AD 2001 nr 36

Enligt en avtalsbestämmelse har piloter som inte får minst 18 dagars sommarsemester rätt till semestertillägg för flyttad semester. Fråga bl.a. om bestämmelsens tillämplighet för piloter som frivilligt förlagt semester utanför sommarperioden.

Parter:

Norske SAS-Flygeres Forening; SAS Commuter Aktiebolag

Nr 36

Norske SAS-Flygeres Forening i Lysaker, Norge

mot

SAS Commuter Aktiebolag i Stockholm.

Mellan Norske SAS-Flygeres Forening (föreningen), Svensk Pilotförening samt Dansk Pilotförening och SAS Commuter AB (bolaget) gäller varandra avlösande kollektivavtal rörande anställnings- och löneförhållanden för bolagets i Norge, Sverige och Danmark anställda piloter. Under den tid som är aktuell i målet förelåg ett kollektivavtal med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1997 t. o. m. den 31 december 1999. Kollektivavtalets § 10 upptar bestämmelser om semester och innehåller bl. a. följande.

Mom 6. Ledighetsperiod

Ledighetsperiod, som innefattar semesterledighet under perioden fra mandagen før d. 02. Juni til søndagen efter d. 31. August (14 uger) enligt ovan, skall inklusive fridagar omfatta minst 21 kalenderdagar.

- - - - -

Mom 7. Flyttning av sommarsemester

Det antal piloter som skall beredas tillfälle till semester under perioden från måndagen före den 2 juni till söndagen efter den 31 augusti (14 veckor), skall minst utgöra 90% av piloterna inom varje tjänstgöringsgrupp. I första hand har frivilliga förtur till flyttning. I andra hand får vid produktionsbehov utfyllnad ske till resterande procentsats (högst 10%) genom användande av omvänd senioritet.

- - - - -

För pilot, som ej erhåller 18 dagars semester under perioden fra mandagen før d.02. Juni til søndagen efter d. 31. August (14 uger) utgår härav flyttad semester med 50% tillägg.

Mom 8. Tildelningsfrist

Besked med avseende på tilldelad semester skall lämnas senast åtta veckor före semesterns påbörjande. Sommarsemestern skall tilldelas med minst tre månaders varsel.

Den 29 maj 1995 träffade föreningen och Dansk Pilotförening följande lokala överenskommelse med bolaget angående semester utanför semesterperioden.

1. Ferie utenfor ferieperioden.

a. Hvis det før feriebidding sendes ut, eller etter at innkomne feriebiddinger er mottatt blir klart for SC at ikke all sommerferie kan utlegges innenfor sommerferieperioden, skal ferie utlegges utenfor perioden i.h.h.t. kollektivavtalens § 10 mom 7.

- - - - -

c. Ved ferie utenfor ferieperioden gis det 50 % ferietillegg for den delen av ferien som ligger utenfor perioden. Sådan kompensasjon gis kun de år SC ikke kan legge ut all sommerferie innenfor ferieperioden. Disse år gis det kompensasjon uavhengig av om ferien er biddet, søkt etter SC´s anmodning eller tvangsutlagt.

Mellan parterna har uppkommit tvist om piloters rätt till semestertillägg. Parterna har förhandlat i tvistefrågan utan att kunna enas.

Föreningen har väckt talan vid Arbetsdomstolen och därvid som talan slutligen bestämts yrkat att Arbetsdomstolen skall förklara att hos bolaget berörda anställda piloter som, på grund av flyttning av semesterdagar, inte erhållit 18 dagars semester under perioden från måndagen före den 2 juni till söndagen efter den 31 augusti 1998 har rätt att enligt § 10 mom 7 andra stycket parternas kollektivavtal erhålla ett tillägg på 50 procent på den sålunda flyttade semestern. Föreningen har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till föreningen betala ett allmänt skadestånd på 100 000 kr jämte ränta på detta belopp enligt 6 § räntelagen från den 22 mars 2000 (dagen för delgivning av stämning).

Bolaget har bestritt bifall till käromålet, men vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig. Om domstolen skulle finna att bolaget är skadeståndsskyldigt gentemot föreningen har bolaget yrkat att skadeståndet skall jämkas, i första hand till noll.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Föreningen

I kollektivavtalets § 10 mom 7 anges att minst 90 procent av bolagets piloter har rätt till sommarsemester. Resterande 10 procent är inte tillförsäkrade sommarsemester. Att en pilot inte har sommarsemester kan bero dels på att piloten frivilligt valt att ta semester på annan tid, dels på bolagets produktionsbehov. I det senare fallet skall arbetsgivaren i första hand föreslå piloterna att frivilligt flytta semester, vilket någon eller några piloter kan acceptera. I andra hand har arbetsgivaren att tvångsvis lägga semester utanför sommarperioden med användande av omvänd senioritet. En pilot som inte erhåller 18 dagars semester under sommarperioden har, oavsett om semestern förlagts på önskemål från piloten, efter bolagets anmodan eller genom tvång, rätt att få ett semestertillägg om 50 procent.

Kollektivavtalets ordalydelse är klar och gör inte någon skillnad mellan frivilligt eller tvångsmässigt förlagd semester. Bestämmelsen är hämtad från den i det närmaste likalydande bestämmelsen i det s.k. SAS-avtalet varför bestämmelsens tillämpning inte kan vara någon nyhet för bolaget.

