AD 2012 nr 34

Parter:

H.A.Z.; H.G. AB

Nr 34

H.A.Z.

mot

H.G. AB i Skogås.

Tingsrättens dom, se bilaga.

Arbetsdomstolen har i beslut den 22 december 2011 beviljat prövningstillstånd såvitt avser den del av domen som avser H.A.Z:s yrkanden 1-3 redovisade i tingsrättens dom, men avslagit begäran om prövningstillstånd såvitt avser yrkandena i punkterna 4 och 5.

H.A.Z. har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ska bifalla hans vid tingsrätten förda talan såvitt avser hans yrkanden i punkterna 1-3, med vissa justeringar. Han har, som talan slutligt bestämts, yrkat att H.G. AB (bolaget) ska förpliktas att till honom betala

1. 124 866 kr avseende lön för perioden den 1 april-31 augusti 2010, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 666 kr från den 25 maj 2010, på 34 800 kr från den 25 juni 2010, på 34 800 kr från den 25 juli 2010, på 5 800 kr från den 25 augusti 2010 och på 34 800 kr från den 25 september 2010, allt till dess betalning sker,

2. 522 000 kr avseende avgångsvederlag, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2010 till dess betalning sker, och

3. 626 400 kr avseende 18 månadslöner á 34 800 kr för perioden september 2010 till och med februari 2012, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 mars 2011 på då förfallna löner (tiden september 2010 till och med februari 2011) och därefter på respektive månadslön från den 25:e i månaden efter, allt till dess betalning sker.

H.A.Z. har vidare yrkat att han ska befrias från skyldigheten att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader vid tingsrätten.

Bolaget har bestritt ändringsyrkandena. Bolaget har vitsordat att H.A.Z. haft en månadslön om 29 000 kr. Ränteyrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig, med undantag för ränteyrkandet i punkten 2, där bolaget har vitsordat att ränta ska utgå från dagen för delgivning av stämning.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på H.A.Z:s begäran tingsrättens ljud- och bildupptagningar av förhöret under sanningsförsäkran med honom själv, samt ljudupptagningar av vittnesförhören med I.K. och R.O. spelats upp. På bolagets begäran har tingsrättens ljud- och bildupptagning av vittnesförhöret med J.B. spelats upp. Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Som grund för och till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. H.A.Z. har lämnat följande tillägg och förtydliganden i fråga om beräkningen av yrkade belopp.

H.A.Z. har erhållit en nettoutbetalning på 15 000 kr. Detta belopp har avräknats mot hans fordran på lön för april månad 2010. För att räkna fram bruttobeloppet av utbetalningen har samma skattesats använts som den bolaget redovisat i de åberopade lönebeskeden. Av lönespecifikationen avseende juli 2010 framgår att bolaget gjort ett skatteavdrag om 25,5 procent (8 002 kr/31 333 kr). Med samma skatteavdrag motsvarar nettoutbetalningen om 15 000 kr ett bruttobelopp om 20 134 kr (15 000 kr/0,745). Hans fordran på lön för april 2010 är således 14 666 kr (34 800 kr minus 20 134 kr).

H.A.Z. har vidare fått en utbetalning om brutto 29 000 kr på sätt som framgår av lönespecifikationen avseende juli månad. Av hans fordran på lön om 34 800 kr den månaden återstår således 5 800 kr.

Yrkandet i punkten 3 har inskränkts till att avse förfallna löner från och med september 2010 till och med februari 2012, dvs. sammanlagt 18 månader à 34 800 kr. Det framgår av det anställningsavtal som H.A.Z. grundar sina fordringar på att lön utbetalas inarbetad månad. Lön fram till och med februari 2012 har således förfallit till betalning.

