AD 1995 nr 95

Parter:

Handelsanställdas Förbund; Sveriges Frisörföretagare; Stiwa Herr- Damfrisering Handelsbolag; A-C.J., med firma Lizzies Damsalong

Nr 95

Handelsanställdas Förbund

mot

Sveriges Frisörföretagare och Stiwa Herr-Damfrisering Handelsbolag i Trollhättan

och

Handelsanställdas Förbund

mot

Sveriges Frisörföretagare och A-C.J. med firma Lizzies Damsalong i Uddevalla.

BAKGRUND

Förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning (AMU-förordningen) innebär bl.a. följande. - Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl och under vilken utbildningsbidrag lämnas (1 §). Utbildningen kan anordnas genom att en arbetsmarknadsmyndighet utnyttjar platser inom det reguljära utbildningssystemet eller, vilket är det vanligaste, upphandlar utbildningen (2 §). Den kan avse yrkesutbildning (3 §). - Arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som är eller riskerar att bli arbetslös, har fyllt 20 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, förutsatt att utbildningen bedöms kunna leda till ett stadigvarande arbete (9 §). Under vissa villkor får arbetsmarknadsutbildning även beviljas den som inte är eller riskerar att bli arbetslös (10 §). - Den som genomgår en arbetsmarknadsutbildning har vanligen rätt till utbildningsbidrag i form av dagpenning och särskilt bidrag (18 §). Om han eller hon under utbildningstid får lön eller andra anställningsförmåner från en arbetsgivare, skall dagpenningen emellertid minskas med det belopp som sålunda erhålls (32 §). - I fråga om skyldighet att återbetala utbildningsbidrag tillämpas bestämmelserna om återbetalningsskyldighet i 22 § förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, dock med viss anpassning till reglerna i AMU-förordningen (39 §). Därav följer som huvudregel att den som har fått utbildningsbidrag utan att vara berättigad till det skall betala tillbaka vad han eller hon har fått för mycket.

Mellan Handelsanställdas förbund (Handels) och Sveriges Frisörföretagare (SFF) sluts för tid efter annan ett kollektivavtal av riksavtals natur avseende frisörbranschen (frisöravtalet). Under den tid som är aktuell i dessa mål gällde ett frisöravtal som ingåtts för i första hand tiden den 1 april 1993 - 31 mars 1995. Detta avtal innehöll bl.a. följande regler om utbildning.

§ 11. Utbildningsregler

1) Utbildning vid gymnasieskola (3-årig specialkurs)

Första och andra utbildningsåret är huvudsakligen förlagt till skola, men skall enligt parterna innefatta inslag av schemalagd företagspraktik.

Tredje utbildningsåret. För tredje utbildningsåret upprättas ett utbildningsavtal mellan skolan och företaget. Tredje utbildningsårets början sammanfaller med läsårets början och är förlagt till företag. Utbildningsåret upphör vid skolårets slut. Anställningen är visstidsanställning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Beträffande löner innehöll frisöravtalet bl.a. följande regler.

§ 5. Löner

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Elever/Lärlingar. Löner 930701 - 940630

År Månadslön Provisionsgräns

1 5.094:- -

2 5.762:- -

3 6.931:- 10.050:-

Provisionen för 3-årselever/lärlingar beräknas på samma sätt som för utbildade frisörer för de expedieringar eleven självständigt utför.

För elever vid gymnasieskola sker löneuppflyttning vid respektive skolårs slut.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Stiwa Herr-Damfrisering HB (Stiwa), i Trollhättan, och A-C.J. med firma Lizzies Damsalong, i Uddevalla, är medlemmar i SFF och därmed i förhållande till Handels bundna av frisöravtalet.

I augusti 1991 upphandlade Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län hos dåvarande Östra Vuxengymnasiet i Göteborg en 3-årig frisörutbildning för 16 elever. Upphandlingen avsåg en arbetsmarknadsutbildning och skedde med stöd av 2 § AMU-förordningen. Eleverna, som uttogs av olika arbetsförmedlingar i länet, var arbetslösa och uppfyllde villkoren för utbildningsbidrag enligt AMU-förordningen.

Till utbildningen antogs bl.a. A.S. och E.F. som båda är medlemmar i Handels. De fullgjorde sitt tredje utbildningsår genom företagspraktik under tiden den 23 augusti 1993 - 3 juni 1994, A.S. hos Stiwa och E.F. hos A-C.J.. Beträffande de båda elevernas företagspraktik ingicks avtal mellan Östra Vuxengymnasiet och Stiwa respektive A-C.J.. Bortsett från namn är de båda avtalen likalydande och innehåller bl.a. följande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

AVTAL

Avtalet gäller mellan Östra Vuxengymnasiet, Göteborg och Frisörmästare - Företag:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - om praktikplats under tiden: - - - - - - - - - - - - - - -

och avser eleven: - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

INGRESS

I elevens utbildning ingår praktik som skall fullgöras i arbetsmässiga förhållanden på salong. Praktiktiden ingår i skolans undervisning, och skolans rektor är följaktligen också ansvarig för denna del av utbildningen.

Praktiktiden skall bedrivas enligt läroplan LGY 70 Suppl 104.

EKONOMI

Eleven är elev vid skolan, ej anställd, och uppbär alltså inte lön. Studiefinansiering gäller enligt regler för Uppdragsutbildning- Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ferietiden är eleven ledig, om annat inte överenskommes mellan företaget och eleven. Skall eleven arbeta på salongen under ferietiden, skall lön enligt avtal utbetalas under denna tid.

Företaget ansvarar för att eleven har tillgång till de arbetsverktyg som behövs för att kunna utföra de behandlingar som ingår i läroplanen.

Ansvarsförsäkring gällande eleven åligger skolan.

Skolan äger inte åtnjuta ersättning för av eleverna utförda behandlingar.

Handledararvode utgår till företaget enligt gällande regler.

MÅL

Praktiken skall leda till kunskaper och färdigheter som gäller för avläggande av Gesällprov - Frisör.

ARBETSTID

Under praktiktiden skall eleven följa normal 40-timmarsvecka. Företaget svarar för att frånvaro noteras.

