AD 1994 nr 104

Parter: Svenska Journalistförbundet; Svenska Tidningsutgivareföreningen; Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag Nr 104

Svenska Journalistförbundet mot Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag i Malmö.

BAKGRUND

Mellan Svenska Tidningsutgivareföreningen - tidigare benämnd Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA) - och Svenska Journalistförbundet (SJF) föreligger kollektivavtal för redaktionspersonal m.fl. Vidare gäller mellan samma parter sedan år 1976 ett kollektivavtal för frilansmedarbetare, det s.k. frilansavtalet, och bl.a. ett till frilansavtalet år 1978 tillkommet protokoll. Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag är som medlem i Svenska Tidningsutgivareföreningen bundet av dessa kollektivavtal. Frilansavtalet och protokollet till detta innehåller bl.a. följande bestämmelser.

"AVTAL FÖR FRILANSMEDARBETARE

Enligt parternas gemensamma uppfattning är det angeläget att frilansmedarbetare inom dags- och veckopress även i framtiden kan erhålla och utföra uppdrag under samma förutsättningar som hittills gällt inom branschen, d.v.s antingen enstaka och tillfälliga uppdrag eller återkommande uppdrag under längre tid.

För att bevara tidningarnas möjlighet att utnyttja många källor, vilket är en förutsättning för ett brett nyhetsflöde, en allsidig information och opinionsbildning, är parterna ense om att även i fortsättningen möjliggöra frilansverksamhet.

Överenskommelsen är vidare tillkommen för att klarlägga gränserna mellan å ena sidan frilansmedarbetare i egenskap av självständiga uppdragstagare och å andra sidan anställda enligt kollektivavtal mellan parterna.

Parterna är ense om att den nu träffade överenskommelsen inte innebär någon förändring av tidningsföretagens anlitande av frilansmedarbetare eller en utvidgning av fri- lansbegreppet" /.../ § 1 Överenskommelsens omfattning /.../ Med frilansmedarbetare förstås person som utan att vara anställd har journalistisk verksamhet som huvudsaklig sysselsättning och som efter överenskommelse åtar sig upp- drag åt ett eller flera företag och normalt honoreras för varje uppdrag. /.../ - - - - - Protokoll, fört vid förhandlingar, den 20 december 1978 mellan TA och SJF angående frilansmedarbetare. /.../ § 2.

I överenskommelsen anges att denna inte innebär någon förändring av tidningsföretagens anlitande av frilansmedarbetare eller en utvidgning av frilansbegreppet. Utmärkande för frilansmedarbetaren är att denne för månads- , vecko- och dagstidning eller nyhetsbyrå a) utför arbete utanför redaktionen b) medarbetar med visst uppdrag, t ex kåseri, matspalt, annan fast spalt, korsord, recension, allmänt reportage, översättning och bearbetning, illustration, teckning eller fotograferingsuppdrag c) diskuterar varje uppdrag med redaktionsledningen och honoreras för varje utfört uppdrag (ev med en garantisumma) d) oftast har flera uppdragsgivare bland tidningsföretag eller andra företag. /.../ Gemensamt för samtliga frilansmedarbetare är således att de regelmässigt utför sina uppdrag utanför tidningens redaktion, att de erhåller honorar för varje antaget uppdrag samt att de kan ha uppdrag från en eller flera tidningar samtidigt. Gemensamt är vidare att frilansmedarbetaren kan komma att medarbeta i varje nummer av en eller flera månads- eller veckotidningar eller regelbundet i dagstidning." - - - - - Medlemmen i SJF, O.Z., har sedan år 1982 medverkat i Sydsvenska Dagbladet som recensent av TV- program.

Tidningen och O.Z. träffade den 15 mars 1991 en överenskommelse med följande lydelse. "Mellan Sydsvenska Dagbladet och O.Z. har följande överenskommelse träffats: O.Z. medarbetar som självständig uppdragstagare i Sydsvenska Dagbladet med 126 TV-recensioner per år. Detta avtal kan dock efter överenskommelse tillfälligt utökas. Vill företaget upphäva överenskommelsen skall underrättelse härom lämnas O.Z. senast fyra månader i förväg. Om O.Z. vill upphäva överenskommelsen skall han underrätta Sydsvenska dagbladet senast två månader i förväg".

