AD 1998 nr 42
En arbetsgivarorganisation väcker talan enligt 35 § medbestämmandelagen mot en arbetstagarorganisation och yrkar att arbetsdomstolen skall fastställa att en medlem i den organisationen inte har rätt till viss ersättning för tjänstgöring hos ett bolag som medlemmen är anställd hos. Arbetstagarorganisationen inkommer därefter med en ansökan om genstämning riktad mot bl.a. bolaget. Fråga om denna talan med en tillämpning av 14 kap. 3 § rättegångsbalken såsom genkäromål skall handläggas i en rättegång, trots att bolaget formellt sett inte intagit ställning som kärande i huvudkäromålet.
Parter:
ALMEGA Industri och Kemiförbundet; Industrifacket; Shell Raffinaderiaktiebolag
Nr 42
ALMEGA Industri och Kemiförbundet
mot
Industrifacket
samt
Industrifacket
mot
ALMEGA Industri och Kemiförbundet och Shell Raffinaderiaktiebolag i Göteborg.
Industrifackets medlem M.G. är anställd hos Shell. Sedan fråga uppkommit om hon - utöver den månadslön hon erhållit för viss tid - hade rätt också till ersättning för ob-tillägg hölls lokala och centrala förhandlingar utan att parterna kunde enas. I en ansökan om stämning på Industrifacket yrkade ALMEGA att arbetsdomstolen skulle fastställa att M.G. för sin tjänstgöring under den aktuella tiden inte hade rätt till ytterligare ersättning med ett närmare angivet belopp.
I en inlaga rubricerad ”Ansökan om genstämning samt svaromål” (aktbil. 9) bestred Industrifacket ALMEGA:s talan och yrkade, såvitt nu är av intresse, att arbetsdomstolen skulle förplikta Shell att dels till M.G. utge skift- och obtillägg med visst belopp jämte ränta samt allmänt skadestånd för brott mot föräldraledighetslagen med angivet belopp jämte ränta, dels till Industrifacket utge allmänt skadestånd för brott mot det mellan parterna gällande kollektivavtalet med visst belopp jämte ränta.
Arbetsdomstolen utfärdade därefter genstämning på ALMEGA och Shell att svara på yrkandena.
ALMEGA och Shell har därefter yrkat i första hand att Industrifackets samtliga framställda yrkanden måtte avvisas ”på grund av att genstämning ej torde vara möjlig mot subjekt vilket ej tidigare är part i målet”. Enligt arbetsgivarparterna följer det av 14 kap. 3 § rättegångsbalken att genstämning kan väckas endast mot käranden.
Industrifacket har bestritt avvisningsyrkandet och därvid uppgett att dess inlaga (aktbil. 9) skall uppfattas som svaromål och ansökan om genstämning mot ALMEGA och som en ansökan om stämning mot Shell.
Efter genomgång av handlingarna och överläggning fattar arbetsdomstolen följande
BESLUT
Skäl
Rättegången i arbetsdomstolen regleras dels i lagen om rättegången i arbetstvister (LRA), dels i rättegångsbalken och andra författningar om rättegången i dispositiva tvistemål. Av 5 kap. 3 § LRA följer att den lagens bestämmelser gäller framför dem i de sistnämnda författningarna.
I 4 kap. 5 § LRA finns bestämmelser om rätten att väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen som första instans och om förhållandena på svarandesidan i sådana mål. LRA saknar bestämmelser om genkäromål och annan gemensam handläggning av mål. Bestämmelser om detta finns däremot i 14 kap.rättegångsbalken. Enligt 14 kap. 3 § gäller bl.a. att om en svarande vill till gemensam handläggning väcka talan mot käranden angående ”samma sak eller en sak, som har gemenskap med denna”, målen skall handläggas i en rättegång. Ett käromål som på detta sätt har förenats med huvudkäromålet kallas genkäromål. Att en domstol beslutar att handlägga ett käromål på detta sätt kan komma till uttryck genom att domstolen utfärdar en s.k. genstämning. Det finns dock inte någon uttrycklig reglering om att en stämning av detta slag skall ges en sådan beteckning.