AVTALETS UPPHÖRANDE

Varje part kan säga upp avtalet om särskilda skäl uppstår.

Göteborg 1993-08-22

Studierektor Frisörmästare

Under sin företagspraktik uppbar A.S. och E.F. utbildningsbidrag enligt AMU-förordningen. De erhöll inte någon lön från Stiwa respektive A-C.J.. Mellan parterna i målen råder tvist, huruvida Stiwa och A-C.J. därmed brutit mot frisöravtalet. Tvisterna har inte kunnat lösas vid tvisteförhandlingar.

Handels har efter stämning på SFF samt Stiwa och A-C.J. - såsom talan slutligt bestämts - yrkat

I. i mål nr A 206/94 att arbetsdomstolen skall förplikta Stiwa

1. att till A.S. utge ekonomiskt skadestånd med sjuttiotretusentrehundrasex (73 306) kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 991 kr från den 31 augusti 1993, på 9 400 kr från den 30 september 1993, på 9 400 kr från den 31 oktober 1993, på 5 052 kr från den 30 november 1993, på 5 487 kr från den 31 december 1993, på 7 661 kr från den 31 januari 1994, på 9 400 kr från den 28 februari 1994, på 5 052 kr från den 31 mars 1994, på 8 553 kr från den 30 april 1994, på 9 400 kr från den 31 maj 1994 och på 910 kr från den 30 juni 1994, allt tills betalning sker,

2. att till A.S. utge allmänt skadestånd med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 tills betalning sker, och

3. att till Handels utge allmänt skadestånd med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 till dess betalning sker, samt

II. i mål nr A 207/94 att arbetsdomstolen skall förplikta A-C.J.

1. att till E.F. utge ekonomiskt skadestånd med sjuttiotvåtusensexhundratretton (72 613) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 991 kr från den 31 augusti 1993, på 9 400 kr från den 30 september 1993, på 9 400 kr från den 31 oktober 1993, på 5 052 kr från den 30 november 1993, på 5 487 kr från den 31 december 1993, på 7 661 kr från den 31 januari 1994, på 9 400 kr från den 28 februari 1994, på 5 052 kr från den 31 mars 1994, på 9 400 kr från den 30 april 1994, på 9 400 kr från den 31 maj 1994 och på 910 kr från den 30 juni 1994, allt tills betalning sker,

2. att till E.F. utge allmänt skadestånd med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 tills betalning sker, och

3. att till Handels utge allmänt skadestånd med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till samtliga yrkanden men vitsordat skäligheten i och för sig av de yrkade ekonomiska skadestånden och ränteyrkandena.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Handels

Frisöravtalets parter har sedan länge slagit vakt om yrkesutbildningen i branschen. Skälen därtill har varit flera, bl.a. att yrkesutbildningen skall vara av god kvalitet, ske i ordnade former och inte leda till utbildning av fler frisörer än arbetsmarknadsläget tillåter. Frisörutbildning kan äga rum på olika sätt. Ett av dessa är gymnasial frisörutbildning. Denna är 3-årig och reglerades vid den i målen aktuella tiden av LGY 70, supplement 104, som föreskriver att det tredje utbildningsåret skall genomföras som företagspraktik, vilken omfattar ca 40 veckor.

Huvudsyftet med företagspraktiken är att eleven, en s.k. 3-årselev, skall träna upp sin produktivitet. Detta sker genom att han eller hon i största möjliga mån arbetar som frisör. Det har därför varit angeläget för kollektivavtalsparterna att reglera villkoren för praktiken så, att en elev under tredje utbildningsåret skall vara anställd hos den frisersalong där praktiken fullgörs samt erhålla lön och andra anställningsförmåner. Bl.a. motverkas därmed en osund konkurrens mellan salonger med och salonger utan gymnasieelever i företagspraktik.

Den grundläggande kollektivavtalsregleringen rörande gymnasieutbildningen till frisör återfinns i frisöravtalets § 11:1. Bestämmelsens andra stycke reglerar det tredje utbildningsåret, dvs. företagspraktiken. Av bestämmelsen framgår att avtalsparterna förutsätter att eleven anställs, varvid anställningen är en visstidsanställning. Lönen till elever regleras i frisöravtalets § 5.

Avvikelser från de nämnda bestämmelserna i frisöravtalet är inte tillåtna. En frisörföretagare som är bunden av frisöravtalet får således över huvud taget inte ta emot en elev för praktik under gymnasieutbildningens tredje utbildningsår utan att anställa eleven samt utge lön och andra anställningsförmåner enligt frisöravtalet. Om frisörföretagaren åsidosätter denna reglering så utgör det ett kollektivavtalsbrott i förhållande till Handels. Om eleven är medlem i Handels utgör det ett kollektivavtalsbrott även i förhållande till eleven.

Självfallet kan de centrala kollektivavtalsparterna medge undantag från den ifrågavarande regleringen. Så har också skett i vissa fall där det har bedömts som motiverat. Det har gällt Frisörtekniskt Centrum i Falun, där viss grundutbildning äger rum enligt en skriftlig överenskommelse mellan SFF, Handels och AMU-gruppen. Vidare har det gällt en begränsad utbildning, förlagd till Västerås, för invandrare med frisörbakgrund. Denna har ordnats enligt en skriftlig överenskommelse mellan SFF, Handels och Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den frisörutbildning som Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län i augusti 1991 upphandlade hos dåvarande Östra Vuxengymnasiet var en helt vanlig 3-årig gymnasieutbildning, avsedd att leda till gesällbrev som frisör. Utbildningen följde 1970 års Läroplan för gymnasiet (LGY 70), supplement 104, och motsvarade därmed helt ungdomsgymnasiets frisörutbildning (3-årig specialkurs). Den innefattade sålunda under det tredje utbildningsåret den företagspraktik som regleras i frisöravtalets § 11:1. De enda skillnaderna i förhållande till den 3-åriga frisörutbildningen i ungdomsgymnasiet var att ifrågavarande utbildning upphandlades som en arbetsmarknadsutbildning enligt AMU-förordningen, finansierades med arbetsmarknadsmedel och avsåg såväl äldre som yngre elever. Dessa skillnader, som alltså inte gäller utbildningens innehåll och mål, saknar helt betydelse för frågan om frisöravtalets tillämplighet på utbildningen. Något medgivande till att denna skulle vara undantagen från bestämmelserna i frisöravtalet har inte lämnats av kollektivavtalsparterna SFF och Handels.

