AD 2000 nr 19
Fråga om bl.a. skälig omfattning av fackliga förtroendemäns ledighet enligt förtroendemannalagen för att utföra lönekontroll hos den egna arbetsgivaren.
Parter:
Biltrafikens Arbetsgivareförbund; Svenska Transportarbetareförbundet
Nr 19
Biltrafikens Arbetsgivareförbund
mot
Svenska Transportarbetareförbundet.
BAKGRUND
Mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) och Svenska Transportarbetareförbundet (Transport) föreligger kollektivavtal, bl.a. det s.k. Transportavtalet. Jale Åkeri Aktiebolag (bolaget) är medlem i BA och därigenom bundet av Transportavtalet.
Bolaget bedriver åkeriverksamhet i Dalarna. I verksamheten sysselsattes vid tiden för tvistens uppkomst ett hundratal personer, varav ca 80 tillsvidareanställda och ca 20 extraanställda. Vid den tiden bedrev bolaget verksamhet i Mora, Borlänge och Avesta. Sedan oktober 1999 bedriver bolaget även verksamhet i Falun. Transport har anmält E.G. och M.L. som fackliga förtroendemän vid bolaget.
Transports avdelning 88 (avdelningen) begärde den 18 december 1998 ledigt med bibehållna förmåner enligt lagen om facklig förtroendeman (förtroendemannalagen), för de båda förtroendemännen. Begäran avsåg en tid om tre veckor vardera under vilken tid förtroendemännen skulle utföra en lönekontroll på bolaget.
Bolaget motsatte sig begäran och tvist uppkom. Lokal och central förhandling hölls. Efter den centrala förhandlingen utnyttjade Transport sitt tolkningsföreträde enligt 9 § förtroendemannalagen. Kontrollen genomfördes under perioden den 25 maj - 11 juni 1999. Förtroendemännen har erhållit lön för denna tid.
YRKANDEN M.M.
BA har väckt talan vid Arbetsdomstolen och har - såsom talan slutligen bestämts - yrkat att Arbetsdomstolen
1. förklarar att det inte kan anses skäligt att med stöd av förtroendemannalagen medge betald ledighet för facklig förtroendeman för att utföra lönerevision på bolaget i den omfattning och på det sätt som framställts av Transport samt
2. förpliktar Transport att utge dels allmänt skadestånd till BA och bolaget med 5 000 kr vardera, dels ekonomiskt skadestånd till bolaget med 35 041 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på de allmänna skadestånden från dagen för delgivning av stämning och på det ekonomiska skadeståndet från den 1 juli 1999, allt till dess betalning sker.
Transport har bestritt yrkandena men såvitt gäller fastställelseyrkandet i första hand yrkat att det skall avvisas. De yrkade skadeståndsbeloppen och ränteyrkandet har vitsordats så som i och för sig skäliga.
BA har bestritt avvisningsyrkandet.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNING
Biltrafikens Arbetsgivareförbund
Transports avdelning begärde den 17 januari 1997 att få ta del av löneunderlaget för verksamheten i Avesta för tiden fr.o.m. den 1 mars 1996. Avdelningen tillställdes med anledning av begäran arbetstidskort, avlöningslistor, arbetstidsscheman och övertidsjournaler i februari 1997. Bolaget försökte därefter förgäves att få information om huruvida några fel eller brister i löneberäkningarna upptäckts.
Avdelningen begärde in ytterligare löneunderlag i augusti 1998. Denna gång ville avdelningen ta del av löneunderlaget för samtliga anställda i Borlänge för tiden fr.o.m. den 1 september 1996 och även av ytterligare handlingar för de anställda i Avesta. Det begärda materialet tillställdes avdelningen i september 1998. Trots fortsatta och upprepade förfrågningar under hösten 1998 om huruvida avdelningen hittat några fel i löneunderlaget, lämnades inget besked härom.