Domskäl

Tvisten

Det är ostridigt att H.A.Z. varit anställd hos bolaget och utfört arbete i vart fall från mitten av april till den 1 augusti 2010 och att han skriftligen skildes från anställningen den 14 augusti 2010 på den grunden att han saknade arbetstillstånd. Tvisten rör om H.A.Z. har rätt till lön till och med utgången av år 2013 och därutöver avgångsvederlag med 15 månadslöner samt om han blivit fullt ut ersatt för det arbete han utfört.

Den huvudsakliga tvistefrågan avser vilket av två anställningsavtal som reglerat H.A.Z:s anställning hos bolaget, det som är daterat den 2 juni 2010 eller det som är daterat den 4 juni 2010.

I anställningsavtalet daterat den 2 juni 2010 anges att anställningen är en provanställning från och med den 19 april 2010 och att lönen är 18 000 kr. Bolaget har hävdat att detta är vad parterna kom överens om muntligen redan vid anställningens ingående och att parterna senare muntligen kom överens om en månadslön om 29 000 kr, att gälla från anställningens början. I anställningsavtalet daterat den 4 juni 2010, som H.A.Z. grundar sin talan på, är anställningsformen tillsvidareanställning ikryssad och i rutan "Fr o m" finns antecknat "2010-04-18-20131231". I det avtalet anges lönen till 34 800 kr och finns vidare antecknat "Avgångsvederlag 15 månadslöner".

Bolaget har invänt att avtalet den 4 juni 2010 är upprättat för skens skull och därför inte kan göras gällande mot bolaget, vilket H.A.Z. bestritt. Vilket av avtalen som reglerat anställningsvillkoren är alltså av avgörande betydelse för om H.A.Z. kan ha rätt till lön och avgångsvederlag på sätt han yrkat. Arbetsdomstolen prövar därför den frågan först.

Såvitt avser lönefordran för perioden den 1 april-31 augusti 2010 är parterna, förutom månadslönebeloppet, oense om i vilken utsträckning H.A.Z. fått betalt för arbetad tid. Det är tvistigt om han började arbeta den 1 april eller den 19 april 2010 och om hans sista arbetsdag var den sista juli eller den sista augusti 2010. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att hans månadslön uppgått till 29 000 kr, som bolaget påstått, har H.A.Z. gjort gällande att han inte erhållit heller den lönen och att han i så fall har en fordran på lön den aktuella perioden beräknad utifrån 29 000 kr med avräkning av de belopp han vidgått att han har fått.

Upprättades avtalet av den 4 juni 2010 för skens skull?

Parterna är överens om att de undertecknat båda anställningsavtalen. Som redan anförts har bolaget gjort gällande att avtalet den 4 juni 2010 upprättats för skens skull. Bolaget har uppgett att det avtalet kom till enbart i syfte att hjälpa H.A.Z. att få arbetstillstånd, och att det var klart mellan parterna att det var avtalsvillkoren så som de framgår av avtalet den 2 juni 2010 som skulle gälla mellan parterna.

H.A.Z. har gjort gällande att det är avtalet av den 4 juni som rätt återger de avtalsvillkor som parterna var överens om och att avtalet alltså inte ingicks för skens skull. Han har anfört bl.a. följande. Han erbjöd sina tjänster till bolaget och arbetade inledningsvis, i början av april, på prov men sade sedan att han inte ville arbeta illegalt. Han var tydlig med att han inte hade arbetstillstånd och bolaget uppgav att det skulle hjälpa honom med detta. Skriftligt anställningsavtal kom inte till stånd förrän i juni 2010. Det är anställningsavtalet av den 4 juni som var det som skulle gälla och det avtalet stämmer också överens med de uppgifter som bolaget skriftligen lämnade till Migrationsverket och Skatteverket.

I likhet med tingsrätten anser Arbetsdomstolen att de av H.A.Z. åberopade vittnena inte har gjort några iakttagelser som kan bidra till att klarlägga vilka anställningsvillkor som har avtalats mellan parterna. Arbetsdomstolen får således vid sin bedömning utgå från de uppgifter som har lämnats av H.A.Z. och J.B. samt den skriftliga bevisningen.

