AD 1994 nr 3
Kollektivavtalstolkning. Tvist om plåtslageriföretag varit skyldiga enligt plåtslageribranschens kollektivavtal att med tillämpning av avtalets fördelningstal utge en tidlön till lärlingar, specialarbetare och yrkesarbetare efter fullgjord lärlingsutbildning som anknyter till den lön som utbetalas till övriga yrkesarbetare.
Parter:
Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet: Plåtslageriernas Riksförbund; Göinge Plåtslageri, Handelsbolaget; Göinge Plåt Aktiebolag; Jonasson & Son Plåtslageri, Aktiebolaget
Nr 3
Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet
mot
Plåtslageriernas Riksförbund, Handelsbolaget Göinge Plåtslageri, Göinge Plåt Aktiebolag och Aktiebolaget Jonasson & Son Plåtslageri, samtliga bolag i Hässleholm.
1 KOLLEKTIVAVTALSBESTÄMMELSER
Mellan Plåtslageriernas Riksförbund och Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet träffades den 27 mars 199l kollektivavtal för plåtslageribranschen med giltighetstid fr.o.m. den l februari 1991 t.o.m. i första hand den 31 mars 1993. Kollektivavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
§ 1 Arbetsform
1. Arbete utföres på tid eller ackord. Löneform som fastställts för visst arbete skall ovillkorligen tillämpas.
Arbetsgivare skall tillgodose de anställdas intresse av att erhålla förekommande ackordsarbete.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
§ 4 Betalning för tidarbete
1. Yrkesarbetare - timlön m.m.
a) Timlön och ackordskompensation
Till yrkesarbetare som arbetat i yrket i minst 6.800 timmar, lärotiden inberäknad, utgår för all arbetad tid timlön samt ackordskompensation enligt följande:
--------------------------------------------------------
Timlön Ack.komp Ackordstillägg
910701 920401 910701 920401 910701 920401
--------------------------------------------------------
34:00 - 35:00 - 1 % -
--------------------------------------------------------
2. Lärlingar - timlön-m.m.
a) Till lärling utgår för all arbetad [tid] timlön och ackordskompensation enligt nedan:
-----------------------------------------------------------
Lönetabell Timlön Ack.komp Fördeln.tal
910701 920401 910701 920401
-----------------------------------------------------------
0- 850 18:70 - 19:25 - 0,20
851- 1700 20:40 - 21:00 - 0,30
1701-2550 22:10 - 22:75 - 0,40
2551-3400 23:80 - 24:50 - 0,50
3401 4250 25:50 - 26:25 - 0,60
4251 5100 27:20 - 28:00 - 0,70
5101 5950 28:90 - 29:75 - 0,80
5951 6800 30:60 - 31:50 - 0,90
-----------------------------------------------------------
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
c) Fr.o.m. att den styrda grundutbildningen är genomförd, erhåller lärlingen del i ackordsfördelningen, baserad på de för lärlingar gällande fördelningstalen. Beräkningen sker på så sätt, att antalet timmar multipliceras med fördelningstalet enligt tabellen ovan, och det reducerade antalet timmar medför rätt till samma fördelningsdel per timme som fullbetald yrkesarbetare erhåller. - - -
Från ackordssumman skall lärlings förskotterade timlön och ackordskompensation avdragas enligt § 6:1. Om användandet av fördelningstal ger lärlingen mindre förtjänst än uttaget förskott (timlön och ackordskompensation), är förskottslönen garanterad.
Ackordsbeloppet skall uträknas och utbetalas som till övriga arbetstagare. Rätt till ackordsfördelning föreligger även för lärling, då lärling hjälper arbetsgivare med utförande av ackordsatt arbete. I de fall dylikt arbete icke uppmäts, värderas lärlingens rätt till del i överskott efter ackordsförtjänsten för jämförliga arbeten. - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3. Specialarbetare - timlön m.m.
a) Definition
Med specialarbetare avses arbetstagare som genomgått arbetsmarknadsutbildning enligt för branschen godkänd läroplan eller har kompetens i ett speciellt fack inom yrket, exempelvis ventilationsplåtslageri, montering av profilerad plåt m.m. - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
b) Timlön och ackordskompensation
Timlön och ackordskompensation för specialarbetare utgår enligt nedanstående tabell:
-------------------------------------------------------------
Lönetabell Timlön Ack.komp Fördeln.tal
910701 920401 910701 920401
-------------------------------------------------------------
Begynnelselön 30:60 - 31:50 - 0,65
Efter ett års
anställning 30:60 - 31:50 - 0,80
Efter två års
anställning 34:00 - 35:00 - 1,00
-------------------------------------------------------------
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
§ 5 Löneformer
1. Ackordsprislista m.m.
a) Allt arbete, där pris finns utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord, och skall vid sådant arbete härtill hörande ackordsprislista tillämpas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
b) Överenskommelse om ackordspris
Finns arbete ej prissatt i ackordsprislistan eller är arbetet av sådan beskaffenhet, att densamma ej kan tillämpas, skall arbetsgivaren och arbetstagaren överenskomma om för arbetet lämpligt ackordspris.
Överenskommelsen skall träffas före arbetets påbörjande samt vara skriftlig och gjord på av organisationerna godkända och av arbetsgivaren tillhandahållna blanketter.
c) Arbetets utförande mot tidlön
Kan på sätt som säges i § 5:1 b) överenskommelse om ackordspris ej träffas skall ifrågavarande arbete utföras mot timlön och ackordskompensation, såvida överenskommelse om högre tidlön ej kan träffas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2. Alternativa löneformer
a) Förhandling om övergång från rakt ackord till alternativ löneform kan upptagas mellan arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen, om arbetsgivaren eller majoriteten av berörda arbetstagare inom företaget så begär.
Alternativa löneformer är:
- Premieackord
- Fast lön
Om minst 4/5 av berörda arbetstagare godkänner övergång till annan löneform skall löneformen gälla jämväl för återstoden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
c) Löneutvecklingen
- - -
Förhandling om ... lönerevision skall ske med beaktande av löneutvecklingen för plåtslageribranschen inom dyrortsgruppen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Fast lön
Efter förhandling mellan den lokala arbetstagarorganisationen och företaget kan uppgörelse träffas om fast timlön.
Förhandling om lönenivån skall ske med beaktande av ortsgruppens statistiska genomsnittslön.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Tillämpningsanvisningar avseende icke nivåhöjande löneökningar
Plåtslageriernas Riksförbund och Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet har enats om följande tillämpningsanvisningar till punkt 2.4 i överenskommelsen mellan SAF och LO av den 11 maj 1980.
SAF och LO är överens om att en arbetstagare i sin anställning skall kunna öka sin inkomst till följd av
- ökad erfarenhet
- ökade krav i befattningen
- ökat ansvar
- förbättrade yrkeskunskaper och övriga kvalifikationer samt
- lång anställning i företaget.
SAF-LO-överenskommelsens punkt 2.4, avser individuella tillägg som i samband med lönerevisioner ges till arbetstagare som uppfyller en eller flera av de i punkten upptagna kvalifikationerna. Avsikten är att efter hand uppnå en sådan arbetarlönesättning att tilläggen vid oförändrad struktur blir icke nivåhöjande. Därigenom nås en motsvarighet på arbetarområdet till icke nivåpåverkande löneelement på andra avtalsområden.
