HFD 2011:49

Domskäl

Länsrätten i Kronobergs län (2010-02-01, ordförande Juhlin) yttrade, efter att ha redovisat tillämpliga lagrum, m.m.: Av utredningen i målet framgår bland annat följande. S.A.H. är ensamstående och bor i en lägenhet i Lessebo. Hennes föräldrar bor i Stockholm. Hon praktiserar på Konsum i Lessebo. SFI-undervisningen avbröts då hon inte nått upp till målen för att få godkänt på kurs B efter att ha gått det antal timmar man anses ha på sig för att klara studierna. S.A.H. har haft många olika praktikplatser. Anledningar som gjort att hon slutat är bl.a. att restaurangfacket inte godkänner praktik under semesterperioder, språksvårigheter samt dåligt bemötande. Nämnden har försökt få till stånd en utredning angående S.A.H:s problem som yttrar sig i svårigheter med inlärningen och förmåga att ta till sig undervisning, praktik eller annan information som ges av kommunen. Nämnden menar att man behöver kartlägga vilken hjälp som kan bli aktuell för S.A.H. så att hon kan bli självförsörjande. S.A.H. har vägrat att medverka i utredningar och träffa läkare då hon anser sig frisk. Hon har uppgett att hon har för avsikt att flytta till sina föräldrar i Huddinge och att hon behöver hjälp med hyra och livsmedel under uppsägningstiden i Växjö. Socialnämnden har beviljat bistånd för livsmedel. - Länsrätten gör följande bedömning. - Den enskilde bär i första hand ansvaret för sin situation och att efter förmåga bidra till sin försörjning. S.A.H. har efter åtta år i Sverige fortfarande stora språksvårigheter. De praktikplatser hon har haft har inte lett till vidare anställning. För att undersöka om S.A.H:s inlärningssvårigheter har att göra med psykiska besvär har socialnämnden ställt krav på att hon ska medverka i en utredning avseende detta. Länsrätten finner att nämndens krav på att S.A.H. medverkar i en sådan utredning är en adekvat åtgärd som kan främja hennes möjligheter att på sikt komma att bli självförsörjande. Länsrätten finner därmed att socialnämnden har haft fog för sitt beslut att inte bifalla S.A.H:s ansökan om ekonomiskt bistånd. Genom att socialnämnden beviljat bistånd till livsmedel har de tagit sitt yttersta ansvar och S.A.H. har undgått att hamna i en nödsituation. - Länsrätten avslår överklagandet.

S.A.H. överklagande länsrättens dom hos kammarrätten. Hon yrkade att hon skulle beviljas bistånd under nu aktuell period och anförde bl.a. följande. Hon är läs- och skrivkunnig och talar svenska. Hon har aldrig känt att hon skulle ha några psykiska problem. Socialtjänstens handläggare kan inte begära att hon ska kontakta en psykolog eller någon annan för behandling av sådana problem för att hon ska få ekonomiskt bistånd. Under de senaste två åren har hon besökt Arbetsförmedlingen två gånger per vecka. Hon har sökt många arbeten i olika kommuner. Det saknas arbetstillfällen och det är många som söker arbete. Det blir lättare att hitta ett arbete i Stockholm, dit hon ska flytta.

Socialnämnden motsatte sig, som det fick uppfattas, ändring av länsrättens dom och anförde bl.a. följande. Socialnämnden har aldrig menat att anledningen till att S.A.H:s hälsa ska utredas vidare är att hon har psykiska problem. Handläggaren upplever att S.A.H. endast kan förstå enklare meningar på svenska och att tolk alltid måste bokas om något viktigt ska diskuteras. S.A.H. har deltagit i en rad åtgärder utan att få arbete. Hon har haft diverse praktikplatser sedan september 2003. Hon har även studerat SFI under fyra år men gjorde inga framsteg och lärarens bedömning var att hon hade stora inlärningssvårigheter. I november 2008 träffade S.A.H. en arbetspsykolog som ansåg att S.A.H. var blockerad och borde träffa en psykolog. Handläggaren bedömer att det är nödvändigt att S.A.H. utreds för att hon ska få rätt hjälp för att bli självförsörjande.

