AD 2001 nr 42

Hos Televerket fanns när verket bolagiserades vissa arbetstagare som hade s.k. bottentjänster tillsatta med konstitutorial samt vid sidan av dessa tjänster statligt reglerade förordnandetjänster utan konstitutorial som de faktiskt utövade. Alla arbetstagare som accepterade att anta ett erbjudande om anställning i det nybildade bolaget Telia AB fick samtidigt säga upp sig från Televerket. Frågan i målet rör om några av de arbetstagare som hade konstitutorial och som när de accepterade anställning hos Telia AB begränsade sina uppsägningar så att dessa bara tog sikte på de tjänster som arbetstagarna innehade med förordnanden och således inte även gällde deras med konstitutorial tillsatta tjänster.

Parter:

K.C:; S.E.; O.E.; H.E.; B.F.; R.F.; S.G.; L.G.; U.H.; B.H.; B.J.; K-Å.K.; F.L.; S-O.N.; K.A.; H.C.; X.X.; I.H.; O.L.; J-E.P.; R.R.; S.D.; R.E.; S.I.; Å.J.; K.J.; L-E.L.; B.L.; G.T.

Nr 42

Staten genom Televerket under avveckling

mot

K.C. i Alvhem, S.E. i Västra Frölunda, O.E. i Tyresö, H.E. i Lindome, B.F. i Jönköping, R.F. i Torslanda, S.G. och L.G., båda i Västra Frölunda, U.H. i Skogås, B.H. i Marstrand, B.J. i Gråbo, K-Å.K. i Alingsås, F.L. i Kungälv, S-O.N. i Göteborg, K.A. i Haninge, H.C. i Hägersten, X.X. i Torshälla, I.H. i Hisings Backa, O.L. i Arlöv, J-E.P. i Hölö, R.R. i Västerhaninge, S.D. i Luleå, R.E. i Sundsvall, S.I. i Luleå, Å.J. i Råå, K.j. i Ekerö, L-E.L. i Svedala, B.L. i Östersund samt G.T. i Enskede.

ÖVERKLAGAD DOM

Göteborgs tingsrätts, avd. 1, dom den 23 mars 2000 i mål nr T 12531-97, T 18304-97 och T 13194-98

Tingsrättens dom, se bilaga.

Staten har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom skall ogilla K.C:s och medparters talan, befria staten från skyldighet att ersätta deras rättegångskostnader vid tingsrätten samt förplikta dem att ersätta staten för rättegångskostnader vid tingsrätten med där yrkat belopp.

K.C. och medparter har bestritt ändringsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. K.C. och medparter har därvid yrkat att Arbetsdomstolen - för det fall att statens ändringstalan skulle bifallas - med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall förordna att vardera partssidan skall stå sina egna rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket arbetstvistlagen avgjort målet utan huvudförhandling. Parterna har åberopat samma bevisning som vid tingsrätten. Den muntliga bevisning som tagits upp där har förebringats i samband med föredragningen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten med följande förtydliganden och tillägg.

Staten

K.C:s och medparters påstående att de med sina skriftliga uppsägningar inte avsett att begära entledigande också från konstitutorialtjänsterna saknar rättslig betydelse. Staten har nämligen inte insett att de med sina skriftliga uppsägningar av anställningarna vid Televerket avsett att förbehålla sig fortsatta anställningar med avseende på sina med konstitutorial tillsatta statliga tjänster. Inte heller förekom något i samband med dessa uppsägningar som bort föranleda staten att inse att de hade en sådan begränsad avsikt med uppsägningarna.

Statens egen avsikt var att genomföra verksamhetsövergången till Telia AB på ett sådant sätt att de arbetstagare som accepterade Telia AB:s anställningserbjudande inte skulle ha kvar något anställningsförhållande till staten. Det skriftliga erbjudandet om anställning hos Telia AB och de till detta erbjudande fogade handlingarna med dels en information om anställningsvillkoren i Telia AB, dels en förklaring om accepterande av erbjudandet om anställning och samtidig uppsägning från Televerket utformades i enlighet med denna avsikt. Således är uppsägningen utformad som en uppsägning av hela anställningen vid Televerket och inte som en del därav. Det skulle inte heller ha varit möjligt att vidta en sådan partiell uppsägning. Det är bara inom ramen för en statlig anställning som en arbetstagare kan inneha såväl en statlig tjänst som en "slumrande" statlig bottentjänst. I övrigt gäller att en statligt anställd tjänsteman måste utöva den tjänst han är anställd på. Kan arbetstagaren inte göra detta därför att han eller hon accepterat och tillträtt anställning hos ett annat rättssubjekt än staten, måste arbetstagaren därigenom anses ha frånträtt sin statliga anställning.

