lagen.nu

AD 1998 nr 44

En stiftelse som äger fastigheter anlitade en entreprenör för att sköta förvaltningen av stiftelsens fastigheter. Därefter byter stiftelsen entreprenör. Fråga om entreprenörsbytet varit att anse som en sådan övergång av del av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och det inom EU gällande överlåtelsedirektivet.

Parter:

Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF); Fastigo, Fastigehtsbranschens Arbetsgivarorganisation; Fastighetsteknisk Förvaltning FTS i Mälardalen Aktiebolag

Nr 44

Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF)

mot

Fastigo, Fastighetsbranschens Arbetsgivarorganisation och Fastighetsteknisk Förvaltning FTF i Mälardalen Aktiebolag i Eskilstuna.

Mellan Fastigo och SIF gäller kollektivavtal. Fastighetsteknisk Förvaltning FTF i Mälardalen Aktiebolag (i det följande kallat FTF) är medlem i Fastigo och därigenom bundet av kollektivavtalet i förhållande till förbundet.

HSB Kristinehamn Ekonomisk Förening (i det följande kallat HSB) var fram till utgången av år 1996 anlitad att som entreprenör sköta förvaltningen av fastigheter ägda av Stiftelsen Bro i Kristinehamn. Med verkan från och med den 1 januari 1997 träffades därefter ett nytt entreprenadavtal med FTF om förvaltning av stiftelsens fastigheter. Förbundets medlem L.A. arbetade som bostadsvärd hos HSB. Med anledning av att HSB förlorade entreprenaden avseende förvaltningen av stiftelsens fastigheter sade HSB upp bl.a. L.A. på grund av arbetsbrist.

SIF har gjort gällande att entreprenörsbytet har varit att anse som en övergång av del av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen, vilket inneburit att L.A:s anställning från och med den 1 januari 1997 automatiskt övergick eller borde ha övergått till FTF. SIF har vidare anfört att FTF vägrat att ta emot L.A. som anställd och att denna vägran är att betrakta i första hand som ett brott mot 6 b § anställningsskyddslagen och i andra hand som ett avskedande utan laga stöd.

Med hänvisning till det anförda har SIF, så som dess talan slutligt bestämts, yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Fastighetsteknisk Förvaltning FTF i Mälardalen Aktiebolag att till L.A. utge

1. allmänt skadestånd med 75 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 22 maj 1997) till dess betalning sker, och

2. ekonomiskt skadestånd med 17 889 kr per månad (lön 17 562 kr, semesterersättning 327 kr) fr.o.m. den 1 januari 1997 till dagen för huvudförhandling i målet alternativt den dag då arbetsdomstolen slutligt avgör målet utan huvudförhandling, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25:e i varje månad varpå skadeståndet belöper till dess betalning sker.

SIF har vidare yrkat att förbundet skall förbehållas rätten att senare, i mån av befogenhet, väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som L.A. kan komma att lida för tiden efter huvudförhandlingen i målet alternativt den dag då arbetsdomstolen slutligt avgör målet utan huvudförhandling.

Svarandena har bestritt käromålet under åberopande av att någon övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen inte har ägt rum. Vad gäller det allmänna skadeståndet har ett belopp om 40 000 kr vitsordats som skäligt i och för sig. Svarandena har vad beträffar det ekonomiska skadeståndet vitsordat att L.A:s månadslön vid årsskiftet 1996/97 och eventuell semesterersättning motsvaras av yrkade belopp. Sättet att beräkna ränta har också vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket lagen om rättegången i arbetstvister företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SIF

Tvisten

De i målet aktuella fastigheterna ägs av Stiftelsen Bro i Kristinehamn. Fastigheterna omfattar ca 1 226 hyreslägenheter med en sammanlagd area om ca 85 000 kvm och lokaler med en sammanlagd area om ca 5 000 kvm. Huvudansvaret för förvaltningen av lägenheterna och lokalerna ligger på Kristinehamns Bostads AB. HSB Kristinehamn Ekonomisk Förening (HSB) var fram till och med den 31 december 1996 anlitad att som entreprenör sköta förvaltningen av lägenheterna och lokalerna. Kristinehamns Bostads AB träffade därefter ett treårigt entreprenadavtal med FTF, vilket trädde i kraft den 1 januari 1997. Avtalet innebar att FTF som ny entreprenör, istället för HSB, skulle sköta förvaltningen av lägenheterna och lokalerna. FTF hade inte tidigare förvaltat bostadslägenheter.