A.S. och E.F. var år 1991 arbetslösa. De hade länge önskat utbilda sig till frisörer, och när de av arbetsförmedlingen i sina hemorter erbjöds att delta i utbildningen vid Östra Vuxengymnasiet accepterade de. Under utbildningens gång kontaktade de själva olika frisörföretagare för att skaffa sig praktikplatser under det tredje utbildningsåret. På så sätt fick A.S. praktikplats hos Stiwa och E.F. hos A-C.J.. Båda började sin praktik den 23 augusti 1993. De avtal, daterade den 22 augusti 1993, som i samband därmed upprättades mellan Östra Vuxengymnasiet och Stiwa respektive A-C.J. anger att de båda eleverna var elever vid skolan - inte anställda - och alltså inte skulle uppbära lön. Avtalen var därmed oförenliga med det för Stiwa och A-C.J. bindande frisöravtalet.

Handels gör i första hand gällande att A.S. och E.F. alldeles oavsett innehållet i de nyss nämnda avtalen har varit att anse som anställda, dvs. arbetstagare, hos Stiwa respektive A-C.J.. De båda eleverna arbetade sålunda under förhållanden som är typiska för anställningar. De arbetade i frisörmästarnas lokaler, de tillhandahölls redskap m.m. av frisörmästarna, de stod under frisörmästarnas arbetsledning, de utförde ordinärt frisörarbete och de fullgjorde efterhand uppkommande arbetsuppgifter. De inkomster som de drog in genom sitt arbete gick till frisörmästarna. Härtill kommer att riksavtalet i branschen, frisöravtalet, klassificerar förhållandet mellan en frisörföretagare och en elev under tredje utbildningsårets företagspraktik som ett anställningsförhållande. Stiwa och A-C.J. har således varit skyldiga att utge lön och andra förmåner enligt frisöravtalet till A.S. respektive E.F..

För den händelse arbetsdomstolen skulle finna att A.S. och E.F. inte blivit anställda, har Stiwa och A-C.J. likväl brutit mot frisöravtalet genom att åsidosätta sin skyldighet enligt avtalets § 11:1, andra stycket, att anställa de båda eleverna samt sin skyldighet att utge lön och andra avtalsenliga anställningsförmåner till dem. Som framgått har Stiwa och A-C.J. såsom bundna av frisöravtalet över huvud taget inte fått ta emot A.S. och E.F. för företagspraktik utan att anställa dem. Och som nyss nämnts har parterna i frisöravtalet inte medgett undantag från dessa regler såvitt gäller den ifrågavarande utbildningen.

Stiwa och A-C.J. är följaktligen på grund av brott mot frisöravtalet skyldiga att utge dels ekonomiskt skadestånd till A.S. respektive E.F., motsvarande lönen till 3-årselever enligt frisöravtalet, dels allmänt skadestånd såväl till dem som till Handels.

De yrkade ekonomiska skadestånden är till beloppen otvistiga. Det förhållandet att A.S. och E.F. sålunda skall erhålla ersättning motsvarande lön m.m. från Stiwa respektive A-C.J. innebär att de i motsvarande mån inte är berättigade till utbildningsbidrag för praktiktiden och är skyldiga att återbetala vad de uppburit för mycket som sådant bidrag.

När det gäller de allmänna skadestånden får Handels till stöd för sina yrkanden anföra följande.

I september 1991 anmälde Östra Vuxengymnasiet i det s.k. yrkesrådet, ett samrådsorgan med representanter för bl.a. skolstyrelsen i Göteborg och för SFF:s och Handels lokalavdelningar där, att den ifrågavarande frisörutbildningen hade upphandlats och inletts. Östra Vuxengymnasiet lämnade därvid inte någon information om att man hos gymnasiet hyste uppfattningen att eleverna inte - såsom frisöravtalet föreskriver - skulle vara anställda under tredje utbildningsårets företagspraktik. SFF:s och Handels lokala representanter i yrkesrådet saknade därmed anledning att kommentera gymnasiets anmälan om utbildningen från synpunkten av utbildningens förenlighet med frisöravtalet. Först i november 1993 fick Handels representant i yrkesrådet L.T. veta att eleverna inte hade anställts av de frisörföretagare hos vilka de fullgjorde praktiken. Sedan L.T. med anledning därav tagit kontakt med SFF:s representant i yrkesrådet U.N. skrev de båda den 24 november 1993 ett gemensamt brev till samtliga aktuella frisörföretagare. Brevet hade bl.a. följande innehåll:

"Kollektivavtalet och Östra Vux frisörelever

Under läsåret 1993/94 har ett antal elever, inskrivna vid Östra Vux i Göteborg, placerats hos frisörföretag i Göteborgs och Bohuslän/Dalsland för att s.k. inbyggd utbildning det 3e utbildningsåret. Eleverna har, i förekommande fall, utbildningsbidrag från utbildningsbeställaren från den dag man börjar frisörkursen.

Beklagligtvis har Östra Vux ej informerat om det anställnings- och lönekrav som finns inskrivet i Riksavtalet, för frisörbranschen. Handledarföretagen har, i god tro, uppfattat att man ej behöver utge lön eller visstidsanställa dessa elever.

Vi vill på detta sätt informera om avtalets innebörd och branschens parter kräver följande:

a) eleverna skall anställas med visstidsavtal, vilket utgår i juni -94, när skolterminen slutar, samt erhålla lön enligt de villkor som finns inskrivna i Riksavtalet. Detta skall ske snarast.

b) om anställning, av olika skäl, ej kan erbjudas skall eleverna snarast återgå till fortsatt utbildning hos Östra Vux

Vi beklagar de olägenheter som kan uppstå för såväl elever som berörda företag, men detta visar vikten av god kommunikation mellan företrädare för skolan och branschens parter.

