AD 1998 nr 46

Parter:

Svenska Industritjänstemannaförbundet; Alliansen; Svensk Bilprovning, Aktiebolaget

Nr 46

Svenska Industritjänstemannaförbundet

mot

Allianser och Aktiebolaget Svensk Bilprovning i Vällingby.

Mellan Alliansen och SIF gäller kollektivavtal. AB Svensk Bilprovning är medlem i Alliansen och därigenom bundet av kollektivavtalet.

A.N. är medlem i SIF. Han har varit anställd som besiktningsingenjör vid AB Svensk Bilprovning sedan år 1987. Den 30 april 1996 avskedades A.N. Tvist har uppkommit om avskedandet. Tvisten har inte kunnat lösas vid förhandlingar mellan parterna.

SIF har väckt talan vid arbetsdomstolen mot Alliansen och AB Svensk Bilprovning och anfört att A.N. avskedats utan att ens saklig grund för uppsägning förlegat. SIF har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta AB Svensk Bilprovning att till A.N. utge

1. allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen (18 september 1996) till dess betalning sker och

2. ekonomiskt skadestånd med 439 560 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 20 715 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. maj 1996 t.o.m. februari 1997, på 17 964 kr från den 25 mars 1997, på 20 715 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. april 1997 t.o.m. januari 1998 och på 7 296 kr från den 25 februari 1998, allt till dess betalning sker.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att starta eget-bidrag och utbildningsbidrag skall avräknas yrkas i stället ekonomiskt skadestånd med 320 598 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 20 715 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. maj 1996 t.o.m. oktober 1996, på 8 871 kr från den 25 november 1996, på 8 307 kr från den 25 december 1996, på 7 743 kr från den 25 januari 1997, på 9 435 kr från den 25 februari 1997, på 13 452 kr från den 25 mars 1997, på 8 307 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. april t.o.m. maj 1997, på 8 871 kr från den 25 juni 1997, på 7 743 kr från den 25 juli 1997, på 8 871 kr från den 25 augusti 1997, på 8 307 kr från den 25 september 1997, på 7 743 kr från den 25 oktober 1997, på 20 715 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. november 1997 t.o.m. februari 1998 och på 7 491 kr från den 25 mars 1998, allt till dess betalning sker.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har SIF yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta AB Svensk Bilprovning att till A.N. utge

1. allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (18 september 1996) till dess betalning sker och

2. ekonomiskt skadestånd med 104 154 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 18 655 kr från den 25 i envar av månaderna fr.o.m. maj 1996 t.o.m. september 1996 till dess betalning sker.

SIF har vidare yrkat förbehåll för rätt att senare föra talan om ersättning för ekonomisk skada som kan uppkomma för tiden efter huvudförhandling i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men vitsordat skäligheten i och för sig av yrkat ekonomiskt skadestånd med 320 598 kr och ränteyrkandet. Vidare vitsordas - för det fall arbetsdomstolen skulle finna att avräkning inte skall göras för starta eget-bidrag och utbildningsbidrag - ekonomiskt skadestånd med 424 347 kr jämte ränta; för mars månad 1997 vitsordas därvid endast ett belopp 2 751 kr jämte ränta på detta belopp från den 25 samma månad.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SIF

A.N., som är född 1958, anställdes den 12 oktober 1987 vid AB Svensk Bilprovning som besiktningsingenjör. Vid Högdalens besiktningsstation fanns förutom A.N. ytterligare två besiktningsingenjörer varav U.J. var en. A.N:s arbetsuppgifter bestod främst i registreringsbesiktning av importerade och ombyggda bilar. Normalt arbetade han inte med kontrollbesiktning. Vid registreringsbesiktning har besiktningsingenjören i huvudsak att kontrollera att det av ingivna intyg framgår att bilen uppfyller de krav som ställs. Besiktningsverksamheten vid de olika besiktningsstationerna kontrolleras regelbundet av en inspektör från AB Svensk Bilprovning.

En återkommande kund vid Högdalens besiktningsstation var företaget Exclusive Cars som importerar bilar. Delägare i Exclusive Cars är B.J. och L.R. Även firman Ummers Bil, som bl.a. bygger om bilar, är en återkommande kund vid besiktningsstationen. Företrädare för Ummers Bil är U.U.

