AD 2008 nr 34

Parter:

Göteborgs Handel & Servicesyndikat; Almega Tjänsteförbunden; Tamro Aktiebolag

Nr 34

Göteborgs Handel & servicesyndikat i Göteborg

mot

Almega Tjänsteförbunden och Tamro Aktiebolag i Göteborg.

Yrkanden m.m.

Tamro AB (bolaget) är medlem i Almega Tjänsteförbunden (Almega). A.T. är anställd som lagerarbetare hos bolaget sedan juni 2004 och medlem i Göteborgs Handel & servicesyndikat (syndikatet). Varken Almega eller bolaget har kollektivavtal med syndikatet.

A.T. deltog den 15 november 2006 i en strejk varslad av Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) med anledning av regeringens förslag om förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Tvist har uppstått om bolaget gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning genom att ha försökt hindra A.T. från att delta i strejken. Tvist har även uppstått om huruvida Almega, i sin egenskap av arbetsgivarorganisation, i samband därmed gjort sig skyldig till brott mot 9 § medbestämmandelagen och om bolaget varit skyldigt att förhandla med syndikatet enligt 13 § medbestämmandelagen med anledning av A.T:s deltagande i strejken.

Förhandlingar har genomförts den 24 och 28 november 2006 samt den 14 december 2006. Förhandlingarna avslutades i oenighet.

Syndikatet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att

- till A.T. utge 200 000 kr i allmänt skadestånd för föreningsrättskränkning,

- till syndikatet utge 200 000 kr i allmänt skadestånd för föreningsrättskränkning, och

- till syndikatet utge 10 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot förhandlingsskyldigheten i 13 § medbestämmandelagen.

Syndikatet har vidare yrkat att Almega ska förpliktas att till syndikatet utge 20 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot 9 § medbestämmandelagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på beloppen avseende föreningsrättskränkning från dagen för delgivning av stämning, den 15 januari 2007, och på de övriga beloppen från delgivning av tilläggsstämning, den 16 oktober 2007.

Arbetsgivarparterna har bestritt talan såvitt avser föreningsrättskränkning. När det gäller brott mot 13 § medbestämmandelagen har de i första hand yrkat att talan i den delen ska avvisas och i andra hand bestritt skadeståndsyrkandet. Almega har i första hand yrkat att talan om brott mot 9 § medbestämmandelagen ska avvisas och i andra hand bestritt talan. Inga belopp har vitsordats såsom skäliga i och för sig, dock har ränteyrkandena vitsordats. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger har arbetsgivarparterna yrkat att skadestånden ska jämkas.

Syndikatet har bestritt avvisningsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Syndikatet

Strejken och bolagets åtgärder

Den 15 november 2006 var A.T. uttagen i den av SAC varslade politiska strejken i protest mot regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen. Strejken varade i ett dygn.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att de var medvetna om de varslade stridsåtgärderna som syndikatets medlem A.T. deltog i. Oavsett om bolaget fått del av själva varslet har bolaget på något sätt fått kännedom om strejken. Bolaget kände till A.T:s fackliga tillhörighet. Strejken var riktad mot en politisk åtgärd men hade även ett fackligt syfte. Strejken var alltså inte en renodlad politisk strejk. Strejken var under alla omständigheter lovlig och A.T:s frånvaro var inte olovlig eftersom hon var uttagen i strejken på order av sin fackliga organisation.

Förstemannen N.A. och produktionschefen M.B. försökte den aktuella dagen per telefon förmå A.T. att inte delta i strejken. N.A. var den som först ringde till A.T. Han frågade var hon var och fick svaret att hon strejkade. Han sade då att hon inte skulle strejka utan infinna sig på arbetsplatsen. Vidare uppgav han att om hon inte gjorde detta skulle det kunna få negativa konsekvenser för hennes anställning. M.B. framförde i ett samtal senare samma dag att A.T:s frånvaro var olovlig och att detta kunde leda till uppsägning.

På rekommendation av syndikatet begärde A.T. att få en skriftlig redogörelse över vad som sagts under telefonsamtalet med M.B., vilken hon också erhöll den 17 november 2006. Den var undertecknad av M.B. Av handlingen framgår att bolaget ansåg att A.T:s frånvaro den 15 november 2006 var olovlig och att bolaget avsåg att genomföra frånvaroavdrag. A.T. påtalade för M.B. att handlingen inte återgav vad som faktiskt hade sagts under telefonsamtalet och begärde en ändring. Detta hörsammades inte av M.B. Bolaget verkställde därefter löneavdrag, vilket i och för sig var korrekt, men angav på lönebeskedet att det var fråga om olovlig frånvaro.