De företag som ej efterlever vad ovan sagts riskerar att begå (läs har redan begått) ett avtalsbrott, där påföljden kan bli mycket kostsam genom krav på retroaktiv lön och därmed även semesterersättning, sociala och arb giv avgifter etc.

Med vänlig hälsning

SFFs, avd 03, Göteborg HANDELS/frisörerna, avd 24

U.N. L.T.

U.N., yrkesrådet L.T., yrkesrådet

Bilaga: Riksavtalet"

Brevet, vilket alltså klart redovisade SFF:s och Handels gemensamma uppfattning om frisöravtalets innebörd i aktuellt hänseende, kom ostridigt bland andra Stiwa och A-C.J. tillhanda. De valde emellertid att förlita sig på den felaktiga information som de i den uppkomna situationen fick från Östra Vuxengymnasiet. Denna gick i huvudsak gick ut på att frisöravtalet inte skulle gälla därför att den ifrågavarande frisörutbildningen hade upphandlats av en arbetsmarknadsmyndighet med stöd av AMU-förordningen.

Den 13 april 1994 hölls tvisteförhandlingar mellan SFF och Handels under medverkan av Stiwa och A-C.J. samt i närvaro av en observatör från Östra Vuxengymnasiet. SFF bekräftade därvid riktigheten av vad Handels här har redovisat om frisöravtalets innebörd. Vidare godkände SFF de yrkanden som Handels framställde vid förhandlingarna. Yrkandena innebar att A.S. och E.F. skulle erhålla lön m.m. enligt frisöravtalet samt att Stiwa och A-C.J. skulle utge vardera 10 000 kr till Handels som skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Trots att kollektivavtalsparterna sålunda var ense om att frisörföretagarna hade brutit mot frisöravtalet har Stiwa och A-C.J. låtit saken gå till rättegång. De bör därför nu åläggas att utge allmänna skadestånd med yrkade belopp.

SFF

SFF är ense med Handels om att frisöravtalets § 11:1 innebär skyldighet för en frisörföretagare, som antar en elev i den 3-åriga gymnasiala frisörutbildningen för det tredje utbildningsårets företagspraktik, att därvid anställa eleven och utge de anställningsförmåner som föreskrivs för 3-årselever. SFF vill dock överlämna till domstolen att avgöra, om i just detta fall de specifika utbildningsavtalen mellan Östra Vuxengymnasiet och frisörföretagarna inneburit att frisöravtalet har satts ur spel med giltig verkan. Det är riktigt, som Handels har uppgett, att SFF och Handels inte har lämnat något särskilt medgivande till undantag från frisöravtalet avseende den ifrågavarande frisörutbildningen i Östra Vuxengymnasiets regi.

Stiwa och A-C.J.

Yrkesrådet i Göteborg hade på våren 1991 beslutat att varken ungdomsgymnasiet eller Östra Vuxengymnasiet skulle hösten 1991 påbörja någon reguljär gymnasial frisörutbildning enligt LGY 70, supplement 104. Anledningen var bl.a. svårigheter att hos frisörföretagen i Göteborg få platser för det tredje utbildningsårets företagspraktik.

I juni 1991 kontaktades Östra Vuxengymnasiet emellertid av Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län, som önskade upphandla en 3-årig gymnasial frisörutbildning enligt LGY 70, supplement 104, för 16 elever. Det var fråga om arbetslösa personer som skulle erhålla arbetsmarknadsutbildning enligt AMU-förordningen och därvid uppbära utbildningsbidrag. En förutsättning för utbildningen var att ingen av eleverna skulle fullgöra sin företagspraktik i Göteborg. Östra Vuxengymnasiet åtog sig att anordna utbildningen på länsarbetsnämndens uppdrag och med finansiering ur arbetsmarknadsmedel.

Utbildningen startades i augusti 1991. Så småningom kontaktades Stiwa av A.S. och A-C.J. av E.F. med förfrågningar om det tredje årets företagspraktik.

Stiwa antog A.S. som 3-årselev. Stiwa ägs av frisörmästaren R.S. och hans son J.S. och har fem anställda. R.S. har arbetat som frisör i ca 50 år och har under alla år varit verksam fackligt på arbetsgivarsidan, bl.a. som ordförande i SFF:s lokala organisation i Trollhättan-området. R.S. och Stiwa har utbildat många frisörer genom att ha dem som lärlingar eller som 3-årselever under gymnasieutbildning. Dessa har alltid varit anställda och avlönats enligt gällande frisöravtal. När nu A.S. antogs som elev, utgick man hos Stiwa från att detsamma skulle gälla för henne.

Efter någon tid förklarade A.S. att hon inte skulle ha någon lön av Stiwa. Hos Stiwa ställde man sig tvivlande till riktigheten av detta besked. Eftersom A.S. vidhöll att hon inte skulle ha någon lön, tog R.S. emellertid kontakt med Östra Vuxengymnasiet. Han talade därvid med studierektorn G.E.. Denne bekräftade att A.S. inte skulle ha någon lön av Stiwa, eftersom "arbetsmarknadsdepartementet hade gått ut och gjort en utbildning" och hon fick utbildningsbidrag. R.S. förklarade att Stiwa aldrig hade varit med om något sådant och att han därför ville "ha skriftligt" på att A.S. inte som andra 3-årselever skulle ha lön enligt frisöravtalet.

En kort tid efter det att Stiwa fått det av Handels redovisade brevet från yrkesrådsrepresentanterna U.N. och L.T. fick Stiwa ett brev från Östra Vuxengymnasiet, daterat den 26 november 1993 och undertecknat av G.E.. Brevet hade bl.a. följande innehåll:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

FRISÖRHANDLEDARE FÖR FRISÖRER KLASS 3

Då det kommit till min kännedom att Du mottagit ett brev från frisör- branschorganisationerna ang. våra praktikelever under läsåret 1993-1994, vill jag tillrättalägga vissa felaktigheter.

Bakgrund: Sommaren 1991 tillfrågades sektorsansvarig skolledare vid Östra Vuxengymnasiet, av Länsarbetsnämnden i Älfsborgs Län, om möjligheten av att de fick upphandla en uppdragsutbildning inom frisöryrket, en klass à 16 elever, enligt gällande läroplan.

