AD 2002 nr 136

Parter:

Svenska kyrkans Församlingsförbund; Danderyds församling

Nr 136

Svenska kyrkans Församlingsförbund och Danderyds församling

mot

Kyrkans Akademikerförbund

samt

Kyrkans Akademikerförbund

mot

Svenska kyrkans Församlingsförbund och Danderyds församling.

Bakgrund

Mellan parterna gäller kollektivavtal, Kyrkans Allmänna bestämmelser, AB 2000. Kollektivavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 11 Arbetstid

---------------

Förläggning av arbetstid

Mom. 7 Förläggning av ordinarie arbetstid bör vid behov anges i arbetstidsschema eller liknande, som överenskoms med företrädare för arbetstagarorganisationen.

Anmärkning

Vid oenighet om arbetstidsschema kan frågan tas upp till lokal förhandling. Begäran om sådan förhandling ska ha inkommit till arbetsgivaren inom 10 dagar. Om så inte sker eller den lokala förhandlingen inte leder till enighet fastställer arbetsgivaren förläggningen av arbetstiden med iakttagande av bestämmelserna i denna paragraf.

§ 22 Obekväm arbetstid

Mom. 1 Arbetstagare, som arbetar enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling och som fullgjort sådant effektivt arbete på obekväm tid, som inte är övertidsarbete, får tillägg för obekväm arbetstid.

Dock ska arbetstagare, som har ordinarie arbetstid förlagd till vardag såväl som sön- och/eller helgdag, få tillägg för arbete på obekväm arbetstid även när arbetet är fyllnads- eller övertidsarbete.

Anmärkning

Tillägget utges inte vid övertidsarbete under jour och beredskap.

-------------

M.A., som är medlem i Kyrkans Akademikerförbund (akademikerförbundet), är sedan år 1970 anställd som komminister i Danderyds församling (församlingen). År 1996 ändrade arbetsgivaren M.A:s arbetstider. Förändringen innebar att han i fortsättningen skulle arbeta lördag t.o.m. onsdag och ha sina arbetsfria dagar förlagda till torsdag och fredag. M.A. arbetade på detta sätt fram till och med december 2001.

Prästerna i Svenska kyrkan omfattades tidigare av kollektivavtalet allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA). Enligt ALFA hade prästerna oreglerad arbetstid och ingen rätt till bl.a. övertidsersättning och ersättning för obekväm arbetstid. När relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrades den 1 januari 2000 lämnade prästerna det statligt reglerade avtalsområdet. I stället övergick anställningarna till det registrerade trossamfundet Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar. I samband härmed prolongerade Svenska kyrkans Församlingsförbund (församlingsförbundet) och akademikerförbundet kollektivavtalet ”Överenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendation om lokalt kollektivavtal”, (ÖLA 98) med bilaga Allmänna bestämmelser 98 (AB 98) och övriga tillhöriga bilagor. Härigenom kom även prästerna att omfattas av bestämmelserna i AB 98 innefattande bl.a. rätt till kompensation för övertidsarbete och tillägg för obekväm arbetstid.

Den 23 maj 2000 kom de centrala parterna preliminärt överens om nytt kollektivavtal, Kyrkans Allmänna bestämmelser, AB 2000, som skulle gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2000. Det slutliga avtalet undertecknades hösten 2000. I samband med avtalsförhandlingarna ingick församlingsförbundet och akademikerförbundet den 22 maj 2000 en underhandsöverenskommelse om att vissa tvister avseende prästers löne- och anställningsvillkor skulle avskrivas.

Enligt akademikerförbundet har M.A. fr.o.m. den 1 januari 2000 rätt till ersättning för obekväm arbetstid för allt det arbete han utfört på obekväm arbetstid enligt § 22 i det gällande kollektivavtalet. Tvisteförhandlingar har ägt rum mellan parterna utan att de har kunnat enas. Med anledning härav har parterna väckt talan i Arbetsdomstolen.

Yrkanden m.m.

Församlingsförbundet och församlingen (arbetsgivarparterna) har yrkat

i första hand att Arbetsdomstolen skall fastställa att komminister M.A. inte är berättigad till tillägg för obekväm arbetstid, utanför den tid som fastställts i predikoturen och som är förlagd till ob-berättigad tid enligt gällande kollektivavtal, fr.o.m. den 1 januari 2000 fram till dagen för arbetsgivarens schemaläggning den 19 december 2001 och

i andra hand att Arbetsdomstolen skall fastställa att M.A. inte är berättigad till tillägg för obekväm arbetstid, utanför den tid som fastställts i predikoturen och som är förlagd till ob-berättigad tid enligt gällande kollektivavtal, under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. den 22 maj 2000 i enlighet med den underhandsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna.

Förbundet har bestritt yrkandena.

Förbundet har yrkat att församlingen skall förpliktas att till

1. M.A. utge ekonomiskt skadestånd avseende icke utbetald OB-ersättning under tiden januari 2000 t.o.m. december 2001 med 20 368 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på

1 438 kr från den 25 februari 2000,

949 kr från den 25 mars 2000,

949 kr från den 25 april 2000,

1 438 kr från den 25 maj 2000,

949 kr från den 25 juni 2000,

1 077 kr från den 25 juli 2000,

462 kr från den 25 september 2000,

227 kr från den 25 oktober 2000,

696 kr från den 25 november 2000,

462 kr från den 25 december 2000,

1 601 kr från den 25 januari 2001,

606 kr från den 25 februari 2001,

462 kr från den 25 mars 2001,

949 kr från den 25 april 2001,

986 kr från den 25 maj 2001,

462 kr från den 25 juni 2001,

1 565 kr från den 25 juli 2001,

518 kr från den 25 september 2001,

1 025 kr från den 25 oktober 2001,

518 kr från den 25 november 2001,

12 kr från den 25 december 2001, samt på

3 017 kr från den 25 januari 2002, allt tills betalning sker,

2. M.A. utge ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet 1 000 kr från vart och ett av ovanstående datum till den 25 januari 2002,

3. M.A. utge allmänt skadestånd med 35 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av genstämning, den 29 mars 2001, tills betalning sker samt till

4. akademikerförbundet utge allmänt skadestånd med 35 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av genstämning, den 29 mars 2001, tills betalning sker.

