AD 2002 nr 14

Domslut

Domslut

1. Med ändring av punkten 1 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdomstolen Mat för Alla Handels Aktiebolag i konkurs att till L.P. utge 19 885 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 10 580 kr från den 23 juli 1999 och på 9 305 kr från den 25 augusti 1999, allt till dess full betalning sker.

2. Med ändring av punkten 2 i tingsrättens domslut befriar Arbetsdomstolen L.P. från skyldigheten att utge ersättning för Mat för Alla Handels Aktiebolags rättegångskostnader vid tingsrätten.

3. Tingsrättens domslut i övrigt skall stå fast.

4. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Michael Berg för det biträde han lämnat L.P. vid Arbetsdomstolen med nittontusenfemtiosex (19 056) kr, varav 17 936 kr för arbete, 1 040 kr för tidsspillan och 80 kr för utlägg.

Dom 2002-01-30, målnummer B-5-2001

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Carl Magnus Pontén och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Katarina Berglund

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamot: Birgit Råberg)

BAKGRUND

L.P. provanställdes i Mat för Alla Handels Aktiebolag, fortsättningsvis bolaget, med början den 27 april 1999. Hans månadslön uppgick till 23 000 kr. Enligt anställningsavtalet hade L.P. rätt till bland annat bilersättning samt fri mobiltelefon och hemtelefon upp till en samtalskostnad av 2 000 kr. L.P:s anställning i bolaget upphörde vid augusti månads utgång 1999.

YRKANDEN M.M.

L.P. har yrkat att bolaget förpliktas att till honom betala 19 885 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 10 580 kr från den 23 juli 1999 samt på 9 305 kr från den 25 augusti 1999, allt till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt käromålet. Av L.P:s krav har endast ränteyrkandet vitsordats som skäligt i sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i målet.

L.P. har som grund för sin talan anfört: Bolaget gjorde vid utbetalning av hans lön den 25 juli 1999 avdrag med 10 580 kr och vid utbetalning av hans lön i augusti 1999 avdrag med 5 290 kr. Bolaget påstod att avdragen avsåg obetald semester. Han arbetade under både juli och augusti månad 1999 då bolaget hade öppet. Någon grund för bolaget att innehålla de fordrade beloppen finns inte. Bolaget är även skyldigt att till honom utge dels bilersättning med 3 015 kr, dels ersättning för telefonkostnader med 1 000 kr. Om bolaget skulle visat sig ha haft semesterstängt skall han betraktas som permitterad och är även då berättigad till lön och annan ersättning. För det fall han skulle anses ha ingått en överenskommelse med bolaget om obetald semesterledighet är överenskommelsen inte bindande för honom eftersom han är arbetstagare. L.P. har härvid hänvisat till Arbetsdomstolens dom 1990 nr 84.

Bolaget har som grund för sin talan anfört: Bolaget hade semesterstängt under veckorna 28-30. L.P. var införstådd härmed. Parterna ingick den 17 mars 1999 en muntlig överenskommelse enligt vilken L.P. under samma veckor hade obetald semester. Bolaget har sålunda haft rätt att dra av de fordrade beloppen avseende lön. Eftersom L.P. inte utfört något arbete har han inte heller rätt till någon ersättning för bil eller telefon. De belopp som L.P. yrkat är rätt uträknade. Reglerna om permittering är inte tillämpliga på tjänstemannaområdet. Det rättsfall från Arbetsdomstolen som L.P. åberopat har inte bäring på förevarande mål eftersom arbetsgivaren i Arbetsdomstolens mål hade syftet att undvika permittering under semesterstängningen. Om tingsrätten skulle finna att L.P. har rätt till ersättning, skall ersättning ändå inte utgå eftersom bolaget har rätt att jämlikt 29 § semesterlagen göra avräkning för semesterlön som utbetalats i förskott.

UTVECKLING AV TALAN

L.P.

Av anställningsavtalet framgår inget om att bolaget skulle ha semesterstängt. I avtalet står att bolagets kontor under sommartid, veckorna 21-37, har öppet måndag till torsdag kl 8.00-16.00 och fredag kl 8.00-15.30. Vintertid är öppettiden måndag till fredag kl 8.00-16.45. Enligt företagets anställningsvillkor följer bolaget semesterlagens bestämmelser. Han har inte på något sätt informerats om att bolaget skulle ha stängt och något avtal om att han skulle ta ut obetald semester har han inte ingått med bolaget. Han arbetade under de aktuella veckorna med försäljning av bolagets produkter bland annat grädde och aromsmör i olika butiker. Han förde löpande veckorapporter som han sände in till bolaget. Dessa har inkomststämplats hos bolaget vilket visar att detta var bemannat. Han förde även aktivitetsbekräftelser. Veckorapporterna och bekräftelserna visar att han tagit emot beställningar under perioden. Av skriftlig rapport från ICA framgår att order upptagits på bolagets aromsmör under den aktuella tiden. Han hade vissa fotbesvär under sommaren 1999 men sjukskrevs först i augusti månad.

