AD 1997 nr 102

Parter:

Norske SAS-Flygeres Forening; Scandinavian Airlines System

Nr 102

Norske SAS-Flygeres Forening

mot

Scandinavian Airlines System i Stockholm

Mellan Scandinavian Airlines System (SAS) å ena sidan samt Svensk Pilotförening, Dansk Pilotförening och Norske SAS-Flygeres Forening (NSF) å andra sidan har sedan länge - för tid efter annan - slutits kollektivavtal om löner och anställningsvillkor i övrigt för flygkaptener och flygstyrmän hos SAS, det s.k. pilotavtalet. I bilagor till kollektivavtalet finns nationella bestämmelser om pensionsförmåner.

Enligt kollektivavtalsbilagan I skall flygkaptener, flygstyrmän och flygstyrmanskandidater med tjänstgöringsplacering i Norge försäkras av SAS i försäkringsbolaget Vital Forsikring A/S i en kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Pensionsåldern räknas från den dag arbetstagaren fyller 60 år. Vederbörandes anställning i SAS upphör från samma dag.

Den norska motsvarigheten till de pensionsförmåner som i Sverige utgår enligt lagen om allmän försäkring benämns folketrygden. Ordinarie pensionsålder enligt folketrygden är 67 år. På grund av att ordinarie pensionsålder för piloter i Norge enligt pensionsbilagan är 60 år medan pensionsåldern enligt folketrygden är 67 år skiljer sig sättet för beräkningen av pensionen från 60 till 67 år och efter 67 år. Ålderspensionen är numera under perioden 60 till 67 år 75 % av pensionsunderlaget och från fyllda 67 år 70 % av pensionsunderlaget minskat med den beräknade ålderspensionen från folketrygden. Anledningen till de skilda procentsatserna är att den för andra SAS-anställda i Norge gällande pensionsnivån från 67 år är 70 % av pensionsunderlaget och att SAS därför enligt norska skatteregler inte med avdragsgill verkan kan trygga en högre pensionsnivå från 67 år för piloter.

I 1986 års pensionsbilaga, vilken trädde i kraft den 1 mars 1986, anges under rubriken DYRTIDSREGULERINGSFOND punkt. g) och underavsnitten I och II följande.

g) På lik linje med pkt. a), å yte tillegg till løpende pensjoner som utbetales av NKP (förkortning för Norsk Kollektiv Pensjonskasse A/S, domstolens anm.) og som er blitt aktuelle etter 1. mars 1986.

I. Ved ordinær alderspensjon eller førtidspensjonering, og uførepensjonering etter 55 år verdikompenseres sikret alderspensjon livsvarig ved tillegg fra fondet, med en engangsbonus tilsvarende:

1986: 5,5 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1987: 7,0 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1988: 9,0 % av sikret alderspensjon før trygdealder

Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER pkt. B, vil få utbetalt denne verdikompensasjon f.o.m. 60 års alder.

Dersom en pensjonist som har denne kompensasjon dør, skal 55 % av kompensasjonen ytes som tillegg till enkepensjon.

II. Tillegget etter I. dyrtidsreguleres senere pr. 1. januar hvert år sammen med sikret pensjon gjennom et dyrtidstillegg som skal baseres på endringen i konsumprisindeks fra Statistisk Sentralbyrå for en 12-måneders periode fram til foregående september måned (septemberindeks). Vid første dyrtidsregulering etter pensjoneringsåret skal reguleringen tilsvare 8/12 av full dyrtidsregulering.

Ved beregning av tillegget fra fondet skal det gøres fradrag for sikret pensjon og bonus fra NKP, beregnet folketrygd og kompensering på annen måte.

1986 års pensionsbilagas tilleggsbestemmelser har följande lydelse.

A. Flykaptein/flystyrman kan med 12 måneders varsel velge å gå av før 60 år, med rett till en straks begynnende alderspensjon. Slik førtidsavgang kan tidligst skje fra og med måneden etter fylte 55 år. Ved slik frivillig førtidspensjonering etter 57 år regnes tjenestetiden som flyger/navigatør/telegrafist i SAS som om vedkommende hade blitt pensjonert ved 60 år. Ved frivillig førtidsavgang mellom 55 og 57 år regnes tjenestetiden som flyger/navigatør/telegrafist til og med måneden før vedkommendes avgang.

B. Flykaptein/flystyrman, som etter gjeldende regler om oppsigelsetid slutter i SAS etter fylte 50 år fordi han ikke oppfyller SAS´ kvalifikasjonskrav eller fordi han av medisinske årsaker mister sitt flysertifikat, har rett till en kompensasjon fra SAS fra det tidspunkt han slutter og frem til 60 år. Kompensasjonen gis i form av en alderspensjon og ytelser for øvrig som han ville hatt rett til ved avgang ved 60 år, men basert på det lønnstrinn han har oppnådd pr. den 1. i måneden da han gikk av.

Den 19 november 1987 ingick SAS och NSF ett avtal om riktlinjer för tillämpningen av 1986 års pensionsavtal (den s.k. tillämpningsöverenskommelsen). I tillämpningsöverenskommelsen anges bl.a. följande.

§ 3 Når førtidspensjonist fyller 60 år vil engangsbonus bli fastsatt i henhold til årets prosentsats og dyrtidsreguleres senere i henhold till pkt. g II i avtale om dyrtidsregulreringsfond.

§ 4 Ovanstående avtale om retningslinjer for praktisering av pensjonsavtalen løper parallelt med pensjonsavtalen og anses ikke prejuridserende av partene.

Den 29 juni 1993 träffade SAS och NSF ett nytt pensionsavtal med giltighet från den 1 januari 1992 (1993 års pensionsavtal). Piloter som omfattas av detta avtal erhåller, förutom den tryggade (försäkrade) ålderspensionen, även pensjonstillegg. Pensionsbilagan har i denna del följande lydelse.

PENSJONSTILLEGG 1 A. Fra ordinær alderspensjon 60 år t.o.m. den måned vedkommende fyller 67 år ytes et tillegg til sikret alderspensjon tilsvarende:

for personer født:

1932: 24, 0 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1933: 27, 0 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1934 og senere: 31, 9 % av sikret alderspension før trygdealder.

1 B. F.o.m. måneden etter fylte 67 år og livsvarig ytes et tillegg til sikret alderspensjon tilsvarende:

for personer født:

1932: 30, 67 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1933: 33, 67 % av sikret alderspensjon før trygdealder

1934 og senere: 38,57 % av sikret alderspensjon før trygdealder.

Pensjonstilleggene i henhold til 1A og 1B ovenfor kan tidligst oppnås i respektive 1992, 1993 og 1994.

Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt. A vil få utbetalt dette tillegget i henhold till pkt 1A og 1B tidligst fra 55 års alder.

Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt. B vil få utbetalt dette tillegget f.o.m. 60 års alder.

Til flyger som slutter p.g.a. uførhet etter fylte 55 år ytes ett tillegg etter punkt 1B.

Dersom en pensjonist som har dette tillegget dør, skal 55 % av tillegget etter punkt 1B ytes som tillegg til ektefellepensjonen, samt 10 % av tillegget etter punkt 1B ytes til hvert barn under 21 år.

Ovenstående tillegg under punktene 1A og 1B reguleres med samme nivå som følger av reglene för PENSJONSREGULERING nedenfor.

1993 års pensionsbilagas tilleggsbestemmelser har följande lydelse.

A. Flykaptein/flystyrmann kan med 12 måneders varsel velge å gå av før 60 år, med rett til en straks begynnende alderspensjon. Slik førtidsavgang kan tidligst skje fra og med måneden etter fylte 55 år.

1. Ved frivillig førtidsavgang mellom 55 og 57 år, regnes tjenestetiden som flyger till og med måneden før vedkommendes avgang. SAS betaler, foruten alderspensjon før 60 år også pensjonspremie til forsikringsselskapet for vedkommendes kollektive tjenestepensjon fra SAS. I pensjonsgrunnlaget medregnes reguleringer basert på samme lønnstrinn vedkommende hadde oppnådd pr. den 1. i avgangsmåneden. Kompensasjonen reguleres pr. hovedreguleringstidspunktet for folketrygdens grunnbeløp, "G" det eneklte år, justert for avkortning/lønnstrinn til nivået for alderspensjon ved 60 år.

2. Ved frivillig førtidsavgang etter 57 år regnes tjenestetiden som flyger i SAS som om vedkommende hadde blitt pensjonert ved 60 år. SAS betaler, foruten alderspensjon før 60 år også pensjonspremie til forsikringsselskapet for vedkommendes kollektive tjenestepensjon fra SAS. I pensjonsgrunnlaget medregnes reguleringer basert på samme lønnstrinn vedkommende hadde oppnådd pr. den 1. i avgangsmåneden.

Kompensasjonen reguleres pr. hovedreguleringstidspunktet for folketrygdens grunnbeløp, "G" det enkelte år, justert for avkortning/lønnstrinn til nivået for alderspensjon ved 60 år.

B. Flykaptein/flystyrmann, som etter gjeldene regler om oppsigelsetid slutter i SAS etter fylte 50 år fordi vedkommende ikke oppfyller SAS´ kvalifikasjonskrav eller av medisinske årsaker mister sitt flysertifikat, har rett til en kompensasjon fra SAS fra det tidspunkt vedkommende slutter og frem til 60 år. Kompensasjon gis i form av en alderspensjon og ytelser forørvig som vedkommende ville ha hatt rett til ved fylte 60 år, men basert på gjeldene lønnstrinn pr. den 1. i vedkommendes reelle avgangsmåned. Kompensasjonen reguleres pr. hovedreguleringstidspunktet for folketrygdens grunnbeløp, "G" det enkelte år, justert for avkortning/lønnstrinn til nivået for alderspensjon ved 60 år.

C. Ytelser omtalt under PENSJONSTILLEGG utbetales først ved fylte 60 år til flygere som slutter etter reglene i dette punkt B.

Genom en särskild överenskommelse av den 17 oktober 1990 enades SAS och NSF bl.a. om att göra följande ändringar i kollektivavtalets pensionsbestämmelser.