Enligt våra rutiner kontaktade vi Yrkesrådet inom frisöryrket med frågan om vad de ansåg om saken. Eftersom det fanns lediga lokaler och frisörlärare inför skolstarten. höstterminen 1991, svarade båda parter ja!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Eleverna som antogs till utbildningen, hade tagits ut från de olika Arbetsförmedlingarna i upptagningsområdet. De var samtliga arbetslösa, och fyllde väl de bestämmelser som finns för att erhålla utbildningsbidrag. (Detta kan jämföras med A-kassa.)

Detta förfarande, som frisörerna ej tidigare varit i kontakt med, är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Detta betyder att skolan, vid elevernas praktiktid, då får följa de regler som gäller för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en uppdragsutbildning. Det gällande avtal mellan parterna som beskriver lön och arbetstider för en treårselev, det gäller för elever som påbörjat sin utbildning inom det normala intagningsförfarandet, ej för elever som beviljats en utbildning med utbildningsbidrag under hela utbildningstiden i en köpt kurs, uppdragsutbildning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Detta brev Du fått, gäller ej våra elever, som Du är handledare för. Vi har haft två förhandlingar med parterna som undertecknat brevet, ang. tolkningen av lagtexten för uppdragsutbildning och den praktiktid som ingår i utbildningen. Min uppfattning var att parterna var helt överens med Rektor och mig, att lagtexten skulle gälla för våra treårs-elever, varför jag är mycket förvånad över att brevet har avsänds, efter våra förhandlingar.

Eleverna skall ej ha lön, de har utbildningsbidrag!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Någon månad senare fick Stiwa ytterligare två brev från Östra Vuxengymnasiet, båda daterade den 22 december 1993. I det ena förklarade G.E. att gymnasiets rektor A.C. efter mycket arbete hade lyckats få fram de bestämmelser som gällde för ifrågavarande elever och att dessa var elever vid skolan, ej anställda. I det andra brevet anförde A.C. följande:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Till handledarna för elever i frisörutbildning klass 3, Vt -94.

Med anledning av den diskussion som uppstått kring villkoren för våra elever under praktikåret som avslutar deras utbildning, vill jag efter genomgång med Länsarbetsnämndens representanter meddela följande. Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län har givit Östra Vuxengymnasiet i uppdrag att genomföra en komplett frisörutbildning på samma läroplan som gäller för gymnasieskola och komvux (komvux timplan och organisation) inklusive praktikåret. Det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innefattar köp av samtliga delar i paketet: utbildning på skolan och praktik på företag. Den innebär att eleverna dels har sin kursplats betald, dels har utbildningsbidrag under hela utbildningstiden. De har inget anställningsförhållande vis-à-vis de praktikföretag de placerats på, utan är fortfarande elever i en arbetsmarknadsutbildning. Det är en modell som tillämpas på en rad olika utbildningsområden i samhället, och det finns mot denna bakgrund ingen som helst anledning att ytterligare föra diskussioner om villkoren för de aktuella eleverna.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

A-C.J., som antog E.F. som elev, hade haft två elever tidigare. Dessa hade varit anställda och fått lön och andra anställningsförmåner enligt frisöravtalet. A-C.J. arbetar normalt ensam i sin salong och var till en början inte intresserad av att ta emot en ny elev, eftersom hon inte ansåg sig ha råd till det. När E.F. framhöll att hon som elev i arbetsmarknadsutbildning inte skulle ha någon lön, och sedan detta hade bekräftats från Östra Vuxengymnasiet, ville A-C.J. emellertid inte neka E.F. en praktikplats.

För A-C.J. var det alltså en av Östra Vuxengymnasiet bekräftad förutsättning för hennes antagande av E.F. som elev, att detta inte medförde någon kostnad för lön och andra anställningsförmåner. A-C.J. fick så småningom motta likadana brev som Stiwa fick, dels från yrkesrådsrepresentanterna L.T. och U.N., dels från Östra Vuxengymnasiet.

Stiwa och A-C.J. gör gällande att frisöravtalets § 11:1 inte kan anses omfatta elever som A.S. och E.F., vilka inte genomgick frisörutbildning efter en "normal intagning" till gymnasial utbildning utan fick denna som arbetsmarknadsutbildning enligt AMU-förordningen och uppbar utbildningsbidrag under hela utbildningstiden. Utbildningen anordnades av arbetsmarknadsskäl i ett krisartat arbetsmarknadsläge. Det kan inte vara riktigt att frisöravtalet skulle vara tillämpligt på en sådan utbildning, särskilt reglerad genom författning. I målen har framkommit att kollektivavtalsparterna inte haft arbetsmarknadsutbildning enligt AMU-förordningen i tankarna när frisöravtalets utbildningsregler tillkom. Det måste också ha betydelse att det varit fråga om en av arbetsmarknadsmyndighet upphandlad s.k. uppdragsutbildning.

Stiwa och A-C.J. hävdar således att de avtal som de ingick med Östra Vuxengymnasiet skall gälla, och att de båda eleverna följaktligen inte varit anställda. Inte heller har Stiwa och A-C.J. varit skyldiga att anställa dem. För den händelse arbetsdomstolen skulle finna att A.S. och E.F. varit att anse som arbetstagare hos Stiwa respektive A-C.J., så har i enlighet med det nyss anförda frisöravtalet i vart fall inte varit tillämpligt på anställningarna.

I andra hand gör Stiwa och A-C.J. gällande att den anmälan om den ifrågavarande utbildningen som Östra Vuxengymnasiet gjorde i yrkesrådet i september 1991 måste anses ha lett till att utbildningen - inklusive företagspraktiken enligt andra regler än frisöravtalets - godtagits av frisöravtalets parter genom deras representanter i yrkesrådet. Såsom Handels har uppgett föranledde anmälningen inte några protester från yrkesrådets sida, fastän anmälningen innebar att det redovisades att det var fråga om en uppdragsutbildning. Handels och SFF får därmed anses ha lämnat sitt medgivande till undantag från frisöravtalets utbildningsregler.