Vad sedan gäller informationen i bilaga A till det skriftliga erbjudandet vill staten framhålla att när det i denna information sägs att anställningsvillkoren för dem som övergår till Telia AB inte innebär några markanta förändringar i förhållande till de villkor som gällde vid Televerket så avses därmed just anställningsvillkoren i Telia AB. Av texten framgår att dessa villkor hade förhandlats fram mellan bolaget och berörda fackliga organisationer och resulterat i kollektivavtal därom. Det är givet att Telia AB inte därvid förfogade över ett sådant förhållande som bibehållen anställning hos staten med tjänstledighet. Ett sådant villkor hade endast staten kunnat erbjuda.

K.C. och medparter

Det är staten genom Televerket som tagit initiativet till "övergången" av anställningarna från Televerket till Telia AB. För en arbetsgivare som på detta sätt initierar en övergång måste det generellt gälla en skyldighet att för de anställda klargöra konsekvenserna av övergången. Ett alldeles särskilt krav på tydlighet måste därvid åvila en statlig arbetsgivare när det som i detta fall är fråga om att upplösa ett rättsförhållande av sådan betydelse som en anställning med konstitutorial.

Den information som har lämnats från Televerket har varit inte bara otydlig utan också i vissa delar direkt felaktig. Detta gäller t.ex. påståendena om risk för förflyttning till annan ort och om arbetsskyldighet i Telia AB för dem som inte följde med till bolaget. Dessa frågor torde inte, som påstås i informationen, ha varit framförhandlade vid den tidpunkt då erbjudandet om övergång till Telia AB lämnades och i vart fall har förändringar inträtt och annat gällt efter det att erbjudandena lämnades. En ytterligare felaktighet är informationen om att övergången inte skulle innebära några markanta förändringar i förhållande till anställningsvillkoren som gällde vid Televerket. Det kan inte betraktas som annat än en väsentlig förändring om man blir av med sin konstitutorialanställning i samband med övergången. De berörda arbetstagarna har mot bakgrund av den bristfälliga och missvisande informationen haft fog för att uppfatta sig som lurade, när de accepterade erbjudandet om anställning hos Telia AB.

Det skall också tilläggas att arbetstagarna inte sedan mycket lång tid utfört något arbete i de med konstitutorial tillsatta tjänsterna. Det har med hänsyn härtill varit förståeligt att de uppfattade informationen från Televerket på det sättet att det varit fullt möjligt att säga upp anställningen i Televerket och ändå hos staten behålla dessa s.k. bottentjänster.

Domskäl

Tvisten i målet gäller om K.C:s och medparters uppsägningar från Televerket har avsett anställningarna i dess helhet eller om de varit begränsade på så sätt att de enbart avsett de tjänster som arbetstagarna har innehaft med förordnanden och således inte även gällt deras med konstitutorial tillsatta tjänster.

Arbetsdomstolen finner, i likhet med tingsrätten, att det saknas anledning att ifrågasätta de berörda arbetstagarnas påstående att de med sina uppsägningar inte avsett att säga upp sina s.k. bottentjänster, dvs. tjänsterna som var tillsatta med konstitutorial. Den fråga som domstolen därmed i första hand har att ta ställning till är om statens företrädare insett eller borde ha insett att dessa arbetstagare hade denna begränsade avsikt med sina uppsägningar.

Liksom tingsrätten finner Arbetsdomstolen vidare att det får anses utrett att de i målet aktuella arbetstagarna inte erhållit någon annan information om de framtida anställningsförhållandena med anledning av att Televerkets verksamhet skulle övertas av Telia AB än vad som framgick av den skrivelse med bilagor från Televerkets generaldirektör som varje anställd fick i mitten av maj 1993 (se bilagorna till tingsrättens dom). Arbetsdomstolen delar också tingsrättens bedömning att det inte finns skäl att ifrågasätta arbetstagarnas uppgifter om att de uppfattade informationen på det sättet att det var möjligt att övergå till en anställning hos Telia AB samtidigt som de behöll sina s.k. bottentjänster med konstitutorial i staten och att uppsägningarna därför enligt deras mening inte skall anses omfatta bottentjänsterna.

Å andra sidan finns det ingenting som tyder på att statens företrädare faktiskt skulle ha insett att arbetstagarna velat på detta sätt begränsa sina uppsägningar så att dessa inte tog sikte på deras med konstitutorial tillsatta tjänster. När det gäller frågan om vad statens företrädare borde ha insett om de berörda arbetstagarnas avsikt med uppsägningarna finns det skäl att bedöma denna fråga mot bakgrund av innehållet i de nyss nämnda handlingarna.

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att den handling genom vilken arbetstagarna accepterade anställning hos Telia AB och samtidigt sade upp sig från Televerket är otvetydig till sitt innehåll (bilaga 3 till tingsrättens dom). Det finns alltså inte något i den handlingen sedd för sig som bort föranleda statens företrädare att misstänka att de aktuella arbetstagarna inte avsåg att helt säga upp sina anställningar, när de accepterade nya anställningar hos Telia AB.