Av överenskommelsen vid den lokala förhandlingen mellan bolaget och den norska och danska pilotföreningen den 29 maj 1995 framgår att en förutsättning för att en pilot som frivilligt väljer att ta semester utanför sommarperioden skall ha rätt till semestertillägg är att bolaget har behov av att någon pilot efter anmodan eller genom tvång lägger sin semesterperiod utanför sommarperioden. Om bolaget har sådant behov skall semestertillägg emellertid utgå till samtliga piloter som inte tar semester under sommarperioden. Detta gäller således oavsett om semester utanför sommarperioden önskats, accepterats efter bolagets förfrågan eller tvångsutlagts. Överenskommelsen innebär således en inskränkning i rätten till semestertillägg för de piloter som önskar semester utanför sommarperioden om samtliga piloter som önskar 18 dagars semester under sommarperioden kan få det.

Av ett protokoll daterat den 25 oktober 1999 från en förhandling mellan bolaget och de danska, norska och svenska pilotföreningarna framgår att en pilot som beviljats semester under sommarperioden men som på grund av bl. a. deltagande i Captain Candidate Course tvingas ändra sin semester har rätt till 50 procents semestertillägg för den ändrade semestern. Detta gäller även om den nya semesterperioden infaller under sommarperioden.

Under sommarperioden år 1998, som inföll under tiden måndagen den 1 juni till söndagen den 6 september, erhöll tio av föreningens medlemmar inte 18 semesterdagar. En av dessa var D.T.S.

Under våren 1998 tilldelades D.T.S. semester under perioden den 19 augusti till den 8 september, vilket innebar 19 dagar under sommarperioden. I juli 1998 tillfrågade bolaget honom om han kunde tänka sig att sälja sin semester, dvs. att avstå från semester under sommarperioden mot ekonomisk kompensation. D.T.S. accepterade inte detta. Bolaget lade senare ut hans semester så att han endast erhöll 7 dagars semester under sommarperioden. År 1998 har således en pilot fått sin semester flyttad utanför sommarperioden. Bolaget har därmed inte kunnat lägga ut alla piloters sommarsemester under sommarperioden.

Samtliga piloter som inte erhöll 18 dagars semester under sommarperioden år 1998 har begärt semestertillägg enligt kollektivavtalets § 10 mom 7 andra stycket. De har inte erhållit någon sådan kompensation. Bolaget har därmed åsidosatt sina skyldigheter enligt kollektivavtalet och domstolen skall förklara att de berörda piloterna har rätt till 50 procents semestertillägg. Bolaget har även ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot föreningen för kollektivavtalsbrott.

Bolaget

Kollektivavtalets § 10 mom 7 andra stycket har haft den nuvarande lydelsen sedan år 1990. Bestämmelsen i § 10 mom 7 tar sikte på hur utläggning av semester skall ske och reglerar även tvångsutläggning av semester.

En pilots semesterperiod bestäms i bolaget på följande sätt. I början av varje år lämnar samtliga piloter in önskemål om semesterperiod. Bolaget undersöker därefter om piloternas önskemål är förenliga med bolagets produktion. Om bolaget väljer att uppfylla produktionen och därmed samtliga piloters semesterönskemål inte kan tillgodoses har bolaget möjlighet att tvångsvis lägga ut vissa piloters semester utanför sommarperioden. Samtliga piloter får besked om semesterns förläggning omkring den 1 mars. Om bolaget därvid för någon pilot har tvångsutlagt semester utanför sommarperioden har den piloten rätt till semestertillägg. Även andra piloter som frivilligt valt att ta semester utanför sommarperioden har då rätt till semestertillägg. Före den 29 maj 1995 då bolaget träffade det lokala avtalet med de norska och danska pilotföreningarna hade endast den pilot som fick sin semester tvångsutlagd rätt till tillägget. För tiden därefter har alltså även övriga piloter som tar semester utanför sommarperioden rätt till samma tillägg.

Sedan piloterna erhållit besked om semesterperiodens förläggning kan bolaget inte längre tvångsutlägga semester. Om bolaget därefter behöver företa några ändringar erfordras överenskommelse mellan bolaget och enskilda piloter. Den enskilde pilot som i ett sådant läge går med på att ändra sin semester kompenseras enligt grunderna för § 10 mom 7 andra stycket i kollektivavtalet. Någon rätt till semestertillägg enligt kollektivavtalets bestämmelse, för den enskilde piloten eller övriga piloter som tar semester utanför sommarperioden, föreligger emellertid inte. Detta är den praxis som bolaget tillämpat allt sedan bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse.

D.T.S. erhöll under våren 1998 besked om att han tilldelats semester under tiden den 19 augusti till den 8 september, således minst 18 dagar inom sommarperioden. I juli 1998 tillfrågades D.T.S. om han var villig att sälja sin semester, vilket innebär att avstå från beviljad semester mot kontant ersättning eller ny semesterdag. D.T.S. uppgav att han inte var villig att sälja sin semester, men att han kunde tänka sig att flytta den. D.T.S. tilldelades sex dagars semester i början av september och bolaget kompenserade honom därtill enligt grunderna för § 10 mom 7 i kollektivavtalet med tilläggssemester. Det stod D.T.S. fritt att avböja bolagets förfrågan och behålla sin redan beviljade semester.

Varken D.T.S. eller någon annan pilot fick sin semester tvångsutlagd under år 1998. D.T.S. gick efter förfrågan med på att flytta sin semester. De övriga piloter som inte hade 18 dagars semester under sommarperioden år 1998 valde frivilligt att ta semester under annan tid. Någon rätt till semestertillägg uppkom därmed inte år 1998 och bolaget har inte gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott.