Föreningsrättskränkning

Bolaget har genom att uppmana A.T. att återgå i arbete och hota med uppsägning eller andra negativa konsekvenser för anställningen försökt förmå henne att inte delta i strejken. Samtalen från N.A. och M.B. hade alltså ett föreningsrättskränkande syfte. Bolaget har genom sitt agerande kränkt A.T:s föreningsrätt och därigenom även gjort intrång i syndikatets verksamhet.

Brott mot 13 § medbestämmandelagen

Bolaget ansåg att A.T:s frånvaro var olovlig vilket kan antas ha sin grund i att bolaget ansåg stridsåtgärden som olovlig och att frånvaron därmed innebar ett brott mot det enskilda anställningskontraktet. Bolagets invändningar mot medlemmens frånvaro och synpunkter på strejkens lovlighet skulle emellertid inte ha framförts till medlemmen utan till hennes fackliga organisation. Bolagets uttalanden vid telefonsamtalen den 15 november 2006 med anledning av A.T:s deltagande i strejken avsåg frågor som särskilt angick arbets- eller anställningsförhållandena för syndikatets medlem, i enlighet med 13 § medbestämmandelagen. Bolaget var därför skyldigt att förhandla med syndikatet enligt den bestämmelsen i stället för att agera direkt gentemot medlemmen.

Brott mot 9 § medbestämmandelagen

Almega har i sin egenskap av arbetsgivarorganisation inte sökt hindra bolaget från att kränka A.T:s föreningsrätt. Almega har alltså brutit mot 9 § medbestämmandelagen. Almega försökte inte förmå bolaget att begära förhandling med syndikatet om A.T:s deltagande i strejken, annullera det skriftliga beskedet till A.T. eller söka förlikning. I stället uppmanade Almega bolaget att vid förhandling begärd av syndikatet bestrida syndikatets ståndpunkt och därefter stämma syndikatet.

Frågorna om förhandlingsskyldigheten är uppfylld och preskription

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att förhandlingsskyldigheten inte är uppfylld beträffande talan om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen. Detta bestrids. Syndikatet har uppfyllt sin förhandlingsskyldighet gentemot både bolaget och Almega.

Almega var part vid förhandlingarna i november och december 2006. Syndikatet uppfattade bolaget och Almega som en och samma part under förhandlingarna. I ett annat mål i Arbetsdomstolen mellan samma parter (A 31/07) hävdade arbetsgivarsidan inledningsvis att det var bolaget som var rätt kärande i målet trots invändningar från syndikatet. Efter den muntliga förberedelsen ändrade sig bolaget och Almega till att i stället hävda att Almega var rätt kärande. Detta ger stöd för ståndpunkten att bolaget och Almega är att uppfatta som en och samma part.

Båda tvistefrågorna behandlades vid tvisteförhandlingen den 14 december 2006. Detta framgår av protokollet från förhandlingen och därtill hörande tillägg. Arbetsgivarparterna har inte haft invändningar mot protokollet eller tillägget.

Arbetsgivarparterna har också hävdat att nu aktuella yrkanden om skadestånd är preskriberade. Preskriptionsinvändningarna har dock framställts för sent. Invändningarna borde ha framställts redan vid den muntliga förberedelsen den 10 september 2007 då skadeståndskraven första gången framställdes i målet. I andra hand görs det gällande att invändningarna framställts för sent då de inte framställts i svaromålet utan först i nästa inlaga från arbetsgivarparterna.

Sammanfattning av grunderna för talan

Bolagets företrädare har genom uttalanden per telefon i form av bl.a. hot om repressalier försökt hindra A.T. från att delta i strejken den 15 november 2006. Bolaget har därmed gjort sig skyldigt till kränkning av A.T:s föreningsrätt och även gjort intrång i syndikatets verksamhet. Bolaget är därför skyldigt att utge allmänt skadestånd till både henne och syndikatet.

