AD 2000 nr 42

Parter:

Landstinget Kronoberg; Vårdförbundet

Nr 42

Landstinget Kronoberg i Växjö

mot

Vårdförbundet.

BAKGRUND

Mellan Landstinget Kronoberg och Vårdförbundet gällde för den tid som är aktuell i målet kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser 95 (AB 95). Avtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

Kap II Allmänna anställningsvillkor

- - - - -

§ 6 Allmänna åligganden

1. Arbetstagare har att utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal, och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov föreligger är arbetstagare dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare hos kommunen och därvid helt eller delvis fullgöra även egna arbetsuppgifter, att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att tjänstgöra utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra jour och beredskap.

- - - - -

Kap V Ledighet m m

- - - - -

§ 28 Ledighet och förmåner vid utbildning

1. Vid ledighet för att genomgå utbildning kan arbetstagare av arbetsgivaren medges rätt till att behålla lönen eller del därav. Deltidsanställd arbetstagare kan av arbetsgivaren även medges rätt till fyllnadslön eller del därav.

Arbetsgivaren äger föreskriva särskilda villkor för att arbetstagare skall äga uppbära och behålla lön, som beviljats för här avsedd ledighet.

2. Vid deltagande i utbildning, kurser, konferenser och dylikt, som fullgörs i anställningen, äger arbetstagare förutom bibehållen lön - om utbildningen pågår högst sju kalenderdagar - dessutom behålla vad som skulle ha utgetts i tillägg för obekväm arbetstid om arbetstagaren fullgjort sina ordinarie arbetsuppgifter.

Deltidsanställd arbetstagare, som utöver fastställd arbetstid deltar i verksamhet som i föregående stycke nämnts, erhåller fyllnadslön härför, dock högst så att utfyllnad sker till den lön som gäller för motsvarande heltidsanställd.

Kompensation för övertidsarbete enligt § 30 utges ej i fall som avses i detta moment. Dock erhåller heltidsanställd arbetstagare för varje fullgjord utbildningstimme på dag som enligt ordinarie arbetstidsförläggning skulle varit fridag eller på del av dag som inte utgör ordinarie arbetstid kompensation med en timme för varje utbildningstimme. För tid som inte kan kompenseras med ledighet utges i stället ersättning per timme med belopp motsvarande fyllnadslön enligt Bilaga A.

--------------------

Kap VI Särskilda ersättningar

§ 30 Kompensation för övertidsarbete m m

1. Heltidsanställd arbetstagare, som har en enligt detta avtal fastställd arbetstid och utför arbete på tid överstigande den fastställda tiden, äger rätt till kompensation för övertidsarbete under förutsättning att övertidsarbete beordras på förhand. Endast efter godkännande av behörig överordnad kan kompensation utges för övertidsarbete, som inte kunnat beordras på förhand.

- - - - -

Under hösten 1997 tog Landstinget Kronoberg initiativ till en utbildning för sjuksköterskor. Utbildningen avsåg en modell för gemensam vårddokumentation, den s.k. VIPS-modellen. Vårdförbundets medlem M.P., som arbetade på heltid som distriktssköterska, ålades av landstinget att genomgå utbildningen. Hon genomgick utbildningen under tiden den 17-19 oktober 1997. Den 18 och 19 oktober inföll på lördag och söndag och var arbetsfria dagar enligt M.P:s normala arbetstidsschema.

Sedan tvist uppstått mellan landstinget och förbundets avdelning i Kronoberg i frågan om vilken ersättning M.P. var berättigad till för sitt deltagande i utbildningen under lördagen och söndagen, påkallade landstinget förhandling enligt 35 § medbestämmandelagen. Parterna höll såväl lokal som central förhandling utan att komma överens, varefter landstinget enligt 35 § medbestämmandelagen väckte talan i Arbetsdomstolen.

YRKANDEN

Landstinget Kronoberg har yrkat att Arbetsdomstolen skall fastställa att M.P. inte har rätt till kompensation för övertidsarbete enligt AB 95 för sitt deltagande i utbildning den 18 och 19 oktober 1997.

Vårdförbundet har bestritt yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Landstinget

Tvisten mellan parterna rör vilka förmåner som skall utgå till en arbetstagare som deltar i utbildning. Den bestämmelse i AB 95 som parterna tvistar om är § 28.

Under hösten 1997 tog landstinget initiativ till en utbildning som avsåg journalföring av omvårdnad enligt VIPS-modellen. Utbildningen skulle ge en bakgrund till och grundläggande kunskaper i användandet av VIPS- modellen samt möjlighet att diskutera hinder och förutsättningar för införande av omvårdnadsdokumentation. I kursinbjudan angavs bl.a. följande: "Vid deltagande i kursen på ledig tid gäller "tid mot tid" och tillägg för obekväm arbetstid (lördag-söndag). Om du får förhinder att delta de dagar du kallats är du ansvarig för att det kommer någon kollega i ditt ställe. Du har alltså rätt att byta dagar med en kollega.".

M.P., som arbetar som distriktssköterska inom landstingets primärvård, deltog i utbildningen under tiden den 17-19 oktober 1997. Den 17 oktober var en fredag och ordinarie arbetsdag för henne medan den 18 och 19 oktober, som alltså inföll på lördag och söndag, var arbetsfria i hennes ordinarie arbetsschema. Utbildningen fullgjordes i anställningen. Landstinget beordrade M.P. att delta i utbildningen, eftersom landstinget ansåg att kunskaperna som utbildningen skulle ge krävdes i arbetet som sjuksköterska.

Förbundets avdelning i Kronoberg meddelade tolkningsföreträde enligt 35 § medbestämmandelagen avseende ersättningen till M.P. under lördagen och söndagen den 18-19 oktober 1997. I meddelandet angavs bl.a. att förbundet ansåg att utbildningen var att betrakta som beordrad tjänstgöring och att utbildningen skulle ersättas enligt bestämmelserna i § 30 AB 95, som avser kompensation för övertidsarbete. Vid en lokal tvisteförhandling den 26 februari 1998 hade förbundet samma inställning som angetts i meddelandet om tolkningsföreträde. Eftersom tvisten rörde en fråga som avses i 35 § medbestämmandelagen, påkallade Landstingsförbundet en central tvisteförhandling. I protokollet angavs parternas ståndpunkter på följande sätt: "Mot bakgrund av att berörd arbetstagare blivit beordrad att genomgå utbildning på arbetsfria dagar är det vårdförbundets uppfattning att detta är beordrat arbete. Detta får till följd att bestämmelserna om kompensation för övertidsarbete i AB 95 blir tillämpliga. Vidare anser vårdförbundet att bestämmelserna i 28 § moment 2 i AB 95 endast är tillämpliga i de fall en arbetstagare frivilligt anmäler sitt intresse för att genomgå utbildning. - Landstingsförbundets företrädare hävdar att det finns en skyldighet enligt AB 95 § 6 för arbetstagare att inom ramen för anställningen delta i utbildning oaktat om denna infaller på arbetsdag eller arbetsfri dag. Genom bestämmelserna i AB 95 § 28 mom 2, tredje stycket följer att kompensation enligt AB § 30 inte utges vid utbildning som fullgörs inom ramen för gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt som är förenade med anställningen.".

Landstinget har haft rätt att beordra M.P. att genomgå aktuell utbildning enligt § 6 AB 95, som avser arbetstagares allmänna åligganden. Enligt paragrafen finns en skyldighet för arbetstagaren att delta i utbildning oavsett om utbildningen äger rum på en arbetsdag eller på en arbetsfri dag.

I § 28 AB 95 regleras de förmåner som kan utgå vid utbildning. I paragrafens bestämmelser finns en heltäckande reglering av förmånerna vid utbildning. En arbetstagare kan endera få ledigt för att genomgå utbildning, i vilket fall mom 1 är tillämpligt, eller fullgöra utbildningen i anställningen, i vilket fall mom 2 är tillämpligt. Av mom 1 framgår att om arbetstagaren är ledig för att genomgå utbildningen kan arbetsgivaren medge att vissa förmåner skall utgå. Om utbildningen genomförs i anställningen är förmånsfrågorna reglerade i mom 2. Av det tredje styckets första mening framgår att kompensation för övertidsarbete enligt § 30 inte skall utges i ett sådant fall. En arbetstagare kan emellertid erhålla kompensation med en timme för varje utbildningstimme enligt tredje styckets andra mening.

Det är arbetsgivaren som avgör om utbildning sker i anställningen eller inte. Det saknar betydelse om det är arbetsgivaren eller arbetstagaren som tagit initiativet till utbildningen. I M.P:s fall gjorde landstinget bedömningen att utbildningen skulle ske i anställningen. § 30 AB 95 är därför inte tillämplig i hennes fall.

Regler om förmåner vid utbildning infördes i de kommunala kollektivavtalen år 1975. Avtalen för tjänstemän benämndes då ABT 75 och LABT 75. Bestämmelserna om ledighet och förmåner vid utbildning var i ABT 75 införda under § 19 som hade följande lydelse:

§ 19 Ledighet och förmåner vid utbildning

1 Vid ledighet för att genomgå utbildning kan tjänstemän av arbetsgivaren medges rätt till att behålla lönen eller del därav.

Arbetsgivaren äger föreskriva särskilda villkor för att tjänsteman skall äga uppbära och behålla lön, som beviljats för här avsedd ledighet.

2 Vid deltagande i utbildning, kurser, konferenser och dylikt, som fullgöres i tjänsten, äger tjänsteman förutom bibehållen lön - om utbildningen pågår högst sju kalenderdagar - dessutom behålla vad som skulle ha utgått i tillägg för obekväm arbetstid om tjänstemannen fullgjort sina ordinarie arbetsuppgifter.

Deltidsanställd tjänsteman, som utöver fastställd tjänstgöringstid deltar i verksamhet som i föregående stycke nämnts, erhåller fyllnadslön härför, dock högst så att utfyllnad sker till den lön som gäller för motsvarande heltidsanställd.

Kompensation för övertidsarbete enligt § 20 utgår ej i fall som avses i detta moment.

Av 1980 års lydelse av § 28 framgår att bestämmelsen var densamma som i 1975 års lydelse, sånär som på att uttrycket "i tjänsten" bytts ut mot uttrycket "i anställningen". År 1984 förändrades förmånerna vid utbildning på det sättet att heltidsanställda erhöll kompensation för utbildning på fridag med timme för timme enligt § 28 mom 2 tredje stycket. Fortfarande gällde att någon kompensation för övertidsarbete enligt § 30 inte utgick i fall som avsågs i detta moment.

I 1988 års avtalsrörelse yrkade KTK att det skulle införas kompensation med timme för timme även på dag som var arbetsdag. Bakgrunden till det yrkandet var att förskolelärare kunde beordras att delta i utbildning under del av dag som inte utgjorde ordinarie arbetstid. Kommun- och Landstingsförbundet accepterade yrkandet och i 1989 års lydelse av de allmänna bestämmelserna infördes förmånen genom att uttrycket "eller på del av dag som inte utgör ordinarie arbetstid" infördes i mom 2 tredje stycket. Sedan dess har § 28 kvarstått oförändrad.

I 1990 och 1991 års avtalsrörelser yrkade Svenska kommunalarbetareförbundet att § 28 skulle förändras så att obligatorisk eller beordrad obligatorisk utbildning på fritid skulle ersättas enligt § 30. Kommun- och Landstingsförbundet, som ansåg att de pengar som fanns tillgängliga i avtalsrörelserna var avsedda för löneåtgärder och inte för ändringar i de allmänna bestämmelserna, godtog inte den begärda ändringen.

Landstinget anser att det endast finns två situationer i vilka en arbetstagare kan genomgå utbildning. Antingen är arbetstagaren ledig för att genomgå utbildning enligt § 28 mom 1 eller så fullgör arbetstagaren utbildningen i anställningen enligt mom 2. När det gäller utbildning som fullgörs i anställningen kan en sådan utbildning initieras av arbetsgivaren eller arbetstagaren. Visserligen finns § 28 i avtalets kapitel om ledighet, men kapitlet har rubriken "Ledighet m m". Det finns alltså andra materiella regler i kapitlet än de som avser ledighet. Paragrafrubriken är "Ledighet och förmåner vid utbildning". Ett skäl till placeringen av bestämmelsen i mom 2 var att reglerna om förmåner vid utbildning skulle finnas samlade på ett ställe i avtalet.

Bestämmelsen i § 28 mom 2 AB 95 är inte avsedd för situationen när en arbetstagare ansöker om ledighet, eftersom det inte går att samtidigt vara tjänstledig för utbildning och fullgöra utbildningen i anställningen. M.P. ansökte aldrig om ledighet, men det har förekommit vid vissa landsting, t.ex. Landstinget Kronoberg, att arbetstagaren fått fylla i en ansökan om ledighet även då utbildningen skall fullgöras i anställningen. Ansökan har då inte varit avsedd för ledigheten som sådan utan för en rapport till det ekonomiska redovisningssystemet.

I målet har bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SKTF, Lärarförbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet, SACO, Sveriges Läkarförbund och Lärarnas Riksförbund beretts tillfälle att yttra sig. Svenska Kommunalarbetareförbundet har i sitt yttrande anfört att dess uppfattning alltid varit att vid beordrad utbildning, för vilken arbetsskyldighet föreligger, skall ersättning enligt § 30 utges för tid utanför den ordinarie arbetstiden. Enligt landstingets mening utgör detta inget yttrande i tolkningsfrågan utan är endast ett uttryck för Svenska Kommunalarbetareförbundets uppfattning om vad som borde gälla. Det bör också framhållas att SKTF och Sveriges Läkarförbund har förklarat att de avstår från att yttra sig i målet samt att inte heller SACO och Lärarnas Riksförbund har yttrat sig. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har i sina yttranden gett uttryck för samma uppfattning som landstinget gör gällande i denna tvist.

Förbundet

Förbundet anser att det finns tre möjliga situationer vid utbildning. Den första är då arbetstagaren ansöker om och beviljas ledighet för deltagande i utbildning och förmåner utgår enligt § 28 mom 1 AB 95. Den andra är då arbetstagaren begär ledighet för att delta i en utbildning, konferens e.d. och arbetsgivaren gör bedömningen att deltagandet är till nytta för arbetsgivarens verksamhet. Då utgår förmåner enligt § 28 mom 2. Den tredje situationen är då arbetsgivaren beordrar arbetstagaren att genomgå utbildningen. Då är § 28 inte tillämplig utan då gäller § 30.

För att förstå hur AB 95 är konstruerat bör man se avtalet mot bakgrund av den s.k. förmånskatalogen eller utbildningskatalogen. Förmånskatalogen var en sammanställning som gjordes centralt av Kommunförbundet och Landstingsförbundet och som avsåg ett antal utbildningar och kurser som var så att säga godkända. I sammanställningen angavs vilken ersättning som skulle utgå när arbetstagaren genomgick ifrågavarande utbildning. Katalogen täckte i stort sett de behov som fanns. Det finns fortfarande rester kvar av förmånskatalogen. I ett cirkulär från Landstingsförbundet anges vilka utbildningar som man kan genomgå och vilken ersättning som utgår. Under årens lopp har man kunnat se att det funnits ett antal kurser och konferenser som inte omfattas av katalogerna. Detta gäller inom hälso- och sjukvårdsområdet, t.ex. i fall då vissa läkare har velat delta i konferenser i sina specialiteter. Vissa arbetstagare fick delta inom ramen för sin anställning och som en del i sitt ordinarie arbete. Problemet var att kostnaderna rasade iväg för arbetsgivaren. Detta var ett skäl till varför man kom att reglera den här typen av kurser och konferenser, dvs. sådana som inte var reglerade i förmånskatalogen. Landstingen var beredda att låta utbildningen ske i anställningen men man var inte beredd att betala övertidsersättning vid deltagandet. Regleringen var också ett försök att skapa rättvisa. Vissa fick nämligen ersättning medan andra inte fick det.

Det nu anförda utgör bakgrunden till bestämmelsen i § 28 AB 95 om att arbetstagaren fullgör utbildning i anställningen. Det är att märka att fullgörande av utbildning i anställningen förutsätter en begäran från arbetstagaren att få delta i utbildningen. Förbundets uppfattning är att om arbetsgivaren beordrar en arbetstagare att göra något för arbetsgivarens räkning på övertid skall övertidsersättning utgå.

I ABT 75 avsåg § 15 ledighet på grund av sjukdom, § 16 ledighet på grund av havandeskap och barnsbörd m.m., § 17 ledighet för värnpliktstjänstgöring m.m., § 18 ledighet för förtroendemannauppdrag och enskilda angelägenheter av vikt m.m. och § 19 ledighet och förmåner vid utbildning. Det kan konstateras att samtliga paragrafers tillämplighet förutsatte att det var fråga om ledighet som var aktualiserad av arbetstagaren. Arbetsgivaren kunde inte beordra en arbetstagare till ledighet.

I AB 95 har det femte kapitlet rubriken "Ledighet m m". I § 23 anges att i fråga om ledighet och lön under ledighet gäller bestämmelserna i §§ 23-28. Vidare föreskrivs i 23 §: "Lön under ledighet utges för den tid, under vilken arbetstagaren eljest skulle ha tjänstgjort, och endast under de förutsättningar, som anges i §§ 24-28. I övriga fall skall arbetstagare avstå samtliga avlöningsförmåner.". Det skall observeras att det talas om att lön under ledighet utges under de angivna förutsättningarna och att § 28 återfinns i ledighetsbestämmelserna. Vad som anförs i Landstingsförbundets kommentar till §§ 6, 28 och 30 AB 95 visar också att placeringen av § 28 mom 2 inte är någon tillfällighet utan att bestämmelsen är avsedd att tillämpas bara i de fall arbetstagaren tagit initiativet till deltagandet i viss utbildning e.d. Denna uppfattning har även varit rådande lokalt, vilket framgår av vissa skrivelser från Landstinget Västernorrland, förutvarande Landstinget Skaraborg och Örebro läns landsting.

Arbetstagarnas allmänna åligganden anges i § 6 AB 95. Där framgår att en arbetstagare är skyldig att - förutom att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter - tjänstgöra utöver fastställd arbetstid, dvs. under övertid.

År 1996 utarbetades inom Landstinget Kronoberg och Kommunförbundet Kronoberg direktiv för framtagande av gemensam vårddokumentation i syfte att åstadkomma en "sammanhållen vårdkedja". Den modell för vårddokumentation som sedermera utarbetades var den s.k. VIPS-modellen. I en rapport från mars 1998 anges att 800 distriktssköterskor/sjuksköterskor hade utbildats i VIPS-modellen.

Landstinget Kronoberg var vid denna tid uppdelat i två sjukvårdsområden: det östra och det västra. Personalchefen i det västra området skickade ut ett brev till samtliga avdelningsföreståndare för att klargöra vilka villkor som skulle gälla under utbildningen. I denna angavs att samtliga sjuksköterskor erbjöds att delta i utbildningen, dvs. utbildningen var frivillig. Vidare angavs bl.a. att heltidsanställd personal skulle kompenseras med tid mot tid plus ob-ersättning. Vid den västra sjukvårdsförvaltningen var man alltså noga med att ange att det var ett erbjudande och inte något obligatoriskt. Den som ville gå utbildningen fick ett erbjudande från arbetsgivaren och under utbildningen erhöll deltagaren - i den mån deltagandet skedde på övertid - kompensation med tid mot tid plus ob-ersättning. Detta styrker förbundets uppfattning i tolkningsfrågan.

