AD 2006 nr 13

Parter:

Försäkringstjänstemannaförbundet; Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation; Tennant Försäkringsaktiebolag

Nr 13

Försäkringstjänstemannaförbundet

mot

Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation och Tennant Försäkringsaktiebolag i Stockholm.

Mellan Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation och Försäkringstjänstemannaförbundet gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor för tjänstemän i försäkringsbranschen. Det i målet aktuella avtalet gällde under tiden den 1 januari 2004 - i första hand den 31 december 2005.

Kollektivavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 4 Uppsägningstid

Med iakttagande i övrigt av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd gäller följande:

- - - - -

Mom. 2 - Visstidsanställd tjänsteman

För provanställd tjänsteman gäller särskilda regler enligt § 3 mom. 1.3-4. För annan visstidsanställd tjänsteman gäller en ömsesidig uppsägningstid av en månad om anställningen skall upphöra före den avtalade anställningstidens utgång.

Tennant Försäkringsaktiebolag är medlem i Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation och är därigenom bundet av kollektivavtalet.

Medlemmen i Försäkringstjänstemannaförbundet Y.B.Ö. anställdes hos bolaget den 27 december 2004. Det var fråga om en vikariatsanställning som skulle gälla till den 26 maj 2006.

Den 1 april 2005 sade bolaget upp Y.B.Ö:s anställning. Med anledning av uppsägningen har det uppkommit tvist mellan parterna. Parterna har tvisteförhandlat såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan vid Arbetsdomstolen mot arbetsgivarparterna och har därvid, såsom talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till Y.B.Ö. utge

1. allmänt skadestånd med 120 000 kr för brott mot 7 § anställningsskyddslagen, samt

2. ekonomiskt skadestånd avseende dels mistad lön med 10 450 kr avseende tiden den 12 - 30 juni 2005 och med 16 500 kr avseende tiden den 1 - 31 juli 2005, dels semesterersättning med 1 650 kr per månad avseende tiden den 1 maj - 31 juli 2005.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på det allmänna skadeståndet från den 4 juli 2005 till dess betalning sker. På yrkade lönebelopp har ränta yrkats enligt 6 § räntelagen från den 30 i respektive månad till dess betalning sker.

Förbundet har slutligen yrkat att Arbetsdomstolen skall förbehålla förbundet, rätt att senare, i mån av befogenhet, ställa krav på ekonomiskt skadestånd avseende tid efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men har vitsordat ränteyrkandet och de yrkade ekonomiska skadeståndsbeloppen som skäliga.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Y.B.Ö. började sin anställning hos bolaget den 27 december 2004. Det var en vikariat på arton månader för en föräldraledig arbetstagare. Y.B.Ö:s månadslön uppgick till 16 500 kr. Hon hade tidigare yrkeserfarenhet i branschen genom en anställning hos mäklarfirman Carnegie.

Y.B.Ö:s arbetsuppgifter hos bolaget gällde kundservice inom vad som kallas back-office. Det var fråga om att svara på inkommande samtal gällande förändringar i befintliga försäkringar, vara behjälplig mot bolagets samarbetspartners, arbeta med den s.k. infomailen, åtgärda bolagets återrapporter från vägverket, hantera nyteckningar och frågor från bilhandlare m.m. I sitt arbete hade hon två kollegor med ungefär samma uppgifter.

Den 7 mars 2005 varslades Y.B.Ö. om uppsägning av personliga skäl. Hon sades upp den 1 april 2005 med en månads uppsägningstid. Efter uppsägningen blev hon sjukskriven t.o.m. den 11 juni 2005. Hon fick en annan anställning fr.o.m. den 1 augusti.

Som skäl för uppsägningen har arbetsgivarparterna gjort påståenden som gäller Y.B.Ö:s privata telefonsamtal på arbetsplatsen, olovlig frånvaro, privat blommogram, frankering av ett privat brev som skickats från arbetsplatsen samt bemötande av en av bolagets kunder.