Sedan A.N. och U.J. hade bestämt att de under hösten 1995 skulle åka till USA fick de vetskap om att även B.J., L.R. och U.U. hade planerat en resa till USA för att på yrkets vägnar bevista en bilauktion. A.N. och U.J. reste med samma plan som B.J. m.fl. och bevistade även samma bilauktion. Resan bekostade A.N. och U.J. själva. När A.N. återkom från semestern blev han utlånad till en annan besiktningsstation.

Den 11 mars 1996 skulle A.N. återgå till Högdalens besiktningsstation. Vid ett telefonsamtal från U.J. fick han veta att platschefen Å.K. hade kallat till ett möte den 11 mars 1996. Anledningen till mötet var att det förelåg misstankar eller rykten om att det förekom felaktigheter beträffande blinkers vid registreringsbesiktningar. Vid mötet var förutom Å.K. även bl.a. A.N., U.J. och den facklige representanten B.J. närvarande. På mötet berättade Å.K. att sammankallandet hade skett bl.a. på grund av A.N:s och U.J:s resa till USA men att frågorna kring denna nu var utredda efter ett tidigare samtal med U.J.. Därefter övergick man till att diskutera hur man skulle komma till rätta med problemet med bilarnas blinkers. Vid registreringsbesiktning av importerade bilar måste dessa uppfylla vissa krav. Sedan en importerad bil försetts med bl.a. godkänd blinkers och inställts för registreringsbesiktning kan AB Svensk Bilprovning inte kontrollera om godkända blinkers byts ut till den ursprungliga blinkersanordningen. För att undvika misstanke om att Högdalens besiktningsstation godtog icke godkända blinkers beslutades att de bilar som genomgått registreringsbesiktning skulle fotograferas som bevis på att bilarna vid besiktningen uppfyllde gällande krav.

Dagen efter mötet, dvs. den 12 mars 1996 for A.N. på semester till USA. Eftersom han hade varit utlånad till annan besiktningsstation från det han återkom från den tidigare USA-resan fram till den 11 mars 1996 kände hans arbetskamrater på Högdalens besiktningsstation inte till vad han skulle göra under sin semester. Han hade dock inte hemlighållit resan. A.N. visste att B.J. och L.R. skulle åka till USA för att bl.a. titta på bilar. Eftersom även han var intresserad av bilar och såg en möjlighet i att få besöka bl.a. bilutställningar och bilfabriker frågade han B.J. och L.R. om det fanns någon plats kvar för honom. B.J. underrättade senare honom om att det fanns en plats kvar på grund av återbud och att priset skulle vara ca 15 000 kr. A.N. tyckte att det var dyrt men var så intresserad av resan på grund av möjligheten att få besöka bilutställningarna m.m. att han ändå valde att följa med. Han betalade 14 900 kr för resan. På grund av missförstånd skickade resebyrån fakturan för A.N:s resa till Exclusive Cars som betalade. A.N. betalade sedan till Exclusive Cars. Med på resan var ca 70 personer med bilanknytning. A.N. var den ende från AB Svensk Bilprovning. Från Exclusive Cars var B.J. och L.R. med. A.N. bodde tillsammans med övriga på hotell och deltog även i de aktiviteter som ingick i resan, bl.a. besök på bilutställning och en kryssning till Bahamas. Han ordnade själv bokningen av hemresan eftersom han ville stanna kvar längre för att hälsa på vänner. Under vistelsen i USA fick han av en rumskamrat uppgift om att resan skulle vara värd ca 20 000 kr. Med anledning härav frågade A.N. B.J. om hur det förhöll sig varvid denne underrättade honom om att han hade betalat vad resan kostade. A.N. kände inte närmare till den bonuskampanj genom vilken B.J. och L.R. hade fått sina resor betalda av ett annat företag, Klintberg & Way, som är generalagent för General Motors.