Frågan är då om statens företrädare haft anledning att misstänka att den övriga informationen kunnat uppfattas på det sätt som har skett här och därför borde ha insett att arbetstagarna trots sina uppsägningar ändå trodde sig ha kvar sina s.k. bottentjänster.

K.C. och medparter har fäst stor uppmärksamhet vid vad som sägs i handlingen Anställningsvillkor i Telia AB under rubriken Anställning (bilaga 2 till tingsrättens dom). De har uppenbarligen uppfattat innehållet i tredje stycket under denna rubrik som att det tar sikte på alla anställda med konstitutorial oavsett om de accepterat en ny anställning hos Telia AB eller inte, medan statens ståndpunkt är att stycket syftar enbart på dem som tackat nej till anställning hos Telia. Det låter sig visserligen sägas att statens avsikt skulle ha kommit till klarare uttryck om styckena två och tre hade skrivits samman till ett stycke. Enligt Arbetsdomstolens mening går det emellertid inte att förena ordalydelsen i sig eller innehållet som sådant i tredje stycket med den tolkning som K.C. och medparter gjort. Det är t.ex. svårt att se varför den som har accepterat en övergång till Telia AB, och därmed också sagt upp sin anställning i Televerket, skulle behöva sägas upp även av arbetsgivaren. Det blir inte heller någon mening i vad som sägs om risk för förändrade arbetsuppgifter och förflyttning till annan ort om den informationen skulle gälla även dem som valt att följa med till Telia AB eftersom dessa, enligt vad som uttryckligen sägs i första stycket, kommer att i sina anställningar där fortsätta med sina nuvarande arbetsuppgifter. Till detta kommer att ordalydelsen i tredje styckets sista mening knappast kan uppfattas på något annat sätt än att stycket tar sikte bara på "den som inte följer med till bolaget". Det finns inte heller skäl att uppfatta informationen i det nu behandlade avsnittet annorlunda med hänsyn till vad som i ingressen till handlingen sägs om att de anställningsvillkor som skulle gälla för de televerksanställda som accepterade anställning hos Telia AB, och som följde av de övergångsvillkor som det hade träffats avtal om, inte skulle innebära några markanta förändringar. Enligt domstolens mening ter det sig alltför långsökt att i detta också läsa in att man behåller sin med konstitutorial tillsatta tjänst hos den tidigare arbetsgivaren, Televerket, även sedan man accepterat att ta anställning hos den nye arbetsgivaren, Telia AB. Det finns i sammanhanget också skäl att peka på att det i ingressen uttryckligen sägs att den som har egna frågor kan vända sig till sin chef eller till de fackliga representanterna.

Det sagda leder Arbetsdomstolen till den slutsatsen att det inte heller mot bakgrund av den information som sänts ut till arbetstagarna funnits anledning för statens företrädare att misstänka att de nu aktuella arbetstagarna med sina uppsägningar inte hade för avsikt att helt säga upp sina statliga anställningar. Det har inte heller framkommit några omständigheter i övrigt som medför att statens företrädare borde ha insett arbetstagarnas begränsade avsikt med uppsägningarna.

Arbetsdomstolen finner inte heller visat att staten genom att ha lämnat felaktig eller vilseledande information eller genom att ha utelämnat betydelsefull information på något orättmätigt sätt framkallat arbetstagarnas uppsägningar. Det har inte heller framkommit några sådana omständigheter att det finns grund för att förklara uppsägningarna ogiltiga med stöd av 36 § avtalslagen.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att Arbetsdomstolen finner att de berörda arbetstagarna genom sina uppsägningar helt har lämnat sina anställningar hos staten. Tingsrättens dom skall därför ändras och deras talan ogillas.

Arbetsdomstolen finner emellertid att K.C. och medparter har haft skälig anledning att få tvisten i målet prövad. Vardera partssidan skall därför bära sina rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Domslut

Domslut

Med ändring av tingsrättens dom ogillar Arbetsdomstolen K.C:s och medparters talan samt bestämmer att vardera partssidan skall bära sina rättegångskostnader vid tingsrätten.

Vardera partssidan skall bära sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Dom 2001-05-09, målnummer B-62-2000

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Gudmund Toijer, Siv Kimbré, Carl Magnus Pontén (skiljaktig), Ola Bengtson, Gunnar Ericson och Margareta Zandén (skiljaktig)

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

Ledamöterna Carl Magnus Ponténs och Margareta Zandéns skiljaktiga mening

Vi anser att tingsrätten gjort en riktig bedömning samt att staten på av tingsrätten anförda skäl haft anledning att misstänka att arbetstagarna trots sina uppsägningar ändå trodde sig ha kvar sina s.k. bottentjänster. Vi vill därför fastställa tingsrättens domslut.

Överröstade härutinnan är vi i övrigt ense med majoriteten.

