund har yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att M.P. inte har rätt till sjuklön för övertidsersättning som kunde ha utgått till M.P. den 15 februari 1992.

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet har bestritt arbetsgivarsidans talan.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Målet har på yrkande av parterna avgjorts av arbetsdomstolen utan huvudförhandling.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund

Enligt arbetsgivarsidan skall sjuklön inte utges till M.P. för övertidsersättning som han kunde ha uppburit den aktuella dagen om han utfört övertidsarbete. Tillämplig lagbestämmelse är i första hand 6 § sjuklönelagen. Där sägs att sjuklönen skall utgöra en viss andel "av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan". Även den övergripande bestämmelsen i 1 § är av intresse. I denna bestämmelse stadgas att "en arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön)".

I propositionen 1990/91:181 berörs närmare frågan hur sjuklöneunderlaget i 6 § skall bestämmas. På sidan 43 i propositionen talas om "det inkomstbortfall som arbetstagaren gör i anställningsförhållandet när ett sjukdomsfall inträffar". Uttrycket "inkomstbortfall i anställningsförhållandet” indikerar att sjuklön skall beräknas på en normal inkomst i själva anställningsförhållandet som sådant. På sidan 43 i propositionen framhåller departementschefen vidare att han i specialmotiveringen skall återkomma till frågan "i vilka situationer sjuklön skall utges och efter vilka principer detta skall ske".

Vid ett studium av specialmotiveringen bekräftas att sjuklöneunderlaget skall bestämmas efter vad som är en normal inkomst och därmed normalt kan påräknas i själva anställningsförhållandet. På sidan 70 i propositionen sägs sålunda rörande 6 § sjuklönelagen följande. "Bortsett från att full kompensation inte föreskrivs vid sjukdom motsvarar regeln vad som gäller enligt bl.a. 12 § LAS och 7 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen". Detta innebär enligt arbetsgivarsidan en otvetydig bestämning av sjuklöneunderlaget. Det kan inte råda någon tvekan om att det skall bestämmas på samma sätt som bibehållna anställningsförmåner i 12 § LAS och 7 § förtroendemannalagen (FML). Att lagtexten i 6 § sjuklönelagen formuleras något annorlunda förklaras av det som sägs inledningsvis i det ovan citerade uttalandet i specialmotiveringen, nämligen att sjuklönen inte ger full kompensation. Därvid bör noteras att den grundläggande bestämmelsen i 1 § använder samma uttryckssätt som finns i 12 § LAS OCH 7 § FML, d.v.s. behållna anställningsförmåner. Ordalydelsen är identisk med 12 § LAS.

Enligt arbetsgivarsidan omfattas inte en tillfällig övertidsersättning såsom den nu aktuella av 12 § LAS eller 7 § FML. Detta torde för övrigt vara ostridigt mellan parterna. I vart fall har arbetstagarsidan inte hävdat någon annan uppfattning när denna fråga tidigare berörts, t.ex. vid förberedelsen i målet.

Rättspraxis ger också vid handen att nu ifrågavarande övertidsersättning inte omfattas av 12 § LAS eller 7 § FML. Belysande är arbetsdomstolens dom 1985:29. I domen återges ett uttalande i förarbetena till 7 § FML där det sägs att "förtroendemannens förmåner inte får understiga vad som normalt skulle ha utgått till honom om han i stället hade fullgjort sina arbetsuppgifter". Detta uttalande ger enligt AD visst stöd för att lagstiftaren inte har avsett att inkomstbortfallet alltid skall ersättas. Därefter uttalade AD följande. "Vad som normalt skulle ha utgått innefattar nämligen knappast exempelvis ersättning för tillfälligtvis utfört övertidsarbete". AD kom till slutsatsen att begreppet "bibehållna anställningsförmåner i 7 § FML skall i princip innefatta lönen jämte sådana lönetillägg som kontinuerligt och förutsebart utgår vid sidan av lönen". AD konstaterade i domen att vederbörande arbetstagare inte var garanterad någon viss minsta övertidsersättning eller liknande. AD fann därför att arbetstagaren inte hade rätt till någon ersättning motsvarande vad som hade utgivits till den arbetskamrat som i stället hade utfört övertidsarbetet.