De privata telefonsamtalen

Det är i och för sig riktigt att Y.B.Ö. har ringt åtskilliga privata samtal på bolagets telefon. Hon hade fått uppfattningen att detta var helt i sin ordning. Bolaget hade inte utfärdat några särskilda förhållningsorder om detta.

Vid början av anställningen ringde Y.B.Ö. en del privata samtal till Turkiet på bolagets telefon. Detta hängde samman med att hennes familj kommer från det landet. Vid den i målet aktuella tiden förelåg problem inom familjen. Y.B.Ö:s föräldrar skulle skiljas, vilket betraktas som en allvarlig sak i Turkiet. Till detta kom att hon själv vid denna tidpunkt skulle gifta sig med en turkisk man som tillsammans med sin familj kom till Sverige den 13 januari. Det hölls en stor fest den 28 januari vid vilken de båda familjerna träffades. Y.B.Ö. var därför stressad vid den aktuella tiden. Detta innebär att omständigheterna är förmildrande.

När hennes chefer fann att utlandssamtalen hade ökat i omfattning gick det ut ett e-postmeddelande på arbetsplatsen den 18 januari 2005. Y.B.Ö. tog emellertid aldrig del av detta meddelande. Det var först vid en sammankomst inom kundtjänsten den 17 februari 2005 som hon fick information om vad som enligt bolaget skulle gälla i fråga om samtal till utlandet. Det angavs därvid att det inte fick förekomma att de anställda ringde privata utlandssamtal. Efter informationen den 17 februari 2005 har Y.B.Ö. inte ringt något utlandssamtal från bolagets telefoner. Något enskilt samtal om dessa frågor hölls aldrig med henne. Hon rättade sig alltså efter vad som hade klargjorts vid den nämnda sammankomsten.

Y.B.Ö. ringde även en del privata inrikessamtal från bolagets telefon. Arbetsgivarparterna har i målet presenterat samtalslistor från teleoperatören vilka upptar ett stort antal samtal. Y.B.Ö. medger att hon har ringt åtskilliga av dessa, men inte de samtal som anges vara riktade till hemliga nummer. Det var i och för sig ändå ganska många samtal hon ringde, men samtalen var korta och den sammanlagda samtalstiden blev inte lång. Dessa telefonsamtal uppmärksammade bolagets företrädare aldrig som något problem. Något klargörande samtal om detta hölls inte med henne. Det var först i samband med uppsägningen som bolaget tog upp frågan om telefonsamtalen.

Olovlig frånvaro

Onsdagen den 2 mars 2005 hade Y.B.Ö. behov av att besöka en turkisk advokat kl. 15. Advokaten, som endast tillfälligt vistades i Sverige, skulle hjälpa henne och hennes familj med olika formaliteter som gällde egendom som familjen ägde i Turkiet. Eftersom Y.B.Ö:s arbetstid pågick till kl. 16.45 talade hon med en arbetskamrat som sade att hon måste begära ledigt och att detta säkert inte skulle möta något hinder. Y.B.Ö. vände sig sedan till A.Z., som hänvisade till L.R., vilken dock var bortrest. Det förekom en korrespondens via e-posten, och det slutade med att Y.B.Ö. fick ett budskap som hon uppfattade som att det var i sin ordning att hon var borta på onsdagen från kl. 15. Det fanns två kollegor till Y.B.Ö. som var i tjänst den aktuella dagen, och hon hade fullgjort samtliga sina arbetsuppgifter för dagen utom förstås telefonpassningen, som ju skulle pågå till arbetsdagens slut.

Y.B.Ö. uppfattade alltså saken så att hon hade givits lov att gå tidigare den 2 mars, och det bestrids på grund härav att hon har varit olovligt frånvarande.