Bolaget har fyllt i en blankett från Migrationsverket med rubriken "Anställningserbjudande/Offer of Employment" som undertecknats av bolagets vd P.H. den 4 juni 2010. Handlingen är inkomststämplad hos Migrationsverket två månader senare, den 6 augusti 2010. Av handlingen framgår att H.A.Z:s anställning är en tillsvidareanställning från och med den 18 april 2010, att lönen är 34 800 kr per månad samt att bolaget garanterar avgångslön på 15 månadslöner i fall H.A.Z. tvingas sluta sin anställning före den 31 december 2013. Bolaget har därutöver i en handling av den 4 juni 2010 ställd till Skatteverket lämnat i stort samma uppgifter, med den skillnaden att det här anges att anställningen gäller från den 18 april 2010 och minst till den 31 december 2013.

Bolaget har vidgått att P.H. undertecknat handlingarna men har invänt att handlingarna inte rätt återger vad parterna avtalat. Bolaget har anfört att både avtalet av den 4 juni och handlingarna till myndigheterna upprättades för att bolaget ville hjälpa H.A.Z. att få permanent arbetstillstånd.

Arbetsdomstolen kan konstatera att bolaget till två myndigheter uppgett att H.A.Z. var anställd hos bolaget på i huvudsak de anställningsvillkor som denne gör gällande i målet. I handlingen till Migrationsverket har P.H. försäkrat att de uppgifter han lämnat är riktiga. Uppgifter av det slag som här är aktuella och som lämnas till myndigheter måste typiskt sett anses tillförlitliga. Både arbetstagaren och andra ska kunna lita på sådana uppgifter. De av bolaget till myndigheterna lämnade uppgifterna talar således med styrka för att bolaget anställt H.A.Z. på de anställningsvillkor som framgår av avtalet daterat den 4 juni 2010. Det åligger bolaget att visa att så inte var fallet.

Arbetsdomstolen behandlar först vad som kan finnas utrett om omständigheterna vid tillkomsten av avtalet av den 4 juni 2010.

Till skillnad mot H.A.Z. har J.B. gett en ingående beskrivning av bakgrunden till och omständigheterna kring att anställningsavtalet av den 4 juni 2010 och handlingarna till Migrationsverket och Skatteverket upprättades. J.B. har, enligt Arbetsdomstolens mening, gett ett trovärdigt intryck när han berättat om hur H.A.Z. fick bolaget att tro att denne hade löpande kontakter med Migrationsverket och att handlingarna kom till på begäran av H.A.Z. efter att denne uppgett att de anställningsvillkor som kom att anges var ett krav från myndigheternas sida för att han skulle få arbetstillstånd. Att handlingarna kom till på det sätt J.B. uppgett stöds av H.A.Z:s brev till bolaget av den 24 juni 2010. Att någon från bolaget skulle ha fabricerat brevet framstår inte som sannolikt. H.A.Z:s uppgift om att han skrivit under brevet utan att förstå dess innehåll framstår inte heller som trovärdig. Brevet är daterat den 24 juni 2010, dvs. efter det att handlingarna till myndigheterna är daterade. Det kan ifrågasättas varför H.A.Z. skulle skriva brevet då, när handlingarna redan var undertecknade. Å andra sidan inkom handlingen till Migrationsverket först den 6 augusti 2010, vilket inte heller har förklarats. Arbetsdomstolen kan konstatera att brevets innehåll ligger väl i linje med vad J.B. berättat om hur H.A.Z. kontinuerligt framställde olika krav på bolaget och att det är ostridigt att denne undertecknat detsamma.

Även om det kan ifrågasättas varför bolaget inte kontaktade Migrationsverket för att efterhöra om de uppgifter som H.A.Z. lämnade var korrekta finner Arbetsdomstolen, genom J.B:s uppgifter och vad som framgår av det ovan nämnda brevet, utrett att avtalet av den 4 juni 2010 och handlingarna till myndigheterna kommit till på H.A.Z:s begäran och att det var han som uppgav vilka anställningsvillkor som skulle anges.