Med anledning av AD:s uttalande i den ovan nämnda domen 1985:29 kan det finnas skäl att peka på ytterligare en passus i specialmotiveringen i propositionen 1990/91:181. Direkt efter hänvisningen till 12 § LAS och 7 § FML på sidan 70 i propositionen sägs att till grund för beräkningen av sjuklön "skall läggas den lön och andra anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren hade varit i arbete, t.ex. prestationslön och ersättning för inplanerad övertid". Även detta uttalande i propositionen stämmer väl överens med uttalandet i förarbetena till FML, som AD hänvisar till i domen 1985:29 och med de slutsatser som AD drar i den domen. Med inplanerad övertid avses en speciell form av långsiktigt bunden övertid. Att uttalandet tar sikte på en annan typ av övertid än sedvanlig tillfällig övertid är givet. Annars skulle uttalandet vara meningslöst. Intressant att notera är att även arbetsdomstolen i den nyss nämnda domen pekar på den typen av övertid och skiljer den från sedvanlig tillfällig övertid. AD nämner exempelvis kollektiv produktionsövertid enligt verkstadsavtalet. Kollektiv produktionsövertid innebär att de lokala parterna träffar överenskommelse om att förlänga arbetstidsschemat för en period om minst fyra veckor. Vidare kan nämnas att övertid i form av förberedelse- och avslutningsarbete ibland är fast planerat i ett arbetstidsschema.

Det finns för övrigt uppenbara likheter mellan uttalandena i förarbetena till sjuklönelagen såvitt nu är i fråga och de uttalanden som arbetsdomstolen gör i domen 1985:29. Det är troligt att lagstiftaren haft just den domen som riktmärke när principerna för sjuklöneunderlaget lagts fast.

Arbetsgivareförbundet anser sammanfattningsvis att sjuklönelagen innebär att sjuklön inte skall beräknas på ersättning som skulle ha kunnat utgå för tillfälligt övertidsarbete. Det är ostridigt att det övertidsarbete som M.P. skulle utföra den 15 februari 1992 var ett enstaka och tillfälligt övertidsarbete. Han har inte varit garanterad någon viss minsta övertidsersättning eller liknande. M.P. har därmed inte rätt till sjuklön för den övertidsersättning som skulle ha kunnat utgå den aktuella dagen.

Avslutningsvis kan framhållas att det är logiskt också från en annan utgångspunkt att sjuklön inte skall beräknas på nu berörd övertidsersättning. En sådan övertidsersättning skall nämligen inte ligga till grund för sjukpenning. Det är inte möjligt att låta den sjukpenninggrundande inkomsten omfatta en tillfällig, oförutsedd övertidsersättning. Detta sagt även om det i och för sig inte skulle föreligga fullständig parallellitet i alla avseenden mellan sjuklöneunderlag och sjukpenninggrundande inkomst.

Avslutningsvis bör även nämnas att kollektivavtal om sjuklönens beräkning har träffats på i stort sett hela SÅF-området. Inte i något fall har ersättning avseende tillfälligt övertidsarbete tagits med i beräkningsunderlaget för sjuklön. Avtal om sjuklönens beräkning har träffats inom cirka 95 procent av SÅF-området. Mellan arbetsgivareförbundet och livsmedelsarbetareförbundet har avtal inte kunnat träffas.

Det ovan anförda talar enligt arbetsgivareförbundet med styrka för arbetsgivarsidans ståndpunkt i tvisten. Arbetsgivareförbundets talan bör därför bifallas.

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Ett av syftena med sjuklönelagen var att skapa ett rättvisare ersättningssystem än tidigare. Ett steg mot ett sådant var införandet av timsjukpenningsystemet. Även detta var dock behäftat med brister genom de schabloninslag som fanns. Detta ledde till att arbetstagare som hade varierande timersättningar inte gavs en riktig kompensation vid korttidsfrånvaro.

Efter att ha redogjort för ovanstående i propositionen 1990/91:181 till sjuklönelagen uttalade departementschefen på s. 38 n.: "Ett sjuklönesystem medför däremot att den anställdes ersättning vid sjukfrånvaro relateras direkt till den inkomst han förlorar till följd av sjukfallet. Systemet kommer således att stå i god överensstämmelse med de intentioner om ett rättvisare ersättningssystem som utgjorde grunden för timsjukpenningreformen".

