AD 1998 nr 125

Parter:

Svenska Metallindustriarbetareförbundet; Sveriges Verkstadsförening; Mårgårdshammar Aktiebolag

Nr 125

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

mot

Sveriges Verkstadsförening och Morgårdshammar Aktiebolag i Smedjebacken.

Mellan Sveriges Verkstadsförening (VF) och Metallindustriarbetareförbundet (förbundet) har alltsedan år 1905 gällt varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal för verkstadsindustrin (verkstadsavtalet). Under den tid som är aktuell i målet gällde 1995/1996 (1997) års verkstadsavtal som innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 4 Ackordsarbete

Mom 1. Den löneform bör tillämpas som - med hänsyn till arbetets art och arbetsorganisationen - bäst beaktar kraven på produktivitet, arbetstillfredsställelse och lönetrygghet.

Vid verkstäder med verkstadsklubb eller motsvarande bör lokal överenskommelse träffas om vilket eller vilka lönesystem som skall tillämpas.

Kan enighet ej nås, tillämpas rent ackord där detta är möjligt. I övriga fall tillämpas timlön.

Anteckning till förhandlingsprotokollet:

Parterna har i anslutning till 1983-84 års förhandlingar förklarat sig beredda att vid enskilda verkstäder och i mån av behov medverka till erforderliga åtgärder för att åstadkomma löneformer, lönesystem och regler i anslutning härtill som tillgodoser såväl kraven på produktivitet och flexibilitet som på lönetrygghet och arbetstillfredsställelse och god arbetsmiljö.

Mom. 2. Vid verkstad, där fabriksmässig tillverkning äger rum, bör fastställas ackordsprislistor, vilka skall gälla under en viss tid, i regel ett år, och med minst en månads uppsägningstid; - - -

- - - - -

Mom 3. Rörande allt ackordsarbete, som icke på sätt ovan sägs blivit bestämt genom fasta ackordsprislistor, träffas överenskommelse genom fri förhandling i varje fall mellan arbetsgivaren eller dennes representant och den eller de arbetare, åt vilka ackordsarbete erbjuds, och skall uppgörelse därom ske före arbetets påbörjande. I undantagsfall, då på grund av arbetets beskaffenhet dylik överenskommelse icke kan på förhand träffas, må dock, om båda parterna därom är ense, fastställandet av ackordspriset ske först viss tid efter arbetets påbörjande.

På detta sätt överenskomna, ofta återkommande ackord satta medelst arbetsstudier eller på annat sätt kontrollerade, skall om arbetsgivaren och vidkommande arbetare härom enas, ingå i verkstadens fasta ackordssystem med samma giltighet som i mom 2 avsedda ackordsprislistor.

- - - - - -

Mom 5 a). Beräkning av ackord i samband med arbetsstudier skall i princip ske efter formeln

x=t ( u ( (1 + s / 100) ( p / 60

där x=ackordet i öre,

t=uttagen verktid i minuter, u=utjämningsfaktor, s=spilltidstillägg i % och p=penningfaktor i öre/tim enligt ovanstående formel. Uttagen verktid uträknas enligt "medelvärdemetoden". Utjämningsfaktorn bestämmes med hänsyn till arbetarens prestation under arbetsstudien (u=l för normal prestation av en medelgod van arbetare, större än 1 om prestationen är högre och mindre än l om den är lägre). Spilltidstillägget beräknas med hänsyn till de nödvändiga spilltiderna för respektive arbeten.

- - - - - -

Penningfaktorer

Parterna är ense om att gruppering och penningfaktorer kan fastställas på grundval av huvudorganisationernas arbetsvärderingssystem efter lokal överenskommelse.

- - - - - -

Mom 5 b). När arbetet icke arbetsstuderas tillämpas vid ackordssättningen ovanstående penningfaktorer som riktpunkter vid normal arbetsprestation av en medelgod van arbetare.

- - - - - -

Morgårdshammar Aktiebolag (bolaget) är ett verkstadsföretag med i huvudsak två produktionsområden, valsverksutrustning inklusive hanteringsutrustning till stålindustrin och kvarnar till gruvindustrin. Verksamheten är förlagd till Smedjebacken. Produktionen är kundorderstyrd och produkterna är anpassade efter kundens krav. Bolaget har omkring 145 anställda, av vilka 115 är arbetare och medlemmar i förbundet. Bolaget tillhör VF och är därmed bundet av verkstadsavtalet.

Vid bolaget har tidigare funnits överenskommelser om löneform för verkstadspersonalen. Under 1970-talet tillämpades ett blandackordsystem med 80 procent fast del och 20 procent rörlig del. Ackordsunderlaget grundades på tidsstudier. Blandackordsystemet ersattes år 1979 med ett lönesystem som bestod av tre komponenter, av vilka två byggde på arbetsvärdering och meritvärdering samt den tredje utgjorde en rörlig produktionsbaserad premiedel, som fastställdes i förhållande till beredningstider och gamla ackordsunderlag. År 1986 frystes premien och systemet kompletterades med en kvalifikationsvärderingsdel. Vid slutet av år 1994 sade bolaget upp samtliga lokala löneöverenskommelser att upphöra från den 31 januari 1995. Den vid den tidpunkten utgående förtjänsten kom att utgöra arbetarnas individuella timlön. Under tiden härefter har såväl lokala som centrala förhandlingar ägt rum beträffande vilket lokalt lönesystem som skall tillämpas. Vid en central förhandling den 20 september 1996 konstaterade parterna att överenskommelse inte kunde träffas.

Sedan det från arbetstagarsidan hade framställts krav på att vissa arbeten skulle utföras på ackord och bolaget förklarat sig inte vara berett att tillmötesgå kraven, har uppkommit tvist mellan parterna huruvida bolaget därigenom gjort sig skyldigt till brott mot verkstadsavtalet. Tvisten har behandlats vid såväl lokal som central förhandling utan att parterna har kunnat enas.

Förbundet har väckt talan vid arbetsdomstolen mot bolaget och VF och yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till förbundet utge 100 000 kr i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 18 mars 1997) till dess betalning sker.

Bolaget och VF har bestritt förbundets talan men har vitsordat den yrkade räntan som i och för sig skälig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Metallindustriarbetareförbundet

Under 1990 startade vid bolaget ett projekt med Arbetslivsfonden i Dalarna angående en ny arbetsorganisation vid bolagets verkstadsproduktion. Avsikten var att en ny arbetsorganisation även skulle medföra ett nytt lönesystem som skulle vara anpassat till den nya produktionen. Förhandlingarna om ett nytt lönesystem misslyckades och någon genomgripande förändring i arbetsorganisationen skedde inte heller.

När bolaget den 30 oktober 1994 sade upp samtliga lönesystem till upphörande från den 31 januari 1995 medförde detta att enbart timlön tillämpades och att bolaget ensidigt lönemässigt premierade vissa arbetstagare. Den timlön som idag utgår är inget lönesystem varom lokal överenskommelse har träffats. Verkstadsklubben har alltsedan lönesystemet upphörde i februari 1995 försökt få till stånd ett lönesystem grundat på överenskommelse. Vid förhandling den 20 september 1996 konstaterade parterna att någon överenskommelse inte kunde träffas. Lönesättningen vid bolaget uppfattades av arbetstagarsidan som godtycklig. Verkstadsklubben hade ingen insyn i hur lönesättningen gjordes. Klubben vill ha ett lönesystem som är flexibelt och kontrollerbart och motsätter sig att arbetsgivaren ensidigt bestämmer vilka arbetare som skall premieras lönemässigt.

