AD 2020 nr 38

Interiörprojekt i Stockholm AB

mot

J.S.

Överklagade avgörandet: Södertörns tingsrätts dom den 18 februari 2020 i mål nr FT 12725-19

Tingsrättens dom, se bilaga.

Bakgrund

J.S. var provanställd hos Interiörprojekt i Stockholm AB (bolaget). Provanställningens längd angavs i skriftligt anställningsavtal till 2019-01-14 t.o.m. 2019-07-13, med en tillsvidareanställning fr.o.m. 2019-07-14. Under rubriken ”uppsägningstid” i anställningsavtalet, som är ett ifyllt formulär, angavs 1 månad.

Den 3 juni 2019 fick J.S. besked från bolaget om att provanställningen skulle upphöra med 14 dagars varsel.

J.S. gjorde i tingsrätten gällande att han var berättigad till lön för perioden den 16–30 juni 2019, eftersom han enligt anställningsavtalet hade rätt till en månads uppsägningstid.

Bolaget bestred talan och anförde att eftersom bolaget avbrutit provanställningen med beaktande av varseltiden enligt 31 § anställningsskyddslagen gällde ingen uppsägningstid.

Tingsrätten fann att J.S. hade rätt till en månads uppsägningstid och konstaterade därvid att anställningsavtalet angav en månads uppsägningstid samt att det inte särskilt angavs att det endast gällde vid en tillsvidareanställning. Tingsrätten ansåg vidare att eventuella oklarheter i anställningsavtalet skulle gå utöver arbetsgivaren, eftersom denne hade utformat avtalet. Tingsrätten förpliktade därför bolaget att betala det av J.S. yrkade lönebeloppet jämte ersättning för rättegångskostnader.

Yrkanden i Arbetsdomstolen

Bolaget har, som det får förstås, yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska avslå J.S:s talan och befria bolaget från skyldigheten att betala hans rättegångskostnader vid tingsrätten.

J.S. har motsatt sig att tingsrättens dom ändras och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

________________

Målet har avgjorts utan huvudförhandling. Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder och bevisning som vid tingsrätten samt utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten.

Domskäl

Tvisten i Arbetsdomstolen

Det är ostridigt att J.S. provanställdes med en prövotid om sex månader under perioden den 14 januari–13 juli 2019 och att bolaget den 3 juni 2019 lämnade besked om att avbryta provanställningen med 14 dagars varsel. I anställningsavtalet anges uppsägningstiden till en månad.

Frågan i Arbetsdomstolen är om parterna har avtalat om att det ska krävas en månads uppsägningstid för att avsluta provanställningen. Är så fallet, har J.S. rätt till ersättning motsvarande lön för perioden den 16–30 juni 2019, annars inte.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 6 § anställningsskyddslagen får avtal om tidsbegränsade provanställningar ingås om prövotiden är högst sex månader. Vill inte arbetsgivaren eller arbetstagaren att anställningen ska fortsätta efter det att prövotiden löpt ut, ska besked om detta lämnas till motparten senast vid prövotidens utgång. Görs inte detta övergår provanställningen i en tillsvidareanställning. Om inte annat har avtalats, får en provanställning avbrytas även före prövotidens utgång. Avvikelser från bestämmelsen kan göras enligt 2 § samma lag, som bl.a. föreskriver att ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt anställningsskyddslagen.

En arbetsgivare som avser att ge en arbetstagare besked om att en provanställning ska avbrytas i förtid eller avslutas utan att övergå i en tillsvidareanställning ska enligt 31 § anställningsskyddslagen underrätta arbetstagaren om detta minst två veckor i förväg.

En provanställning kan således enligt anställningsskyddslagen avslutas med ett besked från endera parten i anställningsförhållandet antingen i förtid eller vid prövotidens utgång. Om det är arbetsgivaren som avslutar provanställningen, ska denne i båda fallen lämna underrättelse om det tilltänkta avslutandet två veckor i förväg. För att avsluta en provanställning krävs således inte någon uppsägning, och någon uppsägningstid behöver inte iakttas.

Ett avtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagare om att det krävs en uppsägning och iakttagande av en uppsägningstid om en månad för att avsluta en provanställning är giltigt åtminstone när det gäller arbetsgivarens avslutande av provanställningen, eftersom det inte upphäver eller inskränker utan utvidgar arbetstagarens rättigheter i förhållande till vad anställningsskyddslagen föreskriver (jämför AD 2003 nr 115).

Syftet med en provanställning är att den, om ingen av parterna avslutar den under prövotiden, ska övergå i en tillsvidareanställning. En tillsvidareanställning kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid (4 § anställningsskyddslagen). Det är möjligt att avtala om en längre uppsägningstid, eller en kortare uppsägningstid för arbetstagaren, än vad som föreskrivs i anställningsskyddslagen. Det kan mot den bakgrunden finnas skäl att i ett anställningsavtal om en anställning som inleds med en provanställning reglera hur lång uppsägningstiden ska vara. Det förhållandet att det i ett avtal om provanställning anges en viss uppsägningstid talar därför inte i sig för att parterna avsett att avtala bort möjligheten att enligt anställningsskyddslagen avsluta provanställningen, utan uppsägning och uppsägningstid, genom ett besked.

Har parterna avtalat om att det ska krävas en månads uppsägningstid för att avsluta provanställningen?

I anställningsavtalet – ett ifyllt formulär –anges att anställningen är en tidsbegränsad provanställning. Att parterna i anställningsavtalet angett att uppsägningstiden är en månad ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för att parterna har avsett att avtala bort bolagets möjlighet att avsluta provanställningen genom ett besked, utan uppsägningstid. Inte heller i övrigt finns någon utredning som talar för att parterna avsett att andra villkor än anställningsskyddslagens skulle gälla för provanställningen.

Till skillnad från tingsrätten finner alltså Arbetsdomstolen att parterna inte avtalat om en månads uppsägningstid för att avsluta provanställningen. J.S. har därmed inte rätt till ytterligare ersättning.

Slutsats och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens bedömning innebär att J.S:s talan ska avslås och att tingsrättens dom ska ändras i enlighet därmed.

Vid denna utgång är J.S. tappande part i både tingsrätten och Arbetsdomstolen. Bolaget har inte yrkat ersättning för rättegångskostnader i vare sig tingsrätten eller Arbetsdomstolen.

Tingsrättens beslut om att bolaget ska ersätta J.S:s rättegångskostnader i tingsrätten ska därför upphävas, och hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen ska avslås.