HSB hade förutom entreprenaden avseende förvaltningen av Stiftelsen Bros hyresfastigheter även i uppdrag att sköta förvaltningen av bostadsrättslägenheter och lokaler som ägdes av 20-25 bostadsrättsföreningar. Sammanlagt rörde det sig om ca 1 600 bostadsrättslägenheter.

Före entreprenadbytet hade HSB totalt 33 anställda. På grund av att HSB förlorade entreprenaden avseende Stiftelsen Bros fastigheter sades 18 anställda upp från sina anställningar, däribland L.A., och fyra anställda omplacerades till att arbeta med bostadsrättsförvaltningen. Samtliga uppsagda eller omplacerade hade tidigare helt eller huvudsakligen arbetat med förvaltningen av Stiftelsen Bros hyresfastigheter. L.A. arbetade som bostadsvärd hos HSB vilket innebar att han bl.a. hade hand om hyres- och ordningsfrågor, besiktningar vid avflyttningar och underhållsbesiktningar samt avhysningar. Han arbetade helt med arbetsuppgifter som rörde det fastighetsbestånd som ägdes av Stiftelsen Bro.

L.A. hade börjat sin anställning hos HSB den 1 januari 1971. En tjänsteman hos HSB, bostadsvärden E.W., övergick till anställning hos FTF strax efter entreprenadbytet. Hon hade haft likadana arbetsuppgifter som L.A., dvs. båda hade endast haft arbetsuppgifter som rörde förvaltningen av Stiftelsen Bros hyresfastigheter. Ytterligare en anställd hos HSB, K.J., fick anställning hos FTF i samband med entreprenadbytet. K.J. arbetade hos HSB med värmeanläggningar både för hyresrätts- och bostadsrättsförvaltningen. Även en tredje person anställd hos HSB, A.L., fick anställning hos FTF i början av 1997. A.L. arbetade endast med HSB:s bostadsrättsförvaltning.

Storleksmässigt försvann cirka hälften av HSB:s verksamhet vid entreprenörsbytet. FTF fortsätter hyresrättsförvaltningen med i princip samma inriktning och omfattning som HSB hade när HSB var entreprenör. Hyresrättsförvaltningen var hos HSB särredovisad i bokföringshänseende.

För att kunna sköta förvaltningen av hyresfastigheterna, har FTF fått tillgång till bl.a. hyresavtal, lånehandlingar, register över lägenheter, huvudnycklar och andra nycklar, handlingar som rör fastighetsskötsel, t.ex. kabelavtal m.m. som rör lägenheterna och lokalerna, och fastighetsförvaltningen som sådan. Äganderätten till hyresavtalen, lånehandlingarna, lägenhetsregistren, nycklarna och handlingar rörande fastighetsskötseln tillkommer dock alltjämt Stiftelsen Bro.

Entreprenörsbytet har varit att anse som en övergång av del av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen, vilket inneburit att L.A:s anställning från och med den 1 januari 1997 automatiskt övergick, eller borde ha övergått till FTF. Bolaget har dock menat att någon övergång av verksamhet inte skett och vägrat att ta emot L.A. som anställd.