Avdelningen inkom den 18 december 1998, efter att ha haft tillgång till löneunderlaget i nästan två års tid, med en begäran om betald ledighet enligt 6 och 7 §§ förtroendemannalagen. Avdelningen begärde ledigt för de båda fackliga förtroendemännen E.G. och M.L.h för att de under tiden den 18 januari - 5 februari 1998, tre veckor, skulle utföra en lönerevision i bolaget. Bolaget ansåg inte omfattningen av den begärda ledigheten vara motiverad och motsatte sig framställan. Avdelningen hade då haft materialet under nästan två år och revisorerna hade anmärkt på att det inte fanns hos bolaget. Arbetstagarparten utnyttjade då sitt tolkningsföreträde utan att något utrymme för förhandling dessförinnan lämnats. I ett brev daterat den 22 december 1998 lades tolkningsföreträde, enligt vilken kontrollen skulle genomföras i enlighet med vad förbundet tidigare hade begärt. Brevet inkom till bolaget den 28 december 1998, dvs. mellan helgerna.
Efter viss diskussion återtogs tolkningsföreträdet. Besked härom faxades till bolaget först fredagen den 15 januari 1999 kl. 17.27. Avdelningens agerande visar att den var osäker på om den begärda ledigheten var förenlig med förtroendemannalagens regler.
På initiativ av bolaget hölls därefter en lokal förhandling den 27 januari 1999. Inte heller då kunde avdelningen redovisa något material som motiverade den massiva arbetsinsats som påstods krävas. Någon information om eventuella fel i löneberäkningarna eller om hur kontrollen skulle gå till lämnades inte. Vid dessa förhållanden kunde bolaget inte bedöma skäligheten av yrkad ledighet och motsatte sig därför yrkandet. Vid den tidpunkten hade bolaget fått uppfattningen att det var de fackliga förtroendemännen själva som skulle utföra kontrollen.
Efter att den lokala förhandlingen avslutats i oenighet påkallade Transport central förhandling. Denna hölls den 29 mars och den 22 april 1999. Inför förhandlingen i mars modifierade Transport kravet på ledighet såtillvida att ledighet yrkades för förtroendemännen i tre veckor men att bolaget skulle underrättas för den händelse kortare tid skulle åtgå för kontrollen. Eftersom bolaget inte heller då fick någon information om eventuella fel som uppmärksammats och därmed saknade underlag för att bedöma skäligheten av ledighetens omfattning, ifrågasatte bolaget alltjämt denna. Den centrala förhandlingen ajournerades och förtroendemännen medgavs en dags betald ledighet för att ta fram underlag för att visa omfattningen av kontrollen.
Vid den fortsatta förhandlingen den 22 april 1999 redogjorde Transport första gången för påstådda fel i lönehanteringen och påvisade fyra enligt Transport inkorrekta löneuträkningar. Transport påstod också att det fanns fel i allt material som dittills kontrollerats utan att närmare precisera detta påstående. Det är bolagets uppfattning att endast en av de fyra löneuträkningarna var felaktig. Någon grund för att utföra en fullständig lönerevision förelåg inte heller vid denna tidpunkt. Bolaget som aldrig motsatt sig revisionen som sådan, föreslog att ledighet skulle medges under två dagar för utförande av kontrollen. Om den inledande kontrollen skulle ge anledning därtill, skulle bolaget därefter medge ytterligare ledighet. Bolaget erbjöd även Transport att kontrollen kunde ske i företagets lokaler och att personal från löneavdelningen skulle stå till förfogande för att besvara frågor under kontrollens utförande. Transport utnyttjade dock sitt tolkningsföreträde.
Lönerevisionen kom, sedan den först uppskjutits, att genomföras under tiden den 25 maj - 11 juni 1999. Den omfattade alla löneberäkningar vid driftstället i Avesta från tiden den 1 mars 1996 - 1 mars 1999 och vid driftstället i Borlänge från tiden den 1 september 1996 - 1 mars 1999, dvs. under tre respektive två och ett halvt år. I revisionen deltog inte bara de två förtroendemännen utan också ombudsmannen Ö.J. och en extern expert. Under tiden för revisionen återgick de båda förtroendemännen i arbete under tre dagar. Detta medförde problem för planeringen av arbetet hos bolaget och risk för onödiga kostnader för bl.a. extrapersonal.