Kammarrätten i Jönköping (2010-05-17, Velinder, Lundgren, Flyme Ahlstrand, referent) yttrade, efter att ha redogjort för 4 kap. 1 §socialtjänstlagen (2001:453), SoL: Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2009 ref. 103 uttalat att socialtjänsten inte kan vägra en missbrukare försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte fullföljer, viss planering eller vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom eller henne från missbruket. Regeringsrätten har bl.a. hänvisat till förarbetsuttalanden till socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124 s. 77 och 1996/97:SoU 18 s. 42) av vilka framgår att lagstiftaren inte har velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4-6 §§ SoL. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår inte annat än att S.A.H. stått till arbetsmarknadens förfogande men att hon har haft svårigheter att få ett arbete och tillgodogöra sig utbildning. Frågan i målet är om socialnämnden haft fog för sitt beslut att neka S.A.H. försörjningsstöd i december 2009 med hänvisning till att S.A.H. inte arbetar för att bli självförsörjande då hon vägrar att gå med på läkarundersökning. - Rätten till bistånd förutsätter att den enskilde inte själv kan tillgodose behovet eller få det tillgodosett på annat sätt. En arbetslös biståndssökande som kan arbeta har därför att genom att t.ex. aktivt söka arbete själv göra vad han eller hon kan för att på sikt bli självförsörjande. Socialtjänsten har också ett ansvar för att erbjuda den enskilde behövlig hjälp för att kunna uppnå detta. När personer med problem av mer personlig natur inte bedöms kunna klara av att försörja sig själva måste socialtjänsten i första hand erbjuda honom eller henne hjälp för att komma tillrätta med problemen. - Enligt kammarrättens mening kan inte uppställas som villkor för försörjningsstöd att en person, som uppfattas ha problem av mer personlig art, ska låta sig läkarundersökas eller genomgå utredning av psykolog. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden innebär det i praktiken att socialtjänsten tillämpar en sanktion som SoL inte ger utrymme för. Kammarrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en person försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta insatser som har till huvudsakligt syfte att utröna om han eller hon har psykiska svårigheter som utgör hinder för att få ett arbete. - Sammanfattningsvis finner kammarrätten därmed att socialnämnden inte haft fog för att avslå S.A.H:s ansökan om försörjningsstöd. Det har inte framkommit annat än att hon behövde det aktuella biståndet för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. S.A.H:s överklagande ska därför bifallas. - Kammarrätten upphäver underinstansernas avgöranden och beslutar att S.A.H. har rätt till försörjningsstöd för december månad 2009.

Domskäl

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-28, Melin, Sandström, Brickman, Saldén Enérus, Jäderblom) yttrade: Skälen för avgörandet.

Rättslig reglering

Enligt 4 kap. 1 § första stycket SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

När det gäller förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd uttalades bl.a. följande i förarbetena till den tidigare socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1 s. 195).

Det ekonomiska biståndet kan ofta behöva kombineras med andra sociala tjänster. Dessa skall utgöra erbjudanden, varför det i princip bör vara möjligt för den enskilde att efterfråga en viss social tjänst, t.ex. ekonomisk hjälp, och samtidigt avstå från erbjudanden om andra insatser, som avser behandling. Detta innebär emellertid inte att socialtjänsten är förhindrad att ställa vissa villkor. Tvärtom förutsätter rätten till bistånd att det föreligger ett faktiskt behov och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Vidare uttalas att socialtjänsten måste så långt som möjligt i samråd med den enskilde klara ut hur ett fortsatt hjälpbehov ska kunna förebyggas. Det kan gälla t.ex. krav på den enskilde att genomgå läkarundersökning av hälsotillstånd och arbetsförmåga eller godta lämpliga rehabiliteringsåtgärder som syftar till att han återvinner eller förbättrar sin arbetsförmåga (a. prop. s. 196).