Det SAS-avtal som föreningen hänvisat till avser en annan juridisk person med en annan verksamhet. Avtalet skiljer sig på vissa punkter och kan därför inte styrka föreningens tolkning av aktuell kollektivavtalsbestämmelse.

Att en pilot enligt protokollet daterat den 25 oktober 1999 är berättigad till semestertillägg i samband med att redan beslutad semester måste ändras på grund av deltagande i Captain Candidate Course är ytterligare en form av ersättning som piloter har rätt till. Denna rätt är en självständig rättighet och följer inte av § 10 mom 7 i parternas kollektivavtal. Om föreningens tolkning av kollektivavtalsbestämmelsen varit riktig skulle piloterna därtill vara berättigade till tilläggssemester även utan denna överenskommelse.

Om domstolen skulle finna att bolaget har brutit mot kollektivavtalet och är skadeståndsskyldigt gentemot föreningen skall skadeståndet jämkas eftersom bolaget hade skälig anledning att tillämpa kollektivavtalsbestämmelsen på det sätt som bolaget gjort sedan år 1995 och föreningen under den tiden inte har invänt mot tillämpningen.

Domskäl

Inledning

År 1998 fick en hos bolaget anställd pilot på bolagets initiativ sin utlagda sommarsemester delvis flyttad utanför sommarperioden. Det innebar att han endast erhöll sju dagars semester under sommarperioden. Med anledning härav har tvist uppkommit mellan parterna i fråga om rätt till semestertillägg enligt § 10 mom 7 andra stycket parternas kollektivavtal för andra piloter som det året haft semester förlagd utanför sommarperioden. Den nämnda bestämmelsen, liksom en år 1995 träffad överenskommelse rörande semestertillägg, är återgiven i inledningen till denna dom.

Föreningens inställning är att avtalsregleringen innebär att en pilot som inte erhållit 18 dagars semester under sommarperioden har rätt till semestertillägg, oavsett om semestern förlagts utanför sommarperioden i enlighet med pilotens önskemål, efter anmodan från bolaget eller genom tvång. Enligt föreningens uppfattning har bestämmelsens tillämpningsområde inskränkts genom överenskommelsen den 29 maj 1995. Efter den överenskommelsen innebär avtalsregleringen enligt föreningen att en pilot som av eget intresse önskar ta semester utanför sommarperioden har rätt till semestertillägg endast de år då bolagets behov föranleder att någon av bolagets piloter får sin semester förlagd utanför sommarperioden.

Bolagets inställning är att den aktuella avtalsregleringen avser situationen då beslut skall fattas om utläggning av semester under sommarperioden. Sådant beslut skall fattas senast kring den 1 mars. Efter denna tidpunkt har bolaget inte möjlighet att tvinga någon pilot att förlägga semestern utanför sommarperioden. Semestertillägg i enlighet med § 10 mom 7 skall utgå endast då bolaget har tvångsutlagt semester utanför sommarperioden. Före överenskommelsen den 29 maj 1995 innebar bestämmelsen att enbart den pilot som fått sin semester tvångsutlagd utanför sommarperioden hade rätt till semestertillägg. Efter överenskommelsen har alla piloter som inte får 18 dagars semester under sommarperioden rätt till semestertillägg enligt den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen om bolaget har tvångsutlagt semester utanför sommarperioden för någon av piloterna. Om det sedan beslut fattats om förläggningen av semester under sommarperioden uppkommer behov av att någon pilot flyttar semester utanför sommarperioden finns endast möjligheten att någon pilot frivilligt går med på en sådan flyttning. Frågan om vilken kompensation som i ett sådant fall skall utgå till piloten är inte reglerad i avtalet, men kompensation brukar utges enligt grunderna för § 10 mom 7, dvs. som ett tillägg med 50 procent på den flyttade semestern.

Den egentliga tvistefrågan mellan parterna kan beskrivas så att den avser frågan om bestämmelsens tillämpningsområde är begränsat till den situation som föreligger när beslut kring den 1 mars fattas om förläggning av semester under sommarperioden.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på föreningens begäran hållits förhör upplysningsvis med ordföranden i föreningens SAS Commutersektion H.V. och D.T.S. På bolagets begäran har vittnesförhör hållits med bolagets tidigare personalansvarige S.B.M. Därtill har viss skriftlig bevisning åberopats.

Svensk Pilotförening och Dansk Pilotförening har beretts tillfälle att yttra sig i tvisten. Den svenska pilotföreningen har avgivit ett yttrande vari man till alla delar tillstyrker den uppfattning som Norske SAS-Flygeres Forening har i målet.

Avtalsregleringens innebörd

Arbetsdomstolen kan till en början konstatera att det av utredningen i målet inte går att avgöra huruvida parterna vid kollektivavtalsbestämmelsens tillkomst hade någon gemensam avsikt i frågan om hur bestämmelsen skulle tillämpas. Inte heller synes parterna ha haft någon helt klar gemensam partsavsikt med överenskommelsen den 29 maj 1995. Mot denna bakgrund får avtalstextens ordalydelse särskild tyngd vid bestämmandet av avtalets innehåll.