Det är ett gemensamt intresse för de lokala parterna i företaget att det byggs upp en lönestruktur enligt vad som sägs i föregående stycke och att systemet tillämpas i enlighet med grundtankarna i SAF-LO- uppgörelsen. Samverkan mellan de lokala parterna kan t.ex. ha formen av förhandsdiskussion om utläggningen eller av regelbundet återkommande diskussioner, vid vilka arbetsgivaren redovisar hur strukturfrågan utvecklas. Vid företag, där det redan idag finns en etablerad praxis för handläggning av sådana lönejusteringar som nu är ifråga, är det lämpligt att denna tillämpas även i fortsättningen. De lokala parterna förhandlar på begäran av endera parten i syfte att träffa överenskommelse om vilka riktlinjer som skall tillämpas för sådana individuella löneförändringar som här avses. - - -.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
§ 6 Betalning för ackordsarbete
1. Förskottslön vid ackordsarbete
a) Arbetstagaren har rätt att, per arbetad timme, erhålla ett förskott som motsvarar den för honom gällande timlönen och ackordskompensationen enligt § 4. Förskottet är garanterat och utbetalas löneperiodvis. Detta gäller endast i den mån arbetstagaren inte missköter arbetet.
Förskott avdrages från ackordssumman efter fördelning enligt § 4.
b) Har extra förskott utbetalats (utöver förskott enligt 1 a), som inte i sin helhet täcks av ackordsöverskottet, är varje arbetstagare som erhållit för mycket återbetalningsskyldig härför.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2. Mätning av ackordsarbete
- - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
e) Efter fullgjord mätning upprättas ackordsräkning med fördelningslista.
Allt ackordsarbete och allt tidlönearbete i samband med ackordsarbete skall uppföras på ackordsräkning. - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Fördelning av ackord
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Alla som deltagit i ackordet och som har rätt till fördelningstal skall dela ackordssumman efter det antal ackords- och tidlönetimmar med vilka var och en deltagit i ackordsobjektet och i proportion till vederbörandes gällande fördelningstal enligt § 4. Detta gäller oavsett om en eller flera arbetstagare träffat ackordsöverenskommelse enligt § 5 med arbetsgivaren.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10. Lägsta ackordsbelopp
Om arbetstiden, för ett arbetsobjekt, inte uppgår till 16 arbetstimmar, kan sådant arbete utföras mot tidlön om arbetstagaren så önskar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 BAKGRUND
Handelsbolaget Göinge Plåtslageri, Göinge Plåt AB och AB Jonasson & Son Plåtslageri är verksamma inom plåtslageribranschen och medlemmar i arbetsgivareförbundet.
I Göinge Plåt AB utgick en timlön till yrkesarbetarna som bestod av en fast del om 83 kr 70 öre och ett kvalifikations- och ansvarstillägg om 7 kr 30 öre. Oenighet uppstod om hur lönen till företagets lärlingar skulle beräknas. Parterna var överens om att lärlingarnas för ackord avsedda fördelningstal skulle tillämpas men hade olika uppfattningar om vilket lönebelopp som skulle ligga till grund för beräkningen. Enligt företagets mening skulle de för lärlingarna gällande fördelningstalen tillämpas på den fasta lägre delen av den i företaget gällande yrkesarbetarlönen. Från arbetstagarsidan anfördes att yrkesarbetarnas totala timlönebelopp, dvs. 93 kr per timme, skulle utgöra basen för fastställandet av lärlingslönerna.
Tvistefrågan i Göinge Plåt AB gäller lönen till förbundets medlem J.H. som är anställd i företaget. J.H. var tidigare lärling men blev yrkesarbetare den 7 september 1992 eftersom han då hade arbetat under det i kollektivavtalet föreskrivna antalet timmar. Med hänsyn till att den i företaget gällande yrkesarbetarlönen uppgick till 93 kr per timme krävde förbundet att J.H. skulle erhålla lön med detta belopp från och med det att han blev yrkesarbetare. Han fick emellertid endast 85 kr per timme. Från arbetsgivarsidan motsatte man sig att betala högre lön till J.H. under åberopande av att kollektivavtalets tillämpningsanvisningar avseende INL gav stöd för en sådan individuell lönesättning.
Med anledning av denna oenighet beslutade förbundsparterna vid sammanträde den 25 mars 1992 i Centrala förhandlingsnämnden - parternas centrala förhandlingsorgan - att lärlingarnas fördelningstal skulle tillämpas på beloppet 93 kr per timme. Nämnden motiverade sitt beslut med att samtliga i Göinge Plåt AB verksamma yrkesarbetare erhöll 93 kr per timme och att detta lönebelopp därför fick anses som den yrkesarbetarlön som gällde i företaget. Efter nämndens beslut har företaget beräknat lärlingslönerna på det i beslutet angivna sättet.
Handelsbolaget Göinge Plåtslageri, som senare ombildades till Göinge Plåt AB, tillämpade samma yrkesarbetarlön som aktiebolaget. Förbundets medlem M.B. var anställd som specialarbetare i handelsbolaget. Den 1 juni 1992 hade han varit anställd i företaget sedan två år. Från och med den tidpunkten uppgick följaktligen hans fördelningstal till 0,80. Från arbetstagarsidan gjordes gällande att M.B:s lön därefter skulle beräknas på motsvarande sätt som lärlingslönerna, dvs. det för honom gällande fördelningstalet 0,80 skulle multipliceras med lönebeloppet 93 kr per timme. Därmed skulle timlönen för honom uppgå till 74 kr 70 öre per timme. Han uppbar emellertid endast 67 kr per timme. Förbundets begäran avvisades från arbetsgivarsidan med motiveringen att det endast var lärlingarnas timlöner som skulle fastställas med hjälp av fördelningstal.
I AB Jonasson & Son Plåtslageri var förbundets medlemmar M.J., H.Å.L., M.S. och K.R.S. anställda. M.J. och K.R.S. var specialarbetare, H.Å.L. nybliven yrkesarbetare medan M.S. var lärling. I företaget genomfördes en lönerevision som innebar att den maximala yrkesarbetarlönen med verkan från och med den 1 april 1992 uppgick till 94 kr per timme. Vid denna tidpunkt var M.J. och K.R.S. berättigade till fördelningstalet 1,00. Förbundet begärde därför att deras löner därefter skulle uppgå till 94 kr per timme. Detta motsatte sig företaget med hänvisning till att fördelningstalen inte var tillämpliga på specialarbetare som arbetade mot timlön utan att för dem gällde en individuell lönesättning. De löner som utbetalades till M.J. och K.R.S. uppgick till 86 kr per timme respektive 89 kr per timme. I huvudsak motsvarande argumentation fördes beträffande lönen för H.Å.L. som under vecka 39 1992 övergick från att vara lärling till att bli yrkesarbetare. Han erhöll 78 kr per timme. M.S. blev vecka 48 1992 berättigad till fördelningstalet 0,90. Enligt förbundet skulle det för honom gällande fördelningstalet 0,90 därefter tillämpas på lönebeloppet 94 kr per timme vilket skulle ha gett honom en lön om 84 kr 60 öre per timme. M.S. uppbar 69 kr per timme. Arbetsgivarsidans ståndpunkt var att en lärlings lön skulle relateras till lönen för den särskilda arbetstagare som lärlingen arbetade tillsammans med.
Mellan parterna har tvisteförhandlingar förts. Dessa har emellertid inte givit något resultat.