Sammanfattning

Förvaltningen av stiftelsens fastigheter har varit en fast organiserad, klart avskiljbar verksamhet som inte har varit av tillfällig art. Det sätt på vilket arbetsuppgiften att förvalta stiftelsens lägenheter och lokaler utförs - och vad denna innebär - har inte i nämnvärd omfattning förändrats efter det att FTF övertog entreprenaden. Likheten visar sig också i att FTF fått tillgång till de hyresavtal, lånehandlingar, lägenhetsregister, nycklar och handlingar som rör fastighetsskötsel och som HSB använde sig av vid förvaltningen. Verksamheten har inte legat nere mellan entreprenaderna. Eftersom ett entreprenörsbyte har skett har också de kunder som hyr lägenheterna och lokalerna nu övergått till att vara FTF:s kunder. I den typ av verksamhet som här är aktuell - förvaltning innebärande bl.a. uthyrning och skötsel av fastigheter - är de immateriella tillgångarna, om sådana över huvud taget förekommer, av underordnad betydelse. Inte heller är de materiella tillgångar som krävs för fastighetsförvaltning särskilt investeringskrävande; det rör sig typiskt sett om städmaterial, gräsklippare, snöslungor etc. Detta gör att frånvaron av övertagande av immateriella och materiella tillgångar inte skall väga tungt i målet. Verksamheten har bevarat sin identitet och övergått till FTF enligt 6 b § anställningsskyddslagen.

FTF:s vägran att ta emot L.A. som anställd är i första hand ett brott mot 6 b § anställningsskyddslagen och i andra hand att se som att FTF utan saklig grund avskedat L.A. och därigenom brutit mot 7 och 18 §§ samma lag. I båda dessa fall har FTF ådragit sig skadeståndsskyldighet för såväl allmän som ekonomisk skada i enlighet med 38 § anställningsskyddslagen.

Svarandena

FTF har för tiden fr.o.m. den 1 januari 1997 tecknat ett treårigt förvaltningsavtal med Kristinehamns Bostads AB avseende fastigheter som ägs av Stiftelsen Bro. Dessa fastigheter förvaltades intill årsskiftet 1996/97 av HSB Kristinehamns Ekonomisk Förening (HSB) där L.A. var anställd. Det avtal som ingicks med FTF motsvarade det uppdrag som HSB tidigare hade haft. Till följd av ett vikande underlag i förvaltningsverksamheten nödgades HSB säga upp ett betydande antal anställda. Sammanlagt sades 19 av 36 anställda vid HSB upp på grund av arbetsbrist. En av dem som sades upp var L.A. Han arbetade enbart med förvaltningen av Stiftelsen Bros fastigheter och uppsägningen av honom föranleddes av att HSB inte längre fick ha kvar denna fastighetsförvaltning. Uppsägningarna av de övriga 18 arbetstagarna berodde på dels den till FTF förlorade entreprenaden, dels, i mindre mån och avseende några av de 18 arbetstagarna, att HSB samtidigt förlorade även andra entreprenaduppdrag.

Sedan FTF annonserat om viss personalförstärkning erhöll tjänstemannen E. W. samt fastighetsarbetarna K.J. och A.L., vilka tidigare arbetat hos HSB, anställning hos bolaget. Vad gäller E.W. arbetade hon hos HSB enbart med stiftelsens hyresfastigheter. K.J:s arbete vid HSB avsåg till ungefär lika delar stiftelsens fastigheter respektive den övriga förvaltningen, medan A.L. enbart arbetade med HSB:s bostadsrättsförvaltning. Samtliga dessa tre har sökt och fått arbete hos FTF efter ett sedvanligt ansökningsförfarande. De har således inte övergått till FTF i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Den omständigheten att L.A:s arbetsgivare HSB, efter anbudskonkurrens förlorat uppdraget att förvalta fastigheter som ägs av stiftelsen Bro och att uppdraget i stället upphandlades från FTF, utgör inte någon övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen. FTF har aldrig varit och har inte heller genom uppdragsavtalet med stiftelsen blivit arbetsgivare till L.A. Till följd härav kan bolaget inte heller ha avskedat L.A.