Bilaga

Tingsrättens dom (ledamöter: Dan Ogvall, Gunnar Gladh och Hans Henriksson)

BAKGRUND

Telekommunikation har i Sverige bedrivits av staten i affärsverks form genom Televerket. Televerket ombildades med verkan från den 1 juli 1993 till ett av staten ägt aktiebolag, Telia AB (Telia). Omkring 35 000 personer var anställda i Televerket. De informerades vid årsskiftet 1992/1993 om planerna på en bolagisering. I maj 1993 erhöll de anställda i Televerket genom en skrivelse från Televerkets dåvarande generaldirektör T.H. ett erbjudande om anställning i Telia. Till erbjudandet var fogat tre bilagor benämnda A-C. Bilaga A innehöll en redovisning av anställningsvillkor. Bilaga B utgjorde ett formulär för att acceptera erbjudandet. Bilaga C behandlade regler för hantering av allmänna handlingar och saknar intresse i målen. Erbjudandet jämte bilagorna A och B bifogas domen som domsbilaga 1-3.

Av Televerkets anställda innehade omkring 500 personer som bottentjänster ordinarie tjänster tillsatta med konstitutorial. Utmärkande för en tjänst som innehas med konstitutorial är att arbetstagaren inte kan sägas upp på grund av arbetsbrist. Vid sidan av bottentjänsterna innehade dessa personer genom reglerna om tjänsteförening för statligt reglerade tjänster förordnandetjänster utan konstitutorial. Flertalet av de personer som innehade tjänster med konstitutorial accepterade erbjudandet om anställning i Telia.

Kärandena i målen har alla haft tjänster med konstitutorial och samtliga har accepterat erbjudandet. Ingen av kärandena utövade sin konstitutorialtjänst när de accepterade erbjudandet. Alla utövade genom tjänsteförening förordnandetjänster.

Ett mindre antal av Televerkets anställda accepterade inte att gå över till Telia. För att hantera dessa och för att lösa andra övergångsfrågor efter den 30 juni 1993 bildades efter Televerket restorganisationen Televerket under avveckling, TUA.

Mellan kärandena och staten har uppstått tvist i fråga om de uppsägningar kärandena gjorde inte bara omfattade deras förordnandetjänster utan även omfattade deras med konstitutorial innehavda tjänster.

Parterna är ense om att kärandena i sina anställningar hos Telia inte har det skydd mot uppsägning på grund av arbetsbrist som en anställning med konstitutorial innebär.

YRKANDEN

Kärandena har yrkat att tingsrätten fastställer att deras respektive anställningsförhållande hos staten med konstitutorial som förelåg den 30 juni 1993 består.

Staten har bestritt bifall till käromålen.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader varvid kärandena för det fall de förlorar målen yrkat att tingsrätten enligt 5 kap 2 § arbetstvistlagen förordnar att varje part skall stå sin egen kostnad. Staten har bestritt detta yrkande.

GRUNDER M.M.

Kärandena har angett.

1) Konstitutorialtjänsterna har inte bringats att upphöra genom att kärandena accepterat erbjudandet om anställning i Telia. För att konstitutorialen skulle ha upphört krävdes att det tydligt framgick av uppsägningen att konstitutorialet omfattades av denna. Kärandenas viljeförklaringar har inte omfattat att säga upp konstitutorialen.

2) Om tingsrätten skulle finna att uppsägningarna omfattar konstitutorialen är dessa rättshandlingar inte gällande då staten framkallat rättshandlingarna genom att ha använt vilseledande terminologi, lämnat felaktig information samt förtigit omständigheter som varit av betydelse för kärandena när de avgav uppsägningarna. Alternativt är rättshandlingarna ogiltiga enligt 36 § avtalslagen.

Kravet på tydlighet vid avtalsslutet förstärks av att det är en arbetsgivare som i förhållande till en arbetstagare tagit initiativ till en ingripande förändring. Staten har i den skriftliga informationen om anställningsvillkor i Telia (bilaga A) till de anställda lämnat vilseledande och felaktiga uppgifter genom att ange att anställningsvillkoren inte genomgår några markanta förändringar i förhållande till anställningsvillkoren som gällde vid Televerket, genom att ange att samma trygghetsavtal gäller, genom att ange att den som tackar nej kommer att sägas upp på grund av arbetsbrist och genom att ange att den som har en ordinarie bottentjänst sägs upp från sin nuvarande anställning men behåller bottentjänsten i staten. Staten har förtigit att de anställda genom gå över till Telia skulle komma att förlora sina konstitutorialtjänster.

Staten har angett.

