AD 1997 nr 120

Parter:

Samhall Syd Aktiebolag; Å.L.

Nr 120

Samhall Syd Aktiebolag i Malmö

mot

L.Å. i Nivelles. Belgien.

ÖVERKLAGAD DOM

Göteborgs tingsrätts dom den 25 oktober 1996 i mål T 1196/95

PARTERNAS YRKANDEN

Tingsrättens dom, se bilaga 1. I tingsrättens dom på sidan 3 omnämnda överlåtelseavtal, se bilaga 2, och det i samma dom på sidan 7 nämnda skriftliga beskedet om ändrad placeringsort, se bilaga 3.

Samhall Syd AB (i det följande kallat Samhall Syd) har yrkat i första hand att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, måtte i alla delar ogilla den av L.Å. vid tingsrätten förda talan och bifalla bolagets talan där. I andra hand har bolaget yrkat att arbetsdomstolen i allt fall ogillar L.Å:s talan såvitt avser delbeloppet 133 220 kr enligt anställningsavtalets punkt 5 jämte yrkad ränta.

Vidare har Samhall Syd yrkat att arbetsdomstolen skall befria bolaget från skyldigheten att ersätta L.Å:s rättegångskostnader vid tingsrätten. Bolaget har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten och i arbetsdomstolen.

L.Å. har bestritt ändring och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Han har vidare yrkat att rättegångskostnaderna skall kvittas om bolaget skulle vinna bifall till sin talan, eftersom han haft skälig anledning att få sin sak prövad.

L.Å. har till förtydligande av sina yrkanden i tingsrätten tillagt att om arbetsdomstolen skulle finna att bolaget inte haft rätt att med stöd av punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet avskeda honom, men väl säga upp honom, är hans yrkanden följande. Han vidhåller yrkandet i punkten b) s. 4 i domen om skyldighet för bolaget att betala avgångsvederlag samt yrkar vidare - med nedsättning av yrkandet i punkten c) s. 4 i domen - semesterersättning för tiden t.o.m. den 31 maj 1995 med sammanlagt 22 777 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från och med den 1 januari 1996 till dess betalning sker. Däremot yrkas inte förpliktande för bolaget att betala den i punkten a) s. 3 i domen angivna månadslönen och inte heller yrkas att bolaget skall betala det i punkten d) s. 4 yrkade skadeståndet för indragen tjänstebil. L.Å. har vidare uppgett att han under alla förhållanden bestrider bolagets genstämningsvis i tingsrätten framförda yrkande om skyldighet för honom att till bolaget betala tillbaka uppburen lön för tiden april-september 1995 jämte ränta på den grunden att han har motfordran på semesterersättning och avgångsvederlag som överstiger det av Samhall Syd yrkade beloppet.

Bolaget har förklarat att man i och för sig vitsordar skäligheten i de av L.Å. under nu redovisade skilda förutsättningar yrkade beloppen och ränteberäkningar. Bolaget har dock bestritt skyldighet att betala avgångsvederlag till L.Å. i första hand på den grunden att bolaget haft rätt att omedelbart häva anställningsavtalet enligt punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet, och i andra hand på den grunden att L.Å. godtagit den alternativa uppsägning som skedde i maj 1995 och som innebar att hans anställning hos bolaget upphörde med utgången av år 1995.

Vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen har förhör hållits på nytt med L.Å. under sanningsförsäkran och Samhall Syds personalchef K-I.H. och bolagets sektorchef J.J. såsom vittnen. Vidare har vittnesförhör hållits per telefon med L.S. som hördes också i tingsrätten och en bandupptagning från vittnesförhöret i tingsrätten med P.H. spelats upp. Vid huvudförhandlingen har även förebragts skriftlig bevisning.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

Parterna har till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom med följande tillägg och ändringar.

Samhall Syd

Bolaget gör inte längre gällande att det fanns skäl att säga upp anställningsavtalet på grund av att L.Å:s arbetsprestation var dålig (punkten 1 s. 8 i tingsrättsdomen) eller därför att han vid olika tillfällen lämnat vilseledande uppgifter om förestående affärer (punkten 3 i tingsrättens dom). Däremot vidhåller bolaget i första hand att man haft rätt att med omedelbar verkan säga upp avtalet på grund av att L.Å. grovt brutit mot anställningsavtalet och i allt fall i väsentliga avseenden åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget (punkten 2 i tingsrättens dom). L.Å. har i betydande utsträckning helt åsidosatt sin arbetsskyldighet under perioden augusti - november 1994 och under denna period även i huvudsak åsidosatt sin rapporteringsskyldighet. Vidare har L.Å. utan tillstånd utnyttjat Landskronaverkstaden för att lackera ett antal ventiler till ett bolag som han var delägare och styrelseledamot i (punkten 4 i tingsrättsdomen). I andra hand hävdar bolaget att man i vart fall haft rätt att med sex månaders uppsägningstid säga upp anställningsavtalet med L.Å. på grund av en arbetsbrist som bolaget inte hade skäl att förutse när anställningsavtalet träffades, dvs. det har enligt förutsättningsläran förelegat bristande förutsättningar för detta avtal. Om L.Å. inte anses uppsagd den 29 november 1994, gäller i vart fall den alternativa uppsägning som bolaget gjorde den 10 maj 1995 och som accepterades av L.Å.. Denna uppsägning har skett enligt punkten 4 första stycket i anställningsavtalet. L.Å. är därför inte berättigad till någon ersättning enligt punkten 5 i anställningsavtalet; ersättning enligt denna punkt kan utgå endast om det varit fråga om en oriktig uppsägning enligt punkten 4 andra stycket i avtalet.

L.Å.

L.Å. vidhåller vad han anfört i tingsrätten. Det bestrids att punkt 5 i anställningsavtalet skall tolkas så som Samhall Syd gör gällande. Avtalet är att förstå så att L.Å. har rätt till en engångsersättning om en årslön, om Samhall Syd säger upp avtalet utan att sådana förhållanden som avses i punkten 4 andra stycket i avtalet föreligger. L.Å. bestrider att sådana omständigheter föreligger.

DOMSKÄL

Tvistens bakgrund

Det är ostridigt att L.Å. genom avtal den 1 juni 1993 erhöll anställning hos Samhall Syd och att lagen om anställningsskydd inte gällde för denna anställning. Enligt avtalet, som är bilagt tingsrättens dom och som i det följande kallas anställningsavtalet, anställdes L.Å. som verkställande direktör i Aquagraphic AB, ett företag som Samhall Syd samtidigt i sin helhet förvärvade och som L.Å. fram till dess varit delägare och verkställande direktör i. Avtalet gällde inledningsvis till utgången av år 1995; därefter skulle L.Å:s anställning övergå till en tillsvidareanställning om inte avtalet dessförinnan sades upp.

Av utredningen i målet framgår följande om vad som föregick uppsägningen i november 1994.

De mål för Aquagraphic AB:s verksamhet som avtalsparterna hade satt upp kom inte att uppnås och i början av år 1994 bestämde Samhall Syd att verksamheten skulle avvecklas. Diskussioner fördes med L.Å. om att han skulle lämna sin anställning hos Samhall Syd, men L.Å. lät före sommaren meddela att han önskade kvarstå. Detta föranledde Samhall Syd att i juli 1994 tillställa L.Å. ett brev i vilket man angav att dennes anställning skulle löpa vidare med, som det uttrycktes i brevet, angiven anpassning till bolagets dåvarande organisation. I brevet angavs att L.Å:s placeringsort var Landskrona och att hans huvudsakliga arbetsuppgifter var marknadsföring/försäljning på uppdrag av sektorchefen, dvs. J.J..

Brevet och L.Å:s framtida uppgifter hos bolaget kom att diskuteras vid ett möte den 8 augusti 1994 mellan J.J., K-I.H. och L.Å..

Har L.Å. grovt brutit mot anställningsavtalet och i väsentliga avseenden åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget?

