AD 2003 nr 26

Parter:

Karsel Ship Management Co; Fortuna Australia Maritime Ltd; Svenska Transportarbetareförbundet

Nr 26

Karsel Ship Management Co och Fortuna Australia Maritime Ltd., båda i Istanbul, Turkiet

mot

Svenska Transportarbetareförbundet.

Fartyget MV Fortuna Australia ägs av Fortuna Australia Maritime Ltd, ett bolag med säte i Malta. Driften av fartyget ombesörjs av Karsel Ship Management Co, som har säte i Turkiet. Besättningsmedlemmarna ombord på fartyget är turkiska medborgare och anställda av Karsel Ship Management Co.

Inför fartygets ankomst till Oskarshamn sände SEKO sjöfolk per telefax en handling daterad den 28 februari 2003 till Karsel Ship Management Co. Handlingen innehåller i huvudsak följande.

RE: MLT. Fortuna Australia IMOno. 8401004

The above vessel is currently bound for the port of Oskarshamn, Sweden. Please be informed that the above vessel is flying the flag of a country deemed to be a Flag of Convenience registry (FoC) and is not covered by any agreement approved by or acceptable to the ITF or its world wide maritime affiliates.

SEKO hereby requests you to sign an ITF Standard Agreement/Special Agreement covering all officers and ratings on board the vessel. We ask you, by way of fax, to authorize the master to sign such an agreement for the vessel and also new employment contracts for the crew.

We expect your prompt answer, but not later then 11:00 hrs. local time, Monday the 3 March 2003. Please fax your answer to our office on the following fax number (här utelämnat).

If the vessel already is covered by an ITF approved agreement we ask you kindly to fax a copy of the Special Agreement on that same number.

If we have not received your answer until then, we must consider what other measures to take.

The welfare fund and service fees amount to 299 USD per position, to be paid at signing the ITF Special Agreement/Standard Agreement.

SEKO sjöfolk varslade härefter i en skrift daterad den 4 mars 2003 och ställd till “the owners/operators of MLT. Fortuna Australia“ om stridsåtgärder riktade mot fartyget. Skriften hade i huvudsak följande innehåll.

The crew employed on the above ship does not have an approved International Transport Workers’ Federation (ITF) Special Agreement.

As we during negotiations on the 04/03 2003 not have been able to reach an ITF Special Agreement for the crew, the SEKO hereby gives notice that we intend to take industrial action against the ship as follows:

- blockade against new employments of deck-, engine- and catering personnel on board the ship.

The industrial action will be effected from 5/3 2003, 06.45.

At the same time, we want to inform you that we will request sympathy actions from the other unions concerned in the form of:

- refusal of loading and/or discharging of the vessel

- refusal of tugboat assistance

The sympathy action will be effected from 5/3 2003, 07.00.

I en ansökan om stämning på Svenska Transportarbetareförbundet som kom in till Arbetsdomstolen den 12 mars 2003 har Karsel Ship Management Co och Fortuna Australia Maritime Ltd yrkat att Arbetsdomstolen fastställer att stridsåtgärderna mot MV Fortuna Australia är olovliga. Vidare har yrkats att Arbetsdomstolen skall förplikta transportarbetareförbundet att utge skadestånd till kärandena med USD 69 504 för uppkommen skada samt med ytterligare belopp som uppkommer som en följd av de olovliga stridsåtgärderna fram till dess åtgärderna hävs eller förklaras olovliga av domstolen. Arbetsgivarparterna har även yrkat att transportarbetareförbundet skall förpliktas att till dem utge 100 000 kr såsom allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna har även yrkat att Arbetsdomstolen interimistiskt skall förklara att de vidtagna stridsåtgärderna är olovliga.

Arbetsdomstolen avslog genom beslut meddelat den 13 mars 2003 kärandebolagens yrkande om att Arbetsdomstolen skulle ta ställning till det interimistiska yrkandet utan att först låta förbundet yttra sig över stämningsansökan.

Arbetsdomstolen har den 20 mars 2003 hållit ett särskilt sammanträde för behandling av kärandebolagens yrkande om interimistiskt förordnande. Vid sammanträdet har transportarbetareförbundet i första hand yrkat att kärandebolagens stämningsansökan skall avvisas och i andra hand bestritt käromålet i dess helhet, även i fråga om yrkandet om interimistiskt förordnande. Arbetsgivarparterna har bestritt avvisningsyrkandet.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Kärandebolagen

Den 5 mars 2003 inledde SEKO en nyanställningsblockad mot fartyget. Dessutom inledde transportarbetareförbundet samma dag en sympatiaktion enligt vilken lastningen stoppades och fartyget förvägrades assistans av bogserbåt. Fartyget ligger fortfarande i Oskarshamn.

