HFD 2012 not 31
Sedan föräldrarna begärt att vården av deras familjehemsplacerade barn med svår beteendestörning skulle upphöra ansågs förutsättningar för vård enligt LVU föreligga då pågående behandling annars skulle försvåras
Not 31. Överklagande av O och Socialnämnden i Falköpings kommun i mål ang. vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). - Socialnämnden i Falköpings kommun ansökte om att K.B:s och L.B:s son O skulle beredas vård enligt 2 § LVU samt att beslutet skulle gälla omedelbart. - Förvaltningsrätten i Jönköping (2011-07-15, ordf. Stroh samt tre nämndemän) biföll yrkandena med följande domskäl. Socialnämnden har genom sin skriftliga utredning samt vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. O har särskilda behov av vård till följd av normöverskridande beteende i olika avseenden och har de senaste två och ett halvt åren bott i ett familjehem till följd av att föräldrarna inte mäktade med att möta hans behov. O har funnit sig väl tillrätta i familjehemmet och vill stanna där. På senare tid har det uppstått svårigheter eftersom hans föräldrar inte accepterar det nuvarande familjehemmet och vill att han flyttar hem eller till ett familjehem som de valt. Vid de senaste umgängestillfällena har föräldrarna försökt att få honom att ändra sin ståndpunkt om var han vill bo. Han har fått ta emot anklagelser och vid ett umgängestillfälle förekom det även fysisk bestraffning. Vid umgänge i hemmet den 23 december 2010 uppstod en konflikt mellan O och hans föräldrar som resulterade i att O återvände till familjehemmet genom socialnämndens försorg. O och hans föräldrar har inte haft någon kontakt sedan dess. O får individuell behandling vid barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). BUP har upprättat en vårdplan men föräldrarna har inte godkänt denna eftersom den involverar det nuvarande familjehemmet. Utifrån O:s problematik är det viktigt att säkerställa att den påbörjade behandlingen inte avbryts. BUP har i sina utredningar angett att det är viktigt att O inte byter familjehem. Av ett psykologutlåtande framgår att han är inne i en positiv utveckling som bör bibehållas. Det är inte optimalt att båda familjehemsföräldrarna nått pensionsåldern men det är positivt att O är placerad som ensambarn. Det är viktigt för O:s framtida utveckling att han blir kvar i det nuvarande familjehemmet. - K.B. och L.B. anför bl.a. annat följande. När de inte mäktade med O sökte de hjälp, men det tog tid innan de fick det. Vid tiden för den frivilliga placeringen var deras krafter uttömda. Det har inte skett någon fysisk eller psykisk misshandel under umgängestillfällena under hösten 2010. Det fanns i december 2010 en planering att O skulle flytta hem. Det bedömdes då inte finnas några brister i omsorgen och eftersom de inte träffat honom sedan dess borde denna bedömning kvarstå. Förhållandet till familjehemmet har varit negativt under hela placeringstiden eftersom de har blivit provocerade av familjehemsmamman. O:s problematik har fortsatt även under familjehemsplaceringen, vilket tyder på att hans problem inte beror på miljöförhållanden. De anser att O:s anknytning till det nuvarande familjehemmet är beskriven i överdrivet positiva ordalag. De är medvetna om att O:s vårdkontakter behöver fortsätta. Den enda invändningen de har mot BUP:s vårdplan är att det nuvarande familjehemmet ska vara delaktigt. De är realister och inser att de kommer behöva hjälp även i framtiden i form av en kontaktfamilj eller ett annat familjehem. Det nuvarande familjehemmet är olämpligt även eftersom familjehemsföräldrarna är gamla. De vill inte heller att O i framtiden ska ha någon kontakt med det nuvarande familjehemmet. Före den 23 december 2010 var O positivt inställd till en hemflyttning, men då ändrades hans inställning plötsligt. Sedan dess har de inte haft kontakt med honom vilket inte är normalt. - O:s ställföreträdare och offentliga biträde O.F. anför bl.a. följande. O:s berättelse är samstämmig med vad som framgår av socialnämndens