Tidningen har sedermera den 8 juni 1993 sagt upp avtalet till upphörande den 31 oktober 1993.

Tvist mellan parterna har uppkommit huruvida O.Z:s medverkan i tidningen skett under sådana former att O.Z. varit att betrakta som arbetstagare istället för självständig uppdragstagare.

Vid central tvisteförhandling har parterna enats om att O.Z. skall fortsätta sitt arbete vid tidningen i avvaktan på arbetsdomstolens dom.

YRKANDEN

SJF har, såsom talan slutligt bestämts, yrkat att arbetsdomstolen skall förklara för det första att O.Z:s anställning vid Sydsvenska Dagbladet gäller tills vidare, för det andra att anställningen löper från den 1 januari 1986 och för det tredje att anställningen från den 1 januari 1991 löper med ett arbetstidsmått om 45 procent.

Arbetsgivarparterna har bestritt SJF:s yrkanden. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att ett anställningsförhållande kan anses föreligga i juni 1993 har arbetsgivarsidan intagit ståndpunkten att det varit fråga om en deltidsanställning om tio timmar per vecka. Parterna har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SJF

O.Z. började skriva TV-recensioner för Sydsvenska Dagbladet år 1982. Detta skedde jämsides med att han var doktorand i litteraturvetenskap. Till en början skrev han i ganska liten omfattning, men tidningsledningen var nöjd med hans insats varför hans recensioner successivt ökade i antal.

Hösten 1984 hade recensionsverksamheten fått sådan omfattning att O.Z. började bli orolig för att inte få behålla sitt doktorandstipendium som utgick för forskning på heltid. Problem att behålla detta stipendium kunde uppstå om han ägnade sig i för hög grad åt förvärvsverksamhet vid sidan av forskningen. Han tog därför kontakt med tidningens dåvarande chefredaktör, den numera avlidne K.K., och förklarade att han p.g.a. sitt stipendium avsåg att avsluta recensionsverksamheten. K.K., som ogärna ville mista O.Z., erbjöd då denne anställning som TV-recensent. O.Z. svarade att han ville avvakta med erbjudandet på grund av doktorandarbetet och föreslog K.K. att tidningen så småningom skulle återkomma.

Efter mötet med K.K. blev det några månaders uppehåll i recensionsverksamheten. I början av 1985 fick O.Z. emellertid sitt doktorandstipendium ändrat till att avse forskning på halvtid. När tidningen efter årsskiftet 1984/85 återkom med en förfrågan om O.Z. var villig att åter börja skriva recensioner, accepterade denne detta. Det skedde formlöst, men han uppfattade situationen så att tidningen hade återkommit som en direkt följd av den kontakt han hade haft med K.K. hösten 1984. När O.Z. gick med på att åter börja skriva för tidningen, uppkom därför ett anställningsförhållande mellan honom och tidningen. O.Z. uppfattade sig härefter som anställd.

Från denna tid och fram till år 1991 delade O.Z. på recensionsverksamheten med försterecensenten vid tidningen, K.N.. Arbetet var upplagt så att K.N. i praktiken var O.Z:s arbetsledare. K.N. gjorde i samråd med O.Z. upp det månadsvisa schemat för TV-bevakningen. K.N. bar den största bördan av recensionsverksamheten, men O.Z. kom under dessa år att skriva 100-125 recensioner per år i ett successivt ökande antal. Vid utgången av 1990 skulle K.N. pensioneras och O.Z., som på grund härav kände en viss osäkerhet, begärde hos tidningen att hans anställning skulle formaliseras. Vid de diskussioner som sedan följde med tidningsledningen förklarade ledningen att O.Z. kunde riskera att bli flyttad till tidningens arkiv. Tidningsledningen erbjöd honom i stället ett skriftligt frilansavtal med en viss avtalad arbetskvantitet som motsvarade hans faktiska arbetsinsats. O.Z., som uppfattade talet om flyttning till arkivet som ett slags hot, såg sig inte ha någon annan utväg än att acceptera det föreslagna avtalet. Avtalet skrevs under den 15 mars 1991.