Bestämmelsen i § 10 mom 7 har rubriken Flyttning av sommarsemester. Avtalstexten anger i första stycket hur stor andel av piloterna som skall beredas semester under en på visst sätt angiven sommarperiod. Vidare framgår av texten att flyttning av semester i första hand skall ske genom frivilliga överenskommelser och i andra hand genom användande av omvänd senioritetsordning. Enligt andra stycket är en pilot som inte erhåller 18 dagars semester under sommarperioden berättigad till semestertillägg för flyttad semester. Det kan konstateras att ordalydelsen i andra stycket inte gör någon skillnad mellan piloter som frivilligt flyttat sin semester och piloter som genom omvänd senioritetsordning tvingats flytta sin semester utanför sommarperioden. Av ordalydelsen framgår inte heller att bestämmelsens tillämpningsområde skulle vara begränsat till sådan flyttning av semester som äger rum vid tiden omkring den 1 mars på det sätt som bolaget påstår. Tilläggas kan att den bestämmelse i § 10 mom 8 som anger tidpunkt för när besked skall lämnas om tilldelad semester respektive sommarsemester enligt Arbetsdomstolens mening inte kan anses innebära att någon sådan begränsning skulle framgå av avtalets ordalydelse.

Bolagets ståndpunkt att rätt till semestertillägg enligt § 10 mom 7 föreligger endast vid flyttning av semester i samband med att bolaget omkring den 1 mars beslutar om förläggning av sommarsemestern om bolaget då har tvångsutlagt sommarsemester utanför sommarperioden har således inte stöd av bestämmelsens ordalydelse. Ordalydelsen är däremot väl förenlig med föreningens ståndpunkt att en pilot som frivilligt eller genom tvång har flyttat semester utanför sommarperioden och därigenom inte erhållit 18 dagars sommarsemester har rätt till semestertillägg för den flyttade semestern. Enligt Arbetsdomstolens mening förutsätter bestämmelsens ordalydelse dock att piloten faktiskt har flyttat semester från sommarperioden till en annan tidpunkt för att semestertillägg skall utgå. Föreningen har emellertid gjort gällande att även de piloter som av eget intresse önskat få semestern förlagd utanför sommarperioden är berättigade till semestertillägg. Arbetsdomstolen återkommer i det följande till den frågan.

Av betydelse i sammanhanget är även den överenskommelse som bl.a. parterna träffade den 29 maj 1995 i samband med lösningen av en tvist om semesterförläggningen för år 1994. Det avsnitt i överenskommelsen som nu är av intresse har rubriken Ferie utenfor ferieperioden. Först finns där en mening om att när det står klart för bolaget att inte all sommarsemester kan läggas ut under sommarperioden skall semester förläggas utanför den perioden i enlighet med vad som anges i kollektivavtalets § 10 mom 7. Som redan framgått innebär det att semester förläggs efter frivillig överenskommelse med enskilda piloter eller med tvång genom användande av omvänd senioritetsordning. Därefter finns en viss reglering av senioritetslistans omfattning. Den delen torde inte vara av intresse i detta sammanhang. Slutligen finns en reglering avseende semestertillägg för den del av semestern som ligger utanför sommarperioden. Det framgår där att semestertillägg skall utgå endast de år då bolaget inte kan lägga ut all sommarsemester inom sommarperioden, och att tillägget då skall utgå "uavhengig av om ferien er biddet, søkt etter SC´s anmodning eller tvangsutlagt". Ordalydelsen av den erinran som finns till reglerna om semesterutläggning i § 10 mom 7 kan föra tankarna till tidpunkten för beslut om förläggning av semester under sommarperioden, dvs. kring den 1 mars. Men varken där eller i det avsnitt som innehåller den egentliga regleringen av semestertillägget i denna överenskommelse framgår av ordalydelsen någon annan uttrycklig begränsning av tillämpningsområdet för bestämmelsen om semestertillägg än att detta endast utgår de år då bolaget inte kan lägga ut all sommarsemester inom sommarperioden.

Förutom avtalsregleringens ordalydelse kan omständigheter i samband med regleringens tillkomst ha betydelse vid den prövning Arbetsdomstolen har att göra. Någon närmare utredning om vad som år 1990 förekom i samband med tillkomsten av bestämmelserna i § 10 mom 7 har inte förebragts. När det gäller 1995 års överenskommelse har framgått att diskussioner under en längre tid pågick med anledning av att piloterna var missnöjda med bolagets dittillsvarande tillämpning av avtalet, dvs. att endast den pilot som av bolaget fått sin semester förlagd utanför sommarperioden erhöll semestertillägg. Enligt H.V., som från föreningens sida deltog i förhandlingarna om överenskommelsen, innebär den att samtliga piloter som hjälpt bolaget genom att stå till förfogande för tjänstgöring under sommarperioden har rätt till semestertillägget under förutsättning att bolaget anmodat eller tvingat någon pilot att förlägga sin semester utanför sommarperioden. För dessa piloters rätt till semestertillägg saknar det enligt hans mening betydelse om semestern förlagts utanför sommarperioden frivilligt eller genom tvång. S.B.M., som representerade bolaget i förhandlingarna om överenskommelsen, har uppgivit att överenskommelsen innebär att även de piloter som frivilligt förlagt sin semester så att de inte fått minst 18 dagars semester under sommarperioden har rätt till semestertillägg om bolaget har tvångsutlagt semester utanför sommarperioden för någon av piloterna. Han har vidare förklarat dels att det var viktigt för bolaget att klarlägga att det krävs att bolaget genom tvång har lagt semester utanför sommarperioden för att semestertillägg skall utgå, dels att det enligt hans mening inte är möjligt för bolaget att efter den 1 mars tvångsutlägga semester.