När det stod klart att det inte gick att träffa någon överenskommelse om lönesystem förutskickade verkstadsklubben att det för vissa arbeten kunde komma att krävas rent ackord. Eftersom det vid bolaget inte finns någon lokal överenskommelse om lönesystem skall enligt verkstadsavtalets § 4 mom. 1 rent ackord tillämpas där detta är möjligt. Ett ackordssystem är att föredra för arbetstagarna framför de nu tillämpade timlönerna i kombination med företagets ensidiga fördelning av centralt överenskomna löneökningar.

Verkstadsavtalets § 4 mom. 1 första stycket innehåller en rekommendation om att den löneform bör tillämpas som bäst beaktar kraven på produktivitet, arbetstillfredsställelse och lönetrygghet. I § 4 mom. 1 tredje stycket finns en regel som blir tillämplig i fall då enighet inte kan nås om den löneform som bör tillämpas. Rent ackord skall då tillämpas där detta är möjligt, och i övriga fall tillämpas timlön. Arbetsgivaren kan enligt bestämmelsen i tredje stycket inte välja mellan att tillämpa ackord eller timlön. Bestämmelsen finns för att förmå parterna att medverka till att överenskommelse om lönesystem träffas. Innebörden av denna bestämmelse har tidigare behandlats i arbetsdomstolens dom 1991 nr 77.

I verkstadsavtalet regleras två typer av rent ackord, nämligen dels fast ackord, som regleras i § 4 mom. 2, och dels tillfälligt ackord, som regleras i § 4 mom. 3. I målet är fråga om tillfälliga ackord. Enligt verkstadsavtalet skall vid tillfälliga ackord som regel, innan arbetet påbörjas, överenskommelse träffas genom fri förhandling. Verkstadsavtalet innehåller inga regler om hur det underlag arbetsgivaren grundar sitt ackordserbjudande på skall vara beskaffat. För att ett erbjudande om tillfälligt ackord skall kunna lämnas fordras inte mer än att man dels känner till de tekniska förutsättningarna för arbetets utförande och dels kan beräkna tidsåtgången. Det kan tilläggas att det i verkstadsavtalet § 4 mom. 5 a) och 5 b) även finns regler om beräkning av ackord i samband med arbetstidsstudier. Dessa regler är dock inte av intresse i tvisten.

Sedan det konstaterats att parterna inte kunde enas om ett lönesystem vid central förhandling den 20 september 1996 begärde några arbetstagare och verkstadsklubben att vissa arbeten skulle utföras på rent ackord. De arbeten angående vilka begäran om ackord framställdes var bearbetning av förledare och lock samt montering av kardanaxel. Förmännen på verkstaden avslog begäran, varefter lokal förhandling ägde rum den 2 oktober 1996. Bolagets uppfattning vid förhandlingen var att det inte förelåg förutsättningar för att tillämpa rent ackord i verksamheten. Central förhandling ägde rum den 17 december 1996 utan att parterna kunde enas.

Med anledning av vad arbetsgivarparterna har anfört i tvisten vill förbundet betona att begäran om tillämpning av rent ackord inte har framställts i avtalsstridigt syfte. Bestämmelsen i § 4 mom. 2 utgör en stupstocksregel med den påtryckningseffekt som en sådan regel kan ha, i detta fall en press på de lokala parterna att träffa en överenskommelse om det lönesystem som skall tillämpas. Det ligger enligt förbundets uppfattning i öppen dag att det inte kan strida mot avtalet att kräva tillämpning av en regel i detsamma.

Enligt förbundets uppfattning är det fullt möjligt att tillämpa rent ackord på de arbeten i bolagets verksamhet som tvisten avser. I denna del vill förbundet framhålla följande.

Produktionsprocessen vid bolaget är kundorderstyrd, dvs. produktionen planeras efter order. När en order från en kund kommer till bolaget planeras produktionen. Ett följekort upprättas där alla moment i produktionen anges liksom produktnummer och ordernummer. Vidare upprättas ett arbetskort för respektive moment. På såväl följekortet som arbetskortet finns angivet den planerade tiden för respektive arbetsoperation. Den planerade tiden är framtagen på ett tidigare använt system som baseras på det s.k. Bringbysystemet och beräknas utifrån statistik med standardtillägg. När arbetet är slutfört noteras den använda tiden och jämförs mot den planerade tiden. Vid kontroll som gjorts i efterhand har det visats att den planerade tiden i de allra flesta fall är densamma som den faktiskt använda tiden. Den avvikelse som funnits har endast uppgått till några få procentenheter. I målet är fråga om tillfälliga ackord. För de arbetsmoment som ackord begärdes för fanns en planerad tid för arbetet. Tiden för arbetets utförande gick att uppskatta och utifrån detta hade arbetsgivaren kunnat erbjuda ett ackordspris, vilket skulle bli föremål för fri förhandling. Någon ackordstämpling kan inte anses erforderlig för ackordsarbetet. Det är tillräckligt att arbetstagaren själv noterar sin tid. Så har också tillämpningen varit för huvuddelen av ackorden inom verkstadsindustrin. De arbetskort som används vid bolaget kan dessutom fungera som stämpelkort. Arbetskortet innehåller en streckkod som kan dras genom en terminal när arbetet påbörjas och avslutas. Sådana terminaler finns vid bolaget.

Begäran om ackord gällde för tre arbeten. Det var fråga om montering av två kardanaxlar, bearbetning av åtta lock samt fräsning av ett antal förledare. Begäran om ackord beträffande montering av kardanaxel och bearbetning av lock framställdes av arbetstagarna sedan de erhållit arbetskortet. Begäran om ackord beträffande fräsning av förledare framställdes av arbetstagaren till verkstadsklubben som i sin tur framställde kravet vid förhandling i oktober 1996.

De arbeten för vilka ackord begärdes avser bearbetning och montering av halvfabrikat. Bolaget köper in halvfabrikat som av en extern leverantör levereras till bolagets godsmottagning som ligger inom bolagets verkstadsområde. Vid godsmottagningen kontrolleras att detaljen och antal stämmer överens med ritning och beställning. Därefter transporteras godset av en intern godsleverantör till den avdelning som har att utföra arbetet på det ifrågavarande halvfabrikatet.

Vid bearbetning av lock är det beredningsfunktionen inom företaget som bestämmer vilken maskin som skall användas vid arbetets utförande. Den maskin som används vid bearbetning av lock är en fleroperationsmaskin av märket Mazak. Arbetsledningen upprättar en körordning angående tillverkningens prioritet och en arbetsorder. Av arbetskortet framgår bl.a. antal lock och om de skall svarvas, gängas, fräsas, borras och gradas samt planerad tid. Det är fråga om maskinbearbetning av en detalj till en färdig produkt. Operatören utför sedan moment enligt arbetskortet. Vid maskinen finns en mapp innehållande instruktion om vilka verktyg som skall användas vid bearbetning. Är det nödvändigt att använda extra verktyg, beställs dessa från verktygsförrådet som ligger i anslutning till verkstaden. Själva arbetet består av flera moment: framtagning av verktyg, inställning av maskinen, testning av program och bearbetning av detaljerna.