Bolaget

Bolaget kom i kontakt med L.P. genom en företagare i Sjöbo vid namn T.E. Denne hade samarbetat med L.P. såsom säljare på frilansbasis. På T.E:s inrådan bestämde sig bolaget för att ta över L.P. Vid ett sammanträffande mellan bolagets VD, C.A., dess försäljningschef, B.J., T.E. och L.P. diskuterades L.P:s kommande lön och frågor kring dennes anställning i bolaget. C.A. meddelade att bolaget skulle ha semesterstängt under veckorna 27-30 och att L.P. som inte hade tjänat in någon semester skulle vara ledig utan lön under den tiden liksom andra nyanställda personer. L.P. bekräftade att han var införstådd med detta förhållande. L.P. började sin anställning på prov. Det var B.J. som hade kontakten med säljarna. Under vecka 17 hölls en säljkonferens. B.J. erinrade då säljarna, bland andra L.P., om att bolaget skulle ha semesterstängt under veckorna 27-30 och att nyanställda säljare då inte skulle få ut någon lön utan ha obetald semester. Förutom L.P. fanns det fem nyanställda säljare varav alla accepterade bolagets semesterstängning. En ny säljkonferens hölls den 18-19 maj varvid B.J. återigen påminde om bolagets semesterstängning. B.J. tyckte att L.P. sålde för dåligt. Han tog upp saken med L.P. någon dag före midsommar. L.P. behövde arbeta under vecka 27 för att komma ikapp med sin försäljning. B.J. gick med på detta men sade åter att L.P. inte kunde jobba veckorna 28-30. Bolaget vitsordar att L.P. sänt in veckorapporter till bolaget och ifrågasätter inte att de därvid försetts med bolagets inkomststämpel. Bolaget bestrider dock att L.P. arbetat under den tid som han påstår. Bolaget saknar kännedom om några order som genom L.P. skulle ha kommit in till bolaget under veckorna 28-30. Under semesterstängningen hade bolaget några personer som arbetade på kontoret. Alla säljarna var dock lediga. L.P. återkom inte till arbetet efter semestern och bolaget valde att säga upp hans provanställning. Av det läkarintyg som L.P. ingivit i målet framgår att han var arbetsoförmögen redan i juli månad varför hans påstående om att han arbetat framstår som märkligt.

UTREDNINGEN

På L.P:s begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med honom själv samt vittnesförhör med hans fästmö S.L., O.H. och O.S. På bolagets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med C.A. samt vittnesförhör med B.J. och T.E. L.P. har åberopat skriftlig bevisning.

L.P. har i huvudsak uppgivit: Han har arbetat som säljare i 30 år och alltid arbetat under juli månad. Han kom i kontakt med bolaget genom T.E. Mötet den 17 mars 1999 ägde rum på bolagets kontor i Bromma. Närvarande var, förutom han själv och T.E., C.A., B.J. och en man vid namn R.N. Vid mötet diskuterades hans anställningsvillkor. Hans löneanspråk var högre än B.J. tyckte var acceptabelt och de gick till ett särskilt rum och samtalade. C.A. framlade sedan det förslag som framgår av anställningsavtalet. Det förekom inget tal om att bolaget skulle ha semesterstängt. Han själv ville sova på saken men återkom följande dag och accepterade villkoren. Han skrev under avtalet den 31 mars 1999. Det var två andra säljare som började samtidigt som han. De delade upp butikerna i Stockholm mellan sig och åkte runt till dessa butiker och saluförde produkter. Varorna medfördes vanligtvis inte utan levererades senare. Kontakten med bolaget bestod i att ordersedlarna lämnades in. Någon arbetsledning förekom inte. B.J. ringde någon gång. Han deltog i säljkonferenserna. Det var därvid inte något tal om bolagets semesterstängning. Före midsommar träffade han B.J. varvid denne anmärkte på att han sålde för dåligt i förhållande till sin lön. Han skulle öka sin försäljning under juli månad. Inte heller nu framfördes något om att bolaget skulle ha stängt. Måndagen efter midsommar sade B.J. åter att han skulle öka försäljningen under juli. Han arbetade hela juli månad med att åka runt till olika butiker för att ta upp order och beställningar. Han skrev varje dag i sin veckorapport vad han gjorde och vilka butiker som han besökte. Av hans veckorapporter framgår att han bland annat tagit upp order beträffande en produkt vid namn Chiantibic som är en belgisk burkgrädde. Den produkten hade varit indragen men blev åter fri för försäljning vid den här tidpunkten varför den saknades i många affärer. En annan vara som han tagit upp order om var löjrom millenium. Beträffande den varan sände han ett fax till T.E. i Sjöbo. Han hade även telefonkontakt med T.E. under denna tid. Han sände veckovis in sina rapporter till bolaget vars kontor var bemannat under sommaren. Han besökte kontoret ett par gånger i juli månad. Han fick ont i höger fot i juli. När han ringde sin husläkare sade hon att han var tvungen att komma genast eftersom hon sedan skulle ha semesterledigt. Han fick inlägg i skorna och kunde fortsätta att jobba. Värken blev dock senare värre varför han blev tvungen att sjukskriva sig.

