AD 1999 nr 2

Parter:

Industrifacket; ALMEGA Industri- och Kemiförbundet; Forbo-Forshaga Aktiebolag

Nr 2

Industrifacket

mot

ALMEGA Industri- och Kemiförbundet och Forbo-Forshaga Aktiebolag i Göteborg.

BAKGRUND

Mellan Industrifacket och ALMEGA Industri- och Kemiförbundet gäller kollektivavtal, som Forbo-Forshaga Aktiebolag (bolaget) genom tillhörighet till det sistnämnda förbundet är bundet av.

Industrifackets medlem Michael Ö har varit tillsvidareanställd vid bolaget sedan 1982. I brev daterat den 11 december 1996 sades Michael Ö upp från sin anställning på grund av personliga förhållanden. Tvist har uppstått om uppsägningen. Tvisteförhandlingar har genomförts utan att parterna kunnat enas.

YRKANDEN

Industrifacket har yrkat att Arbetsdomstolen skall ogiltigförklara uppsägningen av Michael Ö samt förplikta bolaget att till Michael Ö utge 120 000 kr i allmänt skadestånd, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning.

Bolaget har bestritt käromålet, dock har ränteyrkandet vitsordats som skäligt i och för sig.

ALMEGA Industri- och Kemiförbundet har avstått från att föra talan i målet.

Industrifacket och bolaget har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

Industrifacket

Forbo-Forshaga AB är ledande inom golvbeläggningsbranschen och har mellan 250 och 300 anställda. Tillverkningen i bolaget sker vid tre produktionslinjer. Vid en sådan linje besprutas och behandlas på annat sätt en s.k. bärare så att det vid slutet av linjen finns färdiga mattor. Vid slutet av linjerna finns packningen, som var Michael Ös arbetsplats. Hans arbetsuppgifter bestod i huvudsak av att emballera mattorna. Ibland skulle han även byta av andra arbetstagare utefter linjen. Michael Ö har under fjorton år utfört sitt arbete anmärkningsfritt.

I barndomen behandlades Michael Ö för epilepsi. Sedan några år tillbaka lider han av sjukdom av psykisk karaktär. I början av oktober 1996 uppgav hans dåvarande hustru att hon ville skiljas. Beskedet kom överraskande för Michael Ö, som tog beskedet mycket hårt. Han blev psykiskt dålig och lades in på Mölndals sjukhus psykiatriska klinik den 2 oktober 1996. Han var inlagd till den 13 oktober. Bolaget underrättades om att Michael Ö var inlagd och även om hans diagnos. Vid utskrivningen mådde Michael Ö fortfarande inte bra och han protesterade mot att bli utskriven. Han skrevs dock ut och meddelade därför bolaget att han skulle komma tillbaka till arbetet påföljande dag. Denna dag, måndagen den 14 oktober, började arbetspasset kl. 14.00 och slutade kl. 22.00.

Det är inte ovanligt att det uppstår sprickor och revor i bäraren och driften står då stilla under olika tidsperioder. Den aktuella dagen var det två längre driftavbrott. Under tiden som linjen stod stilla gick personalen som vanligt omkring i fabrikslokalen eller uppehöll sig i matsalen. Michael Ö, som mådde mycket dåligt, gick för sig själv. Han minns inget av den dagen på grund av sitt dåliga mentala tillstånd. Han visste inte om att bäraren var skadad eller att man misstänkte honom för att ha orsakat skadorna. Han minns heller inte att arbetskamraten Lars Mossberg talade med honom om saken.

Påföljande dag blev Michael Ö uppkallad till fabrikschefen Bengt-Åke Berg som anklagade honom för att ha saboterat bäraren. Någon facklig representant var inte närvarande. Mötet resulterade i att han omedelbart blev avstängd. Dagen därpå, den 16 oktober, blev Michael Ö på nytt inlagd på den psykiatriska avdelningen, och var inlagd till den 25 oktober. Under tiden på kliniken, den 17 oktober, erhöll han det skriftliga varslet om uppsägning av personliga skäl. Den 30 oktober hölls ett nytt möte med Bengt-Åke Berg. Inte heller denna gång var någon facklig representant närvarande. Bengt-Åke Berg var oförskämd och elak mot Michael Ö och anklagade denne för att vara sabotör, en säkerhetsrisk och företagets värsta fiende. Det framfördes även anklagelser om att Michael Ö tidigare under våren saboterat bäraren vid ett par tillfällen. Michael Ös psykiska tillstånd förvärrades på grund av mötet.

