HFD 2011 not 10

Not 10. Ansökan av T.A. och T.H. om resning. - Sommaren 1984 anträffades i Solna svarta sopsäckar som innehöll delar av en styckad människokropp. Polisens utredning visade att kroppen hade tillhört C.C. Stockholms tingsrätt uttalade i dom den 8 juli 1988 att legitimerade läkarna T.A. och T.H. tillsammans styckat C.C:s kropp. Under åberopande av detta uttalande yrkade Socialstyrelsen hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att T.A:s och T.H:s läkarlegitimationer skulle återkallas. Ansvarsnämnden biföll yrkandet. Sedan Kammarrätten i Stockholm upphävt ansvarsnämndens beslut ändrades kammarrätten dom av Högsta förvaltningsdomstolen som återförvisade målet till kammarrätten för fortsatt handläggning (RÅ 1990 ref. 64). Kammarrätten fann därefter i dom den 31 maj 1991 att T.A. måste anses vara bunden vid att ha utfört styckningen tillsammans med annan person och att det var ställt utom allt tvivel att T.H. var den person som utfört styckningen tillsammans med honom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd. Därefter har Högsta förvaltningsdomstolen två gånger avslagit ansökningar av T.A. och T.H. om resning (RÅ 2001 not. 76 och 2004 not. 141). - T.A. och T.H. ansökte på nytt om resning. De yrkade att beslutet att återkalla deras läkarlegitimationer skulle återkallas och i andra hand att målen skulle återförvisas till kammarrätten. De anförde bl.a. följande. Det finns numera teknisk bevisning som talar för att de är oskyldiga. Under förundersökningen gjordes ingen analys av de fingeravtryck som fanns på plastsäckarna. En analys som genomförts på deras begäran visar att det inte var deras fingeravtryck som fanns på säckarna. Inte heller härrör något av de hårstrån som fanns på en handduk bredvid säckarna och som DNA-testats från någon av dem; däremot kunde ett av hårstråna knytas till C.C:s mor (T.A. och T.H. åberopade ett utlåtande av docent Marie Allen rörande resultatet av den rättsgenetiska undersökningen avseende hårstrån som säkrats från handduken). Jovan Rajs uppfattning att styckningen krävde särskilda medicinska kunskaper motsägs av ett flertal framträdande svenska och utländska experter inom rättsmedicin. Det fanns ingen teknisk bevisning till stöd för kammarrättens domskäl. Dessa bygger inte på någon hållbar och preciserad gärningsbeskrivning. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-02-04, Kindlund, Jermsten, Nymansson) : Skälen för avgörandet . Resning får, enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - T.A. och T.H. ansöker nu för tredje gången om resning. Huvuddelen av de omständigheter och bevis som åberopas nu har tidigare varit kända och föremål för prövning både av kammarrätten och av Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har i tidigare resningsbeslut anfört att de nya omständigheter och bevis som åberopats då inte gett någon säker grund för antagandet att de, om de varit kända vid prövningen i kammarrätten eller i Högsta förvaltningsdomstolen, skulle ha lett till att domstolen kommit till en annan utgång. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening finns det emellertid inte heller med beaktande av de omständigheter och bevis som åberopas nu någon säker grund för ett sådant antagande. Enbart det förhållandet att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar i legitimationsärendet innebär inte att det föreligger förutsättningar för resning. - Högsta förvaltningsdomstolen finner således att sökandena inte har visat att det på grund av ny bevisning eller nya omständigheter finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Då det inte heller i övrigt kommit fram något som utgör skäl för resning ska deras ansökan om resning avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolens avslår ansökningen om resning. (mål nr 5654-10 och 5656-10, fd 2010-11-09, Mattsson)