C.A. har uppgivit: T.E. var nöjd med L.P. som säljare och bolaget diskuterade att överta L.P. Vid mötet den 17 mars 1999 presenterades L.P. för bolagets representanter. Det var till en början ett trevligt möte. L.P. och B.J. gick för sig och diskuterade L.P:s lön. De kom inte överens och B.J. kom tillbaka röd i ansiktet. Det visade sig att L.P. hade begärt en månadslön på 35 000 kr. Han själv blev tvungen att ta över förhandlingarna och förklara läget för L.P. Han demonstrerade sitt budskap genom att använda tuschpenna och block. Han berättade detaljerat om bolagets policy beträffande lönevillkor och semestrar. Så småningom kom de fram till den senare avtalade lönen på 23 00 kr. Avtalet gicks igenom punkt för punkt. Han talade om för L.P. att bolaget skulle ha semesterstängt under veckorna 27-30 och att L.P. inte hade intjänad semesterlön. L.P. sade att han hade arbetat som egen företagare och var helt införstådd med att han skulle ha obetald semester. Säljarna vid bolaget har alltid semester veckorna 27-30 eftersom försäljningen då har lågsäsong. Den ordningen har gällt under tre decennier. Kontoret håller dock öppet under samma veckor men är bara bemannat med några personer. Försäljningen av burkgrädden Chantibic var stoppad på grund av dioxinmisstankar. Försäljningen släpptes fri först omkring den 15 augusti 1999. Att order rörande löjrom millenium upptagits redan på sommaren framstår som konstigt. Av ICA:s statistikunderlag framgår inte när ordern på varan togs och vem som helst av de tre säljarna kan ha gjort kundbesöket. - Skillnaden mellan att bolaget beordrar en arbetstagare att ta semester eller att vederbörande begär semester är semantisk. Om företaget lägger ut semestern är den beordrad. Om arbetstagare begär semester är den begärd.

S.L. har berättat: L.P. berättade att han inte kunde ta ut semester utan skulle arbeta hela sommaren. Hon själv kom hem från sitt arbete vid 17-tiden på eftermiddagarna. L.P. satt mellan kl. 17 och 18 på kvällarna och fyllde i rapporter för att kunna posta dessa före kl. 19. Han hade fullt med papper på golvet. Hon hade också under dagarna kontakt med L.P. via mobiltelefon. Han nämnde då att han var ute och åkte på olika ställen.

O.H. har uppgivit: Han arbetar på ICA i Vårsta och var även där under veckorna 28-30 år 1999. Han hade kontakt med L.P. som besökte butiken och hade med sig förslag på varor. Han minns att L.P. besökte butiken under veckorna 28-30.

O.S. har uppgivit: Han arbetade vid ICA stop i Täby. L.P. besökte butiken under senare delen av juli månad 1999. Butiken köpte in aromsmör från L.P. vid två eller tre tillfällen under den tiden.