Socialnämnden får, som ett villkor för försörjningsstöd, begära att en biståndstagare deltar i praktik eller andra kompetenshöjande insatser som anvisas av nämnden (4 kap. 4 och 5 §§ SoL). I förarbetena till motsvarande tidigare bestämmelser anförs bl.a. följande (prop. 1996/97:124 s. 77).

Krav på deltagande får dock inte ha karaktären av att människor i sociala nödlägen utnyttjas eller utsätts för krav som inte är relevanta och sakligt grundade på behov av kompetensutveckling. Det är inte meningen att bestämmelsen ska användas för personer som har problem av mer personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem eller andra klart uttalade sociala problem. I dessa fall måste socialtjänsten först på annat lämpligt sätt hjälpa denne med stöd eller andra vårdinsatser.

Socialtjänstens verksamhet ska enligt 1 kap. 1 § tredje stycket SoL bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Enligt 3 kap. 5 § första stycket SoL ska socialnämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med bl.a. andra samhällsorgan.

I 11 kap. 1 § första stycket SoL föreskrivs att socialnämnden utan dröjsmål ska inleda en utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

När det gäller vilken omfattning en utredning får ha utan att den enskilde själv har gett sitt godkännande framgår av förarbetena till den tidigare lagen bl.a. att det inte finns något behov av befogenheter för socialnämnden att mot en enskilds vilja genomföra läkarundersökning. En grundläggande princip är också att ett intrång i den enskildes integritet ska vägas mot de intressen som myndigheten ska tillgodose genom sitt beslut. Om en enskild själv söker nämndens bistånd, bör uppgifter till grund för beslutet hämtas främst från den enskilde själv (prop. 1979/80:1 s. 398 ff.).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Frågan är om S.A.H. kan anses skyldig att genomgå en psykolog- eller läkarundersökning som ett led i utredningen av förutsättningarna för hennes rätt till ekonomiskt bistånd.

För att bedöma en enskilds rätt till bistånd enligt SoL krävs att socialnämnden utreder biståndsbehovet. En person som ansöker om bistånd måste bidra till utredningen bl.a. genom att lämna underlag om sin ekonomiska situation. För en bedömning av biståndsbehovet på längre sikt krävs också en utredning av den enskildes möjligheter att bli självförsörjande. Den enskilde måste visa att han eller hon vidtar konkreta åtgärder för att ta sig in på arbetsmarknaden genom att söka arbete eller utbilda sig.

När det gäller utredning av eventuella svårigheter att bli självförsörjande som hänför sig till mer personliga förhållanden ska följande beaktas. SoL bygger på principer om frivillighet och samråd med den enskilde inför beslut om olika insatser enligt lagen. Socialtjänstens insatser ska präglas av respekt för människors självbestämmande och integritet. Det hindrar inte att en biståndssökande som hävdar att han eller hon på grund av fysiska, psykiska eller andra personliga problem har svårt att bli självförsörjande kan avkrävas läkarintyg eller annan utredning om sina svårigheter. En annan sak är att kräva att en biståndssökande ska genomgå en läkar- eller psykologundersökning trots att han eller hon inte anser sig ha några sådana problem och motsätter sig en undersökning.

Missbrukare kan inte vägras bistånd på grund av att de inte följer behandlingsplaner mot missbruket (RÅ83 2:70 och RÅ84 2:86). Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att lagstiftaren inte velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL (RÅ 2009 ref. 103).

Ett krav på att den enskilde ska underkasta sig en psykolog- eller läkarundersökning saknar lagstöd under de omständigheter som föreligger i dessa mål. Överklagandet ska därför avslås.

Domslut

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

Föredragna 2011-06-01, föredragande Borlid, målnummer 3546-10 och 3548-10