Det privata blommogrammet

Den 14 februari 2005 ville Y.B.Ö. beställa blommor till sin fästman eftersom det var Alla Hjärtans Dag. Hon försökte göra beställningen via Internet, men eftersom belastningen på nätet var hög lyckades hon inte genomföra beställningen. Hon gjorde då ett nytt försök och angav då bolagets namn och adress i beställningen. Samtidigt uppgav hon dock sitt eget namn över bolagets adress. På det sättet lyckades hon genomföra beställningen. Fakturan för blommorna mottogs sedan av bolaget, som genast uppmärksammade att Y.B.Ö:s namn hade angetts i beställningen och vände sig till henne. Det var kanske fel av henne att uppge bolagets namn och adress, men det förelåg ingen risk för att bolaget skulle få stå för kostnaden.

Y.B.Ö:s privata brev

Y.B.Ö. ville skicka ett privat brev från arbetsplatsen och frågade en vaktmästare om han kunde ta hand om det och se till att det postades. Han svarade att det gick bra. Det var fråga om ett privat brev som sändes i ett av bolagets kuvert, utan porto. Det uppstod tydligen något missförstånd mellan dem. Y.B.Ö. har inte haft avsikten att bolaget skulle stå för portot för hennes brev.

Bemötandet av en kund

Vid ett tillfälle satt Y.B.Ö. upptagen av ett telefonsamtal. Ett företag som var kund hos bolaget försökte då ringa henne. Eftersom hennes telefon var upptagen ringde kunden i stället till en tjänsteman på front-officeavdelningen som satt nära Y.B.Ö. Denna tjänsteman ropade till henne att hon var eftersökt. Y.B.Ö. bad då arbetskamraten att koppla över samtalet. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att hon avvisade kunden. Det är inte riktigt. Det enda som inträffade var att kunden fick vänta i telefon.

Sammanfattning av förbundets ståndpunkter

När Y.B.Ö. började sin anställning klargjorde bolaget inte någon särskild policy beträffande privata telefonsamtal. När hon senare fick klart för sig vad som gällde i fråga om utlandssamtal slutade hon genast att ringa sådana samtal. Någon varning fick hon aldrig beträffande övriga samtal. Den angivna frånvaron den 2 mars uppfattade Y.B.Ö. inte som olovlig, och det var i alla händelser fråga om frånvaro under knappt två timmar. Övriga omständigheter som har åberopats mot Y.B.Ö. gäller småsaker. Förbundet anser att uppsägningen av henne inte har varit sakligt grundad. Bolaget är därför skyldigt att utge skadestånd till henne.

Arbetsgivarparterna

Y.B.Ö. fick en arton månaders visstidsanställning avseende vikariat hos bolaget. En sådan anställning kan enligt kollektivavtalet sägas upp med en månads uppsägningstid. Anställningen påbörjades som förbundet anfört den 27 december 2004.

Y.B.Ö:s arbetsuppgifter låg inom området för back-office. Hennes uppgifter i arbetet var de som har angetts av förbundet. Uppgifterna gick i stor utsträckning ut på att svara i telefon och ge service till de försäkringsmäklare och andra som yrkesmässigt tog kontakt med bolaget. Hennes arbete var med andra ord inriktat på att stå till pass för inkommande samtal. Hos bolaget finns även en avdelning för front- office, vilken har till uppgift att ge service till allmänheten. Y.B.Ö. fick en del handledning i början av sin anställning. Hon fick bl.a. ta del av bolagets personalhandbok, som innehåller uppgifter om arbetstider och liknande.

Uppsägningen av Y.B.Ö. berodde på de omständigheter som har berörts av förbundet.

Telefonsamtalen

Y.B.Ö. har i mycket stor utsträckning använt bolagets telefon för privata samtal. Det har varit fråga om samtal till utlandet, främst Turkiet, samt samtal till inhemska mobilnummer och andra mottagare. Teleoperatörens utskrifter av samtalslistorna avseende hennes telefonanknytning utvisar att det är fråga om ett mycket stort antal samtal. Arbetsgivarparterna gör gällande att samtliga i listorna upptagna samtal har ringts av Y.B.Ö. Att även de samtal som riktats till hemliga nummer har ringts av henne själv och inte av någon annan framgår av att dessa samtal förekommer i omedelbar anslutning till andra samtal som ostridigt har ringts av henne.