Arbetsgivarsidan, som inte ifrågasatt rätten till ledighet för det angivna ändamålet, gör gällande att ledigheten fått en med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen oskälig omfattning och medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång. Bolaget har betagits möjligheten att göra en skälighetsbedömning genom att man saknat underlag för en sådan. Ledigheten kan inte anses skälig med hänsyn till att Transport genom att fortlöpande begära lönehandlingar utsträckt tiden för lönerevisionen så att den kommit att överstiga preskriptionsbestämmelserna i förhandlingsordningen och därigenom fått en avsevärd omfattning. Det kan inte anses skäligt att med stöd av förtroendemannalagens regler om ledighet räkna om samtliga anställdas löner under de angivna perioden. De två fackliga förtroendemännens medverkan under hela den begärda ledigheten var inte motiverad, eftersom en omfattande del av lönerevisionen utförts av andra personer. Det är skäligt att arbetsgivaren, när ledighet begärs, får del av ett underlag som gör det möjligt att ta ställning till om den begärda ledigheten är skälig i förhållande till det fackliga uppdraget. Ledigheten har också medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång och förorsakat att arbetsgivaren fått svårt att planera verksamheten genom att arbetsgivaren svävade i ovisshet om när de två fackliga förtroendemännen skulle återgå i arbete.
Transport har föranlett en felaktig tillämpning av lagen och har insett eller uppenbarligen bort inse detta. Transport har därigenom ådragit sig skyldighet att utge skadestånd.
Det är av avsevärd betydelse för arbetsgivarparterna att Arbetsdomstolen prövar fastställelseyrkandet, eftersom frågan om rätt till ledighet enligt förtroendemannalagen är en fråga som återkommande aktualiseras mellan parterna. Ett bifall till fastställelseyrkandet får den generella rättsverkan att Transport inte kan begära ledigt utan att specificera vilka omständigheter som åberopas till stöd för ledigheten och utan att ge arbetsgivaren möjlighet att bedöma skäligheten av yrkad ledighet. En dom kan få direkt betydelse för förhållandet mellan parterna när det gäller arbetsplatserna i Mora och Falun där någon lönerevision ännu inte genomförts.
Transport
Bolaget är ett relativt stort företag i åkeribranschen och är med sina ca 100 anställda Dalarnas största åkeri. Det mellan parterna gällande kollektivavtalet är i lönedelen komplicerat. Förbundets medlemmar på bolaget arbetar bl.a. som fjärr-, krets- och distributionschaufförer samt lastare. Arbete pågår i princip dygnet runt. Lönebestämmelserna är komplicerade med bl.a. olika premiekompensation och andra tillägg för olika yrkesgrupper.
Det är för Transport en primär uppgift att bevaka att avtalet följs. Bestämmelsen om utfående av handlingar i förhandlingsordningen används därför relativt ofta. Det är viktigt att bevaka efterlevnaden av avtalet för att garantera att förbundets medlemmar arbetar under de löne- och övriga arbetsvillkor som avtalet stipulerar och för att garantera företagsneutralitet.
Under åren har det förekommit ett antal kontakter mellan avdelningen och bolaget vilka visade att man hade olika uppfattningar om hur avtalet skulle tillämpas. Många medlemmar hade också hört av sig till avdelningen angående löner och uträkning av dessa. Avdelningen beslutade därför år 1997 att genomföra en partiell avtalskontroll hos bolaget. Vid en preliminär genomgång av löneunderlaget framkom bl.a. att det saknades anställningsbevis och arbetstidskort i viss omfattning, vilket gör att det är svårt att se om korrekt lön utgått. Det framkom också att övertid "kvittades". Avdelningen och bolaget hade fortlöpande kontakter och felen påtalades för bolaget. Det är alltså inte riktigt att bolaget svävat i ovisshet om huruvida några fel uppdagats eller inte.
Vad som framkom gav anledning till en fullständig kontroll. De båda fackliga förtroendemännens lokalkännedom behövdes för att kontrollen skulle kunna genomföras på ett rationellt sätt. Den nödvändiga tiden för kontrollen uppskattades av avdelningen till tre veckor.
Det är riktigt att avdelningen har begärt ut löneunderlag på sätt BA gjort gällande. Preskriptionsreglerna hindrar inte att handlingar begärs ut fortlöpande på detta sätt.