Avtalet innebar ingen förändring i O.Z:s sätt att arbeta. K.N:s pensionering medförde att recensionsverksamheten efter årsskiftet 1990/91 kom att delas upp på fyra recensenter. Förutom O.Z. var B.H., A.G. och B.E. tidningens TV-recensenter. De tre sistnämnda var fast anställda vid tidningen. Arbetsledare för recensenterna blev B.H..

Den månadsvisa fördelningen av recensionerna under de senaste åren har varit den att O.Z. tilldelats elva till tolv recensioner per månad, A.G. och B.E. sex till sju vardera och B.H. en till två. B.H. skrev dessutom en till två längre TV- krönikor per månad och ansvarade för en frågespalt om TV. Vad gäller O.Z:s arbetsförhållanden i övrigt skall nämnas att han inte, som sina recensentkollegor, arbetar på tidningens redaktion utan i hemmet. Tidningen håller honom med TV, video, persondator, modem, fax och förbrukningsmateriel, så att han på elektronisk väg kan hålla kontakt med redaktionen.

O.Z. får sedan år 1989 betalt med 500 kr per recension, en ersättning som utbetalas månadsvis i efterskott. Eftersom antalet recensioner sedan ett stort antal år är ganska konstant, lyfter han varje månad i stort sett samma belopp från tidningen.

Den tid som O.Z. lägger ned på varje recension uppgår till minst sex timmar. Förutom den tid som han tillbringar med att se på själva TV-programmen och skriva recensionen krävs en hel del tid för att svara på brev och ta emot telefonsamtal från läsare. Det är en allmän erfarenhet hos TV-recensenter att det är en tidskrävande verksamhet.

Med ett arvode om 500 kr per recension blir O.Z:s timlön, beräknad på sex timmar per recension, 83 kr. O.Z. har år 1991 skrivit 126 recensioner, år 1992 135 recensioner samt år 1993 136 recensioner. I medeltal de tre sista åren blir det 132 recensioner per år. Om man antar att varje recension tar minst sex timmar i anspråk, har han arbetat 792 timmar per år, vilket räknat på en årsarbetstid om 1 760 timmar utgör 45 procent. Denna beräkning har betydelse för om kollektivavtalet kan till- ämpas på O.Z:s anställning eller inte.

Under O.Z:s år som TV-recensent har han även haft inkomster från annat håll. Han har, som nämnts, haft ett doktorandstipendium på halvtid och i samband med sin forskning har han haft viss undervisning som han fått ersättning för per timme. Därutöver har han haft vissa reklamuppdrag samt skrivit artiklar åt vissa andra tidningar. O.Z. har dock inte skrivit TV- recensioner åt andra tidningar utan ansett det självklart att hans knytning till Sydsvenska Dagbladet utgjort ett hinder för detta. Sydsvenska Dagbladet har hela tiden varit den största inkomstkällan för honom. Det kan i detta sammanhang också sägas att det övriga arbete som han utfört i allmänhet varit betydligt bättre betalt än hans TV-re- censerande. Man kan vid en granskning av O.Z:s inkomster få intrycket att hans arbete vid tidningen varit av liten omfattning, men om man i stället ser till nedlagd tid blir resultatet ett annat.

Mot denna bakgrund gör SJF gällande att O.Z. sedan år 1986 har intagit ställningen av arbetstagare i förhållande till tidningen och att hans arbetstid sedan år 1991 uppgått till 45 procent.

ARBETSGIVARPARTERNA

Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag, som har sitt säte i Malmö, ger ut en dagstidning, Sydsvenska Dagbladet. Spridningsområdet är i stort sett Skåne. Upplagan på varda- gar är 120 000 och på söndagar 145 000 exemplar. Tidningen är som övriga storstadstidningar en heltäckande tidning. Redaktionen består av omkring 250 fast anställda journalister och grafiker och dessutom ett antal frilansmedarbetare, som mer eller mindre ofta medarbetar i tidningen.