utredning och han har målande redogjort för händelsen den 23 december 2010. Det verkar som det varit en mycket infekterad situation mellan familjehemmet och föräldrarna. O trivs bra i den nuvarande placeringen och önskar att ansökan bifalls. Det är bäst att O får vara kvar i sin nuvarande placering och socialnämndens ansökan bör därför medges. - Förvaltningsrätten gör följande bedömning. - Av 1 och 2 §§ LVU framgår att vård ska beslutas om det bl.a. på grund av brister i omsorgen eller annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom. - O har varit placerad utanför föräldrahemmet sedan oktober 2008 och anpassat sig i det nuvarande familjehemmet. Föräldrarna har nu uttryckt önskemål om att han ska flytta hem eller i vart fall placeras i ett annat familjehem och gjort gällande att den nuvarande placeringen inte har fungerat. Utredningen i målet visar att O är en pojke med särskilda behov bl.a. i form av professionell psykologhjälp och gränssättning. Vid tidpunkten för den frivilliga placeringen hade föräldrarna inte förmåga att hantera dessa särskilda behov. Oavsett att föräldrarna nu uttrycker en stark vilja och ambition att åter ta sig an O och att familjehemsplaceringen möjligen inte är optimal så kan det konstateras att kontakten mellan O och föräldrarna inte fungerar. Detta understryks av att han uttrycker en stark motvilja mot att flytta hem samt att de inte haft någon kontakt sedan december 2010. Vidare framgår att O befinner sig i en positiv utveckling samt att det vore skadligt för honom att nu byta familjehem. Förvaltningsrätten anser mot bakgrund av det anförda, att det finns en påtaglig risk för att O.B:s hälsa och utveckling skadas om han i nuläget skulle tvingas återvända hem. Han behöver därför vård utanför det egna hemmet. Varken K.B. eller L.B. samtycker till den planerade vården. Förutsättningar för att bereda O vård enligt LVU föreligger således, varför socialnämndens ansökan ska bifallas. Beslutet om vård bör gälla omedelbart. - K.B. och L.B. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva förvaltningsrättens dom och avslå socialnämndens ansökan om vård enligt LVU avseende O. - Socialnämnden i Falköpings kommun motsatte sig bifall till överklagandet. - Även O.F. motsatte sig bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Jönköping (2011-10-13, Svensson, Lundgren, Löfgren och två nämndemän) : Skälen för kammarrättens avgörande . Enligt 1 och 2 §§ LVU ska den som är under 18 år beredas vård enligt lagen om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, allt under förutsättning att behövlig vård inte kan ges med samtycke av vårdnadshavarna och, när den unge fyllt 15 år, av honom själv. - Brister i omsorgen innefattar, enligt uttalanden i lagstiftningens förarbeten, situationer då barn utsätts för vanvård, t.ex. genom att den materiella omsorgen om barnet brister allvarligt eller genom att föräldrarna inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling. Även situationer av psykisk och känslomässig försummelse faller under uttrycket, om barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts såsom vid missbruk eller psykisk störning hos någon av föräldrarna eller till följd av djupgående konflikter mellan dem, varvid barnet får sitta emellan på ett sådant sätt att dess hälsa eller utveckling riskerar att skadas (prop. 1989/90:28 s. 65 och 107-108). Om grunderna enligt LVU är uppfyllda, ska lagen tillämpas även om barnet befinner sig i ett annat hem än det egna och föräldrarna står i begrepp att ta hem barnet (a. prop. s. 108). - O, som nu är 13 år gammal och har börjat sjunde klass, har under en längre tid uppvisat allvarliga beteendestörningar för vilka han undergår behandling på BUP. O:s problematik har i utredningen betecknats som anknytningsstörning, normbrytande beteende, sexuell beteendestörningsproblematik samt dragning till och fascination för våld. O:s beteendestörningar yttrar sig bl.a. i form av stölder och snatterier, aggressivitet och sexuellt störande beteende mot