B.J. har uppgivit: Han har i sin egenskap av försäljningschef i bolaget regelbunden kontakt med dess säljare minst ett par gånger per vecka. Vid mötet den 17 mars 1999 talade C.A. om för L.P. att bolaget skulle ha stängt och att de nyanställda säljarna skulle ha obetald semester under veckorna 27-30. L.P. svarade att han förstod detta eftersom han själv hade varit egen företagare. L.P. accepterade det som C.A. hade framfört. Om L.P. inte hade godkänt villkoren hade han inte fått anställningen. Bolaget höll två säljkonferenser, dels i slutet av april, dels i maj. Han tog då upp ämnet om bolagets semesterstängning. Det kom ingen reaktion från L.P. Han var inte nöjd med L.P:s försäljningssiffror och diskuterade den saken med L.P. L.P. fick två veckor på sig för att visa vad han gick för. Han godkände att L.P. arbetade vecka 27 eftersom han själv skulle jobba då med förberedandet av en konferens. Beträffande veckorna 28-30, då bolaget också höll stängt, var det helt klart med L.P. att han skulle ha obetald semester. Några slutsatser kan inte dras av L.P:s veckorapporter. Han själv har gjort fyra stickprovskontroller beträffande butiker som L.P. antecknat att han besökt. Ingen i dessa butiker kändes vid att L.P. hade varit där. Burkgrädden Chiantibic säljs i liten volym och butiken gör egna beställningar via grossisten och inte via bolaget.

T.E. har uppgivit: Vid mötet den 17 mars 1999 informerade C.A. L.P. om att bolaget skulle ha semesterstängt och att L.P. då skulle ha semester utan lön. L.P. svarade att han varit egen företagare och visste vad som gällde. Det var inte något oklart i den frågan. Någon kontakt med L.P. rörande produkten löjrom millenium hade han inte under sommaren 1999.

DOMSKÄL

Tingsrätten behandlar målets olika frågor under följande rubriker.

Har bolaget haft semesterstängt under veckorna 28-30?

Det skriftliga anställningsavtalet mellan parterna innehåller ingen bestämmelse om vad som skall gälla rörande bolagets öppettider. I avtalet hänvisas till företagets anställningsvillkor. I dessa regleras arbetstiden men endast vad gäller kontoret. Det är ostridigt i målet att bolagets kontor var bemannat under de aktuella veckorna. Frågan gäller om den del av verksamheten, nämligen försäljningen, som L.P. verkade inom hade semesterstängt. C.A. har uppgivit att försäljningsverksamheten var stängd de aktuella veckorna och att säljarna hade ledigt samt att den ordningen gällt sedan lång tid tillbaka. Uppgiften stöds av B.J:s vittnesmål. Enligt tingsrättens mening får det anses vara klarlagt att den del av bolagets verksamhet som gällde försäljningen var stängd under veckorna 27-30 men att L.P. med godkännande av B.J. arbetade vecka 27.

Har L.P. arbetat under veckorna 28-30?

L.P. har för att styrka att han arbetat under denna tid åberopat skriftlig bevisning i form av veckorapporter, aktivitetsbekräftelser och rapporter från ICA. Veckorapporterna och aktivitetsbekräftelserna har L.P. själv upprättat och dessa styrker inte L.P:s påstående mot bolagets bestridande. Inte heller rapporterna från ICA visar enligt tingsrättens mening att L.P. arbetat. Vittnena O.H. och O.S. har uppgivit att L.P. besökte de butiker som de arbetade i under de aktuella veckorna. Enligt O.S. inköptes aromsmör från L.P. under samma tid. L.P. har även uppgivit att han haft flera kontakter med T.E. angående produkten löjrom millenium under dessa veckor, vilket påstående T.E. dock bestämt förnekat. L.P:s och T.E:s berättelser på denna punkt är sålunda oförenliga. Till detta kommer B.J:s uppgift om att han i sin roll som försäljningschef hade fortlöpande kontakter med bolagets säljare medan, enligt L.P., ingen arbetsledning förekom. Tingsrätten finner inte att L.P. visat i målet att han arbetat på uppdrag av bolaget under veckorna 28-30. Det är utrett att L.P:s försäljningssiffror inte var tillfredställande för bolaget och det kan enligt tingsrättens mening mycket väl förhålla sig så att L.P. under bolagets semesterstängning på eget bevåg sonderade marknaden i olika butiker för att kunna öka sin försäljning efter semesterperiodens slut.

Har överenskommelse träffats om att L.P. skulle ta ut obetald semester under samma tid?

Det är utrett i målet att L.P. inte hade tillräcklig anställningstid hos bolaget för att kunna kvalificera sig för att erhålla semesterlön.