3 YRKANDEN
Arbetstagareförbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta
a. Handelsbolaget Göinge Plåtslageri att till M.B. utge innestående lön och semesterersättning med 7 093 kr samt till förbundet allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 15 000 kr ävensom på beloppen betala ränta enligt 6 § räntelagen på innestående lön och semesterersättning från och med den 1 januari 1992 samt på det allmänna skadeståndet från och med den 12 november 1992, dvs. dagen för delgivning av stämningsansökan, allt tills betalning sker,
b. Göinge Plåt AB att till J.H. utge innestående lön med 1 400 kr per månad, dvs. motsvarande mellanskillnaden mellan 93 kr per timme och 85 kr per timme, från och med den 8 september 1992 och till dagen för huvudförhandling i målet samt till förbundet allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 15 000 kr ävensom på beloppen betala ränta enligt 6 § räntelagen, på innestående lön från och med den 8 september 1992 och för tiden därefter från och med den första i varje månad samt på det allmänna skadeståndet från och med den 22 april 1993, dvs. dagen för delgivning av stämningsansökan, allt tills betalning sker,
c. AB Jonasson & Son Plåtslageri (tidigare firma Agne Jonassons Plåt i Hässleholm AB)
1. att till K.R.S. utge mellanskillnaden mellan 94 kr per timme och utbetald lön om 89 kr per timme från och med den 1 april 1992 och till dagen för huvudförhandling i målet,
2. att till M.J. utge mellanskillnaden mellan 94 kr per timme och utbetald lön om 86 kr per timme från och med den 1 april 1992 och till dagen för huvudförhandling i målet,
3. att till H.Å.L. utge mellanskillnaden mellan 94 kr per timme och utbetald lön om 78 kr per timme från och med den 1 oktober 1992 och till dagen för huvudförhandling i målet,
4. att till M.S. utge mellanskillnaden mellan 84 kr 60 öre per timme och utbetald lön om 69 kr per timme från och med den 1 december 1992 och till dagen för huvudförhandling i målet, samt
5. på beloppen utge ränta enligt 6 § räntelagen från och med den sista i varje månad och tills betalning sker.
Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till samtliga arbetstagarsidans yrkanden men vitsordat yrkade belopp och yrkad ränta som i och för sig skäliga.
Arbetsgivareförbundet har väckt fastställelsetalan mot arbetstagareförbundet och yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att de fördelningstal som anges i § 4 i kollektivavtalet endast är tillämpliga vid ackordsarbete.
Arbetstagareförbundet har bestritt bifall till arbetsgivarparternas fastställelsetalan.
Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.
4 PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN
4.1. Arbetstagareförbundet
Kollektivavtalet är uppbyggt utifrån förutsättningen att rakt ackord är branschens huvudlöneform. Detta framgår av bestämmelsen i § 5:1 a) enligt vilken allt arbete som är prissatt i ackordsprislistan skall utföras på ackord. Vid ackordsarbete har arbetstagarna enligt § 6:1 a) rätt till förskottslön. Denna förskottslön skall motsvara den för arbetstagaren gällande timlönen jämte ackordskompensation. Dessa belopp återfinns i § 4. Beloppen varierar beroende på om arbetstagaren är yrkesarbetare, lärling eller specialarbetare. Förskottslönen är garanterad. Timlönen jämte ackordskompensationen utgör således vars och ens garantilön. När ackordssumman skall fördelas mellan arbetstagarna dras förskottet av från förtjänsten. Återstoden blir ackordsöverskott.
Av § 6:1 b) framgår att arbetsgivaren har möjlighet att betala en förskottslön som är högre än garantilönen. Ett sådant extra förskott är arbetstagaren, till skillnad från vad som gäller beträffande det garanterade förskottet, skyldig att betala tillbaka om det inte i sin helhet täcks av ackordsöverskottet.
I § 5:1 b) och c) anges alternativ till prissättning av sådant arbete där det inte går att följa ackordsprislistan antingen därför att arbetet inte återfinns däri eller därför att arbetet är av sådan beskaffenhet att prislistan inte kan tillämpas. Arbetsgivaren och de arbetstagare som skall utföra arbetet är då i första hand hänvisade till att själva komma överens om ett ackordspris. En sådan överenskommelse skall träffas innan arbetet inleds. Lyckas inte parterna träffa någon ackordsöverenskommelse skall arbetet utföras mot timlön och ackordskompensation, dvs. mot den garantilön som avtalet erbjuder, om parterna inte enas om ett högre tidlönebelopp.
Mellan de berörda reglerna i § 5 och bestämmelserna i § 6 om förskottslön vid ackordsarbete finns ett samband. Kollektivavtalets huvudregel om att rakt ackord är den löneform som i första hand skall tillämpas innebär nämligen att förhöjd tidlön enligt § 5:1 c) får uppfattas som förskottslön vid ackordsarbete. Den förhöjda tidlönen ersätter det raka ackordet och skall därför behandlas som ackordslön.
Förhöjd tidlön enligt § 5:1 c) utgör inte fast lön eftersom den är avsedd att gälla för endast ett objekt i taget. När arbetena på ett objekt avslutats är parterna inte för framtiden bundna av den eventuella överenskommelse om förhöjd tidlön som gällt för just det objektet. Ingenting hindrar att arbetena på nästa objekt utförs på ackord.
Fast lön kan förekomma enligt kollektivavtalet. Det är då fråga om fast lön såsom en till ackord alternativ löneform. Av § 5:2 a) första stycket framgår att arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen kan inleda förhandling om övergång från rakt ackord till alternativ löneform på initiativ av arbetsgivaren eller en majoritet av berörda arbetstagare inom företaget. Enligt andra stycket i nämnda bestämmelse är de alternativa löneformerna premieackord respektive fast lön. Uppgörelse om fast lön träffas mellan företaget och den lokala arbetstagarorganisationen. Därvid skall lönenivån fastställas med beaktande av ortsgruppens statistiska genomsnittslön. Annorlunda uttryckt innebär detta att ackordslönerna påverkar storleken av de fasta timlönerna. Detta förhållande liksom det förhållandet att ett skifte till alternativ löneform är kringgärdat av restriktioner visar hur grundtanken om det raka ackordet som dominerande ersättningsform genomsyrar kollektivavtalet.
Den arbetstagarkategori som avses när en överenskommelse träffas om förhöjd tidlön eller om fast lön är yrkesarbetarna. Såvitt förbundet känner till förekommer därvid inte någon differentiering av lönerna. Det skulle för övrigt strida mot kollektivavtalet.
Kollektivavtalet tillåter dock vissa löneskillnader men endast vid ackordsarbete. De löneskillnader det här blir fråga om utgörs av dels den olikhet i förtjänstutfall som råder mellan medlemmarna i ett ackordslag beroende på det antal ackordstimmar som var och en lagt ned på arbetet, dels den olikhet som följer av systemet med fördelningstal som gäller för lärlingar och specialarbetare.
Enligt § 6:4 andra stycket skall alla som deltagit i ackordet och som har rätt till fördelningstal dela på ackordssumman efter det antal ackords- och tidlönetimmar med vilka var och en deltagit i arbetet och i proportion till vederbörandes fördelningstal.
Ordningen med fördelningstal har till syfte att undvika att lärlingar som ingår i ett ackordslag skall bli en belastning för laget genom att lärlingarna i regel arbetar mindre effektivt än de redan utlärda plåtslagarna. Motsvarande intresse gör sig gällande beträffande specialarbetarna. En specialarbetare har nämligen inte genomgått föreskriven lärlingsutbildning. Enligt definitionen i § 4:3 a) första stycket är specialarbetare en arbetstagare som genomgått arbetsmarknadsutbildning enligt för branschen godkänd läroplan eller har kompetens i ett speciellt fack inom yrket, t.ex. ventilationsplåtslageri.
De för lärlingar gällande fördelningstalen återfinns i § 4:2 a) och specialarbetarnas fördelningstal i § 4:3 b). Fördelningstalens storlek är kopplad till det antal timmar en lärling arbetat respektive den tid en specialarbetare varit anställd. För lärlingar går fördelningstalen från 0,20 och upp till 0,90, dvs. de ökar med tio procentenheter i taget från 20 procent till 90 procent. För specialarbetare är skalan inte lika skiktad. För denna kategori gäller till att börja med ett fördelningstal om 0,65 , därefter 0,80 och efter två års anställning 1,00.
