AD 2001 nr 106

Parter:

Svenska Metallindustriarbetareförbundet; Stål- och Metallförbundet; SSAB Oxelösund Aktiebolag

Nr 106

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

mot

Stål- och Metallförbundet och SSAB Oxelösund Aktiebolag i Oxelösund.

Mellan Svenska Metallindustriarbetareförbundet (förbundet) och Stål- och Metallförbundet föreligger kollektivavtal. SSAB Oxelösund Aktiebolag (SSAB) är medlem i Stål- och Metallförbundet och är därigenom bundet av kollektivavtalet.

P.M. är medlem i förbundet. Han anställdes hos SSAB år 1989. Den 11 november 2000 sades han upp med sista anställningsdag den 10 februari 2001. Med anledning av uppsägningen uppkom tvist mellan parterna. De har fört förhandlingar i tvisten utan att kunna enas. P.M. sade på egen begäran upp sin anställning den 19 januari 2001 med sista anställningsdag den 19 februari 2001.

Förbundet har i Arbetsdomstolen väckt talan och har därvid gjort gällande att saklig grund för uppsägning saknats. Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. förklara SSAB:s uppsägning av P.M. ogiltig, samt

2. förplikta SSAB att till P.M. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men har vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig. För det fall att Arbetsdomstolen skulle finna att skadestånd skall utgå har arbetsgivarparterna yrkat att det skall jämkas till noll kr.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Arbetsgivarparterna

SSAB:s verksamhet bedrivs i Oxelösund och bolaget är Nordens största tillverkare av grovplåt med en årlig produktion om 500 000 ton. Vid företaget sysselsätts ca 2 500 personer, varav ca 1 800 arbetare.

P.M. anställdes vid SSAB år 1989. Sedan den 18 februari 1997 arbetade han som operatör vid kraftverket. Hans arbetsuppgifter bestod i att sköta drift och underhåll av pannor, turbiner, pumpar, armaturer och rörledningar. Detta innebar ett tämligen fritt arbete där P.M. åkte runt på SSAB:s område och utförde service.

Inom SSAB:s inhägnade område sysselsätts ett stort antal personer i företag som bolaget anlitar för externa och interna entreprenader. Av dessa företag utgör en stor del byggföretag. Under år 2000 var SSAB:s område Sörmlands största byggarbetsplats, där man byggde bl.a. ett nytt valsverk och en ny härdningslinje. På området utfördes då många gjutningsarbeten i samband med vilka s.k. plyfaskivor användes. Bara vid byggnationen av härdningslinjen användes tusentals plyfaskivor. Skivorna saknar kännetecken och är således inte möjliga att knyta till viss plats eller ägare. På SSAB:s område har inte heller funnits någon administrativ rutin för att kontrollera åtgången av skivor. När skivorna har tagit slut har vederbörande entreprenör bara beställt nya. SSAB har fått betala för skivorna oavsett om de har använts eller försvunnit på annat sätt. En ny plyfaskiva kostar i dag 458 kr exklusive mervärdesskatt.

På Cefastområdet, som är ett till SSAB angränsande industriområde, drevs en billackeringsfirma som heter Carox. K.B. och N.N. driver denna firma. Baksidan av billackeringsfirman vette mot SSAB:s ståltrådsstängsel i vilket det fanns ett uppklippt hål, i vart fall från den 15 april 2000. På grund av hålet i stängslets nederkant kunde stängslet böjas upp och därmed ge plats för uttagande av t.ex. plyfaskivor från SSAB:s område.

På eftermiddagen den 15 april 2000 stannade en grön Saab 900 eller 9-3 med släpkärra utanför Carox lokaler. Två män steg ut ur bilen och började lasta plyfaskivor på släpkärran. Det rörde sig om 20-30 skivor som stod på Carox bakgård. K.B. kände igen en av de två männen som en före detta arbetskamrat till sin far. Varken K.B. eller N.N. hindrade pålastningen och Saaben körde därifrån. När männen hade lämnat platsen ringde K.B. till SSAB:s vaktavdelning och fick tala med A.T.. Samtalet togs upp på band. K.B. rapporterade om händelsen och uppgav Saabens registreringsnummer såsom han uppfattat det. Detta nummer visade sig dock senare inte höra till någon Saab 900 eller 9-3. Vakten L.P. åkte direkt till platsen och iakttog då tydliga hjulspår på SSAB:s område i riktning mot det tidigare nämnda hålet i stängslet. Stängslet var vid tillfället uppböjt så man nästan kunde gå rak igenom hålet.