Kärandebolagen har meddelat SEKO att de inte önskar ingå något sådant avtal som avses i SEKO:s skriftliga meddelande. Besättningsmedlemmarna har förklarat att de inte önskar någon förändring av gällande avtalssituation. De önskar heller inte vara medlemmar i SEKO eller i International Transporters Federation. Besättningsmedlemmarna har inte givit SEKO i uppdrag att ingå kollektivavtal för deras räkning och anser sig kränkta av SEKO:s åtgärd. Besättningen har tecknat avtal med Karsel Ship Management Co. Anställningsförhållandena är fullständigt och lagenligt reglerade.

Av det avtal som SEKO vill teckna med kärandebolagen följer att ITF:s standardavtal skall inkorporeras i de enskilda besättningsmedlemmarnas anställningsavtal. För att fartyget skall fredas från fortsatta stridsåtgärder skall avgifter och bidrag till ITF betalas samt kopior på bl.a. nya anställningsavtal ha mottagits av ITF. Förbundet har per telefon även hotat med eller krävt extra hamnavgifter och att fartyget skall flyttas. Hamnavgifter och driften av fartyget är frågor som inte angår förbundet, varför samtalet får ses som ett försök till utpressning mot kärandena i syfte att få förbundets avtal undertecknat.

SEKO har vidtagit en stridsåtgärd och har begärt sympatiåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal som får verkan för nuvarande besättnings enskilda anställningsförhållanden utan att något uppdrag från besättningen förelegat. Utan uppdrag från arbetstagarna har SEKO inte någon behörighet att företräda arbetstagarna. Genom de vidtagna stridsåtgärderna har SEKO alltså försökt framtvinga ett avtal som på civilrättslig grund är ogiltigt. Dessutom har stridsåtgärderna vidtagits för att tvinga kärandena att betala avgifterna enligt det avtal förbundet vill teckna med kärandena, trots att stridsåtgärder i denna fråga aldrig får vidtas enligt svensk lag.

För varje dag fartyget tvingas ligga kvar drabbas kärandebolagen av skador i form av kostnader för dels liggetid med USD 8 400 per dag, dels för förbrukad bunker om USD 288 per dag. Kärandena kan vidare komma att drabbas av skadeståndsanspråk för förseningar och av indirekta kostnader.

Först dagen innan den olovliga stridsåtgärden vidtogs varslades Karsel Ship Management Co. SEKO har således inte varslat kärandena på föreskrivet sätt inom föreskriven tid varför förbundet skall utge ideellt skadestånd till kärandena.

Kärandebolagen gör mot denna bakgrund gällande att de av transportarbetareförbundet vidtagna sympatiåtgärderna är olovliga enligt följande. Sympatiåtgärderna har vidtagits i syfte att stödja framtvingandet av ett kollektivavtal mellan Karsel Ship Management Co. och SEKO. Detta kollektivavtal kommer att få verkan för besättningsmedlemmarnas enskilda anställningsförhållanden utan att något uppdrag förelegat vare sig för SEKO eller transportarbetareförbundet att företräda besättningen. Genom de vidtagna stridsåtgärderna har de båda förbunden försökt framtvinga enskilda anställningsavtal som på civilrättslig grund skulle vara ogiltiga på grund av bristande behörighet för SEKO att företräda besättningen. Om det enskilda anställningsavtalet enligt det lands lag som är tillämplig på avtalet är ogiltigt, t.ex. på grund av bristande behörighet, medför detta att även den stridsåtgärd som vidtagits för att framtvinga avtalet blir olovlig. Denna princip kommer till uttryck i Arbetsdomstolens dom 1992 nr 10. I förevarande fall skulle det kollektivavtal SEKO kräver att få sluta med Karsel Ship Management Co. medföra ett krav på att de enskilda anställningsavtalen skulle ändras. Utan behörighet för förbundet att träffa avtal för besättningsmedlemmarnas räkning skulle dessa avtal vara ogiltiga enligt den utländska rätt som skall tillämpas i denna fråga. Enligt kärandebolagens uppfattning skall frågan om de tillämnade avtalens giltighet i detta fall avgöras enligt maltesisk eller turkisk rätt.