Utgångspunkten när en arbetstagare byter anställning till en annan arbetsgivare är att den första anställningen upphör. En arbetstagare som vill att anställningen hos den första arbetsgivaren skall bestå har att utverka tjänstledighet från denne. Det erbjudande om anställning i Telia som de anställda i Televerket erhöll innehöll två viljeförklaringar, dels en accept av anställningen i Telia, dels en uppsägning av anställningen i Televerket. Uppsägningen skall ses som en begäran om entledigande. Den har accepterats av staten. Härigenom har anställningen i Televerket upphört. Uppsägningen, bilaga B, är otvetydig. Televerket har haft anledning uppfatta den som en begäran om entledigande. I synnerhet gäller detta eftersom det var fråga om byte av arbetsgivare då man normalt lämnar sin tidigare anställning. Telia har efter den 30 juni 1993 utövat alla de funktioner som en arbetsgivare utför mot kärandena. Telia är ett privaträttsligt rättssubjekt. Reglerna om tjänsteförening för statligt reglerade tjänster kan inte tillämpas i förhållande till Telia. Kärandena, som alla har haft långvariga statliga anställningar, har känt till eller bort känna till reglerna om tjänsteförening.

Kärandena har avgivit skriftliga viljeförklaringar för att säga upp anställningarna i Televerket. Staten har haft anledning sätta tilltro till viljeförklaringarna. Staten har inte handlat vilseledande eller felaktigt eller förtigit information. Det bestrids att anställningsvillkoren i Telia innebar några markanta förändringar. De anställda behöll sina arbetsuppgifter och placeringar, sin lön m.m. Texten i den skriftliga informationen (bilaga A) behandlar under rubriken Anställning, i första stycket de som tackar ja till erbjudandet, i andra stycket de som tackar nej till erbjudandet och har vanliga förordnandetjänster, samt i tredje stycket, som skall läsas i sitt sammanhang med stycket två, de som tackar nej till erbjudandet och har tjänster med konstitutorial. De anställda vid Televerket informerades inför övergången av arbetsgivaren och av sina fackliga organisationer. Anställningsfrågorna diskuterades på arbetsplatserna. Under 1995 började det inom Telia att diskuteras om det inte var nödvändigt med personalinskränkningar. Först därefter framfördes uppfattningen att de som tidigare haft konstitutorial alltjämt hade bevarat denna anställningsform.

DOMSKÄL

Parterna har åberopat Televerkets skriftliga erbjudande jämte de därtill fogade bilagorna A-B som skriftlig bevisning. Kärandena har vidare åberopat en skriftväxling mellan Televerket och en annan anställd i Televerket.

K.C., H.E., R.F., S.G., B.H., K-Å.K., F.L. och S-O.N. har hörts under sanningsförsäkran. På kärandenas begäran har J.T., B.T. och R.P., vilka alla tidigare var anställda i Televerket med konstitutorial och gick över till Telia, hörts som vittnen. Av de nu angivnas i huvudsak samstämmigt lämnade uppgifter redovisar tingsrätten följande.

De tog anställning i staten för att det var tryggt. När de fick sina ordinarie tjänster blev de gratulerade till att de hade fått anställningar som varade till pensioneringen om de inte begick något brott. De har under åren som gått vid sidan av sina ordinarie bottentjänster erhållit förordnanden att utöva andra tjänster. Under vintern 1992/1993 diskuterades det att staten skulle ombilda Televerket. Televerket skulle bolagiseras. Informationen gick ut på att Televerket skulle bli effektivare och konkurrenskraftigare. Det gavs då ingen information i anställningsfrågor. I mitten av maj 1993 fick de brev hem från generaldirektören T.H. De läste informationen och förstod att de skulle ha kvar sin trygga tjänst i staten. De accepterade därför erbjudandet att gå över till Telia. De har inte fått någon annan information i anställningsfrågor inför övergången till Telia. Ett par år senare började det gå rykten om att deras bottentjänster i staten hade försvunnit när de gick över till Telia. De har inte varit hotade av uppsägning på grund av arbetsbrist och driver inte denna fråga för att hindra sådan uppsägning. De känner inte närmare till vad reglerna om tjänsteförening innebär och är inte kunniga i fråga om bisysslor. De som haft arbetsledande eller personaladministrativa arbetsuppgifter har inte fått någon annorlunda eller utökad information om anställningsvillkoren inför övergången till Telia. Det är orimligt att de genom att gå över till Telia skulle ha avstått från den trygghet som deras konstitutorialtjänster innebar utan att de erhöll någon som helst kompensation för detta.

På statens begäran har U.O., vice ordförande i Facket för Service och Kommunikation (SEKO), hörts som vittne och uppgett.

Hon var 1993 anställd av dåvarande Statsanställdas förbund och tjänstgjorde som sektionschef med ansvar för telebranschfrågorna. Hon deltog från fackets sida i förhandlingarna inför Televerkets bolagisering 1993. Hela första halvåret 1993 pågick förhandlingarna. Det fanns ingen tidigare erfarenhet av en så stor bolagisering. Alla löne- och anställningsvillkor fick nya förutsättningar. Frågan om de konstitutorialanställdas ställning diskuterades. Slutresultatet blev att de som hade konstitutorial var tvungna att tacka nej till att gå över till Telia för att få behålla konstitutorialet. Från centralt håll lämnades det kontinuerligt information om förhandlingarna till avdelningarna. Det var avdelningarna som svarade för den lokala informationen. Hon vet inte hur avdelningarna skötte den uppgiften. De medlemmar som ringde och frågade fick mycket tydlig information om vad som gällde. Det förelåg ingen osäkerhet emellan facket och Televerket om vad som avtalats att gälla för de anställda med konstitutorial. Uppgiften i Televerkets skriftliga information att de som tackar nej till att gå över till Telia har arbetsskyldighet i bolaget stämmer inte med hennes minnesbild. Enligt hennes uppfattning var parterna ense om att de som tackade nej till en övergång inte var arbetsskyldiga i Telia. Hon kan inte förklara varför uppgiften finns i Televerkets information.