yngre flickor. O placerades den 31 oktober 2008, med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), i det familjehem där han alltjämt vistas. - Kammarrätten gör följande bedömning. - En grundläggande förutsättning för att tvångsåtgärder ska kunna vidtas enligt 2 § LVU är att det föreligger ett missförhållande i hemmiljön och att detta missförhållande medför en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling ska skadas, dvs. att det föreligger ett vårdbehov. En beteendestörning hos den unge utgör inte i sig grund för vård enligt 2 § LVU. - Det som åberopats av socialnämnden är dels att O utsatts för såväl fysisk som psykisk misshandel i föräldrahemmet, dels att det föreligger brister i omsorgen om honom. - Vad gäller uppgifterna om misshandel så har L.B. tillstått att han i januari 2006 tilldelat O ett slag med ett flätat nyckelband, vilket skett i samband med att O sexuellt ofredat sin då fyraåriga syster. Händelsen framstår, sedd isolerad, som en enstaka överilad handling och ligger enligt kammarrättens bedömning så pass långt tillbaka i tiden att den nu inte kan utgöra grund för tvångsingripande enligt LVU. Makarna B har förnekat att det förekommit något fysiskt våld mot O utöver detta tillfälle. De ytterligare uppgifter om fysisk misshandel eller bestraffning som förekommer i utredningen härrör i huvudsak från vad O själv berättat. Mot bakgrund av vad som är upplyst om O:s beteendeproblematik finns det emellertid anledning att ge akt på tillförlitligheten av dessa uppgifter. Makarna B har uppgett, vilket på intet sätt motsägs av utredningen i målet, att det i O:s beteende även ligger att han ljuger och agerar manipulativt. Det finns vidare inte några uppgifter i utredningen som ger vid handen att O uppvisat några fysiska skador eller andra yttre tecken som kan hänföras till misshandel i hemmet. Sammantaget finner kammarrätten att det utöver tillfället i januari 2006 inte finns några tydliga belägg för att O misshandlats eller annars utsatts för fysiskt våld i det egna hemmet. - Väsentligen samma aspekter gör sig gällande vad avser uppgifterna om psykisk misshandel, varmed förstås exempelvis att den unge utsätts för psykiskt lidande genom systematiska kränkningar, nedvärdering eller terrorisering. Vad som kan läggas makarna B till last i denna del, såsom att de vid något eller några tillfällen uttalat sig olämpligt om O, ger inte tillräckligt belägg för att fråga är om ett sådant negativt förhållningssätt till O att det kan betraktas som psykisk misshandel i den mening som avses i LVU. Socialnämnden synes även ha gjort gällande att det finns omsorgsbrister av annat slag. Kammarrätten anser att utredningen i målet inte ger stöd för att dessa skulle vara av sådan art eller omfattning att de utgör grund för tvångsvård. - Det saknas således övertygande belägg i utredningen för att det finns brister i omsorgen eller andra missförhållanden i makarna B:s hem som i sig kan utgöra grund för ett tvångsingripande enligt LVU. Det förhållandet att några anmärkningar inte riktats mot makarna B vad avser omvårdnaden av deras två andra barn talar också i någon mån mot att det finns sådana brister. Det har inte heller framkommit i målet att O:s beteendeproblem kan relateras till något förhållande i hemmet. Det bör tilläggas att det inte är möjligt att tillämpa LVU enbart av det skälet att det finns eller kan finnas en psykiatrisk grundproblematik hos den unge. - Som antecknats i förvaltningsrättens dom har makarna B uttryckt en stark vilja och ambition att ta sig an O, något som även gjorts tydligt vid den muntliga förhandlingen i kammarrätten. Makarna B har förklarat sig införstådda med att O behöver fortsatt behandling hos BUP och att behov finns av andra stöd- och hjälpåtgärder samt att de är beredda att medverka till detta. De har också uttryckt förståelse för att en återflyttning av O till föräldrahemmet bör ske successivt under en övergångstid. Mot denna bakgrund är det rimligt att utgå från att makarna B i en sådan situation inte