Den 31 oktober hölls överläggningar. Enligt protokollet påstods då att två vittnen sett Michael Ö skära sönder bäraren med kniv. Detta påstående är felaktigt. Ingen har sett Michael Ö ha kniv och ingen har sett honom ha sönder bäraren. Bolaget gjorde också gällande att Michael Ö utgjorde en säkerhetsrisk, vilket Industrifacket bestrider. Enligt protokollet påstod bolaget vid överläggningen även att skadorna förorsakat en kostnad om cirka 18 000 kr i produktionsbortfall och att kostnaden, om skadorna inte upptäckts, skulle ha uppgått till cirka 61 500 kr. Påståendet bestrids eftersom bäraren lätt kunde tejpas ihop. Det bestrids också att Michael Ö sagt sig vara frisk och må bra. Vid det tillfället var bolaget berett att pröva om omplaceringsmöjlighet fanns.

Den 12 november ringde överläkaren Stig Blomberg, Michael Ös behandlande läkare, till personalchefen Peter Strömgren och förklarade Michael Ös sjukdomstillstånd och hur detta hade varit den 14 oktober 1996. Bolaget var således väl medvetet om Michael Ös sjukdom.

Vid en förhandling den 3 december vidhöll bolaget att Michael Ö utgjorde en säkerhetsrisk och uppgav att det därför inte fanns möjlighet att omplacera honom, även om det funnits vakanta tjänster; bolaget vågade inte ha honom inom fabriksområdet på grund av sabotagerisken.

Michael Ö blev ånyo inlagd på psykiatrisk klinik under tiden den 14 november 1996 - 10 februari 1997. Bolaget sade upp Michael Ö den 11 december 1996, dvs. när han var inlagd för vård.

Inom bolaget kände man också till Michael Ös tidigare sjukdomshistoria. Under tiden 4 april - 18 november 1992 var Michael Ö sjukskriven på grund av psykisk insufficiens. Den 14 augusti - 8 september 1994 var han inlagd på psykiatrisk avdelning. Han har därefter regelbundet gått på en psykiatrisk mottagning. Anteckningar om detta finns hos Företagshälsovårdcentral AB som bolaget anlitade. Där finns även en anteckning om att Michael Ö på arbetsplatsen fått akuta problem och blivit förd till företagshälsovården av ett skyddsombud. Bolaget kände också till att Michael Ö den 2 - 13 oktober 1996 var intagen på sjukhus för psykiatrisk vård. Bolaget har således varit väl medvetet om Michael Ös hälsotillstånd. Med anledning härav och då bolaget som arbetsgivare har ett rehabiliteringsansvar har det ålegat bolaget att utreda Michael Ös sjukdom.

Till grund för uppsägningen har bolaget lagt påståendet att Michael Ö den 14 oktober 1996 på två ställen orsakat revor på bäraren samt att han gjort detta med kniv och med avsikt att skada. Påståendet att han använt kniv är felaktigt och han har inte haft avsikt att skada. Bolaget borde ha utrett det inträffade bättre. Vid tillfället befann sig Michael Ö i ett sjukdomstillstånd och på grund härav vet han inte om han haft del eller inte i skadornas uppkomst. Om han har orsakat skadorna, har det skett under påverkan av sjukdomen. Enligt Industrifackets mening har bolaget sagt upp Michael Ö på grund av hans sjukdom, vilket inte är tillåtet enligt anställningsskyddslagen. Bolaget kan inte heller åberopa förseelser som bottnar i sjukdom. Det föreligger också skyldighet för bolaget att vidta särskilda åtgärder för att underlätta för en sjuk arbetstagare att kunna fortsätta arbeta. Bolaget har således brutit mot principerna som finns i 7 § anställningsskyddslagen. Bolaget har känt till eller bort känna till att Michael Ö såväl den 14 oktober, som dessförinnan och efteråt lider av sjukdom. Bolaget borde särskilt ha utrett orsaken till revorna i bäraren men någon sådan utredning har inte gjorts. Bolaget måste ha insett eller borde ha insett, när bolaget snabbt bestämde sig för att Michael Ö hade orsakat revorna, att detta skett på grund av sjukdom. Bolaget borde i vart fall, eftersom så mycket var känt om Michael Ös ohälsa när uppsägningen företogs, närmare utrett och bildat sig en uppfattning om den betydelse hans hälsotillstånd kunde ha för det bolaget hade bestämt sig för att han hade gjort sig skyldig till. Bolaget har således inte vidtagit de åtgärder man var skyldig att vidta. Vidare borde bolaget ha utrett sitt rehabiliteringsansvar. Enligt Industrifackets mening var bolaget skyldigt att genom en rehabiliteringsutredning klarlägga Michael Ös behov av rehabiliterande insatser och erforderliga åtgärder men någon sådan utredning har inte gjorts. Hade en sådan utredning skett med Industrifackets medverkan och företagshälsovårdens bistånd, hade bolaget inte kunnat vägra inse att Michael Ö var sjuk samt i behov av vård och särskilda insatser för att kunna återgå i arbete. I ett sådant fall hade uppsägningen med all sannolikhet inte vidtagits. Bolaget har inte heller utrett möjligheten att bereda Michael Ö annat arbete hos sig. Mot denna bakgrund hävdar förbundet att det inte har förelegat saklig grund för uppsägning.