Såvitt framkommit av utredningen i målet är parterna ense om att 1995 års överenskommelse i vart fall innebar den förändringen att semestertillägg enligt § 10 mom 7 kunde utgå även till övriga piloter med semester förlagd utanför sommarperioden om bolaget förlade en pilots semester utanför den perioden. En förutsättning för detta är att piloterna i fråga inte har fått 18 dagars semester under sommarperioden. Enligt föreningen saknar det i sammanhanget betydelse om den pilot som får sin semester flyttad har gått med på flyttningen eller tvingats till den i reell mening; det väsentliga är att flyttningen sker med anledning av bolagets behov. Enligt bolaget krävs det att flyttningen sker med tvång från bolagets sida, vilket bara kan ske i samband med beslut kring den 1 mars om förläggning av sommarsemestern. Det bör här framhållas att parterna är ense om att bolaget efter det att beslut fattats om förläggningen av sommarsemestern inte kan flytta utlagd semester mot pilotens vilja. Utredningen har inte visat att frågan om begränsning av regleringen till sådana flyttningar av semester som sker i samband med det årliga beslutet om förläggning av sommarsemester uttryckligen togs upp i samband med tillkomsten av 1995 års överenskommelse. Enligt Arbetsdomstolens mening framgår inte av utredningen att det i samband med tillkomsten av § 10 mom 7 eller 1995 års överenskommelse har förelegat omständigheter som ger något stöd för den begränsning av tillämpningsområdet som bolaget gör gällande.

Vid tolkning av kollektivavtal kan även avtalets faktiska tillämpning vara av betydelse. H.V. och S.B.M. har i denna del samstämmigt uppgivit att en pilot som av eget intresse önskade semester på annan tid än under sommarperioden inte fick semestertillägg före år 1995. Vad gäller avtalstillämpningen efter år 1995 har H.V. uppgivit att föreningen under åren 1996 och 1997 inte har kunnat dokumentera att någon pilot har flyttat semester utanför sommarperioden efter anmodan från bolaget eller fått sin semester flyttad genom tvång, samt att den nu aktuella tvisten uppkom under år 1998. Enligt S.B.M. har bolaget åren 1995 - 1998 tillämpat bestämmelserna i enlighet med den uppfattning bolaget gett uttryck för i målet. Någon närmare belysning av bolagets avtalstillämpning har emellertid inte förekommit. Utredningen i målet kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses ge stöd för att någon särskild praxis har utbildats om tillämpningen av bestämmelsen efter 1995 års överenskommelse.

Föreningen har också hänfört sig till en i det närmaste likalydande bestämmelse i ett avtal som träffats av SAS. Bolaget har påpekat att det avtalet avser en annan juridisk person med en annan verksamhet och att det skiljer sig från det i målet aktuella avtalet på vissa punkter och därför inte är av betydelse för tolkningsfrågan. Arbetsdomstolen konstaterar att det inte har förebragts någon utredning om innebörden av bestämmelsen i SAS-avtalet och att några slutsatser av betydelse för bedömningen i detta mål inte kan dras av förekomsten av en motsvarande bestämmelse i SAS-avtalet.

Bolaget har, som Arbetsdomstolen uppfattat det, gjort gällande att en i oktober 1999 träffad överenskommelse mellan bolaget och de svenska, norska och danska pilotföreningarna om ersättning vid ändring av redan beslutad sommarsemester med anledning av deltagande i Captain Candidate Course skulle vara onödig om föreningens tolkning av § 10 mom 7 är riktig. Utan att gå närmare in på betydelsen av bolagets ståndpunkt i denna del konstaterar domstolen att utredningen inte visat annat än att den i oktober 1999 träffade överenskommelsen i enlighet med sin ordalydelse avser all flyttning av utlagd sommarsemester, dvs. även flyttning inom sommarperioden. Några slutsatser för bedömningen av tolkningsfrågan i målet kan enligt domstolens mening inte dras av den överenskommelsen.

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Utredningen ger inte stöd för att det har förelegat någon gemensam avsikt i frågan om hur bestämmelsen skall tillämpas i nu aktuellt hänseende. Texten i såväl § 10 mom 7 som 1995 års överenskommelse är väl förenlig med föreningens ståndpunkt i målet, men saknar helt uttryckligt stöd för den begränsning av regelns tillämpningsområde som bolaget har gjort gällande. Vad som förekommit i samband med tillkomsten av § 10 mom 7 och 1995 års överenskommelse ger inte heller stöd för en sådan begränsning. Någon praxis av betydelse för avtalsregleringens tolkning har inte funnits föreligga.

En samlad bedömning av det anförda leder Arbetsdomstolen till slutsatsen att innebörden av kollektivavtalets § 10 mom 7 andra stycket är att samtliga piloter som ett år inte erhållit 18 dagars semester under sommarperioden skall erhålla 50 procents tillägg för semester utanför perioden om bolaget det aktuella året har föranlett någon pilot att flytta semester utanför sommarperioden, oavsett om detta skett i samband med det årliga beslutet om förläggning av semester under sommarperioden eller om det skett vid något annat tillfälle.