Akademikerförbundet har yrkat förbehåll för rätten att senare för M.A:s räkning väcka talan om ekonomisk skada för tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men vitsordat den yrkade ob- ersättningen såsom korrekt beräknad samt ränteyrkandena såsom skäliga i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Arbetsgivarparterna

Komministern M.A. vigdes till präst i Stockholms stift år 1970 och anställdes samma år i Danderyds församling. Sedan år 1978 är M.A. placerad i Enebybergs distrikt.

När prästerna tillhörde det statliga avtalsområdet reglerades arbetstidsfrågorna i fjärde kapitlet i ALFA. Enligt § 28 i detta avtal hade prästerna oreglerad arbetstid och de hade vidare enligt avtalet ingen rätt till övertidsersättning eller ersättning för obekväm arbetstid.

När ALFA upphörde och det nya trossamfundet Svenska kyrkan bildades kom församlingsförbundet och akademikerförbundet den 21 december 1999 överens om att prolongera det kommunala avtalet ÖLA 98.

När avtalsförhandlingarna mellan parterna så småningom var avslutade tecknades kollektivavtalet Kyrkans AB 2000, som skulle gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2000. M.A. omfattas således sedan den 1 januari 2000 av bestämmelserna om arbetstid och ersättning för obekväm arbetstid i Kyrkans AB 2000.

Bestämmelserna om arbetstid finns i Kyrkans AB 2000 i § 11. Av särskilt intresse i målet är moment 7 i bestämmelsen som handlar om förläggning av arbetstid. Där anges att förläggning av ordinarie arbetstid vid behov bör anges i arbetstidsschema eller liknande, som överenskoms med företrädare för arbetstagarorganisationen. Vidare framgår av anmärkningen till bestämmelsen att om det uppstår oenighet om arbetstidschema kan frågan tas upp till lokal förhandling, att en begäran om sådan förhandling skall ha inkommit till arbetsgivaren inom 10 dagar och att om så inte sker eller den lokala förhandlingen inte leder till enighet, fastställer arbetsgivaren förläggningen av arbetstiden med iakttagande av bestämmelserna i paragrafen.

I § 22 i avtalet finns regler om obekväm arbetstid. Av moment 1, första stycket, i bestämmelsen följer att en arbetstagare, som arbetar enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling och som fullgjort sådant effektivt arbete på obekväm arbetstid, som inte är övertidsarbete, får tillägg för obekväm arbetstid. Enligt andra stycket skall dock arbetstagare som har ordinarie arbetstid förlagd till vardag såväl som sön- och/eller helgdag, få tillägg för arbete på obekväm arbetstid även när arbetet är fyllnads- eller övertidsarbete.

Arbetsgivarparterna gör gällande att tre grundförutsättningar skall vara uppfyllda för att arbetstagaren skall ha rätt till ersättning för obekväm arbetstid enligt bestämmelsen. För det första skall man arbeta enligt ett fastställt schema eller därmed jämförlig handling. Det skall i båda fallen vara fråga om en skriftlig handling som är fastställd av arbetsgivaren. Vidare skall den procedur som redovisats beträffande arbetstidens förläggning i § 11 iakttas. För det andra skall det vara fråga om effektivt arbete. Jour- och beredskapstjänstgöring utgör inte effektivt arbete och berättigar inte till ersättning för obekväm arbetstid. Utanför begreppet effektivt arbete faller vidare färdtid, förberedelsetid och sådant arbete som inte direkt är knutet till den tid som arbetstagaren skall fullgöra enligt sitt schema. Den tredje förutsättningen för ersättning för obekväm arbetstid är att det är fråga om sådan ersättningsberättigad tid som upptas i bilaga A till avtalet. Brister det i någon av de angivna förutsättningarna är arbetstagaren inte berättigad till aktuell ersättning.

Akademikerförbundet gör gällande att M.A. skall ha ersättning för obekväm arbetstid enligt ett schema som han själv bestämt. Detta schema uppfyller enligt arbetsgivarparterna inte de krav som ställs enligt kollektivavtalet eftersom det inte har upprättats eller godkänts av arbetsgivaren. Det har inte heller varit föremål för den procedur som föreskrivs i anmärkningen till § 11 moment 7.

Det är riktigt, såsom akademikerförbundet har gjort gällande i målet, att M.A. sedan år 1996 varit beordrad att arbeta lördagar och söndagar och att ha sina arbetsfria dagar förlagda till torsdag och fredag. I M.A:s schema fanns dock under den aktuella tiden inte någon fastställd förläggning av all arbetstid i den mening kollektivavtalet föreskriver. De enda arbetsuppgifter som arbetsgivaren fastställt när det gäller lördagar och söndagar har varit gudstjänster och andra förrättningar enligt den predikotur som gällt. Predikotur är ett skriftligt schema över bl.a. gudstjänster. I övrigt har arbetsgivaren inte haft någon kontroll över M.A:s arbetsuppgifter eller arbetstider.

Fram till den 1 januari 2000 hade M.A. oreglerad arbetstid och han hade således frihet att själv förlägga sin arbetstid efter eget önskemål. När M.A. vid årsskiftet 1999/2000 övergick till att ha reglerad arbetstid fortsatte han att arbeta på samma sätt som tidigare. På lördagar och söndagar arbetade han således på det sätt han själv bestämt, frånsett de schemalagda gudstjänster och förrättningar han var ålagd att ha.

Akademikerförbundet gör gällande att M.A. är berättigad till ersättning för obekväm arbetstid för den förberedelsetid och skrivtid som han angett i det schema han upprättat för lördagar och söndagar. Enligt arbetsgivarparterna utgör inte förberedelsetid och skrivtid effektivt arbete i kollektivavtalets mening och har heller inte godkänts av arbetsgivaren som effektiv tid.

För den tid under helgerna som arbetsgivaren bedömt som ersättningsgill har en schablonersättning för obekväm arbetstid betalats ut med 1 000 kr per månad. En sådan ersättningsregel tillämpas för präster med oreglerad arbetstid. M.A. är således tillgodosedd för den tid som arbetsgivaren bedömer som effektiv tid på lördagar och söndagar.