Kärandebolagen har aldrig presenterats något konkret avtalsförslag från SEKO eller ITF. Enligt ITF:s Special Agreement kan dock villkor avseende löner m.m. ändras ensidigt från ITF:s sida och representanter från facket skulle ges möjlighet att ta sig ombord på fartyget och få tillgång till samtliga handlingar där. Avtalet är av denna anledning oskäligt.

Transportarbetareförbundet

Transportarbetareförbundet har inte, såsom kärandebolagen har angett i sin stämningsansökan, begärt att få ingå kollektivavtal med kärandena vare sig för egen eller besättningens räkning och förbundet har inte varslat eller påkallat någon nyanställningsblockad. Transportarbetareförbundet har heller inte krävt att kärandebolagen skall betala några avgifter. Den nyanställningsblockad som kärandebolagen syftar på är vidtagen av SEKO. Det är däremot riktigt att transportarbetareförbundet har vidtagit sympatiåtgärder till stöd för SEKO:s nyanställningsblockad. Kärandebolagen har enligt transportarbetareförbundets uppfattning stämt in och riktat sina yrkanden och påståenden mot fel part. Talan skall därför enligt transportarbetareförbundets uppfattning avvisas i enlighet med 42 kap. 5 § rättegångsbalken.

Lönerna för besättningsmännen ombord på det aktuella fartyget ligger enligt transportarbetareförbundets mening under vad som kan anses skäligt. Enligt ILO:s grundläggande “basic salaries“ skall grundlön för att vara skälig uppgå till minst 450 dollar per månad. Ombord på fartyg utgår i allmänhet utöver grundlön bl.a. övertidslön och ersättning för att besättningen inte kan gå hem efter att ett arbetspass är slutfört. Enligt en uträkning utifrån ILO:s “basic salaries“ skall en minimilön ombord på fartyget uppgå till 971 dollar. Många av besättningsmännen ombord på fartyget ligger betydligt under denna lönenivå.

SEKO har för bolagets representanter presenterat det avtal som man velat träffa med Karsel Ship Management Co.

Förbundets sympatiåtgärd är tillåten eftersom den av SEKO vidtagna nyanställningsblockaden är tillåten. Något kollektivavtalsförhållande mellan SEKO och kärandena föreligger inte. Från kärandebolagens sida har inte angetts vilket lands lag som skall tillämpas i förevarande fall. Man kommer därför inte ens in på en tillämpning av medbestämmandelagens regler i fråga om den situationen att ett kollektivavtal är ogiltigt enligt ett annat lands lag. Med tillämpning av 25 a § medbestämmandelagen måste rimligen ändå följa att kollektivavtalet i förevarande fall skulle vara giltigt enligt svensk rätt.

Något krav på behörighet från enskilda arbetstagare när en facklig organisation avser att vidta en stridsåtgärd finns inte inom svensk rätt. Enligt 2 kap. 17 § regeringsformen, som reglerar stridsrätten, måste en inskränkning av denna rätt ske genom lag. Några sådana legala inskränkningar finns inte vid sidan av medbestämmandelagen. Det finns i svensk rätt inget förbud mot att vidta stridsåtgärder mot en arbetsgivare av den anledningen att organisationen inte har några medlemmar hos arbetsgivaren utom i ett fall. Undantaget rör stridsåtgärder riktade mot familjeföretag som inte har några anställda överhuvudtaget.

Någon begäran om att nya anställningsavtal skall tecknas har inte framförts från SEKO. Från SEKO:s sida har endast begärts att få teckna ett kollektivavtal med käranden. Även om kollektivavtalet medför skyldigheter att tillämpa vissa villkor på någon annan så gäller den juridiska skyldigheten att upprätthålla villkoren i avtalet endast i förhållande till SEKO. De enskilda anställningsavtalens giltighet i sig påverkas emellertid inte av kollektivavtalet.

De grundsatser som Arbetsdomstolen har uttalat i domen 1992 nr 10 är inte tillämpliga i detta fall eftersom man från fackligt håll inte framställt krav på t.ex. retroaktiv lön eller andra individuella krav på bolaget i förhållande till besättningsmedlemmarna. Från SEKO: s sida har man varit medvetet försiktig och avstått från sådana krav utifrån gällande rättsläge och på grund av besättningens rädsla för repressalier från arbetsgivaren.

