HFD 2012 not 66

Not 66. Ansökan av N.N. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Helsingborgs kommun antog detaljplan för fastigheten Husensjö 9:6 m.fl. Syftet med planen var bl.a. att pröva omfattning och utformning av bebyggelse inom påföljande etapper av utbyggnad av Gustavslundsområdet. Sedan beslutet överklagats av N.N. avslog Länsstyrelsen i Skåne län överklagandet i beslut den 20 januari 2011. Samma dag förordnade länsstyrelsen i särskilt beslut att planbeslutet fick genomföras i vissa delar utan hinder av att överklagandet inte slutligen avgjorts. N.N. överklagade länsstyrelsens antagandebeslut och anförde bl.a. att planen begränsade hans möjlighet att använda fastigheten Husensjö 9:27. - Regeringen (Miljödepartementet, 2012-01-26) inhämtade yttrande från Boverket och avslog överklagandet efter att bl.a. ha konstaterat att prövningen avsåg endast den del av länsstyrelsens beslut som inte omfattades av beslutet om genomförandeförordnande. - N.N. ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut om genomförandeförordnande innebar att regeringens prövning inskränkts till möjligheten att upphäva detaljplanen i de delar som inte omfattades av förordnandet, dvs. hans fastighet och intilliggande fastighet samt de hästhagar som framgent ska arrenderas av honom. Det innebar att ca 25 procent av detaljplanens areal berörs om han vinner bifall till sitt överklagande. En sådan väsentlig ändring är inte i överensstämmelse med 13 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Länsstyrelsen har alltså varit förhindrad att förordna att planen får genomföras i den omfattning som skett. Länsstyrelsens beslut har fått till följd att han gått miste om den fullständiga rätt till prövning som han har rätt till. - Högsta förvaltningsdomstolen (2012-11-22, Jermsten, Nord, Saldén Enérus, Silfverberg) : Skälen för avgörandet. - - - I en detaljplan ska anges en genomförandetid (5 kap. 5 § ÄPBL). Bestämmelserna om en sådan tid är avsedda att bl.a. trygga fastighetsägarnas möjligheter att utnyttja de exploateringsförmåner av olika slag som planen medför (prop. 1985/86:1 s. 568). Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen och vara minst fem år och högst femton år. Tiden ska räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan då någon del av planen får genomföras på grund av förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket. - Enligt 13 kap. 8 § första stycket ÄPBL ska den myndighet som har att pröva överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa betydelse göras. I förarbetena (prop. 1985/86:1 s. 827) anges möjligheten för en överklagandeinstans att ändra enligt paragrafens första stycke vara begränsad till sådana justeringar som snarast innebär att man rättar till rena förbiseenden, tankefel, skrivfel eller liknande. Däremot bör inte justeringar som innebär sakliga ändringar av någon betydelse av en planbestämmelse kunna göras. Även om kommunens medgivande finns bör ärendet återlämnas till kommunen om förhållandena är sådana att en ny utställning behövs, dvs. att förhållandena är sådana att ändringen rör en större allmänhet. - Av 13 kap. 8 § andra stycket framgår dock att på kommunens begäran kan den myndighet som prövar ett överklagande förordna att det överklagade beslutet, utan hinder av att överklagandet inte har slutligen avgjorts, får genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Sådana förordnanden får inte överklagas. - De aktuella bestämmelserna avser att tillgodose både allmänna och enskilda intressen av att en plan kan genomföras. I de fall en ändring skulle beröra en större allmänhet tillgodoses det enskilda intresset genom att ärendet i så fall bör återlämnas till kommunen, medan - i de fall det bedöms att ett område av en plan uppenbarligen inte berörs av ett överklagande - ett förordnande om genomförande kan beslutas utan hinder av att planen i övrigt inte vunnit laga kraft. - De invändningar som N.N. enligt ansökningen om rättsprövning framfört i sitt överklagande av detaljplanen synes främst avse möjligheten att i framtiden kunna ändra användningsområdet för fastigheten utan att ny detaljplan ska behöva upprättas. Detta innebär dock inte att han berörs av den del av planen som omfattas av genomförandeförordnandet på ett sådant sätt att länsstyrelsen varit förhindrad att fatta beslutet. Länsstyrelsens förordnande om att planen delvis får genomföras utan hinder av överklagandet strider därmed inte mot bestämmelsen i 13 kap. 8 § andra stycket ÄPBL. - Som framgått ovan kan ett genomförandeförordnande inte överklagas. Regeringen har därför förfarit riktigt när den inskränkt sin prövning till att avse den del av överklagandet som inte omfattades av genomförandeförordnadet. Det har inte heller kommit fram att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 2305-12, fd 2012-10-17, K. Andersson)