I tredje hand, nämligen för det fall att Handels ståndpunkter i princip skulle godtas, bestrider Stiwa och A-C.J. käromålen på den grunden att de har vilseletts av Östra Vuxengymnasiet. Varken Stiwas företrädare eller A-C.J. har kunskaper om juridiska frågor. De måste ha haft rätt att förlita sig på den information som lämnats av utbildningsanordnaren Östra Vuxengymnasiet, som för dem framstått som innehavare av sakkunskap i frågan och som hänvisat både till de statliga arbetsmarknadsorganen och till gällande lagstiftning. Diskussionen har i själva verket hela tiden förts "över huvudet" på Stiwa och A-C.J., mellan personer som de haft skäl att uppfatta som experter. Stiwa och A-C.J. bör därför, även om de skulle anses ha handlat i strid med frisöravtalet, helt befrias från skadeståndsskyldighet och i vart fall från skyldighet att utge allmänt skadestånd.

DOMSKÄL

Tvisterna i målen och deras bakgrund

Medlemmarna i Handelsanställdas förbund (Handels) A.S. och E.F. genomgick under åren 1991-1994 en 3-årig gymnasial frisörutbildning vid dåvarande Östra Vuxengymnasiet i Göteborg. Utbildningen var anordnad som en arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning (AMU-förordningen), och den hade hos gymnasiet upphandlats av Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län. Under utbildningen uppbar A.S. och E.F. utbildningsbidrag enligt AMU-förordningen.

Utbildningen följde läroplanen LGY 70, supplement 104, vilket innebar att det tredje utbildningsåret bestod av företagspraktik. A.S. och E.F. fullgjorde denna företagspraktik under tiden den 23 augusti 1993 - 3 juni 1994, A.S. hos Stiwa Herr-Damfrisering HB (Stiwa), i Trollhättan, och E.F. hos A-C.J. med firma Lizzies Damsalong, i Uddevalla. Stiwa och A-C.J. är medlemmar i SFF och var som sådana bundna av det mellan SFF och Handels under nämnda tid gällande kollektivavtalet avseende frisörbranschen (frisöravtalet).

Rörande företagspraktiken upprättades avtal mellan Östra Vuxengymnasiet och Stiwa respektive A-C.J., daterade den 22 augusti 1993. Enligt dessa avtal skulle A.S. och E.F. vara elever vid Östra Vuxengymnasiet - ej anställda hos frisörföretagen - och alltså inte uppbära lön. I enlighet därmed betalade Stiwa och A-C.J. under företagspraktiken inte någon lön till de båda eleverna, som då uppbar utbildningsbidrag.

Den fråga som tvisterna i målen gäller är huruvida Stiwa och A-C.J. genom detta sitt förfarande har brutit mot frisöravtalet samt ådragit sig skyldighet att utge skadestånd till A.S. respektive E.F. och till Handels.

Parternas ståndpunkter i korthet

Handels har i första hand gjort gällande att A.S. och E.F. oavsett innehållet i avtalen mellan Östra Vuxengymnasiet och Stiwa respektive A-C.J. har varit att betrakta som arbetstagare vid salongerna samt att Stiwa och A-C.J. genom att inte utge lön och andra anställningsförmåner till de båda eleverna har brutit mot frisöravtalets § 5. - Enligt Handels är det emellertid för frågan om kollektivavtalsbrott i princip likgiltigt huruvida de båda eleverna blivit anställda eller ej. Om de inte skulle anses ha blivit anställda, har Stiwa och A-C.J. nämligen enligt Handels redan därigenom brutit mot frisöravtalet. Enligt Handels innebär sålunda frisöravtalets § 11:1, andra stycket, hinder för en av frisöravtalet bunden frisörföretagare att ta emot en elev i den 3-åriga gymnasiala frisörutbildningen för det tredje utbildningsårets företagspraktik utan att anställa eleven och utge lön och andra kollektivavtalsenliga förmåner till denne.

Stiwa och A-C.J. har för sin del i första hand gjort gällande att frisöravtalet inte kan anses ha varit tillämpligt på en frisörutbildning som anordnats som en arbetsmarknadsutbildning med stöd av AMU- förordningen, och under vilken eleverna uppbar utbildningsbidrag enligt förordningen. Enligt Stiwa och A-C.J. har de därför inte varit skyldiga att anställa A.S. respektive E.F.. Dessa har inte heller varit anställda, utan avtalen mellan Östra Vuxengymnasiet och Stiwa respektive A-C.J. har gällt för deras företagspraktik. Om de båda eleverna skulle anses ha varit arbetstagare har enligt Stiwa och A-C.J. frisöravtalet i vart fall inte varit tillämpligt på anställningarna. - I andra hand har Stiwa och A-C.J. gjort gällande att frisöravtalets parter SFF och Handels genom sina lokala representanter i yrkesrådet i Göteborg får anses ha godtagit den omtvistade utbildningen, även att det tredje årets företagspraktik skulle följa andra regler än frisöravtalets. - I tredje hand har Stiwa och A-C.J. bestritt skyldighet att utge skadestånd för brott mot frisöravtalet under åberopande av att de i ärendet vilseletts av Östra Vuxengymnasiet.

SFF har förklarat sig vara ense med Handels om att frisöravtalets § 11:1 innebär skyldighet för en frisörföretagare, som antar en elev i den 3-åriga gymnasiala frisörutbildningen för det tredje utbildningsårets företagspraktik, att därvid anställa eleven och att utge de anställningsförmåner som frisöravtalet föreskriver för 3-årselever. Utan att ytterligare utveckla sin ståndpunkt har SFF emellertid överlämnat till domstolen att avgöra, om frisöravtalet i just detta fall har "satts ur spel".

Utredningen

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målen. Vid denna har förebringats skriftlig bevisning. Vidare har ett antal personer hörts upplysningsvis.

På Handels begäran har sålunda hörts A.S. och E.F., ombudsmännen hos Handels R.H. och S.M. samt f.d. förbundsordföranden i förutvarande Frisöranställdas Förbund (numera ingående i Handels) Å.R.. På arbetsgivarparternas begäran har hörts frisörmästarna R.S. och A-C.J., rektorn vid Östra Vuxengymnasiet A.C. och studierektorn där G.E. samt åtgärdschefen vid Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län C.L. och chefsjuristen vid Arbetsmarknadsstyrelsen A.K..

