AD 1993 nr 97

Svenska Journalistförbundet

mot

Sveriges Television Aktiebolag i Stockholm.

Mellan Sveriges Television AB (SVT) och Svenska Journalistförbundet (SJF) gäller kollektivavtal om lön och allmänna anställningsvillkor, det s.k. Sveriges Radio-avtalet. Mellan samma parter gäller vidare ett avtal i anslutning till anställningsskyddslagen avseende tidsbegränsad anställning av utomstående i syfte att uppnå en hög grad av mångfald i programverksamheten vid bolag inom SR-koncernen ("mångfaldsavtalet").

L.F. som är medlem i SJF, var under åren 1984-90 anställd som journalist vid Sveriges Radio AB. Från år 1987 var hon tjänstledig från detta arbete och istället fram till våren 1991 anställd vid SVT med tillämpning av mångfaldsavtalet. Våren 1987 till våren 1991 arbetade hon med ungdomsprogrammet Bullen. Under hösten 1991 var hon ledig p.g.a. barnsbörd men deltog i ett flertal redaktionsmöten. Under tiden den 1 januari - 31 mars 1992 var hon anställd som vikarie på Bullen- redaktionen. Hennes arbetstid var då begränsad till 40 procent.

SJF har yrkat att arbetsdomstolen förklarar att den anställning om 40 procent vid SVT:s barn- och ungdomsredaktion som L.F. senast haft skall gälla tills vidare.

SVT har bestritt bifall till SJF:s yrkande. SVT har därvid invänt bl.a. att det av SJF i målet framställda anspråket är preskriberat enligt 40§ andra stycket och 42 § anställningsskyddslagen.

SJF har gjort gällande i första hand att preskriptionen avbrutits före den 30 april 1992 och i andra hand att SVT genom att ingå i förhandling i sak i frågan utan att göra preskriptionsinvändning försuttit rätten att senare åberopa preskription.

Med parternas samtycke har arbetsdomstolen beslutat att avgöra frågan om preskription vid särskild huvudförhandling.

Till utveckling av sin talan i preskriptionsfrågan har parterna anfört i huvudsak följande.

SJF

Inför upphörandet av L.F:s vikariat den 31 mars 1992 rådgjorde hon med journalistklubben på SVT. Man överenskom om att kontakta arbetsledningen för att diskutera hennes fortsatta arbetssituation. Ett möte bestämdes till den 9 april 1992, Vid detta möte var, vid sidan av L.F. ordföranden för journalistklubben vid SVT E.D. samt personalchefen för kanal 1 K.S. och personaladministratören G.C. närvarande. Arbetstagarsidan gjorde gällande att L.F. var felaktigt anställd enligt mångfaldsavtalet och att L.F. därför hade rätt till fast anställning. Arbetsgivarsidan svarade att man inte hade för avsikt att ge L.F. en tillsvidareanställning, men att man avsåg att undersöka andra möjliga sysselsättningar för henne inom företaget. Arbetsgivaren skulle återkomma med besked om detta. Den 29 april 1992 ringde G.C. upp E.D. och förklarade att det inte gått att hitta någon sysselsättning för L.F. E.D. lämnade då beskedet att klubben skulle begära lokal förhandling om L.F:s tillsvidareanställning. E.D. skrev därefter den 5 maj 1992 en förhandlingsframställan till SVT. Framställan innehöll bl.a. följande.

"Begäran om förhandling ang L.F.

L.F. har under flera år arbetat på Bullenredaktionen på mångfaldskontrakt. Journalistklubben anser att den långa anställningstiden är ett brott mot mångfaldsavtalet. Det är därför klubbens uppfattning att L.F. ska erbjudas anställning vid SVT i minst den omfattning som den otillåtna anställningen haft.

Journalistklubben begär härmed förhandling i denna fråga. Emotser förslag på förhandlingstid."

Arbetsgivaren svarade genom K.S. i brev den 7 maj 1992. Brevet innehöll bl.a. följande.

”Ang MBL-förhandling § 11 - L.F.