Till det här anförda kan läggas att bolagets ståndpunkt innebär att frågan om ersättning till den pilot som efter det att beslut fattats om förläggningen av sommarsemestern frivilligt går med på att flytta sin semester utanför sommarperioden skulle vara oreglerad i avtalet. Mot bakgrund av den relativt omfattande reglering av semestertillägget som ostridigt finns i avtalet skulle ett sådant förhållande enligt Arbetsdomstolens mening te sig anmärkningsvärt. Det har i utredningen framskymtat att en bidragande orsak till att 1995 års överenskommelse träffades var uppfattningen att piloter önskat sommarsemester med förhoppningen att få semester flyttad med åtföljande rätt till semestertillägg. Det ter sig då anmärkningsvärt att bolaget, med sin tolkning av bestämmelserna, skulle ges ett utrymme att spekulera med piloternas semesterönskemål; bolaget skulle kunna godta önskade sommarsemestrar för att senare vid behov träffa individuella överenskommelser med enskilda piloter utan att någon avtalsreglerad ersättning skulle komma i fråga. Det bör också framhållas att bolaget visserligen har hänfört sig till en bestämmelse i avtalet som reglerar kompensation för tjänstgöring på ledig dag, men uttryckligen anfört att en pilot som frivilligt ändrar sin semester från sommarperioden till tid utanför den perioden enligt praxis har fått ersättning med 50 procents semestertillägg enligt grunderna för § 10 mom 7. Enligt bolaget har det då inte varit fråga om att tillämpa den avtalsbestämmelsen, utan enbart om ett sätt att beräkna ersättningen.

Har rätt till semestertillägg förelegat år 1998?

Utredningen har visat att D.T.S. år 1998 på bolagets initiativ fick sin sommarsemester flyttad och att det innebar att han endast erhöll sju dagars semester under sommarperioden. Att D.T.S. såvitt framkommit då kunnat säga nej till flyttningen ändrar enligt Arbetsdomstolens mening inte på det förhållandet att den måste anses ha varit föranledd av bolaget. I enlighet med det ovan sagda har härigenom samtliga bolagets piloter som det året inte erhöll 18 dagars semester under sommarperioden rätt till tillägg för semester utanför den perioden, oavsett om semestern önskats av eget intresse, accepterats efter bolagets förfrågan eller tvångsutlagts.

Bolaget har underlåtit att utge semestertillägg till de berörda piloterna och har därmed brutit mot kollektivavtalet. Arbetsdomstolen gör det ställningstagandet att föreningens fastställelseyrkande bör besvaras på så sätt att domstolen fastställer att eftersom en hos SAS Commuter AB anställd pilot efter anmodan från bolaget flyttat semester utanför sommarperioden år 1998 har samtliga piloter som inte erhållit 18 dagars semester under perioden från måndagen före den 2 juni till söndagen efter den 31 augusti 1998 rätt att enligt § 10 mom 7 andra stycket parternas kollektivavtal erhålla ett tillägg med 50 procent på den semester som förlagts utanför sommarperioden. Bolaget skall därtill förpliktas utge skadestånd till föreningen.

Skadestånd m.m.

Vid denna utgång har bolaget gjort gällande att skadeståndet skall jämkas, i första hand till noll. Bolaget har därvid framhållit att det har haft skälig anledning att tillämpa kollektivavtalet på det sätt som skett och att föreningen inte har invänt mot tillämpningen. Enligt Arbetsdomstolens mening bör det allmänna skadestånd bolaget skall förpliktas utge till föreningen sättas lägre än yrkat belopp. Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till 50 000 kr.

Med denna utgång skall bolaget ersätta föreningens rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer att eftersom en hos SAS Commuter Aktiebolag anställd pilot efter anmodan från bolaget flyttat semester utanför sommarperioden år 1998 har samtliga piloter som inte erhållit 18 dagars semester under perioden från måndagen före den 2 juni till söndagen efter den 31 augusti 1998 rätt att enligt § 10 mom 7 andra stycket parternas kollektivavtal erhålla ett tillägg med 50 procent på den semester som förlagts utanför sommarperioden.

2. Arbetsdomstolen förpliktar SAS Commuter Aktiebolag att utge allmänt skadestånd till Norske SAS-Flygeres Forening med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 mars 2000 till dess betalning sker.

3. SAS Commuter Aktiebolag skall ersätta Norske SAS-Flygeres Forening för rättegångskostnader med åttiotretusenfemhundra (83 500) kr, varav 75 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2001-04-18, målnummer A-50-2000

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Maj Johansson, Palle Landin, Bengt Huldt (skiljaktig), Anders Sandgren (skiljaktig), Ulf Nilsson och Lise-Lotte Ewerhard.

Sekreterare: Catharina Nordlander

Ledamöterna Bengt Huldts och Anders Sandgrens skiljaktiga mening

Frågan i målet gäller om alla piloter, som inte erhållit minst 18 dagars semester inom sommarperioden, ska ha rätt till ett semestertillägg på grund av att en pilot efter önskemål från bolaget i juli 1998 träffade överenskommelse om att flytta sex semesterdagar utanför perioden. Detta gäller sålunda även piloter, vars semester förlagts utanför perioden på grund av pilotens egna önskemål.

Avtalsregleringen i målet utgörs av parternas kollektivavtal samt överenskommelsen i protokoll 95-05-29, som också är att anse som kollektivavtal.

Föreningen har gjort gällande att redan kollektivavtalet innebär att en pilot som inte erhållit 18 dagars semester under sommarperioden har rätt till semestertillägg oavsett anledningen till förläggningen.