Bolaget

Bolagets fabrik i Göteborg är en vinylmattefabrik. Mattorna tillverkas i produktionslinjer som är 100 m långa. Det löper en ca 500 meter lång bärare av papper eller glasfiber genom hela linjen. Vid det aktuella tillfället var det papper som användes. Längs med produktionslinjen sitter sprutmunstycken som sprutar ut olika massor som sedan härdas. Av detta blir det en matta som präglas med olika mönster. Inför varje start av processen måste en ny bärare sättas upp och även kontrolleras så att det inte finns sprickor och revor.

Den 14 oktober gick Lars Mossberg längs linjen för att kontrollera den innan produktionen sattes igång efter driftstoppet, som var det andra för dagen. När han passerade det s.k. präglingsrummet, som är inglasat, såg han Michael Ö på huk där inne. Michael Ö hade ingen anledning att vara där. Lars Mossberg gick in och upptäckte då skadan på bäraren vid det ställe Michael Ö hade uppehållit sig. Michael Ö hade redan lämnat präglingsrummet. Lars Mossberg följde då efter Michael Ö och såg denne vika in mot bäraren på ett annat ställe, vid en slipmaskin. När Lars Mossberg gick dit upptäckte han en reva på bäraren även där. Lars Mossberg kontaktade Johan Larsson och visade honom skadorna. De sökte sedan upp Michael Ö och frågade vad denne gjort i präglingsrummet. "Torkat kondens", blev svaret. På frågan vad han gjort vid slipmaskinen, svarade Michael Ö: "Tagit bort kantrems". Lars Mossberg uppgav då att det inte fanns någon kondens att torka eller kantrems att ta bort. Vidare uppgav Lars Mossberg att de visste vad Michael Ö hade gjort. Michael Ö lovade att inte göra om det. Påföljande arbetsdag berättade Lars Mossberg och Johan Larsson för arbetsledaren om sina iakttagelser. Med anledning härav kallade Bengt-Åke Berg till sig Michael Ö. Vid detta möte liksom vid ett möte påföljande dag erkände denne att han förorsakat skadan men hade ingen förklaring till sitt handlande. De fackliga företrädarna hade vid överläggningar och förhandlingar också inställningen att Michael Ö hade orsakat skadorna. Vid tiden för uppsägningen tvivlade ingen på att han hade gjort det.

Om skadorna på bäraren inte upptäckts hade produktionen kommit igång men stoppats igen av den första revan. Ett nytt avbrott skulle ha lett till kassering av det som var under produktion. Den ekonomiska skadan skulle då ha uppgått till 60 000- 65 000 kr.

Påståendena om att Michael Ö behandlats oförskämt bemöttes av Peter Strömgren vid överläggningarna. Med anledning av att liknande händelser inträffat tidigare tillfrågades Michael Ö om han gjort något liknande tidigare.