Det schema M.A. upprättat är inte korrekt. Vid en beräkning av antalet timmar i schemat uppgår arbetstiden till 40,5 timmar per vecka trots att M.A. angivit att arbetstiden uppgår till 40 timmar vilket är hans veckoarbetstid. Vidare är schemat svårtytt, exempelvis framgår det inte helt och hållet av detta vilka arbetsuppgifter M.A. utfört.

För det fall domstolen skulle finna att M.A. är berättigad till ersättning för obekväm arbetstid all den tid han arbetat på lördagar och söndagar gör arbetsgivarparterna gällande att M.A. i vart fall inte varit berättigad till tillägg för obekväm arbetstid under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. den 22 maj 2000. Detta följer av den underhandsöverenskommelse som ingåtts mellan församlingsförbundet och akademikerförbundet. Överenskommelsen är undertecknad av före detta förbundsdirektören i församlingsförbundet, B.K., och ordföranden i akademikerförbundet, B.H. Parterna var härigenom ense om att pågående lönetvister och ej påbörjade lönetvister avseende prästers löne- och anställningsvillkor, som hänförde sig till det osäkra avtalsläget för tiden den 1 januari 2000 till dagen för överenskommelsen den 22 maj 2000, skulle avskrivas. Enligt akademikerförbundets uträkning motsvarar det beloppsmässiga värdet av ej utbetald ob-ersättning under denna period 4 774 kr.

Den 5 maj 2000 påkallade akademikerförbundet lokal löneförhandling beträffande M.A. Den lokala förhandlingen ägde rum den 23 maj 2000 och avsåg förhållandena fr.o.m. den 1 januari 2000.

Omkring den 20 juni 2000 sammanträffade parterna. Akademikerförbundet företräddes vid tillfället av Robert Svec och arbetsgivarparterna företräddes av avtalssekreteraren Y.W. och juristen Kristina Rollbäck. Arbetsgivarparterna uppfattade det då som att tvisten beträffande M.A:s rätt till tillägg för obekväm arbetstid för tiden den 1 januari 2000 fram till den 22 maj 2000 ingick och omfattades av underhandsöverenskommelsen.

Grunder för talan

Det arbete som M.A. utfört under lördagar och söndagar från och med den 1 januari 2000 till och med den 19 december 2001 och som legat vid sidan av det arbete som fastställts i predikoturen har inte uppfyllt kravet på effektivt arbete enligt § 22 i Kyrkans AB 2000. Det har inte heller uppfyllt kravet i samma bestämmelse om att det skall ha utförts enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling. M.A. är därmed inte berättigad till ersättning för obekväm arbetstid enligt kollektivavtalet.

I vart fall har M.A. på grund av underhandsöverenskommelsen den 22 maj 2000 inte haft rätt till omtvistad ersättning för obekväm arbetstid under tiden den 1 januari 2000 till och med den 22 maj 2000.

Akademikerförbundet

I början av 1990-talet hade M.A. sin ordinarie arbetstid förlagd till söndag till och med torsdag varje vecka och hans arbetsfria dagar var fredag och lördag. År 1996 kom en förändring att ske i M.A:s schema då han beordrades av sin arbetsledare, kyrkoherden Kerstin Propper, att arbeta lördag till och med onsdag och ha sina arbetsfria dagar förlagda till torsdag och fredag. M.A. har arbetat enligt detta schema fram till och med december 2001.

Såsom arbetsgivarparterna anfört prolongerades kollektivavtalet ÖLA 98 med bilaga AB 98 och övriga bilagor i samband med att relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrades den 1 januari 2000. Genom prolongationen av AB 98 kom prästerna att omfattas av rätt till kompensation för övertidsarbete och obekväm arbetstid.

Trots att prästerna fr.o.m. den 1 januari 2000 ägde rätt till tillägg för obekväm arbetstid förvägrades M.A. detta av församlingen. Församlingen motiverade beslutet med att Domkapitlet i Stockholms stift och församlingsförbundet ansåg att lönetilläggen ingick som en del i lönen för år 2000 och att tillägg för obekväm arbetstid m.m. därför inte skulle utgå nu. Det var då inte tal om att M.A. inte skulle ha arbetat enligt sitt schema utan skälet till att man inte utbetalade tillägg var att man ansåg att lönetilläggen var införhandlade.

Med anledning av att olika arbetsgivare inte betalade ut tillägg för obekväm arbetstid till akademikerförbundets medlemmar påkallade förbundet tvisteförhandlingar med bl.a. Danderyds församling. Vid en lokal tvisteförhandling den 23 maj 2000 invände församlingen bland annat att den inte kunde gå emot församlingsförbundets instruktioner och att de centrala parterna ännu inte hade tecknat ett nytt riksavtal. Inte i något avseende gjordes gällande att M.A. arbetade på annat sätt än han ålagts eller att han inte hade sin ordinarie arbetstid förlagd till lördag och söndag. Detta framgår av protokollet från den lokala tvisteförhandlingen.

Samma dag som den lokala tvisteförhandlingen ägde rum tecknade de centrala parterna nytt kollektivavtal benämnt ”Överenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor för anställda inom Svenska kyrkan” (ÖLA) med bilagor, däribland Kyrkans AB 2000, vilket avtal skulle gälla retroaktivt från och med den 1 januari 2000. Parterna var också överens om att pågående och ej påbörjade lönetvister avseende prästers löne- och anställningsvillkor, som hänförde sig till det osäkra avtalsläget för tiden den 1 januari 2000 till den 22 maj 2000 skulle avskrivas.

Den i målet aktuella underhandsöverenskommelsen, som upprättades av församlingsförbundet, var den avslutande handlingen i en lång och utdragen förhandling avseende kollektivavtal för det nybildade registrerade trossamfundet Svenska kyrkan. Sedan församlingsförbundet och akademikerförbundet hade enats om bl.a. Kyrkans AB 2000, med giltighet från och med den 1 januari 2000 fann parterna för gott att bilägga tvisterna enligt AB 98.