Bolagets uttalanden vid telefonsamtalen den 15 november 2006 med anledning av hennes deltagande i strejken avsåg en fråga som särskilt angick arbets- eller anställningsförhållandena för syndikatets medlem, i enlighet med 13 § medbestämmandelagen. Genom att inte iaktta förhandlingsskyldigheten enligt 13 § medbestämmandelagen har bolaget brutit mot bestämmelsen och är därför skyldigt att utge allmänt skadestånd till syndikatet.

Almega har inte sökt hindra bolaget från att kränka A.T:s föreningsrätt och har därmed brutit mot 9 § medbestämmandelagen varför organisationen är skyldig att utge allmänt skadestånd till syndikatet.

Yrkandena om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen ska inte avvisas eftersom frågorna har varit föremål för förhandling vid tvisteförhandlingarna den 14 december 2006. Talan i de delarna ska inte heller ogillas på grund av preskription eftersom preskriptionsinvändningarna har framställts för sent.

Arbetsgivarparterna

Bakgrund

Den 3 november 2006 mottog Almega ett konfliktvarsel från SAC. Av varslet framgick bl.a. att det var fråga om en politisk storstrejk för arbetstagare som är medlemmar i arbetstagarorganisationer vilka inte är bundna av kollektivavtal och att stridsåtgärden skulle äga rum under ett dygn, den 15 november 2006. Varslet skickades från SAC centralt till Almega. Varslet var ofullständigt då det inte innehöll uppgift om vilka företag eller arbetstagare som skulle komma att omfattas av stridsåtgärden.

Almega kom, efter en rättsutredning, fram till att stridsåtgärden var att anse som en renodlad politisk strejk och att den var olovlig. Av praxis kan utläsas att politiska strejker godtas i fall det är fråga om korta protest- och demonstrationsåtgärder. Den aktuella strejken skulle pågå i ett dygn varför den inte kunde betraktas som kort. Almega publicerade bedömningen på sin hemsida.

Bolaget, som är Sveriges ledande läkemedelsdistributör, blev aldrig varslat om stridsåtgärden. Bolaget kände alltså inte till att någon av bolagets arbetstagare var uttagen i strejk.

Påstådd föreningsrättskränkning

Den 15 november 2006 uteblev A.T. från arbetet utan att hon anmält frånvaron. Förstemannen N.A. ringde därför upp henne och frågade var hon var. A.T. uppgav då att hon strejkade. Bolagets produktionschef M.B. ringde senare samma dag upp A.T. för att underrätta henne om att hon skulle vidkännas ett löneavdrag för sin frånvaro den dagen. Varken N.A. eller M.B. framförde några hot om uppsägning eller andra repressalier i anledning av att A.T. strejkade. De försökte heller inte på annat sätt förmå A.T. att inte delta i strejken och uppmanade henne inte att återgå till arbetet.

Dagen därpå, dvs. den 16 november 2006, var A.T. tillbaka på arbetet. Hon kontaktade då M.B. och bad honom att skriftligen bekräfta deras telefonsamtal från dagen innan. För att efterkomma hennes begäran upprättade M.B. ett meddelande, vilket han överlämnade till A.T. personligen. Av meddelandet framgick att hon skulle komma att vidkännas löneavdrag för den aktuella dagen samt att bolaget ansåg att frånvaron var olovlig. Med innehållet i meddelandet ville bolaget poängtera att A.T. uteblivit från arbetet utan att meddela orsak samt att bolaget inte hade varslats om någon stridsåtgärd. Dessutom var det bolagets uppfattning att strejken utgjorde en olovlig politisk stridsåtgärd. Syftet med meddelandet var endast att efterkomma A.T:s egen begäran. A.T. framförde inte någon invändning mot innehållet i meddelandet.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget framställt hot om uppsägning vid telefonsamtalen den 15 november 2006 kan inte detta anses vara en föreningsrättskränkning eftersom ett sådant uttalande måste bedömas utifrån de bakomliggande omständigheterna. Ett dylikt uttalande kan endast betraktas som ett uttryck för arbetsgivarens åsikt att utevaron var ogiltig eftersom arbetstagaren bara uteblev och inte anmälde sin frånvaro och arbetsgivaren heller inte tillställts något varsel om stridsåtgärden samt eftersom stridsåtgärden enligt arbetsgivarens bedömning var olovlig. I en sådan situation måste en arbetsgivare kunna uppmana arbetstagaren att återgå till arbetet och även hota med uppsägning.

Avvisningsyrkandet

I första hand görs det gällande att talan avseende påstått brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen ska avvisas då tvisteförhandling avseende de frågorna inte ägt rum.

