AD 1997 nr 47

Parter:

Handelsanställdas Förbund; Kooperationens Förhandlingsorganisation; Kristianstad-Blekinge Konsumentförening

Nr 47

Handelsanställdas Förbund

mot

Kooperationens Förhandlingsorganisation och Kristianstad-Blekinge Konsumentförening i Kristianstad.

BAKGRUND

Mellan Kooperationens Förhandlingsorganisation och Handelsanställdas förbund gäller kollektivavtal.

Kristianstad-Blekinge Konsumentförening innehar en Konsum-butik på Pantarholmen i Karlskrona. Butiken håller öppet mellan klockan 09.00-21.00 alla dagar i veckan.

A-M.J. är född 1946. Hon är medlem i Handelsanställdas förbund. A-M.J. har sedan år 1979 arbetat deltid som affärsbiträde i Konsum-butiken på Pantarholmen.

Den 26 mars 1996 avskedade konsumentföreningen A-M.J.. Såsom grund för avskedandet åberopade föreningen att A-M.J. hade grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren genom att vid två tillfällen ha underlåtit att ta betalt för varor som en kund hade tagit med sig från butiken.

YRKANDEN

Handelsanställdas förbund har yrkat att arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara konsumentföreningens avskedande av A-M.J.,

2. förplikta konsumentföreningen att till A-M.J. utge allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker, samt

3. förplikta konsumentföreningen att för tiden från den 26 mars 1996 till dagen för huvudförhandling i målet utge ekonomiskt skadestånd till A-M.J. med 5 465 kr per månad jämte ränta på varje månadsbelopp enligt 6 § räntelagen från den sista dagen i varje månad till dess betalning sker.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att skäl för avskedande inte har förelegat men väl saklig grund för uppsägning har förbundet yrkat att arbetsdomstolen skall

1. förplikta konsumentföreningen att till A-M.J. utge allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker, samt

2. förplikta konsumentföreningen att till A-M.J. utge ekonomiskt skadestånd med tillhopa 37 043 kr avseende lön och semesterersättning i sex månader jämte ränta enligt 6 § räntelagen på respektive månadsbelopp från den sista dagen i varje månad till dess betalning sker.

Svarandena har bestritt yrkandena. Ränteyrkandena och de angivna lönebeloppen har vitsordats som skäliga i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

SAKFRAMSTÄLLNINGAR

Handelsanställdas förbund

Vid tiden för avskedandet arbetade A-M.J. 16,7 timmar per vecka enligt ett fyra veckors-schema. Hennes arbetstid var förlagd främst till onsdagskvällar, lördagar och söndagar. Arbetstiden har växlat genom åren. Vid tiden för avskedandet var hennes arbete till både tid och omfattning upplagt som ett extraarbete.

Personalen i butiken på Pantarholmen tillämpar vissa rutiner vid kreditköp och vid personalens egna inköp i butiken. Rutinerna är dock oklara i flera avseenden.

Personalen får rabatt på alla varor som de handlar i konsumentföreningens butiker. Rabatten uppgår till sju procent och dras av från köpesumman när den anställde betalar varorna. Om någon i personalen handlar på kredit, avräknas inte personalrabatten från köpesumman vid köpetillfället utan först när varorna betalas. Konsumentföreningen delar med jämna mellanrum ut rabattcheckar till sina medlemmar. Checkarna ger medlemmen rätt till tio procents rabatt vid ett visst köpetillfälle. Checkarna kallas för tio procents-checkar. Om en rabattcheck kombineras med personalrabatten, får den anställde 17 procents rabatt.

I butiken på Pantarholmen har personalen och vissa kunder möjlighet att handla på kredit. När ett köp sker på kredit, använder personalen inte den ordinarie kassaapparaten utan en särskild räknemaskin. Räknemaskinen har både display och räkneremsa och är placerad i kassan bakom kassörskan. Räkneremsan överlämnas efter slutsummering till kunden och utgör ett bevis på hur mycket kunden är skyldig att betala. Ett vanligt kollegieblock fungerar som inköpsbok. Kassörskan antecknar slutsumman i inköpsboken. Kreditköpen räknas samman med jämna mellanrum och betalas sedan av kunden. Eventuella rabatter räknas av först vid betalningstillfället. Kunderna passar ofta på att betala sina köp vid de tillfällen då rabattcheckarna kan utnyttjas. Ett tiotal kunder har rätt att handla på kredit i butiken.

Konsumentföreningen har till stöd för sitt beslut att avskeda A-M.J. påstått att det förekommit oegentligheter vid två tillfällen då A-M.J. arbetat ensam i butiken. Enligt konsumentföreningen skall A-M.J. den 7 februari och den 9 mars 1996 ha låtit en kund lämna butiken med varor utan ta betalt. Det bestrids att A-M.J. har gjort sig skyldig till några oegentligheter i sitt arbete. A-M.J. har inte heller åsidosatt sin förpliktelser mot arbetsgivaren eller gjort sig skyldig till något brottslig förfarande.

A-M.J. kommer inte ihåg vad som kan ha hänt i butiken på kvällen den 7 februari 1996. Hon tillfrågades om den påstådda händelsen först en och en halv månad senare och hon kan efter så lång tid inte lämna någon närmare förklaring till det som arbetsgivaren i denna del lägger henne till last. A-M.J. har ett diffust minne av att en kund var inne i butiken och bytte ett vällingpaket. Om detta hänger samman med den påstådda händelsen, kan A-M.J. inte uppge.

På kvällen den 9 mars 1996 kom A-M.J:s äldste son M.J. till butiken för att handla. Han trodde att butiken hade extrapris på blöjor. Blöjorna fanns emellertid inte i butiken och en diskussion uppstod mellan A-M.J. och M.J.. Under diskussionen kom de överens om att M.J. ändå skulle handla det som han behövde och att varorna skulle skrivas upp på A-M.J. i personalens inköpsbok. Meningen var att M.J. skulle få tillgodogöra sig A-M.J:s personalrabatt. A-M.J. utgick från att M.J. hade rätt att utnyttja hennes personalrabatt. Han hade med butikschefens goda minne fått utnyttja rabatten vid ett tidigare tillfälle.