Bolaget påstår att man hade rätt att den 29 november 1994 säga upp anställningsavtalet enligt punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet med omedelbar verkan på grund av att L.Å. grovt brutit mot avtalet och i väsentliga avseenden åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Vad bolaget närmare lagt L.Å. till last är bl.a. att han inte fullgjort sin arbets- och rapporteringsskyldighet gentemot bolaget.

L.Å:s arbets- och rapporteringsskyldighet

Som en omständighet till stöd för påståendet har bolaget anfört att L.Å. var stationerad i Landskrona, men trots detta endast sällan var där. Enligt bolaget var parterna vid mötet i augusti överens om att L.Å. skulle marknadsföra och sälja de tjänster som Landskronaverkstaden kunde erbjuda, att han skulle hålla fortlöpande kontakt med J.J. och redovisa sina kundkontakter och att L.Å. skulle få arbeta i hemmet i Göteborg endast om J.J. godkände det. L.Å. däremot hävdar att hans stationeringsort hela tiden varit Göteborg, att han även efter mötet i augusti hade rätt att arbeta i hemmet och att det också var därifrån som han huvudsakligen arbetade. Han har också uppgett att han hållit erforderlig kontakt med J.J..

Arbetsdomstolen prövar först vilken stationeringsort som L.Å. hade hos Samhall Syd.

Det är ostridigt att Aquagraphic AB hade sitt säte i Göteborg när Samhall Syd förvärvade bolaget och att L.Å. fram till dess hade arbetat från hemmet i Göteborg där han hade ett kontor. Samhall Syd har till stöd för att L.Å. redan från början av sin anställning hos Samhall Syd hade sin stationeringsort i Landskrona åberopat att bolaget efter förvärvet av Aquagraphic AB ändrade bolagets säte till denna stad och att det närmast är uteslutet att en verkställande direktör med hänsyn till sina arbetsuppgifter kan vara stationerad på annan ort än den där bolaget har sitt säte. Samhall Syd har även framhållit att L.Å. enligt bolagets avtal med Aquagraphic AB erhöll telefon och kontorslokaler i Landskrona.

Av utredningen framgår att Samhall Syd samma dag som L.Å. anställdes, dvs. den 1 juni 1993, träffade avtal med Aquagraphic AB om att det sistnämnda bolaget skulle marknadsföra och försälja produkter och uppdrag som kunde produceras med Landskronaverkstadens ytbehandlings- och monteringsresurser, dvs. det var Samhall Syd som skulle svara för produktionen i Landskrona.

Det har inte påståtts att parterna inför L.Å:s anställning hos Samhall Syd diskuterade dennes stationeringsort. Att Aquagraphic AB i avtalet med Samhall Syd fick tillgång till kontorsutrymmen med telefon i Landskrona kan inte tas till intäkt för att L.Å. godtagit att vara stationerad där. Inte heller talar hans arbetsuppgifter som verkställande direktör hos Aquagraphic AB för att han måste vara stationerad i Landskrona. Något ansvar för arbetet i Samhallverkstaden hade Aquagraphic AB inte. Med beaktande av att L.Å. hade sin familj, bostad och kontor i Göteborg, att han skulle fortsätta arbeta som verkställande direktör i Aquagraphic AB och det förhållandevis långa geografiska avståndet mellan Göteborg och Landskrona hade det enligt arbetsdomstolens mening bort ankomma på Samhall Syd att inför anställningen av L.Å. ta upp frågan om Landskrona som stationeringsort. Så skedde inte. L.Å. måste därför ha haft rätt att utgå ifrån att hans stationeringsort även framöver skulle vara Göteborg trots att han formellt fick anställning hos Samhall Syd. Någon rätt för Samhall Syd att ensidigt ändra stationeringen har inte förelegat. Utgångspunkten för arbetsdomstolens fortsatta prövning är därför att L.Å. ännu vid sammanträdet den 8 augusti 1994 var stationerad i Göteborg.

Av utredningen framgår att J.J., K-I.H. och L.Å. vid augustisammanträdet diskuterade att bolaget önskade att L.Å. skulle vara i Landskrona i större utsträckning. Uppenbarligen utgick dock såväl J.J. som K-I.H. vid detta möte ifrån att L.Å:s stationeringsort redan var Landskrona. De uppgifter som dessa två lämnat under förhören ger emellertid inte stöd för att de då kom överens med L.Å. om att hans stationeringsort i fortsättningen skulle vara Landskrona. Slutsatsen blir därför att L.Å:s stationeringsort ännu efter mötet i augusti 1994 var Göteborg.

De hörda personerna har också lämnat olika uppgifter om vad som bestämdes vid augustimötet i fråga om L.Å:s arbetsuppgifter och de kontakter som denne skulle hålla med J.J.. Vad gäller arbetsuppgifterna finner arbetsdomstolen - mot L.Å:s bestridande - inte visat annat än att parterna var överens om att han skulle marknadsföra och sälja de tjänster som Landskronaverkstaden kunde utföra, framför allt på monteringsavdelningen där. Som verkställande direktör i Aquagraphic AB hade L.Å., enligt Samhall Syd, varit direkt underställd koncernledningen. Med julibrevet förklarade bolaget dock att han i fortsättningen skulle vara underställd J.J.. Vad bolaget avsett med denna uppgift är inte fullt klarlagt. Bolaget hävdar dock i målet att L.Å., oberoende av var Aquagraphic AB hade sitt säte, inte fick arbeta i hemmet i Göteborg annat än om J.J. gick med på det. Som följer av vad som nyss sagts finns det inget i målet som talar för att L.Å. i sin egenskap av verkställande direktör måste ha sin arbetsplats i Landskrona för att kunna fullgöra sin arbetsskyldighet. Inte heller kan L.Å. ha varit skyldig att inom ramen för sin anställning acceptera en sådan förändring att han inte längre skulle få arbeta i Göteborg, om inte bolaget särskilt gick med på det. Mot L.Å:s bestridande är det inte visat att han vid augustimötet godtagit att inte längre få arbeta i Göteborg. Däremot anser arbetsdomstolen att det måste ha stått klart för L.Å. vid augustimötet att bolaget önskade ha en bättre insyn i vad han arbetade med och att han därför skulle hålla en bättre kontakt med J.J. än vad som hade förekommit. L.Å. har under förhöret vitsordat att han skulle hålla J.J. informerad om de kundkontakter som han erhöll. Det förhållandet att L.Å. senare också accepterade att föra tidkort ger stöd för att han var villig och också godtog att hålla Samhall Syd à jour med vad han gjorde.

Frågan är då om L.Å., som bolaget gjort gällande, brustit i sin arbets- och redovisningsskyldighet under tiden augusti - november 1994.

Den utredning som förebragts ger inte någon fullständig klarhet i vad L.Å. kom att göra efter augustimötet. L.Å. har uppgett att en marknadsföringsgrupp hade bildats och i den ingick han. Han har också uppgett att han utöver sin medverkan i denna grupp bl.a. deltog i det vardagliga arbetet i Aquagraphic AB, bidrog med uppdrag för elmonteringsproduktion i Landskronaverkstaden, läste in sig på de nya områden han skulle marknadsföra samt började arbeta för att etablera kundrelationer i Danmark. K-I.H. och J.J. har under förhören vitsordat att L.Å. bidrog till att Landskronaverkstaden fick ett uppdrag avseende elmontering och att man vid mötet pratade om att L.Å. kunde söka nya kunder inte bara inom Samhall Syds verksamhetsområde i Sverige utan också i Danmark men att man inte vet närmare vad L.Å. kom att syssla med.

L.Å. och de båda Samhallcheferna har under förhören också redovisat olika uppfattningar om de kontakter som L.Å. hade med J.J. under hösten. Enligt de båda cheferna skulle L.Å. arbeta i Landskrona och hålla daglig kontakt med J.J. samt avrapportera till denne efter varje kundkontakt. De har vidare uppgett att L.Å:s kontakt med J.J. blev dålig och att det var därför J.J. bestämde att L.Å. skulle fylla i tidkort, något som denne också började med i mitten av september. L.Å. har uppgett att han var så gott som dagligen i Landskrona efter augustimötet fram till mitten av september och att han därefter arbetade dels i hemmet, dels i Landskrona och att han även företog tjänsteresor, bl.a. inom Göteborg. Han har också uppgett att han hade kontakter med J.J., dock utan att närmare gå in på omfattningen av dessa.