Arbetsdomstolens bedömanden

Brott mot frisöravtalet?

Parterna i frisöravtalet, SFF och Handels, har i målen förklarat sig vara ense om att frisöravtalets § 11:1 andra stycket innebär skyldighet för en av avtalet bunden frisörföretagare, som tar emot en elev i den 3-åriga gymnasiala frisörutbildning som avses i nämnda bestämmelse för det tredje utbildningsårets företagspraktik, att anställa eleven och därmed utge den lön och de anställningsförmåner i övrigt som frisöravtalet föreskriver för 3-årselever. Denna av de båda kollektivavtalsparterna omfattade tolkning av frisöravtalet är bindande för Stiwa och A-C.J. som medlemmar i SFF.

Det är ostridigt mellan parterna att bestämmelserna i frisöravtalets § 11:1, första och andra styckena, syftar på sådan 3-årig gymnasial frisörutbildning som bedrivs enligt läroplanen LGY 70, supplement 104. Vidare är klarlagt att den i målen aktuella utbildningen varit just en sådan utbildning, helt motsvarande den vanliga gymnasiala frisörutbildningen och med samma utbildningsmål som denna, nämligen att eleverna skulle erhålla gesällbrev som frisör. Att utbildningen anordnats som en arbetsmarknadsutbildning, upphandlad av länsarbetsnämnden hos Östra Vuxengymnasiet som en s.k. uppdragsutbildning med stöd av AMU-förordningen, har enligt vad som framkommit i målen inte haft någon inverkan på utbildningens innehåll.

Med hänsyn till det anförda saknas grund för antagande att den ifrågavarande utbildningen skulle falla utanför vad frisöravtalets parter avsett att reglera genom bestämmelserna i avtalets § 11:1 och därtill anknytande bestämmelser i avtalet.

Stiwa och A-C.J. synes vilja hävda att det förhållandet att utbildningen anordnats med stöd av AMU-förordningen, och med tillämpning av dess bestämmelser, likväl skulle utesluta tillämpningen av frisöravtalet på utbildningen. SFF:s ståndpunkt i detta hänseende har förblivit något oklar men torde få uppfattas så att SFF åtminstone sätter i fråga, om inte så skulle kunna anses vara fallet. Något stöd för detta kan dock inte hämtas i AMU-förordningen. Denna reglerar sålunda över huvud taget inte rättsförhållandet mellan på ena sidan den som genomgår en arbetsmarknadsutbildning och på andra sidan en fysisk eller juridisk person hos vilken en del av denna utbildning fullgörs som praktik. Inte heller har AMU-förordningen och dess bestämmelser någon inverkan på de i ett kollektivavtal - t.ex. frisöravtalet - fastställda förpliktelser som kan åvila en sådan fysisk eller juridisk person i samband med sådan praktik. Bl.a. är att märka att AMU-förordningen inte innebär skyldighet för någon att ställa praktikplats till förfogande, och därmed givetvis inte heller kan av någon åberopas som rättsligt stöd för att ta emot praktikanter på villkor som strider mot bestämmelser i ett kollektivavtal varav vederbörande är bunden.

Det skall i sammanhanget också framhållas att AMU-förordningen uppenbarligen inte lägger hinder i vägen för att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är under utbildningstiden anställd hos en arbetsgivare. Tvärtom framgår av 32 § i förordningen att detta förutsätts kunna vara fallet. Enligt den nämnda bestämmelsen skall sålunda den i utbildningsbidraget ingående dagpenningen minskas med det belopp som någon som genomgår en arbetsmarknadsutbildning för samma tid får som lön eller andra anställningsförmåner från en arbetsgivare.

Sammanfattningsvis innebär det hittills anförda att Stiwa och A-C.J. enligt den för dem bindande regleringen i frisöravtalet inte haft rätt att ta emot A.S. respektive E.F. för deras företagspraktik under det tredje utbildningsåret utan att anställa dem och till dem utge den lön och de anställningsförmåner i övrigt som frisöravtalet föreskriver för 3-årselever. Vad Stiwa och A-C.J. har anfört därom att SFF och Handels i förevarande fall skulle ha genom sina representanter i yrkesrådet i Göteborg medgett undantag från denna reglering måste med hänsyn till vad utredningen har visat lämnas utan avseende.

Med den bedömning som nu har gjorts finner arbetsdomstolen inte erforderligt att ingå i prövning av huruvida A.S. och E.F. rättsligt sett varit att anse som arbetstagare hos Stiwa respektive A-C.J. under sin företagspraktik. Under alla förhållanden har Stiwa och A-C.J. nämligen, genom att inte till de båda 3-årseleverna utge den lön och de anställningsförmåner i övrigt som följer av frisöravtalet, brutit mot detta avtal och därmed i princip ådragit sig skyldighet att för kollektivavtalsbrott utge skadestånd såväl till A.S. respektive E.F. som till Handels.

Ekonomiskt skadestånd

Stiwa och A-C.J. kan inte befrias från skyldighet att till A.S. respektive E.F. utge ekonomiskt skadestånd motsvarande den lön m.m. som de båda eleverna kollektivavtalsenligt haft rätt till under företagspraktiken. Det får nämligen förutsättas att A.S. och E.F. enligt 39 § AMU-förordningen jämförd med 22 § förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten åläggs skyldighet att i motsvarande mån återbetala vad de för samma tid uppburit i utbildningsbidrag enligt AMU-förordningen. - De belopp som fordrats som ekonomiska skadestånd är i och för sig otvistiga och skall följaktligen utdömas. Detsamma gäller yrkad ränta avseende dessa ekonomiska skadestånd.

Allmänt skadestånd

Vad därefter angår de yrkade allmänna skadestånden för brott mot frisöravtalet gör arbetsdomstolen följande bedömanden.