M.J. plockade ihop de varor som han skulle köpa. Han hade med sig en inköpslista till butiken. Inköpslistan utgjordes av en liten gul lapp. Under M.J:s vistelse i butiken ringde den kvinna som han sammanbor med. Under telefonsamtalet tillkom några varor på inköpslistan. Medan M.J. plockade ihop varorna befann sig A-M.J. i kassan. Det var lördagskväll och det kom hela tiden kunder som skulle expedieras. Efter en stund blev det en lucka och A-M.J. gick bort till M.J.. Hon tog med sig en tom kundkorg som hon bytte mot den korg som M.J. hade lagt varor i. Hon gick sedan tillbaka till kassan och började slå in varorna på räknemaskinen bakom kassan. Det saknades remsa i räknemaskinen men displayen fungerade.

När A-M.J. hade slagit in varorna lade hon ned dem i en papperskasse. Vid något tillfälle fick hon avbryta sammanräkningen för att expediera en annan kund. Efter en stund kom M.J. fram till kassan och överlämnade nästa kundkorg. När A-M.J. skulle lyfta över papperskassen till M.J., gick kassen sönder. M.J. blev tvungen att plocka över varorna i en ny kasse. Under tiden fortsatte A-M.J. att slå in resten av varorna. Varorna plockades ned i en ny kasse. Under tiden kom en annan kund och A-M.J. behövde använda räknemaskinen för att kontrollera priset på en vara. När hon skulle använda räknemaskinen, tänkte hon inte på att hon redan hade slagit in M.J:s varor på räknemaskinen. A-M.J. såg genast att det blev för många siffror. Hon nollställde därför maskinen. Hon hann dessförinnan lägga märke till att summan av M.J:s inköp uppgick till 405 kr eller 705 kr. När hon hade expedierat den andra kunden, sade hon till M.J. att de måste räkna om varorna eftersom slutsumman hade fallit bort. M.J. var emellertid otålig. Familjen väntade på honom hemma. M.J. frågade A-M.J. om hon inte kunde ta hans inköpslista och räkna efter den. Detta accepterade A-M.J.. M.J. fick sedan de sista varorna som han behövde. Det var två paket cigaretter, batterier och film. Samtliga dessa varor förvaras bakom kassan. Samtidigt visade M.J. också att han hade tagit två veckotidningar och en kvällstidning. M.J. lämnade sedan butiken.

När M.J. hade lämnat butiken, kom A-M.J. på att M.J. inte har något papper på de köp som han hade gjort. Han skulle ha haft med sig en remsa från räknemaskinen. A-M.J. antecknade det belopp i inköpsboken som hon kom ihåg från sammanräkningen på räknemaskinen. Hon antecknade att inköp hade skett för 405 kr men hennes avsikt var att rätta beloppet om det skulle visa sig att det var felaktigt. Den första siffran som A-M.J. skrev in i inköpsboken är otydlig. Detta visar att A-M.J. tvekade om denna siffra skulle vara en fyra eller en sjua. Av inköpsboken framgår att även andra anställda har fått handla på kredit för belopp som överstiger ett hundra kronor.

M.J. blev stoppad utanför butiken av två väktare. Väktarna frågade om han hade betalt för varorna. M.J. svarade att varorna hade skrivits upp på hans mamma. M.J. fick gå tillbaka in i butiken och butikschefen tillkallades. Varorna kontrollräknades. De var värda 899 kr 80 öre. A-M.J. gavs aldrig möjlighet att förklara sig eller rätta uppgiften i inköpsboken.

Det har aldrig funnits någon avsikt från A-M.J:s eller M.J:s sida att inte betala för varorna. När A-M.J. tittade på M.J:s inköpslista förstod hon att 405 kr var ett för lågt belopp och att den rätta siffran måste ha varit 705 kr. Om hon hade lagt till de sista varor som M.J. tog med sig, skulle hon ha hamnat på ett belopp som ligger mycket nära det belopp som kontrollräkningen senare visade att varorna faktiskt var värda.

Händelsen den 9 mars 1996 polisanmäldes av konsumentföreningen. A-M.J. och M.J. åtalades för stöld vid Karlskrona tingsrätt. Genom dom den 14 november 1996 frikändes de från ansvar. Domen har vunnit laga kraft.

Konsumentföreningen har avskedat A-M.J. utan att ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Avskedandet har skett i strid med 18 § anställningsskyddslagen och skall ogiltigförklaras. Med hänsyn till de oklara rutiner som fanns i butiken kan inte heller den omständigheten att M.J. fick tillgodogöra sig A-M.J:s personalrabatt anses utgöra något åsidosättande av hennes förpliktelser mot arbetsgivaren. I vart fall har hon inte genom att låta M.J. tillgodogöra sig personalrabatten åsidosatt sina förpliktelser i sådan grad att det föreligger grund för ett avskedande. Denna omständighet utgör inte heller saklig grund för uppsägning.

Kooperationens Förhandlingsorganisation och konsumentföreningen

Den som är tillsvidareanställd hos konsumentföreningen har rätt att handla med personalrabatt. Rabatten gäller för den anställde samt för make/maka och hemmaboende barn. Rabatten gäller således endast för den egna familjen och kan inte användas vid inköp som görs av goda vänner eller barn som har flyttat hemifrån. Varje år erhåller den anställde ett personalkort som visar att den anställde är berättigad till personalrabatt. Av texten på personalkortet framgår att kortet är personligt och att det enbart berättigar den anställde och dennes hushåll till de av föreningsledningen beslutade förmånerna. Om man har make eller hemmavarande barn, kan den anställde kvittera ut en fullmakt som visar att familjemedlemmen är berättigad att handla med rabatt. Reglerna om personalrabatt framgår av de skriftliga regler för personalrutiner som skall finnas i varje butik. Av personalrutinerna framgår också att den anställde skall betala kontant i den egna butiken och aldrig får ta betalt av sig själv. Dessa regler tillämpas i alla butiker och alla anställda känner till att reglerna finns.