Efter hemkomsten blev A.N. informerad om att arbetsgivaren avsåg att skilja honom från anställningen. Han blev vidare av arbetsgivaren förhörd om resan till USA och om vissa intygsblanketter som hade hittats på arbetsplatsen och som var undertecknade in blanco av U.U. Blanketterna används som intyg på att fordonet uppfyller kraven på bl.a. lastsäkringsutrustning. Blanketterna är upprättade för att underlätta vid registreringsbesiktningar på stationen. Anledningen till att blanketterna fanns undertecknade in blanco på besiktningsstationen var att U.U. hade lämnat dessa där för det fall hans anställda skulle ha glömt ta med sig ett intyg till registreringsbesiktningen. U.U. hade inte möjlighet att personligen inställa alla fordon som hans firma åtgärdat för registreringsbesiktning, men ville vara den som skrev under intygen. Inspektören P-O.F. hade vid tidigare inspektion på Högdalens besiktningsstation uppmärksammat att in blanco undertecknade blanketter fanns på besiktningsstationen. Det enda denne påtalade mot förfarandet var att det var olämpligt med hänsyn till U.U. eftersom obehöriga skulle kunna nyttja blanketterna. När U.U:s firma besiktigar en bil har det hänt att A.N. på de intyg som U.U. hade med sig fyllt i vissa uppgifter om registreringsnummer m.m. Anledning var att dessa uppgifter härigenom blev tydligt nedtecknade. A.N. har dock inte fyllt i uppgifter på någon in blanco undertecknad blankett. De in blanco undertecknade blanketterna som finns på besiktningsstationen är samma blankett som U.U:s firma använder när U.U. eller dennes anställda har med sig ett intyg. - Med anledning av vad som förevarit vid resan till USA och intygen blev A.N. avskedad den 30 april 1996.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande att varken grund för avskedande eller ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Det vitsordas att en befattningshavare vid AB Svensk Bilprovning måste iaktta särskild noggrannhet och inte får ha sådana bindningar till annan att hans opartiskhet kan ifrågasättas med hänsyn till att verksamheten som bedrivs vid AB Svensk Bilprovning innefattar myndighetsutövning. Vid mötet den 11 mars 1996 fick A.N. av arbetsgivaren uppgifter om att den tidigare resan till USA - som hade bekostats av A.N. själv och på vilken kunder till AB Svensk Bilprovning deltog - var godkänd och A.N. hade därmed anledning tro att det inte fanns skäl att ifrågasätta den senare resan till USA vilken även den bekostades av A.N. själv. Reglerna i personalhandboken och kraven på opartiskhet och objektivitet är inte detaljerade. A.N. trodde att resan var värd vad han hade betalat och han hade heller inte innan han påbörjade resan anledning tro att den var värd mer.

Vad gäller in blanco-intygen har AB Svensk Bilprovnings inspektör P-O.F. inte haft någon invändning mot användandet av dessa. Genom P-O.F:s agerande har den praktiska lösningen med in blanco-intyg accepterats. A.N. har heller inte fyllt i redan undertecknade intyg.

Någon avräkning skall inte ske för starta eget-bidrag och utbildningsbidrag som utgivits till A.N. Såsom framgår av arbetsdomstolen dom 1997 nr 130 kan avräkning för utbildningsbidrag från försäkringskassan ske om det inte framkommit att bidraget återkrävs av försäkringskassan med anledning av att ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön utges för samma tid. Enligt uppgift från AMS kommer troligen starta eget-bidrag och utbildningsbidrag att återkrävas för det fall arbetstagaren erhåller skadestånd. Någon avräkning skall inte ske.

Arbetsgivarparterna

AB Svensk Bilprovning har monopol på bilbesiktningsverksamhet och i verksamheten ingår myndighetsutövning. Särskilda krav måste därför ställas på objektivitet och opartiskhet.

AB Svensk Bilprovnings besiktningsverksamhet består utöver kontrollbesiktningar även i att utföra registreringsbesiktningar av bl.a. importerade bilar. Registreringsbesiktningarna utförs av särskilt utbildade besiktningsingenjörer. Vid Högdalens besiktningsstation fanns tre besiktningsingenjörer, bl.a. A.N.. Besiktningsingenjörerna får genomgå en omfattande utbildning angående etiska regler och jävsfrågor.

Besiktningsingenjörernas arbete med registreringsbesiktningar består bl.a. i att kontrollera huruvida importerade bilar uppfyller svenska krav. Som underlag för dessa besiktningar skall ett intyg uppvisas avseende de ändringar och åtgärder som vidtagits på fordonet för att anpassa det till svenska krav.

Exclusive Cars importerar bilar, främst s.k. vans, från USA. För att dessa bilar skall godkännas i Sverige krävs bl.a. att deras lastsäkringsanordning byggs om. Vid besiktning krävs därför intyg om att bilen byggts om så att den uppfyller svenska normer.