Vid det östra sjukvårdsområdet blev M.P. beordrad att genomgå utbildningen på fredag, lördag och söndag. Fredag var ordinarie arbetsdag medan lördag och söndag var fridagar. Förbundet ansåg att det var fråga om övertidsarbete enligt § 30, eftersom Marianne Peterson inte hade ansökt om tjänstledighet.

Landstinget har låtit arbetstagare som skulle delta i utbildningar i anställningen fylla i ansökningar om tjänstledighet. Förfarandet visar att arbetstagarna beviljats förmåner enligt § 28 mom 2 AB 95 även när arbetstagarna varit tjänstlediga. Landstingets hantering av tjänstledighetsansökningarna är helt i enlighet med förbundets uppfattning om innebörden i § 28. I de fall arbetstagaren tagit initiativet till en utbildning har arbetstagaren fått fylla i en ledighetsansökan och arbetstagaren har beviljats ledighet och förmåner enligt § 28 mom 2.

En tvist i Halmstads kommun har berört de i detta mål omtvistade reglerna i AB 95. Kommunen hade beordrat personal att delta i en konferens under en helg. Tvisten fördes till såväl lokal som central tvisteförhandling. En tvist rörande arbetstagarnas förmåner vid deltagande i VIPS-utbildning uppstod år 1997 mellan Landstinget Gävleborg och Vårdförbundet SHSTF. Den tvisten fördes till lokal förhandling men inte till central förhandling. Det visar att landstinget i det fallet godtog motpartens uppfattning. Ytterligare en tvist uppstod i Norrbottens läns landsting sedan landstinget hade beordrat arbetstagare att genomgå viss utbildning. Denna tvist ledde till att vårdförbundets medlemmar erhöll övertidsersättning enligt förbundets yrkande.

Lärarförbundet har i sitt yttrande till Arbetsdomstolen biträtt förbundets inställning i tolkningsfrågan. SKTF och Läkarförbundet har inte varit inblandade i någon tvist rörande denna fråga. Detta kan vara skälet till att dessa förbund valt att inte yttra sig i målet.

Landstinget

När det gäller tvisten vid Halmstads kommun övervägde kommunen att gå vidare och väcka talan. Kommunens uppfattning var klar, nämligen att någon övertidsersättning inte skulle utgå, men tvisten i det fallet gällde inte direkt beordrad utbildning utan tvistefrågan var om det var fråga om utbildning eller arbete. Kommunen fortsatte inte att driva frågan, eftersom kommunen sedermera fann att den ifrågavarande verksamheten kunde betraktas som arbete och inte som utbildning. Landstinget Gävleborg gick inte vidare med saken med anledning av att det hade försuttit fristen för att påkalla central förhandling. Landstinget Gävleborg hade dock inte ändrat uppfattning i tvistefrågan. Landstinget i Norrbottens län gick Vårdförbundet till mötes och betalade ut övertidsersättning.

DOMSKÄL

Distriktssköterskan M.P. genomgick under tiden den 17-19 oktober 1997 en utbildning angående journalföring enligt den s.k. VIPS-modellen. M.P. hade, såvitt framkommit, inte själv framställt något önskemål om att få genomgå utbildningen utan hade blivit ålagd att göra det av sin arbetsgivare, Landstinget Kronoberg. M.P. var inte tjänstledig under någon del av utbildningstiden. Den 18 och 19 oktober inföll på lördag och söndag och var fridagar enligt M.P:s ordinarie arbetsschema.

Parterna tvistar om huruvida M.P. är berättigad till kompensation för övertidsarbete för hennes deltagande i utbildningen den 18 och 19 oktober 1997. Tvisten rör i första hand tolkningen av § 28 AB 95, som innehåller regler om ledighet och förmåner vid utbildning. Bestämmelsen skiljer enligt ordalydelsen i huvudsak på två fall. Vid ledighet för att genomgå utbildning kan arbetsgivaren enligt mom 1 medge arbetstagaren rätt att behålla lönen eller en del därav. Vid deltagande i utbildning som fullgörs i anställningen har arbetstagaren enligt mom 2 rätt till bl.a. bibehållen lön, men inte rätt till kompensation för övertidsarbete enligt § 30.