Ett undantag från personalrutinerna görs i det praktiska livet. Undantaget brukar kallas för kaklistan. När man är i tjänst och behöver köpa bröd eller lunchmat är det tillåtet att skriva upp inköpsbeloppet. I butiken på Pantarholmen har man också accepterat att den anställde får kompletteringsköpa någon vara som han eller hon har glömt även om den anställde arbetar ensam i butiken. Om den anställde t.ex. har glömt att köpa mjölk till nästa dags frukost, skulle det vara ogint att inte acceptera att den anställde får skriva upp den varan på listan. Listan kan inte användas för normala köp eller när man veckohandlar. Någon beloppsgräns finns inte men alla känner till att anteckning bara får ske om den anställde har köpt någon eller möjligtvis några varor.

Butiken på Pantarholmen har fem anställda. Alla anställda arbetar deltid utom föreståndaren som arbetar heltid. Butiken är enmansbetjänad under vissa tider. Mellan kl.18.00-21.00 arbetar endast en person i butiken. Butikens omsättning uppgår till cirka sex miljoner kr per år. I butiken finns ungefär tre tusen olika artiklar.

Till höger om kassan i butiken, sett från kassörskans plats vid kassadisken, finns ett skyltfönster mot gatan. Mellan skyltfönstret och kassan finns en liten kur där man har "post i butik". Längst till höger i kassan finns kassalådan. Strax till vänster om kassalådan finns en lös handscanner. Mitt på kassadisken finns en våg och där går också transportbandet. Tangentbordet finns till vänster om handscannern. Bakom kassan finns hyllor för paket, cigaretter och film. Mitt bakom kassan står en räknemaskin.

A-M.J. har arbetat deltid i butiken på kvällar och helger enligt ett rullande fyra veckors-schema. Under slutet av år 1995 fick föreningen två anonyma telefonsamtal och ett anonymt brev. Av brevet framgick att den anonyma kunden hade handlat i butiken på kvällen lördagen den 2 december 1995. Kunden ifrågasatte om kassörskan slog in alla varor i kassan. Kunden skrev att det verkade mystiskt och att hon inte visste om det var kassörskans son eller en släkting till kassörskan som hade handlat samtidigt med henne i butiken.

Den 7 februari 1996 bevakades butiken av konsulenten H.O.. H.O. satt i en bil med klar uppsikt in i butiken. Bevakningen började cirka kl. 18.30. H.O. befann sig knappt tio meter från butiksfönstret. Det var mörkt ute men butiken var upplyst. Från sin plats såg H.O. postkuren och kassörskan i kassan. Han såg varorna på transportbandet och den plats där handscannern finns. Han såg också när kassörskan använde handscannern, när kassörskan öppnade kassalådan, när hon tog emot betalning och när hon lämnade tillbaka växel. H.O. såg också förbi kassan längre in i butiken. Han kunde därför också iaktta vad som hände till höger om kassan vid charkdisken och fruktdisken. H.O. såg däremot inte butiksingången som är belägen snett framför kassan.

A-M.J. arbetade ensam i butiken från kl. 18.45. Omkring kl. 20.35 kom en man i 30-35-års-åldern till butiken. Mannen var lång och hade mörkt kort hår. Han bar en röd skjorta och en gråvit täckjacka. Mannen ställde upp ett paket Semper välling och ett paket med flingor på kassadisken. När en annan kund kom fram till kassan, tog A-M.J. varorna bakom disken och expedierade den andra kunden. Mannen gick under tiden runt i butiken. Han kom tillbaka till kassan först när det inte fanns någon annan kund där. Mannen hade med sig sex till åtta varor. Han lade upp varorna på bandet och plockade sedan ned varorna i korgen igen. A-M.J. tog korgen och ställde den bakom disken. Sedan gick A-M.J. och hämtade en påse apelsiner. När mannen hade plockat ihop ytterligare ungefär femton varor återkom han till kassan. Bland varorna syntes en flaska diskmedel av märket Yes. Mannen lade ned flaskan med diskmedel direkt i en kasse. När alla varor var nedpackade i kassar hämtade A-M.J. ett paket pålägg från charkdisken och stoppade ned förpackningen direkt i en kasse. På vägen ut tog mannen sex till åtta veckotidningar. Mannen lämnade butiken med två varukassar. Ingen registrering av varorna hade skett. H.O. såg inte heller att någon betalning ägde rum. Mannen åkte från platsen i en silverfärgad Volvo 745.

Den 9 mars 1996 bevakades butiken av O.L. och H.J. från bevakningsföretaget Securitas. De började bevakningen kl. 17.00. Väktarna hade fått i uppdrag att bevaka A-M.J. när hon arbetade ensam i butiken. Väktarna satt i en bil ungefär tio meter från butiksfönstret. Omkring kl. 20.40-20.45 kom M.J. till butiken. Väktarna steg ur bilen och ställde sig på trottoaren på andra sidan gatan. De stod mittemot butiken och kunde se kassan, transportbandet och den plats där handscannern finns. De såg också när kassörskan registrerade varor, tog betalt och lämnade tillbaka växel.

M.J. plockade ihop varor i en vagn samtidigt som han gick runt och noterade något på en lapp. När han stod i kassan lät han andra kunder gå före sig. När butiken var tom på kunder, gick han fram till kassan och plockade ned varorna i två kassar. Under tiden gick A-M.J. runt i butiken och städade och plockade med varor. Ingen registrering eller betalning ägde rum.

När M.J. kom ut på gatan, gick väktarna fram till honom. M.J. erkände att varorna inte var betalda och sade att hans mamma skulle betala varorna med personalrabatten. Butikschefen tillkallades. Vid en kontrollräkning framkom att varorna var värda 899 kr 80 öre. Den inköpslista som M.J. hade med sig till butiken upptar inte alla varor som han hade med sig ut från butiken. I listan anges inte heller varornas vikt, antal, typ eller pris. Det är därför inte möjligt att i efterhand fastställa varornas värde med hjälp av M.J:s inköpslista.