Arbetsdomstolen anser att det inte går att dra några säkra slutsatser om vad parterna kom överens om vid augustimötet vad gäller det närmare innehållet i L.Å. arbetsuppgifter och kontakter med J.J.. Vid prövningen får arbetsdomstolen därför utgå från den mer allmänt hållna beskrivning i dessa avseenden som nyss redovisats.

Av utredningen framgår att L.Å. under tiden efter augustimötet fram till den 29 november 1994, då bolaget sade upp anställningsavtalet, inte kom att redovisa några nya kunder för Samhall Syd utöver en kund som beställde elmonteringsarbete. Sett till den information som de tidkort ger, vilka L.Å. förde, framgår vidare att denne utan närmare precisering av tid eller uppgifter i korten antecknat att han hela eller del av dagar arbetat i hemmet eller i Landskrona och att han ytterligare andra dagar eller del av dagar varit på tjänsteresa. För ett antal dagar saknas helt ifyllda uppgifter.

Enligt arbetsdomstolens mening ger utredningen fog för kritik mot det sätt på vilket L.Å. fyllde i tidkorten. Att korten är bristfälligt ifyllda och för vissa dagar helt saknar uppgifter kan visserligen ge anledning till tvekan om i vilken utsträckning L.Å. fullgjorde arbete för Samhall Syd. Arbetsdomstolen anser emellertid att det inte finns tillräckligt underlag för att ifrågasätta dennes uppgifter att han - oavsett om han var i Landskrona, i hemmet eller på tjänsteresa - utförde arbete för bolagets räkning. Även om det finns anledning att både sätta frågetecken för hur omfattande L.Å:s arbetsinsatser var och kritisera det sätt på vilket L.Å. skötte sina kontakter med J.J. efter augustimötet, måste beaktas också att varken J.J. eller någon annan hos bolaget enligt vad utredningen visar efter detta möte tog kontakt med L.Å. och klargjorde att man var så missnöjd med dennes arbetsinsatser och sätt att sköta tidkorten och kontakterna i övrigt att bolaget övervägde att häva anställningsavtalet. Vad gäller frågan om L.Å:s arbetsinsatser bör också beaktas - som J.J. själv uppgett under förhöret - att konjunkturerna vid denna tid var sådana att det var svårt för Landskronaverkstaden att erhålla uppdrag. Att bolaget underlät att under hösten påtala sitt allvarliga missnöje för L.Å. måste läggas bolaget till last vid den prövning som arbetsdomstolen nu har att göra.

Med beaktande av vad som nu har sagts kommer arbetsdomstolen därför sammantaget fram till att bolaget inte haft tillräckliga skäl för att häva anställningsavtalet med stöd av punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet.

Bolaget har emellertid gjort gällande också att man haft rätt att med omedelbar verkan säga upp anställningsavtalet på grund av att L.Å. utan lov lackerat ett antal ventiler för ett bolag, Svensk Bakelit AB, som denne var delägare och styrelseledamot i. Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva detta påstående.

Betydelsen av att L.Å. för annans räkning lackerat ett antal ventiler i bolagets lokaler

L.Å. har vitsordat att han i Landskronaverkstaden lackerat 12 ventiler för det angivna bolaget att han inför lackeringen utfört omkring 20 provlackeringar, men har uppgett att han informerat J.J. om detta. Han har inte framfört någon erinran mot bolagets uppgift att värdet på den färg han använde och som tillhörde bolaget uppgick till ca 200 kr.

J.J. har om detta uppgett att han fick höra att L.Å. hade lackerat ventiler efter arbetstidens slut och att det var fråga om arbete för ett bolag som L.Å. var delägare i. Enligt J.J. sade han då till L.Å. att denne fick lägga ut en order, om han ville ha arbete av detta slag utfört. I övrigt kommenterade inte J.J. vad som förekommit.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att L.Å. lackerat föremålen utan att i förväg ha fått lov till detta. L.Å:s agerande är klandervärt och klart oacceptabelt. J.J:s reaktion och det förhållandet att Samhall Syd i sitt besked om hävande av anställningsavtalet inte nämnt denna händelse som skäl för att avsluta L.Å:s anställning får dock uppfattas så att man från bolagets sida inte såg händelsen som någon mer allvarlig förseelse. Även om L.Å:s handlande var uppenbart felaktigt anser arbetsdomstolen därför att varken händelsen som sådan eller denna i förening med den kritik som i övrigt enligt ovan kunnat riktas mot L.Å. utgjort skäl för bolaget att med omedelbar verkan säga upp anställningsavtalet.

Arbetsdomstolen övergår därför nu till att pröva bolagets påstående att det i vart fall funnits skäl för bolaget att med sex månaders uppsägningstid säga upp avtalet med utgången av år 1995.

Har bolaget haft rätt att med sex månaders uppsägningstid säga upp anställningsavtalet på grund av arbetsbrist?

Arbetsdomstolen antecknar inledningsvis att parterna är överens om att punkten 4 första stycket i anställningsavtalet är att förstå så att det krävdes en uppsägningstid om sex månader för att anställningsavtalet skulle kunna sägas upp till utgången av år 1995. Vad som nu skall prövas är om bolaget hade rätt att säga upp avtalet att upphöra gälla före utgången av år 1995.

En allmän avtalsrättslig grundsats är att avtal skall hållas. Det är således i princip inte möjligt att utan reglering i lag eller avtal i förtid säga upp ett ingånget avtal om tidsbegränsad anställning (jfr AD 1979 nr 152).

Bolaget har som stöd för att man ändå haft rätt att säga upp anställningsavtalet i förtid åberopat den s.k. förutsättningsläran. Enligt bolaget ingicks avtalet om anställning av L.Å. med målsättningen att verksamheten i Aquagraphic AB skulle ge ett täckningsbidrag för Landskronaverkstaden på 10 milj. kr per år, men att denna förutsättning kom att brista genom att det i stället uppkom en brist på arbete hos bolaget vilken ledde till att bolaget kom att gå med underskott om 2,6 milj. kr år 1993 och 736 000 kr år 1994. Till stöd för påståendet att avtalet byggde på förutsättningen att verksamheten skulle ge ett stort täckningsbidrag har bolaget åberopat att målsättningen avseende täckningsbidrag finns intagen i punkten 1 i det avtal som träffades mellan Samhall Syd och Aquagraphic AB genom L.Å. samma dag som anställningsavtalet ingicks.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Den närmare innebörden av de rättsgrundsatser som brukar sammanfattas under beteckningen förutsättningsläran är omstridd och utrymmet för deras tillämpning är dessutom begränsat särskilt sedan den s.k. generalklausulen i 36 § avtalslagen infördes (jfr AD 1986 nr 151). För att det skall komma i fråga att med stöd av förutsättningsläran ogiltigförklara ett avtal anses det i regel böra krävas att den förutsättning som är väsentlig eller bestämmande för en part- i detta fall Samhall Syds uppgivna förväntningar på stort täckningsbidrag från Aquagraphic AB - också är synbar för motparten. Denne skall ha insett eller åtminstone bort inse att den förstnämnda parten utgick från en viss förutsättning och att denna hade avgörande betydelse.

Varken av anställningsavtalet eller avtalet mellan Samhall Syd och Aquagraphic AB framgår att det från Samhall Syds sida var en förutsättning för anställningsavtalet att den målsättning som kom till uttryck i avtalet med Aquagraphic AB också skulle infrias; än mindre ger utredningen stöd för att L.Å. bort inse detta.