SEKO har under alla förhållanden haft behörighet att företräda besättningsmedlemmarna på den grunden att en internationell organisation, ITF, har utlyst en kampanj angående fartyg som seglar under bekvämlighetsflagg. ITF är en hos ILO ackrediterad organisation som representerar fem miljoner transportarbetare i 500 förbund, däribland SEKO. Genom att segla under bekvämlighetsflagg, såsom maltesisk flagg, undandrar sig rederierna arbetsrättslig lagstiftning och lönenivån på sådana fartyg är ofta avsevärt lägre än på andra fartyg. I förevarande fall är lönenivån ombord på fartyget så påfallande låg att det skulle strida mot det allmänna rättsmedvetandet att förhindra SEKO och transportarbetareförbundet att vidta åtgärder. Domstolen har under sådana förhållanden att presumera att SEKO haft behörighet att företräda besättningsmedlemmarna. De ombordvarande arbetstagarna har uppenbarligen inte av rädsla för repressalier och liknande vågat ge detta förbund sitt öppna stöd. I och med att det inte heller finns något kollektivavtal ombord finns det också ett uppenbart fackligt syfte med de vidtagna åtgärderna.

Det förefaller vara ostridigt att medbestämmandelagen inte är tillämplig på arbetsförhållandena på fartyget.

Kärandebolagen

Transportarbetareförbundet har vidtagit en sympatiåtgärd och denna åtgärd måste kunna prövas rättsligt med utgångspunkt i om huvudåtgärden från SEKO:s sida varit lovlig. Om SEKO:s huvudåtgärd skulle befinnas olovlig kan skadeståndsanspråk riktas även mot transportarbetareförbundet eftersom i så fall även sympatiåtgärden är olovlig. Förbundets yrkande om avvisning av talan saknar därför fog.

Beträffande lönenivån ombord på fartyget bör framhållas att denna på intet sätt är oskäligt låg enligt turkiska förhållanden. Dessutom har kärandebolagen aldrig påstått att den redovisning av de olika besättningsmedlemmarnas löner som transportarbetareförbundet syftar på inkluderar även övertidsersättning och liknande tillägg.

Skäl

Den prövning som Arbetsdomstolen har att göra gäller frågan om de av transportarbetareförbundet vidtagna stridsåtgärderna mot fartyget MV Fortuna Australia är att anse som otillåtna stridsåtgärder.

Bakgrunden är i korthet följande. Transportarbetareförbundet har den 5 mars 2003 inlett sympatiåtgärder i form av bl.a. blockad mot lossning av fartygets last. Sympatiåtgärderna har vidtagits till stöd för en av SEKO vidtagen stridsåtgärd mot fartyget i form av nyanställningsblockad. Kärandebolagens talan i detta mål är riktad enbart mot transportarbetareförbundet. Prövningen i målet är därmed begränsad till att direkt gälla enbart de av transportarbetareförbundet vidtagna och alltjämt pågående sympatiåtgärderna.

Transportarbetareförbundet har i första hand gjort gällande att arbetsgivarparterna inte har stämt in rätt part och att talan av det skälet skall avvisas. Transportarbetareförbundet har därvid åberopat bestämmelsen i 42 kap. 5 § rättegångsbalken. I den bestämmelsen anges bl.a. följande. Om en stämningsansökan inte avvisas, skall rätten utfärda stämning på svaranden att svara på käromålet. Om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart ogrundat, får rätten dock genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas.

Arbetsdomstolen har i målet redan utfärdat stämning på transportarbetareförbundet. Den instämda talan riktas enligt vad som anförts från arbetsgivarsidan mot transportarbetareförbundet med anledning av de sympatiåtgärder som detta förbund har vidtagit till stöd för den av SEKO vidtagna nyanställningsblockaden mot fartyget. Förutsättningarna för att tillämpa den av transportarbetareförbundet angivna bestämmelsen i rättegångsbalken är enligt domstolens mening inte uppfyllda i detta fall. Förbundets nu berörda invändning kan alltså inte godtas.