Enligt 4 kap. 5 § första stycket LRA kan en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som avses i 6 § medbestämmandelagen väcka och utföra talan för medlem i organisationen i s.k. annan arbetstvist, varmed förstås en sådan tvist som anges i 2 kap. 1 § första stycket punkten 2 i lagen. Om någon vill föra talan mot en medlem i en sådan organisation skall enligt andra stycket i 4 kap. 5 § i motsvarande fall även organisationen stämmas in. Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne inte själv utför sin talan.
Den i målet väckta frågan om Shell är skyldig att betala den yrkade ersättningen till M.G. är en sådan tvist som avses i 35 § medbestämmandelagen, dvs. talan har väckts för att arbetsgivaren skall undgå en sådan betalningsskyldighet som regleras i den paragrafen. Arbetsdomstolen har i AD 1977 nr 202 ansett att en arbetsgivare som vill väcka en sådan talan kan nöja sig med att stämma in organisationen på motsidan. ALMEGA har också i detta mål valt att stämma in endast Industrifacket.
Den som är medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation kan inte själv väcka och utföra talan i en arbetstvist vid arbetsdomstolen. Av 4 kap. 5 § första stycket LRA följer dock att om medlemmens organisation väckt och utför talan i arbetsdomstolen, medlemmen trots att denne formellt inte är part i målet ändå i vissa hänseenden skall likställas med en sådan. Lagtexten utesluter inte att det är möjligt att likställa medlemmen med en part även i andra fall än som uttryckligen anges i lagen. Hur långt denna likställighet går och hur man således närmare skall betrakta organisationernas och medlemmarnas ställning i en rättegång är en omdiskuterad fråga, som uppmärksammades redan i lagens förarbeten. Lagstiftaren uttalade där att ”det torde som hittills få överlämnas åt rättstillämpningen att fastställa bestämmelsens närmare innebörd” (se prop. 1974:77 s. 173).
Industrifacket har i den inlaga som man rubricerat som en ansökan om genstämning och svaromål (aktbil. 9) tagit upp både ALMEGA och Shell som svarandeparter. Som arbetstagarorganisation har Industrifacket rätt att väcka talan för sin medlem M.G. För att få ett rättskraftigt avgörande mot bolaget krävs att detta stäms in. Som redan sagts fordras det enligt 4 kap. 5 § andra stycket LRA att Industrifacket då också stämmer in ALMEGA.
Vad som har förekommit är att Industrifacket som svarande till gemensam handläggning har väckt talan mot arbetsgivarparterna angående ”samma sak” som avses med ALMEGA:s ursprungligen instämda talan och ”sak som har gemenskap med denna”.
Någon rättslig grund för att avvisa den av Industrifacket väckta talan föreligger inte. Arbetsgivarparternas yrkande om avvisning skall alltså avslås.
Vad arbetsgivarparterna har anfört aktualiserar emellertid frågan om Industrifackets talan skall handläggas gemensamt med huvudkäromålet enligt 14 kap. 3 § rättegångsbalken trots att talan inte riktas endast mot ”käranden”, dvs. ALMEGA, utan även mot Shell. Enligt arbetsdomstolens mening är det uppenbart att sådan gemensam handläggning måste äga rum. De skäl som förestavat bestämmelsen i 14 kap. 3 § rättegångsbalken om obligatorisk kumulation gör sig här gällande på samma sätt som i ett motsvarande fall där en svarande väcker talan mot käranden. Det förhållandet att Shell i detta fall inte urspungligen formellt upptagits som part är ju enbart en följd av reglerna i 4 kap. 5 § LRA om organisations rätt att föra talan för medlem i organisationen.
Vad som nu sagts innebär att arbetsdomstolen hade att uppta Industrifackets talan även såvitt denna riktades mot Shell som ett genkäromål. Att Industrifacket senare under målets handläggning uppgett att dess inlaga skulle uppfattas som ett svaromål och ansökan om genstämning på ALMEGA och ansökan om stämning på Shell saknar så vitt nu är i fråga betydelse.
Slut
Arbetsdomstolen avslår ALMEGA:s och Shells yrkande att Industrifackets genkäromål skall avvisas på den grunden att den riktats mot någon som inte är part i målet.
Beslut 1998-04-02, målnummer A-30-1998
Ledamöter: Nina Pripp, Michaël Koch och Lars Johan Eklund. Enhälligt.