Vi har emottagit er begäran om förhandling ang tillsvidareanställning av L.F."

Lokal förhandling ägde rum den 18 och 26 maj 1992. Vid denna förhandling var E.D. K.S. och G.C. närvarande. Av förhandlingsprotokollet framgår bl.a. följande.

"1. Journalistklubben hade begärt förhandling arg L.F:s mångfaldsanställning på Kanal 1, Barnredaktionen. Journalistklubben anser att den långa anställningstiden är ett brott mot mångfaldsavtalet och att L.F. därför skall erbjudas anställning i minst den omfattning som den otillåtna anställningen haft.

2. Parterna konstaterade att L.F. arbetat som reporter vid Bullerredaktionen i perioder sedan april 1987 med en omfattning på 4(1-90 %. Den senaste perioden 920101-920331 var Lotta anställd på vikariat.

3. Företaget menar att L.F. varit inne som ren mångfald då Barnredaktionen ej har några reportrar anställda. Barnredaktionen kommer även i framtiden ta in reportrar på mångfald. Programmet Bullen kommer i viss mån föryngras och förändras under hösten 1992.

4. Företaget meddelade att man inte har för avsikt att anställa L.F."

Vid central förhandling den 8 september 1992 framställde arbetsgivarsidan preskriptionsinvändning sedan arbetstagarsidan "ifrågasatte om inte L.F. haft en fortlöpande tillsvidareanställning. Man ifrågasatte även om vikariatsanställningen i början av året var korrekt."

SVT

Vid mötet den 9 april 1992 diskuterades L.F:s anställningsförhållande under hösten 1992 och då framför allt huruvida L.F. skulle kunna arbeta på Bullenredaktionen. Något annat arbete hade arbetsgivaren i och för sig inte kunnat erbjuda. Arbetsgivaren åtog sig att återkomma till klubben sedan man hört med Bullen-redaktionen. Den 29 april 1992 kontaktade G.C. E.D. och meddelade att det inte fanns något arbete för L.F. Vid den lokala förhandlingen diskuterades vilka möjligheter det fanns för L.F. att få anställning inom företaget. E.D. framförde därvid att L.F:s tjänst inte stod i överensstämmelse med mångfaldsavtalet. Några rättsanspråk framställdes inte och någon underrättelse enligt 40 § andra stycket anställningsskyddslagen gjordes aldrig. Först vid begäran om central förhandling antyddes för första gången att L.F:s visstidsanställning inte skulle vara korrekt varvid SVT hävdade att preskription inträtt. SVT:s rätt att göra preskriptionsinvändning har genom vad som förevarit före den centrala förhandlingen sålunda inte gått förlorad.

Domskäl

SJF har yrkat i målet att arbetsdomstolen skall förklara att den tidsbegränsade anställning hos SVT som L.F. senast haft och som upphört den 31 mars 1992 skall gälla tills vidare. SVT har bl.a. invänt att talan förlorats på grund av preskription genom att underrättelse inte lämnats till SVT enligt 40 § andra stycket anställningsskyddslagen senast en månad efter anställningstidens utgång.

Mellan parterna är tvistigt dels om underrättelse enligt 40 § andra stycket anställningsskyddslagen lämnats till SVT senast en månad efter den 31 mars 1992, dels om SVT gått in i förhandling i sak utan att göra preskriptionsinvändning genom vad som förekom vid lokal förhandling i tvisten den 18 och 26 maj 1992.

I vrålet har framkommit att L.F:s anställningsförhållande diskuterades vid ett möte den 9 april 1992 i vilket deltog L.F. och ordföranden för journalistklubben vid SVT E.D. samt personalchefen för kanal 1 K.S. och personaladministratörers G.C. Vidare har framkommit att det förekom ett telefonsamtal i saken den 29 eller 30 april 1992 mellan E.D. och G.C. I den lokala förhandlingen den 18 och 26 maj 1992 deltog K.S. G.C. och E.D.