Michael Ö hade från början av sin anställning relativt omfattande sjukfrånvaro på grund av depressioner. Detta var fram till och med år 1994. Bolaget har inte känt till att Michael Ö därefter haft några psykiska problem eller varit sjukskriven på grund av sådana problem. Han har tidvis varit sjukskriven men detta har berott på kroppsliga besvär. När ett tillfrisknande skett saknar depressioner som ligger flera år tillbaka betydelse. Enligt ett läkarintyg som företeddes vid överläggningen den 31 oktober 1996, var Michael Ö i gott skick, planerade för ett eget boende och ville helst gå i arbete.

Bolaget hade inte anledning anta annat än att Michael Ös gärningar var riktade mot arbetsgivaren på det sätt som omständigheterna ger vid handen. Det har inte heller senare framkommit något som gör att man bör betrakta hans handlande på ett annat sätt. De åberopade läkarna "gissar sig" endast till förklaringar till Michael Ös handlande.

Michael Ö har smugit sig in där han inte skulle vara och skadat bäraren och upprepat det när han trott sig inte vara iakttagen. Han har lämnat oriktiga förklaringar till varför han uppehållit sig på dessa ställen. Sedan har han erkänt att han skadat bäraren. En arbetsgivare skall inte behöva acceptera ett sådant beteende.

Michael Ö har genom att avsiktligt skada bäraren grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren och egentligen föreligger grund för avskedande. I vart fall föreligger saklig grund för uppsägning.

DOMSKÄL

Tvistefrågan i målet är om bolagets uppsägning av Michael Ö är sakligt grundad. Bolaget har till stöd för sin inställning att saklig grund för uppsägning och egentligen även grund för avskedande föreligger gjort gällande att Michael Ö den 14 oktober 1996 avsiktligt på två ställen gjort revor i en s.k. bärare, som ingår i tillverkningen av mattor och därigenom orsakat bolaget en skada samt en risk för en ännu större skada, om revorna inte upptäckts. Industrifackets inställning är att Michael Ö på grund av att han befann sig i ett sjukdomstillstånd inte vet om han har gjort revorna i bäraren samt att saklig grund för uppsägning inte föreligger, även om det skulle visas att han gjort revorna, eftersom han i så fall handlat under påverkan av sin sjukdom.

Tvisten har avgjorts efter huvudförhandling vid vilken såväl skriftlig som muntlig bevisning förebringats. På Industrifackets begäran har Michael Ö hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med ombudsmannen Ronny Svensson, docenten och överläkaren Stig Blomberg och försäkringshandläggaren Roy Erkfeldt. På begäran av bolaget har vittnesförhör hållits med fabriksarbetarna Lars Mossberg och Johan Larsson, produktions-chefen, numera tekniske direktören Bengt-Åke Berg, docenten och överläkaren Kristina Malmgren och förutvarande personalassistenten Ann-Catrin Skeppstedt.

Arbetsdomstolen har inledningsvis att ta ställning till om Michael Ö har åstadkommit skadorna på bäraren. Bolaget har bevisbördan för att så är fallet.

Av utredningen i denna del framgår i huvudsak följande. Michael Ö har befunnit sig på två ställen av produktionslinjen där han inte hade någon anledning att befinna sig; dels inne i präglingsrummet, dels vid slipmaskinen. Lars Mossberg såg på ett avstånd av ungefär två och en halv meter Michael Ö sitta på huk invid bäraren inne i präglingsrummet och slå ut med armen i riktning mot bäraren. Lars Mossberg såg inte handen träffa bäraren, men när han gick till platsen upptäckte han en 30 cm lång reva på det ställe där Michael Ö varit. Lars Mossberg följde efter Michael Ö, som vek av in till bäraren vid slipmaskinen och sedan avlägsnade sig. Lars Mossberg gick och kontrollerade bäraren där Michael Ö varit och fann även där att den var skadad. Lars Mossberg kontaktade Johan Larsson som också inspekterade skadorna. De beslöt sig för att tala med Michael Ö. När Lars Mossberg uppgav att han sett vad Michael Ö gjort, sade denne att han inte skulle göra om det.

Arbetsdomstolen finner, med hänsyn framför allt till Lars Mossbergs iakttagelser, att det måste hållas för visst att Michael Ö åstadkommit revorna på bäraren.

Frågan blir då vilken betydelse Michael Ös sjukdom har för det inträffade.