1) Under rubriken GRUPPELIVFORSIKRING tillföres ett nytt sista stycke med följande text:

2) SAS tegner et tillegg til denne Gruppelivsforsikring som gir pensjonerte piloter som har fylt 55 år ved premieforfall adgang til frivillig å opprettholde deres medlemskap i denne Gruppelivforsikring. Adgang til medlemskap opphörer senest ved utgangen av det forsikringsår han/hun fyller 67 år.

Bestämmelsen i fråga finns även intagen i 1993 års pensionsbilaga.

Piloterna I.B., S.W. och T.G. avgick samtliga i förtid efter fyllda 55 år men före 60 år. I.B. slutade den 1 juli 1982, S.W. den 31 maj 1983 och T.G. den 23 juni 1985, dvs. innan 1986 års pensionsbilaga trädde i kraft. De har alla fyllt 60 år före den 1 januari 1992 från vilket datum 1993 års pensionsbilaga börjat gälla.

Piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H., O.J. och J.L. avgick alla med förtidspension mellan den 1 mars 1986 och den 31 december 1991 men uppnådde 60 års ålder efter sistnämnda datum. Samtliga hade vid avgångstillfället fyllt 55 år.

Mellan parterna har uppkommit tvist om dels vilka avtalsregler som skall bestämma förtidsavgångna piloters rätt till vissa pensionsförmåner, engangsbonus respektive pensjonstillegg, dels innebörden av SAS åtagande att teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen för vissa förtidspensionerade piloter.

NSF:s ståndpunkt är att förtidsavgångna piloter omfattas av de förbättringar i pensionsvillkoren som avtalsparterna överenskommer under tiden innan de förtidsavgångna piloterna uppnår den ordinarie pensionsåldern, 60 år, även om förtidsavgången skett innan de nya pensionsvillkoren trätt i kraft, varför de i målet aktuella piloterna skall äga rätt att erhålla engangsbonus respektive pensjonstillegg.

SAS inställning är att förtidsavgångna piloter inte skall omfattas av de avtal om nya pensionsvillkor som träder i kraft efter det datum då piloten avgått med förtidspension utan att pensionsvillkoren bestäms av de avtal som gällde vid pensionstillfället.

Vad avser grupplivförsäkringen hävdar NSF att SAS inte uppfyllt sitt i pensionsbilagan gjorda åtagande då man låtit förtidsavgångna och pensionerade piloter utgöra en särskild grupp i stället för att ingå i samma grupp som de yrkesaktiva piloterna vilket medfört höga premiekostnader för de pensionerade piloterna.

SAS har i denna del invänt att den gjorda utfästelsen inte innebär något åtagande för SAS att inordna de pensionerade piloterna i någon särskild grupp eller att stå för kostnaderna för att dessa piloter skall upprätthålla medlemskap i försäkringen och att SAS genom det redan tecknade tillägget till grupplivförsäkringen uppfyllt sitt åtagande.

NSF har yrkat att arbetsdomstolen förklarar SAS skyldigt

att till piloterna I.B., S.W. och T.G. även för tid efter den 1 oktober 1994 erlägga engangsbonus enligt bestämmelserna härom i 1986 års pensionsbilaga till kollektivavtalet mellan SAS och pilotföreningarna med belopp beräknade enligt för var tid mellan kollektivavtalsparterna överenskomna procentsatser,

att till piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H. och O.J. fr.o.m. den 1 januari 1992 utge pensjonstillegg i enlighet med bestämmelserna härom i 1993 års pensionsbilaga till kollektivavtalet samt

att till piloten J.L. från den 1 maj 1993 utge pensjonstillegg i enlighet med bestämmelserna härom i 1993 års pensionsbilaga.

NSF har vidare yrkat att arbetsdomstolen förklarar

att den i andra stycket under rubriken Gruppelivsforsikring i 1993 års pensionsbilaga intagna bestämmelsen har den innebörden att SAS har att svara för den kostnadsökning som är förenad med att pensionsavgångna piloter frivilligt upprätthåller tillhörighet till grupplivförsäkringen intill utgången av det år varunder vederbörande pilot fyller 67 år samt

att SAS är skyldigt att ekonomiskt kompensera de piloter som gjort det och åsamkats merkostnader för att de hänförts till en särskild grupp utanför det norska pilotkollektivet i övrigt, för dessa merkostnader.

SAS har medgett NSF:s talan vad avser I.B. men bestritt käromålet i övrigt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

NSF

Den avtalade pensionsåldern för piloter i SAS är 60 år. Det finns dock möjlighet för piloterna att avgå från aktiv tjänst före 60 års ålder. Normalt sett kan sådan förtida avgång ske tidigast från fyllda 55 år. Vid förtida avgång tillhandahålls i princip två väsentliga förmåner. Den ena utgörs av direktpension från SAS motsvarande den ålderspension som piloten är berättigad till från ordinarie pensionsålder, 60 år. Den andra utgörs av fortsatta premiebetalningar av SAS till tjänstepensionsförsäkringen fram till den ordinarie pensionsåldern. Regler om förtida avgång finns intagna i kollektivavtalets tre nationella pensionsbilagor. För de danska och svenska piloterna gäller att hela den pension som utgår vid 60 års ålder är försäkrad vilket betyder att så länge premiebetalningar för försäkringarna sker så får danska och svenska piloter del av de förbättringar i pensionsvillkoren som sker under förtidsavgångstiden och som trätt i kraft vid uppnående av den ordinarie pensionsåldern 60 år.

För norska piloter gäller att bara en del av den pension som utgår vid 60 års ålder är försäkrad. För den försäkrade delen av den pension som utgår vid fyllda 60 år kommer också de norska piloterna att under förtidsavgångstiden, på grund av de fortsatta premiebetalningarna, komma i åtnjutande av de förbättringar av pensionsvillkoren som träder i kraft under samma tid.

Det norska pensionsavtalet (1993 års avtal) är utformat så att piloten från den avtalade pensionsåldern, 60 år, skall erhålla en viss pensionsnivå livsvarigt. Detta åstadkoms genom att piloten mellan 60 och 67 års ålder dels får 75 % av tolv grundbelopp, den norska motsvarigheten till basbeloppet, som tryggad (försäkrad) pension, dels som direktpension från SAS får ett pensjonstillegg om högst 31,9 % av den tryggade ålderspensionen före 67 års ålder samt efter 67 år dels får en tryggad pension om 70 % av tolv grundbelopp, bruttosamordnad med folketrygden, dels får ett pensjonstillegg om högst 38,57 % av den tryggade ålderspensionen före 67 års ålder. Det högre pensjonstillegget efter 67 år kompenserar det förhållandet att den tryggade pensionen är lägre från denna ålder. Tryggad pension och pensjonstillegg skall tillsammans ge piloten den eftersträvade enhetliga pensionsnivån livsvarigt från 60 år. Anledningen till de skilda procentsatserna vad gäller den tryggade ålderspensionen är att den för andra anställda hos SAS i Norge gällande pensionsnivån från 67 år är 70 % av pensionsunderlaget och att SAS därför enligt norska skatteregler inte med avdragsgill verkan kan trygga en högre pensionsnivå från 67 år för piloter. Den tryggade pensionen och direktpensionen utgör enligt NSF:s mening en odelbar enhet.

Under rubriken TILLEGGSBESTEMMELSER i 1993 års pensionsavtal finns bestämmelser om rätt för pilot till förtida avgång från aktiv tjänst i vissa fall. Enligt moment A kan frivillig förtida avgång ske tidigast fr.o.m. den kalendermånad som infaller närmast efter det att piloten fyllt 55 år. Om piloten väljer att avgå efter 57 år får han tillgodoräkna sig också förtidsavgångstiden som pensionsintjänandemånader. Väljer piloten att avgå mellan 55 och 57 års ålder upphör dock intjänandetiden i och med avgången. För rätt till full pension krävs att piloten har 360 intjänandemånader. I båda de nyss nämnda fallen får piloten dock en månatlig ersättning från SAS under förtidsavgångstiden motsvarande ålderspension. Vidare fortsätter SAS att fram till den ordinarie pensionsåldern 60 år betala premierna för den tryggade pensionsutfästelsen. Enligt reglerna om pensjonstillegg kan en frivilligt avgången pilot även erhålla ett sådant tillägg redan från 55 års ålder. Bestämmelserna om pensjonstillegg i 1993 års pensionsavtal motsvaras i 1986 års pensionsavtal av bestämmelserna om engangsbonus.

Målet handlar huvudsakligen om huruvida förtidsavgångna norska piloter - på motsvarande sätt som gäller beträffande den försäkrade delen av den pension som utgår från 60 års ålder - även har rätt att komma i åtnjutande av de förbättringar av den icke försäkrade delen av 60 års pensionen som inträffar under tiden mellan förtidsavgången och 60 års ålder.

Enligt norska skatteregler krävs för avdragsrätt för kostnaden för den tryggade delen av pensionsutfästelsen att pensionsplanen tillämpas lika för alla som omfattas av den. Som framgått av vad som tidigare anförts omfattas även förtidsavgångna piloter av pensionsplanen och SAS betalar försäkringspremier för sådana piloter fram till det att piloten i fråga uppnått ordinarie pensionsålder 60 år. Under tiden fram till dess förändras också sådana piloters pensionsunderlag som en följd av avtalade ökningar av lönetarifferna i kollektivavtalet och ändringar i folketrygdens grundbelopp. Ändringar av pensionsplanen under förtidsavgångstiden omfattar därför även förtidsavgångna piloter. Den enda skillnaden gentemot aktiva piloter är att den förtidsavgångne piloten stannar kvar i den lönetariff som han befann sig i vid den tidpunkt han avgick i förtid och således inte flyttas upp till en högre lönertariff enligt kollektivavtalets regler om uppflyttning på grund av tjänsteår.

Den tryggade och den icke tryggade delen av pensionsutfästelsen enligt pensionsavtalet har sedan tillkomsten av 1986 års avtal varit avsedda att tillsammans utgöra den pensionsnivå som piloten skall komma i åtnjutande av vid uppnående av den ordinarie pensionsåldern 60 år. I likhet med vad som gäller beträffande den del av den sammanlagda pensionsutfästelsen som tryggas gäller därför även beträffande den otryggade delen att avtalade förbättringar i pensionsstandarden som träder i kraft före det att den ordinarie pensionsåldern uppnås skall tillkomma också förtidsavgångna piloter från denna tidpunkt, såvida inte avtalet uttryckligen föreskriver undantag från detta.

Piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H., O.J. och J.L. hade samtliga avgått i förtid före den 1 januari 1992 då 1993 års pensionsavtal trädde i kraft. J.L. avgick i förtid på grund av att han av medicinska orsaker mist sitt flygcertifikat medan de övriga avgick frivilligt med förtidspension. De fyllde samtliga 60 år efter den 1 januari 1992. De var alltså förtidsavgångna före 1993 års pensionsavtals ikraftträdande men blev ålderspensionärer efter det att avtalet hade trätt i kraft. De är därför berättigade att erhålla pensjonstillegg i enlighet med bestämmelserna i 1993 års avtal.

Piloterna I.B., S.W. och T.G. avgick samtliga i förtid efter fyllda 55 år men före 60 år. Alla slutade före den 1 mars 1986 då 1986 års pensionsavtal trädde i kraft och de fyllde 60 år före den 1 januari 1992 från vilket datum 1993 års pensionsavtal började att gälla. De har därför avtalsenlig rätt till engangsbonus. De har också erhållit engangbonus i enlighet med pensionsavtalet t.o.m. september 1994 men har för tiden därefter av SAS vägrats rätt till sådan ersättning.

Under rubriken Pensjonstillegg i 1993 års pensionsbilaga anges att Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt A. vil få utbetalt dette tillegget i henhold til pkt 1A og 1B tidligst fra 55 års alder. Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt B. dvs. enligt reglerna om "loss of license", vil få utbetalt dette tillegget f.o.m. 60 års alder. Vidare anges att tilläggen skall reguleres med samme nivå som følger av reglene for pensjonsregulering. Det betyder i praktiken att tilläggen skall följa grundbeloppet. Som man kan se av bestämmelsen är huvudregeln att pensionstillägg utgår från den ordinarie pensionsåldern 60 år och att det endast är förtidsavgångna piloter som möjligen kan erhålla detta tillägg tidigare än vid 60 år. Enligt avtalet är det piloter med födelseår 1932 som kan få pensionstillägg uppgående till 24 % av den säkrade ålderspensionen. En pilot med födelseåret 1932 fyllde 60 år först efter pensionsavtalets ikraftträdande. I avtalet anges vidare att pensjonstillegget tidigast kan uppnås 1992 samtidigt som tillägget enligt huvudregeln inte utgår till annan än den som har fyllt 60 år. Denne skrivning måste syfta på piloter som var förtidsavgångna redan före avtalets ikraftträdande. Det skulle annars inte ha funnits någon anledning att särskilt ange att tillägget tidigast kunde uppnås 1992.

Tillägget engangsbonus infördes i och med 1986 års pensionsbilaga. Med hänvisningen under DYRTIDSREGULERINGSFOND p g) att På lik linje med pkt. a) avses en värdesäkringskompensation som skall erhållas beroende på penningvärdets utveckling.

Efter tillkomsten av 1986 års pensionsavtal uppstod en diskussion om huruvida de piloter som avgått i förtid innan avtalet trätt i kraft, dvs. före den 1 mars 1986, skulle äga rätt till engangsbonus. NSF menade att parterna aldrig tidigare, annat än i mycket speciella fall, undantagit förtidsavgångna piloter när det gällde tillämpning av nya pensionsbestämmelser och att det var självklart att dessa skulle erhålla denna engangsbonus. Diskussionen ledde fram till att parterna den 19 november 1987 ingick ett avtal om riktlinjer för tillämpning av 1986 års pensionsavtal. §§ 2 och 3 i tillämpningsöverenskommelsen har följande lydelse.

§ 2 Beregning av pensjonsbeløp for førtidspensjonister.

a) Førtidspensjonen etter tilleggsbestemmelsene pkt. A, reguleres pr. 1.5 hvert år i henhold til pkt. D. med tillegg av årets prosentsats for engangsbonus. Dyrtidsregulering skjer først etter § 3 i denne avtale.

b) Førtidspensjon etter tilleggsbestemmelse pkt. B, reguleres pr. 1.5 hvert år i henhold til pkt. D. uten tillegg av engangsbonus.

c) Ved uførepensjon etter 55 år benyttes satsen for engangsbonus ved pensjoneringstidspunktet og denne dyrtidsreguleres i henhold til pkt. g II i avtalen om dyrtidsreguleringsfond.

§ 3 Når førtidspensjonist fyller 60 år vil engangsbonus bli fastsatt i henhold till årets prosentsats og dyrtidsreguleres senere i henhold til pkt. g II i avtale om dyrtidsreguleringsfond.

Av dessa bestämmelser i tillämpningsöverenskommelsen framgår klart och entydigt att engangsbonus även skall beräknas för piloter som avgått i förtid när 1986 års avtal trädde i kraft.

Närmast före 1986 års pensionsavtal gällde en motsvarande överenskommelse träffad den 11 juni 1981 (1981 års pensionsavtal). Enligt 1981 års pensionsavtal var i princip all pensionsrätt tryggad genom försäkring. Någon motsvarighet till senare införda engangsbonus och pensjonstillegg fanns inte. I vissa speciella fall kunde det utgå vissa tillägg från dyrtidsreguleringsfonden men dessa tillägg var inte jämförbara med engangsbonus och pensjonstillegg när det gällde storlek eller generell tillämpning.

I punkten C 5 i 1973 års pensionsavtal anges att fonden för dyrtidsreglering skall disponeras för tillägg till pensionen från NKP beträffande pensionsfall som inträffat efter den 1 mars 1972. Bestämmelsen anger således att även piloter som avgått i förtid före den 1 mars skall komma i åtnjutande av tillägget till pensionen från NKP den dag de börjar uppbära sådan pension. Förtidsavgångna som fyllt 60 år före den 1 mars 1970 får emellertid inte del av tilläggen. Det nu anförda stöder NSF:s ståndpunkt i tvisten att förtidsavgångna omfattas av ändringar i pensionsavtalet som träder i kraft innan de uppnått ordinarie pensionsålder, såvida inte annat uttryckligen har avtalats.

Även i 1977 års pensionsavtal anges att dyrtidsregleringsfonden primärt skall användas för tillägg till löpande NKP-pensioner som blivit aktuella efter den 1 mars 1972. Enligt avtalet inkluderar detta också piloter som var förtidsavgångna före den 1 mars 1972 och som inte börjat få NKP-pensionen förrän efter sistnämnda datum. Enligt bestämmelsen i Dyrtidsreguleringsfonden punkten c) skulle det utges ett tillägg för att åstadkomma en standardförbättring för de personer som fått sin pension reducerad på grund av vissa begränsningsregler för beräkningen av lönen mellan 55 och 60 år. Tillägget skulle utges fram till fyllda 67 år. Ett motsvarande tillägg beträffande tiden efter folketrygdeåldern finns under punkten d). De speciella tillägg som finns under punkterna c) och d) skulle emellertid inte utgå till den som den 1 mars 1977 hade fyllt 60 år och avgått i förtid enligt det äldre avtalet. Av detta följer motsatsvis att tilläggen skall utges till förtidsavgångna piloter som vid 1977 års avtals ikraftträdande ännu inte hade uppnått den avtalade ordinarie pensionsåldern. Även den ifrågavarande avtalsbestämmelsen stöder NSF:s ståndpunkt i målet.

I 1981 års avtal finns det också exempel på att förtidsavgångna piloter som inte fyllt 60 år kom i åtnjutande av förmåner enligt det nya avtalet. I pensionsbilagan anges inledningsvis följande.

Pensjonsplanen av den 21. september 1977 erstattes av nedenstående nye plan gjeldene fra 1. mars 1977. For personell som har gått i pensjon (alders-, uføre-, enke- eller barnpensjon) i perioden 1. mars 1977-30. juni 1981 gjelder bestemmelsene om alders-, uføre-, enke- og barnpensjon i planen av 21. september 1977. I denna grupp ingår emellertid inte personal som avgått i förtid före den 30 juni 1981 utan att dessförinnan också ha blivit alders- eller uførepensjonist. Precis som i 1986 och 1993 års pensionsavtal utgör ålderspensionen före trygdealder 75 % av pensionsunderlaget och ålderspensionen efter trygdealder 70 % av pensionsunderlaget. Detta var en nyhet i förhållande till 1977 års pensionsavtal där även ålderspensionen före trygdealder utgjorde 70 % av pensionsunderlaget. Piloter som avgått i förtid före den 1 juli 1981 men då inte uppnått ordinarie pensionsålder eller blivit uførepensjonister, dvs. sjukpensionärer, har också rent faktiskt erhållit del av ökningen av pensionsnivån från den 1 juli 1981 utan att det är uttryckligen omnämnt i avtalet att en sådan rätt skulle tillkomma dem. Detta gäller t.ex. piloterna O.N., X.X. och A.P. som samtliga var förtidsavgångna när 1981 års pensionsavtal trädde i kraft den 1 juli 1981 men vid detta datum ännu inte fyllt 60 år. De fick alla del av den höjning av pensionsnivån som skedde för pensionärer i åldersgruppen 60-70 år. De fick även del av ett tillägg som anges under rubriken Dyrtidsreguleringsfond punkten e) i 1986 års avtal.

I en anmärkning till punkten A i 1981 års pensionsavtal finns en uttrycklig särreglering för förtidsavgångna piloter. Anmärkningen har följande lydelse. For flykaptein/flystyrmann som velger, eller har valgt, å gå av med straks begynnende alderspensjon, i henhold til avtalen om "leave of absence" av 1980, og/eller ovenstående bestemmelser, før den 1. mars 1982 gjelder reglene for frivillig førtidsavgang ifølge pensjonsavtalen av den 21. september 1977, med endringer av den 18. september 1979. Anmärkningen innehåller inte regler om att försäkrad pension skall utgå till piloterna i fråga utan reglerar vilka bestämmelser angående förtida avgång som skall tillämpas beträffande dessa piloter. Bakgrunden till regleringen var den överenskommelse mellan SAS och pilotföreningarna om avveckling av pilotöverskott som gällde fram till den 1 mars 1982, det s.k. LOA- avtalet. Vid den tidpunkt då avtalet tillkom beräknades SAS ha ett pilotöverskott. Överenskommelsen innebar att SAS och pilotföreningarna enades om olika åtgärder för att avveckla pilotöverskottet. En sådan åtgärd var att förmå piloterna att avgå i förtid. För de norska piloterna krävs 360 månaders tjänstetid för att få full pension. Enligt huvudregeln upphör intjänandetiden vid tidpunkten för den faktiska förtida avgången. Inledningsvis fanns det inte några undantag från denna regel. Från 1979 och fram till 1981 års pensionsavtals ikraftträdande fick dock piloter som avgick i förtid efter fyllda 57 år tillgodoräkna sig den förtida avgångstiden som intjänandetid, dvs. fram till 60 års ålder. Det var således särskilt förmånliga bestämmelser. Genom LOA- avtalet fick även piloter som avgått i förtid efter fyllda 55 år rätt att tillgodoräkna sig hela den förtida avgångstiden som intjänandetid. I och med 1981 års avtals ikraftträdande skedde dock en återgång till regeln att intjänandetiden upphörde i och med förtidsavgången för denna grupp. Bestämmelserna under anmärkningen tillkom i syfte att uppmuntra en förtida avgång. Bestämmelserna byggde dock på förutsättningen att vederbörande skulle avgå före den 1 mars 1982, då LOA-avtalet upphörde att gälla. Anmärkningen är emellertid inte tillämplig bara på dem som från anmärkningens ikraftträdandedatum väljer att avgå i förtid utan även på de piloter som då redan avgått i förtid. Detta bygger på synsättet att även de redan förtidsavgångna skall drabbas av de nya reglerna och inte som tidigare få tillgodoräkna sig förtida avgångstid vid beräkningen av intjänandetid. Genom anmärkningen tillförsäkras de dock denna möjlighet. Återinförandet av huvudregeln angående beräkning av intjänandetid förutsattes således bli tillämplig på redan förtidsavgångna piloter och nödvändiggjorde därför denna uttryckliga undantagsregel.

Även enligt 1986 års pensionsavtal skall dyrtidsreguleringsfonden primärt användas för tillägg till NKP-pension som börjat utgå efter den 1 mars 1972 men före den 1 juli 1981. 1986 års pensionsavtal innehåller fler skilda tillägg än de tidigare pensionsavtalen. Tilläggen är kopplade till den försäkrade pensionen. Även förtidsavgångna piloter berörs av de olika tilläggen under förutsättning att deras NKP-pension har börjat utgå under den tidsperiod som gäller för tillägget i fråga, dvs. normalt under förutsättning att de uppnått 60 års ålder under perioden. Även i praktiken har förtidsavgångna piloter fått tillägg enligt 1986 års pensionsavtal beräknade som om de varit i aktiv tjänst vid detta avtals ikraftträdande. De har också fått förtidspensionen reglerad i enlighet med de nya reglerna. Även dessa förhållanden stöder NSF:s ståndpunkt i målet.

Under rubriken Gruppelivsforsikring i 1993 års pensionsavtal åläggs SAS att teckna en grupplivförsäkring för piloter på vissa grundbelopp i folketrygden som varierar beroende på pilotens ålder. Vidare åtar sig SAS att teckna ett tillägg till denna grupplivförsäkring som skall ge pensionerade piloter som har fyllt 55 år rätt att frivilligt upprätthålla grupplivförsäkringen t.o.m. utgången av det år då piloten fyller 67 år. Det ifrågavarande åtagandet gjorde SAS ursprungligen i en särskild överenskommelse mellan parterna den 17 oktober 1990.

Bakgrunden till SAS åtagande angående grupplivförsäkringen var att NSF i den grupplivförsäkring som föreningen själv tillhandahöll sina medlemmar utvidgat gruppen till att omfatta pensionerade medlemmar fram till dessa uppnådde folketrygdsåldern mot tidigare endast yrkesverksamma medlemmar. NSF önskade därför att motsvarande utvidgning skulle ske i den i kollektivavtalet inskrivna grupplivförsäkringen vilket accepterades av SAS.

SAS har dock inte uppfyllt sitt åtagande angående grupplivförsäkringen då man låtit pensionerade piloter utgöra en särskild riskgrupp i stället för att ingå i samma grupp som de yrkesverksamma piloterna vilket medfört att premiekostnaderna för de pensionerade piloterna blivit tre gånger så hög som motsvarande premie för NSF:s grupplivförsäkring. Avsikten med bestämmelsen var att låta både yrkesverksamma och pensionerade piloter ingå i en gemensam riskgrupp för att på så sätt få skäliga premier även för de pensionerade piloternas del. De premier som blev resultatet av SAS arrangemang har kommit att bli oacceptabelt höga.

SAS

NSF:s beskrivning av sakförhållandena i målet är i stort sett korrekt. Det som skiljer parterna åt är synen på hur de olika avtalen skall tolkas.

Vad gäller den pension som skall utgå enligt 1993 års pensionsavtal kan konstateras att den pension som utgår till en pensionerad pilot vid fyllda 67 år är dels den del som utgår från den norska folketrygden, den offentliga pensionen, dels den försäkrade kollektiva tjänstepensionen från Vital Forsikring A/S. Därutöver utgår en oförsäkrad driftspension från SAS, pensjonstillegg. Från pilotens ordinarie pensionsålder, 60 år, och fram till den ordinarie norska pensionsåldern, 67 år, utgår dels kollektiv tjänstepension, dels pensjonstillegg. Under tiden mellan 55 och 60 år får den förtidsavgångne piloten pension från SAS motsvarande den kollektiva tjänstepensionen som en driftspension samt pensjonstillegg. Vad gäller pensionen under förtidsavgångstiden skiljer sig NSF:s och SAS synsätt. NSF gör inte någon uppdelning av den pension som utbetalas till piloten under dessa år utan benämner det som utbetalas "direktpension från SAS". Detta är enligt SAS mening felaktigt då det korrekta är att se pensionen som två delar; pension från SAS motsvarande kollektiv tjänstepension och pensjonstillegg.

När det gäller NSF:s yrkande rörande piloterna S.W. och T.G. är SAS grund för bestridandet att dessa två piloter lämnade sina anställningar vid SAS genom förtidspensionering redan innan 1986 års pensionsbilaga trädde i kraft den 1 mars 1986. S.W. gick i pension den 31 maj 1983 och T.G. gick i pension den 23 juni 1985, dvs. cirka tre år respektive nio månader innan 1986 års avtal började att gälla. Detta medför enligt SAS att de inte omfattas av bestämmelserna om engangsbonus i 1986 års avtal.

Motsvarande gäller även beträffande piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H., O.J. och J.L.. Dessa piloter lämnade sina anställningar i SAS genom förtidspension före den 1 januari 1992 då 1993 års pensionsbilaga trädde i kraft. De slutade, B.O.O. den 30 september 1987, T.S. den 4 april 1989, O.E. den 15 juli 1991, J.C.K. den 31 augusti 1988, V.L. den 30 april 1990, A.G. den 9 februari 1989, K.H. den 30 november 1989, O.J. den 31 mars 1991 och J.L. den 30 november 1988. Eftersom dessa piloter slutat sina anställningar i SAS före den tidpunkt då 1993 års pensionsbilaga började att gälla, omfattas de inte av bestämmelserna om pensjonstillegg i 1993 års avtal.

När det gäller NSF:s yrkande i den del som avser grupplivförsäkringen är SAS inställning att den gjorda utfästelsen inte innebär något åtagande för SAS att inordna de pensionerade piloterna i någon särskild grupp eller att stå för kostnaderna för att dessa piloter på frivillig basis skall upprätthålla medlemskap i försäkringen. SAS har uppfyllt sitt åtagande genom att teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om piloter som avgått med förtidspension och därmed lämnat sina anställningar i SAS skall omfattas av de avtal om nya pensionsvillkor som träder i kraft efter det datum då piloterna har avgått med förtidspension men innan de uppnått ordinarie pensionsålder. SAS uppfattning är att dessa piloter inte skall omfattas av senare ändringar vad gäller piloters pensionsvillkor utan att pensionsvillkoren bestäms av de avtal som gällde vid pensionsdagen. Man kan uttrycka det så att i och med att piloterna avgår med förtidspension övergår pensionsavtalet till att bli ett individuellt avtal vars innehåll bestäms av det kollektivavtal om pension som gällde vid dagen för förtidspensioneringen. Piloten får därmed ett individuellt avtal med SAS och detta avtal kan inte ändras av kollektivavtalsparterna med mindre än att det finns en uttrycklig bestämmelse om att så kan ske. Det på detta sätt individualiserade avtalet innehåller två komponenter, den kollektiva tjänstepensionsdelen och driftspensionsdelen (direktpensionsdelen). Vad gäller den kollektiva tjänstepensionen är SAS uppfattning att man har utfäst sig att låta förtidsavgångna piloter omfattas av de förändringar i tjänstepensionen som sker från förtidsavgångsåldern 55 år och fram till den ordinarie avtalade pensionsåldern 60 år. Piloterna är dock att betrakta som ålderspensionärer även om de fortfarande står kvar i den kollektiva tjänstepensionsordningen och får tillgodoräkna sig de förändringar i tjänstepensionen som sker fram till 60 års ålder. SAS har däremot inte, utom vid speciella tillfällen, förbundit sig att låta dessa piloter få del av de förändringar som under samma tid sker beträffande driftspensionen.

När det gäller 1986 års pensionsavtal har parterna när man införde reglerna om engangsbonus visserligen inte gjort några direkt annorlunda skrivningar i avtalet utan det finns påtagliga likheter mellan detta tillägg och andra dyrtidsreguleringar. SAS vill dock framhålla att avsikten var att engangsbonus endast skulle utges till de piloter som gick i förtidspension efter den 1 mars 1986. Under avtalsförhandlingarna uppfattade SAS skrivningen under Dyrtidsreguleringsfond g) att På lik linje med pkt. a), å yte tillegg til løpende pensjoner som utbetales av NKP og som er blitt aktuelle etter 1. mars 1986 som att parterna var överens om att engangsbonus endast skulle betalas till personer som gick i pension efter den 1 mars 1986. Från NSF:s sida framställdes inte heller något yrkande om att engangsbonusen även skulle utgå till piloter som redan gått i pension.

Tillämpningsöverenskommelsen av den 19 november 1987 innebar att storleken på engangsbonusen till pilot som förtidspensionerats enligt 1986 års pensionsavtal skall fastställas till den procentsats som gäller för det år han fyller 60 år istället för det år han gick i förtidspension. Detta gäller dock bara de piloter som pensionerades inom ramen för 1986 års avtal, dvs. efter den 1 mars 1986. I tillämpningsöverenskommelsens § 4 har båda parterna godtagit att överenskommelsen inte skall vara prejudicerande. Efter 1987 års överenskommelse gjordes utbetalningar till de pensionärer som omfattades av avtalet. Det var först 1989 som Vital Forsikring A/S genom ett administrativt misstag började att utbetala engangsbonus till I.B., S.W. och T.G.. Misstaget upptäcktes i samband med en genomgång av konsekvenserna av 1993 års pensionsavtal och utbetalningarna av engangsbonus upphörde i oktober 1994.

I.B. begärde i ett brev till SAS den 15 april 1981 att få avgå i förtid från sin tjänst som flygkapten. I brevet hänvisade han till avtalet av den 21 augusti 1980 mellan SAS och de tre pilotföreningarna angående avvecklingen av pilotöverskottet samt förklarade att han tolkade avtalet så att en pilot som avgår i förtid skall omfattas av eventuella förbättringar i nya pensionsavtal och årliga justeringar som sker fram till den förtidsavgångne piloten fyller 60 år. Såvitt är bekant fick inte I.B. någon underrättelse om att SAS inte delade den av honom redovisade uppfattningen om hur avtalet skulle tolkas. SAS har därför valt att medge talan vad gäller I.B..

Med anledning av det nämnda avtalet mellan SAS och pilotföreningarna om avvecklingen av pilotöverskott skrev G.J. vid SAS personalavdelning den 12 september 1980 ett brev till de tre pilotföreningarna i vilket bekräftades att SAS var enigt med föreningarna om att de piloter som valde att sluta enligt förtidsavgångsordningen under den period då detta tillfälliga avtal gällde skulle komma i åtnjutande av eventuella fördelar i ett nytt pensionsavtal tecknat under samma tid. I brevet har således poängterats att möjligheten att få del av förmåner i senare pensionsavtal endast omfattade den tid som denna tillfälliga överenskommelse om avveckling av pilotöverskott skulle gälla. Eftersom det handlade om ett avsteg från de regler som annars gällde för förtidsavgångna piloter, har parterna träffat en särskild överenskommelse angående detta.

NSF har påpekat att piloterna O.N., X.X. och A.P. som samtliga var förtidsavgångna när 1981 års pensionsavtal trädde i kraft men vid denna tidpunkt ännu inte hade fyllt 60 år dels fick del av den höjning av pensionsnivån som skedde i åldersgruppen 60-70 år i och med detta pensionsavtal, dels fick ett tillägg enligt Dyrtidsreguleringsfondens punkt e) i 1986 års pensionsavtal. Tillägget utgjorde emellertid en komplettering med anledning av den förändring som vid denna tidpunkt gjorts i den kollektiva tjänstepensionsordningen. Det hade tidigare varit möjligt att säkra den kollektiva tjänstepensionen upp till 18 grundbelopp. Den högsta nivån sänktes till 12 grundbelopp. Därför gjordes justeringen under punkt e). Denna bestämmelse utgör således en del av den kollektiva tjänstepensionsordningen. Detta är skälet till att SAS ansett det vara riktigt att piloter som gått i pension före 1981 också får detta tillägg. När det däremot gäller engangsbonusen under punkten g) är detta ett över driften taget pensionstillskott.

I 1993 års pensionsbilaga sägs under A. punkt 1 att Ved frivillig førtidsavgang mellom 55 og 57 år, regnes tjenestetiden som flyger til og med måneden før vedkommendes avgang. SAS betaler, foruten alderspensjon før 60 år også pensjonspremie til forsikringsselskapet for vedkommendes kollektive tjenestepensjon fra SAS. Alderspensjonen före trygdealder utgör 75 % av pensjonsgrunnlaget. Vad SAS förbinder sig att betala i detta fall är således 75 % av 12 x grundbeloppet. SAS betalar vidare pensionspremier till Vital Forsikring A/S. Därutöver har piloten rätt att erhålla pensjonstillegg. Vad som egentligen sägs under A. p 1 är att SAS förbinder sig att fortsätta att betala premier till Vital Forsikring A/S, dvs. att man fortsätter att låta piloten få del i den kollektiva tjänstepensionsdelen. Genom att premien betalas även under denna period blir den kollektiva tjänstepensionen från pilotens 60 årsdag densamma som han varit i tjänst till dess. Det står dock inte något om att piloten har rätt att omfattas av sådana förändringar i driftspensionsdelen som sker efter det att piloten har slutat sin anställning i SAS. Slutsatsen blir således att det inte finns någon utfästelse från SAS sida i driftspensionsdelen som innebär att piloten har rätt att få del av de förändringar som sker beträffande denna pension efter det att han slutat sin anställning.

NSF:s ståndpunkt i målet innebär att en pilot även efter det att han har slutat sin anställning vid SAS är skyldig att underkasta sig de faktiska förändringar i pensionsvillkoren som NSF och SAS avtalar om. SAS skulle således med samtycke från NSF kunna förfoga över redan förtidsavgånga piloters pensionsvillkor. SAS menar att detta måste vara ett i grunden felaktigt synsätt. De pensionsvillkor som individualiseras på förtidspensioneringsdagen och som också skriftligen bekräftas av SAS genom ett till piloten ställt brev kan inte senare ändras utan att det finns ett särskilt bemyndigande till detta eller - som är fallet med den kollektiva tjänstepensionsordningen - att det pensionsavtal som sedermera blir pilotens individuella pensionsavtal innehåller klara regler om att den avgångne piloten omfattas av sådana förändringar. Det av SAS över driften tagna särskilda pensionstillägget, engangsbonus och senare pensjonstillegg, skulle med NSF:s synsätt kunna ändras högst radikalt för de förtidsavgångna piloternas del, t.o.m. kunna tas bort om SAS inte längre skulle anse sig ha råd att betala tillägget.

NSF har bl.a. anfört att förändringar i dyrtidsreguleringsfonden även omfattat förtidsavgångna piloter. I 1973 års pensionsbilaga under p. 5 anges att det per den 1 mars 1976 skall upprättas en fond för dyrtidsreglering av utgående pensioner till vilken SAS skall tillskjuta vissa angivna belopp. Under samma punkt anges vidare att fonden disponeras för att ge norska piloter, navigatörer och deras efterlevande som blivit pensionsfall efter den 1 mars 1972 full eller partiell kompensation genom tillägg till pensionen från NKP i första hand motsvarade den ökning av konsumentprisindex som ägt rum efter tidpunkten för det ursprungliga pensionsfallet och som vederbörande inte kompenserats för genom bonusbetalning från NKP, höjning av folkepensjonen eller på annat sätt. Det betyder att avsikten med fonden är att kompensera för konsumentprisindex, att behålla köpkraften, så att inte den kollektiva tjänstepensionen urholkas. Denna typ av regleringar är det normala för kollektiva pensionsordningar i Norge. Det tillägg som utgår genom fonden får inte blandas ihop med de tillägg som är aktuella i detta mål, dvs. faktiska självständiga pensionskomplement som engangsbonus och pensjonstillegg.

SAS menar att själva texten i de omtvistade avtalsbestämmelserna stödjer SAS uppfattning i tolkningsfrågan. Under rubriken OMFANG i 1986 och 1993 års pensionsbilaga anges att Flykapteiner/flystyrmenn/flystyrmannskandidater med tjenestegjøringsplassering i Norge forsikres av SAS i Vital Forsikring A/S (Norsk Kollektiv Pensjonskasse A/S /NKP/ enligt 1986 års avtal) i en kollektiv tjenestepensjonsforsikring.

Av denna bestämmelse framgår att avsikten inte varit att låta någon som inte är tjänstgöringsplacerad i Norge omfattas av dessa villkor. Förtidspensionerade piloter kan inte anses vara tjänstgöringsplacerade. Därtill kommer att det i avtalen saknas uttryckliga regler om att redan förtidspensionerade piloter skulle äga rätt att få del av framtida förbättringar i pensionsavtalen.

Vad som anges i fjärde stycket under rubriken PENSJONSTILLEGG i 1993 års avtal är att den som slutar sin anställning skall få del av tillägget från fyllda 55 år och fram till 60 års ålder. Det står dock ingenting om att tillägget skulle kunna ersättas av något annat. Av sista stycket samma bestämmelse framgår att tillägget under 1A och 1B regleras med samma nivå som följer av pensionsavtalets regler för PENSJONSREGULERING. Det är således uttryckligen avtalat att det skall ske en reglering i angivna fall. Att man gjort sådana pensionregleringar från tid till annan i pensionsavtalen saknar enligt SAS betydelse för frågan om rätten till den grundläggande pensionsförpliktelsen. Vad NSF redovisat angående de pensionsavtal som föregått 1986 års pensionsavtal är ointressant i sammanhanget eftersom de tidigare avtalen saknade bestämmelser om engangsbonus och pensjonstillegg.

Syftet med införandet av engangsbonus respektive pensjonstillegg i 1986 och 1993 års pensionsavtal har från SAS sida varit att ge de personer som vid avtalens ikraftträdande var anställda i SAS bättre pensionsvillkor och inte att tillgodose redan förtidsavgångna piloter. Den kostnadsberäkning avseende pensionstillägget som SAS gjorde under de förhandlingar som föregick 1993 års pensionsavtal innefattade inte heller piloter som hade avgått i förtid. Om NSF även avsett att tillgodose redan förtidsavgångna piloter borde föreningen verkat för att detta skulle stå klart uttryckt i avtalsbestämmelserna. Enligt norsk praxis har en arbetstagare som lämnat sin anställning inte rätt till de förbättringar av pensionsvillkoren som kan tillkomma i därefter träffade avtal med mindre man uttryckligen avtalat om detta.

SAS inställning i fråga om grupplivförsäkringen är att SAS inte åtagit sig att stå för några som helst kostnader förenade med att pensionerade piloter frivilligt upprätthåller medlemskap i försäkringen. Åtagandet har inte heller medfört någon skyldighet för SAS att inordna pensionärerna i någon speciell riskgrupp. SAS har uppfyllt sitt åtagande genom att teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen. De pensionerade piloterna har därigenom getts möjlighet att frivilligt upprätthålla sitt medlemskap i försäkringen. Om de pensionerade piloterna skulle ingå i samma riskgrupp som de yrkesverksamma piloterna skulle detta ha medfört ökade kostnader för SAS. Även de yrkesverksamma piloterna skulle ha drabbats av förhöjda kostnader eftersom de beskattas för premien. Det naturliga är att de pensionerade piloterna bildar en egen riskgrupp. Enligt SAS uppfattning är de pensionerade piloternas premiekostnader för försäkringen betydligt lägre än vad kostnaden skulle varit om de pensionerade piloterna själva valt att teckna en grupplivförsäkring. Parternas avsikt var att åtagandet inte skulle innebära några kostnader för SAS eller för de yrkesverksamma piloterna. Vid avtalets tillkomst fördes det över huvud taget inte några diskussioner om att överenskommelsen skulle medföra kostnader för SAS eller dess anställda. NSF:s uppfattning vad gäller frågan om grupplivförsäkringen stöds inte heller av avtalstexten.

NSF

NSF gör inte gällande att piloter som avgått i förtid fortfarande skulle ha kvar sina anställningar i SAS. NSF inställning är att de piloter som har avgått i förtid inte är att betrakta som ålderspensionärer enligt gällande pensionsordning utan skall ses som specialfall vilka får direktpension fram till det att de uppnått ordinarie pensionsålder.

Domskäl

Huvuddragen i tvisten

Till det mellan parterna gällande kollektivavtalet finns bilagor med pensionsbestämmelser för piloterna. I den bilaga som gällde för piloter i Norge fr.o.m. den 1 mars 1986 infördes ett tidigare inte förekommande pensionstillägg, som benämndes engangsbonus. Piloterna I.B., S.W. och T.G. hade redan dessförinnan utnyttjat en kollektivavtalsenlig möjlighet att avgå med pension innan de uppnått den för piloter i SAS normala pensionsåldern, 60 år. Den fråga som uppkommit är om de är berättigade till engangsbonus. Under en tid, fram till oktober 1994, fick de också sådan bonus. Utbetalningarna, som enligt SAS skett av misstag, upphörde sedan. NSF vill nu ha arbetsdomstolens förklaring att SAS är skyldigt att utge engangsbonus till dessa tre piloter även för tiden efter den 1 oktober 1994. SAS har medgett NSF:s talan såvitt avser I.B. men bestritt yrkandet beträffande de andra två.

SAS har alltså medgett NSF:s talan såvitt avser I.B.. På grund därav skall talan i denna del bifallas.

I den pensionsbilaga som parterna träffade överenskommelse om 1993, 1993 års bilaga, men som gällde fr.o.m. den 1 januari 1992 ersattes engangsbonusen av ett annat tillägg, pensjonstillegg. Piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H. och O.J. hade före den 1 januari 1992 utnyttjat den kollektivavtalsenliga möjligheten att avgå med pension innan de uppnått den ordinarie pensionsåldern, 60 år. Piloten J.L. hade också avgått före den tidpunkten men i hans fall skedde det av medicinska skäl. NSF vill i denna del ha domstolens förklaring att SAS är skyldigt att till dessa piloter utge pensjonstillegg i enlighet med bestämmelserna härom i 1993 års pensionsbilaga. SAS har bestritt dessa yrkanden.

Tvist råder också om innebörden i en i 1993 års pensionsbilaga intagen bestämmelse, som ursprungligen tillkom genom en överenskommelse den 17 oktober 1990, om att SAS skall teckna ett tillägg till en grupplivförsäkring vilket skulle ge pensionerade piloter möjlighet att frivilligt upprätthålla en sådan försäkring. SAS har tecknat ett tillägg till grupplivförsäkringen. Därvid har de pensionerad piloterna hänförts till en särskild grupp. NSF menar att SAS inte har fullgjort sin skyldighet enligt överenskommelsen, eftersom de pensionerade piloterna inte ingår i samma grupp som de aktiva piloterna. NSF vill i denna del ha fastställt att dess uppfattning om överenskommelsens innebörd är riktig samt att SAS är skyldigt att kompensera berörda piloter för de merkostnader som uppkommit för dem genom att de kommit att utgöra en särskild grupp. SAS har bestritt även dessa yrkanden.

Utredningen i målet

Vid huvudförhandlingen i målet har förhör upplysningsvis hållits på begäran av NSF med A.S., V.L., H.S. och J.D. samt på begäran av SAS med J.R.C., H-E.L., E.S., J.T., T.A., N.H. och G.J..

Parterna har också förebringat ett omfattande skriftligt material.

Allmänt

I målet har det förebringats ingående utredning inte bara om vad som gäller enligt kollektivavtal för hos SAS anställda piloter utan också, främst genom förhöret med J.R.C., om vad som i allmänhet gäller beträffande pensioner m.m. i Norge. Vad som framkommit genom denna utredning kan inledningsvis sammanfattas på följande sätt.

En utgångspunkt är att de pensionsvillkor som gäller vid en arbetstagares avgång i allmänhet blir bestämmande för den avgångnes rätt till pension. Efter avgången inträffade förändringar av pensionsvillkoren innebär i allmänhet inte någon förändring för den redan avgångne. Men det är möjligt att avtala om förändringar av villkoren även för redan avgångna. Det kan i ett pensionsavtal som gäller vid tidpunkten för en arbetstagares avgång finnas föreskrifter om att förändringar som görs efter avgången skall gälla för dem som redan avgått med pension när förändringarna görs. Även utan sådana föreskrifter i ett pensionsavtal är det möjligt för kollektivavtalsparterna att avtala om att förändringar som görs i pensionsavtalet skall avse sådana som redan avgått med pension, åtminstone om förändringarna innebär förbättringar för de redan pensionerade. Något hinder föreligger alltså inte mot att i ett kollektivavtal överenskomma om att vissa förmåner skall utgå till dem som redan avgått med pension när avtalet ingås.

Mot bakgrund av det anförda blir utgången i målet beroende på sedvanlig tolkning av de aktuella kollektivavtalen. Därvid kan det givetvis komma i fråga att t.ex. när det gäller att ta ställning till vad en part kan ha haft anledning att utgå från vid ingåendet av ett avtal beakta vad som är praxis i Norge. Beaktas måste emellertid också att pensionsbestämmelser av det slag som gäller för SAS-piloter i Norge, enligt vad utredningen visar, i stort sett saknar motsvarighet för andra arbetstagare i Norge. Detta gör att betydelsen av vad som i allmänhet gäller i fråga om pensioner i Norge inte får överdrivas.

Engangsbonus

Engangsbonusen - som trots den benämning den fått utgör ett livsvarigt pensionstillägg - var en nyhet då den infördes i den pensionsbilaga som SAS och NSF träffade avtal om den 17 juni 1986 men som blev gällande fr.o.m. den 1 mars 1986. Sedan talan medgetts beträffande I.B. rör tvisten i denna del S.W. och T.G.. De hade avgått i förtid och pension hade börjat utgå till dem redan före den sistnämnda dagen. De fyllde 60 år därefter men innan 1993 års pensionsbilaga började gälla. NSF menar att pensionsbilagan har den innebörden att de är berättigade till engangsbonus under det att SAS menar att sådan skall utgå endast till de piloter som avgått efter den 1 mars 1986.

Vid tillkomsten av 1986 års avtal medverkade på NSF:s sida A.S. och H.S. samt på SAS sida E.S.. De, och V.L. som också hörts i denna del, har uppgett bl.a. följande.

A.S.: NSF ville bl.a. dels få upp de norska piloternas pensioner till samma nivå som den man hade i Sverige och Danmark dels få samma regler för förtidspensionerade från 57 år som i Sverige och Danmark. I dessa länder är hela pensionen även för förtidsavgångna piloter försäkrad och dessa piloter kommer i åtnjutande av sådana förändringar som sker efter deras avgång. Även en del andra frågor berördes. Man fick bl.a. till stånd en ändring som innebar att man kom till rätta med ett problem som bestod i en eftersläpning vid beräkningen av förtidspensioner. Nivåhöjningen måste lösas på ett sätt som innebar att man inte kom i konflikt med skatteregler. Det skedde genom införandet av engangsbonusen. Avtalet innebär att de som fyller 60 år efter den 1 mars 1986 kommer in under reglerna om engangsbonus även om de avgått med förtidspension före den dagen. Sedan tidigare hade de båda delarna av pensionen, dvs. den försäkrade pensionen och driftspensionen, följts åt. På NSF:s sida hade man aldrig tänkt sig att man, som SAS nu vill, skulle göra någon åtskillnad mellan den försäkrade pensionen och driftspensionen. Något sådant berördes inte heller i avtalsförhandlingarna.

H.S. har när det gäller avtalets innebörd gett uttryck för samma uppfattning som den A.S. redovisat.

E.S.: NSF ville uppnå en förbättring av pensionerna och engangsbonusen, en form av driftspension, tillkom. Han kan inte erinra sig innehållet i de diskussioner som fördes. Han är dock helt säker på att SAS princip var att de som redan var pensionerade inte skulle omfattas av ett nytt avtal såvida detta inte uttryckligen angavs.

V.L.: Han var flygchef i SAS från 1984 till 1989. Som sådan deltog han inte i några förhandlingar om pensioner eller löner. Det förekom att piloter som övervägde att avgå i förtid frågade om pensionsvillkoren. De fick till svar att de skulle få pension enligt det avtal som gällde vid avgången men att de, om ett nytt avtal träffades innan de fyllt 60 år, skulle få del av förmånerna enligt det nya avtalet. Dessa upplysningar kom från U.C., SAS specialist på området och stod i överensstämmelse med vad som skedde då 1986 års avtal tillkom.