I början av mars 1996 fick platschefen Å.K. genom rykten höra att vissa fordon som importerats av Exclusive Cars hade godkänts vid besiktning trots att bilarna inte uppfyllde svenska krav. Vidare kom det till Å.K:s kännedom att det påstods att någon vid besiktningsstationen hade mottagit belöning. På Högdalens besiktningsstation var det främst A.N. som besiktigade bilar från Exclusive Cars. Med anledning av ryktena besökte Å.K. Exclusive Cars och konstaterade att åtta av det trettiotal bilar som fanns för försäljning inte uppfyllde gällande krav. Fem av de åtta hade besiktigats vid stationen i Högdalen.

Å.K. kallade de tre besiktningsingenjörerna vid Högdalens besiktningsstation till möte den 11 mars 1996, vid vilket han informerade om de rykten som förekommit. Vid mötet beslutades att bilarna fortsättningsvis skulle fotograferas för att förhindra att besiktningsstationen misstänktes för att godkänna felaktig utrustning. Å.K. uppgav vidare att ett streck skulle dras över vad som tidigare hade förekommit angående den resa A.N. och U.J. företagit tillsammans med bl.a. företrädarna för Exclusive Cars och Ummers bil men betonade samtidigt vikten av att det inte fick förekomma några ekonomiska bindningar mellan besiktningsingenjörerna och AB Svensk Bilprovnings kunder.

Den 12 mars 1996, dvs. dagen efter mötet, åkte A.N. till USA på en resa som Exclusive Cars erlade betalning för. Resan var värd minst 20 000 kr. A.N. betalade 14 900 kr varav 800 kr avsåg ombokningskostnad. Före avresan erhöll A.N. ett program av vilket framgick vad som ingick i resan. I resan, som omfattade tolv dagar, ingick bl.a. hotell med frukost, studiebesök på en "truck-plant" eller Henry Ford-museet, studiebesök på AC Filterfabrik, studiebesök på Corvettes fabrik och museum, fyra resor med inrikesflyg, transfer till och från hotellen och flygplatserna, ett dagpass till Disney World samt fyra dagars kryssning till Bahamas med katalogkurs varje dag, ett cocktail-party och middag varje kväll. Resan var en studie- och konferensresa avsedd som en bonus från General Motors till samarbetande företag, bl.a. Exclusive Cars. A.N. har således för resan betalat mycket mindre än vad den verkligen var värd och därmed erhållit en avsevärd rabatt. Han borde ha insett att resan var värd mycket mer än vad han betalade.

AB Svensk Bilprovning fick vetskap om att A.N. var med på bonusresan med Exclusive Cars. När A.N. återkom till arbetet efter semestern blev han omplacerad. Under denna tid hittades i A.N:s skrivbord besiktningsintyg undertecknade in blanco av U.U. Vid närmare utredning har man bland besiktningsprotokollen återfunnit liknande intyg med U.U:s namnteckning som använts vid besiktning. Vid jämförelse av handstil framgår att det uppenbarligen är A.N. som fyllt i övriga uppgifter på intyget. Inspektören P-O.F. har inte haft någon kännedom om nyttjandet av in blanco-intyg. Om något sådant hade kommit till hans kännedom hade han satt stopp för en sådan hantering.

Sammanfattningsvis görs gällande att grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning förelegat. A.N. har av en kund till AB Svensk Bilprovning köpt en resa värd minst 20 000 kr för vilken har erlagt betalning med 14 900 kr. I sin myndighetsutövning som besiktningsingenjör får A.N. inte inlåta sig i ekonomiska relationer med bl.a. kunder vilket kan riskera opartiskheten. A.N:s anknytning till Exclusive Cars var olämplig och han borde ha insett att resan var värd mycket mer än vad han betalade. Även om A.N. inte insåg detta har grund för avskedande förelegat. A.N., har trots att man på ett möte den 11 mars 1996 diskuterat en tidigare resa till USA och erinrat om vikten av opartiskhet, underlåtit att informera arbetsgivaren om den resa han då redan hade planerat. A.N. agerande vad avser resan är så flagrant att enbart omständigheterna kring denna utgör grund för avskedande.

A.N. har dessutom använt av U.U:s in blanco undertecknade intyg vid registreringsbesiktning. Genom att använda intygen har han i princip accepterat intyg som inte är riktiga. A.N. hade i sitt arbete vid Högdalens besiktningsstation och genom sin ställning som en av tre besiktningsingenjörer med särskild utbildning en förtroendeställning. AB Svensk Bilprovnings förtroende för A.N. är genom hans agerande förbrukat.

A.N. har grovt åsidosatt sina åliggande gentemot AB Svensk Bilprovning och saklig grund för avskedande föreligger. I andra hand görs gällande att saklig grund för uppsägning förelegat.