Fördelningstalen fungerar på följande sätt.
Det för arbetstagaren gällande fördelningstalet multipliceras med det antal timmar arbetstagaren arbetat. Det utifrån fördelningstalet bestämda timantalet används sedan för att dels räkna fram ackordsförtjänsten, dels räkna ut arbetstagarens ackordslön.
Vad gäller tidlön tillåter kollektivavtalet inte några löneskillnader. Förvisso återfinns i § 5 tillämpningsanvisningar avseende icke nivåhöjande löneökningar (INL). Därav framgår att en arbetstagare i sin anställning skall kunna öka sin inkomst till följd av bl.a. ökad erfarenhet, ökade krav i befattningen, ökat ansvar, förbättrade yrkeskunskaper samt lång anställningstid i företaget. INL tillkom i 1980 års centrala avtalsuppgörelse mellan SAF och LO. Delvis var 1970-talets inflationsekonomi bakgrunden till INL. Från LO:s sida krävdes ett lönetillägg som inte skulle alstra någon löneglidning och därmed inte orsaka att lönenivåerna höjdes inom andra områden av arbetsmarknaden. Resultatet blev att de nämnda parterna i maj 1980 träffade en överenskommelse om INL. Systemet är dock svårt att tillämpa och saknar praktisk betydelse. Det kan inte tillämpas inom ett ackordslag. För ackordslaget gäller ju avtalets bestämmelser om fördelning av ackordssumman med eventuell tillämpning av fördelningstal. Man skulle möjligen kunna tänka sig att INL kunde få betydelse för en arbetstagare som tilldelats vissa uppgifter av arbetsledande karaktär. Förbundet känner emellertid inte till om någon sådan tillämpning förekommit. Hur det än förhåller sig därmed kan man inte som arbetsgivareförbundet har gjort ta tillämpningsanvisningarna avseende INL till intäkt för att differentierade tidlöner är tillåtna enligt kollektivavtalet.
Vid de i målen aktuella företagen har man tillämpat förhöjda tidlöner enligt § 5:1 c). De arbeten som utförts vid företagen har emellertid ostridigt till övervägande del varit av sådant slag att de återfunnits i ackordsprislistan eller gått att prissätta genom ackordsöverenskommelse. Företagen har således övergett det raka ackordet för tidlön utan att någon överenskommelse träffats om övergång till fast lön som alternativ löneform. I stället har systemet med förhöjda tidlöner blivit permanent. De förhöjda tidlönerna har inte som förutsätts enligt kollektivavtalet gällt endast för visst arbete på ett särskilt objekt utan har kommit att gälla från objekt till objekt. Detta läge har uppstått som en följd av den tidigare under 1970- och 1980-talen rådande högkonjunkturen med den stora efterfrågan på plåtslagare som detta innebar. Under den perioden erbjöd arbetsgivarna så fördelaktiga ackordsförskott i form av förhöjda tidlöner att incitamentet för arbetstagarna att mäta arbetena genom s.k. teknisk mätning föll bort. I stället gjorde man en "fuskmätning" som innebar att en ackordssumma räknades fram genom att den tidigare överenskomna förhöjda tidlönen multiplicerades med den tid som gått åt för arbetet. Därefter upprättades ackordsräkning. Av olika skäl slopades dessa förenklade mätningar. Systemet med i princip permanenta förhöjda tidlöner bibehölls dock.
Sannolikt låg de förhöjda tidlönerna på samma nivå inom ett företag. I annat fall borde tvister i detta avseende ha dykt upp tidigare. Sådana meningsskiljaktigheter har emellertid inte förekommit förrän på senare tid sedan konjunkturkurvan börjat dala och arbetsgivarna försökt pressa ned lönenivåerna.
Inom arbetstagareförbundet var man medveten om den nu beskrivna ordningen med förhöjda tidlöner. Trots att den utgjorde ett avsteg från kollektivavtalet ansåg sig förbundet inte ha någon anledning att agera eftersom arbetstagarna ingalunda missgynnades. Förtjänsten blev högre än den skulle ha blivit om arbetena hade mätts.
Emellertid vållade de förhöjda tidlönerna problem hos företag i södra Sverige när lönerna till lärlingar skulle fastställas. Arbetsgivarna motsatte sig nämligen att tillämpa lärlingarnas fördelningstal på de förhöjda tidlönerna. I stället beräknades lärlingarnas ersättning på basis av garantilönen. Dessa svårigheter återfanns på lokal nivå. Centralt hade man från arbetsgivarsidan däremot vidgått att lärlingslönerna skulle fastställas med utgångspunkt i de förhöjda tidlönerna. För att lättare kunna övertyga de lokala arbetsgivarparterna härom föreslog förbundet vid 1988 års avtalsförhandlingar att följande text skulle införas i § 4:2 c) tredje stycket.
Fördelningstalet tillämpas även för att fastställa lön till lärling vid arbete på förhöjd timpenning eller fast lön.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Anteckningar till förhandlingsprotokollet
Parterna är överens om att den nya texten ej avser att förändra nuvarande tolkning. Det tillförda stycket avser endast ett förtydligande av innebörden av det fördelningstal som man tidigare är överens om.
Förslaget möttes inte av någon invändning från arbetsgivarsidan. Från den sidan svarade man att man delade förbundets uppfattning om arbetstagarnas rätt till fördelningstal men såg inte någon anledning att ändra kollektivavtalet så som förbundet föreslagit. Arbetsgivareförbundets motivering härför var att eftersom parterna redan var överens om att fördelningstalen var tillämpliga även vid förhöjd tidlön och fast lön den föreslagna ändringen var onödig och riskerade att skapa förvirring i stället för att bringa klarhet. Någon ändring av kollektivavtalet kom därför inte till stånd.
Arbetstagareförbundet har uppfattat parternas agerande under avtalsförhandlingarna år 1988 som att därigenom träffades en överenskommelse i kollektivavtalsform om innebörden i nu nämnt hänseende av det mellan parterna gällande kollektivavtalet.
Enligt förbundet innebar det mellan parterna träffade tolkningsavtalet att kollektivavtalet skall tolkas på följande sätt.
Kollektivavtalet saknar uttryckliga bestämmelser om betydelsen av en arbetstagares rätt till fördelningstal när ett arbete inte utförs på ackord. Detta förklaras av att kollektivavtalet bygger på att allt arbete skall utföras på ackord. När ackordslön ersatts med förhöjd tidlön eller fast lön sägs således ingenting i själva avtalstexten om hur lärlingar och specialarbetare skall avlönas. I den situationen måste kollektivavtalet ges den tolkningen att de i avtalet bestämda fördelningstalen i stället skall tillämpas på den förhöjda tidlönen eller den fasta lönen.
Denna tolkning faller sig naturlig eftersom dessa löneformer får uppfattas som en ersättning för ackord och därför bör följa de regler i kollektivavtalet som gäller ackord. Detta bör i varje fall gälla tillämpningen av fördelningstal. Vidare förutsätter kollektivavtalet att förhållandet vad gäller löner skall vara likformigt mellan yrkesarbetare och lärlingar oberoende av den löneform som tillämpas vid ett företag. Förhöjd tidlön enligt § 5:1 c) uppvisar ett drag av ackordskaraktär genom att arbetsgivaren och arbetstagarna är bundna av denna löneform för endast ett objekt i taget.
Parterna är ense om att de för lärlingar gällande fördelningstalen skall tillämpas vid förhöjd tidlön eller fast lön. Däremot har parterna skilda uppfattningar om huruvida motsvarande gäller även beträffande specialarbetarnas fördelningstal. Vidare råder oenighet om på vilket lönebelopp fördelningstalen skall tillämpas.