Den 12 oktober 2000 iakttog K.B. och N.N. på samma plats som den 15 april 2000 en man som hämtade plyfaskivor och lastade på ett släp. De båda kände igen mannen som en av de män som varit där i motsvarande ärende den 15 april 2000. K.B. ringde omedelbart SSAB:s vaktavdelning och fick återigen tala med A.T.. Hon skickade genast ut en bil. Under tiden tog N.N. hand om mannens bilnycklar. Medan de väntade på vakten frågade mannen om han kunde få tillbaka sina nycklar, men det fick han inte. Vaktchefen L.N. och vakten L.P. anlände till platsen och kallade på polis. Polisen kom dock fram till att det inte var fråga om ett polisärende eftersom det inte gick att finna någon målsägande. Mannen identifierades som P.M..

J.L., som är avdelningschef för den avdelning där P.M. arbetade, blev underrättad om händelsen den 13 oktober 2000 och kallade till ett möte den 16 oktober 2000. Vid detta möte deltog J.L., P.M. och J.H. för förbundets räkning. P.M. lämnade då en muntlig berättelse, som J.L. nedtecknade. P.M. frågades efter genomläsning av redogörelsen om han hade något att tillägga, vilket han inte hade. När händelserna i oktober och april kopplades samman beslutade SSAB att säga upp P.M.. Vid överläggningen om detta den 1 november 2000 vidhöll P.M. sin tidigare berättelse men lade till vissa detaljer. När P.M. sade upp sig skriftligen den 19 januari 2001 angav han som enda skäl för detta att han hade fått ett så bra erbjudande om annat arbete att han inte kunde tacka nej till det.

Arbetsgivarparterna gör gällande att P.M. tillsammans med annan person den 15 april 2000 från Carox bakgård hämtat och på medhavd släpkärra lastat 20-30 nya plyfaskivor och kört i väg med dessa. Vidare görs gällande att P.M. den 12 oktober 2000 på samma plats lastat två plyfaskivor på en släpkärra i syfte att köra iväg med dessa. P.M. har inte haft rätt att hämta skivorna vid något av dessa tillfällen eftersom skivorna härrörde från någon av de entreprenörer som SSAB anlitar och som var verksamma på SSAB:s område vid denna tid. P.M. har känt till eller insett eller bort inse att skivorna härrörde från SSAB:s område. P.M.s befattning med skivorna har inneburit ett så allvarligt åsidosättande av P.M.s förpliktelser mot SSAB i anställningen att saklig grund för uppsägning förelegat.

Alldeles oavsett varifrån skivorna kom har P.M. haft anledning att ifrågasätta riktigheten av att hämta skivorna, dels med hänsyn till dessas närhet till SSAB:s område, dels med hänsyn till att han inte haft någon som helst anledning att tro att de varit ärligt åtkomna. Eftersom det inte har spelat någon roll för hans agerande huruvida skivorna kom från SSAB eller någon annanstans är hans agerande så klandervärt att saklig grund för uppsägning förelegat.

Skulle SSAB anses skyldigt att utge skadestånd till P.M. skall detta jämkas på grund av att P.M. själv har sagt upp sin anställning sedan han fått en annan anställning. Han har därigenom inte lidit någon skada.

Förbundet

P.M. har varit anställd hos SSAB sedan år 1989 och har senast arbetat som operatör. Den händelse som aktualiserade uppsägningen inträffade den 12 oktober 2000, då P.M. lastade två begagnade plyfaskivor på en släpkärra på Cefastområdet, som gränsar mot SSAB:s område. En plyfaskiva är ca 1 cm tjock och mäter normalt 120 x 240 cm. När de är nya är de rödfärgade. SSAB använder i allmänhet inte plyfaskivor, men det gör däremot entreprenörerna på SSAB:s område. Det har också funnits en hel del plyfaskivor på Cefastområdet eftersom man där relativt nyligen har byggt några stora verkstadshallar och i samband med detta använt plyfaskivor vid gjutningsarbeten. Dessutom finns på Cefastområdet firmor som använder plyfaskivor. De skivor som P.M. lastade var begagnade och hade hål och var delvis söndersågade.