Vad som har inträffat är att vissa uppgifter, som HSB som entreprenör utfört åt stiftelsen, från årsskiftet 1996/97 utförs av FTF med i princip samma inriktning och omfattning som var fallet under HSB:s förvaltning. HSB fortsätter emellertid samtidigt sin hittillsvarande affärsrörelse och har alltså inte överlåtit denna helt eller delvis till FTF eller annan. Det är endast i volymhänseende som HSB:s verksamhet för närvarande minskat i omfattning samtidigt som FTF:s verksamhet genom förvaltningsavtalet avseende stiftelsens fastigheter ökat i omfattning. HSB bedriver alltjämt bl.a. fastighetsförvaltningsrörelse. Denna omfattar administrativ och teknisk förvaltning avseende såväl eget fastighetsbestånd som entreprenaduppdrag för fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar men även i begränsad omfattning för andra hyresobjekt. Tillsammans omfattar HSB:s nuvarande förvaltning ca 1 700 lägenheter för 33 bostadsrättsföreningar, således inte 1 600 lägenheter för 20 - 25 bostadsrättsföreningar som påstås av förbundet.

Förbundet tycks vilja skilja på förvaltning av fastigheter med hyreslägenheter och fastigheter med bostadsrättslägenheter. Det finns inte någon saklig anledning att göra en sådan åtskillnad. Det finns inte heller anledning att göra någon åtskillnad mellan förvaltning av egna fastigheter och sådana objekt som förvaltas för annan ägares räkning. Rörelsen är typiskt sett densamma. Av HSB:s administrativa personal var det endast E.W. och L.A. som helt sysselsattes med arbetsuppgifter för stiftelsens räkning. Personalen i övrigt, såväl den administrativa som den tekniska, sysselsattes med arbetsuppgifter över hela företagets verksamhetsområde. Arbetet med att förvalta bostadsfastigheter sker såväl administrativt som tekniskt på i princip samma sätt. Gräsklippning, städning, reparationer, felanmälan, arbetsledning och allt som därutöver hör till uppgiften sker på samma sätt alldeles oavsett ägar- eller upplåtelseform. En annan sak är att HSB, enligt egen uppgift, i sin interna redovisning hållit bostadsrättsförvaltningen och hyresrättsförvaltningen åtskild för att resultatmässigt kunna följa varje verksamhetsgrens ekonomiska utveckling. Av samma skäl var även redovisningen för varje enskild bostadsrättsförening särredovisad.

Förbundet har framhållit att FTF fått tillgång till bl.a. hyresavtal, lånehandlingar, lägenhetsregister, nycklar och handlingar som rör fastighetsskötsel och fastighetsförvaltningen som sådan. De uppräknade handlingarna och utensilierna utgör fastighetsägarens handlingar och "verktyg" som entreprenören måste att ha tillgång till för att kunna utföra sitt uppdrag. Det rör sig inte i något fall om egendom som överlåtits från avträdande till tillträdande entreprenör utan om egendom som alltjämt ägs av uppdragsgivaren, dvs. i detta fall av stiftelsen.

SIF uppger att de materiella tillgångar som krävs i fastighetsförvaltningsverksamheten inte är särskilt omfattande. Som exempel nämner förbundet förbrukningsmaterial och vad som till följd av dess relativt ringa värde brukar kallas korttidsinventarier. Härtill kommer emellertid också den maskinpark som erfordras för fastighetsskötsel, såsom traktorer, lastfordon m.m., vilka inte heller förvärvats eller på annat sätt överförts till FTF utan fortfarande ägs av HSB. De stora ekonomiska värdena avser denna typ av inventarier. Det kan nämnas att HSB för fastighetsskötseln hade en maskinpark med ett värde av tre miljoner kronor. Det kan däremot vitsordas att det i denna typ av verksamhet typiskt sett inte brukar förekomma särskilt mycket immateriella tillgångar.

Förbundet menar att hyresgäster i stiftelsens fastigheter är FTF:s kunder. Svarandesidan vill dock hävda att kunden i denna frågas rättsliga mening torde vara uppdragsgivaren, dvs. stiftelsen och inte dess hyresgäster. Förvaltningsåtagandena riktar sig direkt till stiftelsen och skall självfallet utföras på ett sådant sätt att fastighetsägaren uppfyller sina hyresrättsliga eller eljest avtalade skyldigheter mot hyresgästerna, men hyresgästerna är för den skull inte kunder hos FTF, i vart fall inte i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Domskäl

Tvisten mellan parterna gäller frågan om viss verksamhet som bedrivits av HSB Kristinehamn Ekonomisk Förening (HSB) övergått till FTF i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och om L.A:s anställning hos HSB av detta skäl gått över till FTF.

Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår enligt 6 b § anställningsskyddslagen också de rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Bestämmelsen är avsedd att tolkas i enlighet med EG-direktivet av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller del av verksamheter (77/187/EEG), det s.k. överlåtelsedirektivet. Av direktivets ingress framgår att dettas bestämmelser syftar till att skapa ett skydd för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, särskilt för att säkerställa att deras rättigheter skyddas.

I överlåtelsedirektivets artikel 1 anges att direktivet skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion. Av artikelns ordalydelse följer att arbetsdomstolen nu har att ta ställning till om det i det föreliggande fallet har skett en "lagenlig överlåtelse" och om denna i så fall har omfattat "en verksamhet eller del av en verksamhet".

Av EG-domstolens praxis på området framgår att uttrycket "lagenlig överlåtelse" skall tolkas på ett betydligt mer vidsträckt sätt än vad som traditionellt och i strikt juridisk mening innefattas i det svenska begreppet överlåtelse. Av EG-domstolens praxis framgår vidare att det för frågan om direktivets tillämplighet inte har någon avgörande betydelse att det inte finns något avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren. Direktivet kan, under närmare angivna förutsättningar, vara tillämpligt även i ett fall när ett företag lägger ut ett arbete på entreprenad för vilket man tidigare anlitat en annan entreprenör (se domen i Merckx-fallet, C 171-94 och i Süzen-fallet C-13/95). I det föreliggande målet kan konstateras att Stiftelsen Bro i Kristinehamn träffat en överenskommelse med FTF av innebörd att stiftelsen anlitar bolaget för förvaltningen av vissa fastigheter som HSB tidigare hade förvaltningsansvaret för. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund att kravet på en lagenlig överlåtelse är uppfyllt i detta fall. Parterna i målet har för övrigt inte gett uttryck för någon annan uppfattning i detta hänseende.

Den avgörande frågan i målet är i stället huruvida det som övergått är en del av en verksamhet i lagens mening. I enlighet med det synsätt som anlagts av EG-domstolen i Spijkers-domen (nr 24/85, 1986 ECR 1119) och flera andra avgöranden blir det avgörande spörsmålet om "verksamheten" vid övergången har bevarat sin identitet. Enligt vad arbetsdomstolen uttalat i AD 1995 nr 163 ger en språkjämförelse av direktivets engelska, tyska och franska texter en klar antydan om att ordet verksamhet i överlåtelsedirektivet inte står för arbetsuppgifter, utan snarare för affärsrörelse. Enligt EG-domstolen skall man ställa frågan om det som övergått kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet, enligt engelskt språkbruk en "going concern".

I enlighet med EG-domstolens praxis skall vid prövningen göras en helhetsbedömning mot bakgrund av omständigheterna vid övergången. Vid denna bedömning får enligt EG-domstolen sju kriterier särskild betydelsen nämligen

1. arten av företag eller verksamhet,

2. frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte,

3. värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten,

4. om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte,

5. om kunderna har tagits över eller inte,

6. graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen, och

7. i förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten har legat nere.

En helhetsbedömning med ledning av de nu beskrivna kriterierna skall enligt EG-domstolens praxis göras även i entreprenadsituationer (jfr AD 1995 nr 163 och 1997 nr 81). Ett sådant fall har behandlats av EG- domstolen i det nämnda Süzen-fallet. Målet handlade om en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, sade upp det avtal som han hade slutit med denne och slöt ett nytt avtal med en andra företagare för utförande av liknande uppdrag. Efter en genomgång av omständigheterna i målet uttalade domstolen att direktivet inte skall tillämpas på en sådan situation om processen inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal.