Denna utredning visar alltså att huvudfrågan i förhandlingarna var en höjning av pensionsnivån, vilken också kom till stånd genom införandet av engangsbonusen. Att sådan skulle utgå till piloter som avgår i förtid efter det nya avtalets ikraftträdande är likaså klart. På så sätt berördes otvivelaktigt rätten till engangsbonus till piloter som avgår i förtid. Samtidigt finns det inget i utredningen som tyder på att den nu aktuella tvistefrågan - nämligen om även de som avgått med förtidspension före den 1 mars 1986, då det nya avtalet trädde i kraft, har rätt till engangsbonus - över huvud taget berördes i förhandlingarna. Det ligger närmast till hands att utgå från att parterna ingått avtalet med skilda, icke uttalade uppfattningar i denna fråga.

Mot denna bakgrund framstår avtalets ordalydelse som väsentlig. Båda parter har med visst fog ansett sig ha stöd för sin uppfattning i avtalets ordalydelse. Arbetsdomstolen kan för sin del inte i avtalets ordalydelse finna något som kan ge ett bestämt svar på den fråga som domstolen har att ta ställning till. Det kan dock noteras att när parterna i 1981 års avtal införde en anmärkning som rörde även vissa redan avgångna piloter kom detta till klart uttryck i texten. Där nämnas piloter "som velger, eller har valgt, å gå av". Frånvaron av liknande formuleringar i senare avtal mellan parterna talar mot bakgrund härav närmast för SAS ståndpunkt i målet.

Arbetsdomstolen kan inte heller i pensionsbilagans uppbyggnad i övrigt finna något påtagligt stöd för någondera partens ståndpunkt. I detta ligger att domstolen inte heller kan finna att förekomsten av och anknytningen till den s.k. dyrtidsreguleringsfonden bör tillmätas någon avgörande betydelse.

Den faktiska tillämpning som ett kollektivavtal fått kan i vissa sammanhang tillmätas betydelse för avtalets tolkning. I detta fall har NSF framhållit att de berörda piloterna faktiskt erhöll engangsbonus till den 1 oktober 1994, då betalningarna upphörde. Av utredningen i målet, främst då N.H:s uppgifter, framgår dock att dessa betalningar inte gjorts på grund av att SAS skulle dela NSF:s uppfattning om avtalets innebörd utan av misstag. Med hänsyn härtill kan enligt arbetsdomstolens mening den omständigheten att utbetalningar faktiskt skett inte tillmätas betydelse vid tolkningen av avtalet.

I målet har också åberopats ett avtal som ingicks den 19 november 1987 och som innehåller riktlinjer för tillämpningen av 1986 års pensionsavtal. Av utredningen framgår att detta tillämpningsavtal tillkom med anledning av att det uppkommit meningsskiljaktigheter beträffande innebörden i 1986 års avtal. Tillämpningsavtalet innebär att pensionsavtalet i vart fall såvitt gäller piloter som avgick i förtid under avtalstiden skulle tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med NSF:s synsätt i målet. I tillämpningsavtalet anges emellertid också att det löper parallellt med pensionsavtalet och inte anses prejudicerande av parterna.

J.T., som deltog på arbetsgivarsidan vid tillkomsten av tillämpningsöverenskommelsen, har uppgett bl.a. följande. E.S., som skulle ha deltagit i dessa förhandlingar, var sjuk och J.T. fick delta i hans ställe. En del tolkningsfrågor hade uppkommit och dessa skulle man försöka lösa. Han var inte säker på om tillämpningsöverenskommelsen gav någon av parterna fördelar som inte följde av 1986 års avtal. På hans initiativ infördes därför bestämmelsen om att tillämpningsöverenskommelsen skulle löpa parallellt med pensionsavtalet och inte vara prejudicerande för parterna.

Arbetsdomstolen kan mot bakgrund av tillämpningsavtalets innehåll och vad som framkommit om dess tillkomst inte finna att detta kan tillmätas någon betydelse när det gäller att fastställa den rätta innebörden i 1986 års avtal.

1986 års avtal som sådant och utredningen om vad som förekommit vid dess tillkomst och därefter kan alltså inte anses med någon bestämdhet tala för någondera partens uppfattning om avtalets innebörd. Frågan blir då vilken av parterna som bör bära ansvaret för att avtalet kommit att ingås trots att det inte klargjordes vilken uppfattning som respektive part hade om avtalets innebörd. Vid bedömningen i denna del måste beaktas vad som måste betraktas som en huvudregel, nämligen att en enskild arbetstagares pensionsvillkor när det gäller den oförsäkrade pensionen, driftspensionen, bestäms av de villkor som gäller vid tidpunkten för avgången med pension och att senare ändringar i pensionsvillkoren i allmänhet inte utan särskilda bestämmelser därom innebär förändringar för den redan avgångne. Mot denna bakgrund anser arbetsdomstolen att det ankommit på NSF att klargöra för SAS företrädare vid 1986 års avtals ingående att NSF avsåg att engangsbonus skulle utgå även till piloter som avgått före detta avtals ikraftträdande. Arbetsdomstolen har i det föregående konstaterat att NSF inte vid avtalsförhandlingarna klargjorde sin avsikt för SAS och att avtalets ordalydelse inte är sådan att NSF:s avsikt ändå borde ha stått klar för SAS. Frågan är då närmast om SAS på grund av vad som tidigare förekommit mellan parterna ändå bort inse NSF:s avsikt.

NSF har här pekat på bl.a. en del avtal som ingåtts mellan parterna innan 1986 års avtal träffats och som enligt NSF skulle ge stöd för NSF:s ståndpunkter i målet.

NSF har framhållit att det i 1973 och 1977 års pensionsavtal finns bestämmelser som innebär att piloter som avgått i förtid före respektive avtals ikraftträdande kom i åtnjutande av vissa tillägg till pensionerna som tillkom genom dessa avtal. SAS har anfört att tillägget enligt 1973 års avtal var avsett att kompensera piloterna för konsumentprisförändringar så att deras kollektiva tjänstepension inte skulle urholkas samt att de tillägg som förekom tidigare var av en annan typ än de i detta mål aktuella, engangsbonus och pensjonstillegg, som är självständiga pensionskomplement och som helt saknade motsvarighet i äldre avtal.

NSF har vidare framhållit att det i 1981 års avtal finns exempel på att förtidsavgångna piloter som inte fyllt 60 år kommit i åtnjutande av förmåner enligt det nya avtalet samt att tre angivna piloter, som vid ikraftträdandet av 1981 års avtal avgått i förtid men inte fyllt 60 år, faktiskt fick del av den höjning av pensionsnivån som skedde. SAS har uppgett att det var fråga om förändringar i den kollektiva tjänstepensionsordningen vilket motiverade att även förtidspensionerade kom i åtnjutande av förmånerna.

Parterna har också uppehållit sig vid det mellan 1980 och 1982 gällande s.k. LOA-avtalet, som enligt vad parterna är ense om syftade till att stimulera förtida avgångar och som ostridigt innebar att vissa förtidsavgångna piloter kom i åtnjutande av förändringar av pensionerna som skedde senare under LOA-avtalets giltighetstid.

Arbetsdomstolen bedömer betydelsen av dessa tidigare avtal för tvisten i detta mål på följande sätt. Redan den omständigheten att engangsbonus var en helt ny form av tillägg när den infördes 1986 gör att vad som tidigare skett i andra sammanhang inte kan tillmätas någon större betydelse för den nu aktuella tvistefrågan. Vad som framkommit om äldre avtal ger inte heller något påtagligt stöd för NSF:s ståndpunkt i tvisten, om man beaktar även SAS förklaringar till att ändringar berört även redan avgångna piloter, nämligen att ändringarna varit avsedda att hindra en urholkning av den kollektiva tjänstepensionen respektive att under en period stimulera till förtida avgångar. Härtill kommer att tidigare avtal som avsetts få verkan för redan avgångna piloter som regel faktiskt innehållit en uttrycklig bestämmelse om detta.

Sammanfattningsvis gör arbetsdomstolen följande bedömning i denna del. Engangsbonus infördes i avtalet utan att parterna berörde frågan om de vid avtalets ikraftträdande redan förtidsavgångna piloterna skulle ha rätt till sådan bonus. Avtalets ordalydelse och konstruktion ger inte något bestämt svar på tvistefrågan. Utredningen i övrigt ger inte heller något påtagligt stöd för NSF:s ståndpunkt. Det har inte framkommit något som tyder på att SAS företrädare i avtalsförhandlingarna insett eller bort inse att NSF:s avsikt var att även piloter som avgått i förtid före avtalets ikraftträdande skulle ha rätt till engangsbonus. Med hänsyn härtill bör försteg ges för SAS tolkning av avtalet, som står i överensstämmelse med vad som måste betraktas som en huvudregel, nämligen att en redan avgången arbetstagare inte utan särskilda bestämmelser därom omfattas av efter avgången gjorda förändringar av kollektivavtal om pensionsvillkor. NSF:s yrkande i denna del skall alltså avslås.

Pensjonstillegg

Det tidigare tillägget i form av engangsbonus ersattes genom 1993 års pensionsbilaga av ett pensjonstillegg. Denna bilaga gällde från den 1 januari 1992. De i denna del av målet berörda arbetstagarna, B.O.O. m.fl., hade avgått i förtid före den dagen och de har fyllt 60 år efter den dagen. NSF menar att pensionsavtalet har den innebörden att de är berättigade till detta pensjonstillegg. SAS ståndpunkt är att pensjonstillegg endast skall utgå till piloter som avgått efter den 1 januari 1992.

Vid tillkomsten av 1993 års pensionsbilaga medverkade bl.a. på NSF:s sida A.S. och J.D. samt på SAS sida H-E.L. och T.A.. De har uppgett bl.a. följande.

A.S.: Redan 1988 framförde NSF sina krav på ett nytt avtal men det kom på grund av bl.a. lagstiftning om lönestopp att ta lång tid innan ett avtal kom till stånd. För åren 1990 och 1991 hade ingen engangsbonus avtalats men det löstes genom det avtal som ingicks den 17 oktober 1990 och som också innefattar åtagandet om grupplivförsäkring.