A-M.J. har den 7 februari 1996 och den 9 mars 1996 underlåtit att ta betalt för varor som en kund tog med sig från butiken. Hennes handlande har inneburit ett allvarligt svek av det förtroende som arbetsgivaren har visat henne då hon har betrotts att ta emot penningmedel för arbetsgivarens räkning. Hon har därmed grovt förbrutit sig mot den centrala delen i sitt anställningsavtal och grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det föreligger därför grund för avskedande enligt 18 § anställningsskyddslagen. Om grund för avskedande inte skulle anses ha förelegat, föreligger i vart fall grund för uppsägning enligt 7 § samma lag.

DOMSKÄL

Inledning

Tvisten i målet gäller huruvida laglig grund förelegat för konsumentföreningens åtgärd att avskeda A-M.J.. Förbundet har gjort gällande att så inte är fallet och har anfört att konsumentföreningen inte ens haft saklig grund för att säga upp A-M.J.. Förbundet har med hänvisning härtill i första hand yrkat att avskedandet skall ogiltigförklaras och att konsumentföreningen skall förpliktas att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till A-M.J.. I andra hand, för det fall arbetsdomstolen skulle finna att konsumentföreningen haft saklig grund för uppsägning men inte tillräckliga skäl för ett avskedande, har förbundet yrkat att konsumentföreningen skall förpliktas att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till A-M.J.. Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till förbundets talan.

Till stöd för att konsumentföreningen haft rätt att avskeda A-M.J. har arbetsgivarparterna åberopat att A-M.J. vid två tillfällen, den 7 februari och den 9 mars 1996, har underlåtit att ta betalt för varor som en kund tagit med sig från butiken. Förbundet har bestritt att A-M.J. förfarit på det sätt som arbetsgivarparterna har gjort gällande.

För bedömningen av tvistefrågorna är det av avgörande betydelse vad som ägde rum i butiken vid de aktuella tillfällena den 7 februari och den 9 mars 1996. Domstolen tar först upp denna bevisfråga till prövning.

Utredningen

Vid huvudförhandlingen i målet har A-M.J. hörts under sanningsförsäkran. Vidare har vittnesförhör på förbundets begäran ägt rum med M.J.. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med konsulenten H.O. och väktarna O.L. och H.J. samt butiksföreståndaren B-M.L.. Vittnesförhör har på arbetsgivarparternas begäran också ägt rum med internrevisorn U.E..

Parterna har som skriftlig bevisning åberopat utdrag ur personalens inköpsbok, en kassaremsa, en inköpslista, personalkort, utdrag ur skriftliga personalrutiner samt Karlskrona tingsrätts dom den 14 november 1996.

A-M.J. har uppgivit i huvudsak följande.

Hennes huvudsakliga arbetsuppgift i butiken bestod av kassatjänst. I hennes arbetsuppgifter ingick också att hjälpa kunder och att städa. Butiken har alltid liten bemanning.

Hon har aldrig sett några skriftliga rutiner för personalköpskorten och inte heller fått någon information om hur kortet skall användas. Personalen får ett nytt personalköpskort varje år. När korten har delats ut, har hon bara fått skriva sitt namn på en särskild rad på kortet. Hon handlar på kredit i butiken varje vecka. Någon beloppsgräns för kreditinköp har aldrig angivits. Hon har två söner. Sönerna har vid flera tillfällen fått skriva upp sina inköp på henne i inköpsboken. Det är många kunder som får handla på kredit.

När hon handlar i butiken, ber hon en annan kassörska att stämpla in varorna i kassan. Om hon gör ett stort inköp, skriver hon oftast upp köpet i inköpsboken. Butiksföreståndaren har lämnat sitt samtycke till att hon väntar med att betala tills hon kan utnyttja en rabattcheck på tio procent. Hon är frånskild och mån om allt hon kan tjäna. När en kund eller en anställd skall handla på kredit, använder kassörskan inte den vanliga kassaapparaten utan en särskild räknemaskin som står bakom kassan. Räkneremsan från räknemaskinen överlämnas till kunden istället för ett kassakvitto. Om det inte finns någon räkneremsa i maskinen, kan kassörskan i stället överlämna en liten lapp med slutsumman till kunden.

Hon minns inte vad som hände på kvällen den 7 februari 1996. När hon fick höra talas om att det förekom ett vällingpaket i konsulentens berättelse drog hon sig till minnes att en kund vid ett tillfälle hade lämnat tillbaka ett vällingpaket som det var insekter i. Hon tog tillbaka paketet och satte på en lapp som talade om att det var fel på varan.

På eftermiddagen den 9 mars 1996 ringde M.J. till henne i butiken. Hans dotter var sjuk och han skulle åka och handla. M.J:s sambo hade läst i tidningen att Konsum hade extrapris på blöjor. A-M.J. kände inte till att det var extrapris på blöjor men sade: "Står det i tidningen så har vi väl det". M.J. handlar sällan i butiken men han hälsar på henne där ibland. Vid de tillfällen då M.J. har handlat mycket i butiken har hon skrivit upp köpesumman på sig i inköpsboken.

När M.J. kom till butiken, hade hon en kund i kassan. När hon hade expedierat kunden, gick hon fram till M.J. och pratade. Han sade att butiken inte hade något extrapris på blöjor. Det kom en annan kund och hon var tvungen att gå tillbaka till kassan. Det extrapris på blöjor som M.J. talade om var relaterat till hur mycket kunden handlade för i butiken. Hon sade till M.J. att han skulle handla det som han behövde och att hon skulle sätta upp köpet på sig i inköpsboken. Meningen var att hon skulle tala med butiksföreståndaren och att hon senare skulle kunna ge M.J. den rabatt som hade utlovats i tidningen. Hon sade till M.J. att han på detta sätt också kunde utnyttja hennes personalrabatt.