Detta motsägs emellertid av ordalydelsen i § 10 mom 7 sista stycket, som lyder:

"För pilot, som ej erhåller 18 dagars semester under perioden fra mandagen for d. 02. Juni til søndagen efter 31. August (14 uger) utgår härav flyttad semester med 50 % tillägg."

Orden "härav flyttad semester" anger klart att tillägget endast kan komma ifråga för dagar som flyttats utanför sommarperioden med hjälp av momentets första stycke. Däremot kan semesterdagar, som förlagts utanför sommarperioden på grund av pilotens egna önskemål, inte anses omfattade av denna ordalydelse.

Det har inte heller redovisats sådana uppgifter i målet, som styrker att bestämmelsen ska tillämpas utanför vad dess ordalydelse anger. Tvärtom tyder uppgifterna om bakgrunden till 1995 års överenskommelse - som behandlas nedan - att kollektivavtalet inte har den av föreningen angivna innebörden.

Mot bakgrund härav är vår uppfattning att kollektivavtalet § 10 mom 7 enligt sin ordalydelse endast ger rätt till 50 procent tillägg för sådana semesterdagar som enligt momentet flyttats utanför sommarperioden och att tillägg enligt bestämmelsen inte ska utgå när semesterförläggningen utanför perioden beror på pilotens egna önskemål.

Den avgörande frågan är istället hur 1995 års överenskommelse ska tillämpas på det i målet uppkomna fallet.

Punkten 1 a. ger vid handen att överenskommelsen tar sikte på den situation som föreligger när bolaget, efter inkomna semesterönskemål, har att bedöma om piloternas semestrar i erforderlig utsträckning kan läggas ut inom sommarperioden eller om reglerna om flyttning av sommarsemester enligt kollektivavtalet § 10 mom 7 behöver tillgripas. Det är upplyst i målet att denna situation, då sommarplaneringen genomförs och semesterförläggningen läggs fast, normalt är över senast omkring den 1 mars. Detta torde också vara nödvändigt med hänsyn till regeln i kollektivavtalet § 10 mom 8 att "sommarsemestern skall tilldelas med minst tre månaders varsel".

En regel som kan ge "50 % ferietillegg" till piloter utan att deras egen sommarsemester flyttats finns i punkten 1c. Regeln är emellertid försedd med ett uttryckligt villkor. Det anges att semestertillägg för den del av semestern som ligger utanför sommarperioden skall utgå "kun de år SC ikke kan legge ut all sommerferie innenfor ferieperioden. Disse år gis det kompensasjon uavhengig av om ferien er biddet, søkt etter SC´s anmodning eller tvangsutlagt".

Avgörande för regelns tillämning är sålunda om SC "ikke kan legge ut all sommerferie innefor sommarperioden". Systematiskt och språkligt är det är svårt att uppfatta detta villkor på annat sätt än som syftande på den situation, som behandlas i punkt 1 a. och som innebär att flyttningsregeln i kollektivavtalet § 10 mom 7 behövt tillgripas.

Som bakgrund till 1995 års överenskommelse har bolaget med stöd av S.B.M. uppgett att utvidgningen av rätten till 50 procent kompensation från enbart dem som enligt kollektivavtalet § 10 mom 7 fått sin sommarsemester flyttad till att även omfatta övriga piloter med semesterdagar utanför perioden syftade till att minska risken för "taktiska" semesterönskemål av piloterna.

Tidigare hade nämligen piloter, som i och för sig var intresserade av semester utanför sommarperioden, ändå begärt sommarsemester med förhoppningen att bolaget skulle flytta deras semester och tvingas ge kompensation. Den nya regeln i 1 c. höll tillbaka sådana "taktiska" dispositioner och underlättade för bolaget att planera semestrarna.

Föreningen har för sin del anfört att överenskommelsen ska ses i ljuset av att alla piloter, som vill ha semester utanför sommarperioden, därmed hjälper bolaget att klara bemanningsbehovet under denna period. Samtidigt har föreningen emellertid påstått att överenskommelsen genom villkoret i själva verket inskränkte kollektivavtalet. Detta är knappast trovärdigt så länge föreningen inte kunnat förklara varför man utan något i utbyte avstått från rättigheter man redan ansåg sig ha uppnått.

Med hänsyn härtill anser vi att överenskommelsen bör tolkas mot den bakgrund arbetsgivarparten redovisat.

Den egentliga tvistefrågan mellan parterna kan emellertid beskrivas så att den avser frågan om villkoret för semestertillägg tar sikte på den situation som föreligger när beslut kring den 1 mars fattas om förläggning av semester under sommarperioden eller om villkoret även är uppfyllt om sommarsemestern för någon genom överenskommelse på bolagets initiativ flyttas vid ett senare tillfälle, dvs. som fallet är i detta mål.

Parterna är ense om att s.k. tvångsförläggning av semester enligt kollektivavtalet § 10 mom 7 inte är tillåten sedan piloternas sommarsemester fastställts omkring den 1 mars.

Bolagets ståndpunkt är att nämnda moment inte kan tillämpas för tiden därefter och att eventuella överenskommelser om flyttad sommarsemester, som tillkommer senare, är oreglerade i både kollektivavtalet och 1995 års överenskommelse. Vid behov av ökad bemanning innebär detta bl.a. att bolaget inte kan tvinga igenom ändringar av de fastställda sommarsemestrarna utan måste försöka få till stånd frivilliga överenskommelser, vars innehåll är inte är i förväg reglerat. Utan sådana överenskommelser är bolaget hänvisat till andra lösningar, t.ex. ändrade scheman eller övertid.

