HFD 2012 not 8

Not 8. Ansökan av A.A. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. fastställande av vattenskyddsområde. - Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade den 26 september 2007 att fastställa vattenskyddsområde och skyddsbestämmelser för Öresjö ytvattentäkt i Borås kommun. Beslutet överklagades av A.A. m.fl. - Regeringen (Miljödepartementet, 2011-03-31) biföll överklagandena genom att besluta vissa förtydliganden av och undantag från skyddsföreskrifterna men avslog överklagandena i övrigt. Regeringens beslut hade i den senare delen följande motivering. Regeringen, som finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag, har endast att pröva länsstyrelsens beslut att fastställa vattenskyddsområde och skyddsbestämmelser för Öresjö ytvattentäkt. -Beträffande invändningen om att vattenskyddsområdet för Öresjö sammanfaller med vattenskyddsområdet för Hökerums grundvattentäkt konstaterar regeringen följande. Hökerumstäkten avser grundvatten och Öresjö ytvatten. Skyddsbehoven för de olika typerna av vattentäkter kan skilja sig åt och därmed kan också föreskrifterna vara differentierade. Eventuella tillstånd enligt vattenskyddsföreskrifterna söks hos den nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i kommunen där verksamheten bedrivs. Det finns därför inte skäl att på denna grund återförvisa ärendet för samordning av bestämmelserna. - Ett mark- eller vattenområde får förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas för vattentäkt. För ett vattenskyddsområde ska meddelas sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. - Av handlingarna i ärendet framgår att Öresjö vattentäkt förser hela Borås centralort, ytterligare några orter i kommunen samt ett par orter i Bollebygds kommun med renvatten. Sammanlagt får ca 80 000 personer sitt dricksvatten från vattentäkten. Möjligheten till alternativ vattenförsörjning är begränsad varför Öresjö vattentäkt bedöms ha ett mycket stort värde som vattentäkt. - Enligt länsstyrelsens beslut berör vattenskyddsområdet markområden inom Borås, Herrljunga och Ulricehamns kommuner. Skyddsområdet för Öresjö utgörs av sjöns hela tillrinningsområde uppdelat i tre zoner. Den primära zonen är avgränsad så att rinntiden till uttagspunkten i Sjöbo är 12 timmar vid högvattenflöde. Den primära zonen inkluderar också en strandzon som är 50 meter från vattendraget. Den sekundära skyddszonen är avgränsad så att rinntiden till uttagspunkten är 24 timmar vid ett högvattenflöde samt omfattar en strandzon på minst 100 meter. Resten av vattenskyddsområdet utgörs av tertiär zon. - Regeringen konstaterar att avgränsningen har skett i enlighet med Naturvårdsverkets rekommenderade metoder och i vissa delar även kompletterats med beräkningar av faktiska förhållanden. De av klagandena åberopade beräkningarna har inte gett tillräckligt stöd för att skyddsområdet i sin helhet eller de primära och sekundära skyddszonerna bör inskränkas. Mot denna bakgrund bedöms vattenskyddsområdet ha fått en lämplig avgränsning. - A.A. m.fl. ansökte om rättsprövning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva eller ändra regeringens och länsstyrelsens beslut om inrättande av vattenskyddsområde för Öresjö vattentäkt. De anförde bl.a. följande. Avgränsningen av skyddszonerna strider mot 7 kap. 25 § miljöbalken, 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen samt art. 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Vattenskyddsområdets primära och sekundära skyddszoner är betydligt större än vad som är sakligt motiverat. Avgränsningen av den primära skyddszonen har gjorts på ett bristfälligt underlag vad gäller rinntiderna i Öresjön. Länsstyrelsens beslut har utgått från ett av kommunen ingivet förslag där rinntiderna har uppskattats utifrån en förenklad schablon. Denna uppskattning har senare visat sig avvika kraftigt från de faktiska förhållandena. De felaktiga beräkningarna av rinntiderna i Öresjön medför även att avgränsningen av den sekundära zonen blivit felaktig. Skyddszonernas storlek innebär att ett stort antal mark- och sakägare har hamnat i en skyddszon med strängare restriktioner än vad som är sakligt motiverat . - Högsta förvaltningsdomstolen (2012-03-02, Melin, Almgren, Nord, Brickman, Ståhl) : Skälen för avgörandet . - - - Enligt 7 kap. 21 § miljöbalken får länsstyrelsen eller kommunen förklara ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde, till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. Enligt 22 § samma kapitel ska länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom ett vattenskyddsområde som behövs för att tillgodose syftet med området. Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt kapitlet ska vidare enligt 25 § hänsyn tas till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelser i kapitlet får därför inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning. - Ett mark- eller vattenområde får förklaras som vattenskyddsområde av en länsstyrelse eller en kommun. När ett sådant beslut fattas ska dessutom sådana föreskrifter om förfoganderättsinskränkningar meddelas som behövs för att tillgodose syftet med området. Lagtexten innehåller ingen preciserad vägledning i fråga om hur stort område som kan behövas för skyddsändamålet, men av förarbetena framgår att avsikten är att ett vattenskyddsområde normalt bör vara så stort att garantier skapas för att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande kan användas för sitt ändamål. Det anges vidare att de höga strömningshastigheterna i ytvatten emellertid gör att ett fullt effektivt skydd kan uppnås endast om skyddsområdet ges en sådan omfattning att det omfattar hela eller väsentliga delar av tillrinningsområdet. Ett godtagbart skydd kan dock ofta skapas även om skyddsområdet ges en mera begränsad omfattning (prop. 1997/98:45 s. 93 f.). - I målet redovisas skilda uppfattningar om vilken beräkningsmetod som kan vara den mest ändamålsenliga för bedömningen av hur stort skyddsområdet bör vara för att tjäna sitt syfte. Sökandena har för sin del anfört att den metod som de förespråkar tar hänsyn till förhållandena på platsen på ett bättre sätt än den av länsstyrelsen använda metoden. Det har dock inte framkommit i målet att den bedömning som gjorts och det underlag den vilar på strider emot vad som anges i 7 kap. 25 § miljöbalken om den intresseprövning som ska göras i ärenden av förevarande slag. - Det har i övrigt inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärendet eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. - Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 4325-11, fd 2012-02-08, Borlid)