Eftersom TV och frågor kring TV som medium är viktiga i folks vardag och intressant att läsa om, har tidningen valt att ha dagliga TV-recensioner. Andra tidningar, som DN eller Svenska Dagbladet, har TV-krönikor några dagar i veckan.

Recensionsverksamheten är organiserad under nöjesredaktionen. Fyra personer sysslar med recenserande, tre anställda journalister på huvudredaktionen i Malmö och O.Z.. De tre anställda har recenserandet som en särskild arbetsuppgift, två av dem är reportrar. De anställda får ingen ytterligare ersättning för recenserandet utöver den lön de erhåller som journalister. B.H:s främsta uppgift är att skriva och vara reporter på TV-området. Han arbetar fyra timmar på redaktionen. Därefter går han hem och avgör där vilka TV-program han vill recensera med fri förläggning av sin arbetstid. Recensionsuppgiften är avsedd att ta fyra timmar i anspråk. K.N. arbetade på samma sätt. Den andre fast anställde reportern arbetar ungefär på samma sätt men bevakar dessutom teater och film. Den tredje personen i Malmö som recenserar är redigerare och har recensionsverksamheten som en bisyssla. Den fjärde recensenten är O.Z. som arbetar som frilans från sin bostad i Lund.

O.Z. har medverkat i tidningen som recensent sedan år 1982. Det bestrids att han och bolaget träffat något anställningsavtal på sätt som påståtts. Det senaste avtalet mellan bolaget och O.Z. träffades år 1991 och är ett frilanskontrakt som överensstämmer med det centrala frilansavtalet. Det framgår av avtalet direkt eller indirekt att O.Z. har full frihet att göra färre recensioner än som angetts i avtalet. Önskar han själv eller företaget att han skall utföra fler recensioner, skall enligt avtalet överenskommelse träffas om detta. Avtalet innehåller ingen begränsning för O.Z. att som uppdrags- eller arbetstagare utföra uppgifter åt andra företag. Han har också haft möjlighet att tacka nej till uppdrag, både i samband med att man har fördelat recensionsuppgifterna och även efteråt om det skulle inträffa något som skulle hindra honom från att utföra recensionerna. O.Z. har inte varit underkastad någon tidskontroll eller någon kontroll hur han väljer att planera sitt arbete. Han har själv avgjort hur lång tid han velat lägga ned på sitt arbete. Ersättningen om 500 kr har varit ett mått på en prestation. Priset har bestämts i en fri förhandling, där olika faktorer vägts in. Det finns ingen inkomstgaranti på annat sätt än att det finns en möjlighet för O.Z. att göra de 126 recensioner avtalet nämner. O.Z. har inte utfört något arbete på redaktionen och han har inte heller i övrigt någon knytning till denna.

O.Z. har enligt tidningens noteringar i stort sett utfört det antal recensioner som motsidan har uppgivit.

Det kan vitsordas att tidningen tillhandahåller vissa arbetsredskap som TV, video, dator och visst förbrukningsmaterial. Det ligger både praktiska och leveranstekniska skäl bakom att O.Z. disponerar en dator i hemmet. Vid tidningen arbetar man i dag elektroniskt och man kan leverera in material direkt on line till företagets redaktionsdator.

Eftersom O.Z. saknar, såvitt är känt, F- skattebevis, är tidningen skyldig att göra preliminärskatteavdrag. Skulle O.Z. ha flera uppdragstagare, är det emellertid inget som hindrar att han erhåller ett sådant bevis. Tidningens skyldighet att erlägga sociala kostnader följer bl.a av frilansavtalet och kan därför inte ha någon betydelse när domstolen skall avgöra frågan om ett arbetstagarförhållande föreligger. Vad gäller själva uppsägningen av uppdragsavtalet kan konstateras att tidningen var mycket nöjd med O.Z:s sätt att sköta sitt uppdrag. Sydsvenska Dagbladet skulle dock år 1993 investera i ett nytt tryckeri och hade därför stora besparingskrav på sig. Tidningen hade som en följd av detta att minska antalet tjänster på redaktionen med 25. Redaktionsledningen skulle i första hand klara detta genom att försöka avbryta externa förbindelser för att så få som möjligt av de fast anställda skulle behöva sägas upp. Det var mot bakgrund härav som frågan om uppsägning av O.Z:s uppdragsavtal kom upp i juni 1993. Uppsägningen skedde helt i enlighet med uppdragsavtalet och frilansavtalet.

