Länsrätten i Stockholms län

N överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Under vardagar behövde han hjälp och assistans två timmar på morgonen, fyra timmar på kvällen och tre timmar nattetid. Under lördagar och söndagar beräknades behovet till 15 timmar per dygn. I juli månad varje år hade både skolan och fritidshemmet stängt varför han då vistades hemma. Han skulle fr.o.m. augusti 1994 inte få vara kvar på fritidshemmet varför han då skulle komma hem tre timmar tidigare varje vardag. Vidare var han hemma alla lovdagar. Han ansåg att han borde vara berättigad till totalt 225 assistanstimmar per månad fram till och med juni 1994 och därefter till 270 assistanstimmar per månad.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1994-10-10, ordförande Djurson) yttrade bl.a.: Enligt 3 § LASS har den som omfattas av 1 § LSS, med vissa undantag som här saknar betydelse, rätt till assistansersättning om han har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. - 1 § LSS omfattar bl.a. personer med utvecklingsstörning. Enligt förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 167) avses med utvecklingsstörning en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada. Med utvecklingsperiod avses i allmänhet åren före 16 års ålder. Orsaken till bristen eller skadan saknar betydelse. - Utredningen i målet visar att N har en sådan utvecklingsstörning som avses i 1 § 1 LSS och därigenom också är berättigad till assistansersättning under förutsättning av att han har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar. Utredningen visar också att han dels behöver hjälp med flertalet aktiviteter som ingår i begreppet allmän daglig livsföring, dels behöver ständig tillsyn under dagtid för att förhindra att han skadar sig själv, andra barn och inventarier samt även viss tillsyn på nätterna. Det är härigenom klarlagt att han har behov av personlig assistans som vida överskrider vad föräldraansvaret omfattar. Utöver vad som har angetts i överklagandet föreligger ingen närmare utredning av det exakta hjälpbehovet. Länsrätten finner emellertid att detta i vart fall överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka. Rätt till assistansersättning föreligger således. Det exakta behovet därav skall i första hand utredas av försäkringskassan. - Länsrätten förklarar att N har rätt till assistansersättning. - Det ankommer på försäkringskassan att närmare utreda det exakta antalet timmar för vilka ersättning skall utgå.

Kammarrätten i Stockholm

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att kammarrätten, med undanröjande av länsrättens dom, skulle fastställa försäkringskassans beslut. Riksförsäkringsverket anförde bl.a. följande. N:s behov av stöd och omsorger avsåg främst tillsyn och ADL (aktiviteter i det dagliga livet) i viss omfattning. Dessa behov skulle i huvudsak tillgodoses genom föräldraansvar, vårdbidrag och vistelse i skola samt fritidshem och korttidshem. N hade mot bakgrund av det anförda inte ett behov av assistans i den dagliga livsföringen i den omfattning som angavs i 3 § LASS.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1995-02-20, Bergh, Hermansson, referent, Wetterling samt nämndemännen Lindvall och Svensson) yttrade bl.a.: N vistas i skola och fritidshem under vardagarna samt i korttidshem sju dagar i månaden. Han behöver ständig tillsyn när han under sin vakna tid befinner sig i hemmet samt behöver även viss tillsyn under natten. - Kammarrätten finner att, trots att N vistas borta från hemmet i ovan angiven omfattning, det av utredningen framgår att han ändå har ett behov av assistans för sin dagliga livsföring i sådan omfattning att det överstiger 20 timmar i veckan. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Riksförsäkringsverket fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

N bestred bifall till Riksförsäkringsverkets yrkande.

Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet avgav yttranden.

Socialstyrelsen anförde bl.a. följande.

Socialstyrelsen anser att det av utredningen framgår att N, oavsett att han vistas borta från hemmet i förhållandevis stor omfattning, har behov av assistans för sin dagliga livsföring i sådan omfattning att det överstiger 20 timmar per vecka. Han behöver ständig tillsyn när han under sin vakna tid befinner sig i hemmet och behöver även viss tillsyn under natten. Det förefaller uppenbart att föräldrarna i det aktuella fallet har ett ansvar som ligger långt utöver det normala.

Svenska Kommunförbundet anförde bl.a. följande.