Även när det gäller arbetet med bearbetning av förledare är det beredningsfunktionen inom företaget som bestämmer vid vilken maskin arbetet skall utföras. Beroende på hur detaljen skall fräsas har arbetstagaren att programmera maskinen så att fräsning sker i enlighet med anvisningarna på arbetskortet. Vissa fräsningsmoment finns dock förprogrammerade i maskinen. I arbetet ingår att ta fram verktyg och ställa in verktygslängder, spänna upp detaljen på bord eller skruvstycke, testa eller tillverka program samt bearbeta detaljen enligt programmet.

Arbetet med att montera kardanaxeln skiljer sig från de andra två arbetena på så sätt att det här är fråga om ett rent manuellt monteringsarbete. Materialet transporteras från klareringsförrådet fram till monteringsavdelningen där arbetstagaren tar emot detaljerna. Montören planerar arbetet med ledning av sammanställningsritningar. Arbetet utförs med hjälp av olika verktyg. Kardanaxeln hämtas sedan av en transportör.

Enligt förbundets uppfattning går det mycket väl att erbjuda ackord utan en förändring av produktionsuppläggningen. Verksamheten vid bolaget har inte genomgått sådana förändringar att det inte är möjligt att tillämpa ackord. I grunden har verksamheten samma uppläggning som tidigare. Tidigare var produktionen indelad i olika avsnitt, allt efter det arbetsmoment som skulle utföras, exempelvis fräsning eller borrning. Numera är indelningen av verkstaden gjord efter storleken på den detalj som skall produceras. För arbetstagaren saknar den förändrade produktionsuppläggningen betydelse. Det sker ingen rotation bland arbetarna mellan olika arbetsuppgifter och några självstyrande arbetsgrupper finns det inte heller. En arbetstagare arbetar vid i huvudsak samma maskin hela tiden. I den mån det sker någon förflyttning till en annan maskin beror det på att en arbetstopp behöver utjämnas. Det är arbetsledaren som bestämmer när arbetaren skall byta maskin.

Sammanfattningsvis gör Metall gällande följande. Sedan den 31 januari 1995 finns inget lönesystem vid bolaget. Det betyder att § 4 mom. 1 tredje stycket i verkstadsavtalet gäller. Där föreskrivs att rent ackord skall tillämpas där detta är möjligt. Bolaget har genom att vägra lämna ut de tre arbetsmomenten avseende bearbetning av lock och förledare samt montering av kardanaxel på rent ackord åsidosatt sin skyldighet enligt § 4 mom. 1 verkstadsavtalet genom att inte tillämpa rent ackord där detta varit möjligt. Härmed har bolaget ådragit sig skadeståndsansvar gentemot förbundet för kollektivavtalsbrott. Förbundet anser att det är möjligt och inte förenat med några svårigheter att tillämpa rent ackord på de tre arbetena. I de aktuella fallen fanns en planerad tid för arbetet. Tiden för arbetets utförande gick att uppskatta och utifrån detta hade arbetsgivaren kunnat erbjuda ett ackordspris, vilket skulle bli föremål för fri förhandling. Det arbete som utförs vid verkstaden är traditionellt verkstadsarbete. Verksamheten vid företaget har inte genomgått någon genomgripande förändring som utgör hinder för att tillämpa ackord. I huvudsak arbetar man vid samma maskin hela tiden och arbetet är väl avgränsat. Tekniska förutsättningar finns för att utföra arbetena på ackord och tiden går att uppskatta. I motsats till förhållandena i den omnämnda domen 1991 nr 77 handlar det i detta fall inte om ett stort antal anställda som skulle byta löneform, utan om ett mycket begränsat antal konkreta fall där ackord begärts. Bolaget har brutit mot verkstadsavtalet genom att inte ta upp en fri förhandling med arbetstagarsidan om utförande av dessa arbeten på rent ackord.

Arbetsgivarparterna

I bolagets verksamhet har det alltsedan år 1987 tillämpats tidlön. Uppsägningen år 1994 av den lokala överenskommelsen om timlönens beräkningsgrund innebar alltså inte att det infördes något nytt lönesystem. Uppsägningen av överenskommelsen innebar enbart att den fortsatta tillämpningen inte reglerades i lokalt avtal. I dag finns vid bolaget ett lönesystem med individuella timlöner vilka fortlöpande justeras i enlighet med övergångsbestämmelser avseende avtalsperioden som anges i verkstadsavtalet.

Arbetstagarsidans yrkande om tillämpning av rent ackord har inte varit seriöst menat utan måste anses avtalsstridigt. Yrkandet kan därför lämnas utan avseende. Tidigare har verkstadsklubbens inställning varit att det skall utgå fast lön. Yrkandet om ackord är framställt i syfte att utgöra påtryckning på bolaget att träffa överenskommelse med verkstadsklubben om löner enligt dess uppfattning. Att ett sådant syfte med yrkandet förelåg framgår av en artikel i tidningen Dagens Arbete. En tillämpning av ackord skulle innebära att man går tillbaka till en löneform som arbetstagarsidan under lång tid har strävat efter att komma bort i från.

Bolaget har inte vägrat att träffa överenskommelse om lön. Såväl bolaget som verkstadsklubben har ansträngt sig för att försöka träffa en överenskommelse angående lön. Verkstadsavtalets § 4 mom. 1 innebär att, om det inte finns någon lokal överenskommelse om vilket lönesystem som skall gälla, arbetsgivaren har att välja mellan timlön och ackord. Avsikten med regeln är inte att den skall kunna tillämpas som ett påtryckningsmedel till förmån för lokala överenskommelser eller i övrigt i lokala förhandlingar.

I verkstadsavtalet finns angivet hur beräkning av ackord i samband med arbetsstudier skall ske, § 4 mom. 5 a). I verkstadsavtalet finns även angivet vilka penningfaktorer som skall tillämpas. För beräkning av ackord är det nödvändigt med arbetsstudier. För ackordsättning och arbetsstudier måste de arbetsmoment för vilka ackord skall tillämpas kunna definieras och vara väl avgränsade. Vidare är det nödvändigt att försörjning av reservmaterial och verktyg finns. Vid arbetsstudier förekom förr i tiden mekanisk mätning genom att arbetet "klockades". Genom tidsstudier gjordes en bedömning av arbetstagarens arbetsprestation och arbetstakt. Förr fanns även en tidskrivare som följde upp utfallet på de enskilda ackorden. Vid ackordsförhandlingar för beräkning av ackord utgick man från arbetsstudierna. I de fall där det inte var möjligt att fastställa ett ackord på grund av att variablerna för beräkning av ackordet inte var tillförlitliga, exempelvis på grund av osäkerhet om kvaliteten på det material som skulle bearbetas, kunde i stället s.k. efterhandsackord tillämpas. Efterhandsackord innebar att arbetstagaren när arbetet hade utförts underrättade om tidsåtgången, varvid ersättningen för arbetet utgick med en timlön motsvarande arbetstagarens genomsnittsförtjänst. För det fall någon arbetsstudie inte gjordes i samband med ackordssättning blev ackordet ett s.k. verkmästarackord. Verkmästarackord är en helt föråldrad typ av ackord som tillämpades under tiden före andra världskriget och som övergavs därför att den inte innebar ett rättvisande premielönesystem.

