AD 1998 nr 49

Parter:

Staten genom Luftfartsverket; Statstjänstemannaförbundet

Nr 49

Staten genom Luftfartsverket

mot

Statstjänstemannaförbundet.

Arbetsgivarverket och samtliga huvudorganisationer för statstjänstemän träffar regelmässigt centrala kollektivavtal, ramavtal om löner, RALS, för bl.a. Luftfartsverkets och Statstjänstemannaförbundets (ST) räkning. På grundval därav träffar i sin tur Luftfartsverket och ST:s sektion för anställda inom Luftfartsverket, ST-Luftfart, lokala kollektivavtal om löner för anställda inom Luftfartsverket.

Flygledarna G.H. och L.L., som varit anställda hos Luftfartsverket, är medlemmar i ST.

Mellan å ena sidan Luftfartsverket och å andra sidan var och en av G.H. och L.L. träffades under första halvåret 1993 som gott som helt likalydande överenskommelser om deras tjänstgöringsförhållanden. Överenskommelsen avseende L.L. innehåller följande.

ÖVERENSKOMMELSE

Genom denna överenskommelse regleras tjänstgöringsförhållandet och anställningsvillkoren för flygledaren L.L. under dennes tjänstledighet och tjänstebefrielse från anställningen i Luftfartsverket.

1. L.L. kvarstår i sin anställning intill den tidpunkt då han avgår med ålderspension eller till den tidigare tidpunkt då anställningen kan komma att upphöra på grund av sjukpension eller egen uppsägning.

2. L.L. beviljas tjänstledighet med C-avdrag för enskild angelägenhet med 25 % av heltidstjänstgöring. Tjänstledigheten påverkar inte den statliga ålderspensionen enligt PA-91 avtalet.

3. L.L. meddelas tjänstebefrielse med 75 % av heltid vilket innebär att han inte behöver stå till arbetsgivarens förfogande.

L.L. äger rätt att utanför Luftfartsverket utföra arbete eller bedriva ekonomisk verksamhet som ej konkurrerar med Luftfartsverkets verksamhet (konkurrensbisyssla).

5. Under tid för tjänstebefrielse uppbär L.L. lön med 75 % av heltidstjänstgöring enligt gällande kollektivavtal. Med lön avses grundlön, fasta lönetillägg och ett genomsnittsbelopp av utbetalda instruktörstillägg och obekvämtidstillägg beräknat på de tre kalenderår som föregår det år då denna överenskommelse börjar gälla.

Under tjänstebefrielsen behåller L.L. övriga anställningsförmåner, dock inte förmån av rikskuponger.

Den årssemester som intjänas enligt kollektivavtal skall anses vara utlagd under tid för tjänstebefrielse.

6. L.L. har skyldighet att till arbetsgivaren anmäla om hans personliga förhållanden ändras på sådant sätt att anställningen enligt bestämmelser i avtal, lag eller författning kan komma att upphöra.

Denna överenskommelse gäller from 1993-07-01 intill den tidpunkt då anställningen inom Luftfartsverket upphör.

Den 30 april 1996 träffade Luftfartsverket och ST-Luftfart kollektivavtal på lokal nivå rörande ändrade avlöningsförmåner enligt RALS 1995-1998. Avtalet innehåller bl.a. följande rubrik och bestämmelse.

Avtal rörande ändrade avlöningsförmåner enligt RALS 1995-1998 för tjänster vid Luftfartsverket. Flygtrafiktjänsten

§ 1

Löneförhandlingen avses gälla fr o m 1996-01-01 om inte annat anges.

- - - -

§ 4

Lönetariffer och garantilöner för flygledare och flygledarassistenter redovisas i underbilaga 1.

Den i underbilagan redovisade lönetariffen innebar bl.a. att månadslönen för flygledare enligt slutsteget i tariffen höjdes från 26 264 kr till 28 400 kr fr.o.m. den 1 januari 1996.

Mellan parterna har uppkommit tvist huruvida G.H. och L.L. omfattas av kollektivavtalet den 30 april 1996 och därmed är berättigade till löneförhöjning enligt avtalets lönetariff.

ST begärde i skrift till Luftfartsverket den 15 oktober 1996 att Luftfartsverket skulle utbetala månadslön till var och en av G.H. och L.L. med 21 300 kr, dvs. 75 procent av det nya lönetariffbeloppet 28 400 kr per månad. Den angivna månadslönen skulle utges fr.o.m. den 1 januari 1996. Som grund för kravet åberopades det lokala kollektivavtalet den 30 april 1996.

Sedan parterna förhandlat i tvisten utan att kunna enas har staten genom Luftfartsverket väckt talan i arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förklara att G.H. och L.L. inte har rätt till den ersättning som ST yrkat för deras räkning i anmälan om lönefordran den 15 oktober 1996.

ST har bestritt käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Staten

Luftfartsverket är ett statligt affärsverk med omkring 4 000 anställda. Affärsverksamheten består främst av drift av 19 statliga flygplatser och av flygtrafikledning. Flygtrafikledningen handhas av en särskild affärsenhet inom Luftfartsverket som kallas Flygtrafiktjänsten, ANS. Inom ANS utövas flygtrafikledningen av omkring 700 flygledare och omkring 100 flygledarassistenter.

På grundval av besparingsdirektiv från regeringen utfärdade Luftfartsverkets generaldirektör år 1992 ett besparingsdirektiv, BESK, vilket anbefallde personalminskningar inom Luftfartsverkets olika affärsenheter. Den enda lösning som i praktiken stod till buds inom ANS för att få till stånd en minskning av antalet flygledare var att träffa frivilliga överenskommelser med äldre flygledare. Man behövde därför få fram ett erbjudande som var attraktivt för denna kategori. Det enda som i praktiken hade visat sig vara attraktivt var att erbjuda en förtidspensioneringslösning. För att kunna minska antalet flygledare, som hade en avtalad pensionsålder redan vid 60 år, var man tvungen att skapa en möjlighet till avgång redan från 55 års ålder. Eftersom det statliga pensionsavtalet medgav avtalspension först från 60 års ålder var det inte möjligt att erbjuda flygledarna avtalspension och på så sätt minska antalet flygledare.

G.H., den dåvarande ställföreträdande chefen för ANS, fick i uppdrag att försöka ta fram ett erbjudande till flygledarna om förtida avgång redan från 55 års ålder som var förenligt med det statliga pensionsavtalet. Han kom så småningom fram till en konstruktion med 25 procent tjänstledighet med s.k. C-avdrag och 75 procent pro forma anställning utan tjänstgöringsskyldighet, dvs. med tjänstebefrielse. Rent formellt skulle alltså anställningen bestå. För att åstadkomma den rätta ersättningsnivån om 75 procent av lönen, tog man 25 procent tjänstledighet med C-avdrag (dvs. helt löneavdrag) och för att åstadkomma vad som i realiteten innebar förtida avgång eller pensionering blev det tjänstebefrielse med resterande 75 procent. Konstruktionen kom materiellt att motsvara avtalspension enligt det statliga trygghetsavtalet och kallades "55+".

G.H. hade under november-december 1992 när han tog fram konstruktionen ett flertal kontakter med företrädare för ST-Luftfart. Avsikten var att få konstruktionen ordentligt förankrad hos den fackliga organisationen innan något erbjudande lämnades till de berörda flygledarna. I skrift den 16 november 1992 presenterade G.H. konstruktionen och lade samtidigt fram ett förslag till överenskommelse. Punkten 4 i den föreslagna överenskommelsen hade följande lydelse. ". . . uppbär lön med 75 % av heltidstjänstgöring enligt gällande kollektivavtal under tid för tjänstebefrielse. Med lön avses grundlön och fasta lönetillägg". Efter vissa kontakter med ST-Luftfart kom parterna efter begäran från ST- Luftfarts sida överens om en ny definition av "lön". Med beaktande därav lade G.H. den 3 december 1992 fram ett nytt förslag till överenskommelse. Förslaget tillställdes bl.a. ST-Luftfarts företrädare Alf Månsson och S.W.. Enligt punkten 5 i det nya förslaget till överenskommelse definierades "lön" enligt följande. "Med lön avses grundlön, fasta lönetillägg och ett genomsnittsbelopp av utbetalda instruktörstillägg och obekvämtidstillägg beräknat på de tre kalenderår som föregår det år då 55+ tas ut." Efter ytterligare kontakter med ST- Luftfart och bearbetning av materialet från G.H:s sida lade denne den 17 december 1992 fram ett nytt presentationsbrev. Enligt punkten 4 skulle generella löneförändringar även omfatta arbetstagare med 55+. Punkten i fråga tillkom efter propåer från ST-Luftfart om att även de personer som omfattades av 55+ skulle tillförsäkras någon form av framtida löneökning för att på det viset åstadkomma någon form av värdesäkring av ersättningen.

Under första halvåret 1993 träffade Luftfartsverket de enskilda överenskommelserna med G.H. och L.L. om avgång enligt 55+.

Av flygledarna har omkring 2/3 eller 500 anställda lön enligt lönetariffer i kollektivavtal medan 1/3 eller 200 anställda har individuellt överenskomna eller personliga löner. Vid avgången under år 1993 hade G.H. och L.L. tarifflön. L.L:s fasta månadslön uppgick vid avgången per den 1 juli 1993 till 25 541 kr enligt den dåvarande lönetariffens slutsteg. Genom RALS 1993-1995 höjdes den 1 januari 1994 det s.k. 55 + underlaget genom ett generellt påslag om 255 kr. Den generella förändringen påverkade 55 + underlaget. Därefter uppgick L.L:s månadslön till 25 796 kr. Den 1 juli 1994 ändrades lönetarifferna för flygledare. De förändringarna påverkade inte 55+ underlaget vilket den gången skedde utan några protester.

Efter RALS 1993-1995 kom RALS 1995-1998, vilket gäller fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 mars 1998. I lönebestämmelserna angavs vissa grundläggande faktorer för lönesättningen såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som var förenade med arbetsuppgifterna samt även de anställdas skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsföremålen. Vidare angavs att lönesättningen skulle utformas så att den stimulerade till engagemang och utveckling i arbetet och bidrog till en ändamålsenlig lönedifferentiering och uppfattades som rättvis i förhållande till arbetsresultat och arbetsinsatser. Beträffande löneökningar angav RALS 1995-1998 att månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1995 skulle höjas generellt med 1,8 procent. Den generella höjningen omfattade även G.H. och L.L. Deras månadslöner uppgick därefter till 26 264 kr. Vidare skulle det den 1 januari 1996 bildas ett löneutrymme om lägst 4 procent av medlemmarnas månadslön per den 31 december 1995, vilket i sin helhet skulle fördelas i lokala förhandlingar i enlighet med avtalets principer för lönesättning. Några generella påslag skulle däremot inte utgå. Slutligen skulle det den 1 januari 1997 bildas ett utrymme om lägst 3,3 procent. Det skulle utbetalas 300 kr per månad till varje heltidsarbetande medlem, om inte lokala parter överenskom annat. Resterande del av löneutrymmet skulle fördelas i lokala förhandlingar i enlighet med avtalets principer för lönesättning.

I förhandlingarna inför det lokala avtalet den 30 april 1996 om ändrade avlöningsförmåner enligt RALS 1995-1998 för tjänster vid Luftfartsverket, Flygtrafiktjänsten, deltog G.H. och J.K. för Luftfartsverkets räkning. S.W. deltog för ST:s räkning, dock endast i slutskedet. Av § 4 i förhandlingsprotokollet framgår att parterna efter gemensamma och enskilda överläggningar enades enligt bilaga 1 vilken utgör själva avtalet. Av § 1 i avtalet framgår att det gällde fr.o.m. den 1 januari 1996. Av § 2 i avtalet framgår bl.a. att parterna var överens om fördelningen av löneutrymmet för både 1996 och 1997, att det totala löneutrymmet för 1996/1997 uppgick till 28 miljoner kr och att parterna avtalade bort det generella påslaget om 300 kr per månad för avtalsåret 1997.

De personer som omfattades av 55+ var inte inräknade i beräkningsunderlaget för potten. Någon avräkning av kostnaderna för löneförhöjningar gjordes inte heller för denna grupp. Beräkningsunderlaget redovisades öppet till ST:s förhandlare och parterna var utan närmare diskussion helt överens om att dessa personer inte skulle omfattas. Parterna gick gemensamt igenom antalet personer i de olika tariffstegen och vilka kostnader eventuella löneförändringar skulle medföra för slutsumman. I själva löneförhandlingen talade man överhuvudtaget inte om 55+. Att dessa personer inte var aktuella var då klart eftersom de redan inledningsvis undantagits i beräkningsunderlaget. Parterna gjorde motsvarande genomgång individ för individ för de flygledare som hade individuell lön. Även här var parterna överens om att de flygledare som omfattades av 55+ inte skulle få del av löneökningarna.

ST hade således avtalat bort rätten till det generella påslaget om 300 kr per månad och ändringarna i tarifferna gällde enligt parternas överenskommelse inte 55+. G.H. och L.L. fick därmed inte någon löneökning alls, medan de flygledare som ännu var i aktiv tjänst erhöll en kraftig löneökning. Om G.H. och L.L. hade omfattats av de löneökningar som man kom överens om genom kollektivavtalet skulle de ha haft en månadslön om 28 400 kr fr.o.m. den 1 januari 1996. Detta skulle ha inneburit en mycket kraftig löneökning för dem. Om ST:s förhandlare hade menat att de arbetstagare som omfattades av 55+ skulle ha rätt till framtida avtalade löneökningar utöver de generella påslagen, hade det ålegat förbundet att i förhandlingarna tydliggöra detta för arbetsgivaren. Detta gäller i synnerhet eftersom det skulle ha varit fråga om en så extraordinär löneökning.

De ändringar i lönetarifferna som gjordes per den 1 juli 1994, och var hänförliga till RALS 1993-1995, omfattade som nämnts inte 55+. ST borde därför ha förstått att 55+ inte heller nu skulle omfattas av ändringarna i tarifferna.

Mot denna bakgrund görs gällande följande. Det är en allmän huvudregel i kollektivavtalssammanhang att en arbetstagare som avgått från aktiv tjänst inte utan särskilda bestämmelser därom omfattas av ändringar i kollektivavtal som tillkommit efter avgången. Principen framgår bl.a. av arbetsdomstolens avgörande 1997 nr 102. Ramavtalen RALS 1993-1995 och 1995-1998 anger vidare grundläggande faktorer för lönesättningen som visar att avtalen förutsätter att arbetstagare för att komma i åtnjutande av individuella löneökningar skall vara i aktiv tjänst. Detsamma uttrycks genom föreskriften att pottfördelning skall ske enligt principerna för lönesättning i ramavtalen. Principen illustreras av hur det gick till när 55+ konstruktionen ursprungligen presenterades. ST begärde då att det uttryckligen skulle framgå att den flygledare som skrev på en särskild överenskommelse inte avtalade bort framtida generella lönepåslag. Staten gick med på att detta särskilt angavs i det presentationsbrev som tillställdes de flygledare som kunde komma i fråga för 55+. Att särskilt betona detta hade inte varit nödvändigt om den princip som ST nu hävdar varit riktig. Detta tillmötesgående från statens sida hade sin grund just i principen att ändringar i kollektivavtal inte utan uttrycklig angivelse omfattar arbetstagare som har lämnat aktiv tjänst. Det lokala avtalet den 30 april 1996 träffades under samma förutsättning, dvs. att löneökningarna inte utan särskild angivelse gäller för dem som lämnat aktiv tjänst.

De enskilda överenskommelserna innebar att G.H. och L.L. var att betrakta som avgångna från aktiv tjänst. De var tjänstgöringsbefriade och stod inte till arbetsgivarens förfogande. De medgavs rätt att ta annat arbete, med full lön, och att bedriva annan ekonomisk verksamhet så länge denna inte konkurrerade med Luftfartsverkets verksamhet. När parterna ingick kollektivavtalet den 30 april 1996 var de överens om att de personer som hade lämnat aktiv tjänst och arbetsplatsen, såsom G.H. och L.L., inte skulle omfattas av avtalet. G.H. och L.L. har därför inte rätt till de 1996 avtalade löneförhöjningarna.

ST

Det faktiska händelseförlopp och den bakgrundsbeskrivning som Luftfartsverket lämnat vitsordas i huvudsak.

G.H. och L.L. har numera avgått med ålderspension, G.H. fr.o.m. den 1 november 1996 och L.L. fr.o.m. den 1 januari 1998.

G.H. och L.L. uppbar år 1996 lön baserad på slutsteget i lönetariffen, 26 264 kr per månad. Enligt kollektivavtalet den 30 april 1996 skulle G.H. och L.L. fr.o.m. den 1 januari 1996 ha fått en månadslön baserad på tariffbeloppet 28 400 kr.

Det vitsordas att parterna fört de diskussioner som Luftfartsverket har angett och att de enskilda överenskommelserna ingicks mellan Luftfartsverket och G.H. respektive L.L. under första halvåret 1993. Överenskommelserna påverkar dock inte Luftfartsverkets skyldighet att utbetala lön i enlighet med kollektivavtalet den 30 april 1996. G.H. och L.L. ingick de enskilda överenskommelserna under förutsättning att de skulle kunna få del av den framtida löneutvecklingen för flygledare i aktiv tjänst. Ingenting i de enskilda överenskommelserna ger heller stöd för att G.H. och L.L. skulle vara fråntagna rätten till de framtida löneökningar som kunde följa av lokala eller centrala kollektivavtal. Av punkten 1 i de enskilda överenskommelserna framgår att de kvarstod i sina anställningar intill den tidpunkt då de avgick med ålderspension eller sade upp sig själva. Såväl G.H. som L.L. hade vid tidpunkten för avtalsförhandlingarna år 1996 inte avgått med ålderspension och inte heller själva sagt upp sig. Av punkterna 2 och 3 i överenskommelserna framgår att det inte är fråga om förtidspension utan att överenskommelserna gäller tjänstledighet och tjänstebefrielse. De kvarstod alltså i sina respektive anställningar även efter att de ingått de enskilda överenskommelserna. Vidare framgår av punkten 5 i de enskilda överenskommelserna att lön utgår enligt gällande kollektivavtal. Tanken har alltså varit att lön skall utgå enligt vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal; detta avser även framtida avtal. Arbetstagarna skall för övrigt enligt konstruktionen kvarstå i sina anställningar och då är det naturligt att lön skall utgå enligt vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal.

Det var mot den nu angivna utgångspunkten som Luftfartsverkets företrädare J.K. i juni 1996 angav att han ville undanta de flygledare som omfattades av 55+ från tariffändringarna. Detta var i samband med att underbilagorna till förhandlingsprotokollet skulle justeras. J.K. skickade så sent som den 13 juni 1996 ett s.k. e-mail till ST:s förhandlare S.W. E-mailet innehöll flera exempel på hur hög lönekostnaden skulle bli om man inte undantog 55+ från löneökningarna. Bl.a. nämndes L.L. och den lön som Luftfartsverkets företrädare angav för honom var den lön som ST nu hävdar att han har rätt till. I meddelandet angavs alltså en månadslön om 28 400 kr fr.o.m. den 1 januari 1996 och om 30 200 kr i månaden fr.o.m. den 1 januari 1997. Detta meddelande från J.K. visar att man även från Luftfartsverkets sida uppfattat avtalssituationen så att också anställda med 55+ omfattades av ändringarna i lönetarifferna, såvida inte annat klargjordes.

Eftersom frågan om anställda med 55+ inte hade varit uppe till diskussion mellan parterna vid avtalsförhandlingarna i april 1996 motsatte sig S.W. att undantag i avtalstexten skulle göras i detta sena skede av förhandlingarna. Något undantag för arbetstagare med 55 + kom därför inte att föras in i kollektivavtalet. Kollektivavtalet och vad som förevarit under förhandlingarna innehåller överhuvudtaget inget som gör att G.H. och L.L. skulle falla utanför löneökningarna enligt kollektivavtalet. Det är inte riktigt att avtalsparterna var överens om att 55+ inte skulle omfattas av de tariffändringar som gjordes i 1996 års avtal.

Det är riktigt att ST år 1993 inför presentationen av 55+ ville tillförsäkra flygledarna en uttrycklig rätt till framtida generella lönepåslag. Skälet till detta var att det i och för sig var tänkbart att i framtida kollektivavtal undanta arbetstagare med 55+ från framtida generella lönepåslag, något som ST alltså önskade göra omöjligt.

Sammanfattningsvis görs gällande att G.H. och L.L. omfattas av ändringarna i lönetarifferna och har rätt att få del av de avtalade löneökningarna. Som allmän huvudregel gäller att arbetstagare omfattas av kollektivavtal så länge anställningen består; det avgörande är inte om man är i aktiv tjänst eller ej. Något undantag från kollektivavtalet den 30 april 1996 har inte gjorts avseende anställda med 55+. Ordalydelsen både i överenskommelserna och i löneavtalet är i omtvistade hänseenden entydig. Luftfartsverket är på grund av det anförda skyldigt att betala lön till G.H. och L.L. baserad på de nya lönetarifferna fram till deras respektive ålderspension. Med hänsyn till det anförda skall Luftfartsverkets talan avslås.

Domskäl

Genom kollektivavtal den 30 april 1996 kom Luftfartsverket och ST- Luftfart överens om ändringar i lönetarifferna för bl.a. flygledare. För flygledare med lön enligt slutsteget i lönetariffen höjdes - såvitt nu är aktuellt - månadslönen fr.o.m. den 1 januari 1996 från 26 264 kr till 28 400 kr.

Tvisten i målet gäller frågan om flygledarna G.H. och L.L. omfattas av de ändringar i lönetarifferna som gjordes genom kollektivavtalet den 30 april 1996. Tvistefrågan skall ses mot bakgrund av de överenskommelser rörande deras tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor m.m. som de år 1993 hade träffat med Luftfartsverket och som i huvudsak innebar att de lämnade den aktiva tjänsten (i målet har avtalskonstruktionen benämnts 55+).

Det är ostridigt att G.H. och L.L. då 1996 års kollektivavtal träffades hade månadslön baserad på lönetariffbeloppet 26 264 kr, och att de - för det fall de omfattas av kollektivavtalet - fr.o.m. den 1 januari 1996 blev berättigade till en månadslön baserad på det nya tariffbeloppet 28 400 kr.

Vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen har på statens begäran förhör hållits upplysningsvis med dåvarande ställföreträdande chefen vid Flygtrafiktjänsten G.H. och personalhandläggaren J.K.. På ST:s begäran har G.H. och L.L. hörts under sanningsförsäkran samt förhör hållits upplysningsvis med tidigare avdelningsordförandena i ST-Luftfart A.M. och S.W. Viss skriftlig bevisning har åberopats.

Parternas ståndpunkter i huvuddrag

Enligt statens uppfattning omfattas G.H. och L.L. mot bakgrund av innehållet i 1993 års överenskommelser inte av 1996 års kollektivavtal. Staten har menat att 1993 års överenskommelser innebar att G.H. och L.L. hade avgått från aktiv tjänst och därmed fick jämställas med arbetstagare som avgått med pension. Det är enligt statens uppfattning en allmän huvudregel att arbetstagare som avgått från aktiv tjänst inte omfattas av löneökningar enligt därefter träffade kollektivavtal. Staten har vidare gjort gällande att parterna när de ingick 1996 års kollektivavtal var ense om att arbetstagare som hade ingått överenskommelse om 55+ inte skulle omfattas av kollektivavtalet.

Enligt ST bestod anställningarna när löneavtalet träffades i april 1996. ST har bestritt att 1993 års överenskommelser kan jämställas med överenskommelse om pensionsavgång. Enligt ST:s uppfattning omfattar kollektivavtalet den 30 april 1996 G.H. och L.L. i likhet med övriga anställda hos Luftfartsverket.

Parternas ståndpunkter i tvisten innebär att det föreligger vissa samband mellan 1993 års överenskommelser och 1996 års kollektivavtal. Saken kan uttryckas så att tvisten ytterst gäller innebörden av 1996 års kollektivavtal, varvid dock innehållet i 1993 års överenskommelser blir av viss betydelse för tolkningen.

Det finns mot den bakgrunden anledning att först gå in på innebörden i vissa hänseenden av 1993 års överenskommelser.

Innebär 1993 års överenskommelser att G.H. och L.L. inte längre kunde betraktas som anställda hos Luftfartsverket?

Statens inställning i denna del är som nämnts att G.H. och L.L. genom de enskilda överenskommelserna kan sägas ha lämnat aktiv tjänst och inte länge kunde betraktas som anställda. ST:s uppfattning är att anställningarna alltjämt bestod då kollektivavtalet den 30 april 1996 ingicks och att konstruktionen i 1993 års överenskommelser inte kan jämställas med pensionsavgång.

Enligt arbetsdomstolen mening råder det ingen tvekan om att 1993 års överenskommelser enligt sin ordalydelse innebär att G.H:s och L.L:s anställningar bestod efter ikraftträdandet av överenskommelserna. I dessa anges att parterna avtalat om tjänstgöringsförhållandena och "anställningsvillkoren" under "tjänstledighet" och "tjänstebefrielse". Det framgår också uttryckligen av texten att G.H. och L.L. "kvarstår i sina anställningar" intill den tidpunkt då de avgår med ålderspension eller den tidigare tidpunkt då anställningen kan komma att upphöra på grund av sjukpension eller egen uppsägning. G.H. och L.L. har också inför arbetsdomstolen bekräftat att de under den aktuella tiden har ansett sig vara anställda.

Det är ostridigt att G.H. och L.L. gick i ålderspension den 1 november 1996 respektive den 1 januari 1998 samt att de inte dessförinnan sjukpensionerats eller sagt upp sig själva. Mot denna bakgrund står det klart att både G.H. och L.L. enligt parternas egen terminologi kvarstod i sina anställningar hos Luftfartsverket vid tidpunkten för 1996 års kollektivavtal.

Staten har emellertid som arbetsdomstolen uppfattat dess inställning menat att G.H. och L.L., även om de i formellt hänseende var att betrakta som alltjämt anställda, måste jämställas med sådana arbetstagare som avgått med pension och därför inte omfattas av 1996 års kollektivavtal. Till den frågan återkommer arbetsdomstolen i ett senare avsnitt som behandlar innebörden av 1996 års kollektivavtal.

Betydelsen av 1993 års överenskommelser i andra avseenden

Innan domstolen går in på innebörden av 1996 års kollektivavtal finns det med anledning av parternas argumentation anledning att beröra två andra omständigheter som har samband med 1993 års överenskommelser.

Den första omständigheten hänger samman med att överenskommelserna innehåller en bestämmelse om att lönen utgår med 75 procent av heltidstjänstgöring "enligt gällande kollektivavtal". Vad staten har anfört i målet kan möjligen uppfattas så att uttrycket skulle syfta på det kollektivavtal som gällde vid tidpunkten för överenskommelserna och att denna omständighet har betydelse vid tolkningen av senare träffade kollektivavtal. ST har i stället menat att uttrycket i och för sig syftar på det vid varje tidpunkt gällande kollektivavtalet men att frågeställningen saknar betydelse i målet. Enligt arbetsdomstolens mening kan man inte med ledning enbart av bestämmelsens ordalydelse ge försteg för någondera av de nu angivna tolkningsalternativen. Det finns emellertid som ST har anfört inte anledning att ta ställning till innebörden av uttrycket i de enskilda överenskommelserna med hänsyn till att kollektivavtalsparterna vid träffande av senare kollektivavtal i alla händelser med giltig verkan kan förordna om löneförmånerna oavsett innehållet i de enskilda överenskommelserna.

Den andra omständigheten hänger samman med att det innan överenskommelserna träffades klargjordes att generella löneändringar även skulle omfatta arbetstagare som ingick överenskommelserna. Staten har menat att detta innebär att endast generella löneändringar, men inga andra lönehöjningar, skulle omfatta dessa arbetstagare. ST har mot detta invänt att vad som angavs om generella löneändringar hade som bakgrund att man ville förhindra att sådana löneändringar avtalades bort på det lokala planet. Enligt arbetsdomstolens mening kan man på grundval av det nu berörda klargörandet rörande generella löneändringar inte motsatsvis dra någon slutsats om parternas avsikter beträffande lönehöjningar av annat slag. Frågan saknar i alla händelser betydelse eftersom kollektivavtalsparterna även i detta hänseende givetvis kan förordna om löneförmånerna oavsett innehållet i den enskilda överenskommelserna.

Det nu anförda leder till slutsatsen att innebörden av 1996 års kollektivavtal blir att bedöma mot bakgrund av vad domstolen i det föregående har uttalat om att G.H. och L.L. år 1996 alltjämt var anställda hos Luftfartsverket samt att tolkningen i övrigt får göras med ledning av omständigheterna vid tillkomsten av kollektivavtalet.

Omfattades G.H. och L.L. av 1996 års kollektivavtal?

1996 års kollektivavtal gäller enligt sin ordalydelse för tjänster vid Luftfartsverket, Flygtrafiktjänsten. Det har såvitt gäller avtalets lönetariffer inte gjorts undantag för någon anställd. Eftersom G.H. och L.L. enligt vad som anförts i det föregående var anställda hos Luftfartsverket omfattas de alltså av avtalet enligt dess klara ordalydelse.

Staten har emellertid anfört att G.H. och L.L., även om de formellt sett var anställda hos Luftfartsverket, likväl måste jämställas med arbetstagare som avgått med pension och att de därför inte omfattas av detta. Enligt staten gäller som en allmän princip att arbetstagare som på detta sätt lämnat den aktiva tjänsten inte får del i senare lönehöjningar. ST har bestritt att det gäller någon sådan allmän princip.

Det är ostridigt att G.H. och L.L. sedan år 1993 inte har utfört arbete för Luftfartsverket, att de inte stod till arbetsgivarens förfogande och att de hade frihet att söka andra anställningar. Någon allmän princip innebärande att anställda som har sådana eller liknande villkor inte omfattas av senare tillkomna lönehöjningar kan enligt domstolens mening inte anses gälla. Frågan om G.H. och L.L. är berättigade till den lönehöjning som 1996 års kollektivavtal innefattade får i stället bedömas med ledning av omständigheterna vid tillkomsten av detta kollektivavtal. Det kan tilläggas att arbetsdomstolens dom 1997 nr 102, som staten hänvisat till, inte kan jämföras med situationen i den föreliggande tvisten eftersom domen avsåg piloter som ostridigt avgått med pension och således lämnat sina anställningar.

Frågan blir då om det under parternas förhandlingar inför träffandet av 1996 års kollektivavtal förekom något som föranleder att avtalet skall tolkas på ett annat sätt än som följer av ordalydelsen.

Vid avtalsförhandlingarna deltog för statens räkning G.H. och J.K. och för ST-Luftfarts räkning först U.D. och därefter, i slutskedet, S.W.

J.K., som hörts inför arbetsdomstolen, har uppgett att han var ense med U.D. om att de flygledare som omfattades av 55+ inte skulle omfattas av de ändrade lönetarifferna. Detta motsägs dock av S.W. som inför domstolen har berättat att U.D. till honom hade uppgett att frågan om 55+ inte alls berördes vid kontakterna med J.K. Av J.K:s uppgifter framgår att varken G.H. eller L.L. eller några andra av de personer som omfattades av 55+ nämndes vid namn i samtalen. Av J.K:s uppgifter framgår vidare att man i förhandlingsunderlaget inte angav namnen på de arbetstagare som uppbar tarifflön och som skulle räknas med i fördelningen av den sammanlagda lönesumma (pott) som förhandlingarna avsåg. Enligt J.K. angavs endast det antal sådana arbetstagare som avsågs med förhandlingarna, och av denna uppgift kunde man enligt hans uppfattning sluta sig till att personer som omfattades av 55+ inte ingick i förhandlingsunderlaget.

Mot bakgrund av det anförda framstår det enligt domstolens mening som oklart huruvida frågan om 55+ omnämndes under de inledande förhandlingarna mellan J.K. och U.D. Frågan kom emellertid ostridigt att diskuteras i förhandlingarnas slutskede i samband med att S.W. kom in i förhandlingarna och ersatte U.D. Av J.K:s och S.W:s uppgifter framgår att detta ägde rum i juni 1996 i samband med att de slutligen fastställde texten i det då redan undertecknade avtalets underbilagor. Av deras uppgifter framgår dels att de vid denna tidpunkt gav uttryck för motsatta uppfattningar i frågan om anställda med 55+ skulle omfattas av avtalet och dels att J.K. föreslog ett förtydligande av avtalet i enlighet med arbetsgivarsidans ståndpunkt. I ett e-mail den 13 juni 1996 till S.W. argumenterade J.K. för sin ståndpunkt och anförde med angivande av bl.a. L.L:s fall att det om inget annat skrevs till i avtalet skulle utgå "automatiskt garantilön efter i detta fall 25 år, vad annars". Den konsekvens som J.K. angav i meddelandet är alltså identisk med den ståndpunkt som ST har intagit i den föreliggande tvisten. J.K. lämnade sedan ett förslag till formulering i enlighet med hans inställning i frågan. Av utredningen framgår slutligen att S.W. inte gick med på J.K:s förslag och att det alltså inte kom att inflyta något förtydligande tillägg vare sig i avtalets underbilagor eller på annat ställe i avtalet.

Av det nu redovisade händelseförloppet kan man enligt domstolens mening dra slutsatsen att parterna innan avtalet fick sin slutliga utformning var på det klara med att de hade olika uppfattningar i frågan om anställda med 55+ omfattades av avtalet. När parterna under dessa förhållanden ingick kollektivavtalet får detta enligt domstolens mening anses ha givits den innebörd som följer av ordalydelsen.

Arbetsdomstolen vill slutligen tillägga att det mot bakgrund av parternas kontakter inför den slutliga utformningen av 1996 års kollektivavtal saknar betydelse för tolkningen att arbetstagare som omfattades av 55+ inte omfattades av de tarifflönehöjningar som gjordes genom det kollektivavtal som ingicks år 1994.

På grund av det anförda kommer arbetsdomstolen till slutsatsen att G.H. och L.L. omfattas av de tarifflönehöjningar som skedde genom 1996 års kollektivavtal. Statens fastställelsetalan skall därför avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall staten utge ersättning för ST:s rättegångskostnad. Om beloppets storlek råder inte tvist.