Förhandlingsframställningen daterad den 19 november 2006 innehåller inte något påstått brott mot vare sig 9 eller 13 § medbestämmandelagen. Inte heller protokollen från förhandlingarna utvisar att de påstådda brotten var föremål för förhandling. Tillägget till protokollet från förhandlingen den 14 december 2006 har upprättats ensidigt av syndikatet och är undertecknat den 27 februari 2007, dvs. efter det att svaromål i detta mål inkommit till Arbetsdomstolen.

Frågan om brott mot 9 § medbestämmandelagen har i vart fall inte förhandlats med Almega. Företrädare för Almega har varit närvarande vid förhandlingarna som biträde till bolaget men inte som part. Part i förhandlingarna var endast bolaget och syndikatet. Förhandlingsframställningen har för övrigt tillställts endast bolaget, inte Almega.

Preskription

Skulle Arbetsdomstolen finna att förhandling avseende talan om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen har ägt rum är yrkandena i vart fall preskriberade. Part som vill yrka skadestånd för brott mot medbestämmandelagen ska väcka talan inom tre månader efter det att förhandling har avslutats. Tvisteförhandlingarna avslutades den 14 december 2006. Ansökan om stämning inkom till Arbetsdomstolen först den 4 oktober 2007.

Det bestrids att preskriptionsinvändningarna har framförts för sent. Under den muntliga förberedelsen i september 2007 uppgav syndikatets ombud Johan Larsson att syndikatet avsåg att inkomma med en tilläggsstämning om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen. Några preciserade yrkanden eller grunder för en sådan talan framfördes inte varför det inte var möjligt att då framföra någon invändning om preskription. Invändningar om preskription framfördes dock i svaromålet med anledning av tilläggsstämningen. Preskriptionsinvändningarna har således framförts i rätt tid.

Påstådda brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen.

Yrkandena om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen ska under alla omständigheter ogillas.

Syndikatet synes göra gällande att bolaget varit skyldigt att enligt 13 § medbestämmandelagen framföra sina synpunkter avseende den strejk som A.T. deltog i genom att primärförhandla med syndikatet i den frågan. Någon sådan förhandlingsskyldighet enligt 13 § medbestämmandelagen har inte förelegat för bolaget. Framförande av ståndpunkter och åsikter kan under inga omständigheter falla inom ramen för förhandlingsskyldigheten enligt 13 § medbestämmandelagen. Även om företrädare för bolaget framfört hot om uppsägning har det inte förelegat någon förhandlingsskyldighet. Ett hot om uppsägning kan jämföras med att en arbetsgivare ger en arbetstagare en skriftlig erinran. Det föreligger inte primär förhandlingsskyldighet inför en sådan åtgärd.

Talan mot Almega om brott mot 9 § medbestämmandelagen ska ogillas på den grunden att någon föreningsrättskränkning inte har ägt rum. Skulle Arbetsdomstolen finna att vad som uttalades under telefonsamtalen utgjort en föreningsrättskränkning hade Almega i vart fall inte kännedom om telefonsamtalen varför något ansvar enligt 9 § medbestämmandelagen inte kan komma ifråga.

Genom ett s.k. arbetsgivarnytt på sin hemsida har Almega lämnat information om att Almega av SAC varslats om stridsåtgärder. Utifrån innehållet i meddelandet kan det konstateras att Almega inte sökt förmå eller uppmanat sina medlemmar att vidta föreningsrättskränkande åtgärder. Att Almega inte sökt förmå bolaget att begära förhandling eller att Almega uppmanat bolaget att bestrida syndikatets ståndpunkt innebär inte att Almega sökt uppmana bolaget att vidta en föreningsrättskränkande åtgärd.

Sammanfattning av bestridandegrunder m.m.

Företrädare för bolaget har inte uttalat sig på det sätt som syndikatet gjort gällande och därmed försökt förmå A.T. att inte delta i strejken. Bolaget har alltså inte ens vidtagit den av syndikatet påstådda åtgärden. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget gjort uttalanden av innebörd att hon skulle återgå i arbete och därvid framställt hot om repressalier har uttalandena inte framställts i föreningsrättskränkande syfte. Bolaget har alltså inte gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning.