Av EG-domstolens praxis framgår att bedömningen skall göras med ledning av de tidigare nämnda kriterierna även i fall där en arbetsgivare har lagt ut viss verksamhet på entreprenad. I sin dom i Christel Schmidt-målet (C 393/92) klargjorde EG-domstolen att direktivet är tillämpligt i fall då ett företag genom ett kontrakt anförtror en serviceuppgift som exempelvis städning till ett annat företag, som därvid övertar arbetsgivaransvaret gentemot de anställda som avdelats för arbetet. Arbetstagaren hade i det fallet erbjudits anställning hos det städföretag som hade anförtrotts städningsuppgiften. EG-domstolen erinrade om att direktivet syftar till bl.a. att skydda anställda i händelse av byte av arbetsgivare och uttalade vidare att detta skydd bör gälla även om det bara är en enda anställd berörs av övergången. En liknande situation prövades av EG-domstolen i Rask-målet (C 209/91), och domstolen uttalade även där att direktivet kan vara tillämpligt om ett företag genom avtal övertar ansvaret för en viss servicefunktion inom ett företag och därvid åtar sig en arbetsgivares förpliktelser för arbetstagare som är knutna till servicefunktionen.

Vid bedömningen av det föreliggande fallet kan konstateras att FTF såvitt framkommit inte har övertagit vare sig personal eller materiella tillgångar av någon betydelse från HSB. Inte heller har några immateriella tillgångar övergått till FTF.

Verksamhetens art, till den del FTF övertagit arbetsuppgifterna, är visserligen i princip densamma före som efter överlåtelsen och verksamheten i denna del låg inte nere under någon tid. Det kan också sägas vara stor likhet mellan det sätt på vilket de i målet aktuella sysslorna utförs före och efter tillkomsten av entreprenadförhållandet. Enligt arbetsdomstolens mening är detta dock förhållanden som är hänförliga mer till de arbetsuppgifter som utförs än till den rörelse som bedrivs. Som EG-domstolen har uttalat i Süzen-domen kan en ekonomisk enhet, en "going concern", inte reduceras till att innebära den verksamhet som den bedriver. Den ekonomiska enhetens identitet följer enligt vad EG-domstolen uttalade även av andra omständigheter såsom dess personal, arbetsledning, organisation av arbetet, driftsmetoder och, i förekommande fall, det driftkapital som den förfogar över (se den angivna domen p. 15). Enbart den omständigheten att vissa arbetsuppgifter har gått över på FTF föranleder mot denna bakgrund inte bedömningen att det är fråga om övergång av en del av en verksamhet i den mening som direktivet avser.

En analys av omständigheterna i det föreliggande fallet med ledning av de av EG-domstolen angivna sju kriterierna ger enligt arbetsdomstolens mening samma utfall som i Süzen-fallet och det fall som behandlades i arbetsdomstolens dom AD 1995 nr 163. Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen därför till slutsatsen att det i detta fall inte är fråga om någon övergång av verksamhet i överlåtelsedirektivets och därmed anställningsskyddslagens mening.

Domstolens ställningstagande betyder att L.A:s anställning inte har övergått till FTF och att denne inte har blivit avskedad av detta bolag. SIF:s talan skall således avslås.

Vid denna utgång i målet skall SIF utge ersättning för svarandeparternas rättegångskostnader. Det belopp som har yrkats av dem har vitsordats.

Domslut

Arbetsdomstolen avslår Svenska Industritjänstemannaförbundets talan.

Svenska Industritjänstemannaförbundet skall ersätta svarandeparterna för rättegångskostnader med tjugotusen (20 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998-04-22, målnummer A-102-1997

Ledamöter: Nina Pripp, Erik Lempert, Palle Landin, Mats Holmgren, Anders Hagman, Jan Sjölin och Solveig Paulsson. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1998-04-22
Målnummer
A-102-1997
Lagrum
6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Litteratur
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

AD 2014 nr 28: Ett bolag utförde tidigare städning av tåg enligt ett avtal med SJ. Som en följd av att avtalet med SJ skulle upphöra sade bolaget upp de arbetstagare som arbetade med tågstädningen. Efter att...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation