AD 1998 nr 5

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet; EnergiFöretagens Arbetsgivareförening, EFA; Falu Elverk, Aktiebolaget

Nr 5

Svenska Elektrikerförbundet

mot

EnergiFöretagens Arbetsgivareförening, EFA, och Aktiebolaget Falu Elverk i Falun.

BAKGRUND

Mellan Svenska Elektrikerförbundet, SEF, och EnergiFöretagens Arbetsgivareförening, EFA, gäller kollektivavtal avseende kraftverksområdet, det s.k. kraftverksavtalet. På arbetsgivarsidan ingicks detta avtal ursprungligen av Elektriska Arbetsgivareföreningen (EA), som inom det aktuella området efterträtts av EFA. I avtalet anges dess tillämpningsområde enligt följande.

1 kap Allmänna bestämmelser

1 § Giltighetsområde

Detta avtal reglerar anställningsförhållanden för medlemmar av Svenska Elektrikerförbundet som är anställda hos medlemmar av Elektriska Arbetsgivareföreningens kraftverkssektion. Förutsättningar för att avtalet skall gälla är dels att vederbörande företag bedriver byggnads-, drift- eller underhållsarbeten på anläggningar för produktion och distribution av elektrisk kraft, värme eller gas, kopplings-, transformator- eller kraftstationer, dels att vederbörande arbetstagare är anställda antingen som maskinister, reparatörer, montörer, linjemontörer, yrkesarbetare (exempelvis murare, snickare, smeder eller verkstadsarbetare), förråds- och diversearbetare eller anställda för linjestakning, skogsröjning, fiskodling eller för städning i kraftstationer och personalutrymmen i anslutning därtill.

- - -

Kraftverksavtalet innehöll tidigare bl.a. följande lönebestämmelse.

Gruppindelning

fastställes med utgångspunkt från svårighetsgraden av arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgifter och hans ställning inom arbetslag.

Arbetstagaren inplaceras vid lokala förhandlingar i någon av nedanstående grupper:

- - -

Grupp D

Arbetstagare som vid synnerligen komplicerade anläggningar och utrustningar svarar för eller självständigt utför arbetsuppgifter för vilka såväl yrkesutbildning som specialistinriktad utbildning krävs.

I denna grupp ingår maskinister i driftcentraler samt arbetstagare som självständigt planerar och bereder förekommande arbeten på ovan nämnda anläggningar.

Vidare ingår även maskinister/reparatörer vid kraftstationer med sådan utbildning att de självständigt utför kvalificerade felsökningar och reparationer men dessutom har kunskap att köra stationer manuellt.

- - -

Aktiebolaget Falu Elverk (bolaget) är medlem i EFA och är därmed bundet av kraftverksavtalet i förhållande till SEF. Fjärrvärmeverksamheten i Falu kommun startade under 1984. Den 1 april 1985 anställdes två personer för detta arbete. Svenska Industritjänstemannaförbundets (SIF) avtal kom att tillämpas för deras vidkommande. Under 1993 överfördes fjärrvärmeverksamheten till Aktiebolaget Falu Elverk, där den i målet berörda personalen är anställd. I samband med uppförandet av kraftvärmeverket Västermalmsverket utökades personalstyrkan i slutet av 1993 till sex personer. Den 1 januari 1996 övertogs från landstinget driftansvaret för hetvattencentralen vid Falu lasarett. Därigenom uppstod behov av ytterligare arbetskraft och en person som tidigare arbetat vid den centralen anställdes vid fjärrvärmeenheten. Från den 1 april 1996 kom således personalstyrkan att omfatta sju personer. För sex av dem tillämpas SIF:s avtal.

Tvist har uppstått mellan parterna angående kraftverksavtalets tillämpning på de sex arbetstagarnas anställningsförhållanden.

SEF har väckt talan vid arbetsdomstolen mot EFA och bolaget och yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att kraftverksavtalet mellan EFA och SEF reglerar anställningsförhållandet för de sex arbetstagarna.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

SEF

Falu kommun startade sin fjärrvärmeverksamhet 1984. Den 1 april 1985 anställdes två personer, A.B., numera verkställande direktör, och J.S. Några överläggningar om avtalstillämpning fördes inte, utan arbetsgivaren bestämde ensidigt att SIF-avtalet skulle tillämpas beträffande dem. I slutet av 1993 togs Västermalmsverket i bruk. Värmeproduktionen där sker med biobränsle i form av flis. Förutom Västermalmsverket ingår en gasoleldad panncentral och en större respektive en mindre oljeeldad panna i fjärrvärmesystemet. Distribution sker till 170 kunder genom ett 25 kilometer långt ledningssystem. Anläggningen är modern med en god arbetsmiljö. Kraftvärmeverket körs dagtid med periodisk tillsyn på nätter respektive helger. Tillsyn sker var sextonde timme. Dessutom har de nu berörda arbetstagarna och deras chef beredskap från hemmet. De kan då med hjälp av en bärbar dator kontrollera driften. I samband med uppförandet av Västermalmsverket utökades personalstyrkan till sex personer. En av de nyanställda, L.J., anställdes för att tjänstgöra som arbetsledare. Den 1 januari 1996 övertog kommunen driftansvaret för hetvattencentralen vid Falu lasarett. I samband med det anställdes S.J. i bolaget. Denne hade tidigare varit ansvarig maskinist vid hetvattencentralen och hade då varit organiserad i Svenska Kommunalarbetareförbundet. Upprinnelsen till den nu aktuella tvisten var att Kommunalarbetareförbundet kontaktade SEF eftersom det kunde vara aktuellt med en överföring av S.J:s medlemskap. SEF påkallade förhandling för att få kraftverksavtalet i tillämpning beträffande den berörda personalen och lokal förhandling hölls. I samband därmed hade arbetsgivaren upprättat en tablå angående arbetsuppgifter för de olika arbetstagarna. Beträffande de arbetstagare som tvisten gäller beräknades procentuell del av gemensamma arbetsuppgifter inom respektive arbetsområde på följande sätt.

- processeffektivisering 55 %

- budget och budgetuppföljning 2 %

- externa kontakter med entreprenörer och leverantörer 20 %

- inköp 10 %

- serviceavtal 2 %

- besiktningar 2 %

- fakturakontroll 4 %

- beredskap enligt jourlista med huvudjour var sjätte vecka 5 %

Arbetsgivaren gjorde gällande att arbetsuppgifterna huvudsakligen var av tjänstemannakaraktär, medan arbetstagarsidan menade att de beskrivna arbetsuppgifterna var sådana att de föll inom ramen för kraftverksavtalet. Central förhandling har därefter hållits, utan att någon enighet har kunnat nås.

SEF gör gällande att huvuddelen av det arbete de sex arbetstagarna J.S., O. S., L.A., P.A., G.J. och S.J. utför är att härleda ur kraftverksavtalet. Deras uppgifter består i att "köra verket", dvs. svara för produktion och distribution av värme och till viss del el. Verksamheten såg annorlunda ut på den tiden då kraftverksavtalet tillkom. Det arbete som nu utförs på kraftverken är emellertid endast en anpassning och utvidgning av verksamheten, till följd av den historiska utvecklingen. Skillnaden mellan arbetet vid exempelvis Malmö Kraftvärme AB, där kraftverksavtalet i en tidigare dom ansågs tillämpligt, och bolaget i Falun är i och för sig ganska betydande med hänsyn till storlek, kondition och ålder på anläggning samt arbetsplatsorganisation, men själva maskinistarbetet finns på båda verken, om än med något olika form.

SEF gör således gällande att kraftverksavtalet mellan SEF och EFA skall reglera anställningsförhållandena för maskinisterna vid bolaget, eftersom deras arbetsuppgifter är sådana att de kan härledas från sådana arbetsuppgifter som omfattas av kraftverksavtalet. Den tekniska utvecklingen innebär inte att kraftverksavtalet inte skulle kunna vara gällande.

Arbetsgivarparterna

Aktiebolaget Falu Elverk bedriver verksamhet inom tre affärsområden, nämligen Elnät, Elmarknad och Fjärrvärme. Bolaget har totalt 75 anställda. Inom området Elnät arbetar 23 tjänstemän och 38 montörer, varav de senare är organiserade i SEF. Inom Elmarknad liksom inom Fjärrvärme arbetar sju tjänstemän. Fjärrvärmeenheten sysselsätter sex drifttekniker, som det nu aktuella målet rör, samt en fjärrvärmechef. Vad SEF anfört beträffande tidpunkter för verksamhetens start m.m. och för anställning av personal vitsordas. Däremot är det inte korrekt att arbetsgivaren ensidigt skulle ha beslutat vilket avtal som var tillämpligt. Sedan A.B. och J.S., vilken för övrigt hade varit tjänsteman vid Falu kommun, anställts, diskuterade A.B., som var ansvarig för verksamheten, med såväl SIF som SEF lokalt. Företrädare för organisationerna var ense om att SIF-avtalet skulle tillämpas beträffande de anställda vid fjärrvärmeverket. 1993 var således sex personer verksamma inom fjärrvärmeverksamheten och samtliga betraktades som tjänstemän. SIF hade då vid flera tillfällen uppträtt vid förhandlingar angående bl.a. löner och SEF har inte vid något tillfälle framfört invändningar emot det. I stället var det exempelvis så att när L.A., som tidigare varit arbetare vid elverket, påbörjade sin anställning som tjänsteman vid fjärrvärmeverket, gratulerades han av SEF:s ombudsman till den nya befattningen. Beträffande S.J. var det så att denne skötte driften och arbetsledningen för hetvattencentralen under tiden i landstinget. S.J. anställdes i fjärrvärmeverksamheten efter ett sedvanligt ansökningsförfarande.

Vad gäller bolagets verksamhet kan följande anföras.

Fjärrvärmeenheten är mycket modern. Enligt en ny preliminär rapport från Lantbruksuniversitetet är det en mönsteranläggning i landet. Orsakerna härtill är, enligt rapporten, personalens speciella kompetens och attityder samt andra lokala förutsättningar. Omsättningen för 1996 var 68 miljoner kr. Enheten svarar för produktion och distribution av värme och el till omkring 200 kunder. Produktionen sker i sex anläggningar, vilka alla är obemannade. Kontrollen och styrningen av samtliga anläggningar sker från ett kontrollrum, gemensamt för samtliga anläggningar. Västermalmsverket är basen i verksamheten. Förutom Västermalmsverket finns det ytterligare fem anläggningar; hetvattencentralen vid Falu lasarett, en helt ny anläggning vid regementet i Falun samt ett antal mindre gasoleldade anläggningar.

Bolaget betraktar inte de anställda inom fjärrvärmeverksamheten som arbetare, utan anser att de har tjänstemannauppgifter även om en del av deras arbetsuppgifter i och för sig faller under kraftverksavtalet. Exempel på typiska tjänstemannauppgifter som de anställda har är projektering och upphandling av hjälpsystem, kemiska analyser, inklusive inköp av såväl kemikalier som utrustning, myndighetskontakter - främst inom miljöområdet, avräkning av alla bränsleleveranser, mätaransvar enligt mätarlagen, offerering och försäljning av extra tjänster till kunder, kundkontakter med service, mätaravläsningar m.m. samt budgetarbete och budgetansvar. Arbetsuppgifterna är således huvudsakligen av tjänstemannakaraktär och har dessutom alltid varit det inom den aktuella fjärrvärmeenheten. De gemensamma arbetsuppgifter för varje arbetstagare som SEF angett är i och för sig korrekta, även om procentandelarna inte kan anges exakt. Det är emellertid så att de enskilda arbetstagarna även har huvudansvar för olika områden enligt följande.

L.A. - huvudansvar för elsystem innefattande turbin och generator samt ställverk.

P.A. - huvudansvar för miljöanläggningar med erforderliga provtagningar, analyser och myndighetskontakter.

S.J. - produktionsansvarig för hetvattencentralerna vid lasarettet och regementet.

G.J. - huvudansvar för bränsleinköp/bränslehantering, produktionsansvar för hetvattencentraler samt underhållsansvarig.

O.S. - produktionsansvarig för kraftvärmeverket. Gasolföreståndare. Ansvarig för datorbildbyggnad. Debiteringsansvarig.

J.S. - ansvarig för distribution, datahantering inklusive processdator och mätning.

Fjärrvärmechefen har i och för sig ansvar över de sex driftteknikerna men fungerar endast som "ett bollplank", då var och en av driftteknikerna har huvudansvar inom sitt respektive område.

Tidigare fanns för tjänstemän en befattningsnomenklatur som grundades på en överenskommelse mellan SAF och bl.a. SIF och som användes i samband med bl.a. lönesättning. Såsom exempel på tjänstemannauppgifter angavs däri produktionsteknik, planerings- och kontrollarbete samt ledning av underhållsarbete inom bl.a. fackområdet elförsörjning/kraftverksteknik. SIF har senare gjort en egen befattningsbeskrivning, arbetsgruppering för lönestatistik, ALS, vilken innehåller verksamheter som produktionsledning, produktionsteknik, tillverkningsplanering samt kvalitets-, kontroll- och besiktningsarbete.

Det av SEF åberopade avgörandet avseende Malmö Kraftvärme AB gäller helt andra förhållanden än de i detta mål. Utgången i det tidigare målet berodde inte minst på den historiska bakgrunden. De arbetsuppgifter som utförs av arbetstagarna vid Falu Elverk skiljer sig i väsentlig grad från de uppgifter maskinisterna i Malmö har, bl.a. genom att det inte finns någon egentlig arbetsledare vid Falu Elverk. Vid flera företag inom EFA:s område betraktas driftteknikerna som tjänstemän, även om de har mindre kvalificerade arbetsuppgifter än teknikerna vid Falu Elverk. Så är förhållandet vid kärnkraftverken samt vid vissa andra fjärrvärmeanläggningar. Även inom de kommunägda elverken eller fjärrvärmeverken är flertalet tekniker med liknande arbetsuppgifter betraktade som tjänstemän och tillhör Kommunaltjänstemannaförbundet. Vad gäller gränsdragning mellan tjänstemannaavtal och arbetaravtal har Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) och Kommunaltjänstemannaförbundet (SKTF) ställt upp generella principer därför. Där har uttalats att den som i huvudsak som traditionell yrkesarbetare sysslar med t.ex. anläggning, service, reparation, drift och underhåll organiseras av Kommunal, medan den som huvudsakligen arbetar med planering, projektering, kostnadsberäkning, ritning och konstruktion, besiktning, kontroll, drift - och arbetsledning, mätningsteknik och administration skall organiseras av SKTF. Samma principer bör enligt arbetsgivarparterna gälla för de nu aktuella arbetstagarna.

Arbetsgivarparterna gör således gällande att SIF-avtalet alltjämt skall gälla för de berörda arbetstagarna. I första hand görs gällande att det föreligger en gemensam partsavsikt, då arbetstagarna redan från verksamhetens start, efter samråd mellan organisationerna, varit organiserade i SIF, vilket således varit bekant för SEF. SIF har dessutom under åren 1984-1996 förhandlat för denna personalkategori. I vart fall finns inte något enhetligt tekniker- eller maskinistbegrepp. Även om inte någon gemensam partsavsikt kan anses styrkt är ändå det arbete i målet aktuell personal utför huvudsakligen av sådan karaktär att det med hänsyn till praxis inom det egna och angränsande områden måste anses vara av tjänstemannakaraktär. Arbetsdomstolens dom avseende Malmö Kraftvärme AB kan inte anses vägledande i denna tvist, eftersom det i Malmö var fråga om införande av ny teknik i en gammal verksamhet, medan den nya tekniken funnits redan från början i Falu Elverks fjärrvärmeverksamhet. Slutligen görs gällande att det krävs väsentligt ändrade förhållanden för att ett redan gällande avtal skall ersättas av något annat.

SEF

Förbundet ifrågasätter vad "huvudansvar" innebär. Exempelvis är inte någon av de sex arbetstagarna anmäld till kommunens miljökontor som kontaktman, utan det är A.B. och L.J.

DOMSKÄL

Aktiebolaget Falu Elverks huvudsakliga verksamhet består av produktion av värme och i viss mån även el. Genom sitt medlemskap i EFA är bolaget bundet av kraftverksavtalet i förhållande till SEF. Vid fjärrvärmeenheten arbetar förutom en chef sex drifttekniker. Driftteknikernas anställningsförhållanden har alltsedan de anställdes reglerats av ett tjänstemannaavtal. Tvisten i målet gäller frågan om de sex driftteknikernas anställningsförhållanden skall regleras av kraftverksavtalet.

SEF har gjort gällande att driftteknikernas arbetsuppgifter, som är att producera el och värme, huvudsakligen är att härleda ur kraftverksavtalet, varför enligt SEF:s mening kraftverksavtalet skall vara tillämpligt på de sex driftteknikernas anställningsförhållanden. Arbetsgivarparterna har bestritt att kraftverksavtalet skall tillämpas på de berörda arbetstagarna. De har gjort gällande att det föreligger en gemensam partsavsikt sedan verksamhetens start att tjänstemannaavtalet skall tillämpas på de aktuella arbetsuppgifterna. Vidare har de anfört att, även om inte någon gemensam partsavsikt kan anses styrkt, är ändå det arbete den aktuella personalen bedriver av sådan art att det måste anses vara av tjänstemannakaraktär. Slutligen har de gjort gällande att det krävs väsentligt förändrade förhållanden för att ett redan gällande avtal skall ersättas av ett annat.

I målet har förebragts såväl skriftlig som muntlig bevisning. Den skriftliga bevisningen har bestått bl.a. av utdrag ur "befattningsnomenklatur" och "arbetsgruppering för lönestatistik" samt organisationsplaner för Malmö Kraftvärmeverk respektive Falu Elverk. Vid huvudförhandlingen har på SEF:s begäran förhör upplysningsvis hållits med förre ombudsmannen S-O.Q. och maskinisten vid Malmö Kraftvärmeverk, B.H. På arbetsgivarparternas begäran har förhör upplysningsvis hållits med verkställande direktören vid Falu Elverk, A.B., fjärrvärmechefen vid Falu Elverk, L.J., driftteknikerna L.A., P.A. och J.S., kraftverkschefen vid Malmö Kraftvärmeverk, R.B. samt företrädaren för SIF J.J.

Arbetsdomstolen har i ett flertal tidigare domar tagit ställning till frågan om gränsdragningen mellan arbetaravtal och tjänstemannaavtal. En dom av principiellt intresse angående denna frågeställning är AD 1978 nr 18. De riktlinjer som dragits upp i den domen har följts i senare avgöranden av arbetsdomstolen. Riktlinjerna har i en av dessa senare domar, AD 1989 nr 12, sammanfattats på följande sätt.

"Domstolen erinrar i den domen inledningsvis om att ett arbetaravtals gräns i förhållande till tjänstemannaavtal principiellt är att fastställa genom sedvanlig tolkning av avtalet. Vad arbetaravtalets parter själva kommit överens om eller de gemensamma förutsättningar som de har utgått från är därmed i första hand bestämmande för gränsdragningen. Giltighetsområdet för arbetaravtalet är normalt sett avgränsat efter objektiva grunder i den meningen att området inte kan ändras utan avtalsparternas medverkan (jfr AD 1961 nr 29). Detta betyder dock inte att arbetaravtal och tjänstemannaavtal skulle sakna anpassning till varandra. I praktiken har man enligt domstolen i regel att räkna med att en sådan gränsdragning råder mellan avtalen att arbetaravtalet inte är tillämpligt i fråga om arbetsuppgifter som utförs av den som har tjänstemannaställning och omfattas av tjänstemannaavtalet. Detta beror, sägs det vidare i domen, på att avtalen på båda sidor har utvecklats under beaktande av en på traditionen vilande gemensam uppfattning om vad som är tjänstemannaarbete och på att gränsen mellan avtalen i stor utsträckning har klarlagts avtalsvägen mellan arbetsgivarsidan och berörda arbetstagarorganisationerna, varvid organisationsöverenskommelser mellan arbetstagarorganisationerna ofta har blivit vägledande fastän de inte är omedelbart bindande för arbetsgivarsidan. Problem kan likväl uppstå när det gäller att avgöra vilket avtal som skall tillämpas på en arbetstagare, om arbetstagarens arbetsuppgifter till typ eller sammansättning skiljer sig från vad som tidigare har förekommit i branschen. Detta hänger samman med att varken den på tradition vilande gemensamma uppfattningen om vad som är tjänstemannaarbete eller förekommande överenskommelser utgår från något enhetligt tjänstemannabegrepp. Det torde tvärtom allmänt erkännas, uttalar domstolen, att begreppsbildningen på området inte är logiskt genomförd och att den åtminstone beträffande vissa typer av arbete är oklar.

Domen AD 1978 nr 18 innehåller också vissa anvisningar om hur man bör gå tillväga vid bedömningen av gränsfall när något direkt svar på tvistefrågan inte står att finna i avtalet eller i överenskommelser i anslutning till avtalet. Hänsyn bör tas till hur det arbete som tvisten gäller traditionellt har betraktats på avtalsområdet. I vissa fall torde gränsdragningsöverenskommelser för jämförligt arbete ge vägledning. Frånvaron av ett enhetligt tjänstemannabegrepp som grundval för gränsdragningen är dock ägnad att förringa betydelsen av praxis. Ett annat tillvägagångssätt kan vara, fortsätter arbetsdomstolen, att ställa frågan om arbetet huvudsakligen är tjänstemannabetonat eller om det till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under arbetaravtalet. I praktiken torde den metoden dock inte sällan visa sig svårtillämpad, eftersom vad som kan uppfattas som typiskt tjänstemannaarbete också kan ingå som ett mer eller mindre omfattande inslag i arbete som klart faller inom arbetaravtalets tillämpningsområde. - Ofta torde kunna konstateras att de arbetsuppgifter som tvisten gäller har utvecklats från arbete som hör under det ena avtalet. Om t.ex. en arbetare med bibehållande i större eller mindre utsträckning av tidigare arbetsuppgifter tillförs ytterligare arbetsuppgifter som är tjänstemannabetonade, kan det enligt domstolen vara motiverat, med utgångspunkt i att det är ett gängse förfaringssätt att lösa uppkommande gränsdragningsfrågor genom överenskommelse, att anse att arbetstagarens arbetsuppgifter efter förändringen alltjämt omfattas av arbetaravtalet intill dess frågan blir reglerad genom överenskommelse. Som förutsättning bör dock gälla att de nytillkomna arbetsuppgifterna inte är helt dominerande."

Dessa uttalanden har enligt arbetsdomstolens mening alltjämt giltighet. Även i det föreliggande målet handlar tvisten om hur gränsen skall dras mellan arbetaravtal och tjänstemannaavtal, närmare bestämt SEF:s och SIF:s respektive avtal. Men omständigheterna i detta mål skiljer sig i flera avseenden från dem i de tidigare tvister inom samma område som domstolen haft att ta ställning till. I de tidigare tvisterna var det fråga om stationsteknikerbefattningar som visserligen utvecklats genom ny teknik men som hade sitt ursprung i tidigare befattningar inom samma verksamhetsområde på vilka arbetaravtal tillämpats. I den nu aktuella tvisten är det fråga om en ny verksamhet inom vilken arbetaravtal aldrig tillämpats.

Det framgår dock av utredningen att två av de berörda driftteknikerna tidigare omfattats av arbetaravtal. Tidigare tillhörde L.A. tydligen SEF och S.J var tidigare medlem i Svenska Kommunalarbetareförbundet. I deras nuvarande anställningar har dock aldrig något annat avtal än SIF:s tillämpats. De har också numera andra arbetsuppgifter än tidigare. Det kan alltså inte hävdas att driftteknikernas arbete utvecklats från arbete som hör under något arbetaravtal. Mot denna bakgrund finner arbetsdomstolen att L.A:s och S.J:s tidigare organisationstillhörighet inte bör tillmätas betydelse vid bedömningen.

Av den inledande redogörelsen framgår att gränsen mellan konkurrerande tjänstemanna- och arbetaravtal skall fastställas genom sedvanlig kollektivavtalstolkning. Den gemensamma partsavsikten när avtalen första gången träffades är således i första hand bestämmande för gränsdragningen. SEF har gjort gällande att arbetsgivaren ensidigt bestämt att SIF-avtalet skulle tillämpas, medan arbetsgivarparterna påstått att arbetsgivaren diskuterade med såväl SIF som SEF lokalt i samband med att frågan om organisationstillhörighet uppkom och att företrädare för organisationerna var ense om att SIF-avtalet skulle tillämpas beträffande driftteknikerna vid fjärrvärmeverket. Arbetsdomstolen kan för sin del endast konstatera att det inte förebringats någon utredning som medger några slutsatser i frågan om någon gemensam partsavsikt förelegat hos parterna i kraftverksavtalet i det nu aktuella avseendet. Kraftverksavtalets ordalydelse ger inte heller något bestämt svar på tvistefrågan.

Domstolen har i tidigare fall uttryckt att utgångspunkten för bedömningen bör vara vilken personalkategori de berörda arbetstagarna ursprungligen tillhört och om arbetsuppgifterna därefter förändrats på ett så avgörande sätt att en ändrad avtalstillhörighet är motiverad. Principen har i praxis uttryckts på det sättet att om anställda inom ett arbetaravtals tillämpningsområde med bibehållande av tidigare arbetsuppgifter tillförs nya tjänstemannabetonade uppgifter skall dessas arbetsuppgifter alltjämt anses omfattade av arbetaravtalet intill dess frågan blivit reglerad genom överenskommelse, såvida de nytillkomna uppgifterna inte är helt dominerande. I förevarande mål är, som nämnts, förhållandena annorlunda, såtillvida att tjänstemannaavtal reglerat driftteknikernas anställningsförhållanden alltsedan fjärrvärmeverksamheten startades. Det är en omständighet, som visserligen måste beaktas, men som inte ensam kan utesluta att kraftverksavtalet är tillämpligt.

Mot bakgrund av det hittills anförda återstår det för domstolen att försöka bestämma gränsdragningen mellan tjänstemanna- och arbetaravtalen genom att pröva om driftteknikernas arbete huvudsakligen är av tjänstemannakaraktär eller om det till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under ett arbetaravtal.

Som en bakgrund till vad utredningen visar om driftteknikernas arbetsuppgifter bör först en redogörelse lämnas för vad utredningen visar om fjärrvärmeverksamhetens vid Falu Elverk tillkomsthistoria, uppbyggnad och organisation.

Utredningen visar bl.a. följande. - Fjärrvärmeverksamheten i Falu kommun inleddes egentligen redan 1982. Under åren 1983-1984 byggdes ett distributionsnät och under hösten sistnämnda år startades produktionen i mindre skala. Den 1 april 1985 anställdes två personer inom verksamheten; den ene var A.B., som numera är verkställande direktör och den andre, J.S. som är en av de av tvisten berörda driftteknikerna. J.S. kom från en anställning som driftingenjör vid kommunens vattenverk. - År 1993 uppfördes Västermalmsverket, som projekterats under åren 1991 och 1992. I projekteringsarbetet deltog A.B. och J.S. Innan verket togs i drift anställdes ytterligare tre personer som deltog i slutfasen av projekteringen och starten av verket. Västermalmsverket utgör den centrala och mest betydande anläggningen inom fjärrvärmeverksamheten. Förutom detta verk finns mindre anläggningar. Verksamheten bygger på modern teknik och de olika anläggningarna är obemannade. Vid Västermalmsverket finns ett kontrollrum varifrån verksamheten styrs av datorer men detta är normalt inte bemannat utan används endast då problem uppkommer. En ur personalen har jour eller beredskap och kan med hjälp av en bärbar dator t.ex. hemifrån kontrollera driften. Verket skall dock besökas och tillses minst var sextonde timme. - Den 1 januari 1996 övertogs från landstinget ansvaret för driften av en hetvattencentral vid lasarettet i Falun. Även den är numera obemannad. - Under senare tid har verksamheten utökats med en anläggning, en hetvattencentral vid regementet i Falun. - De sex berörda driftteknikerna och driftchefen L.J. utgör hela personalen inom fjärrvärmeverksamheten vid Falu Elverk.

När det sedan gäller de berörda driftteknikernas arbetsuppgifter finns det anledning att framhålla att parterna är ense om att samma avtal bör vara tillämpligt på alla de sex berörda. Mot bakgrund härav har arbetsdomstolen inte anledning att gå närmare in på vad var och en av dem gör.

Utredningen beträffande driftteknikernas arbetsuppgifter består i huvudsak av de uppgifter som lämnats av de förhörspersoner som arbetsgivarsidan åberopat. Dessa uppgifter har till övervägande del lämnats obestridda av SEF.

Av utredningen i denna del framgår bl.a. följande. Flera av driftteknikerna anställdes redan innan Västermalmsverket togs i drift och deltog i bl.a. projekteringen av verket. Vid den tiden fanns alltså inte de arbetsuppgifter som SEF nu menar faller under kraftverksavtalet och det projekteringsarbete som då utfördes var otvivelaktigt av tjänstemannakaraktär. Även sedan Västermalmsverket tagits i drift har driftteknikerna deltagit i projektering och uppbyggnad av andra anläggningar. Vid tillkomsten av hetvattencentralen vid regementet i Falun var det en av driftteknikerna som ritade och konstruerade anläggningen och driftteknikerna som efter visst samråd med L.J. skötte upphandlingen av all utrustning förutom själva pannan där. Var och en av driftteknikerna har huvudansvar, såväl tekniskt som ekonomiskt, för någon del av verksamheten, i vilket ingår bl.a. utvecklingsarbete, budgetering och resultatuppföljning. De berörda driftteknikerna vid Falu Elverk utför själva sådana arbetsuppgifter som vid Malmö Kraftvärme utförs av tjänstemän vid olika specialavdelningar för administration, distribution och marknad. Genom att fjärrvärmeanläggningarna i Falun är obemannade föreligger en väsentlig skillnad jämfört med förhållandena i Malmö. Där finns ett skiftlag på plats. I skiftlagen ingår förutom maskinister en dem överordnad skiftchef, en tjänsteman som är underordnad en driftchef och kraftverkschefen. Driftteknikerna i Falun har inte någon egentlig arbetsledare även om de är underordnande L.J. Han delar inte ut några order till driftteknikerna om vad de skall göra; det avgör de själva. Driftteknikerna ägnar uppemot halva arbetstiden åt självständigt arbete inom sina respektive ansvarsområden. Driftteknikerna i Falun sköter själva kontakterna med entreprenörer, leverantörer, kunder och myndigheter. De utför visserligen själva t.ex. en del reparationsarbeten men för alla större reparationer och byggnadsarbeten samt mer omfattande städningsarbeten anlitas entreprenörer, varvid driftteknikerna är arbetsledare för dessa. Även inmatningen av bränsle vid Västermalmsverket ombesörjs av en entreprenör.

Enligt arbetsdomstolens mening visar utredningen att driftteknikerna vid Falu Elverks fjärrvärmeverksamhet huvudsakligen har arbetsuppgifter som traditionellt betecknats som typiska tjänstemannauppgifter. Beskrivningarna av deras arbetsuppgifter passar väl in på beskrivningen av tjänstemannaarbeten i den tidigare gällande befattningsnomenklaturen för tjänstemän och i SIF:s arbetsgruppering för lönestatistik, ALS. Det står också i god överensstämmelse med den överenskommelse som för det kommunala området träffats mellan Svenska Kommunalarbetareförbundet och Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att hänföra driftteknikernas arbete till tjänstemannaområdet. Det har även framkommit att tjänstemannaavtal i flera fall tillämpas för anställda med arbete i kontrollrum vid bl.a. kraftverksföretag. Det förekommer också att SEF:s avtal tillämpas för personal i kontrollrum men då är denna personal underställd en vakthavande ingenjör eller liknande. Enligt arbetsdomstolens mening framstår det också med hänsyn till vilka arbetsuppgifter driftteknikerna har som främmande att hänföra dem till kategorin maskinister eller till någon av de övriga yrkeskategorier som upptas i beskrivningen av kraftverksavtalets tillämpningsområde.

Avslutningsvis kan följande tilläggas. SEF har i målet fäst vikt vid vem som "kör verket" och bl.a. ställt frågan vem som gör det om inte driftteknikerna gör det. Det svar som getts på detta är att datorerna "kör verket". Detta återspeglar något av den utveckling som skett. Vad som gjorts vid fjärrvärmeverksamheten i Falun kan beskrivas så att man från början genom utnyttjande av modern teknik, en mycket begränsad organisation och anlitande av entreprenörer minskat behovet av egen personal. Vissa personalkategorier som finns vid andra värmeverk har därigenom kommit att sakna motsvarighet inom Falu Elverks fjärrvärmeverksamhet. Åtminstone en del av dem torde dock återfinnas hos de entreprenörer som anlitas.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att Falu Elverk inte kan anses skyldigt att tillämpa kraftverksavtalet på de berörda driftteknikerna. SEF:s talan skall därför avslås.

Vid denna utgång i målet skall SEF åläggas ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om kostnadsbeloppet råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Elektrikerförbundets talan.

2. Svenska Elektrikerförbundet skall ersätta EnergiFöretagens Arbetsgivareförening och Aktiebolaget Falu Elverk för rättegångskostnader med etthundraåttiosextusenniohundratio (186 910) kr, varav 162 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta å förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. Av ombudsarvodet utgörs 32 500 kr av mervärdesskatt.

Dom 1998-01-28, målnummer A-52-1997

Ledamöter: Hans Tocklin, Brita Swan, Palle Landin, Mats Holmgren, Leif Haglund, Göte Larsson och Lennart Olovsson (ombudsman i Svenska Pappersindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Inger Andersson