Något annat har inte kommit fram i målet än att avtalet mellan Samhall Syd och L.Å., såvitt nu är i fråga, utgjort ett sedvanligt anställningsavtal där Samhall Syd ville förvissa sig om L.Å:s tjänster som verkställande direktör i Aquagraphic AB för tiden fram till i vart fall utgången av år 1995 och där denne i sin tur åtog sig denna uppgift. För bolaget innebar bindningstiden ett risktagande; bolaget anställde L.Å. för att arbeta som verkställande direktör i ett bolag vars framtida verksamhet kunde riskera att inte utvecklas enligt målsättningen. Detta måste Samhall Syd ha varit eller i vart fall bort vara medvetet om. Sammantaget finner arbetsdomstolen därför att vad bolaget i denna del har åberopat inte medfört rätt för bolaget att ens med iakttagande av en uppsägningstid om sex månader häva anställningsavtalet före utgången av år 1995.

Arbetsdomstolens slutsatser i fråga om bolagets uppsägning den 29 november 1994

Av vad som nu redovisats följer att arbetsdomstolen finner att Samhall Syd inte visat vare sig att bolaget haft rätt att med stöd av punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet med omedelbar verkan häva detta, eller säga upp avtalet med en uppsägningstid om sex månader. Tingsrättens förklaring att bolagets uppsägning den 29 november 1994 är ogiltig skall därför fastställas, liksom skyldigheten för bolaget att till L.Å. betala månadslön för oktober, november och december 1995, semesterersättning enligt yrkandet i tingsrätten samt yrkat skadestånd för indragen tjänstebil. Återstår så för arbetsdomstolen att pröva om bolaget också skall betala yrkad ersättning enligt punkten 5 i anställningsavtalet till L.Å..

Har L.Å. rätt till ersättning enligt punkten 5 i anställningsavtalet?

Samhall Syd har bestritt skyldighet att betala ersättning enligt punkten 5 i anställningsavtalet under åberopande av att bolaget den 10 maj 1995 med stöd av punkten 4 första stycket i anställningsavtalet alternativt sade upp avtalet till upphörande vid utgången av år 1995 och att L.Å. godtagit uppsägningen. Ersättning enligt punkt 5 kan enligt bolaget utgå endast om det varit fråga om en oriktig uppsägning enligt punkten 4 andra stycket i avtalet.

L.Å. har genmält följande. Det bestrids att punkten 5 i anställningsavtalet har den innebörd eller skall tolkas på det sätt som Samhall Syd påstår. Av punkt 5 framgår att L.Å. har rätt till engångsersättningen, om bolaget säger upp avtalet utan att sådana förhållanden föreligger som anges i punkten 4 andra stycket. Bolaget har inte haft rätt enligt punkten 4 andra stycket i anställningsavtalet att med omedelbar verkan häva avtalet och L.Å. har inte avstått från sin rätt till ersättning enligt punkten 5 genom att acceptera den alternativa uppsägning som ostridigt gjordes i maj 1995.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I fråga om punkten 5 i avtalet är arbetsdomstolen - i avsaknad av annan utredning - hänvisad att tolka denna efter sin ordalydelse. Arbetsdomstolen tolkar denna punkt såvitt nu är i fråga så att den ger L.Å. rätt till ersättning om bolaget sagt upp anställningsavtalet och L.Å:s anställning upphört utan att sådana förhållanden som avses i punkten 4 andra stycket förelegat. Som arbetsdomstolen nyss kommit fram till är uppsägningen av L.Å. den 29 november 1994 att anse som ogiltig. L.Å:s anställning hos bolaget har därför ostridigt upphört genom den alternativa uppsägningen i maj 1995. Denna uppsägning har stöd i punkten 4 första stycket i anställningsavtalet. Det har inte kommit fram något i målet som visar att L.Å. genom att godta uppsägningen avstod från sitt rätt till engångsersättning. Bolaget är därför skyldigt att utbetala denna. Om beloppet råder inte tvist. Tingsrättens domslut skall följaktligen fastställas även i denna del.

Rättegångskostnader

Samhall Syd skall som tappande part ersätta L.Å. för dennes kostnader för rättegången. Det innebär att tingsrättens domslut såvitt avser kostnaderna där skall fastställas. Samhall Syd har vitsordat den ersättning som L.Å. har yrkat för rättegångskostnaderna i arbetsdomstolen. Samhall Syd skall därför förpliktas att ersätta också dessa kostnader.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. Samhall Syd Aktiebolag skall ersätta L.Å. för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med femtioniotusenåttahundratrettiosex (59 836) kr, varav 45 000 kr avser ombudsarvode. I den totala ersättningen ingår mervärdesskatt med 11 967 kr.

Dom 1997-10-29, målnummer B-152-1996

Ledamöter: Nina Pripp, Ulf E. Nilsson och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Anette Bergene

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamot: Ann Kristensson)

BAKGRUND

I bolaget Aquagraphic AB (Aquagraphic) ägdes före den 1 juni 1993 ena hälften av aktierna av L.Å., som var VD och styrelseledamot, och andra hälften av aktierna av bolaget FyraGe. Den 1 juni 1993 förvärvade Samhall Syd AB (Samhall) samtliga aktier i Aquagraphic som därmed blev ett helägt dotterbolag till Samhall. Enligt överlåtelseavtalet med L.Å. anställdes han som verkställande direktör Aquagraphic, se bilaga 1. Förutom sedvanliga arbetsuppgifter som verkställande direktör hade L.Å. att svara för Aquagraphics marknadsföring och försäljning. Av p 4 i avtalet framgår att avtalet gällde till den 31 mars 1995. Genom brev av den 29 november 1994 sade Samhall upp L.Å. från hans anställning som verkställande direktör för Aquagraphic per den 31 mars 1995 p g a arbetsbrist och skäl som rörde L.Å. personligen.

Aquagraphic hade vid tiden för avtalet licensrättigheterna i Sverige till den s k Aquadeckmetoden och bolagets verksamhet var uppbyggd kring användandet av ifrågavarande metod. I en Aquadeckmaskin beläggs plastytor med dekorativa mönster. Plastytan måste därefter lackeras. Eftersom Samhalls lackeringsverkstad i Landskrona hade outnyttjad kapacitet träffades från början ett samarbetsavtal mellan Samhall och Aquagraphic. Samhall åtog sig enligt avtalet att finansiera inköpet av en Aquadeckmaskin. Aquadeckverksamheten kom att bli en särskild del av den lackeringsverkstad som drevs av Samhall i Landskrona. Förutom lackeringsverkstaden fanns även en monteringsverkstad.

Fråga i målet är i första hand om grund för uppsägning enligt 4 p 2 st i anställningsavtalet förelegat samt om arbetsbrist utgjort skäl för förtida uppsägning.

YRKANDEN M M

L.Å. har yrkat att tingsrätten fastställer att uppsägningen av L.Å. är ogiltig och förpliktar Samhall att till L.Å. utge

66 600 kr utgörande månadslön för oktober, november och december 1995, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 22 200 kr från och med den 25 oktober 1995, på 22 200 kr från och med den 25 november 1995 och på 22 200 kr från och med den 25 december 1995, till dess betalning sker,

b/ 133 200 kr utgörande avgångsvederlag enligt anställningsavtalets punkt 5 jämte ränta enligt 6 § räntelagen härpå från och med den 1 januari 1996 till dess betalning sker,

c/ 44 356 kr utgörande semesterersättning, jämte ränta enligt 6 § räntelagen härpå från och med den 1 januari 1996 till dess betalning sker,

d/ 34 398 kr utgörande skadestånd enligt anställningsavtalet för indragen tjänstebil jämte ränta enligt 6 § räntelagen härpå om 5 733 kr från och med den 25 juli 1995, på 5 733 kr från och med den 25 augusti 1995, på 5 733 kr från och med den 25 september 1995, på 5 733 kr från och med den 25 oktober 1995, på 5 733 kr från och med den 25 november 1995 och på 5 733 kr från och med den 25 december 1995, allt till dess betalning sker.

Samhall har bestritt käromålet men vitsordat yrkade belopp som skäliga i och för sig.