Enligt kommunförbundets uppfattning tillhör N den grupp av gravt funktionshindrade barn för vilka LSS och LASS är avsedda. Föräldraansvaret i kombination med vårdbidrag, avlösarservice, fritidshem och skola räcker inte till utan behov av ytterligare insats finns. Med hänsyn till N störning bör denna insats innebära att så få personer som möjligt kopplas in och att kontinuitet upprätthålles. Vid en jämförelse med andra barn i 12-årsåldern är hans behov av hjälp och tillsyn så oerhört mycket större under hans vistelse i hemmet att det vida överstiger vad som kan anses rymmas inom ramen för föräldraansvaret enligt föräldrabalken. Behovet är sådant att det enligt förbundets uppfattning överstiger 20 timmar i genomsnitt per vecka och N bör alltså vara berättigad till ersättning för kostnaderna avseende personlig assistans enligt LASS.

Regeringsrätten (1997-03-25, Brink, Sjöberg, von Bahr, Sandström, Eliason) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Flera av de i målet relevanta bestämmelserna i LSS och LASS har ändrats genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 juli 1996 (SFS 1996:534 och 535). I förevarande fall har assistansersättning fortlöpande utbetalats under den tid då saken prövats och någon återbetalning av utbetalade ersättningar är inte aktuell. Av vad nu sagts följer att Regeringsrätten saknar anledning att vid sin prövning utgå från annat än nuvarande lydelse av LSS och LASS.

Av lagarna i deras nuvarande lydelse framgår följande.

Enligt 1 § LSS omfattar lagen bl.a. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

Enligt 9 a § första stycket LSS avses med personlig assistans personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Av andra stycket framgår att den som har behov av hjälp enligt första stycket också har rätt till personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Enligt 3 § LASS har den som omfattas av 1 § LSS, utom i fall som anges i 4 § LASS, rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning om han eller hon inte har fyllt 65 år och har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. I lagrummet anges vidare att personlig assistans har samma betydelse som i 9 a § LSS.

Av 4 § LASS framgår att assistansersättning bl.a. inte lämnas för tid då den funktionshindrade vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting eller vistas i eller deltar i barnomsorg eller skola. Om särskilda skäl föreligger kan dock assistansersättning bl.a. lämnas även för tid då den funktionshindrade vistas i eller deltar i barnomsorg eller skola.

Av handlingarna i målet framgår följande. N, som är född 1984, är gravt utvecklingsstörd och lider av epilepsi. Han har behov av hjälp med hygien, toalettbestyr samt av- och påklädning. Han har stora svårigheter att kommunicera med andra. Dessutom behöver han under sin vakna tid ständig tillsyn. Ingripanden måste ofta göras för att hindra att han förstör föremål eller skadar sig själv och andra. Hjälpbehov föreligger även i viss utsträckning nattetid. Han vistas under vardagarna i skolan och på fritidshem och bor på korttidshem under sju dagar per månad. Under juli månad och alla lovdagar vistas han i föräldrahemmet.

Föräldrarna uppbar tidigare helt vårdbidrag för N. Sedan han med anledning av länsrättens och kammarrättens domar beviljats assistansersättning fr.o.m. april 1995 sänktes vårdbidraget till en fjärdedel fr.o.m. maj 1995.

Frågan i målet är om N har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov i sådan omfattning att han har rätt till assistansersättning enligt LASS.

Utredningen visar att N på grund av stora och varaktiga funktionshinder har behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen med bl.a. personlig hygien och måltider samt med att klä av och på sig, dvs. med sina grundläggande behov i den mening som avses i 9 a § LSS. Under sin vakna tid har han behov av ständig tillsyn. Han är i många sammanhang beroende av aktiva insatser från föräldrarna. Bl.a. framgår det av utredningen att hans föräldrar ofta måste ingripa för att hindra att han förstör inredning eller föremål i sin omgivning eller skadar sig själv och andra. En sådan aktiv tillsyn förutsätter enligt Regeringsrättens mening - bl.a. med hänsyn till N:s svårigheter att kommunicera - ingående kunskaper om honom och faller inom ramen för hans grundläggande behov. Hänsyn skall således tas till tidsåtgången för denna tillsyn vid bedömningen av om rätt till personlig assistans enligt 3 § LASS föreligger.