Frågan som då återstår att bedöma är om parterna var överens om, eller H.A.Z. i vart fall var införstådd med, att de anställningsvillkor som angavs i avtalet den 4 juni inte skulle gälla parterna emellan och att det var de anställningsvillkor som framgår av anställningsavtalet av den 2 juni som var avtalsinnehåll. En viktig omständighet vid bedömningen är avtalsvillkoren i sig men även hur parterna agerat under anställningstiden.

När det gäller vilken anställningsform parterna kom överens om anges i anställningsavtalet av den 2 juni 2010, som alltså undertecknats av båda parterna, att det var fråga om en provanställning. I avtalet anges dock inte prövotidens längd. Bolaget har påstått att den var sex månader och J.B. har i förhör uppgett att bolaget hade som rutin att inleda nya anställningar med en provanställning. H.A.Z. har inte förklarat varför han undertecknade provanställningsavtalet. Som han får förstås kom parterna i stället överens om en tidsbegränsad anställning från och med den 18 april 2010 till utgången av år 2013, dvs. en anställning om drygt tre och ett halvt år. Arbetsdomstolen kan konstatera att en så lång visstidsanställning står i strid med 5 § anställningsskyddslagen. H.A.Z. har uttryckt det så att anställningen inte varit uppsägningsbar. Vad H.A.Z. här gör gällande är att om en tidsbegränsad anställning upphör i förtid föreligger en rätt till lön anställningstiden ut, dvs. reglerna om saklig grund för uppsägning gäller inte. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det, särskilt med beaktande av i vilken bransch bolaget verkar, som mycket osannolikt att bolaget skulle ha ingått en tidsbegränsad anställning om drygt tre och ett halvt år med en arbetstagare som har att utföra arbetsuppgifter som de aktuella. Villkoren i sig talar således emot att parterna var överens om den anställningsformen.

Att parterna avtalat om en provanställning stöds även av innehållet i en handling daterad den 8 juli 2010. I handlingen uppger bolaget till H.A.Z. att dennes provanställning (trialemployment) upphört den 6 juli 2010 på grund av samarbetssvårigheter. Bolaget var alltså i juli av uppfattningen att H.A.Z. var provanställd. Det är ostridigt att H.A.Z. därefter, efter fackliga förhandlingar, fick behålla sin anställning. H.A.Z. har inte gjort gällande att han då invände mot att bolaget ansåg honom provanställd.

Parterna är överens om att H.A.Z. skildes från anställningen i augusti 2010 och att bolaget i en handling daterad den 14 augusti 2010 säger upp honom. Att bolaget här valt ordet "layoff" och "uppsägning" menar H.A.Z. talar för att bolaget då inte ansåg honom provanställd. Av uppsägningshandlingen framgår att bolaget avslutar anställningen på grund av att H.A.Z. inte lämnat in kopia av pass, arbetstillstånd och körkort och att bolaget inte kunde behålla honom som anställd då han inte hade tillstånd att jobba och vistas i Sverige. Av dessa formuleringar framstår det som att bolaget snarare hävt hans anställning. Det går därmed, enligt Arbetsdomstolens mening, inte att av handlingen dra någon slutsats om vilken anställningsform som bolaget ansåg gällde.

H.A.Z. har gjort gällande att parterna inte bara träffat ett avtal om en tidsbegränsad anställning om drygt tre och ett halvt år utan att parterna därutöver varit överens om att han även skulle ha rätt till ett avgångsvederlag om 15 månadslöner om bolaget skilde honom från anställningen före den sista december 2013. Så som hans talan preciserats i Arbetsdomstolen görs det inte gällande att avgångsvederlaget motsvarande 15 månadslöner ska dras av från lönebeloppet för tiden september 2010-december 2013 såsom tingsrätten redogjort att den uppfattat yrkandet. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår avtalskonstruktionen som ovanligt förmånlig och främmande för branschen och arbetet i fråga.