Under avsnittet med rubriken "Sjuklönens storlek" anför departementschefen på s. 43: "Principen vid bestämmandet av sjuklöneunderlaget bör vara att detta skall ge en så riktig bild som möjligt av det inkomstbortfall som arbetstagaren gör i anställningsförhållandet när ett sjukdomsfall inträffar. Den ersättning i form av sjuklön som utbetalas till den anställde bör således stå i relation till den inkomstförlust han gör".

De nu redovisade uttalandena från departementschefen ger vid handen att inkomstförlust, som kan konstateras och som beror på sjukdom, skall grunda rätt till sjuklön.

Att lagens syfte är det som ovan anförts framgår också av 1 § och 6 §sjuklönelagen.

1 § föreskriver att arbetstagare har enligt vad som följer av lagen rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön).

6 § reglerar närmare sjuklönens storlek. Den skall utgöra en viss andel av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan.

Uttrycket "gått miste om" pekar otvetydigt på att sjuklön skall utges när arbetstagaren förlorat lön på grund av sjukdom. Det finns inget i lagtexten som antyder att övertidsersättning skulle vara undantagen.

I specialmotiveringen till 6 § sägs på s. 70 i propositionen att regeln motsvarar vad som gäller enligt bl.a. 12 § LAS och 7 § FML. Vidare anförs att till grund för beräkningen av sjuklön skall läggas den lön som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren varit i arbete, t.ex. prestationslön och ersättning för inplanerad övertid.

Det kan här konstateras att 6 § sjuklönelagen inte alls motsvarar vad som står i 12 § LAS och 7 § FML. I domen AD 1985 nr 29 hade domstolen att bedöma innebörden av uttrycket "bibehållna anställningsförmåner" i 7 § FML. Efter att ha funnit att uttrycket inte omfattar ersättning för tillfälligtvis utfört övertidsarbete fortsätter domstolen: "Om avsikten varit att förtroendemannens rätt till ersättning skulle avse inkomstbortfallet i dess helhet borde i stället uttryck med innebörden inkomstförlust i stället ha utnyttjats":

6 § sjuklönelagen användes uttrycket "gått miste om". Detta torde betyda samma sak som "inkomstförlust", vilket enligt arbetsdomstolen är det uttryck som bör användas om inkomstbortfall i dess helhet skall ersättas. Det är alltså tydligt att 6 § sjuklönelagen genom dess språkliga utformning inte motsvarar 12 § LAS och 7 § FML. I det läget är det den entydiga ordalydelsen i 6 § sjuklönelagen som skall fälla utslaget och inte ett uttalande i specialmotiveringen om innebörden av 12 § LAS och 7 § FML.

På s. 70 i propositionen nämns ersättning för inplanerad övertid som exempel på vad som kan ligga till grund för beräkning av sjuklön. Det är- sägs det - sådan lön som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren varit i arbete.

Dessa uttalanden kan inte gärna uppfattas så att det endast är en viss typ av övertid som omfattas av sjuklönelagen. Inplanerad övertid är inget vedertaget begrepp. Det framgår inte heller om det skall vara "kollektivt" inplanerad övertid eller om övertiden skall vara inplanerad just för den arbetstagare som blir sjuk.

Exempel på kollektiv planering finns inom verkstadsindustrin. Så kallad kollektiv produktionsövertid är reglerad i verkstadsavtalet. Härmed avses att lokal överenskommelse träffas om att arbetstidsschemat förlängs för samtliga arbetare i verkstad, avdelning eller grupp under en period om minst fyra veckor enligt en på förhand uppgjord plan.

Blir arbetstagaren sjuk under en sådan period kan hans inkomstförlust på grund av sjukdomen lätt fastställas. Man vet hur mycket han skulle ha arbetat om han inte blivit sjuk. Det behöver inte bli någon diskussion om detta. Det synes vara just den omständigheten som varit avgörande för att inplanerad övertid nämns som ett exempel i propositionen. Detta rimmar också väl med departementschefens tidigare refererade uttalande att ersättningen vid sjukfrånvaro direkt skall relateras till den inkomst arbetstagaren förlorat.

I det fall som målet handlar om var övertidsarbetet beordrat innan M.P. skadade sig. Det var också bestämt när det skulle utföras. Hade inte M.P:s skada lagt hinder i vägen skulle han ha arbetat övertid. Om detta är parterna ense.