Bolagets ekonomichef upptäckte ganska omgående att utlandssamtalen plötsligt hade ökat. Redan den 18 januari 2005 skickade han till samtliga på arbetsplatsen ett e-postmeddelande, i vilket klargjordes att utlandssamtal inte var tillåtna. Därefter upphörde Y.B.Ö:s utlandssamtal tvärt i omkring två veckor. Förbundet har anfört att Y.B.Ö. inte har tagit del av e-postmeddelandet, men förbundet har inte påstått att hon inte har tagit emot det. Y.B.Ö. ringde tre ytterligare utlandssamtal under de två första veckorna i februari. Vid ett personalmöte den 17 februari underströks vad som gällde i fråga om telefonsamtal utomlands. Därefter förekom inga utlandssamtal från Y.B.Ö:s anknytning som arbetsgivarparterna vill lägga till grund för sin talan i målet.

Den sammanlagda samtalstiden för privata samtal uppgår under den relativt korta anställningstiden - omkring tre månader - till 1 322 minuter, dvs. till mer än 22 timmar. Till själva samtalstiden kommer ett mycket stort antal privatsamtal som aldrig kopplats upp, men som ändå har inneburit att Y.B.Ö. inte har utfört arbete för bolagets räkning. Den sammanlagda kostnaden uppgår för inrikessamtalen till 273 kr och för samtalen till Turkiet till 211 kr. I snitt upptar samtalen omkring 22 minuter per dag. Det motsvarar omkring 5 procent av Y.B.Ö:s arbetstid. Hennes handlande är särskilt allvarligt mot bakgrund av att hennes arbetsuppgifter huvudsakligen består i att ta emot telefonsamtal. Det kan för övrigt nämnas att hon hade en egen mobil som hon hade kunnat använda. Hon hade då fått stå för samtalskostnaden själv, samtidigt som bolagets telefonlinje hade hållits öppen för inkommande samtal.

Olovlig frånvaro

Den 28 februari 2005 begärde Y.B.Ö. att få vara ledig från arbetet den 2 mars efter kl. 15 i stället för att arbeta som vanligt till kl. 16.45. Hon angav att hon hade personliga skäl för detta men sade inte vad saken gällde. Det utspann sig ett meningsutbyte i frågan mellan Y.B.Ö. och två av hennes närmaste överordnade, L.R. och A.Z. Det besked Y.B.Ö. fick innebar att hon inte kunde vara ledig på det sätt hon begärde. Skälet till detta var att det var ont om folk, och Y.B.Ö. behövdes för att bolaget skulle kunna upprätthålla sin service mot kunder och andra. Hon lämnade trots detta arbetsplatsen den 2 mars på eftermiddagen. Denna olovliga frånvaro måste bedömas som allvarlig. Detta gäller särskilt med tanke på att hon hade talat med en facklig företrädare som klargjorde att hon hade skyldighet att följa bolagets besked. För bolagets verksamhet blev hennes frånvaro under eftermiddagen problematisk. Y.B.Ö:s uppträdande vid detta tillfälle visar på en allvarlig nonchalans.

Det privata blommogrammet

Händelsen utspelade sig så som förbundet har beskrivit. Det kan vitsordas att Y.B.Ö. hade för avsikt att själv betala blommogrammet. Det fanns dock en risk för att bolaget skulle få stå för kostnaden eftersom Y.B.Ö. hade angett bolagets adress vid beställningen.