Vid bedömningen av omfattningen av N:s behov av hjälp med sina grundläggande behov skall bortses från den tid han vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting samt från tid då han vistas i eller deltar i barnomsorg eller skola. Detta har inte ifrågasatts i målet. Vidare skall hänsyn tas till vad som normalt kan anses falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och omständigheter i övrigt.

Av vad som anfördes i samband med riksdagsbehandlingen av förslagen till ändringar i LSS och LASS framgår att det normala föräldraansvaret skall beaktas på så sätt att det endast är hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett barn i ifrågavarande ålder som skall läggas till grund för bedömningen av behovet av personlig assistans (se bet. 1995/96:SoU15 s. 18). För ett friskt barn i N ålder, 12 år, är behovet av hjälp med de grundläggande behoven i den mening som avses i 9 a § LSS av begränsad omfattning. Det är därför inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon nämnvärd del av den tid som krävs för att tillgodose N:s grundläggande behov.

Det förhållandet att N:s vårdnadshavare uppburit helt vårdbidrag för honom skall enligt Regeringsrättens mening inte påverka bedömningen av hans rätt till ersättning för personlig assistans enligt LASS (jfr Försäkringsöverdomstolens rättsfallsreferat FÖD 1993:3 samt prop. 1992/93:159 s. 66).

Med hänsyn till det anförda finner Regeringsrätten att den tid under vilken N behöver personlig assistans för sina grundläggande behov överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka. Han har därmed rätt till assistansersättning enligt 3 § LASS. Riksförsäkringsverkets yrkande skall därför avslås.

Länsrätten i Skaraborgs län

M överklagade försäkringskassans beslut.

Domskäl

Länsrätten i Skaraborgs län (1994-10-06, ordförande Andersson) yttrade bl.a.: Genom sina funktionshinder får M anses tillhöra den i 1 § p. 3 LSS angivna personkretsen. Hon är även beroende av andra människors hjälp i den dagliga livsföringen i en omfattning som får anses gå utöver vad föräldraansvaret rimligen kan förväntas kunna tillgodose. Enligt 14 § LASS skall den kommun, i vilken den som ansöker om eller erhåller assistansersättning är bosatt, höras i ärenden om assistansersättning, om det inte är obehövligt. Så har, såvitt framgår av handlingarna, inte skett i detta ärende. I det samtidigt vid länsrätten prövade målet angående motsvarande fråga enligt LSS har länsrätten emellertid funnit det genom handlingarna i målet klarlagt att kommunen genom anställningsbeslut den 20 maj 1994 anställt en personlig assistent för M under tiden 18 juni - 31 december 1994 i en omfattning av 136 timmar per 4-veckorsperiod, dvs. i genomsnitt 34 timmar per vecka. Länsrätten har i sitt avgörande av målet utökat den särskilda insatsen i form av personlig assistent till 40 timmar per vecka. M tillhör inte någon av de från tillämpningen av LASS undantagna personkategorierna. Behovet av personlig assistans i hennes dagliga livsföring överstiger vidare 20 timmar per vecka. Hon är vid nämnda förhållanden berättigad till den sökta assistansersättningen. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet och återlämnar målet till försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Kammarrätten i Jönköping

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att assistansersättning inte skulle beviljas.