Tingsrättens bedömning

Det är ostridigt i målet att kärandena tidigare, som anställda med konstitutorial i staten, var skyddade mot att sägas upp på grund av arbetsbrist och att de nu i sin anställning i Telia inte har en anställningsform med detta skydd. Den förändring av kärandenas anställningsvillkor som härigenom skett måste i varje fall ur principiell synpunkt betecknas som betydelsefull.

Genom den muntliga bevisning som förekommit i målet finner tingsrätten utrett att kärandena inte erhållit någon annan information om de framtida anställningsvillkoren vid en övergång från Televerket till Telia än vad som framgick av den skrivelse med bilagor från Televerkets generaldirektör som varje anställd fick i mitten av maj 1993.

Kärandena har gjort gällande att de inte haft för avsikt att säga upp sina konstitutorial. De har vidare gjort gällande att de uppfattade att innebörden av den information de erhöll var att de vid en övergång till Telia skulle behålla dessa tjänster i staten och att deras uppsägningar av anställningarna i Televerket således inte omfattade deras bottentjänster. Tingsrätten saknar anledning ifrågasätta deras påstående om avsikten med uppsägningarna. Det finns inte heller skäl att ifrågasätta uppgifterna om hur de uppfattade informationen.

Frågan är då om kärandena haft fog för att uppfatta informationen om de framtida anställningsvillkoren på det sätt som skett.

I skrivelsen med erbjudandet om anställning i Telia och i accepthandlingen (bilaga B) anges att den anställde i Televerket genom att acceptera erbjudandet samtidigt säger upp sig från Televerket respektive säger upp sin anställning vid Televerket. Dessa handlingar kan, såsom staten anfört, inte anses tvetydiga till sitt innehåll.

Häremot skall dock ställas redovisningen av anställningsvillkoren i Telia i bilaga A. Här anges inledningsvis att anställningsvillkoren för dem som går över till Telia inte innebär några markanta förändringar i förhållande till anställningsvillkoren som gällde för Televerket. Härefter följer under rubriken "Anställning" tre separata stycken. Det första stycket ger upplysningar till dem som accepterar en övergång till Telia medan det andra stycket riktar sig till dem som tackar nej. Det tredje stycket har följande innehåll: "Även den som har en ordinarie bottentjänst (så kallad konstitutorial) sägs upp från sin nuvarande anställning, men behåller bottentjänsten i staten. Inkomsttrygghet gäller för dessa. Förändrade arbetsuppgifter och förflyttning till annan ort kan däremot bli aktuellt. Arbetsskyldighet föreligger i bolaget för den som inte följer med till bolaget."

Parterna har olika uppfattning i frågan om detta tredje stycke syftar på alla anställda med konstitutorial eller bara på de anställda med denna anställningsform som tackar nej till erbjudandet att gå över till Telia. Frågan beror väsentligen på om det tredje stycket skall läsas fristående från det andra stycket eller om det innehållsmässigt skall ses som en direkt fortsättning på detta. Varken den ena eller den andra tolkningen framstår som omedelbart given. Statens ståndpunkt, att det tredje stycket syftar på dem som tackar nej till erbjudandet, motsägs dessutom av det inledande stycket i bilaga A, vari det anges att anställningsvillkoren för dem som går över till Telia inte innebär några "markant förändringar" jämfört med vad som gällde i Televerket. Den i målet aktuella skriftliga informationen framstår således i behandlade delar som påtagligt oklar. Den kan enligt tingsrättens mening läsas så att en arbetstagare som har en konstitutorialtjänst behåller denna även vid en uppsägning från en annan, utövad anställning.

Vid bedömningen av om kärandena bort förstå att Televerket med sitt erbjudande om anställning i Telia och uppsägning från Televerket avsåg att även konstitutorialet i staten skulle upphöra bör vidare beaktas följande.

