HFD 2015 not 35

Not 35. Överklagande av V.P. i mål ang. arbetsskadeförsäkring. - V.P. drabbades av en arbetsskada och beviljades livränta fr.o.m. juli 1996. Livränteunderlaget, dvs. årsinkomsten om skadan inte hade inträffat, beräknades till 169 700 kr och årsinkomsten efter skadan till 153 300 kr. Hon arbetade före skadan som lindare inom industrin och efter skadan som undersköterska. - År 2011 gjorde Försäkringskassan en efterkontroll av V.P:s rätt till livränta. Hade hon arbetat kvar som lindare beräknades hennes årsinkomst ha uppgått till 256 200 kr. V.P:s årsinkomst i arbetet som undersköterska var högre och uppgick till 297 680 kr. Livräntan drogs in fr.o.m. augusti 2011; årsinkomsten hade alltsedan 2004 varit högre än livränteunderlaget. - Försäkringskassan ansåg att V.P. var återbetalningsskyldig med 142 493 kr, vilket motsvarade den livränta som betalats ut under tiden januari 2004 t.o.m. juli 2011. Enligt kassan borde hon skäligen ha insett att hon hade fått för mycket livränta eftersom hennes årsinkomst efter skadan översteg den tidigare beräknade årsinkomsten både före och efter skadan. Kassan ansåg dock att det förelåg särskilda skäl att bevilja eftergift med halva beloppet eftersom V.P. vid flera tillfällen hade anmält ny årsinkomst och då någon efterkontroll inte hade gjorts förrän 2011. Försäkringskassan beslutade att V.P. skulle betala tillbaka 71 246 kr. - V.P. överklagade beslutet. - Förvaltningsrätten i Uppsala (2002-12-18, ordf. Lif) avslog överklagandet och anförde bl.a. att V.P., med hänsyn till att hon inte hade gjort någon inkomstförlust under den aktuella perioden och att en grundförutsättning för rätt till livränta således inte längre förelåg, skäligen borde ha insett att livräntan betalades ut felaktigt. - Kammarrätten i Stockholm (2014-01-31, Bjernelius Lundahl, Hemmingsson, referent, Rahlén) gjorde ingen annan bedömning än förvaltningsrätten och avslog V.P:s överklagande. - V.P . yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle förklara att hon inte var återbetalningsskyldig och anförde bl.a. följande. Hon hade fått normala löneökningar och hennes inkomster hade inte vid något tillfälle ökat på ett sådant sätt att hon haft anledning att misstänka att hon inte hade rätt till livränta. Det var orimligt att kräva att en försäkrad skulle hålla sig underrättad om och ha detaljerad kännedom om löneutvecklingen i ett tidigare yrke. - Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Livräntans syfte är att ersätta en inkomstförlust. Mot denna bakgrund får det orimliga konsekvenser om man skulle godta att den försäkrade inte behöver skaffa sig kunskap om löneutvecklingen i sitt tidigare yrke. Livränta kan då komma att betalas ut trots att den försäkrade inte har någon inkomstförlust. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-06-02, Jermsten, Knutsson, Saldén Enérus, Nymansson, Bull) : Skälen för avgörandet . - - - Rättslig reglering - Socialförsäkringsbalken, SFB, trädde i kraft den 1 januari 2011. I samband med detta upphävdes lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, och lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Dessa lagar är dock enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken tillämpliga i fråga om ersättningar och andra förmåner som avser tid före balkens ikraftträdande. - Enligt 6 kap. 7 § LAF ska bestämmelserna i bl.a. 20 kap. 4 § AFL om återbetalningsskyldighet ha motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. - Av 20 kap. 4 § första stycket AFL framgår att om någon, utan att ha förorsakat det, obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats. För ersättningar som avser tid efter den 1 januari 2011 finns bestämmelser med liknande innehåll i 108 kap. 2 § SFB. – Högsta förvaltningsdomstolens bedömning - I rättsfallet HFD 2013 ref. 9 fann Högsta förvaltningsdomstolen att omständigheterna inte var sådana att den försäkrade skäligen borde ha insett att han erhållit livränta med för högt belopp. De årliga inkomstförändringarna i det nya yrket hade inte varit av någon betydande storlek eller avvikit från den allmänna löneutvecklingen. Den försäkrade hade inte haft kännedom om löneutvecklingen i sitt tidigare yrke. - Omständigheterna i förevarande mål är i relevanta delar jämförliga med omständigheterna i rättsfallet. Av detta följer att V.P. inte skäligen borde ha insett att hon inte hade rätt till den livränta som felaktigt betalats ut. Hon är således inte återbetalningsskyldig varför överklagandet ska bifallas. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet och upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens domar samt Försäkringskassans beslut. - (mål nr 2129-14, fd Boman)