Såvitt avser vilken lön som skulle betalas får bolagets ståndpunkt - att den avtalade lönen först var 18 000 kr och därefter 29 000 kr i månaden - stöd av åberopade lönebesked. Uppgifterna i lönebeskeden talar för att parterna varit överens om att lönen skulle höjas retroaktivt på sätt bolaget påstått och talar emot H.A.Z:s uppgift om att lönen som anges i avtalet den 4 juni 2010 var den som skulle gälla. Den av H.A.Z. påstådda löneöverenskommelsen framstår även den som osannolik med beaktande av vilka arbetsuppgifter han var anställd att utföra. Arbetsdomstolen finner inte anledning att betvivla bolagets uppgift om att lastbilschaufförerna och grävmaskinisterna hos bolaget hade en lön om mellan 22 000-27 000 kr per månad. Den av H.A.Z. påstådda lönen får anses osedvanligt hög i jämförelse med vad som normalt utges i branschen.

Vid en samlad bedömning framstår det som helt osannolikt att bolaget skulle ha ingått ett avtal med så fördelaktiga anställningsvillkor som görs gällande med en person som bolaget inte hade någon närmare kännedom om och som bolaget hade ett skriftligt avtal om provanställning med. Någon trovärdig förklaring till varför bolaget skulle ha gått med på dessa villkor har inte lämnats av H.A.Z. Arbetsdomstolen gör bedömningen att han måste ha varit var införstådd med att villkoren i avtalet av den 4 juni inte skulle gälla mellan parterna.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att bolaget visat att det inte varit parternas avsikt att avtalet av den 4 juni skulle kunna göras gällande mot bolaget. Bolaget har alltså visat att avtalet av den 4 juni 2010 upprättats för skens skull och att det därmed är avtalet av den 2 juni 2010 som utgjort avtalsinnehåll mellan parterna. Arbetsdomstolen instämmer således i tingsrättens slutsats i denna del.

Slutsatser av att det är avtalet av den 2 juni 2010 som är avtalsinnehåll

Vid den bedömning Arbetsdomstolen gjort kan, som tingsrätten funnit, H.A.Z:s yrkanden om avgångsvederlag samt lön för tiden från och med den 1 september 2010 inte bifallas. Tingsrättens ogillande i denna del ska alltså inte ändras.

Det återstår då att avgöra om H.A.Z. har fått full ersättning avseende tiden före den 1 september 2010. Liksom tingsrätten utgår Arbetsdomstolen vid den fortsatta prövningen från att parterna kom överens om att H.A.Z:s månadslön var 29 000 kr.

Under vilken tid har H.A.Z. utfört arbete för bolaget?

H.A.Z. har gjort gällande att han utfört arbete från och med den 1 april 2010 till och med sista augusti samma år. Enligt bolaget har H.A.Z. utfört arbete under tiden den 19 april-31 juli 2010.

H.A.Z. har till stöd för sitt påstående åberopat sina egna uppgifter, timrapporter, kontrolluppgift till Skatteverket samt vittnesuppgifter.

