HFD 2011 not 81

Not 81. Överklagande av Försäkringskassan i mål ang. assistansersättning. - M var funktionshindrad. Hon begärde hos Försäkringskassan att hennes timmar per vecka med assistansersättning skulle ökas från i genomsnitt 74 timmar till 168 timmar, dvs. dygnet runt. Försäkringskassan beslutade i mars 2007 att öka antalet timmar till 111 per vecka. - M överklagade och vidhöll yrkandet om 168 timmar per vecka. - Länsrätten i Västerbottens län (2007-10-25, ordf. Hägglöf) , som anknöt till vad länsrätten anfört i en tidigare dom rörande M, avslog överklagandet och anförde bl.a. följande. Det är ostridigt att M, som var knappt 4 år gammal vid tidpunkten för Försäkringskassans nu aktuella prövning i mars 2007, har ett svårt flerfunktionshinder som innebär att hon har ett omfattande omvårdnadsbehov under i stort sett hela dygnet. Frågan i målet är om M:s behov till någon del skall anses tillgodosett genom normalt föräldraansvar. Vid bedömningen av omfattningen av ett barns hjälpbehov skall hänsyn tas till vad som normalt kan anses falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och omständigheter i övrigt (jfr RÅ 1997 ref. 23 I). Regeringsrätten har i angivet rättsfall hänvisat till att det normala föräldraansvaret skall beaktas på så sätt att det endast är hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett barn i ifrågavarande ålder som skall läggas till grund för bedömningen av behovet av personlig assistans. Detta innebär att en förälders ansvar för ett barns omvårdnad helt naturligt måste bedömas vara mer omfattande ju yngre barnet är. - Ett barn i M:s ålder utan funktionshinder måste fortfarande anses ha ett betydande behov av hjälp och stöd av sina föräldrar. Länsrätten ansåg vid tidigare prövning av M:s rätt till assistansersättning att det för ett så litet barn inte torde vara möjligt att beräkna alla dygnets timmar som assistansberättigad tid, även om det är fråga om ett så svårt funktionshindrat barn som M. Länsrätten ansåg därför att det var rimligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från viss del av den tid som krävs för att tillgodose M:s hjälpbehov. Länsrätten finner i nu aktuellt mål inte anledning till annan bedömning när det gäller frågan hur föräldraansvaret skall beaktas vid beviljande av antalet assistanstimmar. - M överklagade och vidhöll sitt yrkande. - Sedan Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd i kammarrätten (RÅ 2009 not. 192) avslog Kammarrätten i Sundsvall (2010-07-01, Pettersén, Helin, referent, Östman) överklagandet och anförde. Det är i målet ostridigt att M, som vid tidpunkten för Försäkringskassans nu aktuella beslut den 26 mars 2007 var 3 år och 8 månader gammal och befann sig på en utvecklingsnivå motsvarande 1-3 månaders ålder, behöver hjälp med allting dygnet runt. - Fråga i målet är om M:s behov till någon del ska anses tillgodosett genom normalt föräldraansvar. - Som framgår av RÅ 2008 ref. 17 innebär rättspraxis att ersättning ska utgå endast för sådan hjälp barnet behöver som inte ingår i det vanliga föräldraansvaret men att huvudprincipen kan frångås när vården är av annan karaktär och till mycket stor del av rent tekniskt slag. Den hjälp som det i rättsfallet aktuella barnet behövde i form av grundläggande behov till följd av funktionshindret var, förutom omfattande andningshjälp, hjälp att röra, vända och förflytta sig, matning och gastronomi, personlig hygien och behandling av spasticitet. - Vad som nu kommit fram i målet bl.a. vid den muntliga förhandlingen om vården av M visar att hon är extremt resurskrävande att vårda i hemmet. I överläkaren Maggie Wendelius intyg från den 10 mars 2006 anges att M:s flerfunktionshinder är ett av det svåraste som hon sett hos ett så pass litet barn samt att M:s stresskänslighet med framförallt reaktioner i form av sömnproblem, kräkningar och otillräcklig nutrition (näring) kräver särskilt omhändertagande. - Kammarrätten anser att vad som kommit fram om M:s vårdbehov under den aktuella perioden innebär att behovet är så speciellt och omfattande att det till allra största delen inte ryms inom det normala föräldraansvaret för ett barn i M:s ålder. Det är därför inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon nämnvärd del av den tid som krävs för att tillgodose M:s behov. Hon har därför rätt till assistansersättning med 168 timmar per vecka eller dygnet runt från och med mars 2007. Kammarrätten finner att M har rätt till assistansersättning i denna omfattning fram till Försäkringskassans nya beslut i oktober 2008 eftersom utredningen ger tillräckligt underlag för den bedömningen. Överklagandet ska därför bifallas. - Försäkringskassan överklagade och yrkade att kassans beslut skulle fastställas. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. M:s funktionsnedsättning och behov av omvårdnad kan inte jämföras med omständigheterna i RÅ 2008 ref. 17 där det mycket omfattande behovet av omvårdnad var av rent teknisk karaktär. I en sådan situation kan det krävas ytterligare personer i barnets närvaro för att vårdnadshavaren inte i sin samvaro med barnet samtidigt ska tvingas att vara assistent eller vårdpersonal. När det gäller M finns det inte ett sådant behov under dygnets alla timmar. En del av M:s behov handlar om en sådan form av föräldrastöd, närhet och omvårdnad som kan anses normalt för ett barn i fyraårsåldern. För att assistansersättning ska kunna beviljas för dygnets alla timmar krävs att det finns ett behov av ytterligare en person utöver normalt föräldrastöd varje timme på dygnet. - M bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hon tillhör den mycket begränsade grupp barn i Sverige med de allra svåraste funktionshindren. I realiteten klarar hon endast att andas, le och gråta självständigt. Det föräldraansvar som har avräknats är schabloniserat och är inte resultat av en bedömning där hennes behov noggrant jämförts med ett icke funktionshindrat barns behov i motsvarande ålder. Behov av hjälp föreligger under hela dygnet. Detta innebär att hennes föräldrars umgänge med henne i allt väsentligt begränsas till att tillgodose hennes praktiska behov av hjälp. Av RÅ 2008 ref. 17 följer att insatser som föräldrar normalt sett inte behöver ge till barn utan funktionshinder inte ska anses ingå i föräldraansvaret. - Försäkringskassan anförde i ett senare yttrande bl.a. följande. Bedömningen av hur stort ett föräldraansvar kan vara i olika åldrar är svår. Inte minst med hänsyn till individuella variationer, vilket också innebär att det är svårt - om inte omöjligt - att fastställa en mall för hur stort föräldraansvaret är för respektive ålder. I vissa fall kan särskilda insatser som går utöver föräldraansvaret krävas även för mycket små barn. Det gäller t.ex. insatser med sjukvårdande inslag som kan kräva särskild kompetens eller då funktionsnedsättningen kräver fler än en person för att tillgodose ett visst behov (jfr RÅ 2008 ref. 17). En annan situation är när behoven är så omfattande att den hjälp och det stöd som föräldern behöver ge, i sådana moment som det är vanligt att en vuxen ger stöd till små barn i, är mer omfattande än vad som är normalt. Föräldraansvaret kan för den situationen variera beroende på barnets ålder och funktionsnedsättning. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-09-26, Billum, Knutsson, Stenman, Saldén Enérus, Nymansson) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som kammarrätten. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet. (mål nr 5472-10, fd 2011-09-07, Königsson)