Den 15 december 1998 skrev avdelningen till bolaget och begärde ledigt för de två förtroendemännen enligt förtroendemannalagen på sätt som angivits av BA. Av skrivelsen framgick att bolaget uppmanades att återkomma till avdelningen om man hade invändningar mot begärd ledighet så att förhandling kunde genomföras. Bolaget svarade per telefon den 18 december 1998 att det avsåg att inte bevilja ledigheten. Någon förhandling begärdes dock inte. Den 22 december skrev avdelningen till bolaget och lade tolkningsföreträde. Bolaget förklarade sedan att det ville förhandla och då återkallade avdelningen tolkningsföreträdet. Lokal förhandling hölls utan att parterna kunde enas.
Vid den centrala förhandlingen påtalade Transport, som framgår av en protokollsanmärkning till § 6 i förhandlingsprotokollet, att företaget inte tillämpar gällande kollektivavtal på ett riktigt sätt, att det vid ett slumpvis urval av fyra löneperioder för tre anställda framgår att arbetstagarna ej erhållit rätt lön, övertidsersättning, helglön samt att bolaget "stryker timmar" utan att först kontakta de berörda. Vidare framgår att Transport framhållit att det är fel också i övriga anställdas löneberäkningar. Bolaget uppmärksammades alltså på anledningen till revisionen.
Parterna kunde inte enas och Transport och lade ett nytt tolkningsföreträde. Kontrollen kom slutligen att genomföras under perioden den 25 maj - 11 juni 1999. Vid denna granskades 17 000 löneberäkningar. Till kontrollen åtgick 167 timmar, varav 77 timmar dock avser restid, som uppkom därför att bolaget insisterade på att kontrollen skulle utföras i Mora. Som ett resultat av revisionen har Transport framställt krav mot bolaget på sammanlagt ca 430 000 kr.
BA:s fastställelseyrkande skall enligt Transports uppfattning i första hand avvisas. Yrkandet avser ett specifikt fall och kan inte få den framåtgripande verkan som krävs för att ett fastställelseyrkande skall tillåtas. Syftet med yrkandet uppnås också genom fullgörelseyrkandena.
Transport bestrider att ledigheten fått en omfattning som inte är skälig med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen och att ledigheten medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång. Även om Arbetsdomstolen skulle finna att Transport föranlett en felaktig tillämpning av förtroendemannalagen bestrids skadeståndsyrkandena på den grunden att Transport varken insett eller uppenbarligen bort inse detta. Under alla förhållanden bestrider Transport yrkandet om allmänt skadestånd till BA, eftersom det saknas laglig grund för ett sådant yrkande.
DOMSKÄL
Målet har företagits till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har hållits förhör upplysningsvis på begäran av BA med H.O. och på begäran av Transport med ombudsmännen Ö.J. och O.O.
Enligt 6 § förtroendemannalagen har facklig förtroendeman rätt till den ledighet som fordras för det fackliga uppdraget. Ledigheten får dock icke ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen. Ledigheten får icke förläggas så att den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Ledighetens omfattning och förläggning bestämmes efter överläggningar mellan arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen. Enligt 7 § skall den facklige förtroendemannen vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroendemannens egen arbetsplats ha rätt till bibehållna anställningsförmåner. Om tvist uppkommer om tillämpningen på facklig förtroendeman av bl.a. de nu nämnda bestämmelserna har arbetstagarorganisationen enligt 9 § tolkningsföreträde, dvs. att arbetstagarorganisationens mening om lagens rätta innebörd gäller intill dess tvisten slutligt har prövats. En arbetstagarorganisation kan enligt 10 § andra stycket åläggas att utge skadestånd om den föranlett felaktig tillämpning av lagen och har insett eller uppenbarligen borde ha insett felaktigheten.
Bakgrunden till tvisten i detta mål är i huvudsak följande. Transports avdelning 88 begärde betald ledighet för två fackliga förtroendemän, E.G. och M.L.h, under tre veckor för att genomföra en lönekontroll hos deras arbetsgivare, Jale Åkeri AB. Efter bl.a. lokal och central förhandling kunde enighet inte nås i fråga om ledigheten. Arbetstagarsidan utnyttjade då sitt tolkningsföreträde. De båda förtroendemännen var sedan lediga under tre veckor för att delta i lönekontrollen, varvid de dock kom att återgå i arbete åt bolaget under tre dagar. För den tid de varit lediga har de uppburit lön från bolaget.
BA har väckt talan mot Transport. BA har därvid gjort gällande i huvudsak att ledigheten fått en med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen oskälig omfattning och medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång. BA har framställt ett fastställelseyrkande som rör skäligheten av ledigheten samt yrkat att Transport skall förpliktas att till bolaget utge ekonomiskt skadestånd motsvarande lön som utgetts till de båda förtroendemännen och allmänt skadestånd till bolaget och BA för att Transport föranlett en felaktig tillämpning av lagen. Transport har bestritt yrkandena men såvitt gäller fastställelseyrkandet i första hand yrkat att detta skall avvisas. Avvisningsyrkandet har bestritts av BA.
Att det ändamål som ledighet begärts för i sig är sådant som berättigar till ledighet och till bibehållna anställningsförmåner råder det ingen tvist om. Tvisten rör i stället främst omfattningen av ledigheten.
Såsom Arbetsdomstolen tidigare uttalat (se t.ex. AD 1982 nr 37) står bedömningar i skälighetsfrågor av det slag det här rör sig om på en mycket osäker grund. Sådana frågor lämpar sig i princip inte för rättslig prövning utan är, såsom också understryks i lagens förarbeten, i första hand förhandlingsfrågor som bör lösas genom avtal. I det fall domstolen nu har att ta ställning till föreligger inget avtal av betydelse för bedömningen av tvistefrågan, varför lagens regler är tillämpliga.
En utgångspunkt för lagen är otvivelaktigt att det är den fackliga organisationen som inom lagens gränser själv bestämmer bl.a. vilken omfattning och inriktning som den fackliga verksamheten skall ges (prop. 1974:88 s. 156). Givetvis måste dock en organisation i överläggningar med arbetsgivaren om begärd ledighet för facklig förtroendeman och i tvist i en sådan fråga kunna motivera sitt anspråk på ledighet.
I lagens förarbeten ( a. prop. s. 164 f.) ges viss ledning för vad som skall beaktas i sammanhanget. Departementschefen uttalade bl.a. följande.
Som jag förut framhållit bör det efter förtroendemannalagens tillkomst finnas goda möjligheter att träffa överenskommelser som i rimlig utsträckning tillgodoser såväl arbetsgivar- som arbetstagarintressen. Kan uppgörelse inte träffas och arbetstagarparten i kraft av det av mig förordade tolkningsföreträdet blir den som får t.v. bestämma lagens tillämpning, bör som förutsättning härför gälla vissa ramar som ger uttryck för de hänsyn som jag nu berört. En första förutsättning bör alltså vara att en ledighet inte skall vara längre än som behövs för uppgiften i fråga. Som utredningen framhållit får man dock räkna med och acceptera situationer, då en facklig förtroendeman inte har kunnat utnyttja ledigheten fullt effektivt eller då organisationen i ett visst fall har utan ont uppsåt felbedömt rätten till ledighet. Ledighetens totala omfattning eller omfattning i ett visst fall bör vidare stå i rimlig proportion till förhållandena på arbetsplatsen. Härmed avses såväl att den fackliga verksamheten bör anpassas till de behov som föreligger för arbetstagarnas del som att skälig hänsyn bör tas till det enskilda företagets möjligheter att tåla den ledighet som den fackliga verksamheten i och för sig skulle kräva. Som exempel på omständigheter av betydelse för denna bedömning kan nämnas å ena sidan antalet arbetstagare, arbetsstyrkans sammansättning, anställningsförhållandena, arbetets art och arbetsplatsens beskaffenhet, dvs. omständigheter som påverkar behovet av facklig verksamhet och å andra sidan faktorer som produktionens känslighet för bortovaro, arbetsgivarens möjlighet att verkställa omplaceringar eller lösa ersättarfrågor etc.
Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Bolaget sysselsatte vid tvistens uppkomst ett hundratal personer. Avdelningen begärde och fick med stöd av bestämmelser i det gällande kollektivavtalet från bolaget arbetstidskort, avlöningslistor, arbetstidsscheman och övertidsjournaler rörande två av bolagets då tre arbetsställen. Vid en preliminär genomgång ansåg sig avdelningen finna att det i viss omfattning saknades anställningsbevis och arbetstidskort. Även H.O. har uppgett att vissa tidrapporter saknades, att det var "lite si och så" med anställningsbevis och att man inte var helt ense om tolkningen av avtalet i vissa avseenden. Avdelningen ansåg att också andra felaktigheter förelåg och att det fanns skäl att göra en fullständig lönekontroll avseende två av bolagets arbetsställen. För detta ändamål begärdes den ledighet för två fackliga förtroendemän som nu är föremål för tvist. Avdelningen lade tolkningsföreträde men angav samtidigt att bolaget, om det motsatte sig ledigheten, skulle höra av sig så att förhandling kunde äga rum. Detta tolkningsföreträde återkallades sedan bolaget gjort invändning mot den begärda ledigheten. Därefter hölls lokal och central förhandling utan att enighet kunde nås i ledighetsfrågan. Transport lade då tolkningsföreträde och ledigheten uttogs sedan, efter att först ha uppskjutits, under tre veckor, under vilka dock de båda förtroendemännen återgick i arbete hos bolaget under tre dagar. Lönekontrollen genomfördes av de båda förtroendemännen tillsammans med en ombudsman och en inhyrd expert. Kontrollen har enligt Transport avsett ca 17 000 löneberäkningar. Den har resulterat i att Transport, som anser att kollektivavtalet tillämpats felaktigt i flera fall, framställt krav mot bolaget på sammanlagt drygt 400 000 kr. Bolaget har endast hunnit gå igenom ungefär hälften av materialet och för sin del då funnit att endast en mindre del av kraven är befogade. Kontrollen tog 167 timmar, varav 77 timmar dock avser restid till bolagets kontor, där revisionen enligt bolagets önskemål utfördes.
BA har gjort gällande bl.a. följande som tar sikte på ledighetens omfattning. Ledigheten kan inte anses skälig med hänsyn till att avdelningen genom att fortlöpande begära lönehandlingar utsträckt tiden för lönekontrollen så att den kommit att överskrida preskriptionstiderna enligt kollektivavtalets förhandlingsordning och därigenom fått en avsevärd omfattning. Det kan inte anses skäligt att med stöd av förtroendemannalagen räkna om samtliga anställdas löner under de angivna perioderna. De två förtroendemännens medverkan under hela den begärda ledigheten var inte motiverad, eftersom en omfattande del av kontrollen utförts av två andra personer.
Transport har i denna del anfört bl.a. följande. En preliminär genomgång av lönehandlingarna visade bl.a. att fel och brister förekom i sådan utsträckning att en fullständig kontroll ansågs påkallad. Lönebestämmelserna är komplicerade och det saknades anställningsbevis och arbetstidskort i viss omfattning, vilket gjorde kontrollen besvärlig. Preskriptionsreglerna utgör inget hinder mot att handlingar begärs efter hand på det sätt som skett. De båda förtroendemännens lokalkännedom var behövlig för att kontrollen skulle kunna genomföras på ett rationellt sätt. Avdelningen uppskattade den nödvändiga tiden för kontrollen till tre veckor.
Parterna har alltså olika uppfattningar i frågan om huruvida en fullständig kontroll av kollektivavtalets tillämpning var motiverad. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det med hänsyn till vad som framkommit som att deras skilda uppfattningar i denna fråga har sin grund i att de också har skilda uppfattningar om hur kollektivavtalet rätteligen skall tillämpas i olika avseenden och därmed också om i vilken utsträckning felaktigheter förekommit vid löneberäkningar. Arbetsdomstolen har inte genom utredningen i detta mål fått något underlag för att kunna ta ställning i de tolkningsfrågor som kan föreligga. Men med den inställning Transport har måste dock en fullständig kontroll ha setts som motiverad. Ett mycket omfångsrikt material har ostridigt genomgåtts vid kontrollen och den måste otvivelaktigt ha varit tidskrävande, särskilt om man beaktar också att det ostridigt åtminstone i viss utsträckning saknades handlingar som t.ex. anställningsbevis, vilket försvårat kontrollen. Det finns inte heller något som talar emot Transports påstående att de fackliga förtroendemännens medverkan var nödvändig för att kontrollen skulle kunna genomföras på ett rationellt sätt. Kontrollen har resulterat i att Transport framställt krav på mer än 400 000 kr mot bolaget. Tilläggas skall att Arbetsdomstolen inte kan finna att kollektivavtalets preskriptionsregler, som tar sikte på att part vill yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt medbestämmandelagen eller avtalet, utgör något hinder mot avdelningens och Transports agerande i de avseenden som är aktuella i detta mål. En annan sak är att Transport genom den tidsutdräkt som förekommit och som enligt vad utredningen visar berott på att avdelningen inte tidigare hunnit med att granska materialet måhända på grund av preskriptionsbestämmelserna kan ha försuttit möjligheten att framställa en del krav.
De invändningar som BA gjort mot omfattningen av den begärda ledigheten tar enbart sikte på att ledigheten för utförande av lönekontrollen var onödigt omfattande. Några andra invändningar mot ledigheten har inte gjorts, som t.ex. att arbetsgivaren av något skäl inte skulle kunna undvara förtroendemännen under ledigheten eller inte skulle tåla den begärda ledigheten. I detta sammanhang kan inskjutas att uttaget av ledighet för fackliga förtroendemän hos bolaget under de senaste åren enligt vad arbetstagarsidan oemotsagt uppgett uppgått till endast 16 timmar. Ledigheten har begärts för vad som kan betecknas som en central uppgift för en arbetstagarorganisation, nämligen att kontrollera efterlevnaden av gällande kollektivavtal. Vidare har det även enligt arbetsgivarsidan förekommit åtminstone vissa brister som utgjort en del av motivet för arbetstagarsidan att företa en lönekontroll. Ytterst synes dock, som tidigare nämnts, parternas olika uppfattningar om behovet av en fullständig lönekontroll hänga samman med att de också har skilda uppfattningar om hur kollektivavtalet skall tolkas i vissa avseenden. Det har inte i detta fall framkommit något som kan leda till slutsatsen att Transports uppfattning i dessa frågor skulle sakna grund.
Mot bakgrund av det hittills anförda kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att den i detta fall begärda ledigheten får anses skälig.
Den omständigheten att förtroendemännen inte fullt ut använt den begärda ledigheten utan återgått i arbete under tre dagar bör ses mot bakgrund av att det onekligen måste ha varit svårt att med någon större exakthet ange vilken tid som behövdes för uppdraget och mot bakgrund av uttalandena i förarbetena. Där sägs att arbetsgivaren kan få räkna med och acceptera att ledigheten inte kunnat utnyttjas fullt effektivt. Att förtroendemännen som i detta fall återgått i arbete hos arbetsgivaren under tid som de inte kunnat utnyttja den betalda ledigheten för det avsedda ändamålet kan knappast kritiseras; det hade snarare varit anmärkningsvärt om de inte gjort så. Att förtroendemännen kommit att återgå i arbete under tre dagar under den begärda ledigheten påverkar med hänsyn till det nu anförda inte bedömningen att den begärda ledigheten är att anse som skälig.
BA har också gjort gällande att ledigheten medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång. Enligt lagen får ledigheten inte förläggas så att den medför sådant hinder. Transport har bestritt att den begärda ledigheten medfört hinder för arbetets behöriga gång. Vad som anförts från BA i detta sammanhang är att bolaget fick svårt att planera verksamheten och riskerade onödiga kostnader för ersättare genom att det rådde ovisshet om när förtroendemännen skulle återgå i arbete. Vad BA åsyftar är att Transport vid den centrala förhandlingen modifierade sitt krav på tre veckors ledighet på så sätt att det då angavs att, för det fall kortare tid skulle åtgå för kontrollen, skulle bolaget underrättas om detta. Vad Transport sålunda uttalat kan dock enligt Arbetsdomstolens mening inte anses medföra att det uppkommit betydande hinder för arbetets behöriga gång eller ens på något sätt negativt ha påverkat arbetets gång. Det framstår också utan sådana uttalanden från arbetstagarsidan som det enda naturliga att en förtroendeman som åtnjuter betald ledighet återgår i arbete om behovet av ledighet av någon anledning faller bort.