Överläkaren Stig Blomberg har uppgett bl.a. följande. Han har haft kontakt med Michael Ö sedan december 1994, då denne remitterades till honom av en distriktsläkare. Michael Ö har av och till haft psykiska insufficienser med regelbunden kuratorskontakt. Han har en latent benägenhet för depressioner. Michael Ö har också en latent epilepsi som kan aktiveras i kritiska situationer och påverka hans beteende i riktning mot automatiska och inte fullt medvetna handlingar. En handling kan utgöra ett utagerande av en impuls, som är okontrollerbar. Den riktar sig inte mot en specifik antagonist. Det vanliga är att man inte minns något av handlingen eftersom man befinner sig i ett grumlat medvetandetillstånd. Det är tänkbart att man i en krissituation tar på sig skulden för något bara för att andra tillvitar en det. Vid tillfället var Michael Ö förtvivlad på grund av skilsmässan och hela hans livssituation var hotad. Det kan inte uteslutas att detta ledde till att han fick ett anfall och således begick handlingarna under inflytande av sjukdomen. Michael Ö har en kvarstående arbetsförmåga, men behöver ytterligare rehabilitering och träning för att komma tillbaka.

Docenten och överläkaren Kristina Malmgren har uppgett bl.a. följande. Michael Ö hade under barndomen epileptiska anfall, så kallade komplexa partiella anfall. Sådana anfall är ofta mer stillsamma än de mer välkända anfallen med medvetslöshet och generella kramper. Även om han inte under senare år haft upprepade spontana epileptiska anfall kan det föreligga en ökad känslighet och en benägenhet att få enstaka epileptiska anfall under särskilt pressande omständigheter. Psykisk stress kan utlösa epileptiska anfall. Under och omedelbart efter anfallen blir personen mer eller mindre frånvarande och kan ibland bete sig bisarrt. Det rör sig om en form av automatiskt beteende. Ibland består det automatiska beteendet av att personen fortsätter med sina göromål men utför dem inadekvat, andra gånger kan personen till exempel rusa iväg. Riktat aggressivt beteende mot andra personer förekommer i stort sett aldrig. Anfallen kan se ut på många olika sätt. Ofta är anfallet kortvarigt, kortare än två minuter. Under anfallet kan personen vara helt eller delvis frånvarande. Medvetandet är borta, men kroppen beter sig som den skall, man fortsätter att gå eller liknande. Reorienteringen, uppvaknandet, kan vara allt från några sekunder till tjugo minuter. Under denna period förekommer automatiska beteenden. Personen kan då bete sig normalt och föra samtal men sedan inte minnas samtalet. Det går inte att med säkerhet säga att Michael Ö fick ett anfall vid den aktuella händelsen, men det kan mycket väl vara så.

Arbetsdomstolen kan av den förebringade utredningen inte med säkerhet dra slutsatsen att Michael Ö hade fått ett epileptiskt anfall då han gjorde revorna i bäraren. Tilläggas bör att det över huvud taget inte torde vara möjligt att i efterhand förebringa utredning som med full säkerhet visar detta. Mycket talar dock för Industrifackets ståndpunkt att Michael Ö kan ha handlat under inflytande av sjukdom. Han har en benägenhet för epileptiska anfall av nu aktuellt slag och befann sig i en kris med anledning av hustruns begäran om skilsmässa, en omständighet som kan framkalla ett anfall. Hans handlande förefaller helt omotiverat och meningslöst. Av utredningen framgår att han så sent som dagen före den aktuella händelsen skrevs ut från sjukhus där han under cirka tio dagar fått psykiatrisk vård och att han redan andra dagen efter händelsen åter skrevs in på sjukhus för sådan vård. Det framgår också att Michael Ö under 1992 var sjukskriven en längre tid på grund av psykisk insufficiens och att han under 1994 var intagen på sjukhus närmare en månad för psykiatrisk vård.

Sådana omständigheter som förelegat i detta fall måste givetvis föranleda en arbetsgivare att överväga om en arbetstagares beteende kan ha sin grund i sjukdom. Bolaget har dock gjort gällande att man inte känt till att Michael Ö haft några psykiska problem efter 1994.