Landstingets inställning är att den utbildning som M.P. deltog i den 18 och 19 oktober 1997 var sådan som avses i § 28 mom 2 AB 95 och att hon därför i enlighet med vad som uttryckligen sägs i bestämmelsen inte är berättigad till någon kompensation för övertidsarbete. Enligt landstingets uppfattning saknar det betydelse för tillämpningen av bestämmelsen att arbetstagaren inte själv tagit initiativ till att få genomgå utbildningen utan blivit beordrad därtill av arbetsgivaren.

Förbundets inställning är att den utbildning som M.P. genomgick den 18 och 19 oktober 1997 inte var sådan som avses i § 28 AB 95 och att hon därför i enlighet med § 30 är berättigad till kompensation för övertidsarbete. Enligt förbundets uppfattning är § 28 inte tillämplig i fall då arbetstagaren inte själv tagit initiativ till att få genomgå utbildningen utan blivit beordrad därtill av arbetsgivaren.

Vid huvudförhandlingen i målet har på landstingets begäran hållits vittnesförhör med förre förhandlingschefen vid Svenska Kommunförbundet C.S., Landstingsförbundets förhandlare J.S., landstingets personalchef M.J-H., förhandlingschefen i Landstinget Västernorrland E.B. samt förhör upplysningsvis med gruppchefen vid Svenska Kommunförbundet L.K. På förbundets begäran har hållits vittnesförhör med förhandlingsombudsmännen M.Ö. och A.K. samt förhör upplysningsvis med enhetschefen L.O. och förbundsombudsmännen S.W. och L.S. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Parterna är ense om att landstinget enligt § 6 AB 95 har haft rätt att beordra M.P. att genomgå den ifrågavarande utbildningen även på de dagar, lördag och söndag, som annars hade varit arbetsfria enligt hennes ordinarie arbetsschema. Parterna är även överens om att M.P. fullgjort utbildningen utan att ha varit tjänstledig. Detta måste enligt Arbetsdomstolens uppfattning innebära att hon fullgjort utbildningen i sin anställning.

Mot bakgrund härav ger ordalagen i § 28 mom 2 AB 95 ett otvetydigt stöd åt landstingets uppfattning i tolkningsfrågan. Förbundet menar att bestämmelsen skall anses ha ett snävare tillämpningsområde än som framgår av ordalydelsen. Till stöd för denna uppfattning har förbundet hänvisat till vad som varit avtalsparternas avsikt med bestämmelsen, bestämmelsens placering i avtalet, tillämpningen av bestämmelsen vid några olika landsting och utgången av andra tvister som uppstått om bestämmelsens innebörd.

Genom den utredning som parterna lagt fram kan ursprunget till § 28 mom 2 AB 95 härledas till i vart fall de till AB 95 motsvarande allmänna bestämmelserna från år 1975. I nu relevanta hänseenden tycks bestämmelsen inte ha förändrats sedan dess. Utredningen har inte heller gett något nämnvärt stöd för att avtalsparterna någon gång skulle ha varit överens om att § 28 mom 2 AB 95 eller motsvarande bestämmelse i föregående avtal skulle ha det snävare tillämpningsområde som förbundet förespråkat.

Förbundet har fäst vikt vid den omtvistade bestämmelsens placering i avtalet och menat att placeringen visar att den inte varit avsedd att tillämpas i fall då arbetsgivaren beordrat arbetstagaren att genomgå viss utbildning. Till stöd för detta har förbundet åberopat att § 28 mom 2 är införd i ett kapitel som behandlar olika typer av ledigheter och förmåner som utgår under sådana ledigheter. I och med att dessa ledigheter alltid förutsätter att arbetstagaren tagit initiativ till ledigheten menar förbundet att även § 28 mom 2 måste förutsätta att arbetstagaren tagit initiativet till ifrågavarande utbildning. Landstinget har å sin sida förklarat placeringen av § 28 mom 2 med att bestämmelserna om ledighet och förmåner vid utbildning bör vara samlade på ett ställe i avtalet.