I svensk rätt gäller i varje fall som huvudregel att lovligheten av stridsåtgärder är en rättsfråga som skall avgöras med tillämpning av lagen i det land där stridsåtgärderna vidtas (se domen 1989 nr 120 och Ds 1994:13 s. 57 f.). Transportarbetareförbundets sympatiåtgärder i form av blockad mot lossning av fartygets last m.m. är vidtagna här i landet, och åtgärdernas tillåtlighet är därmed enligt domstolens mening att bedöma enligt svensk lag. Ingen av parterna har för övrigt gjort gällande annat.

Såvitt gäller de faktiska förhållandena av intresse för domstolens bedömning har transportarbetareförbundet förklarat att det inte föreligger något ombord gällande kollektivavtal som reglerar besättningens anställningsvillkor. Arbetsgivarparterna har heller inte gjort gällande att så skulle vara fallet. Domstolen har därmed att utgå från att det inte gäller något kollektivavtal i förhållandet mellan arbetsgivaren och besättningen.

Arbetsdomstolen anser sig ha anledning att först gå in på vilken betydelse fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen kan ha i den nu föreliggande tvisten. I 41 § medbestämmandelagen anges att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte får vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd bl.a. om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har vissa i lagbestämmelsen närmare angivna ändamål. Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot de nu angivna bestämmelserna betecknas enligt 41 § andra stycket som olovliga. Vidare anges i 42 § första stycket att arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation ej får anordna eller på annat sätt föranleda olovlig stridsåtgärd. Sådan organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid olovlig stridsåtgärd. Har någon vidtagit stridsåtgärd, får enligt 42 § andra stycket annan icke delta i åtgärden.

Av det anförda framgår att de nu berörda bestämmelserna tar sikte på fredsplikt som följer av att ett kollektivavtal har träffats. Mot bakgrund av att det inte råder något kollektivavtal ombord på Mv Fortuna Australia innebär det anförda att stridsåtgärderna inte är otillåtna enligt de nu berörda reglerna om fredsplikt i medbestämmandelagen. Denna uppfattning synes även parterna i målet vara ense om.

Arbetsgivarparterna har i stället till stöd för sin talan argumenterat enligt följande. SEKO:s stridsåtgärder är olovliga därför att de syftar till att få till stånd ett kollektivavtal som får verkan för besättningsmedlemmarnas enskilda anställningsförhållanden. Något uppdrag från arbetstagarna att företräda dem har inte lämnats till SEKO. Ett framtvingat avtal skulle därför på civilrättslig grund vara ogiltigt enligt den rättsordning som i detta hänseende gäller ombord, dvs. maltesisk eller turkisk rätt. SEKO:s stridsåtgärder bör därför anses olovliga. Transportarbetareförbundets sympatiåtgärder, som syftar till att understödja dessa stridsåtgärder, måste även de anses som olovliga.

Transportarbetareförbundet har gjort gällande bl.a. följande. I en situation som den aktuella krävs inte någon fullmakt eller liknande för att SEKO skall anses ha behörighet att kräva ett kollektivavtal för arbetet på fartyget. Det bestrids att det kollektivavtal som SEKO har begärt skulle innebära något ingrepp i de enskilda besättningsmännens anställningsavtal. Det saknas dessutom utredning i målet rörande innehållet i den utländska rätt som enligt arbetsgivarparterna skulle innebära att ett träffat kollektivavtal skulle vara ogiltigt. Till detta kommer att det enligt svensk rätt måste krävas lagstöd för att förbjuda en stridsåtgärd i en situation som denna, där kollektivavtal ombord inte gäller. Sådant lagstöd saknas. Transportarbetareförbundets sympatiåtgärder till stöd för nyanställningsblockaden är mot denna bakgrund inte olovliga.

Som kärandebolagen har bestämt sin talan aktualiseras i målet den generella frågan i vad mån det enligt svensk rätt kan föreligga fredsplikt utanför kollektivavtalsförhållanden. Frågan blir då om de nu vidtagna stridsåtgärderna kan anses olovliga trots att det saknas avtal mellan parterna i den primära konflikten och trots att det saknas lagstöd för ett förbud mot åtgärderna. Med olovlighet kan då inte avses annat än att stridsåtgärden medför ansvar för sådan ren förmögenhetsskada som uppkommer hos den angripne på grund av åtgärderna. Denna fråga är komplicerad och kräver djupgående överväganden (se exempelvis Arbetsdomstolens dom 1977 nr 38 och Kleineman, Ren förmögenhetsskada, 1987, s. 19 ff., 201 ff. och 267 ff. och Sigeman i Schmidt, Facklig arbetsrätt, 1997, s. 221 ff.). Arbetsdomstolen har i vissa tidigare avgöranden uttalat att det allmänt sett finns starka skäl som talar för att fackliga stridsåtgärder i syfte att förmå en angripen motpart att teckna avtal som skulle komma att betraktas som rättsligen ogiltiga inte skall vara att anse som tillåtna enligt svensk rätt (se avgörandena 1989 nr 120 och 1990 nr 113). Det bör emellertid tilläggas att uttalandena inte har varit bestämmande för utgången i något av dessa avgöranden. Frågan huruvida fackliga stridsåtgärder enligt svensk rätt kan vara olovliga på den senast angivna grunden är inte avgjord genom tidigare praxis.