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (1995-03-21, Stahre, Falkelius, Fogelmark, referent, samt nämndemännen Svensson och Petersson) yttrade, efter att ha hållit muntlig förhandling, bl.a.: Riksförsäkringsverket har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. M tillhör inte den lilla grupp mycket vårdkrävande barn som nämns i lagens förarbeten. Regelsystemet är mer begränsande för barn med funktionshinder än för vuxna. Det förutsätts att vårdbehovet kan tillgodoses av föräldrarna jämte insatser från barnomsorg och exempelvis stöd i form av korttidsvistelse etc. M behöver mer omsorg än ett friskt barn, men detta behov kan tillgodoses genom vårdbidraget. Det vitsordas dock att hon tillhör LSS' personkrets (1 § 3 p. LSS). Behovet av personlig assistans överstiger dock inte 20 timmar. – M:s mor har vid förhandlingen anfört bl.a. följande. När M är på daghemmet behöver hon en personlig assistent. Hennes behov av assistans kan inte avgränsas i tiden till att exempelvis avse enbart förmiddagar eller enbart toalettbesök. M måste dessutom alltid aktiveras. - Barn- och utbildningsnämnden har uppgivit bl.a. följande. Ansökan har gjorts enligt LSS, som är en rättighetslag och till följd härav mest till gagn för den enskilde. Nämnden har inte tillgodosett behovet på annat sätt än genom LSS. Socialtjänstlagen är enligt nämndens mening att betrakta som subsidiär i förhållande till LSS. Att M inte hade någon personlig assistent för några år sedan beror inte på att LSS nu tillkommit utan på att skillnaderna mellan ett friskt och ett handikappat barn accentueras med ökande ålder. - Av utredningen i målet framgår att M tillbringar 37,5 timmar i veckan på daghem. Det är utrett att M har ett stort omvårdnadsbehov som inte tidsmässigt kan avgränsas. - Utöver praktiskt omvårdnad har hon behov av stimulans och träning samt hjälp med att etablera kontakt med omvärlden. Med hänsyn härtill kan hennes behov av personlig assistent på daghemmet och i övrigt bedömas uppgå till av kommunen vitsordade 40 timmar. Barn- och utbildningsnämndens uppgift att hennes behov inte tillgodosetts på annat sätt än enligt LSS är obestridd. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Riksförsäkringsverket fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

M bestred bifall till Riksförsäkringsverkets yrkande.

Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet avgav yttranden.

Socialstyrelsen anförde, efter att ha återgett vissa delar av prop. 1995/96:146 med förslag till ändringar i LSS och LASS och av utskottsbetänkandet 1995/96:SoU15, bl.a. följande.

Enligt Socialstyrelsens bedömning medför M:s funktionsstörning sammantaget att hon har ett omfattande behov av stöd från omgivningen. Det får anses utrett att hon har ett stort omvårdnadsbehov som inte tidsmässigt kan avgränsas. Utöver praktisk omvårdnad har hon behov av stimulans och träning samt hjälp med att etablera kontakt med omvärlden. Det är ostridigt att hon har en omfattande funktionsnedsättning som ingriper i hela hennes livssituation och bl.a. hennes ålder föranleder särskilt stort behov av stöd som är kontinuerligt och samordnat. Socialstyrelsen anser att M är ett sådant undantagsfall som beskrivs och att hon således även i fortsättningen bör kunna erhålla personlig assistans. Socialstyrelsen anser med stöd av den utredning som föreligger att hon har rätt till assistansersättning. Hennes behov av personlig assistent på daghemmet och i övrigt bedöms uppgå till av kommunen beräknade 40 timmar per vecka.

Svenska Kommunförbundet anförde bl.a. följande.

Den sökta assistansersättningen är avsedd att användas främst för personlig assistans under vistelsen på daghemmet men också för att lämna och hämta M från hemmet till daghemmet två gånger i veckan. - Funktionshindrade barns behov av särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och skola bör i princip tillgodoses inom ramen för dessa verksamheter. M är en flicka som är normalbegåvad och har förmåga att kommunicera med sin omgivning. Med sedvanlig personalförstärkning inom barnomsorgen bör M:s behov av hjälp, stöd, trygghet och stimulans under daghemsvistelsen kunna tillgodoses. Den merinsats som M:s funktionshinder kräver i det egna hemmet har med hänsyn till hennes ålder inte en sådan omfattning att den överstiger föräldraansvaret i kombination med vårdbidrag och möjligheter till avlastning genom daghem och korttidsvistelser. - När M blir äldre kan det finnas skäl att göra en annan bedömning. - I nuläget anser dock inte Kommunförbundet att hon är berättigad till assistansersättning.

Regeringsrätten (1997-03-25, Brink, Sjöberg, von Bahr, Sandström, Eliason) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Flera av de i målet relevanta bestämmelserna i LSS och LASS har ändrats genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 juli 1996 (SFS 1996:534 och 535). I förevarande fall har assistansersättning fortlöpande utbetalats under den tid då saken prövats och någon återbetalning av utbetalade ersättningar är inte aktuell. Av vad nu sagts följer att Regeringsrätten saknar anledning att vid sin prövning utgå från annat än nuvarande lydelse av LSS och LASS.