Av de handlingar i målet som anger anställningstid framgår att anställningen påbörjades den 16, 18 alternativt den 19 april. Även om uppgifterna således skiljer sig åt talar dessa enligt Arbetsdomstolens mening för att bolagets uppgift om när anställningen påbörjades är den korrekta. H.A.Z. har inte givit någon trovärdig förklaring till varför båda anställningsavtalen, som alltså undertecknats först i början av juni, anger att hans anställning påbörjats den 18 april om han faktiskt utfört arbete redan från och med den 1 april. H.A.Z. har i förhöret med honom uppgett att anställningen påbörjats någon gång i början av april. Inte ens av dessa uppgifter framgår således att anställningen skulle ha påbörjats redan den 1 april 2010. Förhöret med I.K. ger visst stöd åt påståendet att H.A.Z. arbetat i vart fall tidigare i april än vad bolaget uppgett, dock inte att så skulle ha varit fallet redan från den 1 april. I.K. har berättat att han biträtt H.A.Z. vid kontakter med företaget i mitten av augusti och att H.A.Z. då arbetade, men har inte närmare angett några omständigheter till stöd för den uppgiften. R.O. har uppgett att han tror att H.A.Z. arbetade åt bolaget i augusti. Vittnesuppgifterna ger alltså inget klart stöd för H.A.Z:s påståenden.

De av H.A.Z. åberopade timrapporterna har, enligt vad J.B. uppgett, även de upprättats på begäran av H.A.Z., med syfte att även de skulle ges in till Migrationsverket. Enligt J.B. har timrapporterna inte godkänts av bolagets verkställande direktör, vilket är ett krav, och de återspeglar inte heller verkligheten.

Att timrapporterna riktigt återspeglar verkligheten kan enligt Arbetsdomstolens mening ifrågasättas av följande skäl. Tidrapporterna tar för det första upp arbetad tid på datum som inte existerar, den 31 april och den 31 juni. Det framstår också som osannolikt att H.A.Z. inte varit ledig en enda dag utan arbetat mellan 8-14 timmar samtliga dagar, alla vardagar och helgdagar, under perioden april till och med augusti 2010. Det är därutöver ostridigt att H.A.Z. själv, för hand, fyllt i uppgifterna som är hänförliga till tiden den 15 juli-31 augusti 2010 och att J.B. inte ens tagit del av tidrapporterna i de delarna.

Den av H.A.Z. åberopade kontrolluppgiften till Skatteverket ger enligt Arbetsdomstolens mening inte entydigt stöd åt hans påstående om när han utfört arbete åt bolaget. Eftersom anställningen, enligt bolaget, påbörjats under april månad och avslutats formellt först under augusti månad stämmer de lämnade uppgifterna lika väl med bolagets påstående. Som påpekats av bolaget överensstämmer dessutom kontrolluppgiften beloppsmässigt med den lön som enligt bolaget intjänats av H.A.Z. totalt, dvs. till och med juli månad.

Arbetsdomstolen gör mot bakgrund av vad som ovan redovisats sammanfattningsvis bedömningen att H.A.Z. inte visat att han utfört arbete åt bolaget i tiden före den 19 april 2010 eller efter den 31 juli 2010.

Har H.A.Z. stått till förfogande för arbete?

Som Arbetsdomstolen förstått H.A.Z:s talan har han gjort gällande att han har rätt till lön i augusti oberoende av om han utfört arbete och framhållit att han borde ha haft rätt till en månads uppsägningslön.

Bolaget har invänt att H.A.Z:s anställning visserligen inte upphörde formellt förrän den 14 augusti 2010, men att H.A.Z. ändå inte har rätt till lön för tiden den 1-14 augusti eftersom han varken utfört arbete eller stått till förfogande för arbete under den tiden.

Det är ostridigt att H.A.Z. formellt skildes från anställningen först den 14 augusti 2010. Det saknas skäl att ifrågasätta J.B:s uppgift om att bolaget vid en kontakt med Migrationsverket i slutet av juli fick besked om att H.A.Z. inte ens fanns i deras register och att han alltså inte hade något arbetstillstånd. Hur anställningen därefter i praktiken kom att avslutas är inte utrett. Bolaget har inte uppgett vad som närmare hände mellan parterna och vad det var som, enligt bolaget, gjorde att H.A.Z. inte arbetade efter den sista juli 2010. J.B. har uppgett att H.A.Z. var svår att få tag på men att denne kom till kontoret den 14 augusti 2010 och att en skriftlig uppsägning då överlämnades till honom. Bolaget har inte gjort gällande att anställningen avbrutits från bolagets sida redan från den sista juli 2010.