Arbetsdomstolen anser sig emellertid inte ha anledning att vid den prövning som här är aktuell gå närmare in på den nu berörda frågan. Om det nämligen skulle anses gälla en rättslig princip av den angivna innebörden är det tydligt att denna under alla förhållanden måste tillämpas med försiktighet när det gäller att vid en interimistisk prövning bedöma om en viss stridsåtgärd enligt svensk rätt skall anses som otillåten till följd av innehållet i utländsk rätt. I ett fall som det föreliggande bör det inte komma i fråga att i ett kollektivavtalslöst förhållande godta en invändning om fredsplikt grundad bl.a. på utländsk rätt utan att det läggs fram tillförlitlig utredning rörande innehållet i denna. Som domstolen har uttalat i avgörandet 1990 nr 113 är förhållandena inom internationell sjöfart sådana att det skäligen måste krävas att arbetsgivare, som är verksamma inom denna och som vid svensk domstol vill freda sig mot stridsåtgärder under åberopande av utländsk rätt, redan vid en interimistisk prövning kan lägga fram en sådan tillförlitlig utredning.

I det föreliggande fallet kan Arbetsdomstolen konstatera att kärandebolagen inte lagt fram någon utredning eller ens beskrivning av den utländska rättsordning som enligt deras mening skulle ha innebörden att det kollektivavtal som SEKO vill uppnå skulle vara ogiltigt. Arbetsgivarparterna har i själva verket inte ens angett någon bestämd ståndpunkt huruvida det i detta fall är maltesisk eller turkisk rätt som är tillämplig i frågan om det tillämnade avtalets giltighet.

Till detta kommer att det hittills i målet inte har kunnat klarläggas vad som är den närmare innebörden av SEKO:s avtalskrav gentemot kärandebolagen. Vad som står klart är att detta förbund har begärt att få teckna kollektivavtal avseende fartyget samt att arbetsgivarrepresentanterna ombord inte har gått med på detta krav. Kärandebolagen har gjort gällande att de fackliga kraven innefattar krav på omreglering av besättningsmedlemmarnas enskilda anställningsavtal och att en sådan omreglering inte kan vidtas med rättslig verkan utan att SEKO har getts behörighet att företräda besättningsmedlemmarna. Mot detta har transportarbetareförbundet anfört att kollektivavtalets rättsverkningar uteslutande har avsetts gälla förhållandet mellan SEKO och arbetsgivarparten och att alltså besättningens enskilda anställningsavtal inte direkt berörs genom det åsyftade kollektivavtalet. Någon klarhet i den nu berörda frågan har inte kunnat åstadkommas på målets nuvarande stadium. Vad som däremot synes stå klart är att det i detta fall, enligt vad transportarbetareförbundet oemotsagt har anfört, inte har ställts krav på att kärandebolagen vid sidan av tecknandet av avtalet även skulle fullgöra en prestation som skulle kunna anses otillbörligt betungande, exempelvis erlägga s.k. back-pay eller liknande.

Mot bakgrund av det anförda anser domstolen att den hittillsvarande utredningen i målet inte ger stöd för slutsatsen att de av transportarbetareförbundet vidtagna stridsåtgärderna är otillåtna enligt svensk rätt. Kärandebolagens yrkande om interimistiskt förordnande skall alltså avslås.

Arbetsdomstolens ställningstagande

Arbetsdomstolen avslår kärandebolagens yrkande om interimistiskt förordnande.

Beslut 2003-03-24, målnummer A-55-2003

Ledamöter: Michaël Koch, Per Virdesten, Siv Kimbré, Mats Holmgren, Gunilla Boman Pellnäs, Jan Sjölin och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Tommy Larsson