L.P. har bestämt förnekat att någon överenskommelse med i rubriken angivet innehåll ingåtts. Mot denna uppgift står vad C.A., B.J. och inte minst den i förhållande till bolaget utomstående, T.E., uppgivit nämligen att det vid mötet den 17 mars 1999 från bolagets företrädare gjordes helt klart att bolaget skulle ha semesterstängt och att L.P. därvid skulle ha obetald semester samt att L.P. var helt införstådd härmed och accepterade saken. Enligt B.J. har han själv därefter vid flera tillfällen upprepat beskedet om bolagets semesterstängning varvid det var helt klart med L.P. att denne skulle ta ut obetald semester. Tingsrätten finner sålunda att bolaget visat att en överenskommelse med det innehåll som bolaget påstått har träffats mellan parterna i målet.

Är överenskommelsen bindande för L.P.?

L.P. har gjort gällande att överenskommelsen inte är bindande för honom och därvid hänvisat till ett avgörande från Arbetsdomstolen.

I rättsfallet 1990 nr 84 gällde frågan om en arbetstagare var bunden av två överenskommelser som han undertecknat och som avsåg uttagande av obetald semester under tid då bolaget hade semesterstängt. Utredningen visade att arbetstagaren hade undertecknat överenskommelserna på arbetsgivarens initiativ och i dennes intresse. Arbetsdomstolen ansåg att överenskommelserna var ogiltiga. I domen uttalade domstolen att situationen sakligt sett var en permitteringssituation, eftersom den hade föranletts av att arbetsgivaren tillfälligt hade funnit sig inte ha möjlighet att bereda arbetstagaren sysselsättning. Eftersom inte minst mot bakrund av att lagstiftarens syfte med semesterlagen var att bereda arbetstagarna frihet att välja mellan ledighet och arbete respektive permittering, ansåg domstolen att det tedde sig oförenligt med gällande kollektivavtal om arbetsgivaren i syfte att undgå att betala lön eller permitteringslön förmår en arbetstagare att påteckna en överenskommelse om uttagande av obetald semesterledighet. Enligt domstolen blir läget ett annat först då arbetstagaren för egen del önskar få ut en sådan ledighet.

Som tingsrätten konstaterat i det föregående är det klarlagt att L.P. var helt införstådd med och accepterade beskedet om bolagets semesterstängning och sitt eget uttag av obetald semester under samma tid. L.P. har inte heller protesterat mot den ordningen då B.J. senare upprepade beskedet. Bolagets stängning har inte föranletts av att det tillfälligt funnit sig inte ha möjlighet att bereda arbetstagaren sysselsättning utan bolaget har enligt vad som framkommit sedan decennier tillbaka tillämpat samma policy vad gällde semesterstängning av försäljningsverksamheten. Enligt tingsrättens mening har det, till skillnad från det från Arbetsdomstolen refererade fallet inte varit fråga om en situation som sakligt sett var en permitteringssituation. I Arbetsdomstolens dom refereras även till prop 1976/77:90 varav framgår att "om en arbetstagare av arbetsgivaren eller på annat sätt har upplysts om att företaget tillämpar semesterstängning men ändå önskat få ut den obetalade ledigheten bör beslutet inte senare ryggas".

Enligt tingsrättens bedömning är omständigheterna i målet sådana att överenskommelsen om att ta ut obetald semester är bindande för L.P.

Föreligger det rätt till ersättning för L.P. trots överenskommelsen?

L.P. har - för det fall bolaget haft semesterstängt - hävdat att han skall anses vara permitterad och därför vara berättigad till lön och annan ersättning. Enligt tingsrättens bedömning har L.P., oavsett om han kan anses ha stått till bolagets förfogande, ingått en bindande överenskommelse med bolaget om att ta ut obetald semester. Under sådant förhållande kan L.P. inte anses vara permitterad och någon rätt till ersättning föreligger inte.

- - - - -

Tingsrättens slutsats blir sålunda att L.P:s talan skall ogillas. Vid den utgången skall L.P. utge ersättning för bolagets rättegångskostnader. Det av bolaget yrkade beloppet har vitsordats av L.P.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. L.P. skall utge ersättning för Mat för Alla Handels Aktiebolag med fyrtioåttatusen (48 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

3. Ersättningen enligt rättshjälpslagen åt Michael Berg fastställs till tjugosjutusenniohundratjugo (27 920) kr, varav 25 800 kr avser arbete, 1 990 kr tidsspillan och 130 kr utlägg.