I det ändringsförslag som förbundet presenterade vid 1988 års avtalsförhandlingar talas visserligen endast om lärlingar och inte om specialarbetare. Arbetstagareförbundet har emellertid hela tiden utgått från att parterna genom tolkningsavtalet enats om att även de för specialarbetare gällande fördelningstalen skulle tillämpas vid förhöjd tidlön och fast lön. Eftersom det endast var lärlingslönerna som vållat problem, hade förbundet ingen anledning att framhålla även specialarbetarnas lönesituation under avtalsförhandlingarna. Denna uppfattning om tolkningsavtalets räckvidd vinner stöd av det förhållandet att specialarbetare ursprungligen behandlades som lärlingar när deras ackordslön skulle bestämmas. Inte förrän i slutet av 1960-talet blev specialarbetare en självständig kategori i kollektivavtalet. Dessförinnan bestämdes en specialarbetares ackordslön med hjälp av det för lärlingar gällande fördelningstal som bäst svarade mot specialarbetarens kompetens.
Vad gäller basen för bestämmandet av lärlingslönerna och, med förbundets uppfattning om tolkningsavtalets omfattning, specialarbetarlönerna har från arbetsgivareförbundets sida gjorts gällande att lärlingens fördelningstal skulle tillämpas på lönen för den yrkesarbetare med vilken lärlingen för tillfället arbetade. I ett företag som, ehuru kollektivavtalsstridigt, tillämpar olika tidlöner för olika yrkesarbetare skulle detta innebära att en lärlings lön varierade beroende på vem som för tillfället var hans arbetskamrat. Enligt förbundet faller denna uppfattning på att det inte är praktiskt möjligt att vid tidlönearbete avgöra vem en lärling vid varje tillfälle arbetat tillsammans med. Kollektivavtalet erbjuder inget sådant kontrollsystem. Med utgångspunkten att kollektivavtalet inte tillåter differentierade tidlöner är förbundets uppfattning att det är den i ett företag gällande enhetliga yrkesarbetarlönen som skall bilda grundval för bestämmandet av lärlingarnas och specialarbetarnas löner.
Att denna ståndpunkt är riktig illustreras av ett protokoll från Centrala förhandlingsnämndens sammanträde den 25 mars 1992. Centrala förhandlingsnämnden är parternas organ för central förhandling. Vid detta sammanträde behandlade nämnden en tvist om vilken lönenivå som skulle gälla för lärlingarna vid Göinge Plåt AB. Bakgrunden till tvisten var att bolaget tillämpade tidlöner som för yrkesarbetare bestod av dels en fast del om 83 kr 70 öre per timme, dels en rörlig del som utgjordes av s.k. kvalifikations- och ansvarstillägg om 7 kr 30 öre. Enligt bolaget skulle lärlingarnas lön bestämmas utifrån den fasta delen medan man från arbetstagarsidan hävdade att den totala yrkesarbetarlönen, dvs. 93 kr per timme, skulle ligga till grund för beräkningen av lärlingslönerna. Vid nämndsammanträdet konstaterades att utredningen i ärendet visade att samtliga utlärda plåtslagare vid företaget erhöll 93 kr per timme vilket enligt nämnden innebar att detta belopp utgjorde den i företaget gällande yrkesarbetarlönen. Med hänsyn härtill beslutade nämnden fastställa att fördelningstalet för lärlingar skulle tillämpas på beloppet 93 kr per timme. Bolaget rättade sig efter nämndens beslut.
Beslutet visar att parterna på central nivå alltjämt i början av år 1992 var ense om att ett företag som tillämpade tidlön skulle beräkna lönen till sina lärlingar på basis av den lön för yrkesarbetare som gällde i företaget. På samma sätt som beträffande tolkningsavtalet har förbundet utgått från att parterna underförstått var ense om att motsvarande skulle gälla även för specialarbetarna.
Bakgrunden till de föreliggande tvisterna var följande.
I Handelsbolaget Göinge Plåtslageri, som sedermera ombildades till Göinge Plåt AB, tillämpades samma lön för yrkesarbetare som i aktiebolaget. Specialarbetaren M.B. var anställd i handelsbolaget. Eftersom han varit anställd i över ett år hade han rätt till fördelningstalet 0,80. Med hänsyn till att yrkesarbetarlönen i bolaget uppgick till 93 kr per timme borde följaktligen M.B:s lön ha fastställts till (0,80 x 93 kr per timme =) 74 kr 70 öre. Emellertid erhöll han endast 67 kr per timme. Från bolagets sida motiverades denna lönesättning med att man ansåg sig ha full frihet att bestämma M.B:s lön så länge garantilönenivån inte underskreds. Bolaget ansåg sig således inte ha någon skyldighet enligt kollektivavtalet att tillämpa M.B:s fördelningstal på beloppet 93 kr per timme. Vid den centrala tvisteförhandling som med anledning härav ägde rum den 26 augusti 1992 hänförde sig arbetsgivareförbundet enligt förhandlingsprotokollet till vad som förevarit mellan parterna under 1988 års avtalsförhandlingar. Arbetsgivarsidan hänvisade därvid till att de "medgivanden" som tidigare gjorts från arbetsgivareförbundets sida endast inneburit att företag som tillämpade tidlön skulle fastställa lärlingarnas löner med hjälp av de för lärlingarna gällande fördelningstalen på grundval av lönen för de "fullbetalda" arbetstagare med vilka lärlingen arbetade. Enligt arbetsgivareförbundet hade man aldrig medgett att tillämpa någon motsvarande princip beträffande specialarbetare.
Enligt arbetstagareförbundet intog arbetsgivarsidan vid den nämnda tvisteförhandlingen sålunda en ståndpunkt som avvek från den innebörd parterna genom tolkningsavtalet skänkt kollektivavtalet.
Förhållandena var likartade i AB Jonasson & Son Plåtslageri. Efter lönerevision i bolaget med verkan från och med den 1 april 1992 utbetalades en maximal yrkesarbetarlön om 94 kr per timme. Bland de anställda fanns specialarbetarna M.J. och K.R.S. vilka vid den aktuella tidpunkten hade två års anställningstid och således rätt till fördelningstalet 1,00. Från och med den 1 april 1992 borde följaktligen den för dem gällande tidlönen ha uppgått till 94 kr per timme. M.J. har emellertid erhållit endast 86 kr per timme och K.R.S. 89 kr per timme. Vidare hade bolaget en lärling, M.S., som vecka 48 1992 kunde tillgodoräkna sig ett tillräckligt antal arbetstimmar för att vara berättigad till fördelningstalet 0,90. Med förbundets inställning att det är den i ett företag tillämpade yrkesarbetarlönen som skall utgöra bas för tillämpningen av fördelningstalen skulle M.S. lön från och med den nämnda tidpunkten ha uppgått till (0,90 x 94 kr per timme =) 84 kr 60 öre per timme. Till M.S. har dock utgetts endast 69 kr per timme. Lokal tvisteförhandling med förbundsmedverkan ägde rum den 1 december 1992. Av förhandlingsprotokollet framgår att arbetsgivareförbundet hävdade att fördelningstalen efter "särskilt medgivande" var tillämpliga vid tidlön men endast beträffande lärlingar och då i relation till de "respektive vuxna" som lärlingen arbetade tillsammans med. Övriga löner skulle enligt arbetsgivarsidan sättas efter fri förhandling med beaktande av arbetstagarens erfarenhet.