Medan M.J. handlade, expedierade hon andra kunder i kassan. När hon fick en lucka sprang hon ned till M.J. och frågade om han hade handlat färdigt. Han hade inte handlat klart men hon tog ändå med sig hans kundkorg till kassan och började slå in varorna. Kassadisken är väldigt liten och postkuren skymmer räknemaskinen bakom kassan. Hon tog upp varorna från korgen, slog in dem på räknemaskinen och lade ned dem i en papperskasse som stod på golvet. Hon expedierade andra kunder emellan. Efter ett tag överlämnade M.J. en ny korg med varor. Hon fortsatte att slå in varorna och lade sedan ned dem i kassar. När hon skulle räcka över den ena kassen till M.J. gick ett handtag sönder. M.J. sade att han inte trodde att kassen gick att laga och började plocka över varorna till en ny kasse. M.J. sade att han också skulle ha film, batterier och två paket cigaretter. Han lade också fram en eller två tidningar. Vid denna tid höll hon samtidigt på att expediera en äldre dam. Damen upptäckte att A-M.J. hade stämplat in kilopriset på bananer istället för det pris som gällde på päron. När kunden upptäckte felet sade A-M.J. att det var ungefär samma kilopris på bananer och päron men det accepterade inte kunden. A-M.J. vände sig därför om för att räkna ut prisskillnaden med hjälp av räknemaskinen. Hon tänkte sig inte för utan började slå in priset på räknemaskinen. Det kom upp en mängd siffror på displayen och hon förstod att hon hade glömt bort att hon hade slagit in M.J:s varor på räknemaskinen. Hon expedierade damen och ytterligare en kund som kom strax efteråt. Den sista kunden stod kvar när M.J. lämnade butiken och när han kom tillbaka med väktarna. Hon sade till M.J. att de siffror som hon hade slagit in på räknemaskinen hade försvunnit och att hon hade upptäckt att det inte fanns någon räkneremsa i maskinen. Hon frågade om han hade sett vad slutsumman var men han svarade att han inte hade en aning om vad räknemaskinen hade visat för belopp. Hon kunde inte komma på vad det hade stått på displayen. Hon sade att hon måste räkna om varorna. M.J. svarade att han inte hade tid att vänta och att hon fick ta hans inköpslista och räkna efter den. Om det blev några problem, skulle hon ringa hem till honom. Hon tog hans lapp, lade lappen vid räknemaskinen och fortsatte med nästa kund. Hon vet inte hur många varor M.J. hade med sig när han lämnade butiken.

Om hon inte kan priset på en vara, använder hon alltid handscannern. Vissa varor har fortfarande prislapp. Det går att fråga om en varas pris med hjälp av handscannern utan att slå in varan i kassaapparaten. Man kan också få fram priset på en vara, om man slår in siffrorna i streckkoden i kassaapparaten. Varor som säljs per kilo vägs i vågen i kassan. Hon använde handscannern även då M.J. handlade i butiken.

När M.J. hade gått ut genom den första ytterdörren, kom hon på att han hade lämnat butiken utan någon lapp. Hon mindes inte om räknemaskinen hade visat 405 kr eller 705 kr innan hon började räkna ut prisskillnaden mellan bananer och päron. Hon tänkte först skriva 705 kr. Hon kunde ha ljugit i efterhand och påstått att den första siffran i inköpsboken är en sjua. Filmen, cigaretterna, batterierna och tidningarna var inte inräknade i den summa som hon antecknade i inköpsboken. Allt hände på ett ögonblick och hon var snopen för att hon hade upptäckt att det inte fanns någon remsa i räknemaskinen och för att M.J. inte hade velat vänta medan hon räknade om varorna. Hon kunde inte göra på något annat sätt i den situation som hade uppkommit. Hon visste att M.J. inte skulle lura henne. Hon hade kunnat ringa hem till honom och fått reda på vad t.ex. det kött som han hade köpt kostade. På samma sätt hade hon kunnat få reda på hur många bananer och äpplen han hade köpt. Hon hade sedan kunnat få fram ett pris på varorna genom att väga en motsvarande mängd varor i butiken.

Hon höll på med en kund när M.J. och väktarna kom in i butiken. Hon frågade vad som hade hänt och fick till svar att de skulle vänta med det. När hon gick ut för att stänga butiken stod en av väktarna utanför och ringde. När hon hade låst butiken fick hon veta att de hade bevakat butiken och att de skulle ringa till föreståndaren om något verkade misstänkt. De sade att M.J. inte hade något kvitto och hon svarade att det stämde. De fick vänta ett tag innan föreståndaren kom till butiken. Föreståndaren var irriterad och kontrollräknade varorna.

M.J. har berättat bland annat följande.

Han och hans familj brukar inte handla i butiken på Pantarholmen. Han visste hur stor personalrabatten var och kände också till att det fanns en personalbok där man kunde skriva upp varorna tills man kunde få 17 procents rabatt. För några år sedan handlade han en gång på moderns inköpsbok då någon annan än A-M.J. satt i kassan.

Han besökte inte butiken den 7 februari 1996. Vid denna tid ägnade han all sin lediga tid åt att bygga om familjens kök. Han äger en Volvo 745 i grön metallic. Han har ingen gråvit täckjacka eller röd skjorta.

Den 9 mars 1996 hade hans dotter maginfluensa. Han hade varit bortrest hela veckan och det började bli sent på kvällen. Hans sambo hade läst i tidningen att Konsum hade extrapris på blöjor. Han ringde till A-M.J. som sade att det var mycket möjligt att butiken hade extrapris. När han kom till butiken, upptäckte han att det inte fanns några blöjor i den storlek som han skulle köpa. Han skulle aldrig ha åkt till butiken, om han inte trott att det varit extrapris på blöjor. Han blev irriterad. Han talade med A-M.J. som istället föreslog att de skulle skriva upp varorna på henne. När blöjorna kom in till butiken, skulle han också få tillgodogöra sig det extrapris som hade utlovats i tidningen.