Statens beslut att bolagisera Televerket innebar att staten för första gången i större omfattning skulle överföra verksamhet som drivits av ett statligt affärsverk till att drivas av ett aktiebolag. Personalen skulle därmed i fortsättningen inte vara anställd i Televerket utan i aktiebolaget Telia. Såvitt framkommit var det också första gången som frågan uppkom hur personer anställda med konstitutorial skulle hanteras vid en sådan övergång. Den information som gavs de anställda ger enligt tingsrättens uppfattning ett intryck av att staten önskade att till de anställda förmedla ett intryck av att övergången inte skulle innebära några större förändringar; de anställda skulle sålunda behålla sin placering och fortsätta med sina dåvarande arbetsuppgifter och antalet anställningsår i Televerket skulle medräknas i den nya anställningen. Därtill kommer att staten skulle äga samtliga aktier i det bolag som skulle fortsätta den verksamhet som Televerket bedrivit. Mot denna bakgrund är det förståeligt både om kärandena upplevde övergången till Telia som inte särskilt betydelsefull och att de uppfattade saken så att de fortfarande hade staten som arbetsgivare.

Av betydelse är också att de som var anställda med konstitutorial hade fått sin tjänst för många år sedan. Det regelmässiga var att de inte upprätthöll denna tjänst, den s.k. bottentjänsten, utan att de istället hade förordnande på en annan - ofta högre - befattning med andra arbetsuppgifter än de som var knutna till den ursprungliga med konstitutorial förenade tjänsten. För dessa anställda var det således inte något ovanligt att byta arbetsuppgifter och kanske också placering samtidigt som de hade sin bottentjänst kvar. Detta var i stället det normala.

De särskilda förhållanden som således förelegat vid övergången från ett statligt affärsverk till ett av staten ägt aktiebolag gör att kraven på tydligheten i arbetsgivarens information till arbetstagarna måste ställas höga. Arbetstagarna har haft rätt att förvänta sig en både korrekt, tydlig och utförlig information och detta gäller särskilt i förhållande till dem som var anställda med konstitutorial och därmed hade en gynnad anställningsform som skulle försvinna vid övergången. Det kan inte sägas att informationen när det gäller konsekvenserna för de konstitutorialanställda varit klar och tydlig utan tvärtom framstår den - såsom tingsrätten ovan konstaterat - som påtagligt oklar och kan läsas så att den anställde under alla förhållanden behåller bottentjänsten.

Med beaktande av det nu sagda framstår det enligt tingsrättens mening som förklarligt att kärandena uppfattat informationen på det sättet att det var möjligt att säga upp anställningen i Televerket och ändå hos staten behålla bottentjänsten, dvs. den tjänst som tillsatts med konstitutorialet. Att kärandena med sina uppsägningar inte har avsett att säga upp sina bottentjänster har konstaterats ovan.

Tingsrätten finner sammanfattningsvis att kärandena haft fog för sin uppfattning att den rättshandling i vilken de - samtidigt med att de accepterade erbjudandet om anställning i Telia - sade upp sin anställning i Televerket inte omfattade deras konstitutorial i staten. Deras rättshandlingar har alltså inte inneburit en begäran om att konstitutorialen skall upphöra. Kärandenas anställningsförhållande hos staten med konstitutorial består därför.

Staten skall därmed förpliktas ersätta kärandena för rättegångskostnad. Det råder inte tvist om kostnadens skälighet.

DOMSLUT

1. Tingsrätten fastställer att kärandenas respektive anställningsförhållande hos staten med konstitutorial som förelåg den 30 juni 1993 består.

2. Staten genom Televerket under avveckling skall ersätta kärandena för rättegångskostnad med tvåhundranittiofemtusenfyrahundratrettioåtta (295 438) kr, varav 293 750 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt lag.

Televerket

Domsbilaga 1

maj 1993

Erbjudande om anställning i Telia AB

Du känner säkert till att regeringen i en proposition till Riksdagen föreslagit att Televerket skall "ombildas" till aktiebolag från och med den 1 juli 1993. Det är därför min förhoppning att Du vill följa med till det nya bolaget.

Under förutsättning att Riksdagen fattar beslut om Televerkets bolagsbildning erbjuds Du härmed anställning i Telia AB från och med den 1 juli 1993.

Dina anställningsvillkor, som förhandlats fram med Televerkets fackliga organisationer, är redovisade i bilaga A.

Du tar ställning till erbjudandet om anställning genom att underteckna bilaga B, där Du tackar ja till erbjudandet att bli anställd i Telia AB. Därmed säger Du också upp Dig från Televerket. Bilagan skall vara personalavdelningen tillhanda senast den 14 juni 1993. Svarskuvert bifogas.

För Dig som väljer att inte följa med till det nya bolaget gäller de villkor som också finns redovisade i bilaga A.

Vid övergången till bolag måste Televerket överlämna alla så kallade allmänna handlingar till Riksarkivet. Av praktiska skäl kommer vi ändå att få behålla dessa handlingar som lån av Riksarkivet under ett antal år. Ett villkor för lånet är att alla anställda följer vissa hanteringsregler, de finns redovisade i bilaga C som Du också skall skriva under och lämna tillsammans med bilaga B.

Välkommen över till Telia AB!

(T.H.)

T.H.