En arbetstagare som står till förfogande för arbete har normalt rätt till lön även om arbete inte utförs. Det kan mot bakgrund av vad J.B. uppgett ifrågasättas om H.A.Z. faktiskt stått till förfogande efter den 31 juli 2010. Det är dock ostridigt att H.A.Z. saknade arbetstillstånd. Bolaget har alltså inte haft rätt att låta honom arbeta för bolaget. H.A.Z. kan därmed inte anses ha stått till förfogande för arbete. Han har därför inte haft rätt till någon lön för tiden efter den sista juli 2010 trots att han inte skildes från anställningen förrän den 14 augusti 2010.

Har H.A.Z. rätt att utfå ytterligare lön?

Arbetsdomstolens ställningstaganden ovan innebär att det inte är visat att H.A.Z. har rätt till lön under en längre tid än för perioden den 19 april-31 juli 2010. Frågan är då om han fått full ersättning för den perioden.

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att det inte finns anledning att ifrågasätta att lönespecifikationerna riktigt avspeglar H.A.Z:s intjänade lön. H.A.Z. har dock gjort gällande att han inte erhållit de angivna månadslönebeloppen full ut, utan att han endast fått bruttolön med totalt 49 134 kr, varav 20 134 kr avseende april 2010 och 29 000 kr avseende juli 2010.

Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att utbetalning av lön har skett.

Genom lönespecifikationerna kan inte anses visat att de angivna beloppen också utbetalts till H.A.Z. J.B. har berättat att lönen utbetalats dels genom en insättning på ett konto till en av H.A.Z:s vänner, dels kontant till H.A.Z. men att det inte var han som verkställde löneutbetalningarna. Han har inte kunnat lämna några närmare detaljer om när, var och hur de kontanta löneutbetalningarna skett vilket gör att bevisvärdet av hans uppgifter om att full betalning skett är begränsat. Arbetsdomstolen finner därför att bolaget inte har visat att löneutbetalningar skett i vidare mån än vad H.A.Z. själv uppgett.

H.A.Z. har vidgått att han fått ett nettobelopp om 20 900 kr och att han därmed fått full ersättning för juli månad.

Parterna är därutöver överens om att 15 000 kr satts in på en väns konto för H.A.Z:s räkning. H.A.Z. har uppgett att detta motsvarar ett bruttobelopp om 20 134 kr, vilket bolaget inte invänt mot.

Ingen av parterna ha preciserat vilket som är lönebeloppet för tiden den 19-30 april vid en månadslön om 29 000 kr. Det är fråga om 12 dagar och vid en beräkning grundad på ersättning för 12/30 blir beloppet 11 600 kr. Den intjänade lönen för april (11 600 kr) samt maj och juni (2 x 29 000 kr) blir då sammanlagt 69 600 kr. Eftersom H.A.Z. uppgett att han erhållit 20 134 kr ska bolaget alltså betala ytterligare lön med 49 466 kr. Erhållet belopp ska i första hand avräknas på lönen för april månad och därefter på lönen för maj månad. Detta innebär att 20 466 kr avser lön för maj månad och 29 000 kr för juni månad. Att det på de sistnämnda beloppen ska utgå ränta från den 25:e i efterföljande månad är inte tvistigt.

Rättegångskostnader

H.A.Z:s talan har beloppsmässigt bifallits i mycket begränsad utsträckning. Den huvudsakliga tvistefrågan har avsett vilket av de skriftliga anställningsavtalen som gällt mellan parterna. Den frågan har H.A.Z. förlorat. H.A.Z. bör därmed i rättegångskostnadshänseende betraktas som helt förlorande part i såväl Arbetsdomstolen som vid tingsrätten. Bolaget ska därför tillerkännas full ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Om beloppet råder inte tvist. Tingrättens förordnande om rättegångkostnader ska inte ändras.