Han plockade ihop de varor som han skulle köpa. Vid ett tillfälle kom A-M.J. ned till honom och tog hans varukorg. Under hans vistelse i butiken ringde hans sambo och ville att han skulle köpa ytterligare några varor. När han gick fram till kassan, tog A-M.J. varukorgen och slog in varorna på en räknemaskin bakom kassan. Räknemaskinen är placerad i samma höjd som kassan och kassörskan måste vända sig om ifall hon skall använda maskinen. Det fanns prislapp eller streckkod på alla varor. Hon satt vid räknemaskinen med ryggen vänd mot honom. Han vet inte om hon använde kassaapparaten vid något tillfälle. Han behövde också köpa batterier, en två-pack film och några andra saker som fanns bakom kassan. Utöver detta skulle han köpa en kvällstidning och två andra tidningar. Han lade varorna på transportbandet. Under tiden började A-M.J. att expediera en äldre kvinna. Strax innan hade handtaget på en papperskasse gått sönder. Handtaget gick sönder när A-M.J. skulle sträcka sig över disken och lämna över kassen till honom. A-M.J. försökte häfta ihop handtaget men han tyckte att det var meningslöst att försöka laga kassen. Han började istället lasta över varorna i en annan kasse. Under tiden expedierade A-M.J. en annan kund. Efter ett tag hörde han att A-M.J. vände sig om och att hon börjar slå på räknemaskinen. A-M.J. sade "oj, nu försvann det" eller något liknade. När den andra kunden var klar, sade A-M.J. att hon inte visste vad det hade stått på räknemaskinen. Hon frågade om han sett slutsumman men han visste inte vilket belopp hon hade räknat fram på maskinen. A-M.J. sade att de måste räkna om varorna igen. Han hade ont om tid och var trött. Han sade till A-M.J. att hon skulle ta hans inköpslista och göra ett överslag efter den. På listan stod inte alla varor som han hade handlat men hon hade ju just expedierat honom. Han utgick från att hon skulle ta kontakt med honom om det var något hon undrade över. A-M.J. accepterade att hon skulle räkna efter inköpslistan. Hon tog inköpslistan och lade den bakom sig i kassan. Han plockade ihop de sista varorna, tog sina kassar och lämnade butiken. Efteråt uppskattade han varornas värde till mellan 700 kr och 900 kr.

När han kom ut från butiken blev han stoppad av två väktare som frågade om han hade något kvitto på de varor som han hade handlat i butiken. Han svarade att de hade skrivit upp varorna på hans mor. De gick tillbaka in i butiken och en av väktarna ringde till butiksföreståndaren. Han sade aldrig att varorna var värda 405 kr.

H.O. som har hörts angående den uppgivna händelsen den 7 februari 1996 har anfört bland annat följande.

Den 7 februari 1996 blev han ombedd av konsumentföreningens chef att åka till butiken på Pantarholmen. Han skulle inte ingripa om något hände utan bara sitta utanför i bilen och se om något annorlunda eller oärligt inträffade. Han har själv arbetat i kassan i olika butiker.

Han ringde till butikschefen och fick veta att A-M.J. skulle arbeta ensam i butiken från kl.18.30. Han parkerade bilen på en parkeringsplats tvärs över gatan. Parkeringsplatsen ligger mitt emot det skyltfönster som är beläget till vänster om kassan sett från kundens plats framför kassadisken. Han ställde bilen på trottoaren. Avståndet till skyltfönstret uppgick till cirka tio meter. Han satt kvar i bilen hela tiden och förde anteckningar. Det snöade lätt men han såg bra ändå.

Han hade god sikt in i butiken, främst i området runt kassadisken. Från sin plats såg han när kassörskan stod eller satt i kassan. Han såg när hon tog upp en vara och när hon använde handscannern. Han såg också när hon öppnade kassalådan och tog emot pengar och när hon stängde kassalådan och gav tillbaka växel. Han kunde också se när hon vägde varor på vågen. Från den plats där han befann sig såg han 3-4 meter in i butiken och fram till charkdisken och fruktdisken. Han kunde iaktta personalens och kundernas utseende och klädsel. Det syntes tydligt om några kunder stod i kö till kassa. Han såg dock inte räknemaskinen bakom kassan, eftersom den skymdes av postmodulen. Om kassörskan tog ett steg bakåt, såg han henne inte längre.

Omkring kl. 20.35 kom en man i 30-35-års åldern fram till kassan. Han var lång och mörk och hade kortklippt hår. Mannen bar en gråvit dunjacka och en röd skjorta. Mannen ställde upp ett stort Semper vällingpaket och ett paket flingor på kassadisken. A-M.J. tog paketen och satte dem bakom kassan. Mannen och A-M.J. pratade med varandra och de verkade som om de kände varandra. När andra kunder kom fram till kassan gick mannen ut i butiken. När mannen kom tillbaka hade han med sig en kundkorg. Vid denna tid fanns inga andra personer invid kassan. Mannen plockade upp 6-8 artiklar på transportbandet. Varorna passerade förbi kassaapparaten utan att någon registrering ägde rum. När varorna hade passerat transportbandet, lade mannen ned dem i korgen igen. A-M.J. tog varukorgen och satte den bakom sig i kassan. A-M.J. gick sedan ut i butiken och hämtade en stor påse apelsiner som hon satte bakom kassan. Hon vägde inte frukten på vågen. Det kom hela tiden andra kunder som A-M.J. expedierade. Efter ett tag kom mannen tillbaka med en ny korg. Han plockade upp 15-17 artiklar, bland annat en flaska Yes handdiskmedel. Varorna lades upp på transportbandet. När de hade passerat bandet plockade mannen och A-M.J. gemensamt ned varorna i en kasse. Varorna lades således bara upp på bandet och passerade sedan förbi kassan utan någon registrering. När varorna var nedplockade gick A-M.J. till charkdisken och hämtade något smörgåspålägg som hon lade ned i kassen. När mannen befann sig i kassan använde A-M.J. inte handscannern. Hon öppnade aldrig kassalådan och tog inte heller emot någon betalning. Under den tid då mannen befann sig i kassan skymdes A-M.J. aldrig av postmodulen. Mannen tog kassarna och gick tillsammans med A-M.J. mot ytterdörren. A-M.J. måste under tiden ha stoppat ned de första varorna i en kasse. När detta ägde rum känner H.O. inte till. A-M.J. och mannen stannade vid ytterdörren och plockade gemensamt ned 6-8 veckotidningar i kassarna. Mannen lämnade butiken kl. 20.55.