Rörande vad som förekom vid mötet den 9 april 1992, vid telefonsamtalet och vid den lokala förhandlingen har partsförhör under sanningsförsäkran hållit med L.F. samt vittnesförhör med E.D., K.S. och G.S. Dessa har sammanfattningsvis anfört följande.

L.F.: Hon har tidigare framställt krav om tillsvidareanställning, men då till programledaren och redaktionschefen. Hon har också i anledning härav haft kontinuerlig kontakt med journalistklubben. Vid mötet den 9 april 1992 ställde klubben för första gången upp för henne öppet i denna fråga. Vid mötet gjordes från klubbens sida gällande att arbetsgivaren brutit mot mångfaldsavtalet. Något uttryckligt krav på att hon skulle erhålla fast anställning framställdes dock aldrig, rasen det var underförstått. Det fanns ingen tvekan från arbetsgivarsidan vad saken gällde. Företaget sade att det inte fanns några fasta tjänster på kanal 1, barn- och ungdomsredaktionen, men att man kanske skulle kunna få fram något längre vikariat för henne. Frän klubbens sida gjordes gällande att det borde finnas fasta tjänster på Bullen-redaktionen då detta program skulle fortsätta under hösten. Företaget skulle kontrollera detta och återkomma.

E.D.: Under en längre tid hade journalistklubben på SVT tyckt att L.F:s anställning inte överensstämde med mångfaldsavtalet. Vid mötet den 9 april 1992 redogjorde klubben för detta och framförde att företaget borde ta sitt ansvar och tillsvidareanställa L.F. Hon såg själv därvid inte L.F:s vikariat som en särskild del av anställningen, då L.F. av företaget först erbjudits en mångfaldsanställning under våren men att detta sedan ändrades till att avse ett vikariat. Vid mötet fördes en öppen diskussion om L.F:s möjligheter att erhålla arbete inom företaget. Man diskuterade en fast tjänst men även ett eventuellt längre vikariat. Företaget gjorde klart att det inte fanns några fasta tjänster att erbjuda och att man inte tänkte anställa L.F. vid ytterligare tillfällen med stöd av mångfaldsavtalet. Det gjordes från klubbens sida gällande att det borde finns fasta tjänster under hösten 1992 på Bullen- redaktionen. K.S. kände inte till om programmet Bullen skulle permanentas men företaget skulle återkomma i denna fråga. Den 30 april 1992 ringde G.C. upp henne och meddelade att Bullen skulle fortsätta under hösten, men då i förändrad form. Man hade därför inte något arbete för L.F. under hösten. Hon sade då till G.C. att hon avsåg att framställa en formell begäran om förhandling rörande L.F:s tillsvidareanställning. I den förhandlingsframställan hon formulerade skrev hon inte att tillsvidareanställning krävdes för tiden efter det att L.F:s vikariat utgått, men det var detta hon menade med framställningen. Företaget var också klart över att förhandlingsframställningen gällde detta. I påståendet att företaget brutit mot mångfaldsavtalet låg dessutom ett samtidigt krav på tillsvidareanställning. Vid de lokala förhandlingarna den 18 och 26 maj 1992 diskuterades huruvida företaget brutit mot mångfaldsavtalet. Från klubbens sidan hävdades att det inte var meningen att L.F. skulle ha mångfaldsanställning då hon arbetat så länge med samma arbetsuppgifter och projekt. Det framställdes ingen uttrycklig begäran om tillsvidareanställning inte heller framställdes några alternativa krav på anställning.