Sedan avtalsförhandlingarna år 1988 har arbetsgivareförbundet sålunda stegvis förskjutit sin position. Den ståndpunkt arbetsgivarsidan senast intagit innebär som arbetstagareförbundet uppfattat saken att arbetsgivareförbundet ändrat uppfattning såväl om karaktären av parternas agerande under avtalsförhandlingarna som om räckvidden därav. Sålunda skulle inte ett tolkningsavtal ha slutits. Arbetsgivareförbundet skulle endast ensidigt ha åtagit sig att tillämpa kollektivavtalet på visst sätt. Detta medgivande skulle i sin tur innebära att vid tidlön fördelningstalen ägde tillämpning endast beträffande lärlingar och att den differentiering i tidlönesättning som vid det enskilda företaget kunde råda vad gäller yrkesarbetare och specialarbetare fick slå igenom även när lärlingslönerna bestämdes.
Med hänsyn till det tidigare anförda avvisar arbetstagareförbundet denna inställning. Förbundet gör gällande att Handelsbolaget Göinge Plåtslageri samt AB Jonasson & Son Plåtslageri genom att handla i enlighet med den nu återgivna uppfattningen agerat i strid mot den tolkning av kollektivavtalet som parterna genom tolkningsavtalet enades om år 1988. Enligt arbetstagareförbundet har de båda bolagen sålunda brutit mot kollektivavtalet och skall därför utge ekonomiskt och allmänt skadestånd i enlighet med förbundets i nu aktuella hänseenden framställda yrkanden.
Vad därefter gäller lönesättningen vid tidlön till sådana förutvarande lärlingar som just blivit yrkesarbetare har parterna även i detta avseende olika uppfattning.
Såväl vid Göinge Plåt AB som vid AB Jonasson & Son Plåtslageri arbetade nyblivna yrkesarbetare. Vid Göinge Plåt AB var det före detta lärlingen J.H. och vid AB Jonasson & Son Plåtslageri var det förutvarande lärlingen H.Å.L.. Den 7 september 1992 hade J.H. arbetat ett sådant antal timmar att han då uppnådde yrkesarbetarstatus. H.Å.L. övergick till att vara yrkesarbetare under vecka 39 1992. Fastän det inte uttryckligen anges så i kollektivavtalet eftersom det högsta fördelningstal en lärling enligt avtalet kan bli berättigad till är 0,90 kan det förhållandet att en arbetstagare uppnått yrkesarbetarnivå uttryckas som att fördelningstalet 1,00 hädanefter gäller för honom. Vid tidlön skall således den som nyss blivit yrkesarbetare ha samma lön som övriga yrkesarbetare vid ett företag. Med hänsyn till kollektivavtalets utpräglade drag av ackordslöneavtal och eftersom tidlön enligt § 5:1 c) utgör en ersättning för ackordslön som i sin tur är en ackordslaget tillkommande kollektiv ersättning, skall J.H:s och H.Å.L:s löner bestämmas på grundval av den i respektive företag gällande yrkesarbetarlönen och utifrån förutsättningen att de båda är berättigade till fördelningstalet 1,00.
Eftersom yrkesarbetarlönen i Göinge Plåt AB var 93 kr per timme och de fullbetalda yrkesarbetarna i AB Jonasson & Son Plåtslageri erhöll 94 kr per timme skulle rätteligen J.H. och H.Å.L. från den tidpunkt då de blev yrkesarbetare ha uppburit motsvarande lön. J.H. fick emellertid endast 85 kr per timme och H.Å.L. 78 kr per timme. Vid den förhandling som den 1 december 1992 förevar mellan parterna behandlades även denna tvistefråga. Som berörts ovan gjorde arbetsgivareförbundet i denna del gällande att vid tidlön lönerna för andra arbetstagargrupper än lärlingar var överlämnade till fri förhandling. Arbetstagareförbundets uppfattning är som tidigare redovisats emellertid den motsatta, nämligen att kollektivavtalet inte tillåter någon sådan lönedifferentiering.
Således har Göinge Plåt AB och AB Jonasson & Son Plåtslageri genom att till J.H. och H.Å.L. utge dessa lägre tidlöner brutit mot kollektivavtalet. Bolagen skall därför utge ekonomiskt och allmänt skadestånd i enlighet med de i denna del framställda yrkandena.
För det fall att arbetsdomstolen skulle finna att parterna aldrig träffade något tolkningsavtal under 1988 års avtalsförhandlingar hävdar förbundet följande.
Eftersom parterna beträffande Göinge Plåt AB genom beslutet vid Centrala förhandlingsnämndens sammanträde den 25 mars 1992 fastställde att lärlingarnas fördelningstal skulle tillämpas på den i företaget gällande yrkesarbetarlönen om 93 kr per timme, har parterna i vart fall vid denna tidpunkt varit överens om att lärlingarnas och enligt förbundets åsikt även specialarbetarnas tidlöner skulle beräknas på basis av vad en fullbetald yrkesarbetare erhöll. Beslutets räckvidd begränsar sig dock till löneförhållandena vid aktiebolaget ävensom det tidigare handelsbolaget. Vad gäller förbundets yrkanden avseende den i handelsbolaget anställde specialarbetaren M.B. åberopas således i andra hand till stöd för dessa innehållet i förhandlingsnämndens beslut.
4.2. Arbetsgivarparterna
Det är riktigt att enligt kollektivavtalet ackordslön är huvudlöneform. Utvecklingen har emellertid gått dithän att tidlön numera är den i praktiken förhärskande löneformen. Detta har medfört att kollektivavtalet ändrat karaktär. Från att ursprungligen ha utgjort ett normallöneavtal har kollektivavtalet vad gäller tidlön övergått till att fungera som ett minimilöneavtal. Denna utvecklingslinje belyses av statistik som parterna gemensamt sammanställt. Därav framgår att ackordsvolymen år 1971 uppgick till 57,5 procent för att tredje kvartalet år 1979 ha sjunkit till 44,6 procent. För närvarande är ackordsvolymen endast 33 procent.
Statistiken visar inte endast att ackordsvolymen sjunkit utan även att det inom branschen finns en lönedifferentiering mellan olika arbetstagarkategorier. För andra kvartalet 1992 uppgick genomsnittsförtjänsten av tidlön och ackordslön i hela landet till 59 kr 39 öre per timme för de som just börjat som lärlingar. För sådana lärlingar som återfinns inom det sista arbetstidsintervallet på lärlingsskalan uppgår motsvarande belopp till 78 kr 18 öre per timme. För yrkesarbetarnas del ligger riksgenomsnittsförtjänsten på 90 kr 61 öre och för specialarbetare med över två års anställning på 84 kr 86 öre. Storstockholm undantaget uppgår motsvarande belopp till 89 kr 50 öre respektive 84 kr 55 öre.
Kollektivavtalet erbjuder två möjligheter att överenskomma om tidlön. Arbetsgivaren och de berörda arbetstagarna kan med stöd av § 5:1 c) avtala om förhöjd tidlön eller så kan arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen enligt § 5:4 efter förhandling träffa uppgörelse om fast lön. I sist nämnda fall blir det fråga om tidlön som en enligt § 5:2 alternativ löneform till ackordslön.
Regleringen i § 5:2 om alternativa löneformer infördes år 1978 i kollektivavtalet. Som framgått hade utvecklingen från det raka ackordet som förhärskande löneform inletts redan tidigare. Den möjlighet som § 5:1 c) ger arbetsgivaren att erbjuda förhöjd tidlön har efter hand kommit att utgöra ett från kollektivavtalet frikopplat system som inneburit att de högre tidlönerna inte gällt endast för ett objekt i taget utan behållits från objekt till objekt. Som arbetstagareförbundet har angivit har de förhöjda tidlönerna på detta sätt kommit att bli i princip permanenta. Det är sådana förhöjda tidlöner som gällt vid de i målen aktuella företagen.