Det kan konstateras att § 28 mom 1 reglerar det fallet att arbetstagaren är ledig för att genomgå utbildning och att mom 2 reglerar det fallet att arbetstagaren deltar i utbildning i anställningen. Mellan mom 1 och mom 2 går således en skarp skiljelinje i och med att en arbetstagare självklart aldrig samtidigt kan vara ledig för att genomgå en utbildning och genomgå samma utbildning i anställningen. Även om mom 1 och mom 2 tar sikte på två skilda fall reglerar båda momenten vilka förmåner som utgår eller kan utgå vid utbildning, och det förefaller ändamålsenligt att samla bestämmelserna om förmåner vid utbildning till ett ställe i avtalet. Arbetsdomstolen kan inte se att placeringen i avtalet av bestämmelserna i mom 2 på något sätt talar för förbundets ståndpunkt i tolkningsfrågan.

Förbundet har genom att förete ett stort antal tjänstledighetsansökningar visat att arbetstagare vid landstinget i ett flertal fall fyllt i tjänstledighetsansökningar inför deltagande i utbildning som sedan fullgjorts i anställningen. Förbundet menar att detta förfarande ger stöd för förbundets uppfattning i tolkningsfrågan. Landstinget har förklarat förfarandet med att tjänstledighetsansökningarna har tjänat som underlag för hanteringen i landstingets ekonomiska redovisningssystem. Detta har bekräftats genom de uppgifter som lämnats av Mariann Johansson-Hellström. Förklaringen framstår för Arbetsdomstolen som rimlig. Arbetsdomstolen kan inte se att förfarandet ger stöd för förbundets ståndpunkt i målet.

Förbundet har vidare till stöd för sin inställning försökt att med såväl skriftlig som muntlig bevisning visa att förbundets tolkning av AB 95 varit den lokalt rådande uppfattningen om avtalets innebörd. Till stöd för detta har förbundet också redogjort för vissa tvister som uppstått i Halmstads kommun, Landstinget Gävleborg och Norrbottens läns landsting. Av utredningen har i dessa delar emellertid inte framkommit något av nämnvärd betydelse för bedömningen i detta mål.

Mot bakgrund av det anförda kan Arbetsdomstolen inte finna något påtagligt stöd i utredningen för att § 28 mom 2 AB 95 skulle ha någon snävare innebörd än den som bestämmelsens ordalydelse ger uttryck för. Företräde måste därför ges åt det av landstinget framförda tolkningsalternativet. Landstingets talan skall alltså bifallas.

Vid denna utgång skall förbundet enligt huvudregeln åläggas att ersätta landstinget för dess rättegångskostnader. I frågan om fördelningen av rättegångskostnaderna har emellertid förbundet yrkat att landstinget under alla förhållanden åläggs att ersätta förbundet för de kostnader som förbundet förorsakats av att huvudförhandling i målet vid två tillfällen har ställts in. Enligt Arbetsdomstolens mening ger vad som förekommit inte underlag för bedömningen att landstinget genom vårdslöshet eller försummelse föranlett att huvudförhandling ställts in. Det finns därför inte skäl att fördela rättegångskostnaderna på annat sätt än enligt huvudregeln. Den av landstinget yrkade ersättningen för rättegångskostnader får anses skälig. Förbundet skall därför åläggas att ersätta landstinget för dess rättegångskostnader med yrkat belopp.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer att M.P. inte har rätt till kompensation för övertidsarbete enligt AB 95 för sitt deltagande i utbildning den 18 och 19 oktober 1997.

2. Vårdförbundet skall ersätta Landstinget Kronoberg för rättegångskostnader med sextiosjutusensjuhundraåttionio (67 789) kr, varav 51 600 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 2000-04-19, målnummer A-194-1998

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Marianne Jenryd, Siv Kimbré, Ola Bengtson, Tage Persson, Sven Kinnander och Ulf Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Håkan Lundquist