K.S.: Vid mötet den 9 april 1992 frågade E.D. om företaget p.g.a. L.F:s långa mångfaldsanställning skulle ta sitt ansvar. Man diskuterade då vad för arbete företaget kunde erbjuda L.F. i framtiden. Det talades inte om någon speciell anställningsform utan man diskuterade löst om arbete eller uppdrag över huvud taget. Hon såg det själv som en sondering från klubbens sida huruvida det fanns något arbete för L.F. till hösten. Vid mötestillfället hade Bullenredaktionen ännu inte tagit ställning till om programmet skulle återkomma under hösten och om programmet skulle förändras. G.C. redogjorde för detta och för att företaget därför inte hade något arbete att erbjuda L.F. Man reagerade då på motsidan med förvåning eftersom L.F. hört att Bullen skulle komma tillbaka under hösten. G.C. bad då att få återkomma i frågan rörande Bullen. Det framfördes från klubbens sida inte några krav för det fall företaget inte skulle ha någon anställning att erbjuda L.F. Hennes nästa kontakt med klubben i denna fråga var den 5 maj 1992 då hon erhöll en begäran om förhandling. Hon talade inte med klubben vad förhandlingen skulle avse, men tolkade framställan som att klubben begärde att L.F. skulle tillsvidareanställas och att förhandlingen skulle avse detta. Företaget hade tidigare, rörande andra anställda, diskuterat frågan om brott mot mångfaldsavtalet. Ibland hade ett påstående om avtalsbrott då kopplats ihop med ett krav på tillsvidareanställning. I vissa fall har SVT tillsvidareanställt vederbörande. Hon kan inte svara på varför hon i sin bekräftelse av förhandlingsframställan skrivit att det rörde sig om en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Vid de lokala förhandlingarna kom att diskuteras en anställning eller ett uppdrag vilket som helst för L.F. Från klubben sida krävdes att företaget skulle erbjuda L.F. någon form av arbete. Från företagets sida klargjordes att man inte hade något att erbjuda. Inga anspråk ställdes från klubbens sida p.g.a. detta besked. Anledningen till att den lokala förhandlingen hölls vid två tillfällen var att företaget ännu en gång ville kontrollera med Bullen-redaktionen om det fanns möjlighet att erbjuda L.F. något arbete där under hösten 1992. Punkten 4 i förhandlingsprotokollet får tolkas så att företaget vid tillfället inte kunde anställa L.F. eller ge henne uppdrag i någon form.

G.C.: Vid mötet den 9 april 1992 diskuterades om företaget kunde erbjuda L.F. någon form av anställning. Från företagets sida svarade man att så inte var fallet. Hon lovade dock att kontrollera med Bullen-redaktionen om det fanns möjlighet att ge L.F. arbete. Den 29 april 1992 meddelade hon E.D. att det inte fanns något arbete för L.F. Hon tipsade samtidigt E.D. om att programmet Lilla löpsedeln kanske hade något att erbjuda. E.D. framställde vid tillfället inte något krav att det vikariat L.F. haft skulle gälla tillsvidare. Hon uppfattade heller inte att detta var underförstått. När förhandlingsframställan kom från klubben fick hon uppfattningen att förhandlingen skulle gälla en tillsvidareanställning för L.F. Vid den lokala förhandlingen diskuterades dock inte någon anställningsform. Klubben menade att L.F. inte borde ha anställts enligt mångfaldsavtalet medan företaget var av en annan åsikt. Hon är inte av den uppfattningen att klubben gjorde en koppling mellan brott mot mångfaldsavtalet och en tillsvidareanställning. Protokollet avspeglar vad som förevar under förhandlingen. Det sades inget om vad som skulle hända om företaget inte erbjöd L.F. någon anställning. Det gjordes heller inte gällande att det vikariat L.F. haft fram till den 31 mars 1992 stod i strid med mångfaldsavtalet och inte heller att detta skulle gälla tills vidare. Det sades heller inte något om skadestånd. Protokollets punkt 4 får tolkas så att företaget inte kunde erbjuda L.F. anställning i någon form.

Den preskriptionsbestämmelse som är aktuell i tvisten finns i 40 § andra stycket anställningsskyddslagen. Innebörden av lagrummet är att, om en arbetstagare gör gällande att ett anställningsavtal har tidsbegränsats i strid med lagens bestämmelser och avser att yrka förklaring att avtalet skall gälla tills vidare, arbetstagaren skall underrätta arbetsgivaren om detta senast en månad efter anställningstidens utgång. Underrättelsen till arbetsgivaren skall sålunda formellt sett innehålla två moment, nämligen dels att arbetstagaren gör gällande att ett anställningsavtal har lagstridigt tidsbegränsats, dels att arbetstagaren avser att yrka förklaring att detta avtal skall gälla tills vidare.