Anledningen till att branschen övergett tanken bakom § 5:1 c) om att förhöjd tidlön skall gälla för endast det enskilda objektet är att man på företagen ansett det opraktiskt att inför varje nytt objekt inleda löneförhandlingar. Överenskommelse om sådan förhöjd tidlön som är avsedd att gälla tills vidare har i regel träffats mellan arbetsgivaren samt den lokala arbetstagarorganisationen eller den individuella arbetstagaren. Ordningen med permanenta förhöjda tidlöner har vidare tillämpats oberoende av om de aktuella arbetena varit av sådant slag att de hade kunnat utföras på ackord. Ackordsprislistan har således satts åsido. Då numera ungefär 67 procent av de arbetstagare som är verksamma inom avtalsområdet avlönas på detta sätt talar praktiska hänsyn för att de permanenta förhöjda tidlönerna får anses vara tillåtna enligt kollektivavtalet. Det har i sammanhanget sitt intresse att notera att arbetstagareförbundet i cirkulär nr 25 1992 av den 3 december konstaterade att under lång tid såväl prissatta som icke prissatta arbeten utförts mot förhöjd tidlön enligt § 5:1 c) och att man blivit överens om att detta skulle gälla vid alla arbeten. Från förbundets sida har man således som kollektivavtalsenligt accepterat det nu skisserade lönesystemet.
Arbetstagareförbundets påstående om att kollektivavtalet inte skulle tillåta differentierade tidlöner bestrids. Åtminstone vid de större plåtslageriföretagen brukar arbetsstyrkan bestå av såväl nyblivna yrkesarbetare som yrkesarbetare med decennielång erfarenhet. Självfallet har en arbetsgivare rätt att i en sådan situation bestämma arbetstagarnas tidlön individuellt. Till stöd för att en differentierad tidlönesättning är godtagen enligt kollektivavtalet kan anföras tillämpningsanvisningarna avseende INL i § 5. Som arbetstagareförbundet förklarat var syftet med INL att på LO-området skapa ett utrymme i tillämpliga kollektivavtal för lönehöjningar som inte skulle behandlas som löneglidning. Parterna har i tillämpningsanvisningarna markerat att de var överens om att lönerna kunde differentieras utifrån vissa i anvisningarna angivna bedömningsgrunder samt om att det var ett gemensamt intresse för de lokala parterna att bygga upp en lönestruktur i enlighet härmed. En differentiering av tidlönerna står således i överensstämmelse med parternas intentioner så som dessa återgetts i tillämpningsanvisningarna. INL-systemet saknar inte praktisk betydelse. Trots att det på lokal nivå mötts med skepsis från arbetstagarsidan har det tillämpats för att bestämma individuella tidlönenivåer även om det förvisso skett i mindre omfattning än arbetsgivarsidan önskat.
Det är ostridigt att parternas handlande vid 1988 års avtalsförhandlingar utmynnade i att de för lärlingar gällande fördelningstalen skulle tillämpas även när lärlingarna arbetade mot förhöjd tidlön eller fast lön. Under avtalsförhandlingarnas sista natt krävde arbetstagarsidan en lösning av de problem som fanns beträffande fastställandet av lärlingarnas ersättning i företag som tillämpade tidlön. Arbetstagareförbundet lade fram det tidigare återgivna förslaget till ändring av § 4:2. Arbetsgivareförbundet avvisade förslaget men medgav att tillämpa de från ackordslönesystemet hämtade fördelningstalen för lärlingar som utförde tidlönearbete. Parterna stannade dock aldrig i någon detaljdiskussion och någon text skrevs aldrig. Arbetsgivarsidans medgivande innebar inte att arbetsgivareförbundet ansåg att den i arbetstagareförbundets ändringsförslag beskrivna tillämpningen av fördelningstalen hade stöd i kollektivavtalet. Parternas agerande skall inte på det sättet ses som en helhet.
Enligt medgivandet skulle lärlingens fördelningstal kopplas till ersättningen hos det arbetslag som lärlingen tillhörde. På motsvarande sätt som den lärling som arbetar med skickliga ackordsarbetare får del av en högre förtjänst än den lärling som har mindre duktiga arbetskamrater kan även vid tidlön lärlingens förtjänst variera eftersom det fördelningstal som lärlingen har rätt till skall tillämpas på lönen för just den arbetare med vilken lärlingen arbetar. Som arbetstagareförbundet berört framfördes detta av arbetsgivareförbundet vid den centrala tvisteförhandling som den 26 augusti 1992 ägde rum med anledning av tvisten om specialarbetaren M.B:s lönenivå. Denna ordning stimulerar lärlingen att söka sig till de skickligaste arbetskamraterna vilket i sin tur ger en effektiv lärlingstid.
Arbetstagareförbundet har i detta sammanhang hänfört sig till Centrala förhandlingsnämndens beslut av den 25 mars 1992 enligt vilket de för lärlingarna vid Göinge Plåt AB gällande fördelningstalen skulle tillämpas på den totala tidlön om 93 kr per timme som utgick till de i företaget anställda yrkesarbetarna. Eftersom det enligt nämndens beslut emellertid endast fanns en lönenivå för yrkesarbetarna i detta företag säger beslutet ingenting om vilken lön som skulle ha legat till grund för lärlingslönerna för det fall att företaget tillämpat olika tidlöner för olika yrkesarbetare.
Det anförda innebär att arbetsgivareförbundet bestrider att parterna i samband med avtalsförhandlingarna år 1988 skulle ha träffat något sådant tolkningsavtal i kollektivavtalets form som förbundet gjort gällande. Arbetsgivarsidans medgivande är en ensidig rättshandling som när som helst kan återkallas av arbetsgivareförbundet om det skulle visa sig att den skapar tvister. Den frågan kan för övrigt ställas vad det av arbetstagareförbundet påstådda kollektivavtalet skulle ha varit avsett att tolka eftersom kollektivavtalet inte säger någonting om hur lärlingslönerna skall fastställas i ett företag som tillämpar tidlön.
Att ett tolkningsavtal i kollektivavtalsform skulle föreligga stupar för övrigt även på formella grunder. För sådana avtal liksom för övriga kollektivavtal gäller nämligen det krav på skriftlig form som ställs upp i 23 § medbestämmandelagen. Arbetstagareförbundet har inte ens påstått att ett skriftligt tolkningsavtal skulle föreligga. Enbart det förhållandet att ena parten i ett kollektivavtal för sin motpart lägger fram ett skriftligt förslag till ändring av avtalet kan inte binda motparten.
Inte heller skall det nyss nämnda beslutet av Centrala förhandlingsnämnden uppfattas som att parterna i vart fall därigenom skulle ha enats om att tillägga kollektivavtalet den innebörd som förbundet förespråkar. Beslutet tar endast sikte på förhållandena vid ett enskilt företag och kan inte ges någon principiell betydelse eller räckvidd.
Vidare motsätter sig arbetsgivareförbundet motsidans uppfattning att parterna underförstått varit ense om att vid tidlön lönesättningen av specialarbetare skulle följa samma princip som lärlingar. Något sådant har över huvud inte varit på tal mellan parterna förrän i samband med de föreliggande tvisterna.
Vad arbetstagareförbundet i sak anfört om löneförhållandena vid de aktuella företagen är riktigt. Arbetsgivareförbundet bestrider dock att lönesättningen vid dessa företag skulle strida mot kollektivavtalet på det sätt som arbetstagarsidan påstått.
Den ersättning som utgetts vid de företag som är aktuella i föreliggande mål utgör tidlön och inte någon sådant substitut för ackord som av den anledningen skulle falla in under kollektivavtalets ackordslöneregler. Det skall observeras att företagen genomgående tillämpat tidlön. Det arbete som utförts har således inte varit sådant tidlönearbete i samband med ackordsarbete som enligt § 6:2 e) skall föras upp på ackordsräkning. Den bestämmelsen saknar här betydelse.