Om O.Z. skulle vara att anse som anställd, har domstolen att ta ställning till från vilken tidpunkt detta skall anses gälla. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning är denna tidpunkt år 1993, då frågan om O.Z:s anställning för första gången ordentligt aktualiserades. Visserligen tog O.Z. upp denna fråga redan år 1991. De diskussioner som då förekom var mellan jämnbördiga parter och journalistklubben vid bolaget var involverad. Man kom vid dessa förhandlingar fram till att O.Z. ville arbeta på frilansbasis, då han ville behålla den frihet det innebar att arbeta så. Ar- betsgivarsidans andrahandsståndpunkt om domstolen skulle finna att O.Z. skall anses anställd från en tidigare tidpunkt, är att anställningen skall räknas från den 15 mars 1991.

För det fall domstolen skulle komma fram till att O.Z. är att anse som anställd i bolaget, gör arbetsgivarsidan gällande att omfattningen av O.Z:s recensionsverksamhet kan beräknas till tio timmar per vecka. Dessa timmar räknas fram på så sätt att man utgår från de 126 recensioner som uppdragsavtalet nämner och som motsvarar ett medeltal av det antal recensioner som O.Z. utfört under åren. Detta antal slås ut på 46 arbetsveckor, vilket i snitt ger drygt 2,5 recension per vecka. Man utgår vidare från att en recension tar knappt fyra timmar att utföra, varför O.Z:s recensionsarbete kan beräknas till omkring tio arbetstimmar per vecka.

DOMSKÄL

Tvisten Huvudfrågorna i målet är för det första om tidningen och O.Z. våren 1985 träffat avtal om anställning. Skulle denna första fråga besvaras nekande, har domstolen för det andra att pröva om O.Z. i sitt arbete för tidningen ändå är att anse som arbetstagare. För det fall domstolen skulle komma fram till att så är fallet, skall för det tredje prövas från vilken tidpunkt ett sådant anställningsförhållande kan anses gälla och med vilket arbetstidsmått.

Har ett avtal om anställning träffats år 1985? SJF har gjort gällande att tidningens dåvarande chefsre- daktör, den numera avlidne K.K., hösten 1984 erbjöd O.Z. en anställning på tidningen men att denne då bad tidningen att avvakta med erbjudandet. När så tidningen våren 1985 återkom och frågade om O.Z. ville fortsätta att skriva TV-recensioner och denne accepterade detta, uppkom härigenom ett anställningsförhållande.

Arbetsgivarsidan har bestritt vad SJF anfört. Bevisbördan för att ett anställningsavtal träffades på det sätt som SJF har gjort gällande vilar på SJF. Naturligen blir de uppgifter som O.Z. själv har lämnat inför domstolen av särskilt intresse.

O.Z. har i huvudsak anfört följande. Han blev på hösten 1984 kallad till K.K. för ett samtal. K.K. ville diskutera om O.Z. skulle ha ett postfack på tidningen och ett arbetsrum samt även om storleken av hans honorar. O.Z. framförde under samtalet att han inte kunde fortsätta arbeta under hösten p.g.a doktorandstipendiet. På detta svarade K.K. att man skulle reglera det hela så att han fick ett ordentligt anställningsförhållande. O.Z. vågade emellertid inte detta med tanke på stipendiet utan bad K.K. att tidningen skulle återkomma i frågan efter nyåret. Det var underförstått att tidningen skulle återkomma om han då kunde ordna stipendiefrågan. Därefter upphörde O.Z:s recensionsskrivande nästan helt. - Efter årsskiftet 1984/85 ordnade O.Z. så att hans doktorandstipendium avsåg forskning endast på halvtid. Han blev därefter uppringd från tidningen, osäkert av vem, och fick frågan om han ville fortsätta skriva recensioner i enlighet med de diskussioner som förevarit under hösten 1984. Han minns inte hur tidningen formulerade sitt erbjudande, men uppfattade att tidningen stod fast vid vad som sagts under hösten 1984. Han började därefter att åter skriva TV-recensioner för tidningen.