Mannen måste ha gått mot butikens parkeringsplats. Efter en liten stund såg han att en bil fördes upp för backen. När bilen passerade bredvid honom såg han att det var en Volvo 745 herrgårdsvagn i silvermetalic. A-M.J. lämnade butiken kl. 21.35. Hon hade bara med sig sin handväska när hon kom ut från butiken.

Han talade med butikschefen dagen efteråt. Hon läste upp vilka registreringar som hade skett i kassan vid den aktuella tidpunkten dagen innan. Under den aktuella tiden hade 5-6 köp registrerats i kassaapparaten. Inget av köpen uppgick till mer än 60 kr. Han känner inte till om butiksföreståndaren också kontrollerade personalens kreditköpsbok.

O.L. och H.J. har hörts angående sina iakttagelser den 9 mars 1996. De har i huvudsak berättat följande.

O.L.: De skulle bevaka butiken på Pantarholmen och fick i förväg veta att man misstänkte att varor fördes ut från butiken utan att kunderna betalade. Han och H.J. kom till butiken kl. 16.45 och parkerade bilen på andra sidan gatan mittemot butiksfönstret. Från bilen kunde de iaktta vad som hände vid kassadisken och lite till. De såg kassörskan och kunderna när dessa befann sig i kassan. De kunde se hur kunderna såg ut och när de räckte över pengar till kassörskan.

M.J. kom till butiken kl. 20.40. Han gick runt i butiken och plockade till sig varor. Efter en stund steg O.L. och H.J. ut ur bilen och gick och ställde sig på trottoaren. M.J. plockade över varorna i papperskassar. Någon registrering ägde inte rum i kassan. M.J. plockade över varorna direkt från korgen eller vagnen ned i kassarna. Någon betalning ägde inte heller rum. När M.J. befann sig i kassan var A-M.J. i den andra delen av butiken. Hon befann sig bara i kassan några korta stunder. A-M.J. sprang fram och tillbaka. Den tid som hon befann sig i kassan var så kort att hon inte kan ha registerat varorna. När det kom andra kunder backade M.J. och släppte förbi dem. A-M.J. vände aldrig ryggen mot kassadisken och hon kan därför inte ha använt någon räknemaskin bakom kassan.

De stoppade M.J. när denne kom ut från butiken. De frågade honom om han hade något kvitto på varorna. M.J. svarade att han inte hade något kvitto och att han skulle utnyttja någon slags personalrabatt som hans mor hade i butiken. M.J. sade att han hade skrivit upp på en lapp "vad varorna kostade på ett ungefär". "Det kunde slå både "upp och ned" men kostnaden var cirka 405 kr. M.J. hade med sig en liten gul lapp.

H.J.: De fick i uppdrag att kontrollera om kassörskan och hennes son förde ut varor från butiken utan att betala. De kom till platsen kl.17.00 och parkerade bilen utanför butiken. De befann sig 15-20 meter från butiksfönstret. Från sin plats i bilen såg de när kassörskan stod och slog in varor i kassan. De såg kassadisken och hela transportbandet. De kunder som befann sig i kassan syntes mycket väl. De såg när kunderna lade upp varorna på transportbandet och när kassörskan använde handscannern. Platsen bakom kassan skymdes av ett postkontor.

M.J. kom till butiken omkring kl. 20.45. Han plockade ihop varorna, gick fram till kassan och plockade sedan ned varorna i kassar. Han känner igen M.J. eftersom han är bekant med M.J:s yngre bror. M.J. antecknade något när han gick runt i affären. När M.J. befann sig i kassan städade A-M.J. i butiken. Hon var tillsammans med M.J. i kassan ibland men bara korta stunder. A-M.J. expedierade några andra kunder. När hon inte var upptagen av andra kunder fortsatte hon att städa. A-M.J. kan inte ha registrerat alla varor som M.J. tog med sig från butiken. Hon använde inte handscannern och hon kan inte ha läst av varornas priser på något annat sätt. M.J. betalade inte för varorna. Innan varorna kontrollräknades nämndes det att varorna var värda omkring 400-500 kr.

B-M.L. har uppgivit bland annat följande.

A-M.J. brukade aldrig veckohandla i butiken. A-M.J. handlade över huvud taget inte särskilt mycket i butiken. Någon gräns för hur stora belopp som får antecknas på kaklistan har inte angivits. Det finns inget förbud mot att skriva upp större belopp och det kan därför ha hänt att sådant har förekommit i butiken.

Securitas bevakning av butiken påbörjades efter händelsen den 7 februari 1996. På kvällen den 9 mars 1996 ringde Securitas och talade om att det hade kommit ut en man från butiken och att mannen inte hade betalt de varor som han hade med sig. När hon kom till butiken såg hon att kassarna innehöll mycket varor och att en del av varorna kostade ganska mycket. A-M.J. sade att hon hade skrivit upp varorna men att det kanske inte stämde riktigt eftersom hon hade räknat fel på päronen. A-M.J. kan ha sagt att färgbandet på räknemaskinen inte fungerade. Det satt en räkneremsa i maskinen.

Hon slog in varorna i kassaapparaten. Priset på alla varorna utom en förpackning med nappar kunde avläsas med handscannern eller via en prislapp på varan. Napparna var inte inlagda på datan och någon prislapp fanns inte heller på förpackningen. De var tvungna att gå till hyllkanten i butiken för att få reda på priset på napparna. M.J. ville byta till andra nappar när han fick reda på vad förpackningen kostade. När kontrollräkningen var klar sade A-M.J. att de skulle ändra anteckningen i personalköpsboken. M.J:s inköp kan inte rekonstrueras med hjälp av hans inköpslista. Uppgifter saknas om varuslag, prisgrupper och vikt.

