AD 1998 nr 100

Parter:

SEKO - Facket för Service och Kommunikation; Alliansen; Posten Sverige Aktiebolag

Nr 100

SEKO - Facket för Service och Kommunikation

mot

Alliansen och Posten Sverige Aktiebolag i Stockholm.

BAKGRUND

Mellan Alliansen och SEKO - Facket för Service och Kommunikation (nedan SEKO) gäller varandra avlösande kollektivavtal. Posten Sverige Aktiebolag (nedan Posten) är genom medlemskap i Alliansen bundet av kollektivavtalen.

C.B-S. är medlem i SEKO. Hon anställdes under år 1988 vid Posten i Växjö. Den 27 augusti 1996 fick hon besked om att hon från och med den 1 september 1996 var uppsagd på grund av arbetsbrist. C.B-S. hade en uppsägningstid om åtta månader, varför hennes anställning upphörde den 1 maj 1997. Vid tidpunkten för uppsägningen hade C.B-S. 18 sparade semesterdagar. Efter ett antal kontakter mellan C.B-S. och Posten fattade Posten under våren 1997 beslut att mot C.B-S:s vilja lägga ut hennes sparade semesterdagar under den del av hennes uppsägningstid som översteg sex månader. De sparade semesterdagarna lades ut under tiden den 7 - 30 april 1997 i anslutning till övrig semester som C.B-S. samtidigt erhöll.

Tvisten i målet gäller huruvida Posten hade möjlighet att lägga ut C.B-S:s sparade semester på det sätt som skedde. I tvisten har förekommit central förhandling utan att uppgörelse har kunnat nås.

YRKANDEN M.M.

SEKO har yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att Posten inte haft rätt att lägga ut sparad semester för C.B-S. under tiden den 7 - 30 april 1997 och att Posten därför är skyldigt att utge uppsägningslön och semesterersättning till C.B-S. med 13 173 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 31 maj 1997 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandet men vitsordat såväl det yrkade beloppets storlek som ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

SEKO

Reglerna om sparad semester är konstruerade på så sätt att arbetstagaren skall ha möjlighet att spara semester för att under ett senare år kunna få en längre sammanhängande betald ledighet. Enligt 19 § semesterlagen skall arbetstagaren underrätta arbetsgivaren om att han eller hon vill ta ut sparad semester.

I 20 § semesterlagen anges att arbetstagaren bestämmer under vilket semesterår den sparade ledigheten skall tas ut. För det fall att ledigheten leder till olägenhet för arbetsgivaren har arbetsgivaren enligt samma paragraf möjlighet att åberopa särskilda skäl mot att ledigheten tas ut ett visst år. Arbetsgivaren har således i vissa fall möjlighet att motsätta sig att den sparade semestern tas ut ett visst semesterår. Arbetsgivaren har dock inte rätt att välja ett annat semesterår. Om arbetsgivaren har motsatt sig att sparad semester tas ut under ett visst semesterår, är det i stället arbetstagaren som skall återkomma och tala om under vilket annat semesterår han eller hon vill ta ut den sparade semestern.

Om arbetstagaren har valt semesterår och arbetsgivaren inte åberopat särskilda skäl mot valet, har arbetstagen och arbetsgivaren enligt 10 § semesterlagen i första hand att komma överens om när under semesteråret den sparade semestern skall tas ut. Om överenskommelse inte kan träffas, är det arbetsgivaren som på samma sätt som beträffande det innevarande semesterårets semester bestämmer när under semesteråret som den sparade semestern skall tas ut. Arbetsgivaren har emellertid att beakta att om arbetstagaren önskar få ut minst fem sparade semesterdagar samtidigt dessa och hela semesterledigheten för året enligt 21 § semesterlagen normalt skall utgå i en följd. Arbetsgivaren har i enlighet med bestämmelserna i 14 § semesterlagen inte heller rätt att lägga ut semesterledighet under uppsägningstid som understiger sex månader utan arbetstagarens medgivande.