Bakgrunden till händelsen den 12 oktober 2000 är följande. I P.M.s familj finns en Opel Kadett -89. Det hade rostat hål i bilens bakre hjulhus och P.M. behövde hjälp med reparationen. Eftersom det i förhållande till bilens värde var dyrt att vända sig till en bilverkstad hörde P.M. sig för på arbetsplatsen om någon kunde hjälpa honom med att svetsa hålet. Han fick inget svar direkt, men den 2 eller 3 oktober 2000 ringde en person som hette Jörgen honom på arbetet. Jörgen hade hört att P.M. behövde hjälp med bilen och uppgav att han kände till en person som kunde reparera bilen för 200-400 kr, beroende på hålets storlek. Eftersom de inte hittade någon tid som passade dem båda för avlämnande av bilen bestämde de att P.M. skulle lämna bilen den 6 oktober 2000 på Arnö industriområde och hämta den där dagen efter. Enligt Jörgen ville reparatören inte själv träffa P.M. eftersom han arbetade svart samtidigt som han uppbar socialbidrag. Betalning skulle ske när arbetet var utfört. Jörgen ringde någon dag senare och föreslog att betalningen skulle bestå i att P.M. skulle köra två plyfaskivor från Cefastområdet till Arnö industriområde. Han förklarade att skivorna skulle stå bakom en billackeringsfirma och att de skulle användas för att laga en släpkärra. P.M. åkte till Cefastområdet på dagtid tillsammans med sin 6-åriga dotter. Han gick ur bilen för att kontrollera skivorna och när han kom tillbaka till bilen sade dottern att någon hade tagit bilnycklarna. Han gick in på billackeringsfirman och frågade om det var de som hade tagit hand om nycklarna, vilket de bekräftade. De sade åt honom att vänta. SSAB-vakten kom och påstod att han hade stulit skivorna från SSAB:s område. Polisen, som anlände något senare, har dock inte utrett saken vidare eftersom ingen vet vems skivor det var som P.M. hanterade.

Dagen efter händelsen blev P.M. inkallad till sin chef och därefter följde varsel, överläggningar och uppsägning. Från SSAB:s sida påstods att P.M. hade stulit dels de två plyfaskivorna i oktober 2000, dels 20-30 skivor i april samma år. Detta förnekade P.M. helt. Han har dock tidigare varit på Cefastområdet och plockat reservdelar från en avställd Opel och besökt en kompis som hade verkstad på området. P.M. hade inte uppmärksammat hålet i staketet förrän efter händelsen i oktober 2000.

Om P.M. skulle ha tagit skivorna från SSAB:s område via hålet i staketet skulle han först ha behövt köra dem från entreprenörernas lager och därefter burit dem fram till stängslet genom några buskage. Därefter skulle han ha lirkat ut dem genom staketet. På andra sidan skulle det behövts minst en person som tog emot. Detta förfarande är orimligt besvärligt med hänsyn till att det vid denna tid fanns flera grindar till området som stod öppna dagtid, varav flera inte var kameraövervakade. Det hade således varit lätt att köra ut med eventuella skivor genom grindarna. Det finns dessutom ett upplag av begagnat byggmaterial på SSAB:s område där man efter en enkel anmälan till företaget som hanterar områdets återvinning kan hämta material, t.ex. plyfaskivor. För det fall att materialet anses ha något värde får man betala en mindre summa vid avhämtandet.