När det gäller påstått brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen ska yrkandena i första hand avvisas då förhandling avseende tvistefrågorna inte ägt rum. I andra hand görs det gällande att yrkandena ska ogillas enligt följande. Båda yrkandena är preskriberade. Det har under inga omständigheter förelegat någon förhandlingsskyldighet för bolaget enligt 13 § medbestämmandelagen varför talan i vart fall ska ogillas på den grunden. Talan om brott mot 9 § medbestämmandelagen ska i vart fall lämnas utan bifall på den grunden att någon föreningsrättskränkning inte har ägt rum. Skulle Arbetsdomstolen finna att vad som uttalades under telefonsamtalen utgjort en föreningsrättskränkning har Almega inte haft kännedom om den föreningsrättskränkande åtgärden varför något ansvar för Almega enligt 9 § medbestämmandelagen inte kan komma i fråga.

Domskäl

Tvisten

Den 15 november 2006 uteblev A.T. från arbetet. Hon deltog i en strejk. Strejken avsåg enligt ett varsel från SAC en politisk storstrejk i form av total arbetsnedläggelse under kalenderdygnet den 15 november 2006 i protest mot regeringens förslag om försämringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Den huvudsakliga tvistefrågan rör om bolaget genom vissa uttalanden försökt förmå A.T. att inte delta i strejken och om bolaget därigenom har kränkt A.T:s föreningsrätt och därmed också gjort intrång i syndikatets verksamhet.

Tvisten rör även frågan om Almega, i egenskap av arbetsgivarorganisation, med anledning av den påstådda föreningsrättskränkningen gjort sig skyldig till brott mot 9 § medbestämmandelagen och om bolaget varit skyldigt att förhandla med syndikatet enligt 13 § medbestämmandelagen med anledning av synpunkter på A.T:s deltagande i strejken. Arbetsgivarparterna har i första hand yrkat att talan i dessa delar ska avvisas.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På syndikatets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med A.T. samt vittnesförhör med S.E. och G.O. - förutom bl.a. ordförande för Göteborgs Lokala Samorganisation även sambo med A.T. SAC:s förhandlingssekreterare E.M. har på begäran av syndikatet hörts upplysningsvis. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med M.B. och N.A. från bolaget samt med J.M., tidigare förhandlare på Almega. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Ska yrkandena om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen avvisas?

Av 4 kap. 7 § lagen om rättegången i arbetstvister framgår att en talan inte får upptas till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling som kan påkallas enligt medbestämmandelagen eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan.

Arbetsgivarparterna har i första hand gjort gällande att talan om brott mot 13 § medbestämmandelagen ska avvisas på den grunden att förhandling avseende den tvistefrågan inte ägt rum. Syndikatet har bestritt yrkandet och hävdat att frågan behandlades vid tvisteförhandlingen den 14 december 2006.

Almega har i första hand gjort gällande att syndikatets talan om brott mot 9 § medbestämmandelagen ska avvisas då förhandling om den tvistefrågan inte heller ägt rum. Almega har anfört att Almega aldrig var part vid någon av förhandlingarna, utan att den närvarande förhandlaren från Almega enbart agerade som biträde till bolaget och att frågan i sig därutöver aldrig behandlades vid förhandlingarna. Syndikatet har gjort gällande att frågan om brott mot 9 § medbestämmandelagen diskuterades vid tvisteförhandlingen och att skadeståndskrav även framställdes samt att Almega måste anses ha uppträtt som part vid förhandlingarna.

Som Arbetsdomstolen har uttalat i tidigare domar (se t.ex. AD 1992 nr 133 och där anmärkta avgöranden) bör det inte ställas något strängt krav på parterna i fråga om att vid en förhandling precisera de skilda tvistefrågor som ligger inom ramen för den händelse, åtgärd, avtalstillämpning eller dylikt som föranlett förhandlingen. Det kan sålunda ofta finnas anledning att mindre se till hur de förhandlande parterna formulerat sig i tal eller skrift än till vad som enligt ett naturligt betraktelsesätt ligger inom ramen för förhandlingen med tanke på vad som utlöst denna. Enligt Arbetsdomstolens bedömning kan emellertid de nu aktuella tvistefrågorna inte anses vara naturligen sammankopplade med frågan om bolaget gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning, som ostridigt varit föremål för förhandling.

Av protokollet från förhandlingen den 14 december 2006 framgår att för arbetsgivarparten var bl.a. J.M. från Almega närvarande och att syndikatet var närvarande genom bl.a. G.O., S.E. och A.T. Dessa personer har hörts om huruvida de nu aktuella tvistefrågorna behandlades vid förhandlingen.