Av arbetsdomstolens dom 1997 nr 130 framgår att avräkning skall ske för utbildningsbidrag. Vad gäller det av förbundet i första hand framställda yrkandet om ersättning för ekonomisk skada kan endast ett belopp om 424 347 kr vitsordas då A.N. för mars månad 1997 endast har rätt till ett skadestånd motsvarande skillnaden mellan full lön och den sjukersättning har erhållit. Mellanskillnaden uppgår till 2 751 kr.

Domskäl

Bakgrund

A.N. var en av tre besiktningsingenjörer vid AB Svensk Bilprovnings besiktningsstation i Högdalen. I hans arbetsuppgifter ingick bl.a. att utföra registreringsbesiktning av importerade bilar. Vid registreringsbesiktning har besiktningsmannen bl.a. att kontrollera inlämnade intyg där fordonsägaren, importören eller annan intygar att fordonet uppfyller gällande svenska krav. En återkommande kund vid Högdalens besiktningsstation var företaget Exclusive Cars som importerar bilar. Delägare i Exclusive Cars är B.J. och L.R. Även firman Ummers Bil, som bl.a. bygger om bilar, var en återkommande kund vid stationen. Företrädare för Ummers Bil är U.U.. Under våren 1996 företog A.N. en resa till USA tillsammans med bl.a. företrädarna för Exclusive Cars; B.J. och L.R. I A.N:s skrivbord på stationen i Högdalen har hittats ett antal intyg som var avsedda att användas vid registreringsbesiktning av fordon och som varit undertecknade in blanco av företrädaren för Ummers bil, U.U.

Tvisten

A.N. avskedades den 30 april 1996 från sin anställning som besiktningsingenjör hos AB Svensk Bilprovning. Förbundet har väckt talan mot bolaget och under påstående i första hand att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning yrkat förpliktande för bolaget att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till A.N. Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena och sammanfattningsvis gjort gällande att A.N. genom deltagandet i resan och förfarandet med de in blanco undertecknade intygen grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget och att grund för avskedande eller i andra hand saklig grund för uppsägning föreligger.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran A.N. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med besiktningsingenjören U.J., företrädarna för Exclusive Cars B.J. och L.R., företrädaren för Ummers Bil U.U. och SIF:s facklige företrädare på arbetsplatsen B.J. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med platschefen Å.K., inspektören P-O.F. och regionchefen O.L. Omfattande skriftlig bevisning har åberopats av arbetsgivarparterna.

Förelåg grund för avskedande ?

Vad som förekommit i anslutning till A.N:s resa till USA under våren 1996 är i stora delar ostridigt och kan sammanfattas på följande sätt. A.N. hade fått kännedom om att företrädarna för bolaget Exclusive Cars, B.J. och L.R., skulle resa till USA för att bl.a. titta på bilar. Efter förfrågan fick han följa med på resan sedan en plats blivit ledig på grund av återbud. Före avresan fick A.N. program för "Klintberg & Way studie- & konferensresa till USA". Klintberg & Way är ett företag inom bilbranschen. Av programmet framgick hur resan var upplagd och vilka aktiviteter som ingick. I resan, som omfattade tolv dagar, ingick bl.a. flygresa till och från USA, fyra resor med inrikesflyg i USA, hotell med frukost, transfer till och från hotellen och flygplatserna, studiebesök på en "truck-plant" eller Henry Ford-museet, studiebesök på AC Filterfabrik, studiebesök på Corvettes fabrik och museum, ett dagpass till Disney World samt fyra dagars kryssning till Bahamas med katalogkurs varje dag, ett cocktail-party och middag varje kväll. För resan betalade A.N. 14 900 kr till Exclusive Cars som redan hade erlagt betalning till resebyrån. B.J. och L.R. hade fått resan betald av Klintberg & Way som en bonus för inköp som Exclusive Cars hade gjort från Klintberg & Way.

Arbetsgivarparternas inställning är att A.N:s deltagande i resan till USA i sig är tillräckligt för ett avskedande. Enligt 18 § anställningsskyddslagen får avskedande ske om arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren.