Den rättsliga grunden för bestridandet är att det inte har förelegat saklig grund för uppsägning. P.M. har inte gjort sig skyldig till brott eller annan handling som utgjort saklig grund för uppsägning. Beträffande händelsen i oktober 2000 är det inte visat att skivorna kom från SSAB:s område, utan det är sannolikt att de har härrört från Cefastområdet. I vart fall har P.M. varken insett eller bort inse att de kom från SSAB:s område. Händelsen har inträffat på fritiden och den saknar samband med arbetet. Den påstådda händelsen i april 2000 känner P.M. inte till. Även om det skulle anses visat att P.M. har hanterat plyfaskivor även vid denna tidpunkt utgör dock inte heller detta tillfälle saklig grund för uppsägning av samma skäl som händelsen den 12 oktober 2000 inte gör det. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras och SSAB skall utge allmänt skadestånd till P.M.. Skäl för jämkning av skadeståndet saknas. P.M. sade inte upp sig för att han hade fått ett bättre arbete utan på grund av att han kände att SSAB utan anledning hade mist förtroendet för honom.

Domskäl

Tvisten i målet gäller frågan huruvida bolaget har haft saklig grund för uppsägning av P.M..

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.M. vid två tillfällen, den 15 april 2000 och den 12 oktober 2000, har medverkat till att det har försvunnit byggmaterial som härrör från SSAB:s inhägnade område. De har gjort gällande att byggmaterialet - s.k. plyfaskivor - härrörde från någon av de entreprenörer som SSAB anlitar och som var verksamma på SSAB:s område vid denna tid samt att P.M. har insett eller bort inse detta.

Förbundets inställning är att det inte har förelegat saklig grund för uppsägningen av P.M.. Denne har enligt förbundet över huvud taget inte varit delaktig i den av arbetsgivarparterna angivna händelsen den 15 april 2000. Däremot har förbundet vitsordat att P.M. den 12 oktober 2000 har hämtat två begagnade plyfaskivor från en plats intill SSAB:s område. Förbundet har gjort gällande att det inte är visat att skivorna kommit från SSAB:s område samt att P.M. under alla förhållanden inte har insett eller bort inse att så varit fallet.

Arbetsdomstolen skall i det följande först gå in på vad som framkommit om händelserna den 15 april och den 12 oktober 2000.

Händelsen den 15 april 2000

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.M. vid detta tillfälle tillsammans med en annan person har lastat och bortforslat 20-30 plyfaskivor som kom från SSAB:s område. Skivorna har enligt arbetsgivarparterna hämtats på en avskild plats inom ett industriområde, Cefastområdet, omedelbart intill gränsen mot SSAB:s eget område. Förbundets inställning är att P.M. vid detta tillfälle inte har varit på platsen.

P.M. har vid förhör inför domstolen helt förnekat kännedom om denna händelse. Han har uppgivit bl.a. följande. Han var inte på Cefastområdet den 15 april 2000 men har däremot vistats där vid olika tillfällen dessförinnan. Han har alltså varit synlig på området då och då, bl.a. sedan han fått löfte att plocka delar från en personbil, som stod där. Dessutom har han tidigare varit på området och hälsat på en god vän som hade verkstad där.

I målet har skett vittnesförhör med K.B., som är delägare i Carox Billackerings AB. Detta bolag bedrev vid denna tid verksamhet på Cefastområdet. K.B. har berättat i huvudsak följande. Lördagen den 15 april 2000 stannade en grön Saab 900 eller 9-3 utanför lackeringsverkstaden. Tillsammans med den andre delägaren N.N. och några vänner som befann sig i verkstaden iakttog han genom den öppna dörren hur två män gick fram och tillbaka och lastade 15-25 plyfaskivor på en släpkärra. Plyfaskivorna stod på den mark som Carox hyrde och som vetter mot SSAB:s stängsel. Han var även ute och tittade på lastningen. Som han minns det talade han inte med männen, men de bör ha sett honom eftersom han gick helt öppet och det var ljust ute. Han kände igen den ena av männen även om han inte mindes dennes namn. K.B. visste att den mannen hade varit arbetskamrat med hans far, att han nu arbetade hos SSAB, och att hans smeknamn troligen var "Pirre". I samband med att männen åkte iväg från platsen med skivorna ringde han SSAB:s vakt, A.T., eftersom han utgick från att det var fråga om stöld från SSAB. Han talade om för henne att han känt igen en av männen.