Samhall har genstämningsvis yrkat att tingsrätten måtte förplikta L.Å. att till Samhall utge 133 200 kr jämte ränta därå enligt 2 § och 5 §räntelagen på 22 200 kr från och med 1995-04-30, på 22 200 kr från och med 1995-05-31, på 22 200 kr från och med 1995-06-30, på 22 200 kr från och med 1995-07-31, på 22 200 kr från och med 1995-08-31 och på 22 200 kr från och med 1995-09-30 till 1996-04-28 (dagen för delgivning av stämningsansökan) och därefter enligt 6 § räntelagen till dess full återbetalning sker.

L.Å. har bestritt genkäromålet i dess helhet. Yrkade kapitalbelopp och ränta enligt 5 § räntelagen från den 28 april 1996 har vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

L.Å. har bestritt att utge rättegångskostnader till Samhall för det fall hans talan inte vinner bifall eftersom han haft skälig anledning att få sin sak prövad.

GRUNDER

Som grund för käromålet har L.Å. anfört:

Det mellan L.Å. och Samhall träffade anställningsavtalet är träffat för bestämd tid, såtillvida åtminstone till den 31 december 1995. Samhall ägde inte rätt att bringa avtalet till upphörande med mindre än att grund för avskedande förelåg enligt avtalets 4 p 2 st före utgången av den i avtalet angivna tiden 1995-12-31. L.Å. bestrider att några sådana skäl förelegat. Han bestrider vidare att rätt till uppsägning p g a arbetsbrist förelegat eftersom anställningsavtalet är tidsbestämt åtminstone till den 31 december 1995. Vidare har Samhall trots att de sagt upp avtalet till upphörande per den 31 mars 1995 fortsatt att betala ut månadslön i enlighet med anställningsavtalet. I andra hand gör L.Å. därför gällande att Samhall genom de fortsatta utbetalningarna konkludent har, eller får anses ha, frånfallit uppsägningen av den 29 november 1994. L.Å. har godkänt den alternativa uppsägningen i maj 1995 gällande avtalets upphörande per den 31 december 1995. Enligt p 5 i anställningsavtalet är L.Å. berättigad till en engångsersättning om en årslön eftersom bolaget sagt upp avtalet utan att sådana förhållanden som anges i avtalets p 4 st 2 förelegat.

Som grund för svaromålet och genkäromålet har Samhall anfört:

Samhall har haft sakliga och avtalsenliga grunder för att säga upp L.Å. till den 31 mars 1995. Grunderna var dels personliga skäl, dels arbetsbrist. Samhall har utan skyldighet därtill givit L.Å. fyra månaders uppsägningstid och medgett arbetsbefrielse under den tiden. Lön skulle endast ha betalats ut t o m den 31 mars 1995 men har p g a misstag utbetalats till L.Å. även för tiden april - september 1995. L.Å. har till följd av uppsägningen redan vid mottagandet av löneutbetalningarna insett eller bort inse att han inte hade rätt till någon lön efter utgången av mars 1995. L.Å. har trots detta och trots senare anmaning av Samhall inte åbetalat pengarna. För det fall tingsrätten skulle finna att Samhall frånfallit uppsägningen genom fortsatta löneutbetalningar gör Samhall gällande att L.Å:s anställning i alla fall genom en alternativ uppsägning i maj 1995, som accepterats av L.Å., upphört per den 31 december 1995 och att han inte kan erhålla lön för tiden därefter. Den alternativa uppsägningen har skett enligt p 4 st 1 i avtalet och L.Å. är därmed inte berättigad till avgångsvederlag enligt p 5 i avtalet.

L.Å. har som grund för gensvaromålet anfört:

I första hand görs de grunder gällande som åberopats i huvudkäromålet till stöd för att någon återbetalningsskyldighet inte föreligger. För det fall L.Å. inte vinner bifall till huvudkäromålet görs det gällande att betalningarna inte kan anses ha skett av misstag. Betalningarna får anses ha gjorts avsiktligt, efter övervägande. De har fortsatt att betalas ut även efter det att L.Å. påpekat förhållandet. Det faktum att Samhalls interna rutiner inte fungerade tillfredsställande är en omständighet som inte skall gå ut över L.Å.. Efter det att L.Å. påpekat förhållandet och av T.J. på Samhall fått beskedet att betalningarna skulle fortsätta har han i god tro inrättat sig efter betalningarna och förbrukat beloppen i fråga samt har inte anmält sig till A-kassan. L.Å. erhöll först den 29 janauri 1996 besked om att utbetalningarna gjorts felaktigt. Samhall kan därmed inte anses ha reklamerat i tid och får anses ha förlorat sin rätt att återkräva betalningen. Även om beskedet varit L.Å. till handa i oktober månad 1995 har reklamation skett för sent.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

L.Å. har till utveckling av sin talan anfört följande.

Aquadeckmaskinen levererades till Landskronaverkstaden i slutet av 1991. Under 1992 och första hälften av 1993 hade verkstaden stora inkörningsproblem med maskinen. Då anställningsavtalet skrevs den 1 juni 1993, i vilket L.Å. anställdes som verkställande direktör i Aquagraphic var Samhall medvetna om dessa problem och parterna var överens om att lösa problemen under de närmaste två åren. Problemen var hänförliga till lackanläggningen. Verkstaden förmådde inte att få fram den höga finish i lacken som krävdes efter Aquadeckbehandlingen. L.Å. lyckades inte komma till rätta med problemen och de stora kunderna drog sig tillbaka. I början av 1994 bestämde sig Samhall för att avveckla verksamheten i Aquagraphic och tog upp diskussioner med L.Å. huruvida hans anställning skulle avvecklas. Inför sommarsemestern 1994 erhöll L.Å. skriftligt besked från Samhall att hans placeringsort ändrats från Göteborg till Landskrona, se bilaga 2. L.Å. förklarade för K-I.H. att han inte accepterade några förändrade anställningsvillkor och att det var uteslutet att han skulle ha Landskrona som placeringsort. Den 23 november 1994 erhöll L.Å. per telefon besked från personalchefen K-I.H. att han skulle bli uppsagd och arbetsbefriad inom kort. En skriftlig uppsägning skickades den 29 november 1994 vari uttalades att anställningen skulle upphöra per den 31 mars 1995. L.Å. vidhöll sin rätt till anställning till den 31 december 1995 och ansökte därför om stämning mot Samhall i april månad 1995. Av lönespecifikation avseende december månad 1995 framgår att L.Å. har 14 dagars intjänad semester vilken han nu har rätt att utfå i form av semesterersättning. Därutöver tillkommer 23 semesterdagar för 1995 för vilka L.Å. är berättigad till semesterersättning. Sammanlagt yrkas således 44 356 kr avseende semesterersättning (37 dagar x 22 200 kr x 5,4 procent). Samhall återkallade den tjänstebil som L.Å. enligt sitt anställningsavtal var berättigad till. Trots att L.Å. bestred att Samhall hade rätt att återkalla tjänstebilen vidhöll Samhall att L.Å. skulle återlämna tjänstebilen. L.Å. efterkom därför Samhalls begäran och återlämnade bilen i juni 1995 samtidigt som han förklarade att han avsåg att yrka kompensation för den uteblivna löneförmånen. Det belopp som yrkas i denna del motsvarar det då aktuella skattemässiga förmånsvärdet för ifrågavarande bil.

Samhall har till utveckling av sin talan anfört följande.

Samhall har enligt det mellan parterna ingångna avtalets 4 p 2 st haft saklig grund för sin uppsägning då L.Å. dels grovt brutit mot p 3 i anställningsavtalet när han inte följt de arbetsuppgifter Samhall beslutat om, dels i väsentliga avseenden åsidosatt sina förpliktelser gentemot bolaget. Dessutom har Samhall haft rätt att säga upp L.Å. p g a arbetsbrist då bolagets ekonomiska ställning motiverat uppsägningen. Möjligheterna till uppsägning vid misskötsamhet finns reglerad i avtalet. Att möjlighet också förelegat att säga upp L.Å. p g a arbetsbrist följer av allmänna avtals- och arbetsrättsliga principer oaktat att något särskilt inte angivits härom i avtalet.

De omständigheter som åberopas till stöd för uppsägningen är förutom arbetsbristen följande.