Vid bedömningen av om A.N. genom deltagandet i resan till USA kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget måste också följande ostridiga förhållanden beaktas. Den verksamhet som bolaget bedriver vid besiktning av bilar innefattar myndighetsutövning och det är därför av vikt att en befattningshavare vid bolaget iakttar särskild noggrannhet och inte har sådana bindningar till annan att hans opartiskhet kan ifrågasättas. Resan anordnades av och för företag i bilbranschen, bl.a. Exclusive Cars. Detta företag var en återkommande kund som för registreringsbesiktningar anlitade stationen i Högdalen där A.N. och två andra besiktningsingenjörer utförde sådana besiktningar. Det var genom i vart fall förmedling av företrädare för Exclusive Cars som A.N. kunde anmäla sig till och delta i resan, i vilken även företrädare för Exclusive Cars deltog.

I ett par avseenden har dock parterna skilda uppfattning. Det gäller bl.a. vad som förekom vid det möte som ostridigt hölls dagen före A.N:s avresa till USA. Man är visserligen ense om att det vid det tillfället sades att ett streck skulle dras över en tidigare av A.N. och U.J. företagen och ifrågasatt resa till USA och att man i fortsättningen skulle fotografera besiktigade bilar för att undvika misstankar om felaktigheter. Enligt arbetstagarsidan förekom inget annat. Arbetsgivarsidan har dock hävdat att Å.K. också betonade vikten av att det inte fick förekomma ekonomiska bindningar mellan besiktningsingenjörerna och bolagets kunder. Den utredning som förebringats i denna del visar enligt arbetsdomstolens mening inte helt klart vad som sagts vid det tillfället. Arbetsgivarsidan har emellertid också åberopat utdrag ur bolagets personalhandbok och ur den för bolaget som kontrollorgan gällande författningen (STAFS 1994:9). Av det förra framgår, under rubriken Jäv, att en anställd inte får besiktiga bl.a. fordon som tillhör kunder som den anställde har sådan personlig eller ekonomisk anknytning till som objektivt kan påverka oberoendet; vidare ges rådet att i tveksamma situationer begära information hos närmaste chef. Av det senare framgår, under rubriken OBEROENDE, OPARTISKHET OCH INTEGRITET, att kontrollorganet och dess personal skall vara fri från kommersiell, ekonomisk eller annan påverkan som kan inverka på dess bedömningar. Dessa bestämmelser, som A.N. måste ha varit medveten om, borde enligt arbetsdomstolen ha föranlett honom att överväga bl.a. om han efter resan till USA skulle kunna utföra besiktningar av bilar tillhöriga Exclusive Cars, som var en återkommande kund hos bolaget.

Parterna har också skilda uppfattningar om värdet av A.N:s resa. En viss oklarhet råder om han betalat även en ombokningsavgift om 800 kr. Arbetsgivarsidan har gjort gällande att resan var värd ca 20 000 kr, något som arbetstagarsidan inte kunnat vitsorda utan hävdat att A.N. genom sin betalning av 14 900 kr betalt hela resans värde eller i vart fall haft anledning att tro att han gjort det. I denna del har arbetsgivarparterna åberopat ett besiktningsutlåtande utfärdat av en av Stockholms Handelskammare förordnad besiktningsman som beräknat resans värde till ca 20 000 kr.

Enligt arbetsdomstolens mening finns det knappast anledning att ifrågasätta den gjorda värderingen. Men oavsett resans värde uttryckt i kronor framstår det som klart att det var fråga om en resa som inte vem som helst kunde delta i. Det var som nämnts en av Klintberg & Way anordnad studie- och konferensresa för företag i bilbranschen. Det framstår enligt arbetsdomstolens mening som helt klart att en utanför branschen stående person inte skulle för egen del kunna ordna en resa med de inslag som denna resa hade till ett pris som motsvarar det belopp som A.N. erlagt för resan.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner arbetsdomstolen att A.N. genom att delta i den aktuella resan grovt åsidosatt sina åligganden gentemot bolaget. Arbetsdomstolen beaktar därvid särskilt att bolagets anseende allvarligt kunnat skadas av A.N:s handlande och att anseendet kan skadas ytterligare om han får behålla sin anställning hos bolaget. Bolaget har mot bakgrund härav fog för sin inställning att dess förtroende för A.N. är förbrukat. Bolaget har alltså varit berättigat att genom avskedande skilja A.N. från hans anställning.

På grund av det ovan anförda har arbetsdomstolen inte anledning att ta ställning till betydelsen av de in blanco undertecknade intyg som funnits i A.N:s skrivbord.

Vid denna utgång skall SIF förpliktas utge ersättning för arbetsgivarsidans rättegångskostnader. Om det yrkade beloppet råder inte tvist.