Rena ackord har sedan länge inte tillämpats hos bolaget. Redan vid början av 1970-talet övergick man från rena ackord till blandackord. Vid den tiden hade bolaget en stor produktionsteknisk avdelning med ca 600 anställda där ca 10 tjänstemän arbetade med tidstudier och ackordsättning. Dessa funktioner och resurser med erforderlig specialkompetens är sedan länge avvecklade. För tillämpning av ackordslön saknas alltså administration av detta slag. För att tillämpa ackord krävs även att arbetsuppgifterna är uppstyckade och väl avgränsade. Så är idag inte förhållandet vid bolaget. Tidigare var arbetsuppgifterna uppdelade i ett stort antal delmoment som svarvning, fräsning, borrning, slipning, gradning och kontroll. Arbetsuppgifterna utfördes av specialiserade maskinoperatörer involverade i en lång kedja av uppstyckade och väldefinierade arbetsmoment. Tidigare fanns även transportörer, maskininställare m.fl. som inte arbetade på ackord men av vilka ackordsarbetaren var beroende.

Ackord är oförenligt med bolaget produktionsuppläggning och arbetsorganisation. Under 1990-talet har bolagets organisation genomgått en betydande förändring. Arbetstagarnas arbetsuppgifter har utvidgats och utbildning av personal har skett. Bolaget har idag en flödesorienterad organisation och eftersträvar att organisera verkstaden i enheter där komponenterna med så få avbrott som möjligt mellan olika funktioner och operatörer skall löpa i ett obrutet sammanhängande flöde av arbetsoperationer till färdig detalj. Med bolagets nuvarande produktionsuppläggning och arbetsorganisation kan ackord inte införas utan väsentliga förändringar och omläggningar som bl.a. innebär att arbetsuppgifter åter styckas upp i väldefinierade korta moment och fördelas bland arbetarna efter noggrann beredning med hjälp av erforderliga stödfunktioner. Flödesorganisationen måste då överges till förmån för en funktionell arbetsorganisation med särskilda maskingrupper, mellanlager och transportsystem. För arbetstagarna skulle det innebära att arbetsuppgifterna blir ensidiga och mer rutinbetonade. I dag har nämligen operatören själv att utföra flera av de arbetsmoment som tidigare utfördes av andra. Operatören har bl.a. att framställa datorprogram, testa och korrigera befintliga program, kontrollera produkten kvalitativt och kvantitativt samt vid behov hämta, lämna och flytta material inom verkstaden eftersom den särskilda interna transportfunktionen minskat kraftigt.

Merparten av produktionen vid bolaget sker först efter kundorder som omfattar en- eller fåstycksorder. Vid produktion upprättas ett verkstadsorderset som består av materialrekvisition, följekort, transportkort, arbetskort samt erforderliga ritningar. På arbetskortet finns angivet dels de arbetsoperationer som skall utföras, dels en anslagen eller planerad tillverkningstid. Den planerade tillverkningstiden baseras på mycket gamla standardtider. Hela maskinparken vid bolaget har bytts ut sedan standardtiderna användes första gången. Några tillförlitliga tidsunderlag finns inte för att utföra arbetsuppgifterna på ackord. Det av förbundet omnämnda s.k. Bringbysystemet kan inte ligga till grund för ackordsmätning. Bringbysystemet är ett system för arbetsmätning och kan inte användas vid ackordsättning. Systemets tidsunderlag kan möjligen användas vid tillämpning av blandackord, men det är uteslutet att använda det vid rena ackord. Uppgifterna på arbetskorten om planerad tid och utnyttjad tid är enbart hjälpmedel för bolagets produktionsplanering och efterkalkylering. Att bygga upp nya underlag med hjälp av arbetsmätning skulle kräva ett omfattande och resurskrävande arbete. Oavsett hur stor ackordsvolymen är måste ackordstiden mätas. Vid bolaget fanns tidigare ett stämplingssystem eller en tidskrivare för att mäta ackordstiden. Sedan ackordsarbete avvecklats finns idag i bolaget ingen tidstämpling för enskilda arbeten. Det finns vid bolaget en stämpelklocka, men det är inte tekniskt möjligt att använda denna för ackordstämpling. Eftersom inte samtliga arbetsuppgifter kan utföras på ackord krävs att ackordstiden genom stämplingsförfarande kan skiljas från timlönetid. Att låta arbetstagaren själv redovisa tiden skulle i praktiken innebära att denne kunde bestämma sin egen lön genom att överlappa tiderna.

Avseende de tre arbetsmoment för vilka det har begärts ackord kan kraven för att sätta rent ackord rent tekniskt - förutsatt att alla andra förutsättningar för ackordsättning i fråga om produktionsuppläggning, arbetsorganisation, resurser för beredning och framtagning av tillförlitliga tidsunderlag, ackordstämpling osv. hypotetiskt betraktas som uppfyllda - i och för sig vara uppfyllda enbart vad gäller fräsning av förledare. Förledare finns i 80 olika varianter och produktionstypen återkommer relativt ofta. Emellertid kan det inte anses ekonomiskt försvarbart att skaffa fram ett underlag för tidsberäkningen av detta enstaka arbete. Det är arbetsgivarparternas uppfattning att även de ekonomiska förutsättningarna för ackordsarbete måste beaktas vid tillämpningen av verkstadsavtalets nu ifrågavarande regel. Att upprätta ett tillförlitligt tidsunderlag för produkter i små serier eller för produkter som är skräddarsydda efter kundens önskemål är varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt. Detta gäller även beträffande de båda övriga arbeten för vilka ackord begärts.

Den typ av lock beträffande vilken ackord begärts har endast tillverkats vid ett tillfälle men vissa andra liknande detaljer förekommer. För bearbetning av lock är metod och tidsåtgång alltför osäkra för ett tillförlitligt ackordserbjudande. Vid bearbetning av lock krävs att en maskinoperation vidtas och därefter krävs testkörning. I många fall är variation och osäkerhet i metod och material av sådant slag att en tillförlitlig arbetsmätning inte är genomförbar. Det är därmed inte möjligt att mäta detta arbete för ackord.

Montering av kardanaxel är ett precisionsarbete. Kardanaxlar finns i ca 50 olika typer med ett stort antal varianter. Det är här fråga om kardanaxlar som väger mellan ett och fem ton. Monteringen sker i satser om några enstaka axlar per order. Avseende kardanaxlarna föreligger stora problem med en eventuell arbetsmätning för ackord. Det finns här särskilda osäkerhetsmoment vid tidsberäkningen genom att det krävs justerings- och inpassningsarbete av lagerytor samt in- och utvändiga splines. Beroende på kardanaxelns storlek kan monteringstiden uppgå till mellan åtta och tio timmar med stora variationer från fall till fall. Svårigheterna belyses av just den i målet aktuella kardanaxeln. Monteringen skulle enligt planeringen ta 19 timmar i anspråk, men det visade sig att 24,5 timmar krävdes för arbetet.

Sammanfattningsvis gör VF och bolaget gällande följande. Vid bolaget finns ett lönesystem, timlön. Metalls begäran om ackord har till syfte att utgöra en påtryckning på bolaget att träffa överenskommelse med verkstadsklubben om löner enligt deras uppfattning. En begäran om ackord i sådant syfte är avtalsstridig och kan lämnas utan avseende. Det är inte möjligt att utföra de tre arbetena på ackord. För ackord krävs det någon form av arbetsstudier och tillförlitliga tidsunderlag, vilket här saknas helt. Den planerade tid för arbetet som fanns angiven på arbetskorten baseras på mycket gamla standardtider och är oanvändbar för ackordsättning. Ackord är även oförenligt med bolagets produktionsuppläggning och arbetsorganisation. Verksamheten vid bolaget har förändrats. För tillämpning av ackord krävs att arbetsuppgifterna är uppstyckade. Så är idag inte förhållandet vid bolaget där verksamheten är uppbyggd på en flödesorienterad organisation. Med bolagets nuvarande produktionsuppläggning kan ackord inte införas utan väsentliga förändringar av arbetsuppgifterna. Tekniska förutsättningar finns inte för att utföra arbetena med lock och kardanaxel på ackord. Det är varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt att utföra de tre arbetsmomenten på ackord.

Domskäl

Tvisten har som bakgrund att bolaget vid slutet av år 1994 sade upp den då gällande lokala löneöverenskommelsen att upphöra från den 31 januari 1995. Mellan parterna har därefter förts förhandlingar såväl lokalt som centralt utan att någon överenskommelse om lön kunnat träffas. Arbetarna har alltsedan dess erhållit timlön.

Tvistefrågan i målet är om bolaget gjort sig skyldigt till brott mot § 4 mom. 1 tredje stycket i verkstadsavtalet genom att inte tillämpa rent ackord där detta varit möjligt. Enligt förbundets uppfattning hade det ålegat bolaget att i tre konkreta fall, där rent ackord begärts från arbetstagarsidan, ingå i förhandling om ackord. De tre arbetena avsåg bearbetning av förledare, bearbetning av lock samt montering av kardanaxel.

Arbetsgivarparternas inställning i tvisten kan sammanfattas på följande sätt. Arbetstagarsidans begäran om rent ackord har inte varit seriöst menad utan har haft till syfte att utgöra en avtalsstridig påtryckning på bolaget. Redan av denna anledning har bolaget haft rätt att lämna begäran om ackord utan avseende. Till detta kommer att rent ackord inte i verkstadsavtalets mening har varit möjligt beträffande de aktuella arbetena hos bolaget. Ackordslön skulle nämligen vara oförenlig med bolagets produktionsuppläggning och arbetsorganisation. Hos bolaget saknas möjligheter att utföra ackordstämpling. Tillförlitliga tidsunderlag saknas för ackordsättning och det skulle i varje fall inte vara ekonomiskt försvarbart att ta fram ackordsunderlag för de aktuella arbetena.

Mot dessa invändningar har förbundet genmält att begäran om ackord inte har framställts i något avtalsstridigt syfte. Enligt förbundet har det vidare varit fullt möjligt att tillämpa rent ackord på de aktuella arbetena. I de aktuella fallen fanns en planerad tid för arbetena vilken framgick av arbetskort. Arbetsuppgifterna är traditionellt verkstadsarbete. Vid verkstaden sker ingen rotation bland arbetstagarna mellan olika arbetsuppgifter och några självstyrande arbetsgrupper finns inte heller. Verksamheten vid företaget har inte genomgått någon genomgripande förändring som utgör hinder för att tillämpa ackord. Det går enligt förbundet mycket väl att tillämpa ackord utan att ackordstämpling sker.

Utredningen i målet

Vid huvudförhandlingen i målet har förhör upplysningsvis hållits med verkstadsklubbens ordförande N.J., verkstadsklubbens kassör H.H., arbetstagaren A.B., förbundsombudsmannen B.S. och förre avtalssekreteraren G.L. på begäran av förbundet och med personalchefen B.G., f.d. produktionschefen R.J., professorn S-E.A. och förmannen P.E. på begäran av arbetsgivarparterna. Skriftlig bevisning har åberopats av båda partssidorna. Arbetsdomstolen har i samband med huvudförhandlingen hållit syn i bolagets verkstadslokaler i Morgårdshammar.

Allmänt om den s.k. stupstocksregeln i § 4 mom. 1 tredje stycket

Enligt § 4 mom. 1 andra stycket verkstadsavtalet bör lokal överenskommelse träffas om vilket eller vilka lönesystem som skall tillämpas. Kan enighet ej nås, tillämpas enligt en stupstocksregel i tredje stycket rent ackord där detta är möjligt; i övriga fall tillämpas tidlön.

Det är i målet ostridigt att det sedan februari 1995 inte finns någon lokal överenskommelse mellan bolaget och verkstadsklubben om vilket eller vilka lönesystem som skall tillämpas. Även om det vid företaget finns en löneform bestående av timlön grundas inte denna på en mellan parterna träffad lokal överenskommelse. Parterna har trots förda förhandlingar inte kunnat uppnå enighet om vilket eller vilka lönesystem som skall tillämpas. Stupstocksregeln i § 4 mom. 1 tredje stycket verkstadsavtalet är alltså tillämplig.

Arbetsdomstolen har i domen 1988 nr 69 uttalat att den aktuella stupstocksregeln inte ger uttryck åt någon rätt för arbetsgivaren att i egentlig mening välja mellan de i bestämmelsen angivna löneformerna rent ackord och timlön. I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen om att rent ackord skall tillämpas där detta är möjligt har domstolen gjort utförliga uttalanden i domen 1991 nr 77. I det fallet gällde frågan huruvida en arbetsgivare var skyldig att övergå till arbete på rent ackord beträffande 3 500 arbetstagare. I domen uttalade arbetsdomstolen bl.a. följande.

Enligt arbetsdomstolens mening bör avtalet i brist på stöd för att avtalsparterna skulle ha avsett något annat principiellt uppfattas så, att man vid tillämpningen av stupstocksregeln i § 4 mom. 1 tredje stycket skall ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet och till de särskilda svårigheter som kan uppstå vid övergång från ett lönesystem till ett annat. Alldeles särskilt motiverat får detta anses vara när övergången skall ske från ett lönesystem som de lokala parterna har träffat överenskommelse om och satt i tillämpning med stöd av avtalsmomentets huvudregel. Att avtalet skall uppfattas på det sättet får anses ligga i linje med den allmänna inriktningen av reglerna i § 4 mom. 1 med tillhörande protokollsanteckning och vinner stöd av att dessa regler har tillkommit som ett led i den utveckling bort från arbete på ackord i verkstadsavtalets former, som har pågått under avsevärd tid och som i hög grad har varit ett fackligt mål. Parterna har ett ömsesidigt intresse av att lokalt anpassade lönesystem kommer till stånd och måste därmed antas ha påtagit sig ett gemensamt ansvar för en från båda parters synpunkter rimlig tillämpning även av § 4 mom. 1 tredje stycket.- - -

- - - - -

Slutsatsen av det sagda bör enligt arbetsdomstolen mening vara att § 4 mom 1 tredje stycket i avtalet visserligen är att betrakta som en stupstocksregel, med den påtryckningseffekt som en sådan regel kan ha i skilda situationer, men att man likväl i tillämpningen bör ta hänsyn till den situation som arbetsgivaren i det särskilda fallet befinner sig i, i all synnerhet om denna betingas av en redan träffad lokal överenskommelse om lönesystem och löneformer.

Efter en granskning av omständigheterna i fallet fann arbetsdomstolen i 1991 års dom att metallindustriarbetareförbundet inte kunde anses ha visat fog för sin talan, som uppfattades så att den tog sikte på en mer omfattande övergång till arbete på rent ackord inom de delar av verksamheten där produktionslöneformen tidigare tillämpats, gällande omkring 3 500 arbetstagare. Domstolen tillade att, i den mån det fick antas att arbetsgivaren i någon utsträckning hade haft möjlighet att erbjuda individuella rena ackord, arbetstagarförbundet inte kunde anses ha utfört sin talan på sådant sätt att detta borde föranleda skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren. Detta tillägg gjordes mot bakgrund av att arbetsgivarparterna i målet inte hade bestritt att det hade varit möjligt att i ett mindre antal enskilda fall göra erbjudanden om individuella, tillfälliga ackord, även om arbetsgivarparterna i målet också hade invänt att en begränsad tillämpning av ackordsarbete av denna natur skulle medföra bl.a. administrativa komplikationer och därav föranledda kostnader som arbetsgivaren skäligen inte borde anses skyldig att ta på sig.

Enligt arbetsdomstolens mening bör ställningstagandet i det nu föreliggande fallet göras mot bakgrund av de uttalanden om innebörden av § 4 mom. 1 tredje stycket i verkstadsavtalet som arbetsdomstolen gjorde i 1991 års dom. Om detta har parterna i målet också förklarat sig vara ense.

Det anförda leder till att bedömningen i det nu föreliggande fallet inte bara skall avse frågan om det hade varit möjligt att tillämpa rent ackord i den meningen att de tekniska förutsättningarna för arbetet var kända och tidsåtgången kunde fastställas. Vid bedömningen måste även beaktas vilka kostnader eller administrativa komplikationer som kan uppkomma för bolaget vid en tillämpning av rent ackord i de aktuella fallen, detta särskilt mot bakgrund av att sedan år 1987 endast tidlön har tillämpats i bolagets verksamhet. Bedömningen får då begränsas till att gälla sådana komplikationer som skulle ha uppkommit i samband med just de arbeten som förbundet har åsyftat med sin talan. Det får med andra ord lämnas öppet vilken bedömning som skulle ha gjorts om det i stället hade framställts begäran om rent ackord för betydligt fler arbeten i bolagets verksamhet.

Innan arbetsdomstolen går närmare in på de invändningar mot förbundets talan som arbetsgivarparterna har gjort finns det anledning att beröra frågan om bevisbördan vid en sådan prövning som skall göras i målet. Skall det anses åvila arbetsgivarsidan att visa stöd för sin ståndpunkt att det i avtalets mening inte varit möjligt att erbjuda arbete på ackord? Arbetsdomstolen uttalade i 1991 års dom att det fanns anledning att även på denna punkt anpassa tillämpningen till den faktiskt rådande situationen. Att ålägga arbetsgivaren bevisbördan kunde enligt domstolen vara motiverat när det var fråga om en i praktiken tillämpad huvudregel i ett kollektivavtal. En annan eller åtminstone mer nyanserad bedömning kunde vara på sin plats i fall där den praktiska tillämpningen varit en annan och tvisten gäller huruvida det kan anses åligga arbetsgivaren att gå över från löneformer med en förhållandevis ringa rörlig del till rena ackord.

Mot bakgrund av det anförda skall domstolen nu gå över till att pröva de invändningar som från arbetsgivarsidan har riktats mot förbundets talan.

Framställdes begäran om rent ackord i avtalsstridigt syfte?

Arbetsgivarparterna har i denna del anfört att arbetstagarsidans begäran om rent ackord inte kan ha varit allvarligt menad utan har framställts i syfte att utgöra en otillbörlig och avtalsstridig påtryckning mot bolaget mot bakgrund av förhandlingarna om ett nytt lönesystem. Arbetsgivarparterna har i anslutning härtill framhållit bl.a. att ackord är en löneform som arbetstagarsidan sedan länge strävat efter att komma bort ifrån och att det i de aktuella fallen skulle bli fråga om s.k. verkmästarackord av ett slag som i praktiken inte förekommit inom verkstadsindustrin sedan 1930-talet.

Förbundet har förklarat att begäran om ackord i de aktuella fallen inte framställts i avtalsstridigt syfte. Bestämmelsen i § 4 mom. 1 tredje stycket utgör enligt förbundet en stupstocksregel som syftar till att innefatta en påtryckning på de lokala parterna att träffa en överenskommelse om vilket eller vilka lönesystem som skall tillämpas. Att begära tillämpning av regeln kan enligt förbundet inte i sig anses avtalsstridigt.

Med anledning av vad förbundet har anfört vill arbetsdomstolen framhålla att en begäran om tillämpning av en viss avtalsregel i normalfallet uppenbarligen inte kan anses stridande mot avtalet. Arbetsdomstolen har emellertid uppfattat arbetsgivarparternas invändning så att de menar att de ifrågavarande framställningarna om ackord inte har skett i seriöst syfte, utan i stället som uttryck för ett slags rättsmissbruk i avsikt att ställa till besvär för bolaget och därigenom åstadkomma en påtryckning mot bolaget inför förhandlingarna om en lokal löneöverenskommelse. Arbetsdomstolen anser sig inte ha anledning att gå in på de rättsliga aspekter som aktualiseras i detta sammanhang. Arbetsgivarparterna har nämligen inte pekat på några konkreta omständigheter som stöder deras påstående rörande syftet med arbetstagarnas framställningar om rent ackord. De personer som har hörts i målet har inte heller lämnat någon uppgift som ger stöd för arbetsgivarparternas påstående i denna del. Innehållet i en av arbetsgivarparterna åberopad artikel i förbundets tidning Dagens arbete från oktober 1997 föranleder ingen annan slutsats.

Arbetsdomstolen kan på grund av det anförda inte godta arbetsgivarparternas invändning i denna del av målet.

Hade det varit möjligt att tillämpa rent ackord med hänsyn till produktionsförhållandena hos bolaget?

Det har av utredningen framkommit att i september 1991 inleddes ett projekt med införande av ny arbetsorganisation vid bolagets verkstadsproduktion med bidrag från Arbetslivsfonden i Dalarna. Syftet var att förändra arbetsorganisationen på sådant sätt att den psykosociala arbetsmiljön samt produktiviteten och flexibiliteten skulle förbättras. Att omfattande resurser lagts ned på utbildning framgår av bl.a. bolagets redovisningar till Arbetslivsfonden, enligt vilka kostnaderna för projektet under perioden september 1991 - april 1993 avseende kompetensutveckling, extern utbildning, att ersätta bortfall genom utbildningstimmar, vidareutbildning av projektledning m.m. uppgått till ca 1,7 miljoner kronor. I samband med arbetet med kompetensutveckling har även diskuterats förslag till nytt lönesystem för produktionslag. Någon överenskommelse om lönesystem i anslutning till projektet och för produktionslag har dock inte träffats. Den förändring angående produktionsuppläggning och arbetsorganisation som skett inom bolaget har, förutom utbildning, även medfört att de indirekta arbetsuppgifterna som tidsmätare, transportörer och liknande försvunnit eller i varje fall minskat.

Enligt H.H., som varit anställd vid bolaget sedan 1959, finns många av de arbetsuppgifter som tidigare utfördes på ackord alltjämt kvar i bolagets verksamhet och utförs på oförändrat sätt. Enligt R.J. har dock stora förändringar skett vid verkstaden jämfört med tiden då arbetsuppgifterna utfördes på ackord, främst genom att arbetstagaren nu även har att utföra de indirekta arbetsuppgifterna vilka tidigare utfördes av t.ex. tidsmätaren, maskinställaren och transportören.

Av utredningen i målet framgår att bearbetningen av förledare och lock är arbeten som återkommer i bolagets produktion men med vissa avvikelser beroende på kundens önskemål. Motsvarande gäller montering av kardanaxlar, vilka i bolagets produktion förekommer i ett antal olika varianter.

Vid domstolens syn i bolagets verkstad kunde iakttas i huvudsak följande beträffande de aktuella arbetena. Bearbetning av lock och förledare sker vid två olika maskiner. Arbetet går i huvudsak till så att arbetstagaren har ett antal ämnen till den färdiga detaljen och programmerar eller ställer in den ifrågavarande maskinen, varefter bearbetningen sker i enlighet med det valda programmet. Montering av kardanaxel går i huvudsak till så att arbetstagaren monterar ihop ett antal delar till den färdiga detaljen, varvid manuell injustering genom slipning m.m. måste göras av de olika komponenterna så att inpassningen blir korrekt. Även om det förekommer vissa avvikelser mellan de olika maskindetaljer som tillverkas, är det fråga om återkommande arbetsmoment som arbetstagarna uppenbarligen är väl förtrogna med. Det kan tilläggas att utredningen ger vid handen att den enskilde arbetstagaren kan påverka tidsåtgången för arbetet. Detta gäller inte bara monteringen av kardanaxeln, utan även maskinbearbetningen av förledare och lock därigenom att en skicklig maskinoperatör kan lägga upp programmeringen och de olika arbetsmomenten avseende testkörning och inplacering av detaljerna på ett mer tidsvinnande sätt.

Det kan enligt domstolens mening inte betvivlas att det sedan man slutat tillämpa ackordslön har förekommit betydande förändringar i bolagets arbetsorganisation. Domstolen har inte underlag för någon mer allmän bedömning av hur pass omfattande förändringarna har varit. Den frågan är det emellertid inte nödvändigt att ta ställning till, eftersom det i detta mål handlar endast om tre angivna arbetsmoment. Av utredningen i målet - däribland domstolens iakttagelser vid synen i bolagets verkstad - har framgått att dessa arbetsmoment har innefattat väl definierade arbetsuppgifter, för vilka arbetstagaren inte har varit beroende av insatser av andra arbetstagare. Så till vida har arbetsmomenten alltså i huvudsak haft samma karaktär som traditionellt verkstadsarbete. Det är alltså fråga om förhållandevis väl avgränsade arbetsmoment, som utförs av en och samma arbetstagare utan medverkan av andra arbetstagare genom lagarbete eller på annat sätt. Att arbetsuppgifterna avseende bearbetning av lock och förledare utförs med hjälp av modern teknik - dataprogrammering i stället för manuell inställning av maskinen - ändrar inte bilden. Vad domstolen har kunnat iaktta beträffande dessa arbetsmoment föranleder inte slutsatsen att ackordslön skulle kunna tillämpas endast om det sker väsentliga förändringar av de i målet aktuella arbetsuppgifterna som sådana eller av rutinerna i övrigt vid utförande av dem.

Arbetsdomstolen kommer på grund av det anförda till slutsatsen att det med hänsyn till bolagets produktionsförhållanden och arbetsorganisation hade varit möjligt att tillämpa ackordslön för de tre aktuella arbetena.

Hade det varit möjligt att tillämpa rent ackord med hänsyn till att ackordstämpling inte förekommer i bolagets verksamhet?

Arbetsgivarparterna har i denna del invänt att det med hänsyn till att arbetstagarna sedan länge har haft tidlön inte finns några tekniska möjligheter att utföra ackordstämpling och att det inte skulle vara rimligt att nu inrätta ett system som möjliggör detta. Konsekvensen av detta blir enligt arbetsgivarparterna att den arbetstagare som får utföra ett arbete på ackord kan komma att uppbära tidlön för i varje fall en del av den tid under vilken han utfört ackordsarbetet, eftersom arbetsgivaren blir helt beroende av arbetstagarens egna uppgifter om tidsåtgången.

Förbundet har bestritt att frågan om ackordstämpling är av någon betydelse i sammanhanget och har framhållit att det enligt verkstadsavtalet inte ställs upp som förutsättning för ackordsarbete att det utförs ackordstämpling. Förbundet har också gjort gällande att ackordstämpling i och för sig hade kunnat utföras med hjälp av den hos bolaget befintliga tidstämplingsutrustningen.

Arbetsdomstolen bedömer frågan på följande sätt. Som förbundet har anfört ställs det enligt verkstadsavtalet inte upp som förutsättning för ackordsarbete att det sker ackordstämpling i mera ordnade former. Det står i och för sig klart att den tid då en arbetstagare, som i övrigt har tidlön, utför ackordsarbete måste noteras och skiljas ut från den tidlönegrundande arbetstiden. Att göra detta kan dock enligt domstolens mening i de tre fall som målet avser inte antas ha vållat några kostnader och heller inte några nämnvärda olägenheter. Det hade för detta inte erfordrats några tekniska hjälpmedel utan hade varit fullt tillräckligt att arbetstagaren noterade tidpunkterna och, om så hade krävts av bolaget, även löpande rapporterade dessa till den närmaste arbetsledningen eller motsvarande. Det förhållandet att mer utvecklade rutiner för ackordstämpling inte förekom i bolagets verksamhet kan mot denna bakgrund inte föranleda bedömningen att ackordsarbete i verkstadsavtalets mening ej var möjligt.

Hade rent ackord kunnat tillämpas med hänsyn till möjligheterna att på förhand beräkna tidsåtgången för arbetet?

I denna del kan först konstateras att det i målet är fråga om arbete, som inte blivit bestämt genom sådana fasta ackordsprislistor som anges i § 4 mom. 2 i verkstadsavtalet. Förbundets ståndpunkt är att det enligt § 4 mom. 3 hade kunnat träffas överenskommelse genom fri förhandling i varje fall mellan bolaget och de arbetstagare som hade erbjudits ackordsarbete. Förbundet har tillagt att det i verkstadsavtalet inte finns någon bestämmelse som innebär att det ställs preciserade krav på underlag för beräkningen av tidsåtgången för arbetet. Enligt förbundet är det tillräckligt att tidsåtgången kan beräknas, och när det som i detta fall är fråga om arbete som ej arbetsstuderas blir enligt § 4 mom. 5 b) avtalets penningfaktorer riktpunkten vid normal arbetsprestation av en medelgod van arbetare. Förbundet har beträffande samtliga tre arbetsmoment framhållit att det finns en tidsplanering som är fullt tillräcklig som underlag för bestämmande av ackord.