Arbetsgivarsidan har vid huvudförhandlingen åberopat förhör med personalredaktören L.M.. Denne har uppgett att han aldrig hört talas om att K.K. lovat eller faktiskt gett O.Z. någon tjänst på tidningen. Vid de förhandlingar som föregick undertecknandet av uppdragsavtalet 1991 sade O.Z. inte heller något om detta.

Arbetsdomstolen anser att de uppgifter som lämnats från arbetstagarsidan först vid huvudförhandlingen om hur det påstådda anställningsavtalet ingicks uppenbarligen är alltför vaga för att SJF:s bevisbörda i detta hänseende skall anses uppfylld. Domstolen finner därför inte styrkt att O.Z. och tidningen träffat avtal om anställning under våren 1985.

Är O.Z. ändå att betrakta som anställd hos tidningen?

Allmänt För prövningen av om O.Z. är att anse som arbetstagare eller som uppdragstagare har domstolen, enligt den praxis som råder, att göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, jfr t.ex. AD 1975 nr 84, 1984 nr 110 och 1987 nr 21. I ett fall som det föreliggande då ett kollektivavtal gäller mellan parterna rörande arbetstagarbegreppets tillämpning på avtalsområdet har domstolen givetvis att särskilt beakta detta. Det kan anmärkas att vid domstolens tidigare prövningar frilansavtalet inte varit tillämpligt mellan aktuella parter. Avtalet berördes dock i det sistnämnda rättsfallet. Frilansavtalets betydelse Domstolen konstaterar att det i frilansavtalet har kommit till uttryck att avtalet tillkommit för att klarlägga gränsdragningen mellan frilansmedarbetare och anställda. Det anges vidare att överenskommelsen dock inte är avsedd att åstadkomma någon förändring av tidningarnas anlitande av frilansmedarbetare och inte heller att frilansbegreppet skall utvidgas. Av frilansavtalet framgår med tydlighet att parterna är överens om att personer som medarbetar regelbundet och med viss uppgift kan anses som frilansmedarbetare. Bland de uppgifter som särskilt nämns i frilansavtalet är recensioner. I avtalet anges att det är utmärkande för en frilansmedarbetare bl.a. att denne arbetar utanför redaktionen och honoreras för varje uppdrag, eventuellt med en garantisumma.

I målet har uppgivits att frilansverksamhet är en naturlig företeelse inom tidningsbranschen. Av de uppgifter som lämnats i målet om hur tidningen drivs har domstolen fått intrycket att Sydsvenska Dagbladet för sin verksamhet är beroende av frilansmedarbetare. I målet är upplyst att av tidningens 80-90 skrivande reportrar är 15-20 fri- lansmedarbetare. Även tidningsbranschen totalt synes i avsevärd omfattning anlita frilansmedarbetare. Det har anförts i målet att 1700 frilansande tidningsmedarbetare är verksamma i Sverige.

Domstolen konstaterar, liksom domstolen gjorde i rättsfallet AD 1987 nr 21, att det frilansavtal som kollektivavtalsparterna enats om får anses ge uttryck för den praxis som i detta hänseende har utbildats inom branschen. Frilansavtalet har därför enligt domstolens uppfattning en avsevärd betydelse vid bestämmandet av den rättsliga karaktären av förhållandet mellan O.Z. och tidningen. Även om frilansavtalets parter har uttalat att avtalet inte är tänkt att utvidga gränserna för frilansbegreppet, kan avtalet indirekt ha en sådan verkan genom att den tillämpning av avtalet som kommer till uttryck i praktiken får särskild betydelse i rättsligt hänseende.

Betydelsen av överenskommelsen den 15 mars 1991 mellan tidningen och O.Z.

Vid bedömningen av hur O.Z:s medverkan i tidningen skall betraktas bör också prövas vilken betydelse som överenskommelsen mellan tidningen och O.Z. den 15 mars 1991 skall tillmätas.