I NSF:s krav ingick att förtidspensionärerna skulle ha samma pension som vid varje tid utgick till dem som fyllt 60 år. NSF utformade också ett förslag som stämde överens med vad man varit ense om i tillämpningsöverenskommelsen från den 19 november 1987. Enligt hans uppfattning var parterna eniga om att pensionsbilagan skulle ha den innebörd som NSF nu hävdar. Inte förrän 1994 hävdade SAS den uppfattning man nu har i målet. I slutskedet av förhandlingarna kom parterna överens om vissa begränsningar av förtidspensionerade piloters rätt till pensjonstillegg. Det hade inte funnits anledning att ange att tillägget kunde uppnås tidigast 1992 om inte även piloter som avgått i förtid före bilagans ikraftträdande avsetts.

J.D.: Ett för NSF viktigt krav var att pensionerna till de norska piloterna skulle ligga på samma procentsats av slutlönen som i Sverige och Danmark. Reella förhandlingar fördes under våren 1993. NSF lade fram ett eget förslag. Detta lades emellertid åt sidan, sedan SAS lagt fram ett eget förslag. På NSF:s sida var man nöjd med SAS förslag, som NSF ansåg tillgodose kravet på förtydligande beträffande förtidspensionärerna. Från SAS sida gjordes inga invändningar om att förtidspensionärerna inte skulle ha tillägget.

H-E.L.: I 1993 års förhandlingar gjordes vissa ändringar i den kollektiva tjänstepensionsordningen som rörde även förtidspensionerade. Principen är dock vad gäller driftspensioner som engangsbonus och pensjonstillegg att det är tidpunkten för pensionsavgången som är avgörande för vilka regler som skall gälla. Man gjorde inga kostnadsberäkningar beträffande redan förtidspensionerade piloter. Den begränsning av rätten till pensjonstillegg som parterna enades om i förhandlingarnas slutskede tillkom för att en pilot som valde att gå i förtid inte skulle få högre pension än en pilot som avgick på grund att han uppnådde den ordinarie pensionsåldern, 60 år.

T.A.: Pensjonstillegg är liksom engangsbonus en oförsäkrad del av pensionen, ett fristående nivåhöjande element. Förslaget från pilotsidan avsåg en höjning av pensionsnivån och det var detta förhandlingarna rörde. Det blev en avsevärd höjning av pensionsnivån, omkring 80 000 kr per år för en pilot. Förtidspensionerade piloter berördes inte förrän i förhandlingarnas slutskede. Då tillfördes en begränsning för att en pilot som avgår i förtid inte skulle få högre pension än en som uppnår 60 års ålder.

Av utredningen framgår att huvudfrågan i förhandlingarna vid tillkomsten av pensjonstillegget, liksom vid tillkomsten av engangsbonusen, var höjningen av pensionsnivån. NSF lade fram ett eget förslag som enligt NSF byggde på vad parterna enats om i den s.k. tillämpningsöverenskommelsen. Detta förslag lades emellertid åt sidan och man antog ett förslag från SAS som enligt SAS inte omfattade redan förtidspensionerade piloter. Såvitt utredningen visar slöts även detta avtal utan att parterna i förhandlingarna berörde den nu aktuella tvistefrågan - nämligen om även de som avgått med förtidspension före den 1 januari 1992, då det nya avtalet trädde i kraft har rätt till pensjonstillegg. Detta kan förefalla märkligt med hänsyn att motsvarande fråga beträffande engangsbonus hade uppkommit dessförinnan. Men inte heller i denna del kan arbetsdomstolen på grundval av den förebringade utredningen komma till någon annan slutsats än att parterna ingått avtalet med skilda, icke uttalade uppfattningar.

Arbetsdomstolen kan för sin del inte heller i avtalets ordalydelse eller konstruktion finna något som ger ett bestämt svar på tvistefrågan.

Även i denna del blir frågan vilken av parterna som bör bära ansvaret för att avtalet ingåtts trots att det inte klargjordes vilken avsikt respektive part hade i den nu aktuella delen. I viss mån framstår det som att ansvaret för att frågan inte togs upp är delat; på båda sidor bör man ju ha varit medveten om att motsvarande fråga hade kommit upp beträffande engangsbonusen. Den med anledning av dessa meningsskiljaktigheter ingångna tillämpningsöverenskommelsen kan inte uppfattas så att någondera parten skulle vara beredd att i princip godta den andra partens ståndpunkt i saken. Detta innebär som domstolen ser saken bl.a. att NSF:s företrädare i 1993 års förhandlingar inte hade fog för att utgå från att SAS var berett att låta det nya avtalet omfatta även piloter som avgått i förtid före det nya avtalets ikraftträdande. Härtill kommer att det avtalsförslag som enligt NSF:s egen uppgift skulle slå fast att även redan avgångna piloter skulle omfattas faktiskt inte kom att utgöra utgångspunkt för det träffade avtalet, som inte innehöll något sådant klarläggande. Det har inte heller framkommit något som tyder på att SAS företrädare insett eller bort inse att NSF:s avsikt med det avtal som träffades var att även redan förtidspensionerade piloter skulle ha rätt till pensjonstillegg. SAS gjorde ju inte ens några beräkningar av vilka kostnader en sådan ordning skulle medföra. Mot denna bakgrund finner arbetsdomstolen att försteg bör ges åt den tolkning av avtalet som SAS hävdar. NSF:s yrkanden i denna del skall alltså avslås.

Grupplivförsäkring

Den särskilda överenskommelsen om att SAS skulle teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen tillkom samtidigt med att parterna den 17 oktober 1990 avtalade om pensjonstillegg för åren 1990 och 1991. SAS har tecknat ett tillägg till grupplivförsäkringen. NSF menar dock att SAS inte har fullgjort sina skyldigheter enligt överenskommelsen, eftersom de pensionerade piloterna hänförts till en särskild grupp och inte till samma grupp som de aktiva piloterna. SAS inställning är däremot att skyldigheten enligt överenskommelsen har fullgjorts genom det tillägg som har tecknats.

Vid tillkomsten av överenskommelsen av den 17 oktober 1990 deltog bl.a. på NSF:s sida A.S. och H.S. samt på SAS sida T.A. och N.H.. De, och H-E.L. som också hörts i denna del, har uppgett bl.a. följande.

A.S.: NSF ville ha en utvidgning av grupplivförsäkringen så att även pensionerade piloter kunde ansluta sig till den. Enligt hans mening är överenskommelsens innebörd helt klar; den skall förstås enligt sin ordalydelse. Från NSF:s sida klargjorde man inte att åtagandet skulle vara förenat med kostnader för SAS. Han hörde inte någon på motsidan tala om att åtagandet skulle vara kostnadsneutralt.

H.S.: Överenskommelsen har den innebörd som NSF påstår. Vad man talade om var ett tillägg till den redan existerande försäkringen. Inte heller han hörde någon på motsidan tala om kostnadsneutralitet.

T.A.: Huvudfrågan i förhandlingarna var höjningen av pensionsnivåerna, vilket medförde kostnader. Beträffande grupplivförsäkringen fördes inga reella förhandlingar. Vad SAS förpliktade sig till i denna del var endast ett administrativt åtagande. Man förde inga diskussioner med försäkringsbolaget och under förhandlingen diskuterades inte några kostnader för detta. Han insåg inte då att NSF åsyftade det som nu görs gällande. En sådan ordning som NSF vill ha skulle medföra ökade kostnader inte bara för SAS utan också för de aktiva piloterna; premien beskattas som en förmån. Han var själv vid den tiden ny i dessa förhandlingssammanhang.

N.H.: Den viktigaste frågan vid det tillfället var höjningen av pensionsnivåerna. Under förhandlingarna sade J.T. att åtagandet beträffande grupplivförsäkringen skulle vara kostnadsneutralt. Hon hade anledning att särskilt lägga märke till och minnas detta, eftersom det annars hade varit hennes uppgift att utreda kostnadsaspekterna.

H-E.L.: Grupplivförsäkringen är obligatorisk för de aktiva piloterna men frivillig för de pensionerade. Som man ser det från försäkringsbolagets sida är det av försäkringstekniska skäl inte möjligt att ha obligatoriskt och frivilligt försäkrade i samma grupp.

Av utredningen måste enligt arbetsdomstolens mening den slutsatsen dras att det inte vid avtalets ingående förelåg någon gemensam partsavsikt i denna del. Avtalets ordalydelse talar otvivelaktigt i viss mån för NSF:s ståndpunkt att de pensionerade piloterna skulle tillhöra samma grupp som de tidigare tillhört och som de aktiva piloterna tillhör. Det bör dock beaktas att frågan om det skall vara en grupp eller kan finnas flera grupper inte berörs i avtalstexten och tydligen inte heller berördes i de förhandlingar som fördes vid avtalets tillkomst. Det går därför inte att se till enbart ordalydelsen.

Av utredningen framgår otvivelaktigt också att SAS företrädare i förhandlingarna uppfattade åtagandet som ett åtagande att administrativt ordna tjänstegrupplivförsäkringsfrågan för pensionerade piloter och inte som ett åtagande som medförde kostnader. På SAS sida gjordes således inga kostnadsberäkningar och togs inte heller några kontakter med försäkringsbolaget. Samtidigt visar utredningen dels att man på NSF:s sida var medveten om att ett åtagande med den innebörd som NSF åsyftade var förenat med kostnader, dels att NSF:s företrädare inte upplyste motsidan om detta. Med hänsyn till dessa omständigheter anser arbetsdomstolen att överenskommelsen, trots att dess ordalydelse närmast talar för NSF:s ståndpunkt, inte kan anses innefatta något längre gående åtagande än det som SAS företrädare varit medvetna om vid överenskommelsens ingående. NSF:s yrkanden i denna del skall därför avslås.

Sammanfattning och rättegångskostnader

NSF:s yrkanden skall alltså - med undantag för det som medgivits - avslås. Vid denna utgång skall NSF utge ersättning till SAS för rättegångskostnader. Vad SAS yrkat får anses skäligt.