I målet är ostridigt att M har sådana funktionshinder att hon omfattas av 1 § LSS. Av 3 § LASS följer därmed att hon har rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning förutsatt att hon har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Innebörden av begreppen personlig assistans och grundläggande behov framgår av 9 a § första stycket LSS. Med personlig assistans avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sina grundläggande behov. Uttrycket hjälp med grundläggande behov åsyftar hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Enligt 4 § LASS lämnas assistansersättning för tid då den funktionshindrade deltar i bl.a. barnomsorg endast om det finns särskilda skäl.

M, som är född 1990, lider av spastisk diplegi och hon har också en CP- skada. Hon använder rullstol. Hon har en lindrig talstörning och nedsatt motståndskraft mot infektioner. Hon är beroende av hjälp vid toalettbesök, av- och påklädning och vissa förflyttningar och behöver också hjälp i inlärningssituationer.

M har av underinstanserna tillerkänts assistansersättning för begärda 40 timmar i veckan. Av dessa har drygt 30 timmar hänförts till tid då hon deltar i barnomsorgsverksamhet. Av 4 § LASS följer att en förutsättning för att M skall vara berättigad till assistansersättning är att det i hennes fall föreligger särskilda skäl att låta sådan tid ingå i timberäkningen enligt 3 § samma lag.

Vad gäller verksamheten på daghemmet har uppgetts att M från våren 1992 fått hjälp av en resursperson. I februari 1994 ansökte M om assistansersättning. Det framhölls att lösningen med personlig assistent skulle ge större flexibilitet. Föräldrarna skulle t.ex. få hjälp att lämna och hämta M på daghemmet. Någon mer påtaglig förändring för M:s del skulle inte ske. Det väsentliga var tryggheten och vetskapen att man hade rätt att ställa krav på assistenten.

4 § LASS tillhör de bestämmelser i LASS som fått ändrad lydelse den 1 juli 1996. I den proposition som föregick lagändringen angav departementschefen som exempel på "särskilda skäl" att funktionshindret skapade särskilda svårigheter att kommunicera med andra än den personliga assistenten (de personliga assistenterna), att det med hänsyn till den funktionshindrades hälsotillstånd var viktigt att den personliga assistenten fanns till hands eller att funktionshindret gjorde det särskilt angeläget att den assistansberättigade hade ett starkt begränsat antal personer knutna till sig (prop. 1995/96:146 s. 15). Vid riksdagsbehandlingen anförde socialutskottet följande (bet. 1995/96:SoU15 s. 15).

Den som har beviljats personlig assistent med statlig assistansersättning har ett omfattande behov av personlig hjälp t.ex. vid måltider eller med att kommunicera. Det är därför mycket viktigt att stödet ges av en eller ett fåtal personer. En betydande del av den assistans som i dag finansieras genom den statliga assistansersättningen avser ersättning för tid i barnomsorg, skola och daglig verksamhet. Funktionshindrade barns och vuxnas behov av särskilt stöd i t.ex. barnomsorg, skola och daglig verksamhet bör i princip tillgodoses inom ramen för den kommunala verksamheten. Personlig assistans skall således, enligt utskottets mening, inte ersätta den personal som behövs för att bedriva verksamheten. Det bör vara huvudmannens uppgift att se till att de resurser som krävs med hänsyn till den funktionshindrades behov tillförs verksamheten, t.ex. genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller elevassistans. Dock anser utskottet att statlig assistansersättning för personlig assistent bör utgå för den tid då den funktionshindrade personen vistas i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, om funktionshindret är sådant eller kombinationen av funktionshinder sådan att den funktionshindrade behöver tillgång till någon person med ingående kunskap om den funktionshindrade och dennes hälsotillstånd.

Regeringsrätten gör följande bedömning. Av 4 § LASS följer att det normala är att det funktionshindrade barnet under tid då barnet deltar i barnomsorgsverksamhet skall anses få sina grundläggande behov tillgodosedda inom den verksamheten. Omständigheterna i det aktuella målet är inte sådana att huvudregeln bör frångås. Riksförsäkringsverkets överklagande skall därför bifallas.