Föreningen vitsordar att tvångsförläggning inte kan ske efter den 1 mars och att D.T.S. inte annat än frivilligt kunnat förmås att ändra sin sommarsemester. Föreningen synes emellertid tolka den mening i kollektivavtalet § 10 mom 7 som lyder: "I första hand har frivilliga förtur till flyttning." som att alla frivilliga överenskommelser om ändrad sommarsemester oavsett tidpunkt ska anses som en tillämpning av nämnda moment.

Med detta synsätt gör föreningen gällande att så snart någon pilot på bolagets initiativ träffat överenskommelse om flyttad sommarsemester ska samtliga piloter, som det året inte erhöll 18 dagars semester under sommarperioden, med tillämpning av punkten 1 c i överenskommelsen erhålla 50 procent tillägg på resterande semesterdagar oavsett "om ferien er biddet, søkt etter SCs anmodning eller tvangsutlagt".

Enligt vår mening kan emellertid inte en mening i en avtalstext på detta sätt brytas ut ur sitt sammanhang utan momentet måste läsas i sin helhet. Första meningen anger hur många piloter - 90 procent inom varje tjänstgöringsgrupp - som ska beredas semester under sommarperioden. De två följande meningarna anger hur bolaget äger förfara om fler än det antal piloter, som motsvarar procenttalet, vill ha sommarsemester men inte kan beredas detta. Sammantaget lyder meningarna: "I första hand har frivilliga förtur till flyttning. I andra hand får vid produktionsbehov utfyllnad ske till resterande procentsats (högst 10 %) genom användande av omvänd senioritet." Därefter följer två meningar som behandlar den omvända senioritetens tillämpning.

Om fler än 90 procent av piloterna vill ha sommarsemester utan att detta kan medges, ska bolaget sålunda i första hand fråga efter eventuella frivilliga som vill flytta sin semester. Om detta inte räcker kan bolaget ensidigt flytta semester med tillämpning av omvänd senioritet. I ett kollektivavtal torde det vara naturligt att i en urvalsregel av detta slag kombinera frivillighet i första hand med en s.k. stupstock i andra hand.

Läst i sin helhet verkar momentet enbart kunna ta sikte på hur bolaget ska hantera den situation, som föreligger inför sommarsemestrarnas förläggning med beslut kring den 1 mars. Sedan bolaget tilldelat piloterna deras sommarsemester torde det inte vara praktiskt möjligt att tillämpa urvalsregeln. Flyttningar av enskilda piloters sommarsemester kan knappast genomföras med omvänd senioritet bland alla piloter. Tvångsflyttning av sommarsemester är heller inte tillåtet i ett senare skede enligt parternas gemensamma uppfattning.

Som ovan redovisats ger 1995 års överenskommelse samma intryck av tillämpningsområdet. Det systematiska och språkliga sambandet mellan punkterna 1 a., som uttryckligen hänvisar till kollektivavtalet § 10 mom 7, och 1 c. liksom uppgifterna om dess bakgrund visar enligt vår mening att överenskommelsen endast är avsedd att tillämpas i samband med semesterförläggningen inför beslut kring den 1 mars.

Denna slutsats får enligt vår mening ytterligare stöd av överenskommelsens innehåll i övrigt, t.ex. punkt 3 som anger att pilotföreningarna ska informeras om eventuell tvångsförläggning. Syftet med denna punkt är rimligen att föreningarna ska kunna bedöma om och hur regeln i kollektivavtalet § 10 mom 7 tillämpats liksom om kompensation skall utgå eller ej.

Mot bakgrund härav ger enligt vår mening varken kollektivavtalet § 10 mom 7 eller 1995 års överenskommelse stöd för föreningens ståndpunkt. Föreningens påstående om att villkoret för semestertillägg uppfyllts även när frivilliga överenskommelser om flyttad semester tillkommit efter det att sommarsemestern tilldelats kan inte godtas. En sådan ordning borde för övrigt ha tillåtit en betydligt enklare avtalsreglering än den som nu föreligger.

Vår slutsats är sålunda att semestertillägg med 50 procent enligt 1995 års överenskommelse 1 c endast kommer ifråga om bolaget i samband med planering och förläggning av årets sommarsemestrar flyttar semesterdagar med tillämpning av kollektivavtalet § 10 mom 7. Eventuella senare överenskommelser om flyttad semester regleras inte i kollektivavtalet eller överenskommelsen utan villkoren för sådana avgörs fritt av parterna.

Denna slutsats skall också ses mot bakgrund av behovet av ordning och reda i semestrarnas planering och förläggning. Med föreningens syn skulle konsekvenserna av regeln om semestertillägg inte kunna bedömas förrän efter sommarperiodens utgång. I detta fall innebär den att en rad andra piloter endast på grund av D.T.S:s överenskommelse om flyttad semester skulle få ytterligare semesterdagar att läggas ut under återstoden av semesteråret. En sådan ordning är knappast ändamålsenlig och praktisk.

Det anförda leder till att föreningens talan ska ogillas. Överröstade i denna del finner vi i frågan om allmänt skadestånd att bolaget genom avtalsregleringens utformning och innehåll i vart fall haft skälig anledning att tillämpa kollektivavtalet och 1995 års överenskommelse på sätt som skett. Något skadestånd bör därför inte utgå.

I fråga om rättegångskostnader är vi ense med majoriteten.