Y.B.Ö:s privata brev

Den 16 februari 2005 lade Y.B.Ö. ett brev med privat innehåll i korgen för bolagets utgående post. Brevet lades alltså bland de brev som bolagets vaktmästare senare skulle frankera i bolagets frankeringsmaskin. Denne upptäckte emellertid att brevet var ställt till TV-programmet ”Expedition Robinson” och förstod att det var privat.

Bemötande av kund

Den 16 februari 2005 hade Y.B.Ö. telefonjouren på back-office under lunchen. Hon satt då upptagen av ett längre privatsamtal. Detta ledde till att en försäkringsmäklare som förmedlar försäkringar till bolaget fick vänta under lång tid. Försäkringsmäklaren ringde upp en annan tjänsteman och var ilsken på att servicen var så dålig.

Domskäl

Tvisten i målet gäller frågan om det har förelegat saklig grund för bolagets uppsägning av Y.B.Ö. Hon hade en visstidsanställning i form av ett vikariat hos bolaget. Parterna är ense om att anställningen har kunnat bringas att upphöra med en månads uppsägningstid om saklig grund har förelegat för detta.

Som skäl för uppsägningen har arbetsgivarparterna gjort gällande att Y.B.Ö. har gjort sig skyldig till misskötsamhet genom omfattande privata telefonsamtal från bolagets telefon, genom olovlig frånvaro, genom beställning av ett privat blommogram, genom frankering av ett privat brev som skickats från arbetsplatsen samt genom sitt bemötande av en kund till bolaget. Domstolen skall i det följande gå in på vissa av de omständigheter som parterna har berört.

Y.B.Ö:s privata telefonsamtal från bolagets telefon

Arbetsgivarparterna har i målet åberopat teleoperatörens utskrifter av de utgående samtal som har förekommit från Y.B.Ö:s anknytning. Utskrifterna utvisar i huvudsak följande. Det har varje dag förekommit ett stort antal utgående samtal. Det har varit fråga om samtal bl.a. till Turkiet, till Y.B.Ö:s föräldrar som befann sig i Sverige samt till resebyråer och annat. Exempelvis har hon den 29 december 2004, dvs. på sin tredje arbetsdag i den nya anställningen, ringt omkring 40 samtal varav dock några inte kopplades upp. Den 3 januari 2005 ringde hon ett 30-tal samtal, varav flera till Turkiet. Den 4 januari 2005 ringde hon 37 samtal, varav flera till Turkiet. Mönstret upprepar sig på detta sätt under den fortsatta anställningstiden utom så till vida att utlandssamtalen i stort sett upphörde efter den 15 februari 2005. Enligt domstolens mening saknas det anledning till antagande att någon annan än Y.B.Ö. skulle ha ringt de samtal till hemliga nummer som anges i listorna.

Arbetsgivarparterna har i målet angett att den sammanlagda samtalstiden enligt samtalslistorna för Y.B.Ö:s privata samtal under hennes anställning uppgår till omkring 22 timmar. Förbundet har inte bestritt denna uppgift.

Det kan enligt domstolens mening inte råda någon tvekan om att Y.B.Ö. genom sitt omfattande privata telefonerande har allvarligt åsidosatt sina åligganden i arbetet. Hennes uppgift bestod i att ta emot inkommande samtal, och genom de privata samtalen spärrade hon sin telefonanknytning så att hon inte blev tillgänglig för den service som hon hade att utföra. Till detta kommer att bolaget åsamkades extra kostnader eftersom det var fråga om åtskilliga samtal till utlandet och till mobiltelefoner i Sverige. Det måste ha stått klart för Y.B.Ö. att hon inte hade rätt att ringa sådana samtal på sin arbetsgivares bekostnad, i varje fall inte i den omfattning och under de omständigheter som är aktuella i målet.

Händelsen den 2 mars 2005

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att Y.B.Ö. den 2 mars 2005 lämnade sitt arbete före arbetstidens slut trots att hon hade fått avslag på sin begäran om att få göra detta. Förbundets ståndpunkt är att hon hade fått uppfattningen att hon hade lov att gå tidigare.