Varken A.T. eller S.E. har närmare kunnat redogöra för vilka delfrågor som behandlades vid tvisteförhandlingen, varför någon slutsats om vilka separata tvistefrågor som behandlades inte kan dras med stöd av deras uppgifter. Däremot har G.O. uppgett att man vid tvisteförhandlingen diskuterade frågorna om brott mot både 13 och 9 §§medbestämmandelagen och att syndikatet framställde skadeståndsyrkanden med anledning därav. J.M., som var den som upprättade protokollet, har häremot uppgett att frågorna inte behandlades vid förhandlingen. Han har dessutom uppgett att han var närvarande vid förhandlingen för att biträda bolaget och att han inte företrädde Almega samt att han inte uppfattade att något yrkande framställdes mot Almega.

G.O:s uttalanden om att frågan om brott mot 13 § medbestämmandelagen behandlades vid tvisteförhandlingen den 14 december 2006 har inte stöd i protokollet från förhandlingen eller den protokollsjustering som syndikatet gjort. Av protokollet med därtill hörande tillägg kan det enligt Arbetsdomstolens mening inte utläsas att den aktuella tvistefrågan var uppe till behandling. I protokollet eller tillägget finns inte några anteckningar som på något sätt skulle kunna tolkas i den riktningen. Arbetsdomstolens samlade bedömning av utredningen i denna del är att syndikatet inte lyckats visa att den nu aktuella tvistefrågan varit föremål för tvisteförhandling. Syndikatets talan om brott mot 13 § medbestämmandelagen ska därmed avvisas.

När det gäller frågan om huruvida påstått brott mot 9 § medbestämmandelagen varit föremål förhandling gör Arbetsdomstolen följande bedömning. Av protokollet från tvisteförhandlingen den 14 december 2006 framgår inte att Almega var part vid förhandlingarna. Av J.M:s vittnesmål framgår att han inte heller uppfattade Almega som part vid förhandlingarna eller att något yrkande framställdes mot Almega. Syndikatet har i denna del endast gjort gällande att det uppfattade Almega och bolaget som en och samma part. Enligt Arbetsdomstolens mening ger utredningen inte stöd för att Almega kan anses ha deltagit vid förhandlingen som part. Redan av den anledningen kan förhandlingskravet inte anses uppfyllt. Även talan mot Almega ska därför avvisas.

Föreningsrättskränkning?

I 7 § medbestämmandelagen definieras föreningsrätten som en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan bildas. En föreningsrättskränkning föreligger enligt 8 § medbestämmandelagen om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar en åtgärd antingen till skada för någon på den andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller i syfte att få någon på den andra sidan att inte utnyttja sin föreningsrätt. Enligt andra stycket samma paragraf är en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation inte skyldig att tåla en sådan kränkning av föreningsrätten som innebär ett intrång i dess verksamhet.

För att en föreningsrättskränkning ska anses föreligga krävs först och främst att det ifrågasatta handlandet kan beskrivas som en form av åtgärd. Det ska således vara fråga om en konkret och avgränsad aktivitet. Dessutom måste åtgärden syfta till att förmå någon att inte utnyttja sin föreningsrätt eller att ingripa mot någon för att denne har utnyttjat denna rätt.

Syndikatet har sammanfattningsvis gjort gällande följande. Bolaget har kränkt A.T:s föreningsrätt genom att på dagen hon var uttagen i strejk försöka förmå henne att återgå till arbetet och hota med uppsägning eller andra negativa konsekvenser för hennes anställning om hon vägrade att efterkomma bolagets begäran. Åtgärden har således haft ett föreningsrättskränkande syfte.

Arbetsgivarparterna har bestritt att bolaget gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning och i första hand gjort gällande att företrädare för bolaget överhuvudtaget inte uppmanat henne att återgå i arbete eller framfört några hot om repressalier. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att sådana uttalanden gjorts har arbetsgivarparterna anfört att dessa inte utgjort föreningsrättskränkande åtgärder eftersom det inte förelegat något föreningsrättskränkande syfte.

Arbetsdomstolen behandlar först frågan vad som uttalades vid de telefonsamtal som förevarit mellan N.A. och A.T. samt mellan M.B. och A.T.