För akademikerförbundets vidkommande var detta rimligt eftersom tillägg för obekväm arbetstid ändå skulle utgå retroaktivt enligt Kyrkans AB 2000. Akademikerförbundets ordförande B.H. ansåg sig kunna medverka till att tvisterna avskrevs eftersom han därigenom - med hänsyn till det nya avtalets regler - inte avstod från någon rättighet som tillkom medlemmarna. Vidare hade man från akademikerförbundets sida tidigare påpekat att förbundet inte utan uttryckligt bemyndigande från berörd medlem med bindande verkan kunde avstå från dennes intjänade rättighet. Detta var inte heller meningen med underhandöverenskommelsen.

Någon diskussion om att bestämmelserna i Kyrkans AB 2000, såvitt gäller tillägg för obekväm arbetstid, inte skulle tillämpas i förhållande till arbetstagare som redan tjänstgjort på sådan tid förekom aldrig. Sedan församlingsförbundet och akademikerförbundet hade enats om Kyrkans AB 2000 och om underhandsöverenskommelsen betalade arbetsgivaren ut aktuellt tillägg till medlemmar i akademikerförbundet som inte fått tillägg för obekväm arbetstid och beträffande vilka tvisteförhandlingar hade förts. Det var endast för M.A. som arbetsgivaren vägrade att betala tillägg för obekväm arbetstid.

När det gäller underhandsöverenskommelsen gör akademikerförbundet gällande att ordalydelsen i avtalet talar för förbundets ståndpunkt. I överenskommelsen anges att det är tvister som hänför sig till det så kallade osäkra avtalsläget, dvs. den tid då AB 98 gällde, som skall avskrivas. Sedan parterna enats om Kyrkans AB 2000 förelåg inte längre något osäkert avtalsläge och tvister som uppkom därefter omfattas således inte av underhandsöverenskommelsen. Genom Kyrkans AB 2000 blev det följaktligen klarlagt att även en komminister i Stockholms stift från och med den 1 januari 2000 har rätt till bl.a. tillägg för obekväm arbetstid. Det var också detta som akademikerförbundets ombud, Robert Svec, gav uttryck för den 26 maj 2000 i samband med att han i annat ärende vid församlingsförbundets kansli kallades in till avtalssekreteraren Y.W.

Om överenskommelsens ordalydelse ändå skulle anses oklar och i och för sig medge arbetsgivarparternas tolkning bör företräde ändå ges åt akademikerförbundets tolkning. Församlingsförbundet hade under förhandlingarna om nytt kollektivavtal krävt, men akademikerförbundet bestämt motsatt sig, att komministrar fick oreglerad arbetstid. Akademikerförbundets inställning förändrades inte under förhandlingarnas gång utan i stället inledde förbundet tvisteförhandlingar med de arbetsgivare som inte betalade tillägg för obekväm arbetstid enligt AB 98. Församlingsförbundet, som författade texten till underhandsöverenskommelsen, hade därför haft anledning att misstänka att akademikerförbundet hyste en annan uppfattning om överenskommelsens innebörd och borde därför ha upplyst akademikerförbundet om sin egen uppfattning, dvs. att tillägg för obekväm arbetstid inte skulle utgå för tiden den 1 januari till den 22 maj 2000. Någon sådan upplysning lämnades inte av församlingsförbundet. Med hänsyn till det nu anförda bör församlingsförbundet bära ansvaret för den oklarhet som uppkommit och försteg alltså ges åt akademikerförbundets tolkning.

Eftersom församlingen inte betalade ut tillägg för obekväm arbetstid enligt Kyrkans AB 2000 till M.A. tvingades akademikerförbundet att på nytt påkalla tvisteförhandling med arbetsgivaren. Vid den lokala tvisteförhandlingen den 7 december 2000 framförde församlingen en rad nya invändningar mot M.A:s anspråk. Bland annat hävdades att någon schemaläggning inte skett för våren 2000 utan att endast fridagarna fastslagits. Vidare gjordes gällande att förberedelser och skrivtid inte var att anse som effektiv tid enligt kollektivavtalet och att M.A. därför inte var berättigad till ersättning för obekväm arbetstid. Denna invändning återkom i samband med central tvisteförhandling och det påstods då även att underhandsöverenskommelsen utgjorde en reglering av tvistefrågorna. Det framgår av protokollet från den lokala tvisteförhandlingen den 7 december 2000 att dessa invändningar framfördes då.

När det gäller frågan under vilka förutsättningar tillägg för obekväm arbetstid skall utgå till arbetstagare hade bestämmelsen i § 32 i det tidigare avtalet Allmänna bestämmelser, AB 84, i allt väsentligt den utformning som nu återfinns i § 22 i Kyrkans AB 2000 och i AB 01. Syftet med bestämmelsen om ob-ersättning är att arbetstagaren skall få ersättning när denne arbetar under tid när andra normalt sett är lediga, men även att arbetsgivaren skall ges en möjlighet att kontrollera behovet av arbete på obekväm arbetstid och se till att sådant arbete inte utförs i onödan. Enligt AB 84 utgick därför tillägg för obekväm arbetstid om arbetstagarens arbetsskyldighet var fastställd i ”turlista eller därmed jämförlig handling” och enligt § 22 i Kyrkans AB 2000 respektive i AB 01 skall arbetstagaren arbeta enligt ett ”fastställt schema eller därmed jämförlig handling”. Något krav på att det skall vara fråga om en skriftlig handling ställs inte i bestämmelsen utan det räcker med att arbetsgivaren har fattat ett beslut om arbetstiden. Detta framgår t.ex. av Svenska Kommunförbundets egen kommentar till bestämmelsen i § 32 där det anges att tillägg för obekväm arbetstid utges inte endast då schema eller därmed jämförlig handling föreligger, utan även då arbetsgivaren fattat beslut om den ordinarie arbetstiden. Motsvarande framgår av kommentaren till § 22 i AB 01 där det anförs att den ordinarie arbetstidens omfattning och förläggning skall vara fastställd i förväg, t.ex. genom beslut om den ordinarie kontorsarbetstiden.