P.M. har inför domstolen bekräftat att han under åren 1987-1989 arbetade på en rörgjutningsfabrik på Cefastområdet. Där arbetade bl.a. en person som heter T.B.. Han visste inte att T.B. var far till K.B., men han anade att de var släkt.

Även N.N. har hörts som vittne i målet. Han har i huvudsak bekräftat K.B.s uppgifter.

Säkerhetsvakten hos SSAB A.T. har inför domstolen berättat följande. Hon blev den aktuella dagen uppringd av K.B., som sade att han hade iakttagit en stöld av byggmaterial från SSAB:s område. K.B. uppgav att han kände igen en av männen eftersom denne varit arbetskamrat med hans far, men att han inte mindes namnet frånsett något smeknamn som hon nu har glömt. K.B. sade också att mannen nu arbetade på SSAB. K.B. sade att han senare skulle återkomma med namnet, men det gjorde han aldrig.

Arbetsdomstolen återkommer strax till den slutsats som kan dras beträffande P.M.s medverkan vid denna händelse.

Händelsen den 12 oktober 2000

Det är ostridigt i målet att P.M. denna dag lastat två plyfaskivor på släpkärran till sin bil i avsikt att köra iväg med dem från platsen intill billackeringsfirman på Cefastområdet. Det är vidare ostridigt att P.M. vid detta tillfälle hindrades från att bege sig i väg sedan K.B. och N.N. tillkallat SSAB:s vaktpersonal, som kom till platsen.

K.B. och N.N. har båda inför domstolen uppgett att de vid händelsen den 12 oktober genast kände igen P.M. som en av de båda män som hade varit på platsen vid händelsen den 15 april 2000.

P.M. har uppgett följande. Han hade fått i uppdrag att hämta skivorna av en man som önskade få dem hämtade som ersättning för ett reparationsarbete på P.M.s gamla personbil. P.M. har aldrig träffat mannen eftersom denne bl.a. av skatteskäl ville vara anonym. Några dagar före den 12 oktober 2000 åkte P.M. till Cefastområdet för att se var han skulle hämta skivorna. Då hade han ingen släpkärra med sig och han minns inte om skivorna stod där då eller inte, men tror möjligen att de gjorde det. Den 12 oktober kom han tillbaka med en släpkärra som han lånat. Han gick ur bilen och kontrollerade att plyfaskivorna stod bakom billackeringsfirman. Skivorna var väl begagnade och det hade borrats hål i dem. Han funderade inte närmare över vem som ägde skivorna och han uppfattade dem närmast som skrot.

Har P.M. lastat skivor vid båda tillfällena?

Det är ostridigt att händelsen den 15 april 2000 inte ledde till någon mer omfattande utredning eftersom man inte visste vilka personer som hade varit på platsen. Det var först i samband med händelsen den 12 oktober 2000 som P.M. kopplades samman med det tidigare tillfället. Det är främst K.B.s uppgifter som har betydelse för denna sammankoppling. K.B. har med bestämdhet uppgivit att det var P.M. som var på platsen både den 15 april och den 12 oktober 2000. Av utredningen framgår att det var ljust vid båda tillfällena och K.B. har uppgivit att han t.o.m. var ute och tittade på lastningen.

Vad K.B. har berättat vinner stöd främst av A.T.s uppgifter, som bekräftar att K.B. den 15 april 2000 sade att en av männen var känd för honom. K.B. lämnade därvid uppgifter som ostridigt stämmer in på P.M..

Sammanfattningsvis kan konstateras följande. Vid händelsen den 12 oktober kände såväl K.B. som N.N. igen P.M. som en av de båda män som lastat plyfaskivor redan den 15 april. Även om K.B. den 15 april inte kände P.M. till namnet ger de uppgifter han redan till då lämnade till A.T. ett klart stöd för hans bestämda påstående att P.M. var en av de båda män som lastade plyfaskivor vid detta tillfälle. Mot denna bakgrund råder det enligt domstolens mening ingen tvekan om att P.M. har medverkat vid lastning av plyfaskivor vid båda de tillfällen som arbetsgivarparterna har åberopat i målet.