Beträffande den vid AB Jonasson & Son Plåtslageri anställde lärlingen M.S. bestrider arbetsgivareförbundet att företaget enligt kollektivavtalet skulle ha någon skyldighet att tillämpa det för honom gällande fördelningstalet på den lön om 94 kr per timme som utgick till de fullbetalda yrkesarbetarna i företaget. Som framgått har arbetsgivareförbundet aldrig syftat till att medgivandet lönemässigt skulle försätta lärlingarna i en förmånligare situation vid tidlönearbete än vad som gäller vid ackordsarbete.
Vad gäller specialarbetaren M.B. i handelsbolaget Göinge Plåtslageri samt specialarbetarna M.J. och K.R.S. i AB Jonasson & Son Plåtslageri har, med utgångspunkt i att kollektivavtalet tillåter differentierade tidlöner, företagen varit obetagna att på det sätt som skett individuellt bestämma dessa arbetstagares löner så länge den för dem gällande garantilönenivån inte underskridits. Att så skulle förhålla sig har emellertid inte ens påståtts från arbetstagareförbundets sida.
Angående den i Göinge Plåt AB anställde yrkesarbetaren J.H. samt yrkesarbetaren H.Å.L. i AB Jonasson & Son Plåtslageri var de båda vid den tid som är aktuell i målen nyblivna yrkesarbetare. Att som förbundet beskriva detta som att de båda därmed skulle blivit berättigade till fördelningstalet 1,00 är felaktigt. Den som en gång blivit yrkesarbetare har lämnat systemet med fördelningstal. Vid tidlön gäller för honom kollektivavtalets princip om differentierad lönesättning med garantilönenivån som nedre gräns. Det har således stått de båda företagen fritt att sätta de båda arbetstagarnas löner så som skett.
Det kan anmärkas att förbundets uppfattning om kollektivavtalets innebörd torde betyda att det företag som tillämpar tidlön dels skall betala samma lön till samtliga vid företaget anställda yrkesarbetare oberoende av den olikhet i erfarenhet som kan föreligga dem emellan, dels till specialarbetare med över två års anställningstid skall betala samma lön som till yrkesarbetarna. Kollektivavtalet skulle därigenom på ett sätt som aldrig varit parternas avsikt i princip ha återfått karaktären av normallöneavtal.
Med hänsyn till det anförda bestrids att företagen genom att utge lön med de i målen aktuella beloppen brutit mot det mellan parterna gällande kollektivavtalet och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot förbundet och de berörda arbetstagarna.
Mot bakgrund av de föreliggande tvisterna om vilka lönenivåer som vid tidlön skall gälla för yrkesarbetare och specialarbetare är det avslutningsvis av betydelse för arbetsgivareförbundet att få fastställt att enligt kollektivavtalet de däri angivna fördelningstalen endast är tillämpliga vid ackordsarbete.
5 DOMSKÄL
Vid de tre företag som tvisten avser har som löneform tillämpats en permanent tidlön. Den principiella tvistefrågan i målet gäller, om företagen varit avtalsenligt skyldiga att med tillämpning av kollektivavtalets fördelningstal utge en tidlön till lärlingar, specialarbetare och yrkesarbetare efter fullgjord lärlingsutbildning som anknyter till den lön som utbetalas till övriga yrkesarbetare.
De i kollektivavtalet för lärlingar och specialarbetare angivna fördelningstalen avser enligt avtalets lydelse ackordsarbete och tillämpas för fördelning av ackordsersättning när lärling eller specialarbetare deltagit i ackordsarbetet.
Som ett bland flera argument för att de tre företagen varit skyldiga att beräkna lärlingars och specialarbetares löner med utgångspunkt från yrkesarbetarnas lön med tillämpning av fördelningstalen har arbetstagareförbundet åberopat att den av företagen tillämpade permanenta tidlönen avtalsenligt är att betrakta som ett förskott på ackordsersättning och att kollektivavtalets för ackordsarbete gällande regler varit tillämpliga.
Det är upplyst att inom plåtslageribranschen ackord alltjämt avtalsenligt är att betrakta som den huvudsakliga löneformen. Det har emellertid även anförts att numera sedan en lång följd av år tidlön tillämpas i ökande utsträckning. Det är härvidlag inte fråga om fast lön enligt bestämmelserna i § 5 om alternativa löneformer. Snarare får situationen uppfattas på det sättet att fråga är om en fri tillämpning av bestämmelserna i § 5 c) om utförande av arbete mot tidlön när överenskommelse om ackordspris ej träffas.
Som arbetsdomstolen uppfattar saken har den nu berörda tillämpningen av tidlöneformen varit väl känd av avtalsparterna samt förekommit under så lång tid och vunnit sådan utbredning att den numera inte kan anses oförenlig med kollektivavtalet. Domstolen finner inget som helst stöd för att den permanenta tidlönen skulle vara att betrakta som ett förskott på ackordsersättning och att på den grunden kollektivavtalets regler om ackord och därmed fördelningstalen skulle vara tillämpliga vid permanent tidlön.
Arbetstagareförbundet har till stöd för att fördelningstalen skulle vara tillämpliga också vid permanent tidlön även åberopat vad som förekom i ämnet under 1988 års avtalsförhandlingar. Arbetstagarsidan framförde vid detta avtalstillfälle ett skriftligt förslag om att fördelningstalen skulle tillämpas även för att fastställa lön till lärling vid arbete på förhöjd timpenning eller fast lön. Arbetsgivareförbundet reste i sak ingen invändning mot det väckta förslaget men motsatte sig att kollektivavtalet tillfördes den föreslagna regeln. Sedan arbetsgivarsidan förklarat sig berett att i praktiken tillämpa den föreslagna ordningen lät arbetstagareförbundet förslaget falla. Enligt arbetstagarsidans mening framgår av det anförda att kollektivavtalet är att tolka i enlighet med arbetstagareförbundets uppfattning. Arbetsgivareförbundet har bestritt den anförda tolkningen.
Arbetsdomstolen konstaterar att arbetstagarsidans förslag vid 1988 års avtalsförhandlingar rörande fördelningstalen inte ledde till någon ändring av kollektivavtalet. Vad som förekom vid avtalsförhandlingarna innefattar inte något argument för att tolka kollektivavtalet i överensstämmelse med arbetstagarsidans uppfattning.
Inte heller den i övrigt i målet förebringade utredningen ger något stöd för att fördelningstalen avtalsenligt skulle vara att tillämpa annat än vid ackord.
Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen till uppfattningen att arbetstagareförbundets talan mot de tre företagen skall avslås och arbetsgivareförbundets fastställelsetalan bifallas.
Vid denna utgång i målet skall arbetstagareförbundet ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader med yrkat belopp vilket arbetsdomstolen finner skäligt.
6 DOMSLUT
1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundets talan mot Handelsbolaget Göinge Plåtslageri, Göinge Plåt Aktiebolag och Aktiebolaget Jonasson & Son Plåtslageri.
2. Med bifall till Plåtslageriernas Riksförbunds talan fastställer arbetsdomstolen att de i § 4 i kollektivavtalet angivna fördelningstalen endast är tillämpliga vid ackordsarbete.
3. Arbetsdomstolen förpliktar Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet att ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader med etthundratvåtusentvåhundra (102 200) kr, varav 89 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.
Dom 1994-01-19, målnummer A-316-1992, A-23-1993 och A-256-1993
Ledamöter: Hans Stark, Michael Koch, Margit Strandberg, Lennart Hörnlund, Ulf E. Nilsson, Göte Larsson och Inger Karlsson. Enhälligt.