1. L.Å:s arbetsprestation var dålig och har väsentligen understigit vad som kunnat förväntas. I redovisningen för juni - december 1993 angavs försäljningsintäkterna till 847 500 kr och det negativa resultatet till 2 635 100 kr. För verksamhetsåret 1994 angavs försäljningsintäkterna till 2 080 000 kr och förlusten till 736 000 kr. Siffrorna är utbrutna ur Samhalls totala redovisning och gäller enbart Aquadeckverksamheten. Det dåliga resultatet är en följd av L.Å:s bristande insatser vid försäljningen.

2. L.Å. åsidosatte sin arbetsskyldighet under augusti - november 1994 och som regel sin rapporteringsskyldighet. Under våren 1994 tillträdde J.J. som chef för Landskronaverksamheten. Denne informerade L.Å. om att Aquadeckverksamheten skulle avvecklas och diskussioner fördes mellan honom och L.Å. om ifall L.Å. skulle sluta sin anställning. Diskussionerna resulterade i en skrift den 7 juli 1994 enligt vilken L.Å. underställdes sektorchefen, i stället för tidigare koncernchefen. Efter sommarsemestrarna hölls i augusti ett möte mellan K-I.H., J.J. och L.Å.. Man kom överens om att L.Å. i fortsättningen skulle marknadsföra och försälja uppdrag till lackerings- och monteringsavdelningarna eftersom Aquadeckverksamheten skulle läggas ned och att L.Å. skulle föra tidkort från början av september månad, i vart fall från den 13 september 1994. L.Å. var under hösten nästan inte alls i Landskrona, han fullgjorde inte heller på annan ort sin arbetsskyldighet, han rapporterade inte till J.J. och han förde inte tidkort på sätt överenskommits. L.Å:s tjänstgöringsort har varit Landskrona ända sedan Samhalls övertagande 1993 då förändring skedde av Aquagraphics säte från Göteborg till Landskrona. L.Å. hade endast rätt att utföra sitt arbete i hemmet om han i förväg från fall till fall erhöll godkännande av sektorchefen J.J.. Under tiden den 13 september - 30 november 1994 finns redovisat på tidkorten att L.Å. emellertid inte var i Landskrona mer än sex arbetsdagar. Av 57 arbetsdagar finns endast åtta dagar redovisade på ett korrekt sätt. Enligt tidkorten har L.Å. redovisat sammanlagt inte mindre än 20 arbetsdagar som "arbete i hemmet". L.Å. hade inte något medgivande av Samhall till detta och brydde sig heller aldrig om att höras sig för med J.J. och få dennes tillåtelse. Härtill kommer att för oktober månad 1994 är två arbetsdagar oredovisade och för november månad 1994 är 17 arbetsdagar oredovisade. Tio dagar har L.Å. redovisat som tjänsteresor eller kundbesök trots att underlag för dessa saknas. L.Å:s bil blev stulen vid ett tillfälle under hösten 1994. Detta föranledde att L.Å. vid detta tillfälle medgavs rätt att flytta ett möte med sektorchefen J.J. till en annan dag för att L.Å. skull kunna skaffa annat transportmedel. Den omständigheten att L.Å:s bil varit stulen innebar inte att L.Å. medgavs rätt att arbeta i hemmet under den period som bilen stod på verkstaden. L.Å. lämnade, trots upprepade förfrågningar och tillsägelser av J.J., inte några skriftliga eller muntliga redogörelser eller rapporter om vad han gjort varken för de dagar som han angivit som "tjänsteresor" eller som "arbete i hemmet" och inte heller för de arbetsdagar som är helt oredovisade på tidkorten. Till följd därav visste J.J. och andra på Samhall sällan var L.Å. fanns och vad han utförde för arbeten de dagar då han inte var i Landskrona.

3. L.Å. hade vid olika tillfällen, i första hand under 1993, lämnat vilseledande uppgifter om förestående affärer. De större order som skulle vara aktuella gällde cykelhjälmar från Mixxon AB och Bil Atlas, skidhjälmar från Jofa, aluminiumprofiler från företaget Sapa och mobiltelefoner från Hamilton Hargreaves Ltd. Affären med Mixxon AB avsåg ytbehandling och montering av 3 000 - 5 000 cykelhjälmar. Samhall lämnade Mixxon offerter och tillverkade också ett par fixturer (uppspänningsanordningar av cykelhjälmarna) för den tillämnade produktionen. Samtliga påstådda aktuella affärer rann dock ut i sanden men anledningen därtill är obekant eftersom L.Å. inte informerade i saken.

4. L.Å. lackerade tolv ventiler som tillhörde Svensk Bakelit AB. Under de få tillfällen efter semestern 1994 som L.Å. var i Landskrona hade han med sig tolv ventildetaljer från företaget Svenska Bakelit AB, där L.Å. är delägare och styrelseledamot. Dessa detaljer samt ytterligare obsoleta detaljer lackerade han i Landskronaverkstaden. L.Å. erlade inte någon betalning till Samhall för lackeringen och lät dessutom Samhall svara för färgkostnaden. Kostnaden för lackeringen uppgick inte till något högre belopp men förfarandet är allvarligt. L.Å. har förklarat målningen av de obsoleta detaljerna med att syftet var att demonstrera Aquadeckmetodens tillämpningsområde. Förklaringen är dock inte trovärdig eftersom L.Å. själv bekräftat att han vid den aktuella tiden visste att Aquadeckverksamheten skulle läggas ned.

Dessa nu redovisade omständigheter har var för sig, särskilt mot bakgrund av att L.Å. varit verkställande direktör och därför haft större krav på sig vad gäller skötsamhet än övriga anställda har, gett Samhall rätt att säga upp L.Å. med omedelbar verkan den 29 november 1994. Av sociala skäl erbjöds han fyra månaders uppsägningstid.

P g a bristande rutiner på lönekontoret kom löneutbetalningarna efter att L.Å:s anställning upphört av misstag att fortsätta ske med 22 200 kr i månaden. L.Å. har inte mottagit de felaktiga löneutbetalningarna i god tro. Då utbetalningarna gjordes pågick redan processen i aktuellt mål. Att Samhall upptäckte de felaktiga löneutbetalningarna först efter sex till sju månader beror på bolagets datoriserade utbetalningsrutiner. Utbetalningarna stoppades så snart Samhall upptäckte betalningsmisstaget och Samhall tillskrev L.Å. i brev av den 9 oktober 1995 och fordrade återbetalning av summabeloppet av felaktiga löneutbetalningar för månaderna april - september 1995. Summa felaktiga löneutbetalningar uppgår till (6 x 22 200 =) 133 200 kr. Att L.Å. kontaktade Samhall styrker att han kände till att han p g a uppsägningen inte hade rätt till betalning från bolaget. Det kan inte accepteras att L.Å. inrättat sig efter betalningarna och att beloppen är förbrukade. Att L.Å. begärde arbetsgivarintyg för att presentera för A-kassan kan inte vitsordas.

L.Å. har genmält:

P 3 i anställningsavtalet reglerar inte någon rätt för Samhall att bestämma L.Å:s arbetsuppgifter. Första meningen innebär endast att Samhall äger rätt att dra upp riktlinjerna för verksamheten. L.Å. var anställd som verkställande direktör och Samhall har inte någon ensidig rätt att ändra avtalade anställningsvillkor. Även om L.Å. i något eller några avseenden åsidosatt sina förpliktelser borde Samhall tillrättafört L.Å. före det att man hävt avtalet. L.Å. bestrider vidare att rätt föreligger att med hänvisning till allmänna arbetsrättsliga principer säga upp avtalet. För uppsägning av tidsbestämt avtal krävs grund för avsked, t ex flagranta fall av avsiktliga eller grovt vårdslösa förfaranden från arbetstagarens sida, vilket inte är fallet i aktuellt mål.

Beträffande den av Samhall påstådda misskötsamheten anför L.Å. följande.