Det finns inte skäl att anta annat än att såväl Stiwa som A-C.J. fram till mottagandet av L.T:s och U.N:s brev av den 24 november 1993 varit i god tro om att det var i sin ordning att de båda eleverna i detta särskilda fall inte erhöll lön m.m. enligt frisöravtalet. Det saknas sålunda varje grund för misstanke om att Stiwa eller A-C.J. på något sätt skulle ha handlat i avsikt att utnyttja eleverna, vilka ju för övrigt uppbar utbildningsbidrag och därmed ingalunda stod utan medel för sin försörjning under praktiktiden. Enligt vad som framgått av A.S:s och E.F:s egna uppgifter inför arbetsdomstolen kan de inte anses ha blivit utsatta för nämnvärd kränkning av ideellt slag.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finner arbetsdomstolen skäligt att helt befria Stiwa och A-C.J. från skyldighet att utge allmänt skadestånd till A.S. respektive E.F..

Stiwa och A-C.J. bör däremot inte undgå att utge allmänt skadestånd till Handels för sitt åsidosättande av frisöravtalet. När det gäller storleken av dessa skadestånd kan det visserligen synas anmärkningsvärt, att Stiwa och A-C.J. även efter mottagandet av det nyss nämnda brevet uppenbarligen förlitat sig mer på den information som de fått från Östra Vuxengymnasiet än på den som lämnats av företrädare för deras egen organisation SFF och för Handels. Med hänsyn inte minst till vad som förekommit under rättegången i målen är det likväl förståeligt att Stiwas företrädare och A-C.J. för sin del uppfattat den rättsliga situationen som oklar och komplicerad, med motstridande besked från olika håll som de kan antas ha uppfattat som ungefär lika auktoritativa. Med beaktande av dessa och övriga omständigheter kan det allmänna skadestånd som de bör förpliktas att utge till Handels skäligen bestämmas till ett betydligt lägre belopp än som yrkats. Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till 5 000 kr för envar av Stiwa och A-C.J..

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målen skall SFF, Stiwa och A-C.J. ersätta Handels för rättegångskostnader. Handels har i det hänseendet yrkat ersättning med totalt 94 355 kr samt uppgett att kostnaderna fördelar sig med hälften på vart och ett av målen. SFF, Stiwa och A-C.J. har överlämnat till arbetsdomstolen att bedöma skäligheten av den sålunda fordrade ersättningen. Enligt domstolens mening är denna skälig.

DOMSLUT

I. (mål nr A 206/94)

1. Arbetsdomstolen förpliktar Stiwa Herr-Damfrisering HB att till A.S. utge ekonomiskt skadestånd med sjuttiotretusentrehundrasex (73 306) kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 991 kr från den 31 augusti 1993, på 9 400 kr från den 30 september 1993, på 9 400 kr från den 31 oktober 1993, på 5 052 kr från den 30 november 1993, på 5 487 kr från den 31 december 1993, på 7 661 kr från den 31 januari 1994, på 9 400 kr från den 28 februari 1994, på 5 052 kr från den 31 mars 1994, på 8 553 kr från den 30 april 1994, på 9 400 kr från den 31 maj 1994 och på 910 kr från den 30 juni 1994, allt tills betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Stiwa Herr-Damfrisering HB att till Handelsanställdas förbund utge allmänt skadestånd med femtuse (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen avslår Handelsanställdas förbunds yrkande om allmänt skadestånd till A.S..

4. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Frisörföretagare och Stiwa Herr- Damfrisering HB att med hälften vardera ersätta Handelsanställdas Förbund för rättegångskostnader med fyrtiosjutusenetthundrasjuttiosju (47 177) kr 50 öre, varav 35 765 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. I ombudsarvodet ingår mervärdesskatt.

II. (mål nr A 207/94)

1. Arbetsdomstolen förpliktar A-C.J. med firma Lizzies Damsalong att till E.F. utge ekonomiskt skadestånd med sjuttiotvåtusensexhundratretton (72 613) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 991 kr från den 31 augusti 1993, på 9 400 kr från den 30 september 1993, på 9 400 kr från den 31 oktober 1993, på 5 052 kr från den 30 november 1993, på 5 487 kr från den 31 december 1993, på 7 661 kr från den 31 januari 1994, på 9 400 kr från den 28 februari 1994, på 5 052 kr från den 31 mars 1994, på 9 400 kr från den 30 april 1994, på 9 400 kr från den 31 maj 1994 och på 910 kr från den 30 juni 1994, allt tills betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar A-C.J. med firma Lizzies Damsalong att till Handelsanställdas förbund utge allmänt skadestånd med femtusen (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 1994 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen avslår Handelsanställdas förbunds yrkande om allmänt skadestånd till E.F..

4. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Frisörföretagare och A-C.J. med firma Lizzies Damsalong att med hälften vardera ersätta Handelsanställdas Förbund för rättegångskostnader med fyrtiosjutusenetthundrasjuttiosju (47 177) kr 50 öre, varav 35 765 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. I ombudsarvodet ingår mervärdesskatt.

Dom 1995-07-05, målnummer A-206-1994, A-207-1994

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Erik Lempert, Margit Strandberg, Peter Ander (skiljaktig), Ulf E. Nilsson (skiljaktig), Thore Ziethen och Hans Karlsson.

Sekreterare: Jan Bergman

Ledamöterna Peter Anders och Ulf E. Nilssons skiljaktiga mening

Vi är skiljaktiga i fråga om det allmänna skadeståndet till Handels. Den skada som förbundet anser sig ha lidit genom att de två medlemmarna inte har fått avtalsenlig lön - sett från ekonomisk synpunkt i realiteten skillnaden mellan lön och utbildningsbidrag - kan enligt vår mening bedömas som försumbar. Vidare är i målen klarlagt att varken Stiwa eller A-C.J. haft för avsikt att kränka några fackliga rättigheter och därigenom vålla skada. Tvärtom har båda aktivt försökt utreda vilka bestämmelser som gällde genom att ta kontakt med vad de betraktade som en auktoritativ källa, nämligen Östra Vuxengymnasiets företrädare. Vi anser därför att något allmänt skadestånd till Handels inte skall utges. (Jämför arbetsdomstolens resonemang i domen AD 1975 nr 17 beträffande en svårbedömbar situation och där arbetsgivaren hade sökt utreda omständigheterna).

Överröstade i denna fråga har vi i övrigt ingen annan mening än majoriteten.