För att redovisa den tid M.A. nedlagt under obekväm arbetstid upprättade han ett arbetstidsschema och överlämnade det till sin arbetsledare, A.H., som hade anställts som kyrkoherde i januari 2000. Att M.A. nedtecknade arbetstiderna i ett arbetstidsschema och redovisade detta för den då nytillträdde kyrkoherden var en ren serviceåtgärd föranledd av det förhållandet att präster, även de som hade reglerad arbetstid, från och med år 2000 ägde rätt till tillägg för arbete på obekväm arbetstid. Av det underlag M.A. lämnade in framgick att hans arbetstid var förlagd på sådan tid att han enligt kollektivavtalet var berättigad till tillägg för obekväm arbetstid.

För varje månad M.A. redovisat sitt arbete på obekväm arbetstid och begärt ersättning för detta har A.H. mottagit kravet utan någon egentlig kommentar och framför allt utan att fastställa arbetstiden på annat sätt för M.A. Församlingen har således hela tiden haft kännedom om M.A:s arbetstider och vetat om att han arbetet på obekväm arbetstid.

Efter diskussioner med A.H. upprättade M.A. ett nytt arbetstidsschema som godkändes av A.H. den 14 januari 2002. Det nya schemat stämmer i allt väsentligt överens med schemat för den i målet tvistiga perioden. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att det schema som M.A. först lämnade till A.H. är odetaljerat. I det senare schemat finns dock över huvud taget inte några arbetsuppgifter angivna.

Arbetsgivarparterna har hävdat att det arbete M.A. utfört under obekväm arbetstid inte utgör effektivt arbete enligt bestämmelsen i § 22. Även i det här avseendet överensstämmer § 32 i AB 84 med § 22 i Kyrkans AB 2000 och i AB 01. Med kravet på effektiv tjänstgöring i samtliga dessa kollektivavtal följer att arbetstagare som fullgör jour- eller beredskapstjänstgöring inte är berättigad till ersättning för obekväm arbetstid. Kravet på effektivt arbete utgör en begränsningsregel. Syftet med bestämmelsen är att endast den som faktiskt arbetar och inte bara står till arbetsgivarens förfogande skall vara berättigad till tillägg för obekväm arbetstid. I stället utgår ersättning för jour- och beredskapsarbete till den som endast står till arbetsgivarens förfogande. En arbetstagare som under jour eller beredskap också faktiskt kommer att utföra arbete - dvs. inte endast stå till arbetsgivarens förfogande - ersätts för detta i form av övertidskompensation. M.A. har inte arbetat under jour eller beredskap och hans arbete är därför att anse som effektivt arbete enligt kollektivavtalet.

Arbetsgivarparterna har i januari 2002 betalat ett belopp om 20 000 kr till M.A. Betalningen som hänför sig till tiden den 1 januari 2000 till december 2001 avser tillägg för obekväm arbetstid. Betalningen visar att arbetsgivarparterna har haft den uppfattningen att M.A. skulle ha haft ersättning för obekväm arbetstid. Genom att inte betala beloppet i tid har församlingen gjort sig skyldig till brott mot kollektivavtalet. Till detta kommer att församlingen ostridigt betalat ut sedvanlig månadslön för det arbete M.A. utfört på lördag och söndag utan att vidta någon åtgärd. Med hänsyn till detta står det enligt akademikerförbundet klart att ifrågavarande arbete utgjort arbete på obekväm arbetstid som rätteligen skulle ha givit M.A. rätt till tillägg för obekväm arbetstid.

Vidare skall M.A., enligt det schema som upprättades i januari 2002, i framtiden arbeta lördag och söndag. För allt arbete M.A. utför under tid som utgör obekväm arbetstid betalar församlingen nu ersättning för obekväm arbetstid. Även detta förhållande vittnar om att församlingen delar akademikerförbundets uppfattning, om att allt arbete som utförs på obekväm arbetstid, undantaget övertidsarbete, också berättigar till aktuellt tillägg.

Grunder för talan

Genom beslut av arbetsledaren har M.A. varit beordrad att utföra arbete under tid som enligt § 22 i Kyrkans Allmänna bestämmelser berättigar honom till tillägg för obekväm arbetstid. Trots att M.A. arbetet på obekväm arbetstid har församlingen inte i enlighet med bestämmelserna i kollektivavtalet betalat ut tillägget.

Den av arbetsgivarparterna åberopade underhandsöverenskommelsen den 22 maj 2000 medför inte att akademikerförbundet är förhindrat att framställa krav på omtvistad ersättning för M.A:s räkning även för tiden den 1 januari 2000 till och med den 22 maj 2000. Det var nämligen tvister enligt AB 98 som skulle avskrivas enligt överenskommelsen och inte tvister hänförliga till Kyrkans AB 2000.

Förutom skyldighet att genast till M.A. utge yrkade belopp har församlingen ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till honom och akademikerförbundet för brott mot kollektivavtalet.

Domskäl

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på arbetsgivarparternas begäran förhör under sanningsförsäkran ägt rum med kyrkoherden A.H. samt vittnesförhör hållits med avtalssekreteraren Y.W., före detta förbundsdirektören vid Svenska kyrkans Församlingsförbund B.K. och gruppledaren vid Svenska Kommunförbundets förhandlingssektion, L.K. På akademikerförbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med komministern M.A. och ordföranden i akademikerförbundet, B.H., samt vittnesförhör med ombudsmannen vid SACO- förbundet DIK, L.S. Därutöver har parterna åberopat skriftlig bevisning.

Tvisten

I § 22 i Kyrkans AB finns bestämmelser om ersättning för arbete på obekväm tid. Enligt bestämmelsen har arbetstagare, som arbetar enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling och som fullgör sådant effektivt arbete på obekväm tid, som inte är övertidsarbete, rätt till tillägg för obekväm arbetstid. Tillägget utges dock inte vid övertidsarbete under jour och beredskap.