Arbetsgivarparterna har i målet inte gjort gällande annat än att ackord enligt verkstadsavtalet kan träffas genom fri förhandling i varje särskilt fall mellan arbetsgivare och arbetstagare. De har emellertid som domstolen uppfattat deras inställning i denna del menat att tillfälliga ackord i form av s.k. verkmästarackord utgör en oprecis och föråldrad typ av ackord som inte hör hemma i modern verkstadsindustri. Vad arbetsgivarparterna anfört får förstås på det sättet att de menar att det för tillfälligt ackord i dag måste ställas relativt höga krav på tidsunderlaget mot bakgrund av den utveckling som kommit att äga rum på området för arbetsstudier. Beträffande de tre i målet aktuella arbetena anser arbetsgivarparterna att det har saknats tillförlitligt underlag för beräkning av tidsåtgången. De tider som har använts för bolagets interna planering är enligt arbetsgivarparterna inte tillräckligt precisa för att kunna utnyttjas som underlag för ackordsättning. Detta gäller enligt arbetsgivarparterna i varje fall beträffande bearbetning av lock och montering av kardanaxel. Arbetsgivarparterna har tillagt att det i varje fall förhåller sig så att inget av de aktuella arbetsmomenten har en sådan omfattning att det från ekonomisk synpunkt kan anses försvarligt att arbetsgivaren skulle behöva arbeta fram ett underlag för beräkningen av tidsåtgången.

Som framgår av det anförda är parterna i och för sig ense om utgångspunkten att ackordsarbete är möjligt endast om tidsåtgången för arbetet kan beräknas på förhand. Vad de därutöver har anfört tyder på att de har olika meningar om vad som närmare skall krävas av tidsunderlaget. Arbetsdomstolen kan konstatera att det i verkstadsavtalet inte finns någon bestämmelse rörande karaktären eller kvaliteten av det underlag som behövs för beräknande av tidsåtgången för ett visst arbete. Frågeställningen torde endast sällan ha ställts på sin spets, eftersom parterna antingen kan träffa en ackordsöverenskommelse oavsett underlagets kvalitet eller också stanna i oenighet efter förda förhandlingar. I det senare fallet blir arbetstagarna enligt verkstadsavtalet berättigade till ersättning i form av den för dem gällande timlönen (se domen 1988 nr 69).

Arbetsdomstolen måste i denna del av målet konstatera att parterna inte har lagt fram någon utredning om praxis eller annat material som kan vara ägnat att ge vägledning för domstolen i fråga om kraven på det tidsunderlag som skall ligga till grund för ett tillfälligt ackord. Domstolen är därför hänvisad till att göra sitt ställningstagande i denna del av målet på grundval av en mera fri bedömning av omständigheterna i de här föreliggande fallen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömande i fråga om de arbetsmoment som avser bearbetning av förledare och lock. I fråga om båda dessa arbetsuppgifter kan konstateras att de är ofta återkommande i bolagets verksamhet. Det förekommer visserligen olika typer av förledare och lock, men såvitt framkommit är skillnaderna mellan typerna inte nämnvärda om man ser enbart till sättet att bearbeta detaljerna. Själva tillvägagångssättet är alltså i huvudsak detsamma, även om arbetstagaren kan utföra arbetet mer eller mindre effektivt beroende på hur skicklig han är, exempelvis när det gäller att lägga upp arbetet med programmering av maskinen. I målet är upplyst att det i enlighet med gällande rutiner hos bolaget fanns en planerad tidsåtgång för arbetena som angavs på arbetsordern och som grundades på det s.k. Bringbysystemet. Arbetsgivarparterna har invänt att dessa tidsangivelser var förhållandevis grova och avsedda för planering och kalkyler men inte för ackordsättning. Det är i och för sig ostridigt i målet att tidsangivelserna inte har varit avsedda för ackordsättning. Arbetsdomstolen kan dock inte finna annat än att det med den sammanlagda kunskap om och erfarenhet av arbetena som fanns får anses ha varit fullt möjligt att på ett godtagbart sätt beräkna tidsåtgången på förhand. Det hade enligt domstolens bedömning varit möjligt att göra en sådan beräkning utan att det hade krävts särskilda insatser som från ekonomisk synpunkt skulle varit oförsvarliga med hänsyn till att det rörde sig om några enstaka arbeten. Slutsatsen av det anförda blir att det hade varit möjligt att tillämpa rent ackord beträffande de arbetsmoment som avsåg bearbetning av förledare och lock.

När det gäller de arbetsmoment som avsåg montering av två kardanaxlar ställer sig saken enligt domstolens mening annorlunda. Själva monteringen av de olika komponenter som tillsammans utgjorde den färdiga kardanaxeln torde i och för sig vara ett traditionellt verkstadsarbete av sådan typ som har brukat utföras på ackord. Av uppgifter som inför domstolen lämnats av R.J. och S-E. A. framgår emellertid att det vid arbetsmomentets utförande finns ovissa moment som kan medföra problem och avsevärt påverka tidsåtgången. Bl.a. kan härdningen av delar av kardanaxeln påverka materialet på sådant sätt att montören måste utföra efterjustering och slipning för hand. Att tidsåtgången för detta arbete faktiskt var svår att beräkna bestyrks av att arbetet var planerat till 19 timmar, men visade sig kräva en tidsåtgång på 24,5 timmar. Arbetsdomstolen har mot denna bakgrund inte blivit övertygad om att tidsåtgången för detta monteringsarbete på ett så godtagbart sätt har kunnat bestämmas på förhand att det får anses ha varit möjligt i avtalets mening att utföra arbetet på ackord.

Sammanfattning av arbetsdomstolens bedömning

Arbetsdomstolen anser sammanfattningsvis att framställningarna om ackord inte har gjorts i avtalsstridigt syfte, att bolagets produktionsförhållanden inte har utgjort något hinder mot att utföra de aktuella arbetena på ackord, att ackordsarbete i dessa fall inte har krävt särskilda rutiner för ackordstämpling samt att arbetena med bearbetning av förledare och lock men inte arbetet med montering av kardanaxel har kunnat tidsbestämmas på förhand. Det anförda betyder att bolaget har brutit mot verkstadsavtalet genom att vägra ta upp ackordsförhandling när det gäller arbetena med förledare och lock, men inte i fråga om montering av kardanaxlar.

Skadestånd, rättegångskostnader

För de två kollektivavtalsbrott som bolaget enligt det anförda har begått bestämmer arbetsdomstolen det allmänna skadeståndet till 30 000 kr.

Utgången i målet innebär att parterna har vunnit ömsom på sådant sätt att förbundet normalt sett skulle ha tillerkänts jämkad ersättning för sina rättegångskostnader. Utgången har emellertid varit svårbedömd, och arbetsgivarparterna har enligt arbetsdomstolens mening haft skälig anledning att få saken prövad. Vardera partssidan bör därför bära sina rättegångskostnader.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen förpliktar Morgårdshammar Aktiebolag att till Svenska Metallindustriarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 18 mars 1997 till dess betalning sker.

Vardera partssidan skall bära sina rättegångskostnader.

Dom 1998-11-04, målnummer A-63-1997

Ledamöter: Michaël Koch, Gertrud Forkman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Palle Landin, Mats Holmgren, Bengt Huldt, Thomas Fredén (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Roger Sjöstrand (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anna Middelman