Av utredningen i denna del framgår bl.a. följande. Michael Ö har oemotsagd uppgett att han under sjukhusvistelsen närmast före den aktuella händelsen ringt sin förman, Börje Pettersson, och underrättat denne om att han var inlagd på psykiatrisk avdelning. Ann-Catrin Skeppstedt, som vid den aktuella tiden var personalassistent i bolaget, har berättat att Michael Ö vid det möte som ägde rum den 15 oktober 1996 sagt att han hade en "jobbig" hemsituation med skilsmässa och ett barn med hjärnskada. Stig Blomberg har uppgett att han innan uppsägningen vidtogs ringde till bolagets personalchef Peter Strömgren och meddelade denne att en självmordsrisk förelåg, att situationen var allvarlig, att hans bedömning var att Michael Ös handling var att se som ett utagerande av en krisreaktion samt att det i grunden inte fanns någon önskan hos Michael Ö att skada företaget. Enligt Stig Blomberg insåg Peter Strömgren då allvaret i situationen.

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen i denna del att företrädare för bolaget åtminstone då uppsägningen vidtogs måste ha känt till att Michael Ö vid den tid då den aktuella händelsen inträffade befann sig i ett tillstånd av allvarlig psykisk ohälsa. Trots det synes bolaget inte alls ha beaktat detta eller närmare undersökt om den psykiska ohälsan kunde ha inverkat på Michael Ös handlande.

Bolaget synes också ha utgått från felaktiga förutsättningar vid bedömningen av det inträffade. Bolaget har i målet inte gjort gällande att Michael Ö hade använt en kniv när han skadade bäraren men vid tidpunkten för uppsägningen utgick företrädare för bolaget tydligen från att så varit fallet. Bolaget synes alltså vid tidpunkten för uppsägningen inte heller närmare ha undersökt de faktiska omständigheterna utan utgick från att Michael Ö uppsåtligen, med kniv skadat bäraren i syfte att skada arbetsgivaren. Bolaget gjorde bedömningen att Michael Ö var en sabotör och utgjorde en säkerhetsrisk.

Normalt sett skall en arbetsgivare inte behöva tolerera att en arbetstagare gör något sådant som det Michael Ö gjort. Enligt Arbetsdomstolens mening måste man dock i ett fall som det nu föreliggande - även om det är fråga om en så allvarlig handling att den normalt kan motivera ett avskedande - mer se till vilka slutsatser om arbetstagarens lämplighet för fortsatt anställning som kan dras av det inträffade. Michael Ö hade skött sitt arbete anmärkningsfritt under fjorton år innan den aktuella händelsen inträffade och den inträffade vid en tid då han led av allvarlig psykisk ohälsa. Det finns inget som tyder på att Michael Ö efter rehabilitering skulle göra något liknande och utgöra en säkerhetsrisk.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör också beaktas att bolaget - trots att Michael Ös handlande framstår som helt meningslöst och att företrädare för bolaget åtminstone vid uppsägningstillfället kände till Michael Ös hälsotillstånd - inte vidtagit några egna åtgärder för att utreda hälsotillståndets betydelse för det inträffade, något som måhända var möjligt då.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet finner Arbetsdomstolen att bolagets uppsägning av Michael Ö inte kan anses sakligt grundad. Uppsägningen skall därför förklaras ogiltig. Bolaget skall också förpliktas att utge allmänt skadestånd till Michael Ö. Detta bör bestämmas till 60 000 kr.

Bolaget är tappande part i målet och skall förpliktas utge ersättning för Industrifackets rättegångskostnader. Det yrkade beloppet får anses skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar uppsägningen av Michael Ö.

2. Forbo-Forshaga Aktiebolag förpliktas att till Michael Ö utge sextiotusen (60 000) kr i allmänt skadestånd, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 oktober 1997 till dess betalning sker.

3. Forbo-Forshaga Aktiebolag skall utge ersättning för Industrifackets rättegångskostnader med etthundraåttioåttatusenniohundrafemton (188 915) kr, varav 160 600 kr avser arbete, 16 450 kr tidsspillan och 11 865 kr utlägg jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1999-01-20, målnummer A-191-1997

Ledamöter: Hans Tocklin, Brita Swan, Johnny Sköldvall (f.d. avdelningsdirektören i Arbetsmarknadsstyrelsen; tillfällig ersättare), Ulf E. Nilsson (f.d. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Gunilla Boman Pellnäs, Gunnar A. Karlsson (f.d. förbundsordföranden i Svenska Träindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare: Cecilia Klerbro