I praxis har arbetsdomstolen i flera avgöranden haft att ta ställning till hur preskriptionsbestämmelser i anställningsskyddslagen skall tillämpas. Visserligen har inget av fallen gällt den nyssnämnda regeln i 40 § andra stycket. Det synsätt på tillämpningen som domstolen har låtit komma till uttryck i avgörandena är dock av intresse även för den föreliggande situationen. Praxis bygger på att man med hänsyn till anställningsskyddslagens grundläggande syfte att bereda arbetstagarna trygghet i anställningen inte bör ställa alltför stränga krav på precisering av underrättelsens innehåll men att kravet på precisering å andra sidan inte får sättas alltför lågt. Vid en tillämpning av detta synsätt på fall av föreliggande slag måste i princip åtminstone krävas att arbetsgivaren har möjlighet att inse att arbetstagaren gör anspråk på att alltjämt vara anställd hos arbetsgivaren därför att anställningen tidsbegränsats felaktigt. Om inte detta krav iakttas, förlorar preskriptionsbestämmelsen sin av lagstiftaren avsedda betydelse för arbetsgivaren.

När det gäller vad som förekom vid sammanträffandet den 9 april 1992 drar arbetsdomstolen följande slutsatser av de avgivna muntliga utsagorna. L.F. och E.D. framförde vid sammanträffandet uppfattningen att L.F:s anställning enligt mångfaldsavtalet blivit långvarig, att den därför utgjorde ett brott mot avtalet och att L.F. som följd därav borde erbjudas anställning hos företaget. Mot denna bakgrund diskuterade de närvarande möjligheterna för L.F. att få ett fortsatt arbete hos företaget. Det angavs uttryckligen eller framgick underförstått att arbetstagarsidan syftade till att L.F. skulle erhålla en tillsvidareanställning. Det skall framhållas att företrädarna för arbetstagarsidan inte framhöll att vikariatet var felaktigt tidsbegränsat och att som följd härav L.F. skulle anses tillsvidareanställd.

Det kan påstås att det borde räcka för att preskriptionsavbrott skall anses ha skett att arbetstagarföreträdarna krävde tillsvidareanställning för L.F. Mot detta kan emellertid med fog invändas för det första att anspråket på tillsvidareanställning var kopplat till påståendet att företaget brutit mot mångfaldsavtalet och inte till att vikariatet var felaktigt tidsbegränsat samt för det andra att det borde ha klargjorts på något sätt från arbetstagarsidan att L.F. hade ett rättsligt grundat anspråk på att vara tillsvidareanställd.

Med hänvisning till det anförda kommer arbetsdomstolen till uppfattningen att SVT inte kan anses underrättad enligt 40 § andra stycket anställningsskyddslagen genom vad som förekom vid sammanträffandet den 9 april 1992. Domstolens bedömning blir densamma vad gäller telefonsamtalet sista dagarna i april 1992.

Det anförda betyder att rätten till talan gick förlorad på grund av preskription enligt 42 § anställningsskyddslagen.

Vad härefter gäller frågan huruvida SVT förlorat sin rätt att göra preskriptionsinvändning genom vad som förekom vid den lokala förhandlingen konstaterar arbetsdomstolen att denna hade det huvudsakliga innehåll som framgår av det justerade protokollet. Det framgår därmed att parterna vid förhandlingen förde ungefärligen samma resonemang som vid sammanträffandet den 9 april. Vid förhandlingen framfördes inte att L.F:s vikariatsanställning var felaktigt tidsbegränsad och att L.F. av den anledningen gjorde anspråk på en tillsvidareanställning.

Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att SVT inte har förlorat rätten att göra preskriptionsinvändning.

Det anförda betyder att SJF:s talan skall avslås.

SJF skall åläggas ersätta SVT:s rättegångskostnader.