Förbundets medlem M.A. är sedan år 1970 anställd som komminister i församlingen. Hans arbetstid uppgår till 40 timmar per vecka. År 1996 ändrade arbetsgivaren M.A:s arbetstider. Förändringen innebar att M.A. i fortsättningen skulle arbeta lördag t.o.m. onsdag och ha sina arbetsfria dagar förlagda till torsdag och fredag. M.A. har arbetat på detta sätt fram t.o.m. december 2001. Förutom att under lördagar och söndagar ha de gudstjänster och andra förrättningar som fastställts i predikoturen har M.A. dessa dagar lagt ned förberedelsetid och skrivtid. För den tid som fastställts i predikoturen under helger har församlingen utgett ersättning för obekväm arbetstid till M.A. Han har då fått ersättning med ett schablonbelopp motsvarande det belopp som utgår för de präster som har oreglerad arbetstid och som arbetat på obekväm arbetstid.

Tvisten i målet gäller frågan om M.A., under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. den 19 december 2001, har rätt till ersättning för obekväm arbetstid enligt § 22 i det gällande kollektivavtalet även utanför den tid som fastställts i predikoturen. För det fall domstolen skulle finna att han enligt kollektivavtalet är berättigad till aktuellt tillägg är frågan om den mellan församlingsförbundet och akademikerförbundet ingångna underhandsöverenskommelsen innebär att något tillägg för obekväm arbetstid enligt den nämnda bestämmelsen i kollektivavtalet inte skall utgå under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. dagen för överenskommelsen, den 22 maj 2000.

Arbetsdomstolen behandlar först frågan om § 22 i kollektivavtalet innebär en rätt för M.A. att få ersättning för obekväm arbetstid för tid utanför den tid som fastställts i predikoturen.

Ger § 22 i kollektivavtalet M.A. rätt till ersättning för obekväm arbetstid?

Arbetsgivarparterna anser att M.A. inte är berättigad till ersättning för obekväm arbetstid enligt kollektivavtalet för den förberedelsetid och skrivtid han lagt ned under den aktuella tiden och har till stöd för sin uppfattning anfört i huvudsak följande. Det schema som M.A. har hänvisat till utgör inte ett fastställt schema eller därmed jämförlig handling enligt § 22 i kollektivavtalet eftersom schemat varken har upprättats eller godkänts av arbetsgivaren. Arbetsgivaren har, förutom den fastställda predikoturen, inte fastställt några närmare arbetstider. Proceduren i § 11 moment 7 rörande förläggning av arbetstid har inte heller iakttagits beträffande M.A. Vidare utgör den skrivtid och förberedelsetid som M.A. lagt ned inte effektivt arbete i den aktuella bestämmelsens mening. Förutsättningarna för ob-tillägg i § 22 i kollektivavtalet är därmed inte uppfyllda.

Akademikerförbundets inställning är att M.A. är berättigad till aktuellt tillägg för allt det arbete han utfört på obekväm arbetstid och har till stöd för den ståndpunkten anfört följande. Genom beslut av arbetsgivaren har M.A. varit beordrad att utföra arbete under tid som enligt § 22 berättigar honom till tillägg för obekväm arbetstid. Det finns inte något krav på att det skall vara fråga om en skriftlig handling i vilken arbetsgivaren fastställt arbetstiderna utan det räcker med ett beslut av arbetsgivaren rörande arbetstiden. Vidare är det arbete M.A. utfört att anse som effektivt arbete. Enligt kollektivavtalet har den som faktiskt arbetar på obekväm arbetstid rätt till detta tillägg. Endast den som bara står till arbetsgivarens förfogande vid jour eller beredskap saknar sådan rätt eftersom han eller hon då inte utför något faktiskt arbete. Eftersom M.A. inte arbetat under jour eller beredskap har han utfört effektivt arbete.

Den utredning som har förebringats ger inte stöd för att fastställa någon gemensam partsavsikt hos kollektivavtalsparterna i fråga om den aktuella bestämmelsen som kan läggas till grund för ett ställningstagande i tolkningsfrågan. Mot den angivna bakgrunden får bestämmelsens ordalydelse särskild vikt vid tolkningen av avtalet.

Arbetsdomstolen kan inledningsvis konstatera att det av bestämmelsen i § 22 framgår att en förutsättning för att tillägg för obekväm arbetstid skall utgå är att arbetstagaren arbetar ”enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling”. Detta uttryckssätt kan jämföras med ordalagen i § 11 moment 7 om förläggning av arbetstid där det anges att förläggning av ordinarie arbetstid vid behov bör anges i ”arbetstidsschema eller liknande”. Enligt Arbetsdomstolens mening kan av de sålunda använda uttryckssätten till en början dras den slutsatsen att arbetstagaren måste vara ålagd bestämda arbetstider för att tillägg för obekväm arbetstid skall utgå. Däremot kan av ordalagen inte dras någon entydig slutsats om i vilken form de gällande arbetstiderna skall ha uttryckts, även om formuleringen ”schema eller därmed jämförlig handling” närmast för tankarna till att den gällande arbetstiden på något sätt skall ha dokumenterats av arbetsgivaren. I sammanhanget kan hänvisas till innehållet i den av akademikerförbundet åberopade kommentaren till § 32 i AB 84, som i stort sett har samma lydelse som den omtvistade bestämmelsen, samt kommentaren till § 22 i AB 01. I dessa kommentarer anges att t.ex. en arbetsgivares beslut om den ordinarie kontorsarbetstiden faller in under bestämmelsen. I förevarande fall är ostridigt att M.A. år 1996 ålades av arbetsgivaren att arbeta lördag t.o.m. onsdag och att ha sina arbetsfria dagar förlagda till torsdag och fredag, utan att detta då slogs fast i någon skriftlig handling. I målet har vidare framkommit att M.A. själv, med anledning av det nya avtalsläget som inföll efter årsskiftet 2000, förde in de arbetstider han arbetade efter i ett skriftligt arbetstidsschema som han överlämnade till kyrkoherden A.H., som då tämligen nyligen hade tillträtt. Av utredningen har vidare framkommit att denna åtgärd från M.A:s sida, liksom hans efterföljande redovisning av arbete på obekväm arbetstid, inte föranledde några reaktioner från arbetsgivarens sida och således inte heller ledde till att M.A:s arbetstid, med tillämpning av den formella ordning som föreskrivs i anmärkningen till § 11 moment 7, förlades till andra tider än de han hade redovisat. Annat har inte heller framkommit, eller ens påståtts, än att M.A. faktiskt har arbetat under de tider som angivits i arbetstidsschemat. I förevarande fall finner Arbetsdomstolen mot bakgrund av det anförda och med särskilt beaktande av hur M.A:s arbetstider kommit att bestämmas att han får anses ha arbetat enligt fastställt schema eller därmed jämförlig handling på sätt som avses i den omtvistade bestämmelsen i § 22.