ställer sig avvisande till stöd och hjälp från socialtjänsten för O:s vidkommande. - Med utgångspunkt i det anförda finner kammarrätten sammanfattningsvis att förhållandena i hemmiljön inte kan anses vara sådana att O löper en påtaglig risk att skadas till sin hälsa eller utveckling. Förutsättningarna för tvångsvård enligt LVU är då inte uppfyllda. Överklagandet ska därför bifallas. - O överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen med ändring av kammarrättens dom skulle besluta att han ska beredas vård enligt LVU. Han yrkade också att muntlig förhandling skulle hållas i målet samt att han själv och familjehemsmamman G.R. skulle höras. - Socialnämnden i Falköpings kommun överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa förvaltningsrättens domslut. - K.B. och L.B. bestred ändring av kammarrättens dom och yrkade att den åberopade muntliga bevisningen skulle avvisas. - Högsta förvaltningsdomstolen (2012-05-31, Melin, Sandström, Almgren, Brickman, Ståhl) : Skälen för avgörandet . Enligt 1 § andra stycket LVU ska den som är under 18 år beredas vård, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Enligt femte stycket ska vad som är bäst för den unge vara avgörande vid beslut enligt lagen. - Enligt 2 § LVU ska vård beslutas om det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet. - I prop. 1989/90:28 s. 57 f. uttalas bl.a. följande. De grundläggande behov som barn har rätt att få tillgodosedda av sina föräldrar och andra vårdnadshavare anges i 6 kap. 1 § föräldrabalken. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Bestämmelserna i föräldrabalken anger således dels vilka grundläggande rättigheter ett barn har, dels att det i första hand är föräldrarna som ska tillvarata dessa rättigheter. I de fall barns grundläggande rättigheter allvarligt kränks är samhället skyldigt - under de förutsättningar som anges i LVU - att ingripa för att skydda barnet. En lag som reglerar möjligheterna att i vissa fall skydda barn mot t.ex. deras föräldrar måste ha sin utgångspunkt i det förhållandet att barn är sårbarare än vuxna och att barn inte på samma sätt som vuxna kan föra sin talan. Ju äldre och mognare barnet är desto större hänsyn bör man ta till dess uttalade önskan. - Högsta förvaltningsdomstolen finner att målet är tillräckligt utrett genom den skriftliga utredningen. En muntlig förhandling är därför obehövlig. - O är en numera 14-årig pojke som på grund av konflikter med föräldrarna har varit frivilligt placerad i familjehem sedan oktober 2008. - Sedan föräldrarna begärt att familjehemsplaceringen skulle upphöra har socialnämnden ansökt om vård enligt LVU. O vill stanna i familjehemmet och är starkt negativ till att flytta hem till föräldrarna. - Det är utrett i målet att O har en svår beteendestörning och att han behöver vård i anledning av den. Frågan i målet är om vården kan ges i hemmet eller på frivillig väg eller om förutsättningarna för vård enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU är uppfyllda. - Av utredningen framgår att det finns en allvarlig konflikt mellan O och hans föräldrar. Oavsett vad som faktiskt har hänt i relationen mellan honom och dem måste det beaktas att O under lång tid entydigt och konsekvent har uppgett att han är rädd för sina föräldrar och känner ett djupt obehag inför tanken att flytta hem. Han har också före den frivilliga placeringen lämnat uppgifter som visar att han upplevt sin hemsituation som mycket otillfredsställande. - Högsta förvaltningsdomstolen finner mot den angivna bakgrunden att den behandling som O genomgår skulle försvåras om familjehemsvården upphör och att detta skulle utgöra en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas. Eftersom vården inte kan genomföras på frivillig väg är förutsättningarna för vård enligt LVU uppfyllda. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om muntlig förhandling. - Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut förvaltningsrättens dom innehåller. - (mål nr 6725-11, fd 2012-04-18, Borlid)