1. L.Å. bestrider att hans arbetsprestation varit dålig och att den skulle vara orsaken till den dåliga orderingången för Aquadeckverksamheten. De ekonomiska uppgifterna kan inte vitsordas. Att verksamheten var olönsam berodde på att Samhalls lackeringsverkstad inte förmådde leverera vad man från Samhalls sida hade utlovat. Det var kvaliteten och möjligen även kvantiteten som brast. Kvalitetsproblemen bestod i bubblor i lacken och i dålig finish för övrigt. Några klagomål på levererade produkter har inte förekommit utan endast klagomål på provsändningar. Att avtal uteblivit beror på att köparna kunde förvänta sig dålig kvalitet på produkterna. L.Å. gjorde vad han kunde för att komma till rätta med den dåliga kvaliteten.

2. L.Å. bestrider att han åsidosatt sin arbetsskyldighet enligt sitt anställningsavtal från 1993. Hans anställning reglerades uteslutande i detta avtal. L.Å. har aldrig accepterat någon förändring i avtalet. Hans placeringsort har hela tiden varit Göteborg och han har haft rätt att arbeta i hemmet. Samhall försökte förändra placeringsorten i juli 1994. Detta gjordes då ensidigt och L.Å. reagerade omedelbart däremot. Då L.Å. inte befunnit sig i Landskrona eller på tjänsteresa har han arbetat i hemmet. Efter att företagsledningen fattat beslut att verksamheten i Aquagraphic skulle avvecklas kom L.Å:s arbetsuppgifter i stor utsträckning att försvinna. L.Å. accepterade dock att utföra andra uppdrag för Landskronaverkstaden och lyckades även anskaffa väsentliga order till lackeringavdelningen. Han bestrider att han brustit i rapporteringsskyldigheten. Fortlöpande hade han kontakt med J.J. och redovisade till denne när han blev ombedd att göra så. Även beträffande tjänsteresorna lämnade L.Å. muntliga rapporter härom till J.J.. I mitten av september 1994 ombads han att föra tidkort och gjorde så från den 13 september 1994. Det är inte normalt eller förenligt med befattningen som verkställande direktör att behöva fylla i tidkort. Eftersom stämningen vid den aktuella tidpunkten var irriterad valde L.Å. dock att tillgodose Samhalls önskemål i denna del. Tidkorten förvarades i Landskrona i receptionen till verkstaden. L.Å. fyllde således i tidkorten när han besökte Landskrona. Vid tjänsteresor och arbete i hemmet i Göteborg fylldes tidkorten i i efterhand. I september 1994 är samtliga dagar redovisade fr o m den 13 september då L.Å. för första gången började fylla i tidkorten. I oktober 1994 är samtliga dagar redovisade. L.Å. arbetade bl a söndagen den 2 oktober 1994 och var på tjänsteresa lördagen den 29 oktober 1994. Under november är endast fem dagar redovisade. Detta betyder dock inte att L.Å. inte utfört arbete under dessa dagar. Det var vid denna tidpunkt som hans bil blev stulen och han hade kommit överens med J.J. på Samhall att inte hyra ersättningsbil för att kunna ta sig till Landskrona. Han arbetade således i hemmet under större delen av november. Han lånade vid några tillfällen bil från sin far. Han fick tillbaka bilen den 12 november 1994. Efter det att han fått uppsägningen den 23 november 1994 har han inte fyllt i några tidkort. Han återvände inte heller till Landskrona. Även den sista veckan i november 1994 arbetade han i hemmet. Samhall borde naturligtvis ha tillrättavisat L.Å. om det var så att Samhall ansåg att han förde sina tidkort på ett otillfredsställande sätt. Uppsägningen av hans anställning föregicks emellertid inte av någon föregående varning eller tillrättavisning.

3. L.Å. bestrider att han lämnat vilseledande uppgifter om förestående affärer. L.Å. har under sin tid som VD för Aquagraphic bearbetat ett stort antal kunder. Flera av dessa kunder avböjde att lämna order eftersom Samhall och Landskronaverkstaden inte förmådde att hålla en tillräckligt god kvalitet på de prover som producerades.

4. L.Å. bestrider avtalsbrott. Han kom överens med J.J. om att han vid ett tillfälle skulle få lackera tolv st ventiler till Svensk Bakelit AB mot att Svensk Bakelit AB betalade färgen. Det rörde sig om maximalt 200 kr. L.Å. har vidare i mycket begränsad omfattning låtit lackera obsoleta och utrangerade lagerprodukter från Svensk Bakelit AB. Syftet med detta har uteslutande varit att demonstrera Aquadeckmetodens tillämpningsområde. Proverna finns alltjämt kvar. Det påstådda avtalsbrottet är inte så väsentligt att det kan läggas till grund för hävning av anställningsförhållandet.

L.Å. ringde till Samhalls ekonomiavdelning omedelbart efter det att han emottagit lön även för april månad 1994 och fick då tala med T.J.. Han påpekade för ekonomiavdelningen att han hade förväntat sig en slutlön i anslutning till marslönen och att han inte trodde att han skulle få någon ytterligare lön. L.Å. begärde dessutom ett arbetsgivarintyg eftersom han behövde detta för att kunna få ersättning från A-kassan. Han fick till svar från ekonomiavdelningen att man inte hade några andra instruktioner än att lönen även fortsättningsvis skulle utbetalas till L.Å.. L.Å. har därför haft anledning att inrätta sig efter utbetalningarna. Eftersom löneutbetalningarna fortsatte anmälde sig L.Å. inte som arbetslös. Det gick lång tid innan Samhall upptäckte vad de påstår vara felaktiga utbetalningar. L.Å. erhöll kännedom om Samhalls krav på återbetalning första gången vid inställelsen vid den muntliga förberedelsen den 29 januari 1996. Samhall har därför även p g a för sen reklamation förlorat rätten att nu framställa sitt krav på återbetalning. De fortsatta löneutbetalningarna utgör inte ett misstag, i vart fall inte i den mening som avses med condictio indebiti. L.Å. har godkänt den alternativa uppsägningen per den 31 december 1995. Enligt anställningsavtalet p 5 är L.Å. vid en sådan uppsägning berättigad till avgångsvederlag motsvarande tolv månadslöner. Från vederlaget skall dock dras sex månader lön under uppsägningstiden enligt p 4 1 st i avtalet och L.Å. gör gällande att han är berättigad till ett avgångsvederlag motsvarande sex månaders lön med ränta från den 1 januari 1996.

DOMSKÄL

Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

L.Å. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med L.S., vd för Mixxon AB och P.H., vd för Hamilton Hargreaves Ltd.

Samhall har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med Samhalls personalchef K-I.H. och sektorschefen J.J..

Tingsrättens bedömning.

De i målet hörda har samstämmigt uppgett att den till Aquadeckverksamheten hörande lackeringen inte passade för Samhalls lackeringsverkstad och att verkstaden hade svårigheter vad gällde erhållandet av en tillräckligt hög finish på lacken. Det har inte framkommit att dessa förhållanden haft något samband med L.Å:s arbetsprestation och det har inte heller på annat sätt framkommit att L.Å:s arbetsprestation varit undermålig, särskilt inte på ett sådant sätt att rätt till uppsägning enligt avtalets p 4 st 2 förelegat.

De av Samhall åberopade förhållandena att Aquagraphic ändrat sitt säte samt erhållit kontorsutrymmen i Landskrona är inte tillräckliga för att det skall anses utrett att L.Å. sedan 1993 haft sin placering i Landskrona. Att så skulle ha varit fallet motsäges också av att det i skriften från den 7 juni 1994, bilaga 2, framgår att placeringen i Landskrona utgör en anpassning till den dåvarande organisationen. Då K-I.H. inte heller på ett tillfredsställande sätt kunnat redogöra för varför placeringen redan tidigare varit Landskrona och då J.J. har uppgett att han uppfattade det som oklart var L.Å. varit placerad före den 7 juni 1994 finner tingsrätten det inte visat att L.Å:s placeringsort varit Landskrona från 1993. Eftersom Samhall inte gjort gällande att någon förändring skett vad gäller placeringsorten finner tingsrätten inte annat utrett än att L.Å. haft rätt att arbeta i hemmet.