Domsbilaga 2

Bilaga A

Anställningsvillkor i TELIA AB

Avtal har träffats om övergångsvillkor för de Televerksanställda som tackar jag till erbjudandet om anställning i Telia AB. Anställningsvillkoren för dem som övergår till Telia AB innebär inte några markanta förändringar, i förhållande till anställningsvillkoren som gällde för Televerket. Nedan presenteras huvuddragen i avtalet för Telia-anställda. Om du har egna frågor vänder du dig till din chef eller de fackliga representanterna.

Anställning

De som accepterar övergång till Telia AB kommer att fortsätta med sina nuvarande arbetsuppgifter. Samma trygghetsavtal gäller. Antalet anställningsår i Televerket (staten) medräknas i den nya anställningen. Tjänstgöringsintyg som utfärdas från Telia kommer således att innehålla den samlade tiden i Telia och Televerket.

Om någon skulle tacka nej innebär detta att vederbörande kommer att sägas upp på grund av arbetsbrist. Något erbjudande om annan anställning kommer inte att ges. Trygghetsavtalets regler tillämpas inte, vilket bl.a. innebär att uppsägningstiden inte fördubblas.

Även den som har en ordinarie bottentjänst (så kallad konstitutorial) sägs upp från sin nuvarande anställning, men behåller bottentjänsten i staten. Inkomsttrygghet gäller för dessa. Förändrade arbetsuppgifter och förflyttning till annan ort kan däremot bli aktuellt. Arbetsskyldighet föreligger i bolaget för den som inte följer med till bolaget.

Lön och lönetillägg

Lönen blir oförändrad vid övergången. Kallortstillägget kommer att bakas in i månadslönen. Däremot görs inga förändringar av övriga lönetillägg.

Semester och komptid

Bolagsavtalet ger 30 dagars semester. Om du har flera semesterdagar får du behålla dessa vid övergången till bolaget. Dessutom tas sparade/intjänade semesterdagar, komptid och flexsaldo med in vid övergången.

Föräldraledighet

De nuvarande reglerna gäller för barn som är födda i år. I bolagsavtalet gäller 270 dagar med full ersättning.

Reglerna för så kallad partiell ledighet för vård av barn blir delvis förändrade. För den som har barn födda före övergången gäller samma regler som i dag. För barn födda efter övergången till bolag gäller lagreglerna om 3/4-tid, till barnen uppnått åtta års ålder.

Sjukledighet

Sjuklön beräknas enligt delvis nya regler. Skillnaderna är små. För den som är långtidssjuk i samband med övergången gäller oförändrade sjuk- och pensionsregler så länge sjukledigheten varar.

Annan ledighet

Oförändrade ledighetsförmåner gäller för redan beviljad ledighet, även efter övergången.

Arbetstidsregler och restid

Oförändrade regler gäller vid övergången för:

- Arbetstid och obekvämtidstillägg.

- Restid i samband med resor i tjänsten.

- Ersättning vid jour, beredskap och utryckningar.

En översyn av reglerna skall göras under hösten.

Hälso- och sjukvård

Nuvarande ersättning för läkarvård och läkemedelskostnader består även i bolaget. Företagshälsovården och friskvården bibehålles.

Reseförmåner

Reskostnadsersättning, traktamente och förrättningstillägg påverkas inte av bolagsbildningen.

Pension

Det nuvarande pensionsavtalet PA-91 ersätts av pensionsavtalet BOA-P. Förmånerna i respektive avtal är i allt väsenligt lika. Broschyr bifogas.

Telefon och måltider

De nuvarande reglerna för tjänsteabonnemang/tjänstetelefon skall tillämpas i bolaget. Bolaget erbjuder också subventionerad lunch på samma sätt som i dag.

Bilförmån

Bilförmån och billån bibehålls in i bolaget. En översyn av reglerna för förmånsbilar kommer att ske.

30 års anställning

Utmärkelsen för Nit och redlighet i rikets tjänst (NOR) försvinner vid övergången till bolag. En minnesgåva med ett värde som motsvarar nuvarande NOR-utmärkelse kommer att utdelas efter 30 års anställning inom koncernen. Televerket har dessutom beslutat att den som i samband med övergången har minst 25 tjänsteår i statlig tjänst kan få NOR- urmärkelsen.

Domsbilaga 3

Bilaga B

Televerket

Erbjudande om anställning i Telia AB

Jag tackar ja till erbjudandet om anställning i Telia AB från och med den 1 juli 1993. Vid övergången gäller oförändrade arbetsuppgifter och placering. Samtidigt säger jag upp min anställning vid Televerket.

Mitt ställningstagande sker under förutsättning av att Riksdagen fattar beslut om att ombilda Televerket till aktiebolag den 1 juli 1993.

Mina anställningsvillkor framgår av bilaga till Televerkets erbjudande.XX

Inlämnas till personalavdelningen senast den 14 juni 1993.

Ort och datum

(Göteborg 930614)

.

Namnteckning

.

Personnummer

.

XX Är min nuvarande anställning tidsbegränsad gäller detta även i bolaget.