Arbetsdomstolens bedömning

Utredningen om vad som ägde rum i butiken på kvällen den 7 februari 1996 består huvudsakligen av de uppgifter som H.O. har lämnat under vittnesförhöret med honom. H.O. har gjort ett tillförlitligt intryck och hans redogörelse måste enligt arbetsdomstolens åsikt uppfattas som mycket trovärdig. Hans uppgifter måste tillmätas ett högt bevisvärde.

Av H.O:s berättelse framgår att han från sin plats i bilen hade god uppsikt över vad som hände invid kassan i butiken. H.O., som själv har erfarenhet av arbete i butikskassa, kunde från sin plats se när A-M.J. använde handscannern, när hon tog emot betalning och när hon vägde varor på vågen vid transportbandet. Han kunde dock inte se A-M.J. om hon tog ett steg bakåt eftersom hon i det läget skymdes av postkuren till vänster om kassan.

Av H.O:s iakttagelser framgår att den långe mörke mannen befann sig vid kassan vid tre olika tillfällen. Vid det andra tillfället lade mannen upp 6-8 artiklar på transportbandet. Han plockade sedan ned varorna i en varukorg som A-M.J. ställde bakom kassan. A-M.J. hämtade därefter en påse apelsiner som hon också ställde bakom kassan. Varorna registerades inte i kassaapparaten och frukten vägdes inte på vågen invid transportbandet. Efter en stund återkom mannen med en ny kundkorg som innehöll 15-17 artiklar. Även dessa varor passerade på transportbandet utan att någon registrering i kassan ägde rum. A-M.J. och mannen plockade sedan ned varorna i en kasse. A-M.J. hämtade därefter ett paket smörgåspålägg som hon omedelbart stoppade ned i en kasse. Innan mannen lämnade butiken, plockade A-M.J. och mannen gemensamt ned 6-8 veckotidningar i kassarna. Någon registrering av varorna i kassaapparaten ägde inte rum. A-M.J. använde inte heller den handscanner som kan avläsa priset på en vara.

Av H.O:s berättelse framgår dock inte när varorna i den första varukorgen packades ned i en kasse. H.O. har uppgivit att A-M.J. aldrig skymdes av postkuren under den tid då mannen befann sig i kassan. När mannen gick tillbaka ut i butiken för att plocka ihop nya varor, expedierade A-M.J. andra kunder. Det kan inte uteslutas att A-M.J., innan hon plockade ned varor i den första kassen, kan ha registerat varorna på den räknemaskin som finns bakom kassan och att hon sedan också gjort en anteckning i personalens inköpsbok. Av H.O:s berättelse framgår dock att någon sådan sammanräkning inte kan ha skett vad gäller varorna i den andra varukorgen, smörgåspålägget eller de tidningar som lades ned i kassarna strax innan mannen lämnade butiken.

Arbetsdomstolen finner därför i vart fall utrett att A-M.J. den 7 februari 1996 tillät mannen att lämna butiken utan att ta betalt för de varor som fanns i den andra varukorgen samt för smörgåspålägget och 6-8 veckotidningar.

Vad härefter gäller händelsen den 9 mars 1996 ger de uppgifter som A-M.J. själv har lämnat anledning till följande överväganden.

Av A-M.J:s egna uppgifter framgår att hon inte kom ihåg om räknemaskinen hade visat 405 kr eller 705 kr innan beloppet föll bort av misstag. Hon har också uppgivit att hon avsåg att göra en ny sammanräkning med hjälp av den inköpslista som M.J. hade med sig till butiken. A-M.J. var medveten om att M.J. medförde film, batterier, cigaretter och tidningar från butiken och att priset på dessa varor inte var inräknade i det belopp om 405 kr som hon senare antecknade i inköpsboken. Härtill kommer att A-M.J. inte visste hur många andra varor som M.J. faktiskt hade med sig från butiken. Hon visste inte heller hur mycket frukt och andra liknande produkter vägde. Det kan därför rimligen inte ha varit möjligt för henne att med hjälp av M.J:s kortfattade inköpslista och ett eventuellt telefonsamtal med honom på ett korrekt sätt rekonstruera köpet i efterhand. Oavsett om A-M.J. hade för avsikt att i efterhand försöka rekonstruera köpet eller inte har hon under alla omständigheter låtit M.J. lämna butiken utan att hon ens överslagsmässigt kände till den korrekta slutsumman av hans inköp.

A-M.J. har i sitt arbete som kassörska innehaft en förtroendeställning och har varit redovisningsskyldig för de varor och penningmedel som hon anförtrotts i sitt arbete. A-M.J:s handlande den 7 februari 1996 innebar ett grovt åsidosättande av hennes åligganden som anställd och har i grunden rubbat konsumentföreningens fortsatta förtroende för henne som anställd. Enligt arbetsdomstolens mening utgör även den omständigheten att A-M.J. den 9 mars 1996 tillät M.J. att lämna butiken utan att hon ens ungefärligen visste vilken den korrekta slutsumman var av hans inköp ett grovt åsidosättande av hennes åligganden. På grund av det inträffade har konsumentförening enligt domstolens bedömande haft fog för sitt beslut att omedelbart skilja henne från hennes anställning genom avskedande.

Det anförda innebär att förbundets talan skall avslås.

Med denna utgång skall förbundet förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader.

DOMSLUT

1. Handelsanställdas förbunds talan avslås.

2. Handelsanställdas förbund skall ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader med etthundratiotusentvåhundratjugo (110 220) kr, varav 80 264 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1997-04-23, målnummer A-82-1996

Ledamöter: Hans Stark, Lars Dirke, Karin Isacsson, Ulf E. Nilsson, Inger Mattsson Kasserud, Inge Janérus och Ulf Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Kaisa Söderberg