Övertidsarbetet var sålunda inplanerat för M.P. innan han blev sjuk. Eftersom det är den enskilde arbetstagarens rätt till sjuklön som regleras i lagen kan inte ställas upp något krav på att dennes rätt till sjuklön skall vara beroende av om det finns en kollektiv reglering av övertidsarbetet. Genom ett sådant krav skulle lagen i praktiken utesluta de flesta arbetstagare från rätt till sjuklön beräknad på övertidsersättning. Avgörande måste i stället vara att övertiden är inplanerad för den arbetstagare som blir sjuk. Har han beordrats övertidsarbete innan han blev sjuk så är övertiden inplanerad just för honom.

Livsmedelsarbetareförbundets inställning är sammanfattningsvis följande.

Sjuklönelagens syfte är att sjuklön skall utges på den faktiska löneförlust arbetstagaren gör till följd av sjukdom. Detta uttrycks i 6 § sjuklönelagen genom orden "arbetstagaren gått miste om".

Hänvisningen i propositionen till 12 § LAS och 7 § FML är missvisande med hänsyn till att 6 § sjuklönelagen inte talar om bibehållna anställningsförmåner. I detta läge skall lagtexten tolkas utifrån sin klara ordalydelse och förarbetsuttalandena lämnas utan avseende.

Skulle uttrycket "inplanerad övertid" ändå påverka tolkningen av 6 § sjuklönelagen så var M.P:s övertidsarbete faktiskt inplanerat.

Domskäl

Arbetsdomstolen har att pröva huruvida ersättning för tillfälligtvis beordrat övertidsarbete skall inräknas i underlaget vid beräkning av sjuklön enligt 6 § första stycket sjuklönelagen.

I 6 § första stycket sjuklönelagen anges att sjuklönen utgör andel av den lön och de andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden. Denna bestämmelse skall ses mot bakgrund av den grundläggande regeln i lagens första paragraf att arbetstagaren har rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön).

Formuleringen "--- den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om ---" i 6 § första stycket sjuklönelagen kan, om den läses för sig, uppfattas på det sättet att sjuklöneunderlaget skall innefatta varje ersättning som arbetstagaren skulle ha erhållit om han inte blivit sjuk. Uttryckssättet i 1 § att arbetstagaren har rätt att vid sjukdom "behålla" lön och andra anställningsförmåner för däremot tanken till att det är vad som normalt utgår såsom lön och anställningsförmåner i övrigt som skall utgöra underlag för sjuklönen.

Förarbetena till sjuklönelagen ger ett otvetydigt stöd för att avsikten vid lagens tillkomst har varit att ersättning för det vanliga tillfälligt beordrade övertidsarbetet inte skall beaktas vid beräknandet av sjuklöneunderlaget. Sålunda anges i propositionens specialmotivering (prop. 1990/91:181 s. 70) att till grund för beräkningen av sjuklön skall läggas den lön och andra anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren hade varit i arbete, t.ex. prestationslön och ersättning för inplanerad övertid. Enligt arbetsdomstolens mening måste antas att med uttrycket "inplanerad övertid" avses något annat än övertid i allmänhet. Finns det då några starka skäl att tolka 6 § första stycket sjuklönelagen på ett annat sätt än som sålunda framgår av förarbetena?

Det kan konstateras att den gängse lösningen i lagstiftningen när inkomstbortfall skall kompenseras är att ersätta vad som normalt utges i form av lön eller andra anställningsförmåner (jämför 12 § anställningsskyddslagen och 7 § förtroendemannalagen).

En omständighet som enligt arbetsdomstolens uppfattning bör tillmätas avsevärd betydelse i tolkningshänseende är att arbetsmarknadens parter i synnerligen stor omfattning i kollektivavtal reglerat beräkningen av sjuklönen och därvid utgått från att den tillfälliga övertiden inte skall beaktas.

Vid övervägande av det anförda kommer arbetsdomstolen till den uppfattningen att 6 § första stycket sjuklönelagen skall tolkas på det sättet att det tillfälligtvis beordrade övertidsarbetet inte skall beaktas vid beräkning av sjuklöneunderlaget. Detta betyder att arbetsgivareförbundets talan skall bifallas.

Omständigheterna är sådana att vardera parten skall själv bära sina rättegångskostnader.