Det anförda innebär att P.M. mot sitt nekande har blivit övertygad om att ha medverkat med bortforsling av ett större antal plyfaskivor vid tillfället den 15 april. Att han i målet har intagit ståndpunkten att han inte var på platsen den dagen innebär naturligen att han inte har kunnat anföra någon förklaring till sitt handlande vid det tillfället. När det gäller tillfället den 12 oktober framstår P.M.s berättelse redan i sig som något egendomlig, och den blir inte mer trovärdig i ljuset av att han inte har kunnat lämna någon förklaring till sitt handlande vid tillfället den 15 april. Arbetsdomstolen anser sig mot den nu angivna bakgrunden inte kunna fästa någon tilltro till P.M.s uppgifter. Att han har lämnat oriktiga uppgifter beträffande händelsen den 15 april talar ofrånkomligen till hans nackdel vid bedömningen av bevisningen i målet.

Varifrån kom plyfaskivorna?

Domstolens ställningstagande i det föregående innebär att det har styrkts i målet att P.M. har medverkat till att forsla bort ett inte obetydligt antal plyfaskivor från Cefastområdet. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att skivorna ursprungligen härrörde från SSAB:s område. Förbundet har bestritt detta och menat att skivorna lika gärna kan ha härrört från någon av de näringsidkare som bedrev verksamhet på det angränsande Cefastområdet.

Av utredningen i målet framgår att plyfaskivor inte har några särskilda kännetecken. Det är därför inte möjligt att genom besiktning av plyfaskivorna enkelt konstatera huruvida de härrörde från SSAB:s område eller från någon annan plats.

Genom vittnesförhör med avdelningschefen på SSAB J.L. har framkommit följande. Plyfaskivor har använts i stor omfattning på SSAB:s område av dess entreprenörer. SSAB har inte haft någon möjlighet att kontrollera exakt åtgång av dessa eftersom entreprenörerna räknade ut vad som behövdes och SSAB betalade utan att kräva någon materialspecifikation. Plyfaskivorna förvarades i rätt stort antal. När skivorna tog slut beställde entreprenörerna nya utan att närmare kontrollera vart de tidigare skivorna hade tagit vägen. Det har därför inte genom inventering eller liknande kunnat konstateras att några skivor faktiskt saknas.

P.M. har uppgett följande. Även på Cefastområdet användes plyfaskivor. Sådana förekom i byggnadsverksamhet och i några av de andra verksamheter som bedrevs på området, bl.a. av en murarfirma.

P.H., som är fackklubbsordförande på SSAB, och P.S., som är skyddsombud där, har inför domstolen bekräftat att det fanns plyfaskivor även på Cefastområdet. De har beskrivit området som en plats där företag och personer kommer och går och efter sig lämnar diverse material som ställs mellan byggnaderna. Dessa uppgifter har lämnats obestridda av SSAB. Arbetsdomstolen anser mot den bakgrunden att det mycket väl kan ha funnits plyfaskivor även på Cefastområdet.

Förbundet har menat att det skulle ha varit ett onödigt omständligt tillvägagångssätt att ta ut material från SSAB:s område genom ett hål i staketet. Enligt förbundet hade det varit lätt att olovligen föra ut skivor genom någon av områdets öppna grindar. Av utredningen i denna fråga drar domstolen slutsatsen att det i och för sig kan ha varit genomförbart att obemärkt föra ut plyfaskivor genom grindarna, men att det med hänsyn till den bevakning som förekom utan tvekan var mindre riskabelt att forsla ut material en annan väg.

Det finns enligt domstolens mening tre omständigheter som är av särskild betydelse för frågan huruvida de i målet aktuella plyfaskivorna ursprungligen härrörde från SSAB:s område.

Den första omständigheten har att göra med den aktuella platsens belägenhet inom Cefastområdet. Billackeringsfirmans förhyrda lokal och mark gränsade mot SSAB:s område vid det aktuella staketet. Den plats där P.M. sågs hämta plyfaskivorna låg bakom billackeringsfirmans byggnad och är i viss mån skyddad från insyn. Platsens belägenhet gör att det ter sig mindre sannolikt att en byggfirma eller annan som använt plyfaskivor inom Cefastområdet efter användning av skivorna skulle ha flyttat dem till just denna plats inom området.