Det är ostridigt att N.A. ringde upp A.T. för att efterhöra var hon var och att A.T. svarade att hon strejkade. Enligt vad A.T. berättat reagerade N.A. på informationen genom att svara: ”Vi får inte strejka här”. Hon har uppgivit att hon uppfattade att budskapet med samtalet var att hon inte skulle strejka. N.A. har i förhöret med honom vidgått att han sade något om att ”det får vi ju inte göra” och att A.T. då svarade att hennes fackliga organisation tagit ut henne i strejk och att han då svarade jaha och frågade om hon skulle komma till arbetet nästföljande dag vilket hon besvarade jakande. N.A. har vidare berättat att han arbetat i bolaget sedan år 1999 och hört att de anställda i bolaget inte hade rätt att strejka eftersom bolaget har till uppgift att distribuera läkemedel och att det var skälet till hans uttalande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning av vad som är utrett om samtalet mellan N.A. och A.T. Inte ens av A.T:s egna uppgifter framgår det att N.A. vid samtalet hotade med uppsägning eller andra negativa konsekvenser för hennes anställning om hon inte återgick till arbetet. Det är heller inte utrett att han uppmanat henne att återgå till arbetet. Således ger utredningen i målet inte stöd för att N.A. ens uttalat sig på det sätt som syndikatet påstått. Arbetsdomstolen gör även den bedömningen att det uttalande som N.A. fällt med innebörd att man inte strejkade på bolaget sammantaget med hur samtalet avslutades enligt honom, och som inte motsagts av A.T., inte kan ha uppfattats som en uppmaning att återgå i arbete.

När det gäller telefonsamtalet från M.B. har följande framkommit. A.T. har i förhöret med henne uppgett att hon inte minns exakt hur orden föll men att M.B. sade till henne att hon inte skulle strejka, att hennes frånvaro var olovlig och kunde leda till uppsägning samt att det skulle göras frånvaroavdrag. Hon har vidare uppgett att hon inte uppfattade det som konstigt att det skulle göras löneavdrag. M.B. har under förhöret med honom berättat följande. Samtalet var mycket kort, ungefär en halv minut. Han informerade A.T. om att hennes frånvaro betraktades som olovlig och att hon skulle komma att vidkännas löneavdrag. Han uppmanade henne inte att återgå i arbete och hotade inte med uppsägning eller någon annan arbetsrättslig påföljd. Skälet till att han ringde upp var att han av personalansvarig på bolaget uppmanats att kontakta A.T. och upplysa henne om att hon skulle få löneavdrag på grund av frånvaron. Han fick kännedom om strejken först i och med att han fick reda på att A.T. samma dag uppgett att hon strejkade.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning av det sistnämnda samtalet. A.T. och M.B. är överens om att M.B. sade till henne att frånvaron var olovlig och att hon skulle få löneavdrag. Ord står mot ord såvitt avser om M.B. på något sätt uttalat att hon inte skulle strejka och därvid hotat med någon form av repressalier. Arbetsdomstolen finner inte att den ena förhörspersonen är trovärdigare än den andra. Vid sådant förhållande och då det inte finns någon annan bevisning till stöd för syndikatets påstående i denna del finner Arbetsdomstolen inte utrett att M.B. sagt något om att hon inte skulle strejka alternativt återgå i arbete eller att han skulle ha fällt något uttalande som är att uppfatta som hot om repressalier.

Sammanfattningsvis har alltså Arbetsdomstolen inte funnit visat att vare sig N.A. eller M.B. uppmanat A.T. att återgå till arbetet eller framställt hot om repressalier på grund av hennes deltagande i strejken. Det är därmed i målet inte ens visat att arbetsgivaren fällt de uttalanden och därmed vidtagit den åtgärd som syndikatet påstått skulle vara att bedöma som föreningsrättskränkande. Syndikatets talan om föreningsrättskränkning ska alltså avslås.

Rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att syndikatets yrkanden om skadestånd för föreningsrättskränkning ska avslås och att syndikatets skadeståndsyrkanden om brott mot 9 och 13 §§medbestämmandelagen ska avvisas. Vid denna utgång ska syndikatet som förlorande part förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Arbetsgivarparterna har yrkat ersättning med 163 655 kr, varav 153 125 kr avser ombudsarvode. Syndikatet har överlämnat prövningen om rättegångskostnadernas skälighet till rättens bedömning. Arbetsdomstolen finner yrkade kostnader skäliga.