När det sedan gäller det i bestämmelsen uppställda kravet på ”effektivt arbete” framgår inte direkt av bestämmelsen vad som skall förstås med detta begrepp. Det går dock enligt Arbetsdomstolens mening inte att av uttrycket utläsa att förberedelsetid och skrivtid inte skulle innefattas. Enligt de av akademikerförbundet åberopade avtalskommentarerna följer av kravet på ”effektivt arbete” att jour och beredskap inte berättigar till ob-tillägg. Bestämmelsens ordalydelse talar med beaktande av det anförda enligt domstolens uppfattning för att allt faktiskt utfört ordinarie arbete utom jour- och beredskapsarbete är att se som effektivt arbete och att bestämmelsen således bör ges den betydelse som akademikerförbundet har hävdat.

Arbetsgivarparternas ståndpunkt har följaktligen inte stöd i avfattningen av § 22. I stället talar ordalydelsen för akademikerförbundets uppfattning.

Frågan är då om omständigheterna i övrigt och hänsyn till vad som framstår som en naturlig och rimlig tolkning talar för att bedöma innebörden av bestämmelsen på annat sätt än vad som sålunda närmast framgår av ordalydelsen. Härvid får beaktas att M.A:s arbetstid uppgår till 40 timmar per vecka. Av hans uppgifter i målet framgår att i hans arbete ingår, förutom att leda gudstjänster och utföra de övriga uppgifter som framgår av den fastställda predikoturen, att förbereda sig inför begravningar, bröllop och dop genom att träffa anhöriga och andra berörda personer och att skriva predikan och andra anföranden. Enligt domstolens mening är det mot denna bakgrund naturligt att utgå från att M.A. för att utföra sitt arbete behöver utnyttja alla arbetsdagarna och att arbetstiden därmed måste förläggas även till tid som ligger vid sidan av den tid som fastställts i predikoturen. Det ligger således närmast till hands att även med utgångspunkt i vad som framstår som en rimlig och naturlig avtalstolkning anse att försteg skall ges till akademikerförbundets uppfattning.

Det hittills anförda innebär att Arbetsdomstolen anser att den omtvistade bestämmelsen skall ges den innebörd som akademikerförbundet gjort gällande i målet. Vad som i övrigt anförts i denna del ger enligt domstolens mening inte anledning till någon annan slutsats. M.A. är således enligt § 22 i kollektivavtalet berättigad till ersättning för obekväm arbetstid på sätt akademikerförbundet har hävdat i målet.

Frågan är då om underhandsöverenskommelsen mellan församlingsförbundet och akademikerförbundet innebär att M.A. inte har rätt till aktuellt tillägg under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. den 22 maj 2000.

Betydelsen av underhandsöverenskommelsen

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att församlingsförbundet och akademikerförbundet var ense om att samtliga pågående lönetvister och ej påbörjade lönetvister avseende prästers löne- och anställningsvillkor, som hänförde sig till tiden den 1 januari 2000 till dagen för överenskommelsen, den 22 maj 2000, skulle avskrivas.

Akademikerförbundets inställning är att underhandöverenskommelsen innebar att de tvister som hänförde sig till AB 98 skulle avskrivas. Enligt akademikerförbundet gick arbetstagarsidan med på att dessa tvister skulle avskrivas eftersom man hade enats om det nya kollektivavtalet, Kyrkans AB 2000, som skulle gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2000 och akademikerförbundet genom överenskommelsen inte avstod från någon rättighet som tillkom medlemmarna. M.A. omfattas av Kyrkans AB 2000 och är således enligt akademikerförbundets uppfattning berättigad till ob-ersättning från den 1 januari 2000. Akademikerförbundet har framhållit att sedan parterna väl hade enats om Kyrkans AB 2000 det inte längre förelåg något osäkert avtalsläge.

I målet har framkommit att AB 98 kom att prolongeras i samband med att relationerna mellan Svenska kyrkan och staten förändrades från den 1 januari 2000 och att detta avtal därigenom kom att gälla även för prästerna inom Svenska kyrkan. Vidare framgår att församlingsförbundet och akademikerförbundet den 23 maj 2000 preliminärt träffade Kyrkans AB 2000, som skulle gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2000. Kyrkans AB 2000 undertecknades slutgiltigt under hösten 2000. Avtalstexten i bestämmelserna om ersättning för obekväm arbetstid i AB 98 och Kyrkans AB 2000 har samma innehåll.

Underhandsöverenskommelsen är undertecknad av B.K., som då var förbundsdirektör hos församlingsförbundet, och akademikerförbundets ordförande B.H. Överenskommelsens text har, såvitt nu är av intresse, följande innehåll: ”Vidare är parterna överens om att pågående lönetvister och ej påbörjade lönetvister avseende prästers löne- och anställningsvillkor, som hänför sig till det osäkra avtalsläget för tiden 2000-01-01 till dagens datum, avskrivs.”

B.K. och B.H. har hörts i målet om förhandlingarna kring Kyrkans AB 2000 samt om bakgrunden till och innebörden av underhandsöverenskommelsen. Y.W. har hörts om sin uppfattning om överenskommelsens innebörd.

B.K. har berättat sammanfattningsvis följande. Församlingsförbundet och akademikerförbundet förde kollektivavtalsförhandlingar. I samband med dessa träffades underhandsöverenskommelsen. I överenskommelsen gjordes inte någon skillnad på tvister hänförliga till AB 98 och AB 2000. Texten lades fram av Y.W. och en person till från församlingsförbundet. Någon av dem hade utformat texten. Mellan B.H. och honom förekom inga diskussioner om att det skulle vara skillnad på tvister enligt AB 98 och AB 2000. Han uppfattade det som att det var samtliga de tvister som pågick och inleddes under tiden den 1 januari 2000 t.o.m. dagen för underhandsöverenskommelsen, den 22 maj 2000, som skulle avskrivas. Från församlingsförbundets sida ville man att alla tvister som inletts skulle vara bilagda när det nya kollektivavtalet Kyrkans AB 2000 tecknades. Han känner till ett antal tvister som avvecklats i enlighet med överenskommelsen.