Y.B.Ö. har berättat följande. Hon behövde ha ledigt för att träffa en advokat från Turkiet som var på tillfälligt besök i Sverige och som endast hade begränsade möjligheter att ta emot henne. Ärendet gällde arvs- och testamentsfrågor. Hon bad att få gå från arbetet till sammanträffandet kl. 15 och klargjorde att detta var viktigt för henne.

Meningsutbytet mellan Y.B.Ö. och hennes arbetsledare L.R. och A.Z. i fråga om den begärda ledigheten fördes genom flera e-postmeddelanden som finns ingivna i målet. Korrespondensen utvisar tydligt att Y.B.Ö. fick besked om att hon inte beviljades den begärda ledigheten. I det avslutande e-postmeddelandet från L.R. sägs att ”Du och jag tar ett snack på torsdag när jag är tillbaka på riktigt”, dvs. att de båda skulle tala igenom saken dagen efter den eftermiddag då Y.B.Ö. önskade vara ledig. Vid förhöret inför domstolen har Y.B.Ö. anfört bl.a. att hon uppfattade detta avslutande meddelande som ett medgivande till den begärda ledigheten. E-postmeddelandet kan dock uppenbarligen inte läsas på det sättet, och det finns inget som ger stöd för att Y.B.Ö. faktiskt uppfattade saken så. Vad hon har berättat om detta framstår inte som trovärdigt. Domstolen kommer till slutsatsen att Y.B.Ö. tog ledigt under eftermiddagen trots att hon fått besked om att detta inte gick för sig.

Av de uppgifter som inför domstolen lämnats av L.R. framgår att skälet till att Y.B.Ö. inte beviljades ledigt var att det var sportlov och att det var ont om folk. L.R. har uppgett att det inte gick att klara verksamheten med den befintliga arbetsstyrkan och att man hade gjort misslyckade försök att få en tillfällig ersättare för Y.B.Ö. den aktuella eftermiddagen. Den facklige företrädaren S.N. har uppgett att Y.B.Ö. före den 2 mars talade med honom om saken och att han då förklarade att det var en allvarlig sak om hon tog ledigt utan att ha fått lov till det.

Enligt Arbetsdomstolens mening utvisar utredningen klart att Y.B.Ö. den aktuella eftermiddagen lämnade arbetet före arbetstidens slut trots att hon hade fått ett klart besked om att hon inte fick lov till det. Det råder ingen tvekan om att det av hänsyn till bolagets verksamhet förelåg goda skäl för L.R. att inte bevilja ledigheten. Enligt domstolens mening har Y.B.Ö. genom sitt handlande allvarligt åsidosatt sina åligganden i arbetet.

Saklig grund för uppsägning?

Vad som förekom i samband med Y.B.Ö:s frånvaro från arbetet under eftermiddagen den 2 mars 2005 utvisar att hon medvetet nonchalerade det besked hon hade fått av L.R. Y.B.Ö:s handlande kan betecknas inte bara som olovlig frånvaro utan även som en direkt arbetsvägran. Även vad som framkommit genom utredningen om Y.B.Ö:s omfattande privata telefonsamtal utvisar att hon hade ett nonchalant och självsvåldigt förhållningssätt i arbetet. Det är förståeligt att bolaget drog slutsatsen att hon inte visade det ansvar mot verksamheten som bolaget hade rätt att begära. Det sagda gäller särskilt med tanke på att Y.B.Ö. vid den aktuella tiden hade varit anställd under endast en kort tid.

På grund av det anförda kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att bolaget har haft saklig grund för uppsägningen av Y.B.Ö. Det betyder att förbundets talan skall avslås.

Rättegångskostnader

Den angivna utgången i målet medför att arbetsgivarparterna skall ges rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Det belopp som yrkats av arbetsgivarparterna har vitsordats som skäligt av förbundet.