Tingsrätten finner inte anledning ifrågasätta L.Å:s uppgifter om att han arbetat när han befunnit sig i hemmet eller då han befunnit sig på uppgivna tjänsteresor. Vad gäller rapporteringen till J.J. och tidkorten beaktar tingsrätten att skyldigheterna härvidlag infördes först hösten 1994. J.J. har närmast gett intryck av att hysa aversion mot L.Å. och hans vittnesuppgifter synes präglade av motsägande överdrifter. J.J. har inte heller på ett klart sätt uttalat hur några brister i rapporteringen förelegat eller att klagomål härvidlag framförts till L.Å.. Sammantaget finner tingsrätten inte visat att brister förelegat vad gäller vare sig arbetsskyldigheten eller rapporteringen. Beträffande ifyllandet av tidkorten framstår detta som bristfälligt men då det inte framkommit att tydliga direktiv getts om hur ifyllandet skulle ske eller klagomål framförts finner tingsrätten inte att bristen varit sådan att den kan utgöra grund för uppsägning enligt p 4 st 2 i anställningsavtalet.

Det har vidare inte framkommit någon klar utredning om hur L.Å. skulle ha lämnat vilseledande uppgifter om förestående affärer. Det har inte påståtts annat än att L.Å. inte självmant förklarat varför affärerna runnit ut i sanden och detta förhållande finner tingsrätten inte vara tillräckligt för att L.Å. skall anses ha brustit på denna punkt.

Vad gäller de lackerade detaljerna finner tingsrätten inte att L.Å. visat att han haft tillstånd till dessa men finner inte heller att förfarandet varit sådant att det föranlett uppsägning enligt p 4 st 2 i avtalet.

Vad slutligen gäller uppsägningen p g a arbetsbrist är aktuellt anställningsavtal, vilket inte heller framförts någon invändning mot, att betrakta som ett tidsbegränsat anställningsavtal till minst den 31 december 1995. Tingsrätten finner inte skäl föreligga att frångå huvudregeln att tidsbegränsade anställningar inte kan sägas upp i förtid p g a arbetsbrist.

Sammantaget finner tingsrätten att skäl saknats för uppsägningen den 29 november 1994 och att den bör förklaras ogiltig. Anställningsavtalet har vid sådant förhållande ostridigt sagts upp först till den 31 december 1995 och L.Å. är berättigad till lön samt förmåner under denna tid. Den alternativa uppsägningen i maj 1995 har inte skett enligt p 4 st 2 i avtalet. Då inte annat visats får avtalet tolkas efter sin ordalydelse och L.Å. är därför enligt p 5 i avtalet berättigad till avtalat avgångsvederlag. Om de yrkade beloppens storlek föreligger inte tvist.

Med hänsyn till vad ovan sagts skall käromålet bifallas och genkäromålet ogillas samt Samhall förpliktas utge ersättning för L.Å:s rättegångskostnader.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förklarar den av Samhall Syd Aktiebolag den 29 november 1994 gjorda uppsägningen vara ogiltig.

2. Samhall Syd Aktiebolag skall till L.Å. utge

tvåhundrasjuttioåttatusenfemhundrafemtiofyra (278 554) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 5 733 kr från och med den 25 juli 1995, å 5 733 kr från och med den 25 augusti 1995, å 5 733 kr från och med den 25 september 1995, å 27 933 kr från och med den 25 oktober 1995, å 27 933 kr från och med den 25 november 1995, å 27 933 kr från och med den 25 december 1995 samt å 177 556 kr från och med den 1 januari 1996, allt till dess betalning sker.

3. Den av Samhall Syd Aktiebolag genstämningsvis förda talan lämnas utan bifall.

4. Samhall Syd Aktiebolag skall ersätta L.Å. för rättegångskostnader med etthundraelvatusenfyrahundrafemtio (111 450) kr, varav 95 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt lag

Bilaga 2

SAMHALL SYD AB

AVTAL 1993-05-27 1(2)

Mellan L.Å. (L.Å.), (pnr, uteslutet här), och Samhall Syd AB (SYD), org nr 556448-5711, har följande avtal träffats.

1.

L.Å. överlåter till SYD samtliga sina aktier (250 st à 100 SEK) i Aquagraphic AB (org nr 556363-3725) till ett pris om 1 (en) SEK. Utöver köpeskillingen erhåller L.Å. 20 % av Aquagraphics vinst före bokslutsdispositioner och skatt för varje år t o m 1995. För perioden utgår dock maximalt 300 000 SEK.

Punkterna i bifogade tilläggsavtal mellan FyraGe och SYD gäller även för detta avtal.

2.

L.Å. erhåller fr o m dagen för detta avtals undertecknande anställning som VD för Aquagraphic AB (bolaget) med nedanstående villkor:

Lönen utgör 22 000 kr/mån t o m 1993-12-31. Fr o m 1994-01-01 uppräknas lönen till 24 000 kr/mån. Lönen omprövas därefter årligen.

L.Å. erhåller tjänstebil enligt för Samhallkoncernen och Samhall Syd gällande regler.

Övertids- och restidsersättning utgår ej utan kompenseras med uppräkning av antalet semesterdagar till 30 dagar/år.

L.Å. erhåller lagstadgade pensionförmåner enligt med av Samhall fastställda avtal för tjänstemannakategorier.

Förhandlingar om bonus till L.Å., baserad på bolagets resultat, skall ske under 1995 och gälla fr o m 1996-01-01.

Skulle bolaget av organisatoriska skäl upphöra och övergå till annat bolag/resultatenhet inom Samhallkoncernen eller SYD, skall detta avtal överföras till den nya organisationen.

3.

L.Å. skall enbart ägna sig åt bolagets verksamhet och tillvarata dess intressen enligt de mål och riktlinjer ägaren fastställer. Engagemang inom andra områden eller bolag som ej kan hänföras till hobbyverksamhet eller ideell verksamhet skall meddelas till bolagets styrelse och godkännas av densamma.

4.

Detta avtal gäller till 1995-12-31. Avtalet må av endera parten skriftligen uppsägas varvid 6 månaders uppsägningstid gäller för båda parter.

Avtalet kan dock av bolaget sägas upp med omedelbar verkan om L.Å. skulle bryta grovt mot bestämmelserna i detta avtal, i allvarlig mån handla mot bolagets intressen eller eljest i väsentligt avseende åsidosätta sina förpliktelser gentemot bolaget.

Fr.o.m. 1996-01-01 gäller tillsvidareanställning med för Samhallkoncernen gällande anställningsvillkor.

5.

Om bolaget säger upp avtalet och L.Å:s anställning upphör utan att sådant förhållande som anges i paragraf 4, andra stycket, föreligger, skall L.Å. erhålla en engångsersättning om en årslön (12 x senast utbetalda månadslön, exkl. ev. tillägg), alt. att motsvarande månadslön successivt utbetalas under 15 mån. från det att anställningen upphört. Lönen under uppsägningstiden ingår i ovanstående.

Denna paragraf upphör 1995-12-31. Därefter gäller för Samhallkoncernen normala anställningsvillkor för tjänstemän.

Detta avtal har upprättats i två exemplar varav parterna tagit var sitt.

Malmö den 1/6 1993

L.Å P.S.

Aquagraphic AB Samhall Syd AB

Bilaga 3

Samhall SYD AB

1994-07-07

Till L.Å.

Kopia: J.J., Landskrona

Ang Din anställning

Bekräftar härmed vårt telefonsamtal.

Vi avser inte att fortsätta överläggningarna om upplösning av anställningsförhållandet. Din anställning enligt avtal 930527/930601 löper vidare med följande anpassning till vår nuvarande organisation.

Operativ organisatorisk tillhörighet: Sektor LAQ

Placeringsort: Landskrona

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Marknadsföring/försäljning

på uppdrag av sektorchefen.

Vi beviljar Dig samtidigt semester under Landskronas stängning 940711-940807 och hälsar Dig välkommen i arbete i Landskrona 940808.

SAMHALL SYD AB

Personalavdelningen

(K-I.H.)

K-I.H.

Bitr dir, personalchef