Y.W. har uppgivit följande. Hon var inte med när B.K. och B.H. förhandlade fram underhandsöverenskommelsen men det var hon och hennes kollega som utformade texten. Hon uppfattade det som att alla tvister som pågick och alla som uppkom under perioden den 1 januari 2000 t.o.m. den 22 maj skulle vara avskrivna och således inte endast de som hänförde sig till AB 98. I AB 2000 och AB 98 föreskrivs i stort sett samma sak när det gäller de anställdas löner och andra anställningsvillkor. Med det ”osäkra avtalsläget” menades perioden den 1 januari 2000 t.o.m. den 22 maj 2000. Hon och Kristina Rollbäck, som tidigare var arbetsgivarparternas ombud i målet, uppfattade båda vid ett sammanträffande med Robert Svec att överenskommelsen hade denna innebörd.

B.H. har berättat bl.a. följande. Han kände till att det fanns lönetvister beträffande präster i Stockholms stift och i Strängnäs stift som var hänförliga till AB 98. Inför det nya kollektivavtalet ville arbetsgivaren avsluta alla tvister som rörde det gamla avtalet, AB 98. Han tyckte att det var rimligt att avskriva dessa tvister eftersom det nya avtalet Kyrkans AB 2000 skulle gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2000 och således ”täcka in” samma tidsperiod som AB 98. Parterna var överens om att några tvister som gällde AB 2000 inte skulle avskrivas. Det var aldrig tal om att efterge några krav på ob-ersättning enligt AB 2000.

I målet är ostridigt att tvisten rörande M.A:s rätt till ob-ersättning är hänförlig till Kyrkans AB 2000. Av utredningen framgår att förbundet hade påkallat förhandling beträffande M.A:s rätt till ob-tillägg den 5 maj 2000 och att det således i och för sig förelåg tvist rörande hans ersättning under den tid som omfattas av den aktuella överenskommelsen. Vidare framgår att lokal tvisteförhandling avseende den i målet aktuella tvisten om rätt till ersättning med stöd av Kyrkans AB 2000 hölls den 7 december 2000.

Av de uppgifter som lämnats av de i målet hörda personerna att döma synes partssidorna ha haft olika uppfattningar om överenskommelsens innebörd i det avseende som är aktuellt i målet. Det går således inte att fastställa någon gemensam partsavsikt av betydelse för tolkningsfrågan.

Mot den angivna bakgrunden får ordalydelsen särskild vikt vid tolkningen av överenskommelsen. Enligt Arbetsdomstolens mening går det emellertid inte att utläsa vad som skall förstås med det ”osäkra avtalsläget” och vilka tvister som parterna således ansåg skulle avskrivas. Med hänsyn till att Kyrkans AB 2000 skulle gälla retroaktivt från den 1 januari 2000 kan med tvister som hänför sig till det ”osäkra avtalsläget” avses såväl samtliga de tvister som uppkom och pågick vid den tidpunkt när Kyrkans AB 2000 ingicks som de som hänförde sig till AB 98, som alltså hade gällt under den tid då det fortfarande var ovisst vilket innehåll och vilken giltighetstid som ett kommande kollektivavtal skulle få. Överenskommelsens ordalydelse ger alltså inte direkt stöd för att parterna genom detta skulle ha bestämt att förevarande tvist, i den utsträckning som arbetsgivarparterna har hävdat, skulle vara reglerad genom överenskommelsen.

Det förhållandet att det inte av ordalydelsen går att utläsa vilka tvister som skulle avskrivas enligt överenskommelsen i förening med att det enligt vad utredningen visar var arbetsgivarsidan som självständigt utarbetade avtalstexten talar för att den sidan får bära följderna av oklarheten. Med hänsyn härtill och då den av akademikerförbundet hävdade tolkningen inte kan anses leda till ett från mera allmänna utgångspunkter orimligt resultat finner Arbetsdomstolen att överenskommelsen inte kan ges den innebörd som arbetsgivarparterna har hävdat. Den åberopade underhandsöverenskommelsen den 22 maj 2000 medför således inte att M.A. inte skulle vara berättigad till ersättning för obekväm arbetstid enligt reglerna i Kyrkans AB 2000 även för tiden den 1 januari t.o.m. den 22 maj 2000.

Sammanfattning och rättegångskostnader

De ställningstaganden som Arbetsdomstolen gjort ovan innebär att M.A. är berättigad till ersättning för allt arbete han utfört under obekväm arbetstid under tiden januari 2000 t.o.m. december 2001 enligt § 22 i Kyrkans AB. Någon tvist råder inte om storleken på den ersättning som vid sådant förhållande skall utgå. Församlingen har genom att inte utge ersättning även för den arbetstid som M.A. under obekväm tid ägnat åt förberedelser och skrivarbete gjort sig skyldig till brott mot kollektivavtalet. Såväl akademikerförbundet som M.A. är därmed berättigade till allmänt skadestånd. Arbetsdomstolen finner att det allmänna skadeståndet med hänsyn till omständigheterna i målet bör bestämmas till 20 000 kr till akademikerförbundet och 10 000 kr till M.A.

Akademikerförbundets talan skall således i huvudsak bifallas medan arbetsgivarparternas fastställelsetalan skall avslås.

Vid den angivna utgången skall arbetsgivarparterna förpliktas att utge ersättning för akademikerförbundets rättegångskostnader. Akademikerförbundet har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 134 635 kr, varav 126 000 kr för ombudsarvode. Arbetsgivarparterna har endast kunnat vitsorda av akademikerförbundet yrkad ersättning för ombudsarvode med 70 000 kr men i övrigt inte haft något att erinra mot kostnadsanspråken.

Arbetsdomstolen finner att ombudsarvodet skall bestämmas till vitsordat belopp som är skäligt och att rättegångskostnaderna i övrigt skall fastställas att utgå med yrkade belopp.