Kollektivavtalet mellan parterna innehåller regler om sparad semester som är förmånligare för arbetstagarna än semesterlagens regler. Sålunda är t.ex. femårsregeln i 18 § semesterlagen - att sparade semesterdagar skall tas ut inom fem år från det att de sparades - upphävd. Semesterdagar kan därför sparas utan begränsning i tiden. Med hänsyn härtill saknar arbetsgivaren möjlighet att tvinga en arbetstagare att ta ut sparad semester. Inte ens om arbetstagaren i en anställnings slutskede inte vill ta ut den sparade semestern kan arbetsgivaren framtvinga att ledighet läggs ut under uppsägningstid överstigande sex månader.

Om arbetstagaren upphört att vara anställd hos arbetsgivaren innan arbetstagaren erhållit den semesterlön som han eller hon har tjänat in, skall arbetstagaren enligt 28 § semesterlagen i stället erhålla semesterersättning.

I det aktuella fallet har C.B-S. inte begärt att den sparade semestern skulle läggas ut under år 1997. Hon har tvärt om i kontakter med arbetsgivaren uttryckligen motsatt sig att den sparade semestern lades ut på det sätt som skedde. Posten har således ensidigt beslutat att lägga ut C.B-S:s 18 sparade semesterdagar under år 1997. Posten har inte åberopat särskilda skäl mot att den sparade semester lades ut under det ifrågavarande året. Postens inställning är i stället att det skulle leda till olägenhet om C.B-S. inte tog ut sin sparade semester under det året, eftersom det för Posten är ekonomiskt mer fördelaktigt om en arbetstagare tar ut sparad semester än har rätt till såväl uppsägningslön som semesterersättning. Posten har därmed tillämpat semesterlagens och kollektivavtalets bestämmelser på ett felaktigt sätt. Genom Postens förfarande har C.B-S. åsamkats ekonomisk skada med yrkat belopp i form av förlust av uppsägningslön och semesterersättning under den tid som sammanföll med utläggningen av de sparade semesterdagarna. Posten är därför skyldigt att ersätta henne i enlighet med yrkandet.

Arbetsgivarparterna

Huvudregeln i semesterlagen är att arbetsgivaren förlägger semester. Undantag gäller för sparad semester. I 20 § semesterlagen anges således att arbetstagare har rätt att välja till vilket semesterår den sparade semestern skall förläggas. Arbetstagaren har emellertid inte rätt att välja till vilken tidpunkt under året den sparade semestern skall förläggas. Därvid är semesterlagens huvudregel tillämplig.

Semesterlagens syfte är att arbetstagaren skall få en längre sammanhängande ledighet, inte att arbetstagaren skall erhålla semesterersättning. En arbetstagare har därför inte rätt att byta ledighet mot ersättning i pengar. Om en arbetstagare vägrar att lägga ut semester, har arbetsgivaren skyldighet att tillse att semester tas ut. Enligt kollektivavtalet har de anställda inom Posten fler betalda semesterdagar än vad semesterlagen medger samt även förlängda uppsägningstider, maximalt upp till tolv månaders uppsägningstid. Kollektivavtalet innehåller inte några regler beträffande vad som skall gälla beträffande sparad semester vid uppsägningstider som överstiger sex månader.

I det aktuella fallet har C.B-S. inte valt något semesterår under vilket hennes sparade semesterdagar skall tas ut. Om hon hade gjort det, hade det oundvikligen blivit samma år som Posten valde, eftersom hennes anställning därefter upphörde. Under semesteråret är det arbetsgivaren som bestämmer vid vilken tidpunkten semester skall tas ut. Posten har därför inte varit förhindrad av vare sig semesterlagens eller kollektivavtalets bestämmelser att lägga ut C.B-S:s sparade semesterdagar på det sätt som skett. De sparade semesterdagarna lades ut på uppsägningstid överstigande sex månader och tillsammans med C.B-S:s övriga semesterledighet för året. Om C.B-S:s vägran att välja ett semesterår under vilket hennes sparade semesterdagar skulle tas ut skall uppfattas på så sätt att hon valde något år efter det att hennes anställning inom Posten avslutats har det förelegat särskilda skäl mot semesterdagarnas förläggning till det året. Särskilda skäl mot semesterdagarnas förläggning föreligger också på grund av att ett stort antal postanställda har många sparade semesterdagar och uppsägningstider överstigande sex månader.

DOMSKÄL

Tvisten gäller huruvida Posten har haft rätt att mot C.B-S:s vilja lägga ut hennes sparade semester under våren 1997.

SEKO har anfört att Posten har lagt ut C.B-S:s sparade semesterdagar i strid med semesterlagens och kollektivavtalets regler.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att Posten inte varit förhindrat vare sig av semesterlagens eller kollektivavtalets bestämmelser att lägga ut C.B-S:s sparade semesterdagar på sätt som skett. Som skäl för semesterförläggningen har arbetsgivarparterna anfört att C.B-S., med hänsyn till att hennes anställning skulle upphöra den 1 maj 1997, inte hade kunnat välja att förlägga de sparade semesterdagarna till något annat semesterår. Eftersom år 1997 har varit det enda möjliga semesteråret att ta ut sparad semester och C.B-S. inte har angivit under vilken tidpunkt på året som hon ville erhålla sin semesterledighet har det ankommit på Posten att bestämma semesterdagarnas förläggning under året. Om C.B-S. skall uppfattas på så sätt att hon valde att ta ut sin sparade semester under ett senare år, har det förelegat särskilda skäl mot en förläggning till det året med hänsyn till att hennes anställning vid Posten då upphört. Med stöd av det anförda har arbetsgivarparterna angivit att Posten inte har varit förhindrat att lägga ut de sparade semesterdagarna på det sätt som skett.

Arbetsdomstolen bedömer saken på följande sätt.

I 20 § första meningen semesterlagen anges att sparade semesterdagar skall förläggas till det semesterår som arbetstagaren väljer. Vissa begränsningar gäller emellertid enligt lagen i arbetstagarens valrätt. Enligt 18 § andra stycket gäller som huvudregel att sparad semesterdag skall läggas ut inom fem år från utgången av det semesterår då den sparades. Vidare framgår av 20 § andra meningen att arbetstagarens valrätt begränsas av att annat kan vara avtalat eller att särskilda skäl föreligger mot att semesterdagarna förlägges till det år arbetstagaren har valt.

Om arbetstagaren inte begär att sparad semesterdag förläggs till senast det femte året efter det år då den sparades, ankommer det enligt semesterlagen på arbetsgivaren att som huvudregel förlägga semesterledigheten till det femte året. I övrigt innehåller inte semesterlagen någon regel som berättigar arbetsgivaren att med frångående av regeln i 20 § första meningen om arbetstagarens valrätt förlägga sparade semesterdagar till annat semesterår än arbetstagaren valt. Inte heller i lagens förarbeten antyds att någon sådan rätt skulle föreligga. I förarbetena berörs inte den situation som uppstår, om arbetstagarens anställning upphör utan att sparade semesterdagar utnyttjats för semesterledighet på annat sätt än att det framgår att arbetstagaren i ett sådant fall har rätt till semesterersättning motsvarande de sparade dagarna. Det skall anmärkas att om särskilda skäl föreligger mot att de sparade semesterdagarna förläggs till det semesterår som arbetstagaren valt detta inte leder till att arbetsgivaren får lägga ut ledigheten till annat semesterår. Arbetsgivaren kan endast hindra att ledigheten tas ut det aktuella året. Arbetstagarens rätt att välja semesterår kvarstår och denne kan alltså välja ett senare år.

Den avgörande frågan i målet är om det trots lagens utformning finns grund för att anse att arbetsgivaren under särskilda omständigheter skall anses ha rätt att såsom skett i det föreliggande tvistefallet förlägga sparade semesterdagar till det sista semesteråret under arbetstagarens anställning utan att arbetstagaren har begärt detta.

Från arbetsgivarsidan har som skäl för att arbetsgivaren skall anses ha en sådan rätt åberopats att syftet med semesterlagens regler om sparande av semesterledighet är att arbetstagaren skall beredas ledighet och inte att kunna förvandla semesterledighet till semesterersättning. Gentemot detta kan emellertid med fog invändas att en sådan rätt för arbetsgivaren innebär ett åsidosättande av tanken med arbetstagarens rätt att spara semesterledighet, nämligen att erhålla en sammanhängande längre ledighet. Avslutas anställningen utan att den sparade ledigheten utnyttjats och arbetstagaren i stället erhåller semesterersättning kan möjligheten för denne föreligga att ändå söka komma i åtnjutande av en sammanhängande längre ledighet genom att spara ersättningen till något senare tillfälle. Det av arbetsgivarparterna åberopade skälet för att såsom skett i detta fall lägga ut den sparade ledigheten utan att arbetstagaren har begärt detta är att detta under föreliggande omständigheter med övertalig personal varit ekonomiskt fördelaktigare för Posten än att betala ut semesterersättning. Detta skäl kan dock inte anses tungt vägande och motiverar inte att utläggning sker i strid med arbetstagarens vilja. Ett avgörande skäl mot att arbetsgivaren skulle ha den ifrågasatta rättigheten är emellertid enligt arbetsdomstolens mening att det i anslutning till regeln i 20 § första meningen semesterlagen om arbetstagarens rätt att välja semesterår för uttagandet av den sparade semesterledigheten inte anges något undantag som ger arbetsgivaren en sådan rätt.

Arbetsdomstolen finner vid ett övervägande av det anförda att det enligt semesterlagen inte föreligger någon rätt för arbetsgivaren att i en situation som den föreliggande lägga ut sparad semesterledighet under ett tidigare semesterår än det femte året efter det år för vilket ledigheten sparades.

Inom det förevarande avtalsområdet har parterna träffat avtal om att femårsregeln i 18 § andra stycket semesterlagen inte skall gälla. Detta innebär att semester kan sparas utan begränsning i tiden. Det föreligger enligt kollektivavtalet inte någon rätt för arbetsgivaren att tvinga en arbetstagare att ta ut sparad semester inom viss tid.

I det aktuella fallet har C.B-S. inte bestämt att hon ville ha sin sparade semester utlagd under år 1997. Posten har på grund av att femårsregeln inte gäller saknat möjlighet att tvinga henne att ta ut sparad semester. Att C.B-S. i samband med att hennes anställning upphörde inte valde under vilket semesterår hennes sparade semester skulle läggas ut kan enligt arbetsdomstolens uppfattning inte innebära att hon skall anses ha valt att ta ut sin sparade semester under år 1997. Inte heller kan hon anses ha valt att förlägga sin sparade semester till något semesterår efter det att hennes anställning avslutats. Situationen vid sådana förhållanden får i stället förstås så att C.B-S:s anställning upphörde innan hon hade erhållit den semesterlön som hon tjänat in. Hon skall därför erhålla semesterersättning för sina sparade semesterdagar. C.B-S. är därtill berättigad till uppsägningslön under den tid Posten lade ut hennes sparade semester. Svarandeparterna har vitsordat såväl det yrkande beloppet som yrkad ränta. SEKO:s talan skall följaktligen vinna bifall.

SEKO har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 39 525 kr för arbete. Arbetsgivarparterna har överlämnat till domstolens prövning att avgöra skäligheten i beloppet. Arbetsdomstolen finner yrkat belopp vara skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att Posten Sverige Aktiebolag inte haft rätt att lägga ut sparad semester för C.B-S. under tiden den 7 - 30 april 1997 och att Posten Sverige Aktiebolag därför skall utge ersättning till C.B-S. med 13 173 kr avseende semesterersättning och uppsägningslön jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 31 maj 1997 till dess betalning sker.

2. Posten Sverige Aktiebolag skall ersätta SEKO - Facket för Service och Kommunikation för rättegångskostnader med trettioniotusenfemhundratjugofem (39 525) kr för arbete jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998-09-02, målnummer A-172-1997

Ledamöter: Hans Stark, Ulla Erlandsson, Karin Isacsson, Mats Holmgren, Ola Bengtson, Birgitta Kihlberg och Magnus Neuberg. Enhälligt.

Sekreterare: Catharina Nordlander