BA har också anfört att bolaget betagits möjligheten att göra en skälighetsbedömning av den begärda ledigheten genom att man saknat underlag för en sådan bedömning. Det är enligt BA skäligt att arbetsgivaren, när ledighet begärs, får del av ett underlag som gör det möjligt att ta ställning till om den begärda ledigheten är skälig i förhållande till det fackliga uppdraget. Transport har å sin sida anfört att avdelningen redan innan ledigheten begärdes genom fortlöpande kontakter med bolaget påtalat felaktigheter i löneberäkningar samt att arbetstagarsidan i de förhandlingar som hölls gav exempel på felaktigheter som man ansåg föreligga och som utgjorde grunden för att genomföra en lönekontroll.
BA får anses ha gjort gällande att Transport inte fullgjort sin överläggningsskyldighet enligt lagen. Enligt denna skall omfattningen och förläggningen av facklig förtroendemans ledighet bestämmas efter överläggning mellan arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen. Enligt uttalanden i förarbetena bör det krävas att överläggningar eller förhandling har ägt rum innan tolkningsföreträdet kommer till användning (a. prop. s. 151). Lagen innehåller inga regler om när och på vilket sätt överläggningsskyldigheten skall fullgöras. Underlåtenhet att överlägga kan medföra skadeståndsansvar. Av utredningen i detta mål framgår att avdelningen först lade ett tolkningsföreträde som emellertid återkallades då bolaget motsatte sig den begärda ledigheten, att bolaget och avdelningen höll en lokal förhandling utan att kunna enas, att central förhandling sedan hölls samt att Transport lade det tolkningsföreträde som är aktuellt i målet sedan man inte heller då kunnat nå enighet. Vid dessa tillfällen har parterna otvivelaktigt argumenterat i ledighetsfrågan och arbetstagarsidan har framfört sina skäl för den begärda ledigheten. Att någon enighet inte uppnåtts synes som tidigare framhållits ytterst ha berott på att parterna hade skilda uppfattningar om i vilken utsträckning det förekommit löneberäkningar som inte överensstämt med kollektivavtalets regler. Enligt Arbetsdomstolen finns det mot denna bakgrund inte fog för att påstå att arbetstagarsidan inte skulle ha fullgjort sin överläggningsskyldighet innan tolkningsföreträdet lades.
Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att den begärda ledigheten till sin omfattning är att anse som skälig, att förläggningen av den inte medfört betydande hinder för arbetets behöriga gång samt att arbetstagarsidan inte åsidosatt sin överläggningsskyldighet. Förutsättningar för bifall till BA:s talan finns alltså inte.
Av de ovan återgivna förarbetsuttalandena framgår att man vid bedömningen av om begärd ledighet i ett visst fall kan anses vara av skälig omfattning måste ta hänsyn till en mängd faktorer. Redan på grund härav kan ett uttalande av Arbetsdomstolen med anledning av fastställelsetalan rörande skäligheten av omfattningen av facklig förtroendemans ledighet endast ge ringa om ens någon vägledning för en bedömning av andra fall. Förutsättningarna enligt 4 kap. 6 § arbetstvistlagen för att föra en fastställelsetalan kan därmed inte anses uppfyllda.
Arbetsdomstolens sammanfattande slutsats blir att BA:s fastställelsetalan skall avvisas och att BA:s skadeståndsyrkanden skall ogillas.
Vid denna utgång skall BA förpliktas ersätta Transport dess rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.
DOMSLUT
1. Biltrafikens Arbetsgivareförbunds fastställelseyrkande avvisas.
Biltrafikens Arbetsgivareförbunds skadeståndsyrkanden avslås.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund skall utge ersättning till Svenska Transportarbetareförbundet för rättegångskostnader med trettioåttatusensexhundra (38 600) kr, varav 36 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Dom 2000-03-08, målnummer A-61-1999
Ledamöter: Hans Tocklin, Maj Johansson, Christer Måhl, Mats Holmgren, Ola Bengtson, Thore Ziethén (f.d. ombudsmannen i Svenska Byggnadsarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Sven Kinnander. Enhälligt.