Den andra omständigheten av betydelse är att K.B. och N.N. bestämt har förklarat att de inte hade sett några plyfaskivor uppställda på deras område bakom billackeringsfirmans byggnad. De har berättat att de ofta vistades på baksidan, där de nästan varje dag kontrollerade byggnadens fläktsystem och där de ibland även hade bilar parkerade. Trots detta har de inte uppmärksammat några plyfaskivor på baksidan av byggnaden förrän i samband med den hantering de iakttog den 15 april och den 12 oktober 2000. Detta talar för att plyfaskivorna kom till platsen i mycket nära anslutning till dessa händelser.

Den tredje omständigheten hänger samman med att det i samband med händelsen den 15 april konstaterades att staketet mot SSAB:s område var uppklippt på platsen bakom billackeringsfirman. På SSAB:s sida av staketet fanns det enligt uppgifter av K.B. och säkerhetsvakten L.P. hjulspår 8-10 meter från staketet och en upptrampad stig mellan dessa hjulspår och staketet. Även vid händelsen den 12 oktober konstaterades att det var ett hål i staketet på platsen. Det synes för övrigt som om den del av SSAB:s område som är belägen på andra sidan stängslet har varit relativt sällan besökt.

De nu anförda omständigheterna föranleder sammantagna enligt domstolens mening bedömningen att det kan hållas för visst att de av P.M. den 15 april och 12 oktober 2000 lastade plyfaskivorna härrörde från SSAB:s område.

P.M.s vetskap om plyfaskivorna

P.M. har mot sitt nekande blivit övertygad om att vid båda de av arbetsgivarparterna angivna tillfällena ha forslat bort eller försökt forsla bort plyfaskivor som kom från SSAB:s område. Det förhållandet att det rådde dagsljus vid båda dessa tillfällen och att P.M. tydligen inte försökte dölja sina förehavanden ger inte något stöd för att han trodde sig ha rätt att hämta plyfaskivorna. Platsen är som nämnts belägen så att lastningen även i dagsljus kunde ske relativt obemärkt. P.M. kan med hänsyn till vad som anförts i det föregående om platsen och övriga omständigheter inte ha varit omedveten om att skivorna faktiskt kom från SSAB:s område. Detta gäller för såväl den 15 april som den 12 oktober 2000.

Saklig grund för uppsägning?

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis fram till att P.M. dels tillsammans med en annan person den 15 april 2000 hämtat, lastat och kört iväg med minst tio plyfaskivor, dels att han den 12 oktober 2000 på samma plats hämtat två plyfaskivor i syfte att köra iväg med dem. Vidare har domstolen kommit fram till att skivorna härrörde från SSAB:s område och att P.M. måste ha insett detta.

Arbetsgivarparterna har i målet inte velat precisera sin anklagelse mot P.M. i straffrättsliga termer. Den straffrättsliga bedömningen saknar emellertid betydelse för Arbetsdomstolens ställningstagande. Det är nämligen tillräckligt att ett handlande vid en bedömning från anställningsskyddssynpunkt är att jämställa med ett brott (se bl.a. domarna 1986 nr 38 och 1990 nr 55). Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden konstaterat att det är principiellt oförenligt med anställningsavtalet att arbetstagaren gör sig skyldig till förmögenhetsbrott mot arbetsgivaren. Emellertid skall en sammantagen bedömning göras av förhållandena kring förseelsen och omständigheterna i övrigt (se bl.a. domen 1990 nr 39). Det handlar i detta fall inte om någon impulshandling, utan om ett upprepat handlande. Plyfaskivornas värde har inte varit obetydligt. P.M.s handlande måste anses så allvarligt ha rubbat SSAB:s förtroende för honom att det inte kan krävas att SSAB skall behålla honom i anställningen. Arbetsdomstolen finner alltså att uppsägningen av P.M. har varit saklig grundad.

Det anförda innebär att förbundets talan skall avslås. Med denna utgång i målet är förbundet skyldigt att ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader i målet. Beloppet är ostridigt.