Till sin lydelse är överenskommelsen ett uppdragsavtal. SJF har emellertid gjort gällande att O.Z. skulle ha varit utsatt för påtryckningar då han skrev under uppdragsavtalet och att avtalet därför skall lämnas utan avseende.

I målet har O.Z. och personalredaktören L.M. hörts i denna del. Av förhören har bl.a. framkommit att O.Z. vid de diskussioner som fördes ansåg att han var anställd medan tidningen betraktade honom som uppdragstagare. Man diskuterade vidare skillnaden i ställning mellan uppdragstagare och ar- betstagare. L.M. nämnde bl.a. att en uppdragstagare inte, som en anställd, kunde placeras i arkivet. O.Z. har uppgett att han kände sig pressad av detta, men att han ingick avtalet som en kompromiss med tidningen. L.M. har också uppgett att O.Z. var nöjd med uppdragsavtalet då tidningen gick med på dennes krav på att få skriva ett större antal recensioner än tidigare.

Enligt domstolens mening har inte framkommit annat än att de diskussioner som fördes varit sakliga. SJF kan inte anses ha styrkt att tidningen utövat otillbörliga på- tryckningar på O.Z. när avtalet underskrevs.

Vid domstolens vidare bedömning har avtalet den betydelsen att domstolen utgår från att avtalet vid undertecknandet speglade avtalsparternas syn på hur förhållandet mellan dem skulle betraktas.

Omständigheter kring O.Z:s medverkan i tidningen De närmare omständigheterna kring O.Z:s medverkan i tidningen är i allt väsentligt ostridiga mellan parterna. Arbetsdomstolen bedömer betydelsen av dessa på följande sätt.

Det förhållandet att O.Z. utfört sitt arbete i hemmet och att arbetet uteslutande avsett ett visst begränsat område inom vilket O.Z. förvärvat speciell sakkunskap talar med viss styrka för att han skall anses som uppdragstagare och inte som anställd. Att han arbetat under lång tid åt tidningen ger inte något på- tagligt stöd för att han skall anses anställd. Som förut berörts förutsätts i frilansavtalet att en frilansmedar- betare kan anlitas regelbundet under lång tid. Inte heller det faktum att tidningen försett O.Z. med viss utrustning och visst material talar speciellt för att en anställning förelegat. Detta synes i stor utsträckning vara föranlett av praktiska skäl och av utvecklingen på kom- munikationsområdet. Att den ersättning tidningen betalat ut varit i stort densamma per månad torde också vara naturligt om medarbetarskapet är kontinuerligt, vilket frilansavtalet förutsatt. Den omständigheten att ersättningen utgått med visst fast belopp per recension är något som talar för ett uppdragsförhållande. Det förhållandet att tidningen utgjort O.Z:s största inkomstkälla under de senare åren ger inte något påtagligt stöd för att ett anställnings- förhållande förelegat.

Slutsats Enligt arbetsdomstolens mening har O.Z. varit verksam vid tidningen under förhållanden som enligt frilansavtalet är utmärkande för en uppdragstagare. Han har arbetat helt utanför tidningens redaktion och i stort endast med en enda uppgift, TV-recensioner. Han honoreras per uppdrag och har flera andra uppdrag bland tid- ningsföretag.

Att gränserna sätts kring frilansmedarbetarskapet på det sätt som skett i frilansavtalet anser domstolen inte strida mot några starka sociala skäl och har uppenbarligen accep- terats på tidningsområdet.

Domstolen kommer vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter av vikt i målet till den slutsatsen att övervägande skäl talar för att O.Z. i förhållande till tidningen intagit en ställning som uppdragstagare och inte som anställd. SJF:s talan skall därför avslås.

Rättegångskostnader Med hänsyn till utgången i målet skall SJF ersätta arbetsgivarsidans rättegångskostnader. Om beloppet råder ingen tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Journalistförbundets talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Svenska Journalistförbundet att ersätta Svenska Tidningsutgivareföreningens och Sydsvenska Dagbladets Aktiebolags rättegångskostnader med nittiofemtusenniohundra (95 900) kr, varav 70 000 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av kostnaderna utgör 